Fem miljoner ukrainska flyktingar på
ett par veckor. Mest kvinnor och barn. Mycket oförberedda, vilsna,
planlösa. Kriget kom oväntat för nästan alla. I många fall helt utan
resurser: mat, tak över huvudet, sjukvård, mediciner. Siffran 80 000
har nämnts som ett möjligt antal flyktingar i Sverige.
Det enda jämförbara är mottagandet av finska barn under andra världskriget – men det var väl förberett.
Vi måste förse dem med boende, vård, skolor...
De stannar visserligen inte för all framtid. De flesta
längtar hem. Kvinnor och barn längtar efter män och fäder, morfäder
och farfäder som finns kvar i Ukraina. De flesta längtar tillbaka till
sina hem, sina vänner, sina skolor. De kommer att återvända.
Men många har förlorat sina hem. Många har förlorat sina tillgångar. Många har förlorat makar, fäder, syskon.
Det kommer att krävas solidaritet. Många av oss har
bostäder som rymmer fler än vi som bor där nu. Det kommer att kosta.
Det kommer att kosta våra skolor, våra sjukhus, våra bostäder, våra
äldreboenden. Skatterna blir högre. Livsmedlen blir dyrare.
Transporterna kommer att kosta mer.
EU beräknar att de flesta kan återvända hem till
Ukraina inom tre år. De flesta hoppas kunna återvända betydligt
tidigare och återuppta sina förstörda liv, reparera sina förstörda
bostäder, låta barnen återvända till sina skolor.
Det krävs medmänsklighet. Det kommer att kosta. Det
blir trångt. Det är en situation som vår tids svenskar aldrig har
upplevt. Förbered er! Planera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar