Palestinska flaggan förbjuds av Gunnar Olofsson

 

Det israeliska parlamentet, Knesset, har beslutat förbjuda den palestinska flaggan att hissas hos institutioner och organisationer som uppbär statligt stöd. Förbudet, som röstades igenom med röstsiffrorna 63-16, stöddes av såväl medlemmar i den styrande koalitionen som oppositionen - och det här var, enligt oppositionsledaren och tidigare premiärministern Benjamin Netanyahu, ”en viktig dag för staten Israel och den judiska staten”.

”Flagglagen” är bara ännu ett exempel på hur den israeliska regimen systematiskt agerar för att osynliggöra den palestinska kulturen och beröva de 20% palestinska medborgarna i Israel deras arv och historiska rötter. I nuläget finns omkring 60 lagar som systematiskt diskriminerar de icke-judiska medborgarna i Israel. Mest uppmärksammad är den så kallade ”Nationalstatslagen” (2018) som förklarar Israel för ett land för exklusivt judisk utveckling, ger klartecken för judiska bosättningar överallt i Palestina och avskaffar arabiska som officiellt språk vid sidan om hebreiska. 
   Palestinsk kultur sätts på undantag, med sämre ekonomi och färre scener, och när ett poem av Palestinas nationalpoet Mahmoud Darwish läses upp reser sig kulturministern och går. Arkeologiska utgrävningar görs på ett okänsligt sätt så att icke-judiska lämningar ödeläggs och viktiga helgedomar hotas av förstörelse – något som FN flera gånger protesterat mot.

Målet med den israeliska politiken är att på sikt eliminera allt palestinskt kulturarv – både i själva Israel och på de ockuperade områdena. Palestinsk tradition och livsstil har delvis tagits över och gjorts om till israelisk. Traditionella palestinska klädedräkter visas upp som israelisk kultur. Den världsberömda palestinska sötsaken Knafeh, ursprungligen från Nablus på det ockuperade Västbanken, lanseras numera som ”israelisk”. Och den palestinska huggormen, ”Vipera palaestinae”, identifierad långt före Israels tillblivelse, har utnämnts till israelisk ”nationalorm”.

Samma sak med olivträdet. Utanför byn al-Walaja, väster om det palestinska Betlehem, finns ett olivträd som enligt bedömare är mellan 4.000 och 5.000 år gammalt. Trädet, i folkmun kallat ”modern till alla olivträd” – som är 12 meter högt, har en stam med 25 meters diameter och som vissa år ger upp till 600 kilo olivolja! – fanns alltså på plats en oändlighet innan den nuvarande israeliska staten var påtänkt i området. När olivträdet 2007 utropades till Israels ”nationalträd” var det ett slag i ansiktet på den palestinska ursprungskulturen – inte minst då Israels armé och beväpnade ockupanter i illegala så kallade bosättningar genom åren sågat ner hundratusentals olivträd för palestinierna!
   I stängda arkiv förvaras minst 70.000 böcker, skrifter och tidningar beslagtagna under den etniska rensningen och fördrivningen av palestinier 1948. Dessa värdefulla palestinska tidsdokument borde givetvis för länge sedan ha överlämnats till den palestinska myndigheten. Men palestinierna skall alltså inte få tillgång till denna sin historia.
   Den israeliska politiken utgör tydliga brott mot bland annat en rad FN-konventioner. Ändå hörs inga protester från vare sig kulturministrar eller andra i vår del av världen. Kulturstölden i Palestina kan alltså som det ser ut få fortsätta tills Israel förverkligat sin dröm – ett Palestina helt befriat från palestinier och palestinsk kultur.