Tre dagar kvar av Gr

Nej, jag gör mej inga illusioner. Jag tror att Expressens löpsedel nu på måndag kommer att berätta SÅ FIRADE REINFELDT och att Aftonbladet initierat skvallrar från S-partiet: SÅ SKA MONA MOSAS.
Jag tror också att tendenserna i riksdagsvalet slår igenom på region- och kommunnivå. Fyra år till med Tove Klette alltså. Och med Lars Bergwall, fast om den senare har vi haft anledning att säga några vänligheter sen hans Center började frondera i viktiga lokala frågor. Anders Almström (S) lär få fortsätta som oppositionsledare.
Då får man glädja sej åt det lilla. Åt att det rödgröna blocket i Lund nog aldrig har varit så samlat. Det var en fröjd att uppleva på Mårtenstorget i lördags hur Almgren, Mats Olsson (V) och Sven-Bertil Persson (Dv) stod framför Röda Kapellet och betygade sina varma känslor för varandra. Motsvarande manifestationer har gjorts på orkesterns gårdsspelningar under de tre gångna veckorna.
Än Mp då? Jo, i tisdags anslöt de i orkesterturnén på Väster, med två goda appelltalare. Någon tyckte att de borde ha kommit med tidigare, men själva åberopar vi liknelsen om vingårdsmännen. Ni kan väl eran Bibel? Dessutom har Mp-medlemmar hävt öl på de rödgröna förbrödringskvällarna borta på John Bull.
Hade de rödgröna dessutom talat mindre om nyanser i lärartäthet och mer om visioner så hade förlusten i Lund inte blivit så stor.

Demokratins smörgåsbord
Jag har inte fått några mejl om att jag borde rösta på ett visst sätt. Inte heller har jag blivit uppringd av någon propagandist. Alla valrörelsens inslag är välbekanta: postutskick, flygblad, debatter, appellmöten, dörrknackare, valstugor… Vart tog de sociala medierna vägen?
Detta gör att jag känner mej hemtam. Jag gillar det demokratins smörgåsbord som raden av valstugor på Stortorget utgör. Fler än nånsin är de också. Sju av de nio fullmäktigepartierna har i år plåtbunkrar. Vänsterpartiet har behållit sin korsvirkesparafras som trots sin uppenbara bräcklighet fått vara oskadd hittills. I bunkerstilen går också Piraternas bod medan r-arna har en hjärteknipande liten byscha. Vackra dagar kan man också få se en FI-representant bakom ett vitt plastbord.
Det nionde fullmäktigepartiet saknas på torget, och de hade nog haft svårt att freda sej även i en bunker mer extratjocka väggar. Vilket är både bra och dåligt.
I gengäld har de satsat på SD-kuriren som tycks ha spritts till en tredjedel av Lunds hushåll. Det gör mej ont att behöva säga det men det är en snygg trycksak med ren och konsekvent layout. Ett par av de sju presenterade kandidaterna säger dessutom snälla saker om barn och miljö. Anständiga yrken har de också (haft): studierektor, undersköterska, civilingenjör, brandchef, förutom några yrkespolitiker. Inga marginella existenser på Sverigedemokraternas sju första platser.
Något lokalt genombrott för SD tror jag ändå inte på. Det är illa nog med dagens tre mandat.

Ostädat
Det har talats om en städad valrörelse. Enbart måttfulla personangrepp, inget som når upp till vad som kan förekomma i den akademiska världen, exempelvis Bo Rothsteins senaste angrepp på professorskollegan Lisbeth Larsson, båda med ett förflutet i Lund.
Därmed riskerar det att bli lite trist för oss som gillar lite hårdare tag, som i det klassiska kosackvalet. Men där partierna sviker står intresseorganisationerna till tjänst. Vår absoluta favorit är helsidesannonsen från Villaägarföreningen: en utmärglad zombiehand som sticker upp framför den minnessten under vilken man trodde att fastighetsskatten var död och begraven. Och rafsar åt sej tusenlappar.
Minns ni Gunnar Strängs uttalande: ”Villaägarna är vårt folk”? I linje med vilket han gav små ekonomiska förmåner till en grupp som nu har blivit det stora hindret för en maktväxling till rödgrönt. Som har materiellt intresse av att orättvisor består.
Och som även är en kraftfull broms på en annars nödvändig miljö- och klimatomställning. Har ni sett ”Kampanjen mot felplacerade vindkraftverk”? Som hävdar att snurrorna sänker andrahandsvärdet på intilliggande småhus? Detta är visserligen sant. En färsk studie på Orust visar att husvärdena sjönk med en fjärdedel. Men här har vi ett rent nollsummespel. Det betyder att husen blev 25 procent billigare att köpa, till glädje för mindre bemedlade som ändå vill ha en liten egen täppa.
Men tror ni att kampanjen gladdes med de senare? Ack nej. I exempelvis Svalöv ordnades härförleden en protestkonsert, under medverkan av bland annat världscellisten Mats Rondin. Fast man förstår varför vindkraftsmotståndarna valde en stråk- och inte en blåsmusiker.