Israel en ifrågasatt statsbildning, skall det finas en judisk stat?
Det var lördag kväll och jag blev bjuden till några vänner för att slötitta på schlagerfestivalen.
Vännerna hade för tillfället även besök av en svensktalande syrier. På något sätt kom det till kommentarer när nationen Israels bidrag framfördes. Syrierns uppfattning var att staten Israel var en påtvingad konstruktion. Judarna hade under alla år funnits och levt i Mellanöstern men de kunde inte nu hävda att de efter mer än 1000 år hade rätt att återupprätta ett eget land. Varför känner ni inte för de som bodde i området och förlorade sina hem? Vad skulle jag ha sagt om det skapades ett nytt land av Skåne?
År 1947 godkände segrarmakternas FN uppdelningen av Palestina i en judisk och en arabisk stat. När staten Israel 1948 förklarade sig självständig följdes detta av krig med de omgivande staterna. Med krig tvingade israelerna grannländerna att ge upp försöken att utradera den nya statsbildningen. Grannländerna undertecknade fredsavtal men erkände inte staten Israel. Drygt 700 0000 palestinier fördrevs från Israel och samma antal judar fördrevs från de omgivande staterna in i Israel. Någon palestinsk stat utropades aldrig då detta skulle kunna ses som ett erkännande av uppdelningen av Palestina.
Trots att 60 år har förflutit är frågan än idag huruvida Israel skall finnas kvar som en judisk statsbildning. Det sägs att Israel särbehandlas och så är det. Israel särbehandlas för att situationen för denna statsbildning är unik. På samma sätt som 1948 har i grunden Israel endast sin militära kapacitet att förlita sig på.
Blockaden av Gaza
I dag bombarderas inte Skåne av fientliga raketer, men i Israel sker detta. Så sent som i tisdags skickades två raketer in över landet. Israel har genom blockad sökt kontrollera införseln till Gaza. Detta för att försvåra för Hamas att rusta upp men också för att på så sätt minska sympatierna för Hamas. Alla vittnesmål säger att det finns varor i Gaza men att invånarna saknar arbetsinkomster och därför ändå inte kan köpa det de behöver. Ship to Gaza var inte i första hand en konvoj av förnödenheter utan en konvoj med en politisk målsättning att bryta och få bort Israels blockad av Gaza.
Ship to Gaza, vad hände och varför
I TV aktuellt framträdde i onsdags kväll kolumnisten Gideon Levi från Haaretz. Levi säger bland annat: ”Jag måste betona att fredsaktivister aldrig får ta till våld. Det gjorde de dock. Saken är mycket enkel. Det var en kombination av naiva och välmenande fredsaktivister från Europa och en grupp med mer våldsbenägna människor, sannolikt turkar som var mer aggressiva, och beslutsamma, och mer våldsbenägna.
Men det spelar ingen roll de här människorna bar inga eldvapen. De planerade inte att leverera vapen till Gaza. Därför var de i sin fulla rätt att ta sig dit.” Samtidigt om soldaterna; ”De hade inte bara rätt att försvara sig – det var deras plikt. Soldaterna gjorde vad de måste göra. Men jag frågar mig vad de hade där att göra. Var började våldet?”
Vad som i detalj inträffade när israels militär sökte ta kontroll över det turkiska fartyget vet vi ännu inte. Det var naturligtvis fel att stoppa konvojen på internationellt vatten. Avsikten har aldrig varit att aktivister dödades. Det inträffade är ett stort misslyckande för de ansvariga och staten Israel. Alternativa metoder borde ha funnits förberedda för den situation som nu uppstod, d.v.s. då aktivister på det turkiska fartyget med olika medel förhindrade en första bordning av fartyget.
Huruvida aktivisterna nått sina mål kan bara de själva svara på. Det motstånd som gjordes på det turkiska fartyget överskred gränsen och kan kanske förstås men aldrig försvaras.
Lars Ohlys kopiering av Palmes ”Satans mördare” kan bara ges ett betyg. En person som direkt utan att ha hela bilden förhanden fastställer en dom över ett helt folk har antingen redan i förhand en antiisraelisk uppfattning klar eller är han obalanserad. Båda alternativen diskvalificerar honom för en ministerpost i en eventuellt kommande röd-grön regering.
De politiska följderna
Vad blir då resultatet av konvojen Ship to Gaza? Det vi redan ser är att motsättningarna mellan de inblandade ökat. Turkiets relation till Israel har försämrats och de krafter som vill gå mot ett religiöst styrt Turkiet stärkts, detta är inte bra. I Egypten har den sekulära regimen tvingast agera för att oppositionen inte skall öka i popularitet. Ifrågasättandet av den sittande regeringen i Israel har stärkts vilket är positivt.
Jag tror inte att Israel trots internationella påtryckningar helt häver blockaden av Gaza utan samtida internationella åtaganden och garantier. Jag har i tidigare artiklar sagt att fred uppnås endast om FN med stöd av stormakter och grannländer går in och tar kontroll över de områden som utgör slagfälten, Gaza, västbanken, Golan och södra Libanon. Trots att konflikten i Mellanöstern är den mest långvariga och svårlösta lär detta dock inte inträffa. Det är betydligt mindre riskabelt att göra uttalanden för opinionen jämfört att ta på sig åtaganden som kräver närvaro mitt i konflikten.
Det i mina ögon värsta scenariot är att kontrollen av vapeninförsel till Gaza försvinner eller drastiskt försämras utan att ersättas med något. I så fall riskerar vi att snart stå inför ett nytt krig i Gaza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar