I VB nr 37 uppmärksammade jag Mats Olsson och Gunnar Stensson på att de när de talar om hovjönseri respektive jönsparti visar på samma människosyn som överheten/etablissemanget använt för att förlöjliga och se ner folk alltsedan 1600-talet. Jöns kom att användas som synonym till en stackare det vill säga en vanlig enkel människa i motsats till finare och mer välbeställda personer.
Historia
Jöns sägs härstamma från Johannes som i Danmark blev Jens. Under 1300- och 1400-talen återfinns namnet Jöns bland de styrande, riddare och biskopar. Detta var den tid då de olika folken i norden genom samarbete och union sökte begränsa tyskarnas inflytande. Som exempel på potentater med namnet kan nämnas riksrådet Jöns Knutsson Tre Rosor 1480 och dennes son riksrådet Thure Jönsson Tre Rosor. Ärkebiskopen i Uppsala Jöns Bengtsson (Oxenstierna) 1448. Riksrådet och ståthållaren i Finland Jöns Knutsson Kurck 1633.
Förnamnet Jöns hade således ingen negativ belastning under den sena medeltiden snarare tvärtom. Jag frågar mig då vad som är bakgrunden till att namnet under 1600-talet blev en belastning. Den första förutsättningen borde vara att de som tillhörde de högre stånden i Sverige hade övergivit Jöns till förmån för andra modernare namn. Den nordiska unionen upphörde i sekelskiftet 1400-1500 och Sverige och Danmark blev allt mer nationer med en stark centralmakt. Under 1600-talet införlivades successivt flera danska landskap. I det fall uppgiften att namnet Jöns främst förekom i landskapen Skåne, Jämtland och Härjedalen kan detta tyda på att beteckningen Jöns också blev ett uttryck för en nedvärdering av den tidens nysvenskar!
Ta lärdom av H C Andersson
När Gunnars Stensson svarar på mitt inlägg så gör han detta genom att återge H C Anderssons saga Dummerjöns. H C Andersson gav ut en rad sagor som alla tog upp brister hos oss människor och som alla hade ett budskap, en lärdom. I Dummerjöns(egentligen ”Klods-Hans”) tror jag han vill säga att man inte i förväg skall döma ut en människa som en plump, udannet eller klodset person. Liknande användbara erfarenheter tar han upp i sagan om den fula ankungen och inte minst den alltid aktuella kejsarens nya kläder. Bara ett litet barn vågar säga det alla ser, att kejsaren är naken och lurad.
Vi är nog många som fastän vi är vuxna borde öppna, läsa och begrunda dessa sagor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar