Föredrag av Pierre Schori

An emerging Trump Doctrine for Latin America - Will Europe resist?
När: Den 6 november 2017 kl 19.00 (prick). Fri entré.
Var: Athen, AF-borgen, Sandgatan 2, Lund
Före och efter föredraget signerar Pierre Schori sin senaste bok "Minnet och elden", pris 100 kronor, endast kontant betalning. Föredraget hålls på engelska.

Arrangörer: Vänortsföreningen Lund-León, Utrikespolitiska Föreningen i Lund, Lunds FN-förening och Folkuniversitetet

Region Skåne skämmer ut sig igen

Sveriges lägsta skatt ger Sveriges sämsta sjukvård. Det är de sjuka som drabbas. Pengarna går till de välsituerades överkonsumtion. Vi minns Staffanstorps-politikernas spritorgier vid Medelhavet härom året.         

Låt ingen förföras! av ”Rudolph”

En nyhet från NAH:s hemsida
 

Nordisk alternativhöger (NAH) – nazismen i ny förpackning – är det senaste högerextrema utspelet. Plötsligt framstår Sverigedemokraterna som söndagsskolebarn med sin hemvävda sverigeidyll.
   Men så är det inte alls. De flesta samhällsomstörtande extrema rörelser har en radikal flank som genom sitt extrema budskap förvandlar framtoningen av huvudrörelsen som en moderat reformrörelsen, redo att lyssna på folket.
   SD:s representanter tar naturligtvis avstånd från NAH och betonar sin civiliserade politik.  NAH framställs som det förfärliga alternativet till en förnuftig befolkningspolitik.
   Hitlers raspolitik med eutanasi, dvs. folkmord på programmet, började genomföras efter det kuppartade maktövertagandet 1934-35 och tusentals förståndshandikapade dödades. Operationen skedde genom Hitlers egna organisationer som växte fram parallellt med statsapparaten. Bara offrens familjer protesterade utan resultat.
   Protesterna mot Hitlers styre blev ingen folkrörelse, men det fanns modiga personer som t ex den katolske biskopen i Münster, Clemens August Graf von Galen, som 1941 kritiserade eutanasin. Hitlers totala makt tålde egentligen ingen kritik, men han var slug nog att inte komma i konflikt med kyrkan och äventyra soldatmoralen. Eutanasiprogrammet stoppades.
   Tänk om kyrkorna hade protesterat tidigare. Nu sparades i alla fall uppskattningsvis en miljon förståndshanidkapade och fördrivningen av 30 miljoner slaver till bortom Uralbergen i de erövrade områdena sköts på framtiden.
   Sex miljoner judars liv kunde inte räddas. Massavrätt-ningen av ryska krigsfångar stoppade inte heller. När ett maskineri har kommit i gång blir det som ett självgenerande system i det här fallet baserat på rasism och antisemitism och ett brinnande krig.
 

Att läsa: Hans-Ulrich Wehler (2017) Nationalsocialismen. Från massrörelse till Führervälde och utrotningskrig. Göteborg: Daidalos.

Vad händer i Postnord? av Sven-Hugo Mattsson

Jag är benägen att tro att det mesta som rapporteras om Postnord är en myt. Jag konstaterar först att det inte bara är Postnord som delar ut brev, här finns också Citymail och Tidningsbärarna. Både Postnord och tidningsbärarna delar ut A-brev, som väl är det intressanta.
   En annan sak är att många brev färdas på tåg och flyg. Vi vet att, framförallt tågen, inte är lika säkra som förr, att förseningar förekommer allt mer. Detta påverkar givetvis utdelningen.
   Det är en annan sak som bekymrar mig, varför görs ingen koll vilka brev som försenas eller försvinner. Ett förslag vore att Post och telestyrelsen skickar ut, säg, 1000 testbrev om dagen i en månad. Varje utdelare får i uppgift att rapportera om testbreven är i tid eller inte. Om brevet är försenat skall brevbäraren förklara varför. På så vis kan vi få en bild av hur distributionen fungerar och var felen finns. Bara genom att ta reda på detta kan vi rätta till felen. Vem är det som delar ut fel, vem är det som tar för lång tid på sig och varför händer detta.
   Intill dess att vi tar reda på det jag ovan beskriver, är gjort på ett eller annat sätt, är jag beredd att hålla fast vid att det som påstås mest är en skröna.
   Visst jag har själv jobbat i det som nu är Postnord, så jag har kanske i viss mån att behov att försvara dem. Men jag tycket att rapporteringen är slarvig när en inte djuplodar och försöker hitta var felet ligger i postdistributionen.
   En annan fråga är om felen har blivit fler över tid. Jag menar. brev har alltid lagts fel eller försvunnit, det är ingenting med det. Det finns många fällor i utdelningen. I en trappa kan det finnas flera med samma efternamn, som exempel. Så det kräver noggrannhet att dela ut. 

