Kulturtips

Björn Ranelid & Tales
picknickkonsert på Victoria 30-31 januari Läs mer

Sjunde himlen
En film av Andreas Dresen
Premiär fredag 30/1 på Kino
Läs mer

Torbjörn Zetterberg Hot Five
Picknickkonsert på Victoriateatern 3 februari.
Läs mer

Little Red Suitcase & Mari Kvien Brunvoll
Picknickkonsert på Victoriateatern 5 februari.
Läs mer

Sen kväll med Brel
på Inkonst 5 & 6 februari.
Skådespelaren Helena Nizic gestaltar och sjunger Jaques Brel i en föreställning fylld av frenesi och drömmeri.
Läs mer

John "Högtrycket" Pohlman
på Victoriateatern 8 februari.
Läs mer

Bävan av Grr

Jag känner mej lite tung i huvudet idag. För oss bilfiender kommer det ju ständigt fräscha nyheter att fira. Igår berättade tidningarna om fördjupad kris för Plastal i Simrishamn – ”specialist på formsprutade detaljer för bilar i premiumsegmentet” – där ytterligare 90 anställda varslas.
Och alldeles nyss kom radion med nyheten om Volvo Personvagnars rekordartade mångmiljardförlust. Jag bävar för hur jag ska känna mej i morgon.

Linje Lusta? av SH

Vi som hoppas på spårvagn i Lund har nu fått några köttben i form av en skiss över hur det skulle kunna se ut 2014 om kommunen snarast sätter igång med att bygga en snabbspårväg upp till Brunnshög. Den skulle så småningom följas av en fortsättning till Dalby och en komplettring med sträckan Lund C – Staffanstorp, men det ligger bortom 2014. Spåren i Lund går på så där 500 miljoner och sen får Skånetrafiken köpa vagnarna. Blir det så då? Nja, i Lund är man bra på planer men inte på att fullfölja dem. Här är i varje fall några bilder från konsulterna.
SH

Clemenstorget, detta inte helt lättanvända torg har här fått en spårvagnshållplats på diagonalen. Ett vagnsätt håller just på att rulla in från Sankt Laurentigatan och ett annat står och väntar på avgång mot Brunnshög. Ser inte så dumt ut faktiskt, men arkitekter/planerare får alltid sina framtidsbilder att se så idylliska ut med hjälp av många små luftiga träd.

Här är det slutet av november 2014, fram mot kvällen. Fukten och mörkret hänger i luften kring den fula Allhelgonakyrkan. Enda ljuspunkten i tillvaron är Brunnshögsvagnen som just har svängt upp på Bredgatan. Nästa Lasarettet!

Mailer och Updike av Sten H

De faller ifrån nu, vår ungdoms hjältar. Först Norman Mailer, han som ville skriva den Stora Amerikanska Romanen och som nästan gjorde det med krigsskildringen ”De nakna och de döda”. (Den filmades av Hollywood och jag har aldrig sett ett värre misch-masch), Men han var också en fantastisk journalist, läs om demokraternas konvent i Chicago 1968 (”Miami and the Siege of Chicago”), en klassisk skildring av hur man med polisvåld kan krossa en opinion. Blodet rinner över sidorna. Men visst, mest skrev Mailer om sig själv, ibland mycket bra som i ”Advertisements for myself”. Kanske kan man säga att Mailer förvaltade Hemingway-traditionen i amerikansk litteratur och den har ju sina sidor.
John Updike var en helt annan sort. Han lärde upp sig på tidskriften New Yorker, fortfarande den bästa platsen för välskriven amerikansk engelska. Han var en utomordentlig skrivandets yrkesman. Han skrev läckra små noveller, han skrev romaner, han skrev lyrik, bokrecensioner, memoarer, konstrecensioner etc. Hans romaner rör sig i vitt skilda världar: förortsmiljöer utanför Boston, IT-företag, ökenstater i Afrika, teologiska fakulteter, basketbollspelare och Toyotaförsäljare. Han skrev faktiskt också om Hamlets familj på Nordsjälland strax innan Shakespeare börjar. Han var en mästare i att skildra relationer och framför allt då vad sexualiteten kan göra med människors liv. ”Couples” är klassikern som beskrev otroheterna och älskogen i radhuslängorna i New England på 1960-talet. Hans sista bok blev ”The widows of Eastwick”, en lite mera vemodig uppföljare till ”The witches of Eastwick”, minnesvärt filmad med Jack Nicholson.
Det för mig besvärliga med Updike är att han dels var inte bara religiöst intresserad utan också en kyrksam person. Han var väl i grunden vänsterliberal, men en sorts motvallskäringkänsla fick honom att åtminstone punktvis försvara USA:s krig i Vietnam och figurer som LBJ och Nixon. Kanske handlade det om nostalgi, en lojalitet med gamla amerikanska drömmar, men nog är det svårt att förstå honom.
Vad är problemet med de här båda stora författarna? Varför fick de aldrig Nobelpris? Jo, de skrev för mycket. Mailer för att försörja alla gamla fruar och barn, och då blev det inte sällan dåligt också, megalomant, väldiga volymer på alltför storartade tema. Mailer var dessutom ofta förargelseväckande, slog folk på käften och var grov i mun. Updike skrev inte en dålig rad, men han skrev i för många genrer och alltför väl för Akademin. Han hade inte den entydighet och frenesi som en Nobelpristagare kanske ska ha.
Nu är de i alla fall borta och man undrar om de kommer att leva vidare. Läser dagens 20-åringar dem? Jag har inte en aning.

Ingen socialism utan demokrati av Gunnar Stensson

Sommaren 1968 gav Gunnar Sandin Håkan Arvidsson erbjudande om ett jobb. Det gällde att kartlägga sjön Immelns stränder.
”Min del av arbetet”, skriver Håkan Arvidsson, ”bestod i att jag skulle ro båten medan Sandin skötte själva kartläggningen. Under en veckas tid rodde jag en förhyrd båt. Solen flödade och vi hade en kasse öl släpande efter båten för att då och då kunna släcka törsten. Nätterna tillbringade vi i tält eller under bar himmel. Maten lagade vi i ett stormkök. Det var en paradisisk vecka. Rodden var inte alltför ansträngande och vi hade rikligt med tid att för att göra strandhugg på många av de öar som sjön är beströdd med.
Roddjobbet ägde rum sista veckan i augusti och sammanföll med att läget i Tjeckoslovakien allvarligt tillspetsades.”

Nya tankar
Vad som hänt var att Sovjetunionen gått in i Tjeckoslovakien och att ryska stridsvagnar rensade Prags gator. Det gällde att stoppa den rörelse för ”socialism med ett mänskligt ansikte” som pågick i Tjeckoslovakien.
Händelsen fick en djupgående inverkan på hela den svenska vänstern. C H Hermansson tog kraftfullt avstånd från inmarschen och fick traditionalisterna i partiet över sig. Man började på marxistisk grund ifrågasätta systemet i Sovjetunionen och de östeuropeiska staterna.
Tidskriften Zenit blev ett fokus för den teoretiska debatten. Håkan Arvidsson beskriver vilken befrielse han kände i Zenitkretsen efter sina år i sektvänstern. Zenit deltog i den internationella marxistiska debatten och hade kontakt med tidskrifter som Monthly Review i USA och New Left Review i Storbritannien.
Praktiskt taget hela Zenit-gruppen sökte medlemskap i VPK för att göra en verklig insats i det svenska samhället.
Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson skrev 1976 en artikel om demokratins förhållande till socialismen. De hävdade att en socialism utan demokrati skulle innebära ett steg bakåt för den svenska arbetarklassen. Socialismens svaghet var att den inte lyckats förena planhushållningen med demokrati.
Artikeln klöv Zenit-redaktionen. Filosofen Ingvar Johansson (nu bosatt i Klostergården) skrev att ”demokrati var nog bra, men kommunism var bättre”. Svante Nordin (nu filosofiprofessor i Lund) beskyllde artikelförfattarna för ”sentimentalitet”.
Zenitredaktionens majoritet med Göran Therborn i spetsen fortsatte länge att försvara öststatskommunismen. Det var helt i linje med en stark tradition i den svenska kommunismen.

VPK Lund och demokratin
Hösten 1976 blev jag medlem i VPK-Lund, förfärad över mina erfarenheter i DFFG:s styrelse. 1977 blev jag ledamot i VPK Lunds styrelse där också Svante Nordin ingick. Styrelsen beslöt att arrangera en demonstration med parollerna ”Ingen socialism utan demokrati.” ”Ingen demokrati utan socialism.” Demonstrationen ägde rum i februari, trots ett uttalat förbud från partiledningen.
På VPK Lunds medlemsmöten och i Veckobladet fördes samma debatt som i Zenit. Styrelsen och en majoritet av medlemmarna stod för demokratilinjen och kritiken mot Sovjetunionen och östblocket.
VPKs traditionella linje försvarades kraftfullt av Daniel Kallos, som en gång hotade att lämna VPK Lund, och Göran Therborn som fördömde Lunds ställningstagande som oförenligt med all marxism.
I valen inför VPKs kongress vid årsskiftet segrade demokratilinjen. I delegationen ingick bland andra Kitten Anderberg och jag.

VPK-kongressen 1977-78
Kongressen i Stockholm blev ett smärtsamt uppvaknande. En 40-mannadelegation från Sovjetunionens kommunistiska parti och Komsomol var närvarande. De ståndpunkter vi framförde vann inget gehör. Ett demokratiskt manifest som lagts fram av bland andra Jörn Svensson drogs tillbaka på begäran av den sovjetiska delegationen. Efter hemkomsten kritiserades vi av traditionalisterna i Lund.

Så gick det sedan
Den fortsatta historien känner ni. VPK Lund fortsatte under hela 1980-talet att kritisera partiet för öststatsbindningen. Stödet till Solidaritet i Polen blev en viktig samlingspunkt. Sovjetkommunismens sammanbrott 1989 liksom massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking bekräftade riktigheten i VPK Lunds demokratilinje.
Ulf Nymark tog initiativ till avskaffande av K-et i VPK. Gudrun Schyman valdes till partiledare. Partiet vann större valframgångar än någonsin.
Så drabbades vänstern av bakslaget vid v-kongressen i Växjö 2000. Vänsterpartiets yngre medlemmar i Lund gick bakom banderollen ”Här kommer kommunisterna” i 1 maj-demonstrationen. Valframgångarna för v hörde till det förflutna.

Zenits betydelse för Lund
Utan den teoretiska debatt som fördes i gruppen kring tidskriften Zenit och de initiativ som Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson tog där hade utvecklingen i VPK Lund med säkerhet sett annorlunda ut.
Håkan Arvidssons bok beskriver inte bara betingelserna för oss som var med på 60-, 70-, 80- och 90-talen utan ger insikter också för alla dem som står inför uppgiften att i framtiden utveckla vänsterpolitiken.

Sex punkter för ett ja till ESS av Ulf Nymark

DV:s medlemsmöte tidigare i denna vecka hade bland annat att besluta om DV:s politik till det planerade bygget av ESS-anläggningen. ”Vi säjer varken ja eller nej till ESS i detta skede – vi deltar i planprocessen och vi ställer stränga, men inte orimliga, miljökrav”. Så kan i korthet medlemsmötets ställningstagande sammanfattas.

Förstudie
Anledningen till att DV just nu formulerar sin ståndpunkt i denna fråga är att kommunen i dagarna gått ut med en remissrunda kring en förstudie för planprogramarbetet. ESS verksamhet ska så småningom prövas i flera statliga instanser: miljödomstol, strålsäkerhetsmyndighet och vad det nu kan bli mer. Till skillnad från dessa juridiska prövningar är kommunens planarbete en lämplighetsprövning (vars förlopp styrs av Plan- och bygglagen). Detta innebär att kommunen både måste och bör ställa krav – krav som går utöver och vid sidan av - de krav som de tillståndsgivande statliga myndigheterna ställer. En självklar utgångspunkt för kommunens ställningstagande måste vara att säkerställa att kommunens möjligheter att uppnå uppsatta miljömål inte spolieras.

Miljö och hälsa utslagsgivande
DV menar att det är viktigt att Lunds kommun så tidigt som möjligt formulerar krav som måste ställas för ett positivt ESS-beslut. Som DV ser det är det i första hand ”huvudsakligen de effekter som ESS kan komma att få för lundabors hälsa idag och i framtiden” samt ESS ”påverkan på miljön i Lund och i regionen” som är utslagsgivande i planprocessens lämplighetsprövning.

Två kubikmeter radioaktivt kvicksilver?
Idagens läge är det inte, menar DV, möjligt att göra ett välgrundat ställningstagande för eller emot anläggningen. Det finns inget som helst underlag för beslut. Till och med vilket material som målstationen ska innehålla råder det oklarhet om. Ska det bli 2 kubikmeter kvicksilver inpå stadens knutar eller ska det bli bly? Eller något annat?

Spårburen trafik och krav på kompensatoriska åtgärder
För att ett ja till ESS i den föreslagna lokaliseringen i slutändan ska vara möjligt måste kommunen enligt DV kräva att åtminstone följande 6 punkter är tillgodosedda:
1 Tillståndsprövande myndigheters eventuella godkännande av ESS-anläggningen ska vila på gällande lagstiftning och inte grundas i undantagsregler och dispenser.
2 ESS-konsortiets löfte om en klimatneutral anläggning måste infrias både vad gäller byggande, drift och avveckling.
3 Kravet på klimatneutralitet ska gälla inte bara verksamheten på platsen, utan även sekundära effekter av verksamheten, som t ex trafik till och från anläggningen. Detta förutsätter bland annat att lagakraftvunnet beslut och säkrad finansiering av spårburen trafik till den framtida anläggningen föreligger innan kommunen kan fatta definitivt beslut om lokaliseringen. Det kan också innebära att kommunen kan komma att ställa krav på kompensatoriska miljöåtgärder från ESS-konsortiets sida alternativt kräva finansiering av kompensatoriska åtgärder vidtagna av kommunen.
4 Miljövänlig trafik (gång-, cykel- och kollektivtrafik) ska ges en klar prioritet i utformningen av anläggningen och i dess infrastruktur.

5 Ett absolut krav för byggande av ESS är att Kungsmarkens naturreservat inte påverkas negativt av anläggningens byggande, drift och avveckling.
6 Under processens gång och vid ett framtida slutligt ställningstagande till ESS måste Lunds kommun särskilt beakta vilka effekter ianspråktagandet av 100 ha åkermark av klass 10 får för framtida möjligheter att trygga bostadsförsörjningen utan att nya arealer av högklassig åkermark tas i anspråk.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Israels beroende av kolonialism och neokolonialism av Gunnar Stensson

Den historiska bakgrunden till Israels bildande är välkänd. Nazismen, andra världskriget och Förintelsen. Men det finns också en annan bakgrund. Israels historia är ett led i den europeiska kolonialismens blodiga slutfas och den amerikanska hegemonins uppgång och tillbakagång i Mellanöstern. Israel kan under de nya betingelser som nu håller på att inträda inte fortsätta att bygga sin existens på vapen och stöd utifrån. Israel måste integreras i Mellanöstern.

Gaza. Krig som slakt
Israels krig i Gaza är en kopia av de krig kolonialmakterna förde. Liksom en brittisk armé utplånade en dubbelt så stor muslimsk i slaget vid Omdurman har Israel krossat Gaza nästan helt utan egna förluster.
Vid Omdurman var kulsprutorna utslagsgivande, i Gaza artilleri, flyg och tanks. Slakten vid Omdurman drabbade krigare. I Gaza var offren civila.
Få israeler kom i kontakt med den fiende de utplånade. Soldaterna avfyrade artilleripjäser på miltals avstånd, fällde bomber från hög höjd och dundrade fram genom Gazas gränder inkrupna i stridsvagnarnas stålskal och sköt på allt, fast och löst, med fosfor- och spränggranater utan att någonsin visa sig. Det var ett mekaniserat krig mot en motståndare utan artilleri, flyg och stridsvagnar. Men vapen rostar. Folket finns kvar.

Folkens krig
Då staten Israel bildades pågick flera befrielsekrig i Afrika och Asien. Fransmännen som hade kapitulerat för nazisterna redan 1940 försökte underkuva vietnameserna som hade kämpat mot den japanska fascismen ända till 1945. Kriget i Indokina slutade med det franska nederlaget vid Dien Bien Phu 1954.
Frankrike massakrerade flera tusen araber som demonstrerade för frihet och oberoende i Alger 1945. Befrielsekriget utbröt 1954. När FLN segrat 1962 hade de franska kolonialisterna dödat en miljon algerier och tvångsförflyttat två miljoner.
Storbritannien avvecklade stora delar av sitt imperium frivilligt (Indien, Pakistan, Burma och Ceylon) och uppgav mandatet Palestina, men bekämpade mau-mau-rörelsen i Kenya och dödade tiotusentals kikuyuer.

Etnisk rensning
Vid tiden för Israels bildande 1948 byggde de segrande europeiska stormakternas utrikespolitik på rasism och kolonialism. Israelerna efterliknade förebilderna och fördrev 700 000 palestinier från deras hem efter segern i kriget med de arabiska grannländerna. Så erövrade ”ett folk utan land ett land utan folk”. Liknande etniska rensningar pågick sedan krigsslutet i Europa.
Kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike såg i Israel en värdefull allierad. Frankrike ersatte Sovjetunionen som ledande vapenexportör till Israel. Frankrike och Storbritannien utvecklade kärnvapen för att hävda sig som stormakter vid sidan av supermakterna USA och Sovjet. Frankrike hjälpte Israel att skaffa en egen atombomb.

Neokolonialism
Men Suezkriget 1956 visade att europeiska kolonialmakternas tid definitivt var förbi. Israel, Frankrike och Storbritannien hade angripit Egypten sedan Nasser nationaliserat Suezkanalen. Anfallet fick sitt snöpliga slut genom att USA tvingade de angripande staterna till vapenvila.
Den gamla kolonialismen var förbrukad. I fortsättningen var det USA:s neokolonialism som gällde.
USA hade redan 1953 genom en militärkupp stoppat den demokratiska utvecklingen i Iran för att få kontroll över oljerikedomarna. Den demokratiskt valde Mossaddeq hade störtats och shahens diktatur återinförts. (Konsekvensen av USA-ingripandet blev 1979 ayatolla Khomeynis revolution och den islamiska republikens införande. Den amerikanska ambassaden ockuperades. Men allt detta låg ännu i framtiden.)
Politikerna i Israel insåg att de satsat på fel häst, svalde förargelsen och blev USA:s vänner.
USA försåg Israel med de vapen som avgjorde sexdagarskriget 1967. Nu ockuperade Israel hela Palestina, Gaza, Sinaihalvön och de syriska Golanhöjderna.
Vapen och politiskt stöd från USA avgjorde också det så kallade Yom Kippur-kriget 1973. Israel erkändes så småningom av Egypten och Jordanien, men Israel underlät att ta den chans som öppnat sig till en fredlig tvåstatslösning.

PLO
Vietnam kämpade vid denna tid mot USA-imperialismen. Befrielsekrigen i Angola, Mocambique och Guinea-Bissau mot Portugal var på väg mot seger.
Palestinierna inledde en ny fas i sin nationella kamp. PLO, den palestinska befrielseorganisationen, bildades.
Under flera år förlitade sig Israel på militärt våld och vägrade att förhandla med ”terrororganisationen” PLO. Arrogant demonstrerade Ariel Sharon Israels militära överlägsenhet genom att köra ut PLO i det första Libanon-kriget 1982. Hundratals palestinier utrotades i flyktinglägren Sabra och Shatila.
Så kom intifadan 1987. Det var en palestinsk motsvarighet till folkets demonstration för oberoende i Alger 1945. USA och Israel tvingades samtala med PLO. Förhandlingarna ledde till Oslo-avtalet 1993. Därmed skapades åter en möjlighet till försoning och tvåstatslösning. Det var kanske den sista.

Israel reducerar Förintelsen till politiskt propaganda
Men israelerna mördade Yitzhak Rabin, den premiärminister som undertecknat Oslo-avtalet. I stället fick vi Netanyahu, Ehud Olmerts, Libanonkriget 2006 och massakern i Gaza 2009.
Israel besvarar rutinmässigt omvärldens kritik mot massakrer och övergrepp med påminnelser om Förintelsen och anklagelser för antisemitism.
Dessa undanmanövrer fungerade länge, men nu har det gått inflation i dem. Alltfler, även judar, kräver att man gör åtskillnad mellan händelserna i Gaza och Förintelsen. Israels sätt att utnyttja Förintelsen som politiskt argument relativiserar och banaliserar den unika tragedi som Förintelsen är.
En journalist i den israeliska tidningen Haaretz skrev: Jag är glad att mina föräldrar som överlevde Förintelsen inte lever längre. De skulle inte ha stått ut med det som sker.
Israels försök att skjuta barnen som brändes till döds i vit fosfor åt sidan med Förintelsen som argument inger världsopinionen vämjelse.

Idag undergräver Israels krig USA:s intressen
USA inser att den israeliska politiken skadar de amerikanska intressena i det nya läge som uppstått då USA:s världshegemoni ifrågasätts. Satsningarna på den militära stormakten Israel ökar spänningarna i Mellanöstern. Det är bara en tidsfråga innan USA drar slutsatsen att det är nödvändigt att minska eller avveckla det militära stödet till Israel och pressa Israel att söka fred och samarbete med palestinierna och sina grannar.
Reaktionerna i Israel efter massakern i Gaza visar att en rasistisk apartheidattityd vuxit fram under årtiondena av ockupation och att en majoritet av det israeliska folket helt enkelt inte förstår omvärldens kritik. Den attityden utgör ett allvarligt hot mot Israels möjligheter att ta sig ur den historiska återvändsgränd som landet befinner sig i.

Tvåstatslösning?
Idag är Israel det största hindret för en tvåstatslösning. Israel som hittills burits upp av europeisk kolonialism och amerikansk neokolonialism måste överge rollen som militär stormakt och försöka börja fungera i fred och samarbete med palestinierna och grannländerna. För att detta mål ska uppnås krävs försoning med palestinierna.
Barnen i Gaza är de som genom att förlåta Israels övergrepp kan göra en försoning möjlig.
Någon annan möjlighet för Israels fortsatta existens som stat finns inte.

Gud talar till Israel genom profeten Jesaja, 1:10

Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar!
Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk!
Ni har blod på händerna
Tvätta er, rena er!
Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta att göra det onda.

Hälsning från Växjö

Som trogen läsare vill jag tack för ert trägna arbete. Snygg layout!
Lennart Värmby
ps. Ni skulle ev kunna tipsa era läsare om vårt (V)äxjös Kommunnytt.

www.vvaxjo.se

Namninsamlingen Stoppa matchen

Insamlingen har just nu 1292 underskrifter, målet är minst 5000!
Den 6-8 mars skall svenska tennislandslaget spela Davids Cupmatch mot Israel i Malmö. Detta kan vi inte acceptera. Vi vill att svenska tennisförbundet följer svenska riksidrottsförbundets ramar för internationellt idrottsutbytte.
"Idrottsutbyte i form av tävling eller uppvisning skall ej förekomma om ett land i idrottsligt sammanhang gör sig skyldigt till diskriminering mot någon på grund av etniskt ursprung, kön, sexuell läggning, funktionshinder, religion eller politisk anslutning eller om ett land är föremål för bindande FN-sanktion."
Israel förvägrar genom ockupationen det palestinska folket möjligheten att leva i trygghet och att utöva idrott. Därför säger vi: Inget idrottsutbyte med en ockupationsmakt - Stoppa kriget och bojkotta Israel!

Till namninsamlingen »

Hej kvinna eller man!

Så här är det, att inom det närmaste året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas:
en permanent ordförande för Europeiska rådet,
en representant för utrikes- och säkerhetspolitik,
en talman för parlamentet,
en ordförande för kommissionen

I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.
Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabon- föredraget. Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under genom att gå in på länken nedan!
Det går blixtsnabbt att gå in och registrera sitt namn och du ser direkt hur många som gjort detsamma.

Till namninsamlingen »

Skicka, om du vill bidra till förändringen, vidare till alla dina vänner och bekanta...

Memory-fest: Middag till minnet av ESF

Välkomna till en glödande afton samtidigt som World Social Forum hålls i Belem!
Lördag 31 januari kl 18 - 22
Sprakande vegetarisk buffet med dessert - mättare kommer du aldrig att bli. Mat - 50 kr, Öl/vin - 20 kr.
Alla pengar går till insamlingen för underskottet efter ESF.
Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16 i Malmö
Svara senast 29 januari med ditt namn till esfinsamling@gmail.com, eller ring August Nilsson på 073-6982557.
Välkommen! Sprid gärna inbjudan och ta med vänner och intresserade!

Missa inte att dagen inleds med:
FINANSKRIS - OCH SEN DÅ?
Lör 31 januari kl 14 -18, Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö
Ska vi återställa spekulationsekonomin och köra vidare med business as usual - eller ska vi ta tillfället i akt och bygga ett rättvist och hållbart samhälle?
Lars Pålsson Syll, nationalekonom och professor i samhällskunskap vid Malmö Högskola ger en bild av finanskrisen.
Per-Erik Persson presenterar JAK-banken och alternativ till dagens banksystem.
De förslag till lösningar som väckts inom den globala rättviserörelsen presenteras och diskuteras.
+ Rapport från World Social Forum!
Arrangörer: ABF, Attac, JAK-banken, Glokala Folkhögskolan, Miljöförbundet Jordens Vänner

Landskronasossar i armkrok med Sverigedemokrater av Ulf N

Sverigedemokraterna i Landskrona har ”kallat” till manifestation för ”nolltolerans mot våld”. Jo, det är sd själva som använder ordet ”kallat”. Inte oväntat har moderater och folkpartister hörsammat denna ”kallelse”. Men dessvärre har även socialdemokraterna känt sig kallade. Den 31 januari kan landskronabor och tillresta besökare skåda socialdemokraterna i armkrok med sd utanför Stadshuset i Landskrona. Landskronasossarna kommer alltså när sd kallar. Det är (s)orgligt, (s)kamligt, (s)nuskigt!

Frukten från Israel var ”från Spanien” av Marie

Skånska matbutiker märker om sina varor
I artikeln kan man läsa, att Metro har undersökt och kan avslöja, att ”matjättar” som Lidl och ICA säljer israelisk frukt under förespegling att frukten kommer från andra länder.
Alltså… jag har skrivit och tackat Metro för 1) denna undersökande journalistik och för 2) att de understödjer den bojkott som nu bedrivs mot israeliska varor. Hoppas innerligt, att våra dagstidningar och kvällstidningar fortsätter i Metros spår!
Vi alla måste ju också – personligen och genom de nätverk vi till hör – sprida bojkottbudskapet vidare och noga kontrollera våra egna inköpsställen!

