Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
12 maj kl 17
Per Sandberg, violin

Klosterkyrkan
12 maj kl 18
Helgsmål med musik: Kören Svart på vitt, ledning Diana Nunez och Lasse Beijbom

Motståndets lilla katekes

Bekämpa ojämlikhet och privilegierade särintressen

Rösta på partier och bli medlem i organisationer som bekämpar ojämlikhet och privatisering. Motstå arbetsköparnas försök att splittra löntagarna genom lönespridning och falska hierarkier. Se skolan som varnande exempel. Elevernas kunskaper sjunker och deras psykiska hälsa försämras när man inför konkurrens inom lärarkollegier och mellan skolor. Samtidigt ökar skolkoncernernas vinster eftersom vi satsar mer skattepengar. Liknande effekter drabbar vård och omsorg.


Rupert Younger och Frank Partnoy, Activist Manifesto.

Al Nakba - 70 år av fördrivning och exil

 

DEMONSTRATION Söndag 13 Maj, KL. 12:30, Gustav Adolfs torg, Malmö

Vi samlas för att uppmärksamma att det är 70 år sedan starten av Al Nakba – den stora katastrofen – och för att protestera mot Israels ockupation och apartheid.
   Välkommen till en lugn och värdig manifestation och demonstration med tal och musik, för ett fritt Palestina och för att uppmärksamma Al Nakba, men framför allt för att visa solidaritet och stödja den palestinska kampen mot ockupationen och för en rättvis fred.
   Inga andra flaggor än palestinska är tillåtna, vare sig från andra partier eller andra länder. Alla tal kommer endast att vara på svenska. Vi ber alla att respektera detta.
Den palestinska musikgruppen AL ASHEKEEN medverkar vid manifestationen.
Medarrangörer:
ABF Malmö , ARF/Filmcentrum syd , Feministiskt initiativ Malmö , Folkets Bio Malmö, Frihetsteaterns vänner, Grupp 194 Malmö , Nyckeln till friheten , Palestinska Arbetsgruppen i Malmö, Palestinska Centret i Sverige , Palestinska Rättvisecentret i Malmö , Socialdemokraterna Malmö, Ung Vänster Malmö, Vänsterpartiet Malmö

Affisch »
Förslag till uttalande »

ilm och samtal - Al Nakba, 70 år av fördrivning och exil

Den 15 maj kl. 18:30 – 21:00,
Folkets Bio Friisgatan 19 D, Malmö

Radiance of Resistance (USA 2017)
Dokumentär, 59 min, arabiskt tal, engelsk text
   Filmen följer Janna Ayyad och Ahed Tamini när de var 9 år respektive 14 år gamla. Janna Ayyad har blivit kallad den yngsta journalisten i Palestina. Ahed Tamini är den unga aktivisten som har blivit en ikon som symboliserar ett helt folks dröm om frihet. Hon dömdes nyligen, 16 år gammal, till ett 8 månaders fängelsestraff efter att ha örfilat en israelisk soldat. Janna och Ahed tillhör en generation som fötts av föräldrar som själva aldrig upplevt något annat än israeliskt ockupation, och som vuxit upp med soldater och check-points, raserade hus och illegala bosättningar, demonstrationer och tårgas. Filmen följer dem i deras vardag, samtidigt som den visar deras betydelse som det palestinska motståndets nya generation.
   Läs mer om filmen samt se trailer
   Panelsamtal efter filmen. I panelen medverkar:
PER GAHRTON, doktor i sociologi, före detta riksdagsledamot för Fp och Mp, med lång engagemang i Palestinafrågan samt tidigare ordförande i Palestinagrupperna.
MOHAMED QADOURA, överlevare från Al Nakba, med lång erfarenhet av politisk aktivism, bl. a. tidigare medlem i Palestinska nationella rådet, ordf. för Palestinska föreningen och medlem i Grupp 194.
FATME AUDI, ung palestinier, aktiv i Palestinska Rättvisecentret.
TALIAH POLLACK, författare och filmvetare. Hennes senaste bok är den kommande romanen Hebrons hemlighet.
Modarator: GUNNAR OLOFSSON, styrelsemedlem i PGS och ordförande i Borås Palestinagrupp

Varför talar ingen om Israels kärnvapen? av Gunnar Stensson

Colette Benyamine ställde frågan i Sveriges radios morgonprogram häromdagen. Hon och hennes sedan några år avlidne make hörde till de pionjärer som grundade Israel efter andra världskriget.  Men efter sexdagarskriget som gjorde Israel till en ockupationsmakt flyttade paret Benyamine i protest till Olof Palmes Sverige. Under flera decennier har Colette aktivt arbetat för fred och för palestiniernas rättigheter, bland annat genom regelbundna manifestationer på lördagarna på Stortorget.
 

