Dags att avgå av Lucifer

Man kan nog utgå från att från och med söndag kväll så kommer det att riktas avgångskrav på flera partiledare. En av dem är säkert Lars Ohly, som ju var omstridd från början. Jag har inga synpunkter på den saken. Jag kan dock inte förstå varför fotbollsspelare skulle ha särskilda skatteförmåner, men det lär han ha tagit tillbaka. Men OK, det finns en annan och i våra dagar viktigare person som jag tycker borde avgå.

Spindoktorn
Jag syftar naturligtvis på Jenny Lindahl-Persson, PR-konsult först på Hilll&Knowlton, sen egen firma och sen från 2005 informationschef för Vänsterpartiet, fakta jag inhämtat i Wikipedia. Jag vet inget mer om henne annat än att hon tydligen är ytterst inflytelserik. Till min bottenplats i partihierarkin har bara nått rykten om att hon har gett direktivet att vänsterpartister ska vara propert klädda, samt le mycket. I det senare avseendet tycks hon ha lyckats utomordentligt vad gäller partiordföranden som ännu inte setts uppträda i TV utan ett förläget leende. Det senaste jag hörde var att vi partimedlemmar absolut inte fick gå till motangrepp mot den typen av kommunisthetsare vi här i trakten känner genom exempelvis Per T. Ohlsson. Det skulle nämligen vara kontraproduktivt.

Plågsamt bondfångeri
Nu har jag läst i tidningen att Lars Ohly avslutat en partiledardebatt i TV med att fria till sin flickvän. Jag har inga synpunkter på hans önskan om vetenskaplig lycka. Men detta är givetvis inte ett spontant yttrande utan en gimmick, gissningsvis uttänkt och säkert clearad med partiets mediaguru. Det är kanske effektivt, vad vet jag.
Men jag vill alltså ha sagt att jag finner det plågsamt att vara medlem i ett parti som ägnar sig åt sådant. För mig är politik allvar och det publika frieriet bara alltför väl anpassat till den plågsamma valkampanj som vi upplevt i media i år. Jag är tveksam inför att vara med i ett parti som använder bondfångarmetoder. Jag tycker att Jenny Lindahl-Persson borde befrias från sin befattning.