Veolias stöd till ockupanterna i Palestina av Ulf Nymark

Transportföretaget Veolias samarbete med Israel kring ett spårvägsnät i al-Quds/Jerusalem har kommit i blickfånget i samband med Stockholms Lokaltrafiks upphandling av tunnelbanetrafiken. Dessbättre gick ju inte SL:s beställning till Veolia.
Men Veolia är verksam lite varstans i världen. Så också i Sverige. I Skåne bland annat. Företaget trafikerar servicelinjerna i Lund. I Malmö flera stadsbusslinjer och har en hel del trafik för de gula regionalbussarna.
Med anledning av att Lunds kommun har avtal med Veolia har Demokratisk Vänster lämnat in en interpellation till Tekniska nämndens moderate ordförande. Interpellationen återges i sin helhet härintill/nedan/ovan. Interpellationen kommer, av formella skäl, att behandlas först vid kommunfullmäktiges februarisammanträde.

Krav på Skånetrafiken
Demokratisk Vänster har också skickat en skrivelse till Region Skånes kollektivtrafiknämnd, som ansvarar för Skånetrafiken, och begärt att nämnden framför sina protester till Veolia och framfört att vi förväntar oss att nämnden i kommande förhandlingar inför bestämmelser som gör att affärsrelationer med företag som direkt eller indirekt stöder en ockupationsmakt inte kan bli aktuella som entreprenörer.

Bortförklaringar
Veolia försöker nu på olika sätt bortförklara och förgylla sitt samarbete med Israel. Det gör man bland annat på följande sätt:
1. Veolia i Sverige är inte samma företag som Veolia i Israel. Så lyder ett motargument från företaget. Detta är förstås inget annat än en formaljuridisk fint. De båda bolagen är systrar och ingår i samma koncern. Veolias vinster i Israel går till samma aktieägare som Veolias vinster i Sverige.
2. Veolia i Israel inledde sitt samarbete med ockupationsmakten under Osloprocessens glansdagar och då sågs det av alla parter som positivt, menar Veolia. Det är tveksamt om denna uppgift är korrekt. Enligt IMEMC, International Middle East Media Center, ingicks avtalet med Israel år 2002. Osloprocessen var vid den tidpunkten stendöd.
3. Ett annat Veoliaargument är att spårvägen ska frakta även palestinier. Att döma av spårens sträckning är det synnerligen tveksamt om palestinier kommer att kunna resa på samma villkor som israeler. Men oavsett detta: Flera palestinska och arabiska organisationer har protesterat mot spårvägsbygget och framhåller att det förstärker ockupationsmaktens grepp över de ockuperade områdena och är ett brott mot internationell rätt.

Palestinska och arabiska protester mot Veolia
Så till exempel protesterade den respekterade palestinska människorättsorganisationen Al Hag i ett brev till Veolia i augusti 2007 mot bygget och trafikeringen. Adalah, en organisation för representerade den arabiska minoriteten i Israel, inlämnade i november 2008 till de israeliska myndigheterna sin protest mot spårvägen. PLO, tillsammans med en fransk-palestinsk solidaritetsorganisation har stämt Veolia inför fransk domstol och vill ha kontraktet mellan Veolia (som har sitt huvudsäte i Frankrike) hävt på grund av att det strider mot internationell rätt. Arabförbundet har vid sitt möte i Karthoum 2006 uppmanat Veolia att dra sig ur uppgörelsen med Israel.
Det är uppenbart att Veolias verksamhet är ägnad att stärka ockupationsmaktens ställning i de palestinska områdena. Det är därför viktigt att såväl Region Skåne som Lunds kommun till Veolias svenska företag framför sina protester och ser till att Veolia inte får några nya uppdrag så länge de stödjer Israels brott mot internationell rätt.

Om transportbolaget Veolias verksamhet i ockuperade områden

Interpellation till Lunds kommunfullmäktige, ställd till kommunalrådet Tomas Avenborg, moderat ordförande i Tekniska nämnden

Det har i dagarna kommit till allmänhetens kännedom att transportföretaget Veolia med verksamheter över hela världen samarbetar med Israel i ett spårvägsprojekt på ockuperat område i al-Quds/Jerusalem och på Västbanken i Palestina. Syftet med spårvägsprojektet är att förbinda israeliska bosättningar på ockuperad mark med centrala al-Quds/Jerusalem. Israels ockupation av Västbanken och östra al-Quds står i strid med internationell rätt. Ockupationen och bosättningarna har förklarats olagliga i ett flertal FN-resolutioner, bland annat Säkerhetsrådets resolution 267 1969 och resolution 446 1979. FN:s säkerhetsråd har också slagit fast att ockupationen och bosättningarna strider mot Fjärde Genèvekonventionen.

Veolia stödjer därmed – i varje fall indirekt – brott mot folkrätten.

Samma företag som verkar på ockuperad mark i Palestina är genom avtal med Tekniska nämnden entreprenör för Lunds kommun. Veolia trafikerar stadstrafikens servicelinjer.

Vi anser att Lunds kommun borde bryta samarbetet med Veolia. Dessvärre torde det saknas juridisk grund för detta. Det i hög grad påkallat att Lunds kommun till Veolia framför sitt avståndstagande från bolagets verksamhet i ockuperade områden.

Fallet Veolia visar också att etiska överväganden vid kommande upphandlingar av kollektivtrafik (och andra upphandlingar) måste väga tungt vid val av entreprenör. Lunds kommun måste självklart undvika att sluta avtal med entreprenörer som understödjer brott mot internationell rätt.

Med anledning av detta vill vi ställa följande frågor till Tekniska nämndens ordförande:

1 Är du beredd att till Veolia framföra Lunds kommuns protester mot bolagets verksamhet på ockuperad mark i Palestina?

2 Är du beredd att verka för att i kommande upphandlingar ställa krav på att ett ovillkorligt krav på entreprenören är att denne inte - direkt eller indirekt – medverkar i eller stödjer brott mot internationell rätt?

Ulf Nymark & Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster

Transportföretaget Veolia: Namninsamling

Nej till Veolia som stödjer ockupationen i Palestina på www.namninsamling.se

Till namninsamlingen »

Ljuspunkter i mörkret av Lucifer

Det har varit årsskifte och då brukar man summera det gångna årets begivenheter. Så också i Lunds kommunalpolitik där jag kan återge några siffror som belyser hur linjerna går i samarbetet i den koalition som förväntas ta över styret 2010. Det handlar alltså om oppositionen, bestående av s+v+mp+dv och hur den har agerat i stadens regering, kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsen har under 2008 haft drygt 300 ärenden att besluta om. Av dessa har (v) reserverat sig mot (den borgerliga) majoritetens beslut i 57 ärenden. För 27 av dessa har det varit en gemensam reservation s+v+mp. I 11 fall har det varit en gemensam reservation v+mp, i 8 fall har det varit en gemensam reservation v+s. I inget fall har det varit någon gemensam reservation s+mp. För 11 fall har (v) varit ensam om att reservera sig.
En första anmärkning: (dv) har ingen post i kommunstyrelsen, men kan närvara som ersättare, dock utan röst- och reservationsrätt. Man har då rätt att göra protokollsanteckning, men det har inte samma tyngd som en reservation och de lämnas därför utanför statistiken.

Inte dåligt
Som helhet får man nog säga att siffrorna vittnar om fortsatt hög vitalitet i kommunalpolitiken: borgarna lämnas inte precis i fred. Och nog tyder de också på att det är ganska god sammanhållning i oppositionen med ett stort antal gemensamma reservationer. Men det mest tänkvärda är förstås siffrorna för hur två av de tre partierna grupperar sig. Konstellationen v+mp, som man slarvigt kan kalla miljövänner mot en bilar och betong, är alltså vanligare än v+s, arbetarrörelsens båda partier. Och då är det alltså så att s+mp, de båda som enligt Mona Sahlin skulle samarbeta fram till 2020, inte hittar fram till varandra någon gång. Lokala omständigheter, tillfälligheter? Nej, jag tror inte det. Inte sällan har det nog varit (v) som fått agera brygga mellan de två mycket skilda kulturerna (s) och (mp).
På riksplanet var vi ju många som förundrade oss över (s)-ledningens agerande i höstas när man gick ihop med (mp) och uteslöt (v). Kanske var det mest ett sätt att försöka binda upp (mp) så att det inte skulle gå åt höger. Det gör ju (mp) ibland, t.ex. i landstinget här i Skåne där de sitter i ledningen med borgarna och just höjt taxorna i Skånetrafiken, alla sjukvårdsdåligheter att förglömma. Om (s)-ledningen hade haft bättre kontakt med hur det faktiskt fungerar ute i kommunerna så hade inte (v) kunnat lämnas utanför. Men till slut: jag tycker nog att siffrorna som helhet pekar mot att man kan ha goda förhoppningar om att vi gemensamt ska kunna leda Lund efter nästa val.

Krigets första offer
I förra veckan skrev Sydsvenskans ledarskribent Mats Skogkär att påståendenaom att Israel sköt med fosforgranater mot civila palestinier i Gaza var exempel på lögn och propaganda. Ack nej, Israel sköt väl kanske lite fosfor, men det var inte mot civila utan bara för att ” skapa rök eller lysa upp ett mål”. Israels beskjutning var helt laglig påstod Skogkär att Internationella Röda Korset skulle ha sagt. Men om man kollar på deras hemsida säger de så här: ” We have not commented publicly on the legality of the current use of phosphorous weapons by Israel, contrary to what has been attributed to us in recent media reports.”
Det är väl känt att Israel har skjutit flera hundra projektiler med 12 cm GPS-styrt granatkastarsystem, bl.a.. mot UNWRA:s stora lager av filtar och förnödenheter i centrum av Gaza. Många människor – antal ännu obekant – har dödats, med skador där fosforn har bränt in på människors benstomme. Mycket tyder på att Israel har använt fosforgranaterna som brandbomber och ett sätt att komma undan det totala förbudet mot fosforbomber från flyg. Skribenter som Mats Skogkär har gått på det. Han kan väl ha hämtat sin kunskap från någon slarvig nyhetsbyrå och tyckt att det lät bättre än vad t.ex. Amnesty berättade om. Han citerar det gamla cyniskt skämtet ”Kolla aldrig en bra story” och tycks ha tolkat det bokstavligt. ”Krigets första offer är sanningen” citerar han också och Skogkär illustrerar det själv. Det ska bli spännande att se om han klarar av att beriktiga sitt påstående på Sydsvenskans ledarsida.

”Commie Chorus on the Mall”
Det tycks inte finnas någon gräns för de förhoppningar som knyts till Barack Obama. För mig verkar han dock uppknuten till USA:s syn på sig själv som världens renhjärtade frälsare, det som brukar kallas USA:s exceptionalism. Frälsare av den sorten brukar vara farliga.
Ledarskribenterna står i kö för att bedyra sin glädje över att USA:s makt och prestige kan återgå till det tidigare läget. Jag delar inte deras glädje och förblir nog trogen min skeptiska hållning och allmänna surhet. Fast visst är det bättre med soft power än hot och krig. Och förvisso verkar Obama vara en tänkande människa med en livserfarenhet som borde räcka ett tag. Det är klart man önskar honom lycka till.
Själv blev jag glad när jag läste att Obama på musikfesten vid Lincoln-monumentet i Washington i söndags hade bjudit in Pete Seeger, nu fyllda 89, tillsamman med Bruce Springsteen, Stevie Wonder m.fl. Pete Seeger sjöng Woody Guthries ”This land is our land”, känd även från Mikael Wiehes översättning. Pete Seeger sjöng alla verserna, inklusive några verser som länge ansetts vara ”kommunistiska” och därför inte fick förekomma. Och Obama sjöng med!

Tågtunnel? Nej tack! av Gunnar Sandin

Jag älskar järnvägsprojekt. Därför suger jag åt mej centrumutredningens alla fräscha tankar i samband om att gräva ner tågen genom Lund. Trevligt inte minst att vi har fått en prislapp på projektet: 4,6 miljarder i det billigaste alternativet. Jag tror hoppas innerligt att det inte blir någon tunnel.

Att lära rätt av Helsingborg
Lund bör lära av Helsingborg, sägs det. Men det gäller att dra rätt slutsatser.
De stora bussarna dödar Lunds stadskärna, sägs det, och därför bör de inte få komma in. I stället ska både bussåkare och bilister vackert stanna utanför och byta till lite mindre bussar. Idén har formulerats av både utredare och insändarspalternas glada privattyckare. Som medlem av den senare gruppen vill jag påminna om att just den modellen provades i Helsingborg för femton år sen eller så, med bussar som kallades Kvick efter en f.d. populär hamnfärja. Det gick inte bra. Det gick så illa, det vill säga bussarna gick så tomma, att projektet snabbt avvecklades. Lund behöver inte uppfinna hjulet eftersom Helsingborg redan har gjort det.
Helsingborg vill enligt en kommunal utredning däcka över järnvägen en kilometer söderut från stationen och bygga hus på däcket. (Och bygga en tågtunnel till Helsingör, ett projekt som har diskuterats sen 1872, men det är en annan historia.) Arkitekt Olof Meiby vill lägga södra utfarten från Lund C i tunnel. För att fastigheterna ovanpå ska ge något väsentligt bidrag till kostnaden måste de byggas höga, inser han, och skisserar därför höghus mellan Armaturen och Nygatekvarteren. Finns det möjlighet att dra in legitimationen för oseriösa arkitekter?
I centralaste Helsingborg är järnvägen nergrävd sen 1990. Ovanför plattformsspåren byggdes den magnifika Knutpunkten vars hyror skulle stärka ombyggnadens ekonomi. Men det blev hyreskris och det mesta stod tomt tills kommunen flyttade dit stora delar av förvaltningen. Det är fina lokaler med ett perfekt läge men någon god kommunal investering var det inte. Norrut når den dagsljuset i höjd med badplatsen. Tunneln dit är enkelspårig. Den är redan för trång, långt innan den blivit rimligt avskriven, och ska enligt planerna ersättas med en ny och längre dubbelspårstunnel. Den tunnel som utredarna tänker sej i Lund har sex plattformsspår, inte fler än idag. Regionexperterna tror för sin del att den skånska tågtrafiken ska sexdubblas på tre decennier. Att bredda en tunnel är inte lätt.
Tågplattformarna i Helsingborg ligger i stationshusets dragiga källare med dess kalla ljus. I Malmö och Köpenhamn har man lärt sej att resenärer älskar dagsljus, och både Metron och den blivande Triangelstationen har takfönster.
Alltså: studera och lär av Helsingborgs dåliga erfarenheter.

Att rätt använda 4,6 miljarder
Klimatet är hotat OCH DET ÄR BRÅTTOM (läs gärna ledaren i förra veckans Flamman). Trafiken måste elektrifieras, och den dyra elen får inte slösas bort på batteribilar. Den dag som flyget och långtradartrafiken förbjuds behövs dubbelt så många expresståg till Stockholm och tre gånger så många godståg som idag. Investeringsbehovet är enormt. Då gäller det att använda pengarna rätt.
För 4,6 miljarder kan Lund få spårväg till Dalby, Sandby och Staffanstorp.
Skulle det inte bli någon spårväg finns det några dussin projekt som är angelägnare än att gräva ner tågspår. Lund behöver a) en riktig teater, b) ett ordentligt musikhus, c) en bättre simhall. Punkterna d) till ö) kan ni nog fylla i själva.
Men får bangården ligga där den ligger, i både höjd och sida, behöver stationen rustas upp långt utöver den nu pågående satsningen. Från 1857 till 1874 hade vi en banhall där resenärerna kunde stiga på tåget inomhus (men i dagsljus). Spandau är en Berlinförort av ungefär Lunds storlek med en ny fin glashall över plattformarna. Jag rekommenderar ett studiebesök.

Vänsterns kritiklöshet och exemplet Vietnam av Gunnar Stensson

Håkan Arvidsson var av en av de ledande gestalterna i 60-talets lundavänster. Hans bok ”Vi som visste allt” innehåller tankar som är lika angelägna nu som för 40 år sedan.
Minnesbilderna från 1960-talet handlar om de år då utbildningsreformerna ledde till att fler studenter än någonsin strömmade till universiteten och Lund spelade en ledande roll inom den svenska vänstern.

”Lojalitet bortom förnuftet”
Intressantast är analysen av utvecklingen inom studentvänstern där marxistiska, leninistiska och maoistiska idéer bröts mot varandra i organisationer som Clarté, KFML, FNL-grupperna, gruppen kring tidskriften Zenit och vpk.
Jag tänker här utgå från ett resonemang om den tidens antiimperialistiska solidaritetsrörelse som utgjorde praktiken och själva kärnan i den tidens vänsterrörelse.
Håkan Arvidsson skriver att solidariteten krävde en ”lojalitet bortom det kritiska förnuftet”.
Han exemplifierar med Vietnamrörelsens främsta paroll: ”Stöd Vietnams folk på dess egna villkor!” Han menar att parollen blev en olycka eftersom den ”lanserade kritiklösheten som ett karaktärsdrag hos den nya vänster som växte i takt med Vietnamfrågan”.
Jag hävdar motsatsen. I 60-talets värld av sekteristiska abstraktioner visar parollen en metod för praktiskt solidaritetsarbete med utgångspunkt från kunskaper om verkligheten bortom alla förutfattade teser.
Det vietnamesiska folkets kamp skulle varken underordnas strävandena efter avspänning mellan supermakterna eller en kinesisk teori om världsrevolutionen, uttänkt i Peking och kritiklöst anammad i Stockholm. Inte ens drömmen om att skapa en socialistisk mönsterstat fick komma i vägen för kampen. Vietnams folk skulle stödas på egna villkor.
60-talets vänster i Lund och Sverige höll sig med många teorier om världen och revolutionen. Där fanns de som klamrade sig fast vid den sovjetiska marxismversionen. De stod i skarp motsättning till växande grupper som kritiklöst anammade den kinesiska maoismen. Så småningom utvecklades också eurokommunistiska perspektiv. Debatter och ställningstaganden präglades ofta av sekteristisk fundamentalism. Det var en hård tid.

KFML och FNL-grupperna
Det maoistiska KFML hade ett starkt grepp om FNL-grupperna även om alla den tidens vänsterströmningar fanns representerade där. Eftersom FNL-rörelsen var organiserad som en enhetsfront var debatten om ideologiska frågor under de första åren begränsad.
Enigheten var stor kring parollen ”Stöd Vietnams folk på dess egna villkor”. Den var en förutsättning för den gemensamma kampen.
Det handlar inte om kritiklöshet. Det handlar om insikt. Det handlar om en nödvändig inlevelse i en annan verklighet än den egna, en inlevelse i känslor, kultur, bedömningar och politiska beslut hos ett litet folk som kämpar för sin existens under betingelser som skapats av politiska och ideologiska stormaktskonflikter. Vietnams folk ville inte bombas in i USA:s maktsfär, men inte heller tvingas in i Sovjetunionens eller Kinas.
I ett inledande skede av det svenska solidaritetsarbetet var det nödvändigt att bekämpa parollen ”Fred i Vietnam”. Gunnar Myrdal hade i en artikel i DN hävdat att Vietnam inte hade en chans mot USA utan kunde jämföras med ett frimärke på ryggen av en elefant. Följaktligen borde man sträva efter fred i Vietnam.
Socialdemokratin ville undvika konflikt med USA. Även vpk slöt upp bakom parollen. Bakgrunden var Sovjetunionens strävan efter avspänning med USA. Vietnam-kriget var en komplikation som man helst ville slippa.
Men för Vietnam var målet oberoende efter ett århundrade av kolonialism och imperialism.
Det kunde inte uppnås om man la ner vapnen.
Detta gynnade maoisterna i DFFG:s ledning. Men se drev också en maoistisk tes om att angripa imperialismen på dess svagaste punkt, dvs i Vietnam. Det skulle visa sig att den tesen innebar att Vietnam underordnades en bestämd syn på kampen mot imperialismen.

Supermaktsteorin
När konflikten mellan Sovjetunionen och Kina skärptes började Kina propagera för en ny syn på världsläget och utpekade Sovjetunionen som den farligaste imperialiststaten. För att stödja den nya linjen utvecklade kineserna den så kallade supermaktsteorin. Begreppet socialimperialism myntades. Kina framställdes som ledande i kampen mot imperialismen.
DFFG:s ledning besökte vid flera tillfällen Peking i samband med resorna till Hanoi. DFFG-ledningen anammade entusiastiskt den nya kinesiska doktrinen.
Ett omfattande studiematerial om den världsomspännande kampen mot imperialismen utarbetades och spreds i FNL-grupperna. Vietnams befrielse var inte längre målet. Vietnam gjordes i stället till ett medel för den kinesiska politiken.
Samtidigt blev det allt nödvändigare för USA att få ett slut på det impopulära Vietnamkriget. I ansträngningarna att finna en lösning besökte president Nixon 1972 Kina. Genom den så kallade pingpong-diplomatin uppnåddes en avspänning mellan USA och Kina som gynnade USA i konflikten med Vietnam. Det nya samförståndet kom att leda till att USA erkände folkrepubliken sju år senare.
Men situationen för Vietnam försämrades. Kina var inte längre en självfallen allierad. I stället ökade spänningarna mellan länderna. Det fanns en tusenårig historia av krig mellan Kina och Vietnam.
Den nya situationen analyserades i Lunds FNL-grupp. Supermaktsteorin och det ökande samarbetet mellan Kina och USA utgjorde ett nytt hot mot Vietnam. Situationen ledde till att Vietnam blev mer beroende av resurser och politiskt stöd från Sovjetunionen. Kina började fördröja och försvåra för vapentransporterna från Sovjet.
Trots detta propagerade DFFG-ledningen för supermaktsteorin. Det var ett uttryck för kritiklöshet som karaktärsdrag inför en spännande ny strategi.

Pol Pot
I Kambodja byggde Kina upp en ny revolutionär rörelse på maoistisk grund under ledning av Pol Pot. DFFG-ledningen framhävde Pol Pots rörelse som den föredömliga jämfört med det byråkratiska systemet i Vietnam. Inom Vietnamrörelsen växte kritiken mot ledningen.
Det ledde 1974 till öppen politisk strid. Den maoistiska Pol Pot-falangen leddes av Jan Myrdal. Sara Lidman blev Vietnamsolidaritetens främsta företrädare.
Efter befrielsen 1975 inleddes upplösningen av DFFG. Vid segerkongressen i Stockholm 1975 kom motsättningen mellan Vietnam och DFFG:s ledning till öppet uttryck.
DFFG:s resurser överfördes till en organisation som stödde ”Demokratiska Kampuchea”. Pengarna användes för att finansiera Jan Myrdals resa till Kampuchea i spetsen för en grupp maoister. De allt tätare rapporterna om Pol Pots folkmord förnekades och fördömdes som vietnamesisk och amerikansk propaganda.
Kina var nu öppet fientligt mot Vietnam. Trycket mot det sönderbombade och utarmade Vietnam hårdnade. Pol Pots soldater gjorde raider över gränsen till Vietnam. Vietnam hotades på två fronter.
I den tilltagande politiska spänningen flydde delar av Vietnams kinesiska befolkning. Det var de så kallade båtflyktingarna. De svenska maoisterna riktade stark kritik mot Vietnam och fann till sin förtjusning att de hamnat på samma sida som USA och det borgerliga etablissemang, som nu äntligen kunde ge uttryck för sin samlade frustration efter tio år av Vietnamsolidaritet och antiimperialism.
För att föregripa ett kinesisk-kampucheanskt anfall från två fronter gick Vietnam in i Kambodja i slutet av 1978.
Dödsläger liknande de nazistiska avslöjades. Pol Pots folkmord hade drabbat bortåt två miljoner kambodjaner. Men den rättsliga prövningen kom att dröja ytterligare 30 år. Kritiklösheten bestod.
En kinesisk armé invaderade Vietnam från norr men kunde slås tillbaka. Så var det äntligen fred. Men Kinas öppet uttryckta mål var att ”bleed Vietnam white” genom ekonomisk krigföring.
Under ledning av USA och Kina fördömde FN Vietnams inmarsch i Kampuchea. Pol Pot som tillsammans med resterna av sin armé flytt till djunglerna vid gränsen till Thailand förblev Kambodjas lagliga representanter i FN under ytterligare tio år. Fortsatt kritiklöshet fördröjde avvecklingen av folkmordsregimen.
De svenska maoisterna som nu hade samma syn på Vietnam som sina forna borgerliga motståndare acklimatiserades i det svenska samhället som tv-programledare och bankdirektörer.
Men Vietnam återhämtade sig långsamt och normaliserade förbindelserna med Kina och USA. Dagens Vietnam med ett kommunistiskt enpartisystem kombinerat med kapitalism har stora likheter med Kina. Det motsvarar knappast vänsterns förhoppningar under 1970-talet. Men landet är självständigt och åtnjuter ett välstånd som knappast föreföll möjligt på den tiden. Turismen är en stor inkomstkälla. Där märks såväl forna USA-soldater som europeiska solidaritetskämpar.

Stöd Palestinas folk på dess egna villkor!
Hur var det nu med parollen ”Stöd Vietnams folk på dess egna villkor”?
Jag menar att den visade på en konstruktiv väg för politiskt solidaritetsarbete i en komplicerad och snabbt föränderlig omvärld. Det som havererade var de kritiklöst och sekteristiskt omfattade totalitära helhetssystemen
Det var de sovjetinspirerade rörelser som betvivlade Vietnams möjligheter att segra och maoisterna som trodde på en världsrevolution enligt kinesisk ideologi som gick vilse bland i sina drömmar och förlorade kontakten med verkligheten. De sistnämnda kom till och med att förneka folkmordet i Kambodja.
En motsvarande paroll idag kunde lyda: ”Stöd Palestinas folk på dess egna villkor!”. För att göra det måste man uppge många av de dogmer som präglar den västerländska synen på ”konflikten i Mellanöstern”. Det skulle säkert vara både praktiskt och frigörande. Kanske finns möjligheten efter Barak Obamas makttillträde.

Håkan Arvidsson redogör också för utvecklingen av teorier om demokratin som en nödvändig förutsättning för det socialistiska samhället, ett tänkande som låg till grund för vpk Lunds politik de tjugo åren från slutet av 70-talet till 2000. Jag tar upp de tankarna i en kommande artikel.

Kriget är högerns triumf

Sedd från höger är Israel-Palestina-konflikten en konflikt med en militär lösning: den andra sidans totala underkastelse. Sedd från vänster är konflikten högerns sätt att erövra och behålla den politiska makten i regionen. Så fort freden har varit hotande nära, kan den ena sidans fredsmotståndare lita på att den andra sidans fredsmotståndare ställer upp med ett initiativ som kan besvaras i större skala. Krigsanhängarna på båda sidor är i det avseendet varandras pålitligaste allierade.
Även PLO och det israeliska arbetarpartiet har systematiskt gynnat högerkrafterna på den andra sidan. Man har satsat så hårt på militära lösningar, att man marginaliserat sej själva. Man har förlorat initiativet på den egna sidan till dem som är inriktade på en militär lösning inte bara som en yttersta utväg, utan som det enda ideologiskt riktiga.
Resultatet av den här utvecklingen är att Israel och arabvärlden har påverkat varandra i en högervridningsprocess, där Israel har drivits mot allt oförsonligare nationalism och arabvärlden mot en fördjupad politisk stagnation och religiös reaktion. Sharon som satt fast i antisemitismens mentala getto har murat in Israel i ett hörn. Det finns i stort sett bara konservativa politiska alternativ kvar i regionen: det gamla klansamhället med sin hederskultur, stormaktsdominansens patriarkat och religiöst fundamentalistisk konservatism.
Att kanalisera inre spänningar i ett samhälle på en yttre fiende är en gammal högerstrategi, och den används inte bara bland israeler och palestinier utan i hela regionen. Konservativa regimer av olika slag i Mellanöstern använder Israel-Palestina-konflikten för att blockera politisk utveckling i det egna landet.
Om en fred hade varit möjlig i ett tidigare skede mellan ett sekulärt Israel och ett sekulärt PLO, hade det kunnat betyda en början på något nytt i Mellanöstern. Nu har i stället Israel dominerat militärt, medan Mellanöstern assimilerat Israel politiskt. Israel har blivit en stat för en religiös-etnisk grupp lik de andra i regionen, som alawiter, druser, maroniter och olika grupperingar inom sunni och shia, som Hamas och Hizbollah, folkgrupper som fortsätter att förhålla sej till varandra enligt klansamhällets gamla mönster.
Återkommande krig håller högerkrafterna vid liv, men kriget är också en återvändsgränd för israeler likaväl som för palestinier. Om de båda sidorna fortsätter att fördjupa den onda cirkeln av hat och våld, machomentalitet och politisk högervridning, då kommer kriget inte att upphöra förrän den ena sidan är definitivt krossad. Förhoppningsvis kommer omvärlden ändå inte att tillåta att något sådant sker. Även den här gången har människor på olika håll i världen protesterat mot det intensifierade dödandet. På längre sikt måste omvärlden också hjälpa Mellanöstern, inklusive Israel, ut ur den politiska stagnationen, och inte konservera den, som USA hittills gjort.
Sharon var en moralisk och politisk katastrof för Israel, precis som Bush var det för USA. Olmert fortsätter vidare i Sharons spår, men i USA har det ju ändå hänt något. I Mellanöstern och i USA:s politik för regionen skulle det verkligen behövas change! Är Obama beredd att medverka till perestrojka på det här området? Åtminstone borde han vara mera beredd att lyssna och förhandla än sin föregångare, för vilken vapnens språk låg närmast till hands.
Israeler och palestinier måste ha något annat än förödelse och desperation att erbjuda varandra för att få något annat tillbaka, men efter sextio år av krigstillstånd ser hoppet bland fredsförespråkarna ut att vara nästan helt släckt. Det är hög tid att omvärlden tar såväl palestinier som israeler på allvar, och ger Mellanöstern en chans till en fredlig, demokratisk utveckling!

Så småningom väljs förhoppningsvis freden av Lars-Anders Jönsson

I söndags proklamerade Israel ensidigt eldupphör. Hamas svarade med att avfyra några raketer för att markera att Israel ej lyckats slå ut deras kapacitet att angripa landet. Detta trots att man genom detta riskerade en fortsättning på kriget och nya offer på den egna sidan.
På måndagen, samtidigt som nya döda drogs fram ur ruinerna, förklarade Hamas att de såg kriget som en seger för hela det palestinska folket. Israels förband har nu lämnat Gaza och Hamas har åter tagit kontrollen och arresterar palestinier som kan ha samarbetat med Israel.

Nya miljoner kommer nu in i Gaza från de oljeproducenter som vill köpa sig fria från de radikala muslimska krafterna. I väst demonstrerar vänstern för det palestinska folket och mot Israels agerande. Få eller ingen nämner Hamas. Hamas som är en av de få politiska organisationer som på sitt program har utplånandet av den judiska staten Israel.

I radion hör jag en professor Tännsjö beskriva sin lösning en stat bestående av såväl judar som muslimer. Ja en professor skall kanske vara långt från verkligheten.

Det finns ändå hopp. Palestinier och israeliter är människor som vi, människor som älskar livet. En kvinna från Gaza berättar om sin och sina vänners syn på det som hänt. Hon är rädd för att kriget snart kommer tillbaka. Hon lägger skulden på Hamas och ångrar att hon en gång röstade på dem. Det är väl har möjligheten finns. Att människor så småningom väljer freden, att palestinier och israeliter väljer ledare som är bättre på att avstå och kompromissa än att bomba och använda raketer.

Det sionistiska projektet av Gunnar Stensson

Mikael Wiehe gjorde en genomgång av de israeliska krigen i Sydsvenskan. Det var en skrämmande krönika om våld och övergrepp. Många har säkert läst den. Men det krävs också en analys av hur och varför Israel handlat som det gjort under de 60 år den israeliska staten existerat.

Den 5 maj 1948 röstade FN för etablerandet av två stater i det dåvarande Palestina. Jerusalem skulle bli en internationell zon, administrerad av FN. Både USA och Sovjetunionen röstade för resolutionen som fick ett brett stöd. Arabstaterna röstade mot.

Israels första krig 1948-49 utkämpades för att bilda en oberoende judisk stat. Någon motsvarande palestinsk deklaration gjordes inte. I stället förklarade några arabregeringar krig mot Israel. Sovjetunionen gav starkt stöd till den nya staten och försåg den med vapen via sin satellit Tjeckoslovakien. Tack vare de tjeckiska vapnen och den bättre utbildade israeliska armén segrade Israel och tillskansade sig ett betydligt större territorium än enligt FN:s delningsplan, inklusive västra Jerusalem. Cirka 700 000 palestinier fördrevs. Deras land övertogs av judiska israeler. Övriga delar av Palestina inkorporerades i de kringliggande arabstaterna.

Under det kalla kriget vände sig Israel från Sovjetunionen och krävde att bli en fullvärdig medlem av västvärden politiskt och kulturellt.

Frankrike befann sig i krig med befrielserörelserna i sina tre nordafrikanska kolonier och fann i Israel en användbar allierad. Frankrike försåg Israel med vapen. Mot USA:s vilja utvecklade Frankrike ett eget kärnvapen. Israel fick hjälp att börja bygga en israelisk kärnvapenanläggning.
1956 angrep Israel tillsammans med Frankrike och Storbritannien Egypten. USA motsatte sig kriget och tvingade de tre angriparna att avsluta det.

Algeriet vann självständighet 1962. Frankrikes samarbete med Israel blev en belastning i försöken att skapa bättre relationer med de tidigare kolonierna i Nordafrika. Det gav USA tillfälle att stärka banden med Israel. Israels seger i sexdagarskriget 1967 vanns med amerikanska vapen.
Israel hade nu ockuperat hela det tidigare Palestina plus det egyptiska Sinai och de syriska Golanhöjderna. Den nya juridiska enheten blev Israel och dess ockuperade områden. Israel etablerade judiska bosättningar i de ockuperade områdena.

Israels seger förändrade världsjudendomens attityd till den israeliska staten. Många judar hade tidigare varit skeptiska mot den nya statsbildningen. Dess framgångar och seger på slagfältet gjorde judarna stolta. De genomförde stora propagandakampanjer i USA och Västeuropa för att uppnå politiskt

stöd för Israel. Den tidigare israeliska propagandan hade fokuserat på kibbutzerna och solidariteten i den nya staten. Först nu gjordes Förintelsen till huvudargument för stödet till Israel.

I Yom Kippurkriget 1973 försökte arabstaterna återvinna det de hade förlorat, men Israel segrade med amerikanskt vapenstöd. Därmed upphörde arabstaterna att spela huvudrollen. Egypten och Jordanien erkände så småningom Israel.

Samtidigt framträdde PLO, den palestinska befrielserörelsen, som Israels viktigaste motståndare. Under lång tid vägrade Israel att förhandla med PLO och dess ledare. Man i stället mförtryckte i stället palestinierna med våld, det som Ehud Barak brukar kalla den israeliska järnnäven.

1987 började den första intifadan, ett uppror bland palestinierna på de ockuperade områdena. Intifadan kom att vara hela sex år. Den tvingade Israel och USA att förhandla med PLO. Förhandlingarna ledde till Oslo-överenskommelsen 1993. En Palestinsk myndighet på delar av de ockuperade områdena skapades.

Själva Osloöverenskommelsen var på sikt mindre betydelsefull än det intryck intifadan gjorde på världsopinionen. För första gången fick tvåstatslösningen ett seriöst stöd i västvärlden. Kritik riktades mot Israel för dess våld mot palestinierna. Om Israel hade satsat på en tvåstatslösning vid denna tid hade en uppgörelse sannolikt uppnåtts.

Israel har alltid legat ett steg efter. Det hade varit möjligt att förhandla med Nasser, men Israel vägrade. Det hade varit möjligt att nå en uppgörelse med Arafat, men Israel vägrade. Efter Arafats död tillträdde den svage Mahmoud Abbas och det militanta Hamas vann valet 2006.

Nu har Israel invaderat Gaza för att förgöra Hamas. Vilken ny organisation framträder om försöket lyckas? Sannolikare är att Israel misslyckas att utplåna Hamas. Är i så fall en tvåstatslösning fortfarande möjlig? Både palestinierna och världsopinionen rör sig mot tanken på en enstatslösning. Det skulle givetvis innebära slutet på det sionistiska projektet.

Israels strategi håller på att upplösas. Järnnäven har inte längre framgång, lika litet som den haft det för George Bush i Irak. Kommer USA:s stöd att bestå i framtiden? Det är långt ifrån säkert. Kommer världsopinionen fortsätta att stödja Israel? Mycket talar mot det. Kan Israel skapa en ny strategi som förvandlar landet till en integrerad del av Mellanöstern i stället för att fungera som en västlig utpost i en fientlig arabvärld?
Det är mycket sent för en sådan förändrad strategi.

V-interpellation: Kvalitén i Lunds förskolor av Mats Olsson

För tredje året i rad minskar anslagen till Lunds skolor och förskolor i reella termer. Genom årliga enprocentiga sparbeting har 64 miljoner hittills dragits in från skolnämndernas budget. Tyvärr håller alla vi som varnat för kraftiga försämringar i kvalitén på att få rätt. De förskolegrupper som har alldeles för många barn ökar nu dramatiskt. Enligt kommunens kvalitetsnorm ska det vara max 11 barn i småbarnsgrupperna och max 16 barn i 3-5-årsgrupperna.

År 2007 hade 14 procent av de drygt 100 avdelningarna i norra Lund två eller fler barn utöver denna norm. Vid den senaste mätningen i oktober 2008 var det nästan 40 procent som har två eller fler barn för mycket.

Jag vill med anledning av detta ställa två frågor till Tove Klette:

• Stödjer du fortfarande kvalitetsmålet om gruppstorlekar i Lunds förskolor, som antogs av kommunfullmäktige i november 2002 och senast förnyades i juni 2008?

• Anser du att Lund närmar sig eller avlägsnar sig från kvalitetsmålet om gruppstorlekar i Lunds förskolor?

Mats Olsson, vänsterpartiet

Interpellation till socialnämndens ordförande Göran Wallén (m) av Sven-Bertil Persson

I juni 2008 fastställde Lunds kommunfullmäktige den budget som skall gälla för året 2009 för kommunens olika verksamhetsområden.

Förutom de två kommunfullmäktigemål för socialnämnden som föreslogs av kommunstyrelsen fattade ett enhälligt kommunfullmäktige beslut om att lägga till ett tredje mål:
”..att skapa individuellt anpassade, hållbara boendelösningar för de hemlösa i kommunen.”

Fullmäktigemål definieras på följande sätt: ”Mål riktade till medborgarna - vad önskar kommunen uppnå? Ej preciserade eller konkretiserade, inte alltid tid-satta.”

Nämndsmål definieras såhär: ”Vad vill nämnden göra för att uppnå kommun-fullmäktiges mål?”

Och till slut nivån närmast verksamheten, verksamhetsmål: ”Hur ska det gå till att verkställa nämndsmålen?”
Verksamhetsmålen, liksom nämndsmålen, ska vara mätbara och tidsbestämda.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande två frågor till social-nämndens ordförande:

1 Hur har socialnämnden konkretiserat kommunfullmäktiges mål: ”..att skapa individuellt anpassade, hållbara boendelösningar för de hemlösa i kommunen.”

2 Vilken tidsplan har socialnämnden antagit för sitt arbete ”..att skapa individuellt anpassade, hållbara boendelösningar för de hemlösa i kommunen”?

Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster

Aktioner mot Israels brutala krig i Gaza

STOPPA MASSAKERN I GAZA!
Lunds Palestinagrupp inbjuder till manifestation mot kriget på Lunds Stortorg lördagen den 17 januari klockan 12.
Röda Kapellet spelar palestinsk musik
Information om krigsutvecklingen
Tal

Manifestationer på andra orter i Skåne:
kl 12 – Manifestation på Stortorget
Hässleholm
kl 14 – Demonstration, samling Gustav
Adolfs torg i Malmö – avmarsch
kl 15 till Möllevångstorget
kl 14 – Demonstration, samling Gustav
Adolfs torg i Helsingborg

Hjälp oss att skicka förnödenheter och mediciner till Gaza.
Sedan i somras har den internationella kampanjen Free Gaza framgångsrikt sänt fyra båtar från Cypern till Gaza.
Människorättsaktivister från hela världen som rest med båtarna har haft med sig mediciner och annan humanitär hjälp.
För att fler båtar ska kunna åka behövs pengar. Ditt bidrag är viktigt.
Stoppa Israels brott mot folkrätten - Bryt belägringen av Gaza.
Sätt in pengar på ISM:s bankgiro 5588-2732 och glöm inte att skriva "GAZA"
freegaza.org
www.ism-sweden.org

Flygelkören

Vårens sjungningar sjungs på onsdagar
kl 19 på Flygelskolan som vanligt, välkomna!
Kören har ju ett underskott på män, och den som vill får gärna sprida annonsen.
Gösta Petersén

Stoppa matchen-kampanjen

Stoppa matchen-kampanjen har nu dragit igång på riktigt. Sverige möter Israel i Davis Cuptennisen den 6-8 mars i Baltiska Hallen, Malmö. "Nätverket mot Israels krig och ockupation" är en samling av ungefär 15 föreningar och partier som står bakom de senaste veckornas demonstrationer och protester mot kriget i Gaza och står också som arrangör till Stoppa matchen-kampanjen. Under den kommande veckan kommer vi att gå ut med mer info och utspel i media.
Nu ligger vår hemsida uppe. Där kommer du att hitta information om kampanjen, hur du kan hjälpa till och, lite längre fram, praktisk information om vad som ska hända kring matchen.
Olof Holmgren
info@stoppamatchen.se

Upprop: OM DET VORE JAG

Hej. jag heter Lisa Magnell och är ordförande i Högsby Internationella förening, vi har ett nationellt upprop på nätet, som finns på sidan http://upprop.nu/0D16
Uppropet heter OM DET VORE JAG, och uppmanar migrationsverket att ha en humanare syn i sin behandling av asylärenden. Besök sidan och se om det är något Du/Ni kan skriva under. Om det är så att detta upprop känns viktigt skulle det glädja oss om alla som kan sprider länken till alla de vet, ju fler namn dess bättre.
En god fortsättning på det ny året önskar vi i föreningen
Vänliga hälsningar
Högsby Internationella Förening
Lisa Magnell

Cykelstaden Lund? av Gr

Planförslaget för ESS-området har nu presenterats och ska behandlas i kommunens politiska apparat. Det är ett omfattande och till synes genomarbetat dokument som behandlar en massa olika aspekter: säkerhet förstås men också miljö i vid mening.
Till miljöfrågorna hör trafiken. Närheten till E22-an beskrivs positivt och behovet av ännu en motorvägsavfart antyds. Kollektivtrafiken glöms dock inte bort och det talas om de spår som ska komma på Lundalänken, som det har talats i åtskilliga år nu. Ett problem är förstås att länken viker av innan den når fram till ESS så att gångavståndet blir i största laget för att spårvagnen ska bli attraktiv, samtidigt som enbart ESS knappast erbjuder tillräckligt resandeunderlag för en avgrening. Vi ska minnas att åtskilliga av gästforskarna nog kommer med taxi från Kastrup.
Avståndet från Stortorget till ESS-områdets mittpunkt är en halvmil. Det är långt i förhållande till översiktsplanens önskan om högst fyra kilometer mellan bostad och arbetsplats, och för den som inte råkar bo vid Stortorget utan på Klostergården eller yttre Väster blir det lätt halvannan mils daglig cykling tur och retur. Bra för individens folkhälsa, men vid väder som nu kan det ta emot att börja streta uppför den långa backen om morgnarna.
Då krävs det att cykelvägarna från stan (det behövs flera, från olika riktningar) är bra: så raka och korta som möjligt, inga onödiga backar över eller under motorleder, med vindskyddande häckar där inte hus stoppar vinden och naturligtvis exemplariskt underhållna.
Häromåret utnämndes Lund till landets cykelstad. Om cykelvägar till ESS står inte ett dyft i den omfattande ESS-planen.

Ehud Olmert förödmjukar Condoleeza Rice av Gunnar Stensson

Källa AFP
Ehud Olmert skröt i ett valtal nyligen med att han tvingat den amerikanska utrikesministern Condoleeza Rice att lägga ner USAs röst vid säkerhetsrådets omröstning om omedelbart eldupphör och israeliskt tillbakadragande.
Olmert ringde upp Vita Huset och krävde att få tala med president Bush. Tio minuter återstod före omröstningen i säkerhetsrådet.
”Jag sa: koppla mig till Bush! De svarade att han var mitt uppe i ett tal i Philadelphia. Jag sa att det brydde jag mig inte om.
Jag måste tala med honom nu! Han klev ner från podiet och talade med mig. Jag sa: Förenta staterna får inte rösta för resolutionen. Förenta staterna får inte rösta för en sådan resolution! George ringde genast upp utrikesministern och befallde henne att lägga ner sin röst.”
Fjorton av säkerhetsrådets 15 medlemmar röstade för resolutionen. USA la ner sin röst.
Olmert berättade att hans uppringning och president Bushs tillrättavisning hade gjort Condoleeza Rice ”röd i ansiktet”. Det var hon som hade ”kokat ihop, formulerat och manövrerat resolutionen fram till en omröstning”.
Hon blev utskämd, konstaterade Olmert belåten.
Och Israel kunde fortsätta slakten på palestinier.
Det positiva i historien är att den visar att Condoleeza Rice är mer seriös än Bush. Hade hon vägrat lyda kunde det ha räddat hennes eftermäle.

Appell från ett vuxenkollektiv fjärran från Lund.... av Herman Schmid

Nu har det kommit igång, det kollektivprojekt som Bertil Egerö berättade om i detta blad för nästan ett år sedan. Ett vuxenkollektiv (+40) med 40 lägenheter (2:or och 3:or) och ett gemensamt hus som ligger där det urbana Malmö slutar och den skånska slätten tar vid, på gångavstånd från strandängarna mellan Sibbarp och Klagshamn och just bortom Öresundstågets bana mot Köpenhamn och kontinenten.

Uppbyggt efter den välkända modellen från Stockholm och Lund är det likväl helt annorlunda vad gäller rekrytering och vardagsliv med mycket mera. Den som vill veta gör klokt i att komma till en Öppet Hus-visning lördagen den 17 januari kl. 11.00. Där presenteras projektet, visas lägenheter och gemensamma lokaler och träffas de nyblivna kollektivisterna i all deras mångfald!
Res till Malmö C, tag buss nr 5 mot Bunkeflostrand, stig av vid hållplatsen Annestad och gå knappt 100 meter till Sadelmakarebyn 6 och du är framme. Eller tag buss 4 mot Klagshamn, stig av vid ICA-butiken i Bunkeflostrand och gå Gottorpsvägen nordost till sista kvarteret på vänster sida (ca 12 minuter). I kyla eller motvind, kör i bil hela vägen, det är ännu lättare!
För ytterligare information se www.boaktiv.se eller ring undertecknad
(tlf. 0709 310966), som vill passa på att tacka Bertil Egerö och Veckobladet för rapporten från i vintras som helt och hållet kom att forvandla mitt vardagsliv!

Att välja sida av Lucifer

Den 21 april 1941 gjorde den svenske överbefälhavaren Olof Thörnell och marinstabschefen Stig H:son Ericsson en föredragning inför den svenska samlingsregeringen. Det hade börjat bli uppenbart att Tyskland och Finland planerade ett anfall på Sovjetunionen, något som ock­så kom till stånd två månader senare. Den svenska försvarsledningen menade att det var ange­läget att Sverige tog del i det kommande kriget, dels genom att överföra trupper och kust­artilleri till Åland, dels skicka en armégrupp om så där 80,000 man till Finland. I den kom­mande konflikten skulle Sverige nämligen bli tvungen att välja mellan Tyskland och Sovjet.

”Vit av ilska”
Det här regeringssammanträdet är berömt genom de meningsskiljaktigheter som uppstod.. Särskilt berömt är finansminister Ernst Wigforss reaktion. Flera dagboks- och memoar­författare skriver det: Wigforss blev ”vit av ilska”. Då ska man alltså minnas att ÖB upprepade gånger sagt att den svenska försvarsmakten var svag. Men den var alltså stark nog att skicka mot Sovjet. Och som ytterligare påspädning ställde Wigforss till överbefälhavaren frågan hur läget skulle bli om Sverige i stället gick med Sovjet mot Tyskland. Thörnell svarade att det skulle vara ”absurt” att gå emot Tyskland, när detta land nu var allierat med Finland.

På vems sida?
I det pågående festtalandet om Finland och Sverige skadar det inte att nämna att det faktiskt har funnits en del meningsskiljaktigheter mellan länderna. Men det är inte det jag vill ta upp här. Jag är ute för att peka på att det ibland kan vara viktigt att vända på en fråga.
Det var naturligtvis inte Wigforss mening att Sverige skulle gå i allians med Sovjet. Men i ett läge där ämbetsmännen, militären ja nästan hela det borgerliga Sverige visserligen hade sina reservationer mot Hitlers Tyskland, men ändå såg det som det minst onda var hans ord viktiga. Och, kanske man kan tillägga, bakom honom stod den överväldigande opinionen inom arbetarrörelsen som saknade sympati för Hitler-Tyskland.
Vi är nu i ett opinionsläge där de borgerliga ledarskribenterna nästan dagligen varnar för det farliga Ryssland. Gången är den lyckliga tid då Boris Jeltsin beordrade

artillerield mot parlamentsbyggnaden och med vodkaflaskan i hand sluddrade om frihet och demokrati. Det farliga Ryssland är tillbaka. och med det kalla krigets stämningar på ledarredaktionerna. Typisk är Mats Skogkär på Sydsvenskan som i veckan kommenterar en socialdemokratisk rapport om försvarspolitiken. Björn von Sydow skriver där om Ryssland: ”Landets odemokratiska utveckling förenat med dess upplevelse av förödmjukelse skickar inga positiva signaler till omvärlden”. Ja, det skulle jag kunna hålla med om. Men uppträder Ryssland som en aggressiv militärmakt? Skogkär menar att det är inte lönt med ett svenskt försvar om vi inte går med i Nato.

Hotar Ryssland Sverige?

Såvitt jag förstår var det Georgien som började krig för några månader sedan, även om det förtegs länge. Och den där gasen, verkar det inte vara Ukraina som konstrar mest? De får den till halva priset, möjligen ett gammalt vänskapspris, och när Ryssland vill ha mer betalt talar man om övergrepp. Nog verkar Ryssland ha gått burdust för att inte säga brutalt tillväga när man stängde av gasen, men hade de inte rätt till det när nu vänskapen har tagit slut?
Jag inser att det är närmast dumdristigt att skriva så särskilt om man hör hemma i vänstern.. ”Moskvadräng” var ett av de mildare skällsorden man fick höra när man stod med bössan för FNL på 70-talet. Jag har inget till övers för KGB-Putin och en delvis laglös regim. Men att bara falla in i samma gamla rysshat som alltid odlats i de borgerliga kretsarna är inget alternativ.

Stärk försvaret!
Jag anser också att vi ska stärka försvaret och tycker mera allmänt att raserandet av ett folkligt förankrat försvar under 90- och 00-talen har varit en grotesk felbedömning och en fruktansvärd kapitalförstöring. Men min oro handlar inte om rysk gas eller georgiska provinser. Jag tycker inte att Sverige ska var ett militärt vakuum, med instabila NATO-medlemmar på andra sidan Östersjön. Jag tror man ska vara mer rädd för världens största militärmakt, den som har 750 baser runt om i världen och som anser sig ha en historiskt mission att ingripa i andra länder för att forma dem efter sin avbild eller komma och rädda oss från ryssen.

Joseph Stiglitz: ”Ojämlikheten är roten till det onda” av Erik Kågström

Det är inte meningsfullt att diskutera den nuvarande ekonomiska krisen om man bara ser till de finansiella problemen och svårigheter på grund av åtstramad kreditgivning. Det som på sikt kan bli hinder för en stabil utveckling av världsekonomin är obalanserna och bristerna i den underliggande reala ekonomin. Till de insiktsfulla på detta område hör ekonomipristagaren Joseph Stiglitz. I sin bok ”Fungerande globalisering” och i tidningsartiklar har han beskrivit den viktigaste orsaken till den nuvarande obalansen i världsekonomin: den ökande ekonomiska ojämlikheten på individnivå och den minskande löneandelen av förädlingsvärdet i den globala ekonomin. ”Pengar har flyttats från dem som spenderar hela sin inkomst till dem som har sådant överflöd att de inte kan spendera allt även om de försökte”. Detta har medfört att efterfrågan i världen – global aggregate demand – inte räcker till för den ständigt ökande produktionsvolymen. Världsekonomin hade därför inte kunnat fungera och växa om inte amerikanerna med lånefinansierad överkonsumtion bidragit till att upprätthålla efterfrågan globalt.
I en artikel i Project Syndicate 090108 har Joseph Stiglitz på nytt tagit upp dessa frågor. I den nuvarande krisen anser han det visserligen nödvändigt med de ekonomiska stimulanspaket som nu planeras och genomförs i olika länder för att mildra effekten av kreditåtstramningen. Men för att man på sikt skall kunna få en stabil utveckling av världens ekonomi krävs det också strukturella reformer. Stiglitz är tydlig med vad han anser vara det mest angelägna. ”För det första måste vi vända den olyckliga trenden till ökande ekonomisk ojämlikhet”. Lönerna måste öka på vinsternas bekostnad. En ökad progressivitet i beskattningen är en nödvändig åtgärd. I andra sammanhang har Stiglitz också framhållit betydelsen av starkare fackliga organisationer.
Systemet med en global reservvaluta som är knuten till ett enda lands valuta – i dag dollarn - anser Stiglitz är olyckligt. Han vill i stället ha en fristående reservvaluta – något i stil med Keynes Bancor eller IMF:s dragningsrätter.
Vår stadsminister tycks betrakta krisen som något som drabbat det svenska folket utifrån – utan egen förskyllan. Men också i Sverige har den ekonomiska ojämlikheten ökat. Efterfrågan på den svenska hemmamarknaden är inte stor nog för att motsvara vår produktion. Utan hjälp med efterfrågan från utlandet skulle vår ekonomi stagnera. Att vi har ett ständigt exportöverskott beror på att vi inte har råd att konsumera lika mycket som vi producerar.
Det måste vara en uppgift för den svenska vänstern att upplysa allmänheten om de djupa orsakerna till krisen. Om hur nyliberalismens trickle-down-filosofi har skapat obalanser som lett till den nuvarande krisen och i dess följd kanske en långvarig depression.

