Agne Gustafsson: 1 september 1925 - 10 februari 2021 av Lars Bengtsson

Agne Gustafsson var inte bara den som frälste Lunds centrum genom att gå emot partilinjen i fråga om det sk genombrottet – han var, kan man säga, en socialdemokratisk rebell i ständig opposition mot partilinjen.
   Jag lärde känna Agne i slutet av 1960-talet under min tid vid Statsvetenskapliga institutionen. En av mina tidigast uppgifter var att hjälpa Agne i hans avhandlingsarbete om fredskongressen i Stockholm i mars 1916. Kongressen var en sorts prolog till partisprängningen 1917 och ledde bl a till att Zäta Höglund och Ivan Oljelund dömdes till fängelse för att ha uppmanat till mönstringsstrejk. Valet av avhandlingsämne var nog ingen tillfällighet
   Mitt arbete bestod i att spåra upp delegaterna vid kongressen. Jag lästa flera årgångar av Brand, Fram och Stormklockan i jakten på delegaternas namn. När jag lyckats spåra en delegat hamnade denne i en kortlåda hos Agne. Jag var vid tiden medlem i Socialdemokratiska studentklubben. Det är möjligt att det myckna umgänget med så mycket revolutionär retorik i någon mån bidrog till att jag lämnade socialdemokraterna och 1970 blev medlem i VPK.
   Tillbaka till Agne, det skulle ju handla om honom. Han föddes i Åseda 1925. Åseda är/var en järnvägsknut på småländska höglandet. Orten är annars mest känd för sin gräddost.
   Fadern var stationskarl och familjen bestod förutom föräldrarna av 11 barn. Efter att ha arbetet som handelsbiträde började han studera. Studierna ledde fram till licentiatexamen i statskunskap och ett lektorat vid institutionen mellan 1964-1991. Stora delar av tiden undervisade han vid Socialhögskolan.
   1969 var han delegat för Lunds Arbetarekommun vid partikongressen i Stockholm. Som den absolut ende delegaten pläderade han för att partiet skulle välja Gunnar Sträng i stället för Olof Palme. Jag var själv närvarande vid kongressen och kunde bevittna hur han försökte övertala Gunnar Emanuel att frondera mot valberedningen. Vilket naturligtvis visade sig helt resultatlöst. Gunnar Sträng avböjde nomineringen och förklarade sig nöjd om han fick var kvar som finansminister. Partikongressen valde enhälligt (nästan) Olof Palme.
   Andra frågor han drev i motvind var kampen mot kommunsammanslagningarna. Han såg hur det kraftiga bortfallet av förtroendevalda på lång sikt skulle skapa minskad tilltro till det politiska systemet. Sett mot bakgrund av dagens kraftiga tillväxt av missnöjespartier i kommuner och på riksnivå, så var han inte helt fel ute.
   Kampen för lokalt självstyre och mot centralisering var ett grundtema i hans politiska hållning. Han var med förlov sagt ingen varm EU-anhängare. Ett annat mera näraliggande exempel var hans kamp för att förhindra sammanslagningen av de skånska universitetssjukhusen.
   Jag har inte träffat Agne på många år. Med sin välmodulerade småländska och sitt Göran Greider-lika hårsvall är hans fast förankrad i mitt minne.