Dags för Basinkomst? av Göran Persson

 

I tisdags var det Doc Lounge i Lund. Där visades filmen Free Lunch Society: What would you do if your income were taken care of? En medryckande appell för basinkomstinitiativ i olika länder. Verkligen olika länder, exemplen kom från Namibia till Alaska via Schweiz och Tyskland.
   Frågan om en garanterad basinkomst har hela tiden funnits med i diskussionen om vägar att frigöra sig från kapitalismens löneslaveri. Diskussionen var livlig under 60 och 70-talet i t ex USA, men när Reagan blev president så försvann den från dagordningen.
   Nu verkar den börja vakna igen, till del med anledning av automatiseringen som eliminerar allt fler jobb. Men även mer ideologiskt så ökar intresset av vad som händer om man frikopplar arbete från inkomst. Vi vet alla att mycket önskvärt arbete inte utförs idag av ekonomiska skäl, t ex stora grupper i skola och barnomsorg och bristande omsorg. Vad skulle människor välja att arbeta med om inte försörjningsmöjligheten var kriteriet för vad man skulle arbeta med. Att människor skulle arbeta även utan tvång tyder alla studier på, men med vad och hur mycket?
   Det finns många argument och mycket information att ta del av för den intresserade. Se t ex www.basinkomst.nu (Sverige), www.ubie.org (Europa) och www.basicincome.org (Internationell).

I Lund planeras ett möte, Basinkomst-fika, den 8/11 kl 19. Tid och plats meddelas i Facebook-gruppen ”Basinkomst Lund”, eller skicka ett mail till samuel.kazen @gmail.com.

90-talets skolreformer sliter isär samhället av Gunnar Stensson

Pisa-undersökningen visar att utvecklingen mot allt större klyftor i samhället fortsätter. Risken är stor att samhället slits isär fullständigt om inte justeringar i 90-talsreformerna görs! Det handlar om kommunaliseringen av skolan och beslutet om friskolor och fritt val.

Det är tunga aktörer inom skolan som varnar, Åsa Fahlén, ordförande i Lärarförbundet, och Matz Nilsson, skolledarförbundet. (Sydsvenskan 20/10)
   Skolkommissionen lade fram ett genomarbetat förslag för hur den svenska skolans snabba förfall ska stoppas, men regeringen bryter loss delar av förslaget och för fram dem separat.
   Olyckligt! säger de båda ordförandena. Men än värre är allianspartiernas ointresse eller avvisande av Skolkommissionens förslag.
   290 kommuner och över tusen friskolor kan inte var för sig styra skolan mot likvärdighet!
   Staten måste ta över ansvaret för skolans finansiering och resursfördelningen!
   Vinstbegränsningar räcker inte. Det måste bli förändringar av 90-tals-besluten om kommunalisering och friskolor.

Dan Andersson av Sven-Hugo Mattsson

Hösten 1957 gav elever på Parkskolan i Lund ett Dan Anderssonspel. Det är 60 år sedan och jag minns väl inte det hela glasklart. Dan Ljunghill hade väl huvudrollen och spelade och sjöng de där välkända låtarna.” det är mil efter mil till lador och hus där frosten går tjurig vid grind”. Han sjöng här om en av sina fästmör som kom från Lycksele. Han sjöng säkert också om ”när morgonens stjärnor blekna och dö / och när ångorna stelna till is / och när dagningen skälver på myr och sjö / vi sova på doftande ris”. Vi spelade på AF:s stora scen och kolsyreisen flödade över tiljorna. Dan Ljunghill är son till den kände skolpersonen K-G Ljunghill, som hade just kultur som en bärande idé i skolan.
   Det finns mycket naturlyrik i DA:s diktning den vackraste dikt han skrivit är nog, enligt min mening, ”Hemlängtan”:
   Jag är trött jag är led vid fabriken
   jag vill hem till jordhöljt bo
   till min koja vid blodstensmyren
   i de gröna gömmenas ro
   Jag vill hem till det fattiga folket
   som svettas i somrarnas glöd”.
Myten säger att Dan arbetade nere vid en fabrik i Grängesberg i 1 ½ dag, sen stod han inte ut längre. Han trivdes bäst i skogen där han slapp att ”be för dem som staden kväver”.
 

Dan Anderssons byst på Järntorget i Göteborg,
invigd 18 november 1990, utförd av Britt-Marie Jern.
 

32 år gammal
Dan Andersson föddes i april 1888 och dog i september 1920. Han blev alltså bara 32 år ung, Detta delade han tyvärr med många diktare och författare. Stig Dagerman är en, Edit Södergran en annan, Hjalmar Gullberg med flera. Han dog i en olycka på hotell Hellman i Stockholm som inte hade vädrat ut ordentligt efter att de cyanväterökt hans rum. Jag sörjer honom i den meningen att jag kunde träffat honom om han blivit normalt gammal. Tänk, han hade bra varit 69 år när vi spelade upp han dikter på Parkskolan. Vi hade kanske bjuda dit honom för diskussioner om hans liv och diktning. Jag tänker också på hur mycket mer han kunnat skriva. 

Radikal
DA var radikal och medlem i socialdemokratiska partiet. Vi ser ett exempel i dikten ovan, ”Hemlängtan: ”Jag vill hem till det fattiga folket/som svettas i somrarnas glöd”. Han slog alltid uppåt.
   Ett exempel är ”visan till diversehandlaren Noaksson: ”Stor och stursk har du blivit bakom din disk den höga / Ingenting mer än salt och ovett har du åt kunden mer / och att krusa dig och din dräng lönar numera föga / bara allt värre blir du, mer surt du på människan ser / sparkad i ändan av kristidsturen tror du väl snart för fanken / att en monark du kan bli på salt och surkål och jäst”.

Märta Larsson
DA var också förlovad med Märta Larsson, dikten ”minnet” anses väl skriven för henne: ”Och het av lust jag smekte / ditt bröst och dina länder / och fick av dig det heliga / som endast mannen får”. Han träffade henne på Brunnsvik där de bägge var elever. Förmodligen var romansen med henne den starkaste. Han kunde dock inte få henne eftersom hennes far inte tillät det. Märta var överklass och bodde på Östermalm, fadern krävde att DA skulle ha fast jobb. Om honom skrev han: ”Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små / honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå / han är sann patriot på bordellen och i kyrkan vid bön och psalm / det är han som har hus med hiss och bad och WC på Östermalm.

Olga Turesson
I sluter på 10-talet gifte sig DA: med Olga Turesson, Olga var syster till Gunnar Turesson, som tonsatte en hel del av DAs dikter. Han levde länge, långt in i vår tid. Äktenskapet med Olga var nog perfekt för honom. Hon var lärarinna, så här hade DA tillgång till en fast lön och kunde därigenom dikta samtidigt som det stod mat på bordet. DA dog, 16 september 1920. Då var Olga gravid och födde en dotter på våren 2021, en dotter DA aldrig fick se. Även hon blev gammal.

Mer
Det finns mycket mer att skriva om Dan Andersson. Så jag hoppas få återkomma.

Inga räta vinklar i Klostergården av Gunnar Stensson

När Klostergårdsborna i måndags samlades i biblioteket för att få bekräftat att de bodde i Sveriges bästa bostadsområde var det ändå en fråga som skavde. Varför är inte rummen rätvinkliga kvadrater?
   Någon av de boende hade lagt om golvet och en annan hade tapetserat. Väggarna var inte parallella. Golven var inte kvadratiska. Det hade uppstått problem.
   De frågade experten som satt i panelen, Tomas Tägil. Han hade inget annat svar än att byggarna kanske slarvat på grund av brådska. Svaret var inte tillfredsställande. Problemet var att samma felaktighet uppstått regelmässigt på samma ställen i olika byggnader.
   Jag fylldes av grubbel. Någonstans fanns det en förklaring, det visste jag.
   Under natten drog jag mig till minnes ett tv-program vid millennieskiftet om Klostergården och dess ungerske inspiratör Janos Kleineisel från Budapest.
   Han berättade om den osynliga arkitektoniska finessen att rummen i Klostergården inte är fyrkantiga. De som bor där skall slippa känna sig instängda i fyrkantiga boxar. De oregelbundna vinklarna och volymerna upplevs inte av blotta ögat, men oregelbundenheten känns ändå som en frihet, en sorts befriande rymd för de som vistas där, förklarade han.
   Efter programmet diskuterade vi det några dagar och gick in i en del lägenheter. Ingenstans kunde vi se att rummen var oregelbundna. De var ljusa och snygga, helt okej. Men vi använde förstås bara ögonmått, inte tumstockar och vinkelhakar.
   Nu, 50 år efter det att husen byggdes, är det många som sätter upp nya tapeter eller lägger in nya golv. Rätvinkliga tapeter och rätlinjiga golv.
   De som försöker passa in dem i Klostergårdens rum har upptäckt att det inte går och jag har därigenom äntligen fått bekräftat att rummen i Klostergården faktiskt inte är fyrkantiga boxar! Det känns befriande!

Svenska lantbrukare bör stödja Palestina av Gunnar Olofsson

Nu i november startar den palestinska grenen av ”Via Campesina” sin verksamhet. ”Via Campesina” (”Böndernas väg”) är en internationell rörelse med närmare 150 olika organisa-tioner, omkring 200 miljoner farmare i runt 100 länder, som verkar för ett hushållsbaserat och hållbart jordbruk. Framför allt inriktar man sig på så kallad matsuveränitet (”food sovereignty”) vilket innebär rätt att producera sin mat på eget territorium – något mycket relevant för palestinierna vilkas land till största delen kontrolleras av Israel. ”Via Campesina” räknar sig till den globaliseringskritiska rörelsen och driver sedan 1999 kampanjen ”Global Campaign for Agrarian Reform” i opposition mot marknadsorienterade jordbruksreformer.

Problemet för staten Palestina idag är att man varken kan producera sin mat - över 60 % av territoriet kontrolleras av israelisk militär och så kallade bosättare som ockuperar marken – eller fritt importera / exportera det man behöver. Naturresurser som vatten, gas och olja beslagtas och utnyttjas av israelerna. Ekonomin kan inte utvecklas och arbetslöshet, fattigdom och armod består.

