Nederlag eller nederlag i Afghanistan? av Gunnar Stensson

Vad president Obama eller USA än gör är kriget i Afghanistan förlorat. Den afghanska regeringen i Kabul har ingen legitimitet, ingen fungerande armé, ingen finansiell bas. Det finns nästan ingen militär eller personlig säkerhet någonstans. Talibanerna kontrollerar halva landet och har hela tiden blivit starkare sedan de störtades av den USA-ledda invasionen 2001.
Den amerikanska regeringen har tvingats acceptera president Karzai trots valfusket. Han är den ende ledande politiker som är pashtun, det vill säga tillhör samma etniska grupp som utgör talibanernas bas.
USA:s viktigaste allierade Pakistan spelar under täcket med talibanerna – till stor del för att säkra sin egen politiska överlevnad. Den amerikanska överbefälhavaren general Stanley Mc Chrystal kräver en förstärkning på 40 000 man genast för att vinna kriget. Många militära bedömare ifrågasätter att han har rätt.
Sannolikheten talar för att USA med tiden blir tvunget att dra sig ur Afghanistan. Vem som sedan kommer till makten är en öppen fråga. Där kan mycket väl bli inbördeskrig under lång tid.
Republikanerna kommer att anklaga president Obama för förräderi. Det är möjligt att general McChrystal blir republikansk presidentkandidat antingen 2012 eller 2016.
Stödet för Obama blir svagt hur han än gör. Ger han ger efter för general McChrystals begäran om fler soldater kommer republikanerna ändå hävda att beslutet kommer för sent. Samtidigt stöter han ifrån sig hälften eller fler av dem som valde honom.
Kriget i Afghanistan har blivit Obamas krig. Om USA ”förlorar” får Obama skulden för nederlaget. Då hjälper det inte om han får igenom någon sorts sjukförsäkringsreform eller om den ekonomiska situationen blir bättre.
Är det möjligt för Obama att ta sig ur dilemmat genom att snabbt fatta ett dramatiskt annorlunda beslut som en överenskommelse med talibanerna och ett fullständigt amerikanskt tillbakadragande? Det finns inget stöd för en sådan linje ens i hans egen regering.
Troligen kommer USA och Obama vackla vidare alltmedan den militära och politiska situationen försämras.
Ungefär så resonerar Wallerstein i en kommentar den 1 november.