Om Israels mur på Västbanken av Bengt Hall

Amnesty Båstad/Ängelholm har engagerat sig för en palestinsk by på Västbanken. Byn Jayyous är en av många palestinska jordbruksbyar på Västbanken, som starkt påverkas av den mur som byggts av Israel på ockuperat område. Om detta ordnade Amnesty och Utrikespolitiska Föreningen i Lund på onsdagen ett panelsamtal på AF med Ove Bring, professor internationell rätt, Sara Bondesson, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Peter Löfgren, journalist och Anders Persson, freds- och konfliktforskare.
   Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
   För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
   I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
   Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
   Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
  Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
   Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
   Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
   Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.