Markstölden pågår hela tiden. Enligt palestinska ”Abdullah Al-Hourani Center for Studies and Documentation” konfiskerades 12 326 dunam mark (1 dunam = 1000 kvadratmeter) under 2016, en ökning med 127 % jämfört med året innan. 2017 riskerar också att bli ett nytt rekordår för illegala bosättningar: planerade 8 345 nya bostäder för judiska israeler varav 3.066 som skall byggas omedelbart. I Gaza är situationen direkt ohållbar med kraftiga restriktioner på handel, svår miljöförstöring med icke fungerande avloppsrening och odrickbart vatten och en stor del av jordbruksmarken outnyttjad på grund av beskjutningar från israelisk militär.

En konsekvens av situationen är att palestinier tvingas ta arbete i israeliska bosättningar för att kunna försörja sina familjer. Enligt en uppskattning arbetar minst 36 000 palestinier på detta sätt, ofta i farliga och utsatta arbeten och för en lön under israelisk minimilön. Några fackföreningar existerar inte, ingen ersättning utgår vid sjukdom och skador och man kan när som helst godtyckligt stängas av från arbetet – vilket är regel för perioder av några dagar till flera månader vid varje utbrott av våld i den israelisk-palestinska konflikten.

Även barn utnyttjas i bosättningarna. Enligt en rapport av människorättsorganisationen Human Rights Watch, ”Ripe for abuse” (2015), utnyttjas hundratals palestinska barn, en del så unga som 10-11 år, som barnarbetare för halv minimilön inom framför allt jordbruket, där ockupationsprodukter som tomater, dadlar och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och kolonisation. Barnen utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer.

 

 

En del barn går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 1 900 barn är sysselsatta inom bosättningsindustrin.
Svenska lantbrukare har all anledning att aktivt stödja den palestinska kampen för rätten att odla sin jord. Frågan är också högaktuell i vår del av världen där en allt större del av livsmedelsproduktionen kontrolleras av multinationella företag som Monsanto, utslagningen av småbönder fortsätter och genmodifierade grödor införs med oklara ekologiska konsekvenser. Svenska lantbrukare bör knyta kontakter med ”Via Campesina”, och inte minst dess palestinska gren, och bidra till en framtid med matsuveränitet i ett hushållsnära och hållbart jordbruk för alla människor på vår jord!

66 år i skolan 66. Summering:3 av Den Gamle

Han deltog i den stora Vietnam-debatten 1965, var i Stockholm under Russelltribunalen om USA:s krigsförbrytelser 1966, chockerades av polisattacken mot Vietnamdemonstranter 1967, gladdes åt Palmes medverkan i demonstrationen i februari 1968, entusiasmerades av FNL:s Tet-offensiv och kom på kant med skolledningen i Framnäs.
   Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy, den militanta amerikanska fredsrörelsen, kravallerna och valet av Richard Nixon till president fick honom att hoppas på en revolution i USA. Han läste Malcolm X, Stokely Carmichael, Noam Chomsky och Norman Mailer.
   Chansen att flytta till Lund kom när betyg i kulturgeografi krävdes för samhällslärare. Han flyttade till Ulrikedal i Lund, blev medlem i FNL-gruppen, läste kulturgeografi och ekonomisk historia, skrev en omfattande uppsats om ”Sveriges ekonomiska relationer med USA och den svenska Vietnampolitiken 1965 till 1970” och utbildade sig ett år på lärarhögskolan i Malmö.
   Det betydde att han började om och kom att ansluta sig till en generation som var tio år yngre än han själv.

FNL-grupperna var en enhetsfront, han studerade Dimitrovs bok Enhetsfrontens och folkfrontens problem, tryckt i DDR 1970, och undvek att engagera sig partipolitiskt.  I Lunds FNL-grupp fanns maoister, trotskister, kfml-are och vpk-are och han umgicks och diskuterade med personer som var anslutna till alla dessa partigrupper och sekter.
   Socialdemokrater och kpml(r)-are försökte bilda egna Vietnamorganisationer. Lunds FNL-grupp var en studentrörelse och hade lokal högst uppe i AF-borgen.
   Lilla Teatern var politisk och spelade agitationspjäser som Flotten och Joakim von Anka. Aten var det stora åsiktstorget och ständigt fyllt av diskuterande studenter.
   Han läste Jan Myrdal, attraherades en tid av maoismen som ett alternativ till den förtryckande moskvakommunismen, men reagerade skarpt när Kina och Nixons USA öppnade diplomatiska förbindelser. Kina svek Vietnam och stödde de röda khmererna.
   Han debatterade i Heleneholmsskolans aula med argument från Pentagonrapporten.
Sara Lidman agiterade i Ungdomens hus i Malmö mot USA:s julbombningar av Hanoi 1972.
   Olof Palme jämförde dem i ett radiotal med nazisternas krigsförbrytelser. USA bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige.

IB, den socialdemokratiska spionorganisationen, avslöjades våren 1973. Socialdemokrater registrerade kommunister och vänstersocialister. FNL-grupper infiltrerades och namn utlämnades till CIA. Olof Palme förnekade och ljög. Han var djupt besviken och tappade det förtroende han haft för socialdemokraterna

   General Pinochet genomförde med stöd av USA en militärkupp i Chile. President Allende mördades. Politiska fångar fördes till stadion i Santiago, torterades och mördades. Snart strömmade välutbildade och radikala chilenska flyktingar till Lund.
   Watergate-affären dominerade USA och därmed världen. President Nixon tvingades avgå 1974.
   DFFG:s ledning ville, inspirerad av Jan Myrdal, följa den kinesiska politiken att stödja de röda khmererna på Vietnams bekostnad. Sara Lidman tog upp striden mot maoisterna. Han stödde henne i en kritisk artikel i Aftonbladet sommaren 1974. Han kontaktades av Vietnams ambassad och fick uppdraget att förmedla den vietnamesiska nyhetsbyråns telegram om striderna i Vietnam till FNL-gruppernas aktivister. I Lunds FNL-grupp blev stämningen hård, men majoriteten kom till slut att stödja Sara Lidmans linje. 1975 befriades Vietnam. I Saigon utspelades kaotiska scener när amerikanerna och deras anhängare flydde.
  
Strax därefter höll FNL-grupperna en kongress. Han var delegat för Lunds FNL-grupp. Majoriteten av delegaterna var maoister. Vietnams ambassadör var inbjuden. I sitt tal kritiserade han ledningens ställningstaganden. Stämningen blev pinsam.
   Han blev överraskande invald i den nya styrelsen som enda representant för Sara Lidmans linje. Styrelsens uppdrag var att lägga ner FNL-grupperna och bilda en ny solidaritetsorganisation till stöd för Pol Pots röda khmerer. FNL-grupperna upplöstes. Tillsammans med Beppo Persson tog han initiativ till en ny organisation, Solidaritet med Vietnam.
   Under Vietnamkrigets decennium hade han undvikit att ansluta sig till något politiskt parti, men nu var det nödvändigt. Socialdemokratin var omöjlig efter IB-affären. SKP hade han bekämpat sedan 1972. Återstod VPK. Hösten 1976 gick han in i partiet, framför allt för att fortsätta solidaritetsarbetet för Vietnam. Han deltog i valkampanjen i Lund. Jörn Svensson var ledande VPK-politiker i Skåne. I valet 1976 förlorade socialdemo-kraterna makten för första gången sedan 1932.

Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner

BDS står för Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner. Bojkott är ett verktyg som ligger i dina händer som konsument. Du kan välja att inte köpa israeliska produkter så länge ockupationen och folkrättsbrotten pågår. Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken. Sanktioner är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens politik.
Sammanfattning av rapporten om BDS

Text och bild från Palestinagrupperna i Sverige

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan i Lund
21 oktober  kl 17
Kathleen Nguyen, piano
Vendela Nilsson, piano
Julia Sigova, piano

Doc Lounge Lund 24/10

 

Free Lunch Society
Christian Tod, 95 min, Austria, Germany.
What would you do if your income were taken care of?

Synopsis
Just a few years ago, an unconditional basic income was considered a pipe dream. Today, this utopia is more imaginable than ever before - intense discussions are taking place in all political and scientific camps. FREE LUNCH SOCIETY provides background information about this idea and searches for explanations, possibilities and experiences regarding its implementation
Trailer »

LIVE: HEDDA HATAR
Hedda Hatar will be joining us for an acoustic set before the film on Tuesday. The band have played together for about a year, putting their music in the world to contribute to a more equal music industry. Their music has been described as indie/ alternative rock music, but essentially they just play what they feel like. This Lunda origined band has won several prices, with "’Best Stage Personality’’ as one of them. Don't miss out!

Mejeriet Lund, 19.00 24/10

Promenad av Karin S.

Promenad
Fördel med att sitta i rullstol.
Har löven alltid varit så vackra
i hösttid?

Subversiv natur av Lotte Möller

 

För några veckor sedan skrev jag i VB om de subversiva robiniaskotten som växte upp i och kring spårvägsbygget på St Laurentiigatan sedan den stiliga allén där hade fällts. Men kan det vara så att någon som står spårvägsprojektet nära läser VB och rapporterade till byggledningen? Det dröjde nämligen inte många dagar förrän samtliga skott var borta, somliga avklippta och andra av allt att döma giftbehandlade, efter att länge ha fått växa i fred.
 

 

Men robinior ger sig inte. Nya skott är på gång. Där de hittar en springa tar de sig upp men de kan också spränga asfalten. Vill man se det symboliskt representerar de motståndet mot den dyra och onödiga spårvägen.
Nu blir det intressant att se om också de nytillkomna små robiniorna får stryka på foten. I så fall stärker det misstanken att någon som står spårvägen nära verkligen läser VB och rapporterar om den undergrävande verksamheten. 

