Apropå den häger som satt vid dammarna denna torsdag
Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst kommen som från ingenstans
bakom och lät mig på mitt hårda läger
död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.
Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt.
Min var ett vakuum, en tågförsening. . .
Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dar kom hägern så. Jag såg i hans
ankomst ett varsel om en sådan ordning.
Hjalmar Gullberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar