Om de dåliga matematikkunskaperna av Lucifer

Jag hörde Vänsterpartiets riksdagskvinna Rossana Dinamarca i en debattduell i radio med Jan Björklund om de senaste mätningarna vad gäller matematikkunskaperna hos svenska ungdomar. Det var en glädje att höra henne. Hon var påläst och rapp i käften och det var första gången jag har hört någon få stopp på den folkpartistiske pratkvarnen till skolminister. Hans rutinmässiga debattklichéer föll bara platt till marken när han fick svar på tal.

Ondsinta kommunister
Men visst, det finns ett hat mot vänstern som yttrar sig också i skolpolitiken. Så här sägs det i dag torsdag på Expressens kommentarwebb kring skoldebatten av signaturen ”Ej inloggad”:
”Förstörelsen av skolan startade med Sossarna redan i slutet av 60-talen. Sossarna och deras syskonparti Kommunisterna vill om dom kommer till makten fortsätta i riktningen "kunskapslös & kravlös grundskola." Kommunisterna vill tom avskaffa lärarna… Socialisterna vill hålla den Svenska kunskapsnivån på så låg nivå som möjlig. På detta sätt blir det fler som är bidragsberoende och fler utan tillräcklig kunskap för att ifrågasätta den rådande ordningen.” Jo, så kan det låta. Nog finns det ett väljarunderlag för Sverigedemokraterna.
Gudarna ska veta att den socialdemokratiska skolpolitiken har haft sina brister, men faktiskt också betydande förtjänster. Till de senare hör tankarna att alla ska kunna ta del av abstrakta tankegångar och teoretiskt material, sådant som man behöver ha någon sorts tillgång till i vår tids samhälle. Om borgarna hade fått råda skulle sådant reserveras för deras egna barn på de teoretiska linjerna. De blivande plåtslagarna och städerskorna kunde gott nöja sig med att kunna läsa och skriva och därefter läras upp i sina yrken.

Osexiga ämnen
Men jag har lust att bidra med egna erfarenheter från utbildning i teknisk-naturvetenskapliga ämnen. Jag vistades i slutet på 1980-talet en hel del på ett amerikanskt Ivy League-universitet med framstående datavetenskapsmän. Det som var slående var att deras doktorander nästan alla var indier eller kineser. Hur kom det sig? Jo, förklarade de, det var så att den amerikanska övre medelklassens barn, t.ex. deras egna, ville inte läsa sådana trista ämnen som matematik och fysik och datavetenskap. De ville läsa teatervetenskap och journalistik. (Själv har jag en dotter som undvikit matten på gymnasiet.) De som ändå hade sinne för matte läste ekonomi med sikte på jobb i finansvärlden. Javisst, mitt eget gamla ämne numerisk analys tycks sedan länge ha varit kungsvägen till räknandet på hedgefonder!
När jag en gång skulle utbilda mig så saknade jag ju inte lust att ägna mig åt nöjesliv som litteraturvetenskap och ekonomisk historia. Men jag visste ju att om man ville vara säker på att kunna försörja sig så skulle man läsa något som hade en materiell förankring och som säkert skulle komma att behövas, som naturvetenskap. Så blev det och jag har inte ångrat mig – de andra ämnena har jag ju haft kvar som nöjesliv.
Alltså: det enkla försörjningsmotivet tycks vara borta för många gymnasieelever och då kommer matte och fysik att sitta emellan. Och det hjälper inte att inget leder säkrare till arbetslöshet än utbildning till journalistik, teater och musik – det är lika fullt köer till de utbildningarna.
Vidare: idealbildningen i samhället säger att det är häftigt att förverkliga sig själv som skådespelare eller tjäna mycket pengar inom finanssektorn medan det är ointressant att tjäna ganska bra med pengar som ingenjör. Ytterligare vet eleverna: att ägna sig åt teknik är en plåga redan under utbildningen och sedan själsdödande som yrkesarbete utan kontakt med människor.

Förändra utbildningen!
Det är svårt att göra så mycket, men på en punkt borde det vara möjligt. Det gäller själva utbildningen i teknik och naturvetenskap och matematik. Visst, det krävs en hel del slit som inte alltid är nöjesbetonad. Men mycket skulle faktiskt kunna göras för att bryta isoleringen från resten av samhället. Teknikutbildningen skulle kunna ha mycket mer inslag av samhällsvetenskap och humaniora. Och studenterna skulle kunna meddelas att deras framtida jobb var helt öppna mot samhället och att deras utbildning därför borde spegla detta.
Jag har ytterligare en sak att säga och det gäller just matematiken. Ämnet har i och för sig sina egna problem med en elitattityd där alla förr eller senare anses vara otillräckliga. Sverige är inte precis ledande på området och jag tror att det hänger samman med den teorifientlighet som präglar vår tradition. Det är det praktiska och pragmatiska som gäller här och därför är det inom den sektorn just civilingenjörsutbildningen som är den mest prestigefyllda framför säg fysik, kemi eller biologistudier. Visst, ingenjörerna behövs i industrin. Men då och då är det också bra med folk som är särskilt tränade på att tänka. Ja, det får vara mitt lilla spretiga bidrag till debatten.