Nu slukar tjocka Lund ännu en munsbit grön miljö av Gunnar Stensson

Schaktmaskinerna dånar. En grävmaskin reser sitt vidöppna gap tiotals meter mot skyn och slår med ett brak ner på den försvarslösa muren. En annan flår med ett smärtfyllt rasslande av ett tak.
Det handlar om BUP i Sankt Lars-parken. Tegelhögar och skrotcontainrar fyller cementbottnen. På en vacklande mur uppmanar syndikalisterna sina kamrater till kamp. På en annan har de skrivit KLASS MOT KLASS med stora bokstäver. Över en fönsterrad kan man fragmentariskt läsa PERA HELA JÄVL. Inne i den återstående delen av anläggningen ligger nakna betongceller i rad. Men den underjordiska gång som förenar BUP med resten av Sankt Lars syns inte till.
Enligt det planbeslut som vann laga kraft för ett halvt år sedan ska en matta av småhusbebyggelse nu rullas ut uppifrån Regnbågskvarteret ända ner till Höje å. Det blir ganska få och påkostade bostäder. Ingenting för studenter och annan ungdom, men en privatisering till förmån för dem som har råd.
De boende lyssnar på dånet och gnisslet från de stora maskinerna och suckar. De fruktar att det kanske är sista sommaren de ser sin blomstrande pilevall och den lilla klöverängen.
Ännu står de mäktiga pilarna kvar på vallen som skiljer BUP från Regnbågskvarteret. Ännu sitter en visslande tjej på gräsklippningsmaskinen och kör sina stråk i det doftande gräset på brukhundsklubben. Snart ska det röda klubbhuset rivas och halva fältet bebyggas
Rödmålade pinnar i marken markerar var bilvägen ska tränga in genom vallen och dungen av blommande körsbärsträd. Kaninerna skvätter omkring och en igelkott rultar brådskande in i en rishög. De svettiga rivningsarbetarna flåsar i det flygande cementdammet.
Det blir kväll. Larmet tystnar. Arbetarna försvinner. Maskinerna vilar. Ett par koltrastar drillar. Närmre ån kuttrar näktergalarna. Solnedgången färgar pilarnas grågröna lövmassor röda.
Vi som bor i närheten motsätter oss inte att BUP rivs och ersätts av bostäder. Men vi protesterar mot att pilarna huggs ner och vallarna schaktas bort. Vi vet att många rödlistade insekter trivs där. Och vi kommer att sakna vår lilla gröna äng. Vi beklagar att moderater och socialdemokrater maktfullkomligt körde över oss i stället för att i samverkan utarbeta en plan som tar hänsyn både till miljön och de boende.
Men än är inte hoppet ute. Än är inte kampen förbi. Hittills är det bara BUP som rivs.