Förtryckets böld har brustit och förtryckarnas hämndlystna, småaktiga sörja väller ut åt alla håll som oljan i Mexikanska Golfen.
Egypten har öppnat sin gräns mot Gaza och livsförnödenheterna rullar in på lastbilar och kärror eller bärs på kamel- och åsneryggar. Vanmäktigt inser Israel att det inte längre är någon idé att bomba tunnlarna som hittills försörjt Gaza.
De israeliska soldaterna på det turkiska skappet Mavi .Marmara betedde sig väl som de vant sig att bete sig mot civila palestinier.
De beskriver motståndarna som en terroristisk lynchmobb, skjuter några, skadar fler och skapar på det sättet ”ordnung”.
De tungt beväpnade elitsoldaterna med sina erfarenheter från Libanon och Gaza vinner med 9 – 0, trots att vi på tv kunnat se en av fredsaktivisterna svinga en stol.
Den här gången råkade de unga elitsoldaterna ge sig på européer, inte blockadens isolerade palestinier. Då hjälper det inte att de israeliska studenterna demonstrerar på gatorna i Jerusalem för att visa soldaterna sitt stöd.
Man finner sig dela principiella ståndpunkter med personer som Carl Bildt och Cordelia Edvardson.
Men fortfarande väntar vi på ett någorlunda tydligt uttalande av Obama.
Nu följer våra tankar och förhoppningar det irländska Ship to Gaza-fartyget som närmar sig kusten utanför Gaza på fredag.
Tänk om en internationell armada med tusentals segelfartyg, passagerarbåtar, färjor, motorbåtar och kryssningsfartyg med flygande fanor och för fulla segel slöt upp och stävade in i Gazas hamn tillsammans med det irländska skeppet!
Så går det väl inte, men nog kunde fartyget gå in i en närbelägen egyptisk hamn och sedan föra in lasten landvägen. På så sätt skulle den israeliska blockaden förbigås.
Ja, lättnaden är stor! Länge har vi försökt belysa Israels våld och förtryck mot palestinier i Gaza och på Västbanken. Men vi har bara förfogat över svaga ficklampor som möten och seminarier, demonstrationer på Stortorget på lördagarna och hastigt tillyxade artiklar i Veckobladet.
Nu sveper medias strålkastare över vida problemområden som blockaden mot Gaza, ockupationen av Västbanken, etnokratin i Israel, det dubbelmoraliska spelet kring Israels kärnvapenarsenal, Israels vägran att skriva under ickespridningsavtalet, vägran att erkänna att landet har kärnvapen och vägran att tillåta inspektion av atomanläggningen Dimona
Ingenting blir längre som förut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar