Ett tolvpunktsprogram för byggande i Lund av Ann Schlyter

 

Det kändes som ett oförtjänt privilegium att sitta tryggt på biblioteket i tisdags kväll och lyssna till åsikter om hur vi bättre vårdar och utvecklar bebyggelsen i Lund samtidigt som hus i Ukraina bombades till grus. Så var det i alla fall.
   Det finns och har funnits många planer och projekt i Lund som brustit i respekt för det kulturarv som stadskärnan är. Ointresse och okunskap i de stora politiska partierna, och tyvärr i stora grupper av allmänheten, är påtaglig. Jag fortsätter att argumentera för en stadsmiljöskola som komplement till naturskolan. Man får ju börja med barnen. Men det är vuxna som nu måste ta ansvar och det behövs en debatt om stadsbyggnadsfrågorna. Det är därför glädjande att Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lunds kommun, AFSL, arrangerar en rad möten under våren.
   I tisdags visade Thomas Hellquist foton som fick illustrera ett tolvpunktsprogram som aktionsgrupperna tagit fram för hållbart byggande i Lunds statkärna och dess nära omgivningar. Det utgick från det faktum att stadskärnan är identifierad som Riksintresse för kulturvården i Sverige. Det innebär bland annat att det medeltida gatunätet och den småskaliga låga bebyggelsestrukturen ska respekteras.

Mycket av den alltför korta diskussionen kom att handla just om hushöjd. Motståndet mot höga hus var kompakt och inskränkte sig inte till stadskärnan, utan verkade gälla även områden utanför. Vänsterpartiet är ju i omsorg om den omgivande åkermarken berett att acceptera såväl höga hus som täta stadsmässiga kvarter, men naturligtvis inte i stadskärnan.
   En andra talare var Håkan Cullberg, som visade på de kvaliteter Varberg har och på vilka sätt de är hotade. Hans iakttagelse att ”Skanska driver på och politikerna backar och tackar och säger att de behöver bostäderna” skulle lika gärna kunna gjorts i Lund. Han visade på hur många fina förslag förvanskades i processen. Det blev en diskussion om hur lite fasta regler det numer finns för bebyggelsen.
   Tomas Tägil berättade om 1874 års byggnadsstadga som föreskrev att husen inte fick vara mer än fem fot högre än vad gatan var bred. Detta var motiverat av brandskydd, men när man i Paris på 1970-talet införde regeln att hus inte fick vara mer är sju våningar berodde det på den starka opinionen som uppstått mot höghuset på Montparnasse. Höghusen hänvisades till La Défense och andra perifera områden. Tänk så framsynt! Och nu följer Paris upp den traditionen med att inom några få år freda hela stora innerstaden för bilar. Redan är Rue de Rivoli bilfri.  

Trafiken diskuterades inte i tisdags och berörs inte i tolvpunktsprogrammet. Kanske har det varit svårt att enas. Det parti, FNL, som i mycket tar stöd från AFSL, är ju det mest bilälskande partiet Lund har haft, exempelvis stödjer FNL rivning av delar av gamla Tingshuset för att få till en underjordisk parkering. Och flera partier lockar bilister in till stan med gratis parkering på lördagar. Naturligtvis ska vi sträva efter att göra stadskärnan bilfri! Med det skulle vi öka attraktionen och ta riksintresset för kulturmiljön på allvar.
   Det mesta av rekommendationerna i tolvpunktsprogram-met är bra och välgenomtänkt. För att demokratisera planeringsprocessen föreslås att detaljplaner ska föregås av planprogram. Det är nog bra, men hjälper tyvärr föga. Vi har ett färskt exempel där detaljplaner antas som strider mot det väl genomarbetat planprogrammet för Västerbro, såväl när det gäller hushöjd som täthet som verksamhet. Den tilltänkta skolgården bebyggs. Större effekt skulle nog rådet om att ge markanvisning i små portioner till mindre och kvalitetsinriktade entreprenörer ha.