Hundra år med Balfour av Gunnar Olofsson

I år är det hundra år sedan dåvarande brittiske utrikesministern Arthur James Balfour (2 november 1917) deklarerade att kolonialmakten Storbritannien - som av Nationernas Förbund (föregångaren till FN) fått mandat att förvalta territoriet Palestina - skulle uppmuntra judisk invandring i området.
   Drömmen om en judisk stat hade levt länge, och efter den första sionistiska världskongressen 1897 kopplats till just de gamla religiösa skrifterna om det ”Heliga landet”- en gång givet judarna av Gud. Den brittiska deklarationen togs tacksamt emot av sionisterna. Mot slutet av den brittiska mandattiden bodde ungefär 530 000 judar i Palestina, de utgjorde 30 % av befolkningen och ägde 6-7 % av jorden.
   Den olyckliga delningsplanen 1947 – beslutat av ett FN helt kontrollerat av västmakterna – gav den judiska minoriteten 56 % (!) av landytan mot 42 % till palestinierna. Jerusalem skulle behållas som internationellt övervakat neutralt område.
   I samband med delningen genomförde väl förberedda judiska terrorgrupper en omfattande etnisk rensning av delar av den planerade palestinska staten, över 530 samhällen tömdes, invånarna dödades eller sattes att till fots, utan några tillhörigheter, ta sig till Jordanien och Libanon. Omkring 750 000 människor fördrevs på detta sätt och förvandlades till flyktingar, och när Israels landsfader David Ben-Gurion i maj 1948 utropade staten Israel kontrollerade man 78 % av Palestina.
   Hundra år efter Balfourdeklarationen lever spöket fortfarande. Judar i hela världen har rätt att flytta till och bosätta sig i Israel – medan de fördrivna palestinierna inte tillåts återvända. För att få mer judiskt livsrum beslagtar Israel allt mer av de återstående 22 % palestinskt land, och flyttar över delar av sin egen befolkning dit. I nuläget kontrollerar minst 650 000 bosättare, med stöd av mer än 500 militärposteringar, över 60 % av det som skall vara den av FN beslutade, och 135 stater erkända, palestinska staten.
   Det dagliga förtrycket, markstölderna, husrivningarna, förstörelsen av olivlundar och egendom, de nattliga arresteringarna, militärrättegångarna och dödsskjutningarna fortsätter i oförminskad takt. Balfours vålnad svävar ännu över det koloniala projektet som, om det inte stoppas, obönhörligt går mot en slutlig katastrof för palestinierna – och möjligen också israelerna. Och världen, det internationella samfundet, FN, EU och Sveriges regering ser på – och tiger.

En demokratisk statsminister? av Gunnar Stensson

Det var på gatorna - och i de kvinnliga rösträttskämparnas möteslokaler – som den allmänna rösträtten drevs igenom, inte runt det Edénska konseljbordet.
   Hans förslag hade aldrig kunnat genomföras utan trycket från de ryska och tyska arbetarnas revolutioner och hotet om att dessa skulle återuppväcka massresningarna från våren 1917 i Sverige.
   Så skriver Kjell Östberg i sin anmälan av Sverker Oredssons nyutgivna bok Nils Edén. Demokratins statsminister, Aftonbladet 18/10.
    Östberg påpekar begränsningarna i Edéns rösträttsreform. Liberalismen ville begränsa rösträtten till de välbeställda och välutbildade. I de kommunala valen, som indirekt utsåg ledamöterna i riksdagens första kammare, ställdes kravet att man tjänade tillräckligt mycket för att betala kommunalskatt.
   Ogifta kvinnor gjorde inte det och gifta kvinnors rösträtt var beroende av männens inkomster. Detta krav innebar också att var tionde arbetare förlorade sin rösträtt under 30-talskrisen i industrisamhällen som Sundsvall. Hundratusentals var utestängda från kommunal rösträtt. I kommunerna fick en minoritet rätt att stoppa alltför radikala beslut. En annan följd var att arbetarpartierna blev kraftigt underrepresenterade i första kammaren.

Fake news?

Såg denna annons för att fortsätta de svenska gränskontrollerna på nätet. Är det verkligen en riktig annons från Socialdemokraterna som dessutom kallar sig för framtidspartiet. Vågar man hoppas att jag blivit lurad av "fake news".

Revolutionen 2 av Gunnar Stensson

 

Den franska revolutionen
Frihet. Jämlikhet. Broderskap

Liksom den ryska revolutionen utlöstes den franska av akut nöd. En svår missväxt 1788 ledde till höga brödpriser och svält i Paris. Nyåret 1789 var det kallaste i mannaminne. Seine var ett enda långt isflak. Inga varor nådde Paris. Nödställda människor från landsbygden vällde in i staden, men där fanns inga arbeten, inga bostäder. Människorna dog på Paris gator.
   En rik arbetsgivare i Paris krävde sänkta löner. Det höga brödpriset hade drivit upp lönerna. Den 22 april började en grupp demonstranter tåga mot Seine. En trumma i täten slog takten och demonstranterna ropade:
                    Död åt de rika!
                    Död åt aristokraterna!
                    Död åt svartabörshajarna!
                    Död åt prästerna!
   Nästa dag anslöt sig stuvarna vid kajerna och vedkarlarna och de fattigaste som sov under broarna. Vid det kungliga glasbruket lade arbetarna ned arbetet och gick med. Trupper kommenderades ut och byggde barrikader. Plötsligt hördes skott. Demonstranterna angrep infanteristerna med takpannor. Butiker plundrades. Vintunnor öppnades. Män och kvinnor berusade sig och blev liggande. Gardister klubbade ihjäl dem. När dagen var slut låg 300 lik på gatorna och måste städas undan.

Den 2 maj samlade kung Ludvig XVI riksförsamlingen - 300 adelsmän, 300 präster och 600 ledamöter från tredje ståndet - i Versailles. Den 9 juli slog de 1200 delegaterna sig samman till en konstituerande nationalförsamling för att ge Frankrike en ny demokratisk konstitution enligt upplysningens idéer som utvecklats under de föregående 50 åren.
   Den 14 juli var en olidligt het sommardag, Mycket folk var samlade vid Palais Royal. En ung revolutionär advokat, Camille Desmoulins, steg upp på ett bord utanför Café du Foy och höll det brandtal som kom att leda till stormningen av Bastiljen, det centralt belägna statsfängelset i Paris.
   Den 26 augusti antog nationalförsamlingen deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
   I Versailles festade kungen, i Paris svalt folket.
 

 

Kvinnorna och barnen var de som drabbades hårdast. I oktober vandrade en folkmassa med kvinnor i täten de 15 kilometerna till Versailles. Dyblöta efter oktoberregnet invaderade de nationalförsamlingen och slog sig ner på ledamöternas platser med upphissade kjolar.
   En kvinnodelegation fick tillträde till kungen som lovade dem allt bröd som gick att skaffa. Kvinnorna tvingade kungen och drottningen att flytta från Versailles till Tuilerierna i Paris. 

Frihet, jämlikhet broderskap, Hilary Mantels roman i tre delar,beskriver revolutionen som den upplevdes av tre unga män som kom att bli revolutionsledare: Camille Desmoulins, Danton och Robespierre. De växer upp, skolas i tidens idéer, propagerar för revolutionen i tidningar och pamfletter, men utan att veta som ska hända nästa år, nästa månad, nästa dag. Utvecklingen är oförutsägbar. Revolutionen är en kamp för rättvisa, men också en maktkamp mellan samhällsklasser, nationer, ideologier och ekonomiska intressen och kommer att fortsätta under decennier.
   De tre revolutionärerna är vänner, kamrater som samarbetar, men den turbulenta händelseutvecklingen leder till att en av dem, den konsekvente upplysningsideologen – och dödsstraffmotståndaren - Robespierre, ser sig principiellt tvingad att döma de båda andra, Desmoulins och Danton, till offentlig giljotinering.
   Danton utbrister på schavotten: ”Visa upp mitt huvud för folket. Det tål att tittas på.”
   Där slutar romanen, men läsaren vet att Robespierre kommer att möta samma öde inom något år.
 

 

Förra veckan skrev jag några rader om hur den ryska revolutionen upplevdes dag för dag av vittnen som befann sig i Petrograd 1917. Bolsjevikerna – och inte bara de – såg den franska revolutionen som ett mönster för utvecklingen, kanske för att på så sätt föreställa sig en struktur som i verkligheten saknades. De tre franska revolutionsledarna hade gått under i revolutionens kaos. Kaos rådde fortfarande i Ryssland vid Lenins död 1924.
  
En revolutionär situation är ett samhällssammanbrott. Det är lätt att i efterhand se varför varken det feodala Frankrike eller tsarens Ryssland kunde bestå. Man kan också se att de som förstod sammanbrottets orsaker också var de som hade förutsättningar att formulera de principer som kunde styra framtiden.
   De franska revolutionärernas frihet, jämlikhet, broderskap motsvarades av Lenins mer materiella fred, bröd, jord.
   Dagens samhälle är ett globalt system som kanske står inför ett sammanbrott om inte grundläggande förändringar snart sker, men där reaktionära krafter med Trump i spetsen blint fortsätter i gamla spår.
   När kommer revolutionen? Vilka ser lösningarna? Kan de förverkligas?

66 år i skolan 65. Summering:2 av Den Gamle

De som föddes under 1930-talet präglades tidigt av genomgripande historiska omvälvningar. När jag försöker sammanfatta vad som skett de senaste 80 åren övergår jag till att berätta i tredje person för att understryka det gemensamma.
   Han föddes 1933 i Uppsala.  Andra världskriget var närvarande för honom ända från hösten 39. Hans familj tog emot finska barn.
   Hans far var frånvarande som inkallad någonstans i Sverige julen 1941-42. Radionyheterna var alltid på. Han följde krigsrapporteringen 1944 och läste om koncentrationslägerfångarna i Dachau som befriades av amerikanska soldater. I maj 1945 när han nyss fyllt tolv slogs han med en nazi-sympatisör. I Växjö läroverk konfronterades han av en nazistisk gymnastiklärare. Sommaren 1945 läste han om bomberna i Hiroshima och Nagasaki. Han uppfattade först inte skillnaden mellan dem och kvartersbomberna som fällts över Tyskland.
   Han var inackorderad i Växjö, vantrivdes i läroverket och hade BC i tyska. I Älghult där hans familj nu bodde fanns bara en sexårig folkskola. Hans bror vägrade att gå i läroverket och läste i stället per korrespondens. Hans far engagerade sig för skolan och medverkade till att Älghult blev en av de första kommuner som införde en nioårig enhetsskola.

