Rasistisk demokrati i Israel av Gunnar Olofsson

 

Högsta domstolen i Israel har beslutat behålla den så kallade “Nationalstatslagen” som röstades igenom i parlamentet 2018. Lagen innebär att Israel förklaras vara ett land för exklusivt judisk utveckling, att bosättningar och strikt judiska samhällen är av nationellt värde och att arabiskan avskaffas som officiellt språk vid sidan om hebreiska. 
   Nationalstatslagen är bara en, om än kanske den värsta, av många lagar som aktivt diskriminerar de 20 % icke-judiska medborgarna i Israel. Totalt finns över 50 olika lagar som hindrar en icke-jude från att till exempel ta vilket jobb som helst, bo var man önskar eller gifta sig med vem man vill. Man kan avvisas från ett bostadsområde om man inte verkar “passa in” i den sociala gemenskapen eller anses “sakna sionistiska visioner”. Julgranar och kristna symboler är inte självklart accepterade och det är inte tillåtet att uppmärksamma minnesdagen av den palestinska fördrivningen 1948. Medan vilken jude var som helst i världen kan resa till Israel och få medborgarskap, får inte den fördrivna palestinierna, och deras barn, som bor i flyktingläger i grannländerna återvända - inte ens till de självständiga palestinska områdena på Västbanken och i Gaza.
   En del svenskar tycks anse att den israeliska formen av demokrati är den främsta i Mellanöstern. I så fall är det synd om demokratin. En regering som verkligen bryr sig borde naturligtvis omedelbart avbryta allt för Israel förmånligt samarbete och börja behandla landet för vad det är - en apartheidstat.