Kan man byta folk? av Bengt Hall

Just nu begriper jag inte varför alliansen enligt opinionsmätningarna får stöd av en majoritet av svenska folket. Kanske kan det bero på att man vill vara med på det vinnande tåget, tillhöra de som lyckas. Kanske beror det på att man inte tror att en kvinna kan leda en regering, att borgerliga media dominerar och styr opinionsbildningen eller kanske beror det på något annat.

Plånboken styr?
Det är plånboken som styr, säger många. Dvs alliansregeringen har gett den vanliga löntagaren mer pengar i plånboken. Skatten har sänkts. Och så finns ju girigheten. De som redan har det gott ställt vill ha ännu mer. Familjen Reinfeldt har ju uppenbarligen tjänat 125 000 på regeringens skattesänkningar. Villaägarna i Täby och Djursholm tillhör de absoluta vinnarna bl a pg a den avskaffade fastighetsskatten. De rikaste tio procenten av befolkningen har fått sextio procent av regeringens 100 miljarder i skattelättnader. Göran Holm i Vellinge har häromdagen gett girigheten ett ansikte. Han har länge varit moderaternas kelgris och har med Sydsvenskans ord (heder åt dem!) valt att ”både ha kvar kakan och äta upp den. Han tjänar miljoner i näringslivet, får ett högt arvode som borgmästare och har samtidigt tagit ut sin fallskärm.” Och som Mona Sahlin mycket riktigt påpekade har man finansierat skattesänkningarna med pengar från sjuka och arbetslösa. Klyftorna ökar.
Mantrat att den vanlige löntagaren får det bättre med regeringens politik motsägs tydligt av DN:s stora artikel på söndagen om hur mycket pengar en ordinär löntagare har kvar efter skatt och jämför då regeringens och de rödgrönas förslag. Det visar sig att flertalet kategorier löntagare (riktiga höginkomsttagare finns inte med i undersökningen) får mer i plånboken med de rödgrönas förslag. Ensamstående föräldrar, studerande, arbetslösa, pensionärer får det definitvt. Tvåbarnsfamilj med relativt goda löner får 25 kronor mer i månaden med regeringens förslag

Valfrihet?
Valfriheten är ett av flera mantra som regeringen på något sätt lyckats inplantera hos människor. Ett positivt värdeladdat ord. Men vad är det för valfrihet när de gamla måste välja mellan olika internationella riskkapitalbolag för sin omvårdnad? Valfriheten har också på område efter område lett till ökade kostnader för konsumenten. Titta på elpriserna och nu har man redan aviserat ökade kostnader nästa år när bilprovningen läggs ut på marknaden. Upprörande är också att stora vinstdrivande företag köper upp skolor och sjukhus och belönas med säkra skatteinkomster som i slutändan i flera fall hamnar i något ökänt skatteparadis. Privatisering har blivit ett självändamål för den borgerliga regeringen. T o m kärnkraften läggs nu i händerna på privata exploatörer. Det är inte längre svenska folket eller politiker som bestämmer om vi ska bygga ut kärnkraften eller inte. Makalöst!
Är det månne så att svenska folket glömt orden solidaritet och empati? Under de senaste fyra åren har arbetslösheten och utanförskapet ökat (och regeringen fortsätter att slå sig för bröstet för sin s k jobbpolitik!), skillnaderna i lön mellan män och kvinnor ökat, antal socialbidragstagare ökat, sjukskrivna kränkts av den s k stupstocken och ifrågasatts, antal händer minskat i vården, lärartätheten minskat och Sverigedemokraternas främlingsfientlighet har slagit rot.
Kanske vinner alliansen trots detta. Kan man byta folk?