Colette med insamlingsbössan
 

Det var en glädje att i radion höra hennes karaktäristiska röst ställa frågan ”Varför talar ingen om Israels illegala kärnvapen?” Anledningen var Donald Trumps svek mot kärnenergiavtalet med Iran. Colettes motstånd mot tyranni har aldrig upphört.

Personalvård II av Ellen

När jag var på blocket på sjukhuset i förra veckan tittade jag åter på skyltarna som förbryllat mig tidigare. Det var nu ett tag sedan jag tog bilden på skyltarna.
   Nu hade de utökats med en skylt till. På denna skylt framgår det vad skylten under handlar om. ”Cykelparkering förbjuden” står det på den nya skylten. Skylten under blir bara en beskrivning om vad som händer om man inte följer uppmaningen på den första skylten. Det blir genast mer begripligt, åtminstone om man bortser från den vita skylten.
   Det ska bli spännande att se om det bli någon fortsättning. Det finns plats för flera skyltar på stolpen.

Samarbetet Lund - Staffanstorp om bebyggelse på åkermark söder om Höje å av Gunnar Stensson

På styrelsemötet för Höje å vattenråd den 8 maj tog ordföranden Björn Abelsson, S, upp planeringssamarbetet mellan Lunds och Staffanstorps kommuner om eventuell bebyggelse på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg i Staffanstorps kommun för att säkra befolkningsunderlaget när Lunds Södra station ska tas i drift 2024. Han påpekade att bebyggelsen har rekommenderats av länsstyrelsen, vilket är ovanligt.
   Det gav mig tillfälle att redogöra för det kompakta motståndet mot att bebygga den förstklassiga åkermarken bland dem som är bosatta i Flackarp intill Möllan och Sankt Lars begravningsplats. Bebyggelseplanerna strider mot principerna för Lunds grönprogram.
   Staffanstorps kommun borde i stället utveckla Hjärup där stationen nu är föremål för en genomgripande ombyggnad inför snabbspåren och samarbeta med den angränsande befolkningstäta Lomma kommun.
   Befolkningsunderlaget för Lunds Södra tillgodoses genom utbyggnaden av den nya stadsdelen Källby på gammal industrimark.
   Ingen kommenterade min redovisning, men ansvariga kommunpolitiker från både Staffanstorp och Lomma var närvarande.

Staten Israels bildande: ”Döda varje arab ni träffar på ….” av Ulf N

Den 14 maj firar staten Israel 70-årsminnet av statens bildande. Bildandet föregicks av en rad våldsdåd utförda av de judiska terrororganisationerna Irgun och Lehi (den s k Sternligan), ofta tillsammans med den judiska militära organisationen Haganah, som efter utropandet Israel övergick till att bli den nya statens krigsmakt. Våld, etnisk rensning och ockupation har sedan dess gått som den röda tråden i Israels historia fram till idag.

Deir Yassin-massakern
År 1946 utförde Irgun ett terrordåd mot hotell King David i al-Quds/Jerusalem. 91 personer dödades och ett femtiotal skadades. Den 9 april 1948 attackerade Irgun, Lehi tillsammans med Haganah en attack på den försvarslösa palestinska byn Deir Yassin. Minst 100 personer, varav 30 spädbarn massakrerades.

Etnisk rensning av Haifa
Senare i april genomförde Haganah och Irgun en gemensam attack mot den palestinska delen av hamnstaden Haifa, bebodd av ca 50 000 palestinier. Operationen kallades ”Rensning av surdegen”. Attacken var ur judisk synpunkt framgångsrik: den palestinska befolkningen i Haifa fördrevs. Senare fördrevs den palestinska befolkningen från andra städer såsom Nasaret och Acre. Jaffa intogs den 13 maj.
   Under våren 1948 fördrevs eller flydda sammanlagt ca 700 000 palestinierna från sina städer, byar och marker. Flyktingarna och deras ättlingar har aldrig fått återvända.

Följer inte FN-beslut
Den judiska och demokratiska staten Israel föddes således ur våld, etnisk rensning och ockupation av palestinsk mark. Ockupationen av palestinska områden, inklusive de facto-annekteringen av östra al-Quds/Jerusalem består. Under 70-år har Israel hårdnackat nonchalerat internationell rätt och trotsat alla FN-beslut om att låta flyktingarna återvända och att avsluta ockupationen.

al-Nakba-dagen 15 maj
Varje år den 15 maj uppmärksammar palestinierna fördrivningen, al-Nakba – den stora katastrofen. I år har inför al-Nakba-dagen i år har  demonstrationerna pågått i flera veckor. Demonstrationerna gäller flyktingarnas rätt att återvända, mot den israeliska ockupationen och för de palestinska folkets rätt till en egen stat. Som framgått av massmedia har den israeliska ockupationsmakten närmast slentrianmässigt dödat och sårat ett stort antal demonstrerande palestinier, varav flera barn.

BDS-kampanjen
För att stödja palestiniernas krav på att Israel ska lämna de ockuperade områdena kan vi här i Sverige och Västeuropa aktivt delta i och sprida information om den s k BDS-kampanjen, som stöds av 170 olika palestinska organisationer. BDS står Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner. Bojkotten gäller att inte köpa israeliska produkter så länge ockupationen och folkrättsbrotten pågår. Desinvestering innebär att företag, banker etc drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken. Sanktioner innebär att stater och internationella organisationer ska genomföra sanktioner genom handelshinder, förbud mot militärt samarbete och begränsningar i diplomatiska förbindelser.
   70 år av israeliskt förtryck och förnedring av det palestinska folket är 70 år för mycket. Det måste få ett slut – och ett slut kan endast komma till stånd genom att omvärlden agerar.

Not: Citatet i rubriken är hämtat från befälhavarens för de judiska styrkornas i ordern inför den etniska rensningen av Haifa våren 1948. Källa: Ingmar Karlsson, Bruden är vacker men har redan en man”, 2012          

Till dem som ska komma efter oss av Gunnar Stensson

I sanning: jag lever i onda tider!
Rättframt tal har blivit dårskap. En slät panna ett tecken
på sinnets hårdhet. Om någon skrattar
så visar det att han inte hört
den skrämmande nyheten.
Bertholt Brecht
 

Hur ska man kunna skriva om kastanjernas vita blomljus och maskrosornas livsbejakande fägring på ett döende jordklot som domineras av Donald Trumps hatsvullna ansikte?
   Donald Trumps beslut att säga upp kärnenergiavtalet med Irak är ett svek mot fredskrafterna i Iran, EU, Storbritannien, Ryssland och Kina som tillsammans förhandlat fram avtalet. Beslutet är ett hot mot mänskligheten vars konsekvenser är omöjliga att överblicka.
   Den saudiska diktaturen jublar. Netanyahu sprider föråldrade och förfalskade dokument för att stöda Donald Trumps beslut och låter Israels soldater skjuta prick på palestinska civila utan att någon tycks orka bry sig frånsett den israeliska tidningen Haaretz. De illegala israeliska kärnvapnen skälver av längtan att sprida förintelse.
   I USA har en torterare utsetts till ny CIA-chef. Till och med en Natoförespråkare som Carl Bildt uttrycker oro.
 

 

Samma dag som Trump sviker kärnenergiavtalet med Iran sitter Peter Hultqvist, S, i Pentagon och undertecknar ett avtal om militärt samarbete med USA och Finland. Det hela avslutas med en grotesk parad av amerikanska soldater med brösten täckta av glittrande medaljer och knasiga uniformsmössor neddragna i pannan.

Här hemma försöker de svenska partiledarna överträffa varandra i hårdhet mot invandrare, splittring av familjer och jakt på ensamma barn i sin snikna lystnad efter den främlingsfientliga majoritetens röster.

   Den svenska ekonomin är god och glupska konsumister trängs på Nova – förbannade över åsynen av en och annan tiggare.
   Statsminister Löfven fortsätter den hårda flyktingpolitiken i väntan på en gemensam EU-uppgörelse utan att antyda att en EU- uppgörelse innebär en ännu hårdare flyktingpolitik, styrd av mer eller mindre fascistiska högerpolitiker.
   För närvarande är antalet flyktingar 60 miljoner och antalet ökar på grund av de tusentals som flyr folkmorden i Syrien och Jemen och den globala ökenspridningen. Snart iscensätts kanske en ny förintelse för att lösa ”flyktingproblemet”.
   Under tiden ökar användningen av fossilt bränsle medan temperaturen stiger. Kalifornien föröds av torka och stigande havsnivå samtidigt som Donald Trumps kapitalister ökar oljeutvinningen för att tjäna pengar.
   Krossa imperialismen! ropade aktivisterna i den amerikanska fredsrörelsen och de som solidariserade sig med dem i världens olika Vietnamrörelser för 50 år sedan. Krossa imperialismen! Och den krossades. Den amerikanska armén och dess medlöpare lämnade Saigon i panik 1975.
   Samma paroll aktualiserades när USA invaderade Irak – men massdemonstrationerna förmådde inte förhindra den alltjämt pågående katastrof som invasionen utlöste och som Donald Trump och Netanyahu nu försöker utveckla till ett globalt harmageddon jämförbart med det som utlöstes av Hitlers svek mot Münchenöverens-kommelsen 1938. Krossa imperialismen!

Det finns ett motstånd mot tyranniet. Världens regeringar protesterar mot USA:s svek.
   Motståndarna till den hänsynslösa svenska flyktingpolitiken höjer sina röster i de socialdemokratiska organisationerna och kräver permanenta uppehållstillstånd för flyktingar och möjlighet till familjeåterförening.
   Vi kan alla göra motstånd genom att ansluta oss till SSU, S-kvinnorna, Tro och Solidaritet, S-studenterna eller HBT-Socialdemokrater.
   Eller till den historiska svenska fredsrörelsens organisationer.
   Man kan också arbeta aktivt för Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Det folkliga motståndet mot tyranniet lever och kan leda till seger.

Framgafflat – om cykel och trafik: Om byggbolag som trafiksäkerhetsrisk och om elcykel av Ulf Nymark

yhetsrapportering från bilistperspektiv
Så här rapporterade Sydsvenskan för en tid sedan om en trafikincident.
   ”En person cyklade strax före lunch in i en bildörr längs med Olshögsvägen i Lund. … Det ska handla om en bildörr som öppnats plötsligt, utan att cyklisten var beredd på detta.” Här läggs skulden för olyckan tydligt på cyklisten. Det är illa att cyklisten är så oaktsam att hen cyklar in i den stackars bilistens dörr! Så framställer texen det.
   Jag menar att skildring av detta händelseförlopp borde, rent objektivt, beskrivas ungefär som följer:
   ”Strax före lunch öppnade en bilist på Olshögsvägen sin bildörr utan att ta hänsyn till och ge akt på förbipasserande fordonstrafik. En cyklist drabbades av denna bilistens oaktsamhet och körde in i bildörren.”

Cyklister på trottoarer och gångbanor
Det klagas ofta och med rätta på att cyklister cyklar på trottoarer och gångbanor. Mera sällan hörs klagomål på att fotgängare använder sig av cykelbanor. Fast det är enligt min mening betydligt vanligare än att det cyklas på trottoarer. Denna min uppfattning får nu stöd av en undersökning som gjorts i Stockholm. Gång- och cykeltrafik studerades på två broar – Danviktullsbron och Liljeholmsbron. Studien visar bland annat att konflikter mellan cyklister och fotgängare inträffade oftast så fotgängarna gick på cykelbanan. Det var inte lika vanligt att cyklisterna cyklade på gångbanan. (VTI Aktuellt nr 1 2018)

Byggbolaget Peab utsätter cyklister för stora trafikrisker
På Dalbyvägens södra cykelbana, strax innan motorvägen, har bolaget, som bygger ett nytt hus intill cykelbanan, spräckt upp asfalten med för cyklister livsfarliga kanter, gropar och upphöjningar. En cyklist som kommer i normalfart (eller fortare) utsätts för överhängande risk att förlora balansen och cykla omkull, i synnerhet en cyklist med last av barn eller gods.
   Så har de sett ut sedan början av året. Den i mitten av mars kontaktade jag kommunens gatukontor, som helt klart slog fast att ”så här får det inte se ut”. Kommunen kontaktade byggbolaget och påtalade att cykelbanan måste återställas i sitt ursprungliga och trafiksäkra skick. Ingenting hände. Jag kontaktade kommunen igen. Kommunen kontaktade byggbolaget. Ingenting hände. Och ytterligare en omgång på samma sätt. Fortfarande har ingenting hänt. Det är varken mer eller mindre skandal att det är möjligt för ett byggbolag att systematiskt och medvetet i nära nog ett halvår utsätta trafikanter för så stora risker utan att det medför någon som helst form av sanktion från kommunens sida.

 

 

Elcykel – Nishiki Pro SLE- G
Min tramphoj Nishiki 601 City Hybrid (inköpt 2009), och jag har nu rullat fram ca 3675 mil tillsammans. Vi börjar bli lite slitna, båda två. Därför har jag nu kompletterat 601:an med en elcykel, Nishiki Pro SLE-G.
   Det är ett helt fantastiskt fordon! Aluminiumram med invändig vajerdragning, 8-växlar, försedd med Yamaha Power PW centermotor, Shimanos hydrauliska skivbromsar. Den klart bästa fordonsinvesteringen jag gjort! Nu ska de kraftiga motvindarna minsann få på tafsen!

Elfordonsbidrag
Jag skäms förstås inte för att tala om att staten subventionerar detta inköp med 25 procent. Det är klokt använda pengar av staten. Den 7 maj på morgonen ansökte jag hos Naturvårdsverket vi nätet om elfordonsbidraget. Den 7 maj på eftermiddagen, alltså samma dag, fick jag via epost besked om att min ansökan var beviljad! Inte vet jag om handläggaren på verket blev så begeistrad över mitt val av just detta häftiga fordon så hen släppte allt annat hen hade för händer och på studs beviljade mej bidrag, eller om det är normalt med så snabba beslut. Hur som helst: effektiv statliga förvaltning är det under alla omständigheter.

Första maj 2018: Vänsterpartiet i Lund

 

Den huvudbanderoll som vänsterpartiet samlades bakom vid demomstrationen i Lund. En regnkall första maj men med en hel del värme och glöd i tåget. Lite mer bilder och text om vad övrigt som tilldrog sig i den röda sektorn i Lund hittar du inne i bladet.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
5 maj kl 17
Musik av Duke Ellingtom m fl av Bo Riborg och Carl-Henrik Olsson

Klosterkyrkan
5 maj kl 18
Helgsmål med musik: Nils Bondesson, piano

Händer i Lund

Klimatetik
Klimatförändringarna är ett komplext globalt problem som mänskligheten står inför.
   Men varför ska jag bry mig? Ibland glöms det bort att klimatförändringarna ställer oss inför ett moraliskt problem. Bengt Brülde är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet och har skrivit boken Klimatetik: rättvisa, politik och individens ansvar med statsvetaren Göran Duus-Otterström.
Tid: 2018-05-09 18:00 - 19:30
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården         

Motståndets lilla katekes

Var så modig du kan
Om ingen av oss är redo att dö för friheten kommer vi alla att dö under tyranni. Minns Rosa Luxemburg.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

(Påminnelsen om Rosa Luxemburg är ett tillägg som inte återfinns i originaltexten. Härmed avslutar vi citaten ur Timothy Snyders Om tyranni. Men VB återkommer med nya budord).

Traditionens makt

Idag, den 2 maj såg det ut så här utanför skattekontoret på Stora Södergatan i Lund strax före kl 10.
   Stora satsningar på digitalisering och indragna sista minuten brevlådor skall väl få folk att sluta lämna in pappersdeklarationer, tänkte skattefogdarna säkert. Ack vad de bedrog sig. 

Personalvård av Ellen

Jag flera gånger passerat denna detaljerade upplysningsskylt utanför blocket på sjukhusområdet i Lund. Den som orkar läsa hela texten förstår att cykeln kan försvinna om den är felparkerad.
   Mer intressant är den vita tilläggsskylten. Vad kan det betyda? Jo 3 kapitlet i arbetsmiljölagen handlar om allmänna skyldigheter. Arbetsgivarens och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Mycket av det övriga kapitlet handlar om att arbetsgivaren på olika sätt ska förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.
   Det är alltså viktigt att de anställda inom sjukvården slipper snubbla över cyklar på väg till sitt jobb. Man måste säga att landstinget gör vad de kan för att se till sin personals hälsa.
   Övriga besökare på sjukhuset omfattas dock inte av dessa omsorger. På grund av all ombyggnad och alla avstängningar blir det svårare och svårare att nå sjukhuset med allmänna kommunikationsmedel för de som inte har god hälsa.
   Men de med god hälsa behöver ju inte bege sig till sjukhuset.

Första maj i Lund

Så var årets första maj äntligen här. En regnig och kall dag som nog minskade antalet deltagare en del. Men för oss som tog oss ut fungerade den som den påminnelse om att något annat än kapitalismen är möjligt och att vi inte är de första som kommit på det.
   I veckans nummer hittar du bilder från dagen och Vänsterpartiets huvudtal som i år hölls av Hanna Gunnarsson.
   Här nedan hittar du det tal som Mats Olsson höll under samlingen före demonstrationen.
 

Första majfirare!

Vad gäller kunskap och teknisk utveckling har mänsklig-heten aldrig haft så goda förutsättningar som nu. Vi kan rädda klimatet och miljö, vi kan utrota fattigdomen, vi kan skapa rättvisa och hållbara samhällen. Men starka krafter verkar i andra riktningar, de internatio-nella bankerna och storbolagen vill istället att jordklotet ska fortsätta vara ett eldorado för rovdrift och kortsiktiga vinstintressen. Precis där står kampen idag, i världen, i Sverige och i Lund.

I Lund är det till och med så att de givna förut-sättningarna är extremt goda. Här finns Nordens största universitet och i nordost växer en hel ny stad fram, en forsknings- och innovationsstad av Trelleborgs storlek. Men vad tror ni Lunds politiker diskuterar just nu, tror ni de diskuterar hur vi ska lyfta välfärd och kommunal service för framtiden och matcha gamla och nya lundabors behov? Tror ni det, så tror ni fel. Vad politikerna diskuterar är hur de fortsatt ska kunna skära ner på Lunds skolor, förskolor, äldreomsorg, kultur, park- och gatuunderhåll, ja, allt som kostar skattepengar.  

Under åren i kommunalpolitik har jag lärt mig att kvaliteten på kommunens tjänster hänger intimt samman med hur personalen mår. Fungerar äldreomsorg, skola och förskola, då mår personalen bra. Nu har vi haft nedskärningar med i princip en procent varje år sedan 2007, först 8 år med borgerligt styre, sedan 4 år med S och MP vid makten. Personalen räcker inte till.  För att möta behoven borde Lund haft ett par hundra fler lärare, förskolelärare, undersköterskor och socialsekreterare. Istället ökar sjukskrivningar och personalomsättningen är hög. Vad gör de styrande? Jo, istället för att skärskåda vad den egna politiken, vad de ständiga nedskärningarna skapar för situation, tror de att de kan lösa det genom kosmetiska åtgärder och att skicka cheferna på utbildning.

Skicka cheferna på utbildning är svaret på nästan allting i Lunds kommun numera. Klyftorna mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken ökar dramatiskt. Lund betalar inte lika lön för likvärdigt arbete, jämför till exempel medellönen för en chaufför och ett vårdbiträde. För tio år sedan tjänade vårdbiträdet 1700 kronor mindre än chauffören, idag tjänar hon 5000 kronor mindre i månaden. Ändå förnekar S, MP och de borgerliga att det förekommer osakliga löneskillnader i Lunds kommun. Men de har i alla fall lyckats enas om en sak: Att skicka cheferna på utbildning. Vänsterpartiet kräver att Lund tar jämställdheten på allvar: Höj lönerna i de kvinnodominerade yrkena.

Vi står inför en valrörelse. Val och valrörelser är demokratins kärna och vackraste uttryck. Men valrörelser är också hycklarnas marknad. De partier som i åratal skurit ner på skola och välfärd säger sig nu plötsligt vilja satsa på skola och välfärd. Tro dem inte, kolla istället in vad de har gjort.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Lund har lagt sig så nära de borgerliga att det inte längre går att skilja deras budgetförslag åt. Oppositionspartiet nummer ett i Lund är just nu Vänsterpartiet. Är det bra eller dåligt? Det är dåligt för att vänstern har små chanser att påverka politikens innehåll, men det är också bra: någon måste faktiskt berätta hur det är. Det kommer Vänsterpartiet att fortsätta att göra, men vi är samtidigt beredda att tillsammans med andra progressiva partier ta ansvar för Lunds styre efter 9 september i år. Vi har gjort det förut, vi kan göra det igen.

Tal på första maj 2018 i Trelleborg och Lund av Hanna Gunnarsson

Mitt namn är Hanna Gunnarsson och jag har fått äran att stå som första person på Vänsterpartiets riksdagslista för södra Skåne, kommunerna från Trelleborg och Ystad till Sjöbo och Kävlinge. Jag bor i Revingeby utanför Lund, där jag även står på Vänsterpartiets kommunlista.

På den här dagen, arbetarrörelsens stora kamp- och festdag, när vi samlas tillsammans med vänner och kamrater, är jag stolt över att vara vänsterpartist. Jag är vänsterpartist för att ordet "tillsammans" är det finaste ordet som finns.

Att göra saker tillsammans, i det stora och lilla, på arbetsplatser, i bostadsområdena och i kulturlivet är en av grunderna för oss som tror på solidaritet. Tillsammans lägger vi förslag på förändringar, fattar beslut och försvarar våra vunna segrar. Vi litar på varandra, delar med oss efter förmåga och får hjälp efter behov. Vi ska kunna luta oss tillbaka och känna oss säkra och trygga med att vi tillsammans planerar för den bästa skolan, vården och pensionssystemet för oss alla. Vi formar tillsammans vår gemensamma framtid.

Kamrater och vänner! Jag tänker ofta på de många av mina vänner och bekanta som gör otroliga insatser genom att lägga ner sin tid och sina egna resurser på att hjälpa sina medmänniskor. Som öppnar sina hem, deltar i aktiviteter och på mötesplatser, med läxläsning och ger råd och stöd om hur samhället fungerar. Medmänniskor som lever tillsammans eller nära de personer som drabbas av regeringens inhumana flyktingpolitik. Medmänniskor vars insatser räddar liv, som ser till samhällets mest utsatta och som lever efter devisen att så som jag vill att människor ska göra för mig det ska jag också göra för andra. Den flyktingpolitik, med gränskontroller och utvisningar, som vi har sett de senaste åren är något som jag faktiskt inte trodde att vi skulle få se från en regering som består av socialdemokraterna och miljöpartiet. Att vi är besvikna på regeringens politik är bara förnamnet. Sverige behöver en ny flyktingpolitik, baserad på medmänsklighet och solidaritet!

Kamrater och vänner - vi måste alltid höja blicken! Det vi som är politiker gör i kommunfullmäktige och regionfullmäktige är viktigt, de beslut vi slåss för förändrar människors liv, gör vardagen lättare och samhället mer jämlikt. Men vi måste höja blicken. Vi som kommer från Skånes kuststäder har en stolt historia. I min födelsestad Helsingborg står två minnesstenar lutade mot Rådhuset, resta som tack från danska och norska flyktingar som flydde från nazisterna. När vi säger aldrig igen menar vi det verkligen. Men Sverige blir ett allt mer stängt land. De där murarna som vi aldrig skulle bygga upp fanns helt plötsligt igen i Öresund, när socialdemokraterna och miljöpartiet införde gränskontroller. Vi måste riva murarna som hindrar flyktingar att komma till Sverige, vi ska ta emot dem som behöver vår hjälp. Det är vårt ansvar och en del av vår solidaritet.

Idag på 1 maj tänker jag också på mina vänner i Ådalen, längs Ångermanälvens stränder ner mot Höga Kusten. En av mina bästa vänner kommer från Ådalen och jag är på besök där ofta. Ådalen är mest förknippat med demonstrationerna den 14 maj 1931, till stöd för de strejkande arbetarna vid Marmaverken. När demonstrationen hade kommit till Lunde blev den beskjuten av militären. Fem personer dog. Idag är staden Sollefteå i Ådalen förknippat med en annan politisk kamp, den där befolkningen, inte bara i Sollefteå utan i hela Västernorrland, ockuperar sitt sjukhus. När BB-avdelningen på Sollefteå sjukhus lades ner flyttade Sollefteåborna in i sjukhusets entré. Sedan januari 2017, i nästan ett och ett halvt år, har det under hela dygnet funnits ockupanter på plats för att lugnt och fredligt protestera mot nedläggningen och sätta fokus på behovet av en bra och säker vård för alla, oavsett var i landet vi bor. Ådalens kvinnors kamp för att inte behöva åka flera mil på slingriga vägar när de ska föda barn är en feministisk kamp för jämlikhet, trygghet och en säker vård för alla. Det är en kamp som vi också måste föra här.

Kamrater och vänner! Politiskt arbete sker både genom aktivism och i parlamenten. Vänsterpartiet har under den senaste mandatperioden förhandlat med regeringen om många viktiga saker som ger verklig förändring i många människors liv. Vi har höjt studiebidraget för studenter på universitet och högskolor, sett till att simskola för sexåringar blir avgiftsfritt, i sommar får ungdomar möjlighet att resa utan kostnad i kollektivtrafiken, vi har höjt underhållsstödet för ensamstående föräldrar, gett mer pengar till kvinnojourerna. Totalt uppgår de satsningar som Vänsterpartiet fått igenom i regeringens budget till många miljarder.

Allt detta är satsningar på jämlikhet, satsningar som jämnar ut skillnader och klassklyftor, som flyttar resurser och makt från de som har i överflöd till de som har svårt att få vardagen att gå ihop. Konkreta exempel på när vi tar från de rika och ger till de fattiga, ger till de som har behov från de som har resurser i överflöd. En stark vänster krävs för att göra omfördelningar, för en ekonomi för alla - inte bara för de rika.

Samtidigt som vi har förhandlat dessa reformer, är vi ett parti som står självständigt. I Vänsterpartiet står vi för våra ideal och våra visioner och står fast vid dessa även när vi blir valda till politiska poster och uppdrag - något som man knappast kan säga om de två partier som idag utgör regeringen. Det är sorgligt att se hur visioner försvinner när viljan att greppa makten tar över. Som vänsterpartister driver vi alltid vänsterpolitik!

Idag, på första maj, tänker jag inte bara på de politiska satsningarna och reformerna som vänsterpartiet arbetar för varje dag, utan på hur vi som socialister, feminister och antirasister i vår vardag, i det lilla, hela tiden arbetar för ett bättre samhälle. Alla stora förändringar börjar med att vi tillsammans gör det vi kan här och nu för att förändra samhället. Arbetet för en bättre värld, en fredligare, hållbarare, jämlikare och rättvisare värld, börjar med att vi gör saker tillsammans, fattar beslut genom att alla får vara med, att vi tar hand om varandra och ser det bästa i våra medmänniskor runt omkring oss. Det är bara så vi kan få riktig jämlikhet.

I höst är det allmänna val. Vänsterpartiet går till val för ökad jämlikhet, för ett samhälle för alla - inte bara för några få. Vi söker ert förtroende att få fortsätta arbetet med att stärka välfärden, motarbeta nedskärningar och göra satsningar och reformer som gör vardagen och livet bättre för pensionärer med låga inkomster, kvinnor som sliter i välfärden och barn som växer upp i otrygghet. Det är bara med vänsterpolitik vi kan göra riktig förändring, det är bara genom Vänsterpartiet i kommunen, regionen och riksdagen som jämlikhet och rättvisa skapas.

Kamrater och vänner! Jag hoppas och önskar att ni alla som är här idag är med och arbetar för en stark vänster i valrörelsen i sommar och i höst. Prata med era vänner och arbetskamrater, delta i diskussioner och uppmuntra alla runt omkring er att gå och rösta och rösta på vänstern. Om ni vill och kan, hjälp till och dela flygblad eller stå i valstugan och om ni känner att det som vi i vänstern säger och gör är rätt - bli medlemmar i Vänsterpartiet. Bara genom en stark vänster kan jämlikhet och rättvisa skapas.

Tack så mycket för att ni har lyssnat, jag hoppas att ni får en fortsatt fin första maj-kväll!

Veckobladet recenserar: … går ränderna aldrig ur? av Staffan

Vår nya fröken heter en högst välgjord film som i dagarna gått på Kino. 1983 i Tjeckoslovakien. Klassens nya fröken är ingen genomsnittlärare. Änka efter officer och ordförande i kommunistpartiet på skolan.
   Intensiv och fantasirik, ”vår” nya fröken, men hon är ack så ”hjälplös”. Eleverna och deras föräldrar dras in i en hjälpverksamhet med städning, reparationer och inköp i långa köer. Belöningar eller bestraffningar genom betyg delas ut.
   Det sitter långt inne, men till sist blir det en anmälan från en stackars man som misslyckats med att skicka kakor till frökens syster i Moskva. Hans dotter har varit så pressad så att hon har gjort ett självmordsförsök.
   Rektorn håller föräldramöte. De flesta känner sig tvingade under en auktoritär och pluralistisk ignorans att hålla på läraren. ’Denna varma och goa fröken! Dessa elaka människor som inte förstår det.’
   Det står och väger, men till sist blir det tillräckligt många som skriver under anmälningen så att den får verkan. Men de gör det inte i allas åsyn. En efter en kommer de in till rektor efter mötet och skriver under.
   Fröken får inte längre jobba på skolan. Men systemet går sin rundgång. Till slut är fröken tillbaka i en ny klass. Makten har talat.
   Zebran? Systemfel bara hos socialismen kan man tänka. Klart att det inte är – det handlar om alla odemokratiska institutioner och organisationer både i väst och öst. Det är sociala mekanismer som uppträder överallt i auktoritära byråkratier med en hierarkisk organisation och säkrare ställning ju högre upp i systemet man har sin roll och position.
   Jag hade länge en kollega som bar sig lika dant åt som fröken i filmen. Inte blev hen av med sin position inte.

I huvet på en gammal gubbe 1 maj 2018 av Gunnar Stensson

Stortorget klockan 14. Det har börjat regna igen. Mycket folk. Många gamla vänner. Olika tider och situationer blandas. En eritrean omfamnar mig. Ser inte så gammal ut som han är. Asmara 1990. På den tiden och dessförinnan antiimperialism 1 maj. Chilenare, uruguayaner, palestinier, greker, argentinare, afrikaner. Flaggor. Paroller. En före detta rektor börjar småprata. Ursäkta! Jag hör inte. 2004. Skolpeng. Vad är det han heter? Nilla vinkar. Mats talar, med pondus. Vi måste förhandla med andra progressiva partier. Kapellet spelar. Proffsigt. Måste tacka dem för gårdagens insats. Bertil Egerö. Eritrea igen. Där står Nina Björk. Måste vara hennes make som står bredvid. Har organiserat två möten med henne som talare. En tjänsteman på utbildningskansliet. Nej, inte längre, säger han. Pensionär. Kvinnlig lärare från Lund i Sydsvenskan. 18 rektorer på 20 år. Jag hade samma rektor i 20 år. Jaha. Där är min son. Han är väldigt vuxen. Och min sonson. Vuxen han med. Vad tänker han på? Han är här i alla fall. Vi ska börja gå nu. Sven-Bertil håller en röd fana. Han går i demonstrationens slut. Göran Persson fotograferar. Han ser mig inte. Vi passerar stadsbiblioteket. Måste lämna igen Jangfeldts bok. Och stationen. Jag hinner inte vara med längre. Andra plikter. Grand. Smiter nedför Nygatan. Internationell solidaritet. Arbetarklassens kampenhet. Allt avlägsnare. Stadsparken ganska städad.
   Hemma framför tv:n. 8 personer äger lika mycket som halva mänskligheten, säger Jonas Sjöstedt. 8 rika mot 4,5 miljarder fattiga. 8 mot 4 500 000 000. Marx hade rätt om kapitalkoncentrationen. Expropriera expropriatörerna! Att det ska vara så förbannat svårt! Piketty: förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt. Annars pajar systemet. De kraven finns i Sjöstedts tal. Nödvändiga för välfärdsstatens överlevnad. Små grejor dominerar. Billigare tandvård. Några hundralappar till pensionärer. Borde skriva om Bengt Jangfeldt Vi och dom. Ryssarnas världsbild. Bolsjevikerna var inte kommunister. Putin. Den eurasiatiska rörelsen. Är det så dom tänker? ”Den ryska idéen”. Hinner inte nu. Ja, jag ska göra middag. Det blir makaroner idag. Och köttfärs. Antropocen. Människans tidsålder. En dag är Klostergården ett arkeologiskt fynd. Vem bodde här? Forntida soldater. Av jord är du kommen, jord ska du åter varda. 1968. När? Klockan tjugo. Då måste jag sätta på tv:n igen. Nytt omfattande minnes- och tankekaos. Häftiga minnen. Jag är trött. Måste lägga mig. Har Annie Lööf i själva verket sagt ajö till Alliansen? Jättebild i alla tidningar. Propaganda i samband med stödet till flyktingarna. Flyktingarna från Afghanistan. Regera med socialdemokraterna. Vi i V får förstås inte vara med. Men vi kanske kan driva på... Lägg av nu. Tänk på Annie Lööf och somna.