Målade sanningar/Painted Truths av Gunnar Stensson

Alice Neel (1900-1984) är som nästan alla betydande konstnärer i sin konst också historiker och samhällskritiker. ”Men jag sysslar inte med realism”, säger hon.
   Kanske kan man också säga att hennes verk formar sig till en självbiografi och till en version av ålderstrappan, den klassiska symbolen för envars liv. 
   De 59 målningar som visas i Moderna Muséets utställning i Malmö är en personlig skildring av liv i USA under den långa perioden från 1920-talet till mitten av 80-talet. 
   Alice Neel porträtterar arbetarledare, kommunister och samhällsengagerade författare under 30-talets stora depression. Hon målar de ödsliga stadsmiljöer i vilka arbetslöshetens tragedier utspelar sig.
   Hennes konst under 20- och 30-tal är påverkad av Picasso och samtida latinamerikansk konst som hon har personlig kontakt med via maken, som övergav henne och tog med sig deras dotter Isabetta och flyttade till Havanna.
   På 1950-talet anklagas hon givetvis för oamerikansk verksamhet av McCarthy-kommittén.
   Hennes porträtt är sanningar, inte avbildningar. Ofta beskriver hon förhållandet mellan föräldrar och barn, eller mödrar och barn. Barnen framstår som känslostarka och trotsiga personligheter. Kvinnorna, i många fall gravida kvinnor som står henne nära, porträtteras i rått realistiska nakenstudier, ofta med starkt sexuellt innehåll.
   Porträttet av Andy Warhols androgyna kropp med det enorma ärret över mage och bröst  efter feministen Valerie Solanas angrepp 1968 utgör en sorts sammanfattande symbol för en sårig samtid.
   Mot slutet av sitt liv målar hon porträtt av äldre människor. Hon gör en sakral målning av sin fars lik, enligt latinamerikansk tradition. De hade stått varandra nära. Hon målar sin mor under de månader då hon är döende i cancer.
   80 år gammal målar Alice Neel sitt första självporträtt, en nakenstudie av den åldrande kroppen. Hon sitter i en fåtölj framför en spegel endast iklädd ett par glasögon med vars hjälp hon utforskar varje färgnyans, varje form i sin åldrande, feta kropp, för att måla sant utan att försköna. Ännu en målad sanning.