Till Tekniska nämnden, Lunds kommun
Lergröt
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Mellan Odarslövsvägen (vid Max IV) och Norra Gränsvägen stäcker sig en markväg som tidigare var reglerad som gång- och cykelväg i båda riktningarna. Sedan en tid tillbaka är den reglerad som gång- och cykelbana enbart i nord och nordvästlig riktning från väster om motorvägen, alltså med vägmärke ”D6. Påbjuden gång- och cykelbana”. I östlig och sydöstlig riktning är den reglerad som en väg där färd med motordrivet fordon är förbjuden, utom för ”behörig trafik”.
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar