Boktips (egna, men också plankade från förlaget Daidalos katalog, maj 2009).
Peter Englund, Stridens skönhet och sorg. Första världskriget i 212 korta kapitel, Atlantis
Götz Aly, Hitlers folkstat. Rån, raskrig och nationell socialism, Daidalos 2009.
Harald Welzer, Gärningsmän. Hur helt vanliga människor blev massmördare, Daidalos 2009.
Harald Welzer, Klimatkrig. Varför människor dödar varandra på 2000-talet. Daidalos 2009.
Joseph E. Stiglitz, Fungerande globalisering. Daidalos 2009
Peter Englund, Stridens skönhet och sorg. Första världskriget i 212 korta kapitel, Atlantis
2009
Europa i kaos, sönderslitet i nationalistisk, religiös och politisk anarki, skildrat genom ett antal enskilda livsöden. Peter Englund berättar om 19 unga människors liv åren 1914-18. Det är 20- till 30-åriga män och kvinnor vid västfronten, i alperna mellan Italien och Österrike, vid fronten mellan Ryssland och Tyskland, under ryska revolutionen, vid Dardanellerna, i Budapest, i Petersburg, i Paris, i Kiel och Nordsjön, i Berlin och på många andra ställen. ”Av dessa 19 kommer två att stupa, två andra hamnar i krigsfångenskap, två kommer att bli firade hjältar, två slutar som fysiska vrak…en blir bokstavligt galen, en annan hör aldrig ett skott avlossas.”
Det är inte ett panorama, inte en helhetsbild. ”I en mening är det en antihistoria”, skriver Peter Englund. Boken kan läsas på många sätt utöver det vanliga. Man kan t ex välja att följa en viss person genom de fyra krigsåren. Man kan läsa avsnitten om kriget på västfronten. Man kan läsa om Petersburg 1917. Man kan välja att läsa notapparaten och lära sig mycket. Jag förfäras och häpnar över den värld som min fars och farfars generation levde i och över ett Europa som är så nära men ter sig så avlägset.
I slutet beskriver Hitler sina känslor när han på ett fältlasarett underrättas om Tysklands nederlag:”Under dessa nätter växte inom mig hatet, hatet mot upphovsmännen till detta illdåd. Under de närmaste dagarna kom jag underfund om min bestämmelse. Jag beslöt att bli politiker”
Götz Aly, Hitlers folkstat. Rån, raskrig och nationell socialism, Daidalos 2009.
Götz ställer frågan: ”Hur kunde ett i efterhand så uppenbart bedrägligt, storhetsvansinnigt och brottsligt projekt som nationalsocialismen åstadkomma en så omfattande, idag näst intill oförklarlig inrikespolitisk integration?”
Götz svarar att de nazistiska ledarna studerade de sociala orsakerna (orättvisorna, inflationen och soldaternas svältande familjer) till sammanbrottet 1918. Slutsatsen blev att livsmedlen måste distribueras så att vanligt folk upplevde fördelningen som rättvis. Det måste ges sken av den tyska marken bevarade sitt värde. Soldaternas familjer måste ha tillräckligt med pengar.
Bönder, arbetare och lägre tjänstemän slapp krigsskatter. För högavlönade ökade skatten rejält. Lika rasmedveten som NS-ledningen var, lika klassmedveten var den i sin inrikespolitik.
Inledningsvis bekostade man socialpolitiken genom konfiskering av de tyska judarnas egendom. Sedan fick man in miljardbelopp genom att expropriera de europeiska judarnas tillgångar. Alla erövrade länder plundrades.
För den tyska allmänheten var det tyska riket en välfärdsstat ända fram till slutet.
Många fick högre levnadsstandard än någonsin tidigare. Detsamma gällde de sociala avancemangsmöjligheterna.
Tyskarna drog fördel av förbrytelserna som de inte hade något direkt personligt ansvar för. De flesta tyskar betraktade sin regim som omtänksam. Det förekom få protester och få kände skuld efteråt.
Detta är inspirationskällan för senare extremnationalistiska och främlingsfientliga partier i Europa, som t ex Sverigedemokraterna som är en sorts nationella socialister. Omedvetet lockas också många vänsterpartister och socialdemokrater av liknande föreställningar.
Harald Welzer, Gärningsmän. Hur helt vanliga människor blev massmördare, Daidalos 2009.
För Harald Weltzer är den viktigaste frågan: Hur kunde helt vanliga män, familjefäder och harmlösa genomsnittsmänniskor, vara i stånd att massmörda, och direkt i stället för indirekt medverka i nazismens förbrytelser?
Han beskriver hur en ”normativ referensram”, den nationalsocialistiska moralen, i kombination med situationens egen dynamik under loppet av några veckor gjorde dödandet till ett normalt ”arbete”.
Harald Welzer, Klimatkrig. Varför människor dödar varandra på 2000-talet. Daidalos 2009.
Sverker Lenas har i DN skrivit: ”I dagarna utkommer den kanske bästa samhällsvetenskapliga klimatboken på svenska hittills…Utgångspunkten är att klimatförändringarna kommer att leda till en stor ökning och intensifiering av sociala katastrofer. Kriget i Darfur, som bottnar i ekologisk kollaps men huvudsakligen uppfattas som en etnisk konflikt, ser Harald Welzer som ett förebud om framtiden. Social- och kulturvetenskaperna är ”katastrofblinda” och tiger om klimatförändringarna – som om samhällskollapser, resurskonflikter, massmigrationer, säkerhetsrisker, rädsla, radikalisering, krigs- och våldsekonomier osv inte hörde till deras område.”
Joseph E. Stiglitz, Fungerande globalisering. Daidalos 2009
Stiglitz föreslår reformer av IMF och Världsbanken, översyn av de allra fattigaste ländernas skuldbörda, regleringar av frihandeln, aktioner mot aidskatastrofen i Afrika och åtgärder mot klimatförändringarna. Marknaden klarar inte alla problem utan måste ta politiken till hjälp. Det internationella samarbetet under rättvisa förutsättningar måste öka..
I boken, som översatts av VB:s Gunnar Sandin, ställer Stiglitz frågan varför globaliseringen, som alla hade så stora förväntningar på, i stället fått så dåligt rykte. Han menar att den för att fungera måste ta itu med de ovannämnda problemen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar