Skogen – vinstkälla eller överlevnadsförutsättning? av Gunnar Stensson

Skog är jordens viktigaste kolsänka. Det norra halvklotets barrskogsbälte är lika avgörande som Brasiliens regnskogar. Industriellt skogsbruk med kalhyggen och tallplantager ödelägger skogens och markens förmåga att fånga och binda kol. Svenskt skogsbruk strider mot Parisavtalet.

Avverkningsmaskiner kalhugger naturskogarna. Markberedningsmaskiner river upp växtlagren.  Monokulturer av tall eller gran ersätter den artrika naturskogen. Den biologiska mångfalden föröds. Blåbär, lingon och svamp utrotas Skogsmaskiner och tunga traktorer förstör stigar som existerat i hundratals år. Vägar för tunga lastbilstransporter skär sönder skogarna. Vilhelm Moberg tog sitt liv när han såg förödelsen efter hemkomsten från USA.

Det moderna skogsbruket började vid andra världskrigets slut. Utan att veta det har jag medverkat i processen. 1950 rekryterade staten frivilliga från läroverket i Växjö för att plantera skog på ett stort kalhygge i Avaviken utanför Arvidsjaur. Tågresan dit tog drygt 30 timmar. Kalhygget utbredde sig kilometervis. Vi försågs med tunga hackor och hackade upp hål i marken för plantering och sådd. Ett par dagar ägnade vi åt hyggesbränning. Träden vi planterade är 70 år nu och klara för avverkning. Skogsmaskiner skördar dem. Markberedningsmaskiner förbereder nästa plantering, som i sin tur blir klar för avverkning ungefär år 2100.
   I Uppvidinges skogar deltog jag ofta i de skogsägande böndernas små skogsplanteringar och avverkningar. Det handlade aldrig om kalhyggen. Tre, fyra karlar for ut med ett par hästar om vintern och valde ut de träd som skulle huggas ner. Hästarna drog samman stockarna i högar för vidare transport till närmaste sågverk, någon mil därifrån.
   Någon sommarmånad jobbade jag på sågverk. Jag stod vid en kantsåg som sköttes av Sven Nord, pappa till en av mina kamrater i Älghult. Jag lyfte bort de avsågade brädkanterna och la dem i en vagn. Sågverket drevs med ångmaskin. Maskinisten Knut Nord tutade när arbetsdagen var slut. Man tog också tillvara sågspånen. Mitt hem i Älghult liksom mina inackorderingsrum i Växjö värmdes av sågspån.

Det dröjde innan det moderna storskaliga skogsbruket nådde Uppvidinge. Skogen var delad i små skiften och skogsägarna brukade den för att få material till ett nytt lagårdstak eller pengar till inköp av en arbetshäst eller traktor.
   2006 omvandlade stormen Gudrun skogsbruket i Uppvidinge. Tallar och granar slets upp med rötterna och hamnade i oöverstigliga högar. Alla vägar spärrades. Karins syster Märta kunde varken nå de ensamboende gamla eller köra tillbaka hem utan fick lämna

öppenvårdens bil mitt i skogen. Ett par dagar efter stormen reste utbildningsnämnden i Lund till Växjö för att delta i en skolkonferens där en ung Lena Hallengren skulle medverka. Tåget stannade i Alvesta. Sedan fick vi kryssa oss fram i buss mellan stammar och grenar. Också i Skrylle var förödelsen stor.

Utanför Alsterfors finns en stor sandravin som bildats av isälvarna för 10 000 år sedan. Sveaskog, den statliga skogsägaren, använder den som virkesterminal. Efter stormen 2006 låg där hundratusentals stockar i åratal. Det gigantiska uppröjningsarbetet krävde tillgång till stora skogsmaskiner. Sveaskog tillhandahöll dem. Många små skogsägare, som alltid tänkt att skogen visserligen var bra att ha men saknade kommersiellt värde, upptäckte, att de var förmögna. Under de senaste femton, tjugo åren moderniserades skogsbruket. Det blev effektivt och vinstmaximerande.
   Breda tallplantager breder ut sig kilometersvis. En tallplantage kan vara vacker att se på från en bil när solen lyser in mellan träden, men den är inte längre en artrik naturskog med våtmarker, olika slags träd, bär, svamp och mossa.
   Två generationer efter Karins föräldrar har det moderna skogsbruket nått också Kvarterbos skogsskiften. Jag saknar delar av min gamla miljö – även om somligt är oförändrat.

Skogarna på norra halvklotet är avgörande för klimatet, ekosystemen och artrikedomen. Klimatupphettningen är ett direkt hot mot livet på jorden – enorma utsläppsminskningar krävs omedelbart. Ändå fortsätter utsläppen att öka. Världens naturskogar är avgörande för att lösa klimatkrisen.
   I Sverige som i EU och FN pågår en kamp mellan de som vill fortsätta det industriella skogsbruket med kalhyggen och monokulturer – trävaruindustrin och storägarna – och de som vill bevara de artrika urskogarna, gammalskogarna och landsbygdens kontinuitetsskogar, brukade efter behov men aldrig kalavverkade.

Lisa Röstlund analyserar striden om skogen i sin nyutkomna bok ”Skogslandet”. Liksom inom vård, skola och omsorg står kampen mellan omedelbar vinst eller långsiktig omsorg. Det gäller överlevnad eller fortsatt acceleration mot katastrofen.
   Europeiska miljöbyråns rapport 2020 konstaterar att tre fjärdedelar av alla Europas skogar utgörs av träd i samma ålder och alltså är kalavverkade och planterade. Värst är det i det nordliga barrskogsbältet där Sveriges skogar ingår.
   Skogslandet är livsviktigt och boken Skogslandet innehåller nödvändig kunskap – inte minst inför årets val.