I skilda ämnen av Lucifer

Efter den fantastiska domen (ett års fängelse per man, trettio miljoner i skadestånd) mot de fyra ansvariga för fildelarsajten Pirate Bay kom det ju fram att domaren var djupt engagerad i den företags- och organisationsvärld som jobbar med att kamma hem pengar till rättighetsinnehavare. Tja, så tokigt kan det bli, men det får andra kommentera. Men det jag fäste mig vid var en del yttranden i pressen där man sa att det var nog inte jäv i lagens mening, men att det inträffade tråkigt nog tenderade att sänka tilltron till det svenska rättsväsendet.
Då vill jag säga att min tilltro till det svenska rättsväsendet är ytterst begränsad redan från början. Det beror inte på att jag har utsatts för några rättsövergrepp utan enbart därför att jag under många år i Lund har upplevt vilka som rekryteras till de juridiska yrkena. Det är, kort och lite vulgärt uttryckt, de av borgarklassens barn som vill tjäna rejält med pengar men som inte fixar att komma in på läkarutbildningarna eller Handels. Inte sällan kommer de själva från juristfamiljer och hur som helst tränas de in i en stark kåranda, präglad av en självklar lojalitet med det borgerliga Sverige och bristande förståelse och kunskap om andra delar av samhället. Det är inget ont med dem, det ligger inte på det planet. Problemet är deras okunnighet och bristande omdöme. Och naturligtvis måste jag säga att det sagda inte gäller alla. Nej, det finns undantag, men nog är de rätt ovanliga? Jag har ingen dokumentation att stödja mig på, bara en omfattande erfarenhet av möten med jurister. Varför skulle man ha tilltro till ett rättsväsen som behärskas av den här gruppen människor? Och så påstås det att klassamhället är avskaffat!

Apoteken
Det brukar ju hävdas att vi på vänsterkanten av politiken är doktrinära och präglade av fanatism och ideologi. Sådant kan nog ha förekommit, men vad som händer nu med privatiseringen av apoteken är ett av de tydligaste uttrycken för en ideologi som tar överhanden över förnuftet.
Vi har i Sverige en statlig apotekskedja som är välskött, saknar starka vinstintressen, ger någorlunda rimliga läkemedelspriser och är uppskattad av allmänheten. Också personalen tycks gilla den, även om det finns en del av dem som anar helt andra vinstmöjligheter. Nu ska två av tre apotek säljas, framför allt till internationella apoteksbolag, men ett antal också till enskilda. Varför? Jo, staten ska inte äga apotek, tycker borgarna.
Min tro är att det här kommer att vara det som får det borgerliga styret att falla. Det starka pragmatiska draget hos svenska folket kommer att fälla utslaget. Att man inte ska skrota sådant som fungerar bra plus erfarenheterna av att se apotekspriserna gå upp och förtroendet ner tror jag kommer att avgöra saken. Borgarna kommer att gå på pumpen på det här, men dåligheterna kommer dessvärre inte att uppenbaras förrän det redan är gjort och vi sitter där med profithungriga läkemedelsmånglare. Det är bra med växlingar vid makten, men det är fan vad borgarna hinner ställa till med på fyra år.

Till ankars
Jag läser med stigande fascination om läget för världens handelsflotta. I Malackasundet, farleden mellan Singapore och Java, ligger det nu 735 fartyg till ankars, en del av dem i viktklassen 300,000 ton. Tillsammans omfattar de 41 miljoner ton, allt enligt det företag i Göteborg som håller koll på var världens fartyg finns. Vid förra konjunkturnedgången låg det många tankers i de norska fjordarna men där får de inte vara längre av miljöskäl. Malackasundet ligger strategiskt nära de asiatiska hamnar där det skulle kunna dyka upp påhugg, men det finns lediga fartyg också på andra håll, t.ex. 150 kring Gibraltar och 300 i Rotterdam och dess utkanter.
Vad det handlar om är förstås nedgången i världshandeln och därmed i fraktpriserna, både för bulkfartyg och containerbåtar. Tidigare kunde en malmbåt i 100,000-tonsklassen kosta så där 300,000 dollar i hyra per dygn, nu räcker det med 20,000. Tidigare kostade det 1400 dollar att skicka en tolvmeterscontainer från Kina till Europa och nu får man det för bara 300 dollar.
Jag skulle vilja se de hundratals fartygen utanför Singapore. Jag tänker mig det som en sorts elefantkyrkogård. Och jag saknar Walter Nilsson, den utomordentlige författaren och sjöfartsjournalisten som satt med sin kikare på fjärde våningen på Drottninggatan i Helsingborg och följde trafiken, rapporterande i Helsingborgs Dagblad och Sjömannen. Ibland for han ner till Kielkanalen eller till Pireus för att kolla in var alla gamla skorvar blev av. Tänk om han hade kunnat åka till Malackasundet!