Optimism
Efter kriget var han optimist. De amerikanska och ryska soldaterna hade segrat över nazisterna.  Han var omedveten om den nöd som följde i krigets spår. Amerika blev hans idealland. Många såg ner på USA. I Växjö fanns en butik som kallades Amerikanska basaren. Där kostade allting 25 öre. USA beskrevs av många som ett skräpland som producerade skräpvaror. Det irriterade honom.
   Det stod mycket om USA i Dagens Nyheter. Dessutom läste han amerikansk litteratur och såg amerikansk film. Han uppfattade USA som en storslagen arena där goda krafter kämpade mot onda och de goda krafterna alltid vann.
   Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och var övertygad om att den snart skulle segra. Hela hans världsbild var optimistisk och amerikansk.
   I grunden hade han samtidigt en positiv syn på Sovjetunionen. Ryssarna hade segrat i de stora slagen i Stalingrad och Kursk. Han funderade över kommunismen. Jämlikhet var väl bättre än skillnader mellan människor? Hans kristna fostran hade handlat om att de rika skulle ge bort sina rikedomar till de fattiga. Om någon ber dig om något så ge honom mer än han ber om. De kristna församlingarna i Nya testamentet var kommunistiska. Varför skällde alla på kommunistpartiet?
   Samtidigt avskydde han Stalin. Ungern-revolten fick honom att förstå att Stalin inte var det enda problemet i Sovjetunionen. Men han var optimist. Chrusjtjov skulle nog kunna reformera Sovjetunionen. Han läste Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Han avskydde Europa. De europeiska länderna hade inte kunnat stå emot nazisterna. Många hade ställt sig på Tysklands sida. Somliga var fortfarande fascistiska som Spanien. 

   Men förtrycka kolonier ville de göra! England förde krig mot maumau-rörelsen i Kenya. Frankrike försökte krossa vietnameserna, misslyckades och kastade sig sedan över algerierna. Belgien förtryckte Kongo. Dåliga soldater som européerna var skulle de snart bli besegrade av befrielserörelserna. Han anmälde sig som FN-soldat men blev inte antagen.
   Koloniernas befrielse blev ett övergripande mål. Även USA var emot kolonialismen. Och Sovjetunionen. Det var bara de där européerna! De stödde till och med apartheid i Sydafrika. Indien hade befriats och i Kina hade kommunismen segrat.

Fortsatt optimism
Samtidigt som han blev ordinarie lärare i Axvall störtade Dag Hammarskjöld i Ndola. Han var övertygad om att det var ett imperialistiskt illdåd, men var fortfarande optimist. Kongo skulle säkert befrias.
   Svensk politik ägnade han ett svagt intresse. Han hade aldrig upplevt annat än socialdemokratiska regeringar och de reformerade ju Sverige, om än långsamt. Erlander fanns som en evig landsfader. Det blev semester och pensioner och barnbidrag och grundskola.
   Han studerade genomförandet av ATP under sina studier i statskunskap i Göteborg. ATP var uppenbart ett bra system, men borgarna försökte sabotera det. De plågade livet ur folkpartisten Königson när han räddade ATP genom att lägga ner sin röst i riksdagen.
   Entusiasmen för USA svalnade. Det nya begreppet neoimperialism började fyllas med innehåll.  Ekonomisk utsugning var effektivare än att hålla kolonier. Det hade USA ägnat sig åt i Latinamerika hela tiden. Han läste nobelpristagaren Asturias berättelser om Guatemala och hade förstått att det handlade om något som liknade ett folkmord 1954. Ett folkmord i all tysthet.
   DN-reportern Sven Östes reportage från USA, Latinamerika och Afrika gav honom en vidgad syn på världen. Visserligen trängdes kolonialmakterna ut, men neoimperialismen tog över. Världen blev mer komplex. Han var lärare nu och höll sig kontinuerligt så informerad som möjligt och formulerade om sina kunskaper så de blev användbara i klassrummet. Han började systematiskt studera politiska ideologier och närmade sig en marxistisk världsbild.
   Sedan arbetade han som lärare i Framnäs folkhögskola i Norrbotten och hade vuxna elever. De var socialdemokrater eller kommunister, ibland samtidigt som de var kristna. Det började komma texter om en ny vänster, en demokratisk vänster som var för människans frihet och kritisk till Sovjetunionen, en antikolonialistisk vänster som utgick från marxistiska idéer. Han läste Imperialismen som kapitalismens högsta stadium av Lenin, en liten röd bok som kostade sju kronor. 
   Så kom Vietnamkriget. Han hade varit medveten om konflikten sedan slaget i Dien Bien Phu 1954.