Afghanistan - Opportunistisk miss av Gunnar Stensson

Så vek sig S och MP beträffande Afghanistan. Hela den politiska debatten om den svenska insatsen pågår i en sorts bubbla, isolerad från verklighet och kontext, som Pierre Schori uttrycker det. En dimridå av floskler döljer att det handlar om en nioårig oförsvarlig insats som endast lett till att extremismen ökat sin makt medan folket fått betala priset, precis som i Irak.
   De sex partierna bakom överenskommelsen om den fortsatta svenska insatsen kommer att få mycket att bortförklara de närmaste månaderna och i värsta fall åren.
   ”Vi i Vänsterpartiet tycker det är viktigt att vi säger samma sak i valet som före”, säger Lars Ohly. DN 2.10. Det ställningstagandet är inte bara mer realistiskt utan säkert också taktiskt fördelaktigt.
   I stället för att argumentera vidare överlåter jag ordet till några av DN-skribenterna tisdagen 2/11:
Ewa Stenberg, journalist, på nyhetsplats: ”Målen har varierat. Ibland har tonvikten legat på att bekämpa terrorism, ibland på att bekämpa narkotika och ofta om att låta afghanska flickor gå i skola och bygga ett bättre land. Det finns också andra motiv som sällan nämns. Stabilitet i kärnvapenmakten Pakistan och gott samarbete med USA och Nato är sådana.
   Men trots att det nu finns 150 000 soldater i Afghanistan är säkerheten sämre än den varit sedan invasionen 2001.”
Pierre Schori. ”Regering och partiledningar tycks leva i en från verklighet och kontext isolerad bubbla. Den propagerade myten om att det inte går att bistå afghanska kvinnor utan vapenmakt avvisas av en lång rad exempel. Idag finns inte en enda soldat under FN-flagg.”
Lasse Bengtsson som arbetar för den svenska Afghanistankommitten. ”På frågan om vi behöver stöd av militären svarar vi nej. Tvärtom – en sammanblandning mellan den militära insatsen och vår vore förödande.”
Göran Rosenberg. ”Det ursprungliga mandatet från FN:s säkerhetsråd var att under sex månader(!) upprätthålla säkerheten i Kabul med omnejd efter talibanregimens fall. Sedan dess har det gått nio år. Vem som har gjort den svenska bedömningen att undan för undan utöka och förlänga den svenska militära insatsen i Afghanistan förblir oklart.
DN:s huvudledare 2.10. ”Men priset för att bara låta den militära insatsen rulla på är också högt. Nästan tio år har gått sedan den inleddes och ett militärt avgörande ter sig idag minst lika avlägset som tidigare.”