Om LKFs planerade bostadsbyggande av Sven-Bertil Persson & Ulf Nymark

Interpellation ställd till LKF:s ordförande Lars Bergwall

I en interpellation, ställd till byggnadsnämndens ordförande vid fullmäktiges december-sammanträde i fjol uttryckte vi vår oro över den sjunkande bostadsproduktionen i Lunds kommun. I debatten kunde vi med stöd av uppgifter från Tekniska förvaltningens Mark- och exploateringsenhet påvisa att antalet färdigställda lägenheter under år 2008 minskat med 53 procent jämfört med år 2006. Antalet påbörjade lägenheter under år 2008 var cirka 60 procent lägre än planerat i Mark- och bostadsförsörjningsprogrammet (MBP). Prognosen i december för antalet byggstarter för lägenheter år 2009 låg på en nivå cirka 30 procent under den i MBP.

Hårdast drabbat, även relativt sett, av det kraftigt nedskurna bostadsbyggandet är bostäder med hyresrätt. Andelen hyresrätter av det totala bostadsbyggandet var år 2006 64 procent, för att år 2008 ha sjunkit till 36 procent. Prognosen (dec. 2008) för andelen påbörjade hyresrätter 2009 var ynka 17 procent! Allt detta enligt uppgifterna från Mark- och exploateringsenheten.

I debatten undrade vi, liksom delar av den övriga oppositionen, vilka planer den borgerliga majoriteten hade för att få fart på bostadsbyggandet. Bland annat efterlystes hur majoriteten tänkte nyttja kommunens eget bostadsföretag, LKF, för att åter få fart på bostadsbyggandet.

Du hävdade då att LKF redan agerat för att öka sitt bostadsbyggande för de kommande
åren. Du uppgav att för år 2009 planerar LKF 258 lägenheter och för 2010 planeras 352 lägenheter.

Enligt uppgifter (2009-01-14) från LKFs marknadsavdelning ser LKFs planering för bostadsbyggandet helt annorlunda ut.
För år 2009 planerar LKF påbörja 35 (!) lägenheter, och för år 2010 222 lägenheter.* För fullmäktige uppger du sålunda hela 223 fler lägenheter än den verkliga planeringen för år 2009, och för nästföljande år 130 fler lägenheter än planeringen.

Det är sålunda, milt uttryckt, en betydande differens mellan de uppgifter du lämnade till fullmäktige i december och den faktiska planeringen för LKFs bostadsbyggande.

Vi vill med anledning av detta ställa följande frågor till dig:

Hur förklarar du det stora gapet mellan de uppgifter du lämnat till fullmäktige om LKFs planerade bostadsbyggande och den reellt existerande planeringen? Ämnar du verka för att LKF ska öka sitt bostadsbyggande de kommande åren i förhållande till idag gällande planeringsnivå?
Sven-Bertil Persson
Ulf Nymark
Demokratisk Vänster

* De siffror vi fått från LKFs marknadsavdelning inkluderar inte äldreboenden. Enligt MBP planeras inga LKF-byggda äldreboenden med byggstart 2009. För år 2010 har vi till LKFs uppgivna byggstarter, 162 lägenheter, lagt till 60 äldreboenden i enlighet med MBP, varför slutsumman blir 222 lägenheter för LKF detta år.

Ehud Olmert: Israel hade inget val av Gunnar Stensson

Den politiskt korrekta uppfattningen i Sverige är att Hamas startade kriget genom att angripa Israel. Något tiotal Hamas-raketer avfyrades nämligen efter det att vapenvilan hade upphört den 18 december.
Påståendet att Hamas orsakade kriget upprepades dussintals gånger i borgerliga inlägg under riksdagsdebatten den 14 januari.
Någon militär effekt hade raketerna inte. Det var inte heller att förvänta. Under de åtta åren före vapenvilan hade cirka 8000 raketer skickats mot Israel. De kostade enligt den israeliske ambassadören 32 israeler livet. En bråkdel av de palestinier som miste livet under motsvarande tid.
Dessa hemmagjorda raketer med kort räckvidd, obefintlig träffsäkerhet och obetydlig laddning saknar all militär betydelse. Trafiken i Tel Aviv skördar mångdubbelt fler offer.
Nu upprepar radion varje morgon att både Israels bombningar och Hamas raketbeskjutning fortsätter.
Under det snart tre veckor långa kriget har ett tiotal israeler dödats. Av dem har 2 eller 3 dödats av raketerna.

Israels existens hotad?
Premiärminister Ehud Olmert påstår att Hamas raketer hotar Israels existens. Han hävdar att Israel har rätt att försvara sig mot denna dödliga aggression. Han får stöd av president George Bush och Sydsvenskans Per T Ohlsson.
Det är enligt Olmert på grund av rakethotet som Operation Gjutet Bly genomförs. Eftersom raketerna avfyras från ramper i skolor, sjukhus och FN-lokaler har Israel inget annat val än att spränga ihjäl hittills 1100 palestinier, varav mer än 400 barn.
I söndags körde den israeliska armén ut den svenska personalen ur en av svenska kyrkans kliniker och jämnade den med marken. Där fanns visserligen ingen hamas-terrorist men det var ett sätt att indirekt skada Gazaborna och avskräcka humanitära hjälporganisationer.
Operation Gjutet Bly måste fortsätta med konsekvens och fasthet tills Hamas-terroristerna upphör med raketbeskjutningen, säger Olmert.
Situationen påminner om folkmordet på indianerna. ”Barbariska vildar” med pilbågar angrep invaderande nybyggare. Armén drev bort dem till ödsliga territorier där de hölls instängda. När de gjorde uppror utrotades de av US Cavalry. Gjutet bly mot pilbågar. Många israeliska medborgare är aggressiva amerikanska fundamentalister.
Påståendet om det hotade Israel saknar all trovärdighet men tycks fungera, kanske för att Israel kan förlita sig på att ideologiskt låsta personer i total avsaknad av empati upprepar det i press och riksdag.
Vi som kräver att Israels bombningar upphör ska inte heller förhäva oss. Vi styrs av samma absurda propagandabild när vi automatiskt tar avstånd från raketbeskjutningen varje gång vi berättigat kritiserar Israel för att plåga ihjäl och såra tusentals civila med vit fosfor eller splitterbomber med splitter som inte kan upptäckas med röntgen..
Ingen har utbrustit: Kejsaren är ju naken!

Yuval Diskin: ”Hindret mot ett eldupphör är inte raketerna.”
I själva verket tror inte ens Israels militärledning på myten om raketerna. Och hur skulle den kunna tro det? Den består ju av professionella militärer.
Israels planering för kriget började långt innan vapenvilan upphörde.
Redan i september 2007 började Israel strypa tillgången på drivmedel i Gaza. Under de två månader som föregick angreppet minskade man tillgången på diesel så att det kraftverk som förser Gaza med el bara

fick 18 procent av behovet. Redan för tre månader sedan hindrade Israel reservdelar som var nödvändiga för att Gazas elektriska system skulle fungera. De ligger fortfarande i Ashdod-hamnen.
I Egypten pågår förhandlingar om eld upphör mellan Egyptens, Tysklands, Israels och Hamas representanter.
Egyptens och Israels mål är att försegla gränsen mellan Egypten och Gaza så att inga vapen från Iran kan föras in i Gaza. Att också livsviktiga förnödenheter förs in genom tunnlarna till Gazas svältande folk nämns inte.
Hamas representant Muhammed Nazal krävde inledningsvis att alla gränsövergångar till Israel skulle öppnas för att bryta Gazas isolering. Han har nu enligt Nathan Shachar i DN reviderat kravet och nöjer sig med att Israel ”börjar öppna” övergångarna.
Det israeliska kontraspionagets chef Yuval Diskin säger öppet att det centrala hindret mot eld upphör inte är raketbeskjutningen. Vad spelar det för roll att Hamas idag, onsdag, har avfyrat ett tiotal helt verkningslösa raketer?
Fast det är klart, de israeliska partiledarna använder dem i sin propaganda inför valet.
Israels syfte är att fullständigt försegla gränsen mellan Egypten och Gaza och terrorisera befolkningen så att den blir totalt beroende av Israel. Därefter kan Israel dra tillbaka sina trupper.
Än finns det tunnlar kvar. Därför utsätts gränsen sedan flera dagar för massiva bombningar. Stora delar av staden Rafa är förstörda.

En förevändning
Raketbeskjutningen är bara en förevändning. Israel varken kan eller vill förhindra att en eller annan ”Hamas-terrorist” skjuter iväg en primitiv raket. Det utgör inget hot. I stället ger det Israel handlingsfrihet genom att också i framtiden möjliggöra israeliska straffraider.
I verkligheten för Israel ett ”preventivt” krig mot Iran. Det är den rationella förklaringen till våldet. Hamas och palestinierna i Gaza är bara brickor i spelet.
Denna israeliska rationalitet är visserligen paranoid och kommer förmodligen till slut te sig lika orimlig som påståendet att Hamas raketbeskjutning utgör ett reellt hot mot Israel. Men rationella resonemang kan åtminstone diskuteras rationellt.
Nyligen avslöjade New York Times att Israel begärt tillstånd från USA att bomba nukleära anläggningar i Iran. President Bush sa nej för en gångs skull. Däremot inbjöd han Israel att medverka vid hemliga sabotageförsök mot anläggningarna.
Episoden är ytterligare ett bevis på att det är Israel som militär supermakt som utgör det stora hotet mot fred och människor i Mellanöstern. Särskilt oroande är att Israel har tillgång till kärnvapen.

Israels stridsvagnar tränger djupare in i Gaza stad
Kriget trappas nu upp. Israel skickar in stora truppstyrkor i staden Gaza. Tiotusentals palestinier har drivits ut från sina hem. Det största sjukhuset och FNs biståndscentrum står i lågor efter stridsvagnsbeskjutning och bombangrepp. Israels avsikt är att åstadkomma största möjliga skada innan man tvingas till vapenvila.
Om det inte blir vapenvila snart – och risken är stor - kommer vi i nästa nummer av Veckobladet tvingas berätta att ytterligare hundratals kvinnor och barn – som idag är levande - utplånats av den israeliska krigsmaskinen. Redan idag rapporteras antalet döda palestinier ha stigit till 1100.

Ansvaret för Gaza kriget ligger hos FN och västvärlden av Lars-Anders Jönsson

Israel har under perioder ockuperat såväl södra Libanon som Gaza. Israel har dragit sig ur såväl södra Libanon som Gaza. I normala fall borde detta uppfattas som en förbättring att slippa ha en främmande makts soldater utanför sitt hem. Så är och var säkert också uppfattningen bland befolkningen. Trots detta följdes israels reträtter från Libanon och Gaza av angrepp från dessa områden in över gränsen mot Israel. Angreppen på Israel har planerats och utförts av islamistiska fundamentalister i Hizbollah och Hamas i skydd av civilbefolkningen och utan att ha folkets stöd. Samtliga raketangrepp mot Israel har gjorts mot civila mål. De islamistiska gruppernas vinst är att de för den muslimska världen visar sig våga trotsa staten Israel. Olika opinioner i västvärlden har också mobiliserat stöd för det utsatta palestinska folket då de ses som den svagare och angripna parten. Israel har samtidigt beskrivits i termer av krigsförbrytare och deras aktioner som oproportionerligt våldsamma.

Israels rätt att existera
Israels rätt att existera och dess rätt att försvara sig erkänns allmänt med undantag för islamska fundamentalister. Men mer blir det inte. I Libanon fanns visserligen FN personal såväl före som efter invasionen men de hindrade inte Hizbollahs militära förberedelse av krig mot Israel. Samma sak inträffar nu. FN och många stater fördömer Israel för de många offren i Gaza och kräver omedelbart eldupphör men ingen kommer med trovärdiga förslag på hur man skall säkra konfliktområdena så att de inte åter används för nya raketbeskjutningar.
Troligtvis kommer det en överenskommelse med inslag av övervakning/garantier och så lämnar Israel Gaza. Vad händer sedan? Efter ganska kort tid bygger åter Hamas, som tidigare Hizbollah, upp sina militära resurser och vi är tillbaka på ruta ett. Följden av detta är att Israel alltmindre tror på FN och alltmer förlitar sig på sin egen militära kapacitet.
Dessa onödiga krig drabbar den civila befolkningen oerhört hårt. De traditionella krigen som utspelades på sextiotalet avgjordes av arme eller pansarförband. De skördade många offer men det var soldater. De motståndare Israel har att möta i Libanon och Gaza finns mitt i folkhavet där många dessutom är barn. Svensk medias beskrivning av de stridande är avslöjande ”militanta palestinier”. Jag frågar mig hur kan en israel se om en person är civil eller militant och stridande.

Hamas och Hizbollah avväpnas.
För att få bort hotet från Hizbollah/Hamas måste dessa besegras. Detta har Israel rätten att göra men tillåts ej då kriget oundvikligen skördar mängder av civila offer och därmed blir oacceptabelt världsopinionen ögon. Å andra sidan har ej Hizbollah och Hamas kapacitet att besegra Israel. Konflikten kan därför inte avslutas utan att andra stater griper in.
I stället för att demonstrera mot Israel borde protesterna riktas mot FN och dess medlemsstater som är de enda som kan skapa fred i området.
Permanent militär närvaro i en bred zon runt Israels landgränser med personal från stater som står utanför konflikten, Europa, Kanada, Ryssland, Turkiet. Dessa områden, Gaza, Södra Libanon och västbanken, ställs under internationell kontroll på ett likartat sätt som Kosovo.
Bosättningar och ockuperade områden lämnas och Israels försvarsmur flyttas till den egna gränsen.
Ekonomiskt stöd för utveckling av de områden som står under internationell kontroll.

Förslag till ny vision 2025 för Lunds kommun

Rubriken ovan gör naturligtvis att Veckobladet blir intresserat och med stort intresse tar del av vad detta kan vara. Vi citerar ur kommunkontorets skrivelse.
"Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade den 18 mars 2008 att ge kommundirektören i uppdrag att under hösten genomföra ett framtidsinriktat arbete, det så kallade Framtidsprogrammet, som syftar till att stärka kommunens utvecklings- och handlingskraft, samt att förbättra den kommunala servicen."
Detta uppdrag har nu resulterat i en skrivning som i dagarna skall antas av kommunstyrelsen. Om VB förstått det hela rätt så står centern, folkpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet bakom förvaltningsförslaget, kanske ännu fler.
Detta förslag kan du läsa här.
Mot detta kommer det att ställas ett eget förslag från vänsterpartiet som du kan ta del av här.
Kanske det finns fler förslag? VB vet inte men lovar att publicera om så är fallet.
Visioner om Lund kan vi aldrig få för många av, det kanske t o m finns någon som involverat lundaborna i visionerandet.
Göran Persson

-------------------------------------------------------------------------------

Förslag till ny vision 2025 för Lunds kommun

Inledning
Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade den 18 mars 2008 att ge kommundirektören i uppdrag att under hösten genomföra ett framtidsinriktat arbete, det så kallade Framtidsprogrammet, som syftar till att stärka kommunens utvecklings- och handlingskraft, samt att förbättra den kommunala servicen.

Styrgrupp för arbetet är kommunstyrelsens arbetsutskott. Projekt/arbetsgrupp utgörs av kommunstyrelsens arbetsutskott och förvaltningschefsgruppen.

Under hösten 2008, har styr- och arbetsgrupp genomfört ett antal framtidsinriktade seminarier i syfte att ta fram en ny vision för Lunds kommun, som sträcker sig fram till 2025. Arbetet har också inneburit att ett antal angelägna framtidsområden för Lunds kommun har identifierats.

Vision 2025
Lund- ideernas stad
I mötet mellan ideer och handlingskraft skapasframtidens Lund Här kan du vara dig själv och utvecklas tillsammans med andra.

Lund har en hållbar utveckling med balanserad tillväxt. Vi är kända för vårt effektiva transportsystem och hushållning med energi och resurser. Här finns livskvalitet medgod hälsa, trivselochfrihet. Lunds stadskärna är levande, lockande och lättillgänglig för alla. Staden och omlandet stödjer varandra i ömsesidig utveckling. Lund är den goda staden - trygg och överblickbar, med en spännande blandning av historia och framtid.

Lund är en attraktiv och självklar mötesplats. Här möts ideer, näringsliv och kultur för att berika varandra. Lund är ett ledande internationellt centrum för forskning, utbildning ochföretagande. Lund är en kreativ miljö, där det är lätt att starta och driva företag. Utbildningenfrånförskola och skola till universitet är världsledande.

I Lund finns naturliga mötesplatser för en levande dialog med delaktighet och påverkan. Servicen är av god kvalitet,

lättillgänglig och flexibel för att passa skiftande behov. Genom ökad samverkan mellan kommunen och andra aktörer i regionen, nationellt och internationellt, skapas förutsättningar för en attraktiv region.

Utvecklingen drivs av allas engagemang och ansvar för Lund. Alla kan stå på scen men också vara publik. Idéernas Lund kännetecknas av öppenhet för nya intryck, kombinerad med humor och glädje. Här får du vara ung lite längre.

Syftet med visionen
Syftet med vision 2025 är att den ska ange färdriktningen för kommunens verksamheter. Den ska kunna användas som underlag för åtgärder och vid prioriteringar och den ska kunna vara ett medel för att kommunicera kommunens inriktning och kärnvärden, både externt och internt.

Visionens roll i Lunds kommuns styrmodell
Lunds kommuns styrmodel1 innehåller en systematik för organisationens arbete med styrning, ledning och lärande. Via vision – fullmäktigemål – nämndsmål - verksamhetsmål skapas en struktur för arbetet. Som en röd tråd genom hela styrmodel1en löper dialogen. För Lunds kommun utgör vision 2025 utgångspunkten för all styrning och ledning och föreslås vara styrande i Lunds styrmodel1, från och med budgetplattform 2010.

Framtidsområden
I samband med att visionen har arbetats fram, identifierades också ett antal framtidsområden. Dessa är;
• Kreativitet och handlingskraft
• Helhet och delaktighet
• Hållbar tillväxt
• Attraktivitet och livskvalitet

Dessa framtidsområden har bedömts som särskilt angelägna att arbeta vidare med för att nå vision 2025 för Lunds kommun. Hur arbetet med dessa framtidsområden ska planeras och organiseras, liksom andra strategi – och genomförandefrågor rörande visionen och kommunens uppdrag, kommer att redovisas i nästa steg i denna process.

-------------------------------------------------------------------------------

Vänstervision för Lund 2020

Ett kreativt Lund – för alla
I Lund har vi förstått att en kommun som vill satsa på ett starkt näringsliv inte ska satsa på företagen utan på människorna. I Lund har vi därför satsat på gemensam välfärd, på utbildning för alla, på fördjupad demokrati och medborgarnas aktiva deltagande, på en miljöpolitik som får saker att hända, på en bred och spännande kulturpolitik, samt på att skapa attraktiva stads- och bostadsmiljöer för alla. Allt detta har givit optimala villkor för människors kreativitet och framtidstro, inte bara för en utvald elit utan för alla lundabor. Därför har Lund en hög och framförallt god och långsiktigt hållbar tillväxt.

I förskolorna är kvalitén hög och barngrupperna små, max 10 i 1–2-årsgrupp, max 15 i 3–5-årsgrupp. Den goda tillgången i kombination med föräldrarnas grundmurade tillit till förskolan gör att Lund i flera år haft bland de högsta födelsetalen i Europa. Även i skolorna är kvalitén i världsklass tack vare satsningar på fler och bättre utbildade lärare. I genomsnitt har vi 11 pedagoger per 100 elever. Ett stort lokalt inflytande på de kommunala skolorna och ett breddat utbud på gymnasieskolan har gjort att det inte längre finns någon efterfrågan för friskolor, vilket bidrar till att elever med olika bakgrund verkligen blandas och möts. Lund satsar även stort på vuxenutbildningen vilket möjliggör ett livslångt lärande med fler chanser att utbilda sig för dem som vill.

För barn- och ungdomar finns ett brett fritidsutbud genom såväl öppen fritidsverksamhet som föreningar med generöst stöd. Tack vare offensiva insatser inom socialtjänsten och inom folkhälsoarbetet minskar antalet människor med sociala problem. Många föräldrar genomgår olika former av föräldrautbildning. Konsumtionen av alkohol och droger är på väg neråt. Vården och omsorgen för de äldre och för de funktionshindrade är av hög kvalitet och ges i varierade former som styrs av brukarnas önskemål och behov. För dem som behöver hjälp i vardagen och känner sig otrygga har trygghetsboendena gett nya möjligheter: att bo kvar hemma är en rättighet – inte ett tvång. Privata vinstintressen hålls utanför vården och omsorgen.

Genom ett ökat bostadsbyggande, där hyresrätter prioriteras och kostnaderna medvetet pressas, och tack vare en fungerande kommunal bostadsförmedling kan var och en få en bostad. Lund är en stad utan hemlösa. I alla bostadsområdena strävar kommunen dels efter att skapa blandning mellan olika lägenhetsstorlekar och upplåtelseformer, dels att integrera boende, arbetsplatser och handel för att skapa levande stadsdelar och byar.

Ett rättvist och solidariskt Lund
Inom Lunds kommun finns inte längre några osakliga löneskillnader. Lön efter kön är ett minne blott. Även regionen jämställer sina löner. Privata arbetsgivare känner pressen att gå samma väg.
Från förskolan och genom hela utbildningssystemet motverkas traditionella könsroller och manlig överordning genom ambitiösa satsningar på genuspedagogik. Lund har inte längre en könsuppdelad arbetsmarknad. I alla politiska organ är kvinnorna minst 50 procent.

Kommunen finansierar medvetet sin verksamhet på ett sätt som bidrar till ökad jämlikhet mellan olika grupper av lundabor. Skattefinansieringen har därför ökat på avgiftsfinansieringens bekostnad och där taxor och avgifter fortfarande används är de utformade så att även de bidrar till ökad jämlikhet. Bland kommunens anställda minskar löneklyftorna.

Lund präglas av mångfald och tolerans. Alla former av rasism bekämpas kompromisslöst.

Ingen diskrimineras på grund av sitt ursprung eller sitt namn, sin religion eller sin klädsel. Alla har samma chans till arbeten de är utbildade för oavsett sin bakgrund. Lund har ett generöst och ambitiöst flyktingmottagande. Kommunen verkar i samarbete med universitetet, studieförbunden m fl för att sprida kunskaper om internationella förhållanden och människors levnadsvillkor i olika delar av världen. Kommunen uppmuntrar praktiskt solidaritetsarbete med människor i andra länder. Bilismen i Lund minskar. Tack vare de utbyggda gång- och cykellederna som är säkra och enkla att använda är det alltfler barn och vuxna som går och cyklar till skola, arbete och fritidsaktiviteter, vilket påverkat folkhälsan positivt. Även kollektivtrafiken har byggts ut och är numera gratis att utnyttja. Kollektivtrafiken blir mer och mer spårbunden. Simrishamnsbanan har inte bara knutit ihop Malmö och Staffanstorp med Dalby, den har också skapat snabba förbindelser till Veberöd och vidare ut mot Österlen. Numera finns snabbspårväg från Lunds centrum till Brunnshög och Dalby, och de första skenorna mot Södra Sandby har precis lagts.

En princip i all stadsplanering är att man i staden och byarna alltid ska vara inom gångavstånd för spårburen kollektivtrafik. Externa köpcentra är nerlagda till förmån för handel i bostadsområden och centrum.

En annan grundläggande princip är att slå vakt om stadens grönska och anlägga nya grönområden så att grönskans andel inte minskar när staden byggs ut. I all kommunal planering tillämpas den så kallade balanseringsprincipen, som innebär att om förändringar som påverkar miljön negativt ska kompenseras fullt ut. Kommunen lägger stor vikt vid miljöhänsyn i all upphandling och i all verksamhet. Lunds Energi satsar stort på förnyelsebar energi samtidigt som ny teknik och smarta lösningar gör att energiförbrukningen minskar. Även regionen tar stor miljöhänsyn vilket sätter press på privata företag. Satsningar på miljöteknik bidrar till att utveckla Lunds näringsliv och ger många nya arbetstillfällen.

Ett demokratiskt Lund
I Lund kompletteras den representativa demokratin med deltagardemokratiska former som medborgarstämmor, lokala folkomröstningar och medborgarförslag. I staden och byarna finns naturliga mötesplatser för formella och informella möten och diskussioner såväl inomhus som utomhus.

Politiker har nära kontakt med de verksamheter de är satta att styra över. Brukarnas åsikter tillvaratas i verksamheterna. Även regionens verksamheter håller på att demokratiseras. Personalens stora inflytande på sina arbetsplatser gör kommun och region till attraktiva arbetsgivare vilket sätter press på den privata sektorn.

Idéernas och kulturens Lund
Lund är tack vare universitetet inte bara centrum för högre utbildning och forskning utan också för spännande debatter inom alla vetenskapliga områden, inte minst inom den kritiska samhällsvetenskapens. Dessa debatter intresserar lundabor utanför universitetet i större utsträckning en tidigare. Till detta bidrar en samverkan mellan kommunen, universitetet, lokalt föreningsliv och studieförbunden.

Tack vare satsningarna inför och under kulturhuvudstadsåret har Lund nu ett mer blomstrande kulturliv än någonsin där kulturen verkligen når ut till lundaborna i staden och i byarna, på arbetsplatser och i bostadsområden. Till detta bidrar inte minst kulturskolan som är gratis och öppen för alla.