Det kändes som ett oförtjänt
privilegium att sitta tryggt på biblioteket i tisdags kväll och lyssna
till åsikter om hur vi bättre vårdar och utvecklar bebyggelsen i Lund
samtidigt som hus i Ukraina bombades till grus. Så var det i alla fall.
Det finns och har funnits många planer och projekt i Lund
som brustit i respekt för det kulturarv som stadskärnan är. Ointresse
och okunskap i de stora politiska partierna, och tyvärr i stora grupper
av allmänheten, är påtaglig. Jag fortsätter att argumentera för en
stadsmiljöskola som komplement till naturskolan. Man får ju börja med
barnen. Men det är vuxna som nu måste ta ansvar och det behövs en
debatt om stadsbyggnadsfrågorna. Det är därför glädjande att
Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lunds kommun, AFSL, arrangerar en
rad möten under våren.
I tisdags visade Thomas Hellquist foton som fick
illustrera ett tolvpunktsprogram som aktionsgrupperna tagit fram för
hållbart byggande i Lunds statkärna och dess nära omgivningar. Det
utgick från det faktum att stadskärnan är identifierad som Riksintresse
för kulturvården i Sverige. Det innebär bland annat att det medeltida
gatunätet och den småskaliga låga bebyggelsestrukturen ska respekteras.
Mycket av den alltför korta diskussionen kom
att handla just om hushöjd. Motståndet mot höga hus var kompakt och
inskränkte sig inte till stadskärnan, utan verkade gälla även områden
utanför. Vänsterpartiet är ju i omsorg om den omgivande åkermarken
berett att acceptera såväl höga hus som täta stadsmässiga kvarter, men
naturligtvis inte i stadskärnan.
En andra talare var Håkan Cullberg, som visade på de
kvaliteter Varberg har och på vilka sätt de är hotade. Hans iakttagelse
att ”Skanska driver på och politikerna backar och tackar och säger att
de behöver bostäderna” skulle lika gärna kunna gjorts i Lund. Han
visade på hur många fina förslag förvanskades i processen. Det blev en
diskussion om hur lite fasta regler det numer finns för bebyggelsen.
Tomas Tägil berättade om 1874 års byggnadsstadga som
föreskrev att husen inte fick vara mer än fem fot högre än vad gatan var
bred. Detta var motiverat av brandskydd, men när man i Paris på
1970-talet införde regeln att hus inte fick vara mer är sju våningar
berodde det på den starka opinionen som uppstått mot höghuset på
Montparnasse. Höghusen hänvisades till La Défense och andra perifera
områden. Tänk så framsynt! Och nu följer Paris upp den traditionen med
att inom några få år freda hela stora innerstaden för bilar. Redan är
Rue de Rivoli bilfri.
Trafiken diskuterades inte i tisdags och
berörs inte i tolvpunktsprogrammet. Kanske har det varit svårt att
enas. Det parti, FNL, som i mycket tar stöd från AFSL, är ju det mest
bilälskande partiet Lund har haft, exempelvis stödjer FNL rivning av
delar av gamla Tingshuset för att få till en underjordisk parkering.
Och flera partier lockar bilister in till stan med gratis parkering på
lördagar. Naturligtvis ska vi sträva efter att göra stadskärnan bilfri!
Med det skulle vi öka attraktionen och ta riksintresset för
kulturmiljön på allvar.
Det mesta av rekommendationerna i tolvpunktsprogram-met
är bra och välgenomtänkt. För att demokratisera planeringsprocessen
föreslås att detaljplaner ska föregås av planprogram. Det är nog bra,
men hjälper tyvärr föga. Vi har ett färskt exempel där detaljplaner
antas som strider mot det väl genomarbetat planprogrammet för
Västerbro, såväl när det gäller hushöjd som täthet som verksamhet. Den
tilltänkta skolgården bebyggs. Större effekt skulle nog rådet om att ge
markanvisning i små portioner till mindre och kvalitetsinriktade
entreprenörer ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar