Innan man ens har mer än börjat bygga den
nya förstaden Brunnshög med sina planerade 40 000 invånare verkar man
ha bestämt sig för spårvagnstrafik som det nya sättet att resa dit. Jag
pratade för några dagar sedan med en f d kommunalpolitiker, som
sjunger i samma kör som jag. Han menade att det nog redan var bestämt
och att det nu hade gått rätt mycket prestige i det.
Tidigare har informationen om detta varit oklar. Planen, som nu publicerats utförligt på sparvaglund.se fredagen den 15 mars, är att man ska knyta ihop Lund C med ESS. Dubbelspår för spårvagnar ska först korsa eller gå parallellt med Clemenstorget och uppför Laurentiigatan och sedan in på Getingevägen förbi Allhelgonakyrkan till Lasarettets hållplats och sedan vidare på den redan befintliga länken ut mot Brunnshög.
En del av planerna har dock läckt ut successivt tidigare. 850 Lundabor har skrivit på ett upprop mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget och vill rädda platanerna. Men kommunen verkar redan ha bestämt att det ska vara spårvägar vid C. Som stöd har man en undersökning i höstas där 137 av 250 tillfrågade Lundabor var ”mycket eller ganska positiva” till spårvägsplanerna. Men frågade man om konsekvenserna för Clemenstorget?
Måndagen den 18 mars fattade politikerna beslut om utformningen av Clemenstorget i anslutning till Lund C. Frågan var nu förenklad till om spårvagnarna skulle korsa torget på längden eller tvären. Det blev tvären, dvs. diagonalt över. Det är märkligt. De lokala politikerna tror att vad de gör och tänker når ut till vanliga Lundabor. De har diskuterat spårvagnar sedan 1970-talet om inte längre och tror att de informerat alla. Alla partierna är för det hela! De lever avgränsat från omvärlden! Nu när projektet börjar förverkligas, upptäcker Lundaborna det. Det är ett uppvaknande för båda parter. Man kan tala om segmenterade grupperingar och brist på kommunikation, men plötsligt blir motsättningen blir uppenbar.
Med det beslutet får spårvagnsbyggarna två grupper emot sig: alla de som engagerat sig för platanerna - 850 har skrivit på listan mot att röra träden! - och alla dem som tycker att Clemenstorget ska bevaras som det är i sin helhet. Hade politikerna lagt spåren på den norra sidan av torget hade de sluppit striden med den första gruppen.
Men är det vettigt att bygga spårvägar över Clemenstorget och ta bort de fina platanerna? Om dessutom biltrafiken kombineras med spårvagnar längre upp i korsningen vid Laurentiigatan, Bredgatan, Getingevägen och Kävlingevägen, kan faktiskt friden vid Allhelgonakyrkan med dess välbesökta gudstjänster och rika musikliv störas kraftigt. Vad hade man tänkt? En Berlinmur?
På sparvaglund.se heter det nu att, ”Moderna spårvagnar innebär ofta rustning från fasad till fasad - en omvandling av hela gatumiljö längs stråket, som gör staden attraktiv, tillgänglig och levande. Så är planerna även för Lund.”
Är det vettigt? Nej! Det är jättedyrt och det är att fastna i en struktur som när den väl är byggd är svår att bli av med. Dessutom kan räls och vagnar ställa till med elände i en fin gammal stad som vår. Det är bara att göra en studieresa till Göteborg och ta reda på det larmande gnissel och förseningar, som de nya billiga, i och för sig lite tjusiga, spårvagnarna från Italien ställt till med. På sparvaglund.se heter det dock att moderna spårvägsystem är tysta och minskar bullernivån om man får bort bilarna. Så Lund har bättre råd än Göteborg? Tänker man göra spårvagnsgatorna bilfria?
Allt fast förflyktigas heter det om det moderna, men det gäller sannerligen inte bebyggelse och annan fysisk struktur. Tänk bara på det bilsamhället vi redan byggt med sina utrymmeskrävande motorvägar, jätterondeller och bilstyrda villakvarter. Tänk om vi får för oss att avveckla denna orimliga miljö, beroende av fossila och radioaktiva bränslen, och vill bygga en ny tät och hållbar stad, modell medeltiden. Bagaren sträcker ut limpan genom fönstret och in i köket hos grannfamiljen! Det är grönt och det finns både verkstäder, kontor och olika mötesplatser. Man bor, arbetar, studerar och träffas i en helhet. I stället för hästar har vi cyklar när vi inte kan gå och bussar och tåg vid stadsportarna som tar oss ”ut i världen” eller åtminstone till Malmö. Många ungdomar verkar redan ha valt detta.
Men hur bygger vi detta om vi bor mitt i en oändlig sten- och asfaltöken och amorteringen av det hela är på 50 år? Det värsta med spårvagnssystemet är att när det väl har byggts så blir det som hugget i sten. Det blir ”svansen som viftar på hunden”.
Tidigare har informationen om detta varit oklar. Planen, som nu publicerats utförligt på sparvaglund.se fredagen den 15 mars, är att man ska knyta ihop Lund C med ESS. Dubbelspår för spårvagnar ska först korsa eller gå parallellt med Clemenstorget och uppför Laurentiigatan och sedan in på Getingevägen förbi Allhelgonakyrkan till Lasarettets hållplats och sedan vidare på den redan befintliga länken ut mot Brunnshög.
En del av planerna har dock läckt ut successivt tidigare. 850 Lundabor har skrivit på ett upprop mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget och vill rädda platanerna. Men kommunen verkar redan ha bestämt att det ska vara spårvägar vid C. Som stöd har man en undersökning i höstas där 137 av 250 tillfrågade Lundabor var ”mycket eller ganska positiva” till spårvägsplanerna. Men frågade man om konsekvenserna för Clemenstorget?
Måndagen den 18 mars fattade politikerna beslut om utformningen av Clemenstorget i anslutning till Lund C. Frågan var nu förenklad till om spårvagnarna skulle korsa torget på längden eller tvären. Det blev tvären, dvs. diagonalt över. Det är märkligt. De lokala politikerna tror att vad de gör och tänker når ut till vanliga Lundabor. De har diskuterat spårvagnar sedan 1970-talet om inte längre och tror att de informerat alla. Alla partierna är för det hela! De lever avgränsat från omvärlden! Nu när projektet börjar förverkligas, upptäcker Lundaborna det. Det är ett uppvaknande för båda parter. Man kan tala om segmenterade grupperingar och brist på kommunikation, men plötsligt blir motsättningen blir uppenbar.
Med det beslutet får spårvagnsbyggarna två grupper emot sig: alla de som engagerat sig för platanerna - 850 har skrivit på listan mot att röra träden! - och alla dem som tycker att Clemenstorget ska bevaras som det är i sin helhet. Hade politikerna lagt spåren på den norra sidan av torget hade de sluppit striden med den första gruppen.
Men är det vettigt att bygga spårvägar över Clemenstorget och ta bort de fina platanerna? Om dessutom biltrafiken kombineras med spårvagnar längre upp i korsningen vid Laurentiigatan, Bredgatan, Getingevägen och Kävlingevägen, kan faktiskt friden vid Allhelgonakyrkan med dess välbesökta gudstjänster och rika musikliv störas kraftigt. Vad hade man tänkt? En Berlinmur?
På sparvaglund.se heter det nu att, ”Moderna spårvagnar innebär ofta rustning från fasad till fasad - en omvandling av hela gatumiljö längs stråket, som gör staden attraktiv, tillgänglig och levande. Så är planerna även för Lund.”
Är det vettigt? Nej! Det är jättedyrt och det är att fastna i en struktur som när den väl är byggd är svår att bli av med. Dessutom kan räls och vagnar ställa till med elände i en fin gammal stad som vår. Det är bara att göra en studieresa till Göteborg och ta reda på det larmande gnissel och förseningar, som de nya billiga, i och för sig lite tjusiga, spårvagnarna från Italien ställt till med. På sparvaglund.se heter det dock att moderna spårvägsystem är tysta och minskar bullernivån om man får bort bilarna. Så Lund har bättre råd än Göteborg? Tänker man göra spårvagnsgatorna bilfria?
Allt fast förflyktigas heter det om det moderna, men det gäller sannerligen inte bebyggelse och annan fysisk struktur. Tänk bara på det bilsamhället vi redan byggt med sina utrymmeskrävande motorvägar, jätterondeller och bilstyrda villakvarter. Tänk om vi får för oss att avveckla denna orimliga miljö, beroende av fossila och radioaktiva bränslen, och vill bygga en ny tät och hållbar stad, modell medeltiden. Bagaren sträcker ut limpan genom fönstret och in i köket hos grannfamiljen! Det är grönt och det finns både verkstäder, kontor och olika mötesplatser. Man bor, arbetar, studerar och träffas i en helhet. I stället för hästar har vi cyklar när vi inte kan gå och bussar och tåg vid stadsportarna som tar oss ”ut i världen” eller åtminstone till Malmö. Många ungdomar verkar redan ha valt detta.
Men hur bygger vi detta om vi bor mitt i en oändlig sten- och asfaltöken och amorteringen av det hela är på 50 år? Det värsta med spårvagnssystemet är att när det väl har byggts så blir det som hugget i sten. Det blir ”svansen som viftar på hunden”.
Lund är en cykelstad. Om vi i stället väljer att bygga en snabb cykelbana kompletterad med bussar, som far Spolegatan norrut från Stationen, sedan upp för Kung Oscars väg till Getingevägen och så länken ut, så har vi den flexibilitet som behövs för att bygga helt nya trafiksystem efter behov om 20-40 år när Brunnshög är färdigbyggt. En Alweg bana är kanske tänkbar i framtiden, som min vän urmakaren föreslog i Sydsvenskan redan 1980.
Hur bra är planerna på spårvagnar till Dalby och Staffanstorp som är tänkta som nästa etapper i projekt Spårvagnar i Lund. Det känns lite som” leksakståg”. Är det inte bättre med vanliga järnvägsspår och snabba förbindelser. Det kunde kanske bli en ny station, Lund Öster eller Djingis, som knyter ihop trafiken mellan spår och/eller bussar mellan stan och ”sovhusen” lite längre ut på slätten.
Skulle inte MAX IV, Science Village och ESS sätta Lund på kartan? Och Brunnshög bli en ny spännande grön och kreativ miljö att både arbeta och bo i? Varför ska det då börja med ett, för en fin gammal stadsmiljö, ”omodernt” och klumpigt trafiksystem? Pengarna som det skulle kosta att bygga spårvagnsnätet och köpa tåg kunde ju användas till att göra Brunnshög till en levande kulturell miljö med teater, kvalitetsbiograf á la Kino, kulturcentrum, tvärvetenskapliga forskningsmiljöer med humanistisk etik och människovänlig teknik som målsättning, mm. Mycket av detta kunde ske i framtidens kanske bästa modell för nya företag i tjänstesektorn, den kooperativa formen. Och blir det slantar över kunde man ju stärka kulturlivet för vanligt folk i Lund.
Lite sociologisk fantasi kan hjälpa till att förstå problemet, dvs. ställa vad folk tror och vill mot den ”faktiska verklighet” det nu gäller och kan utvecklas till. Den faktiska verkligheten är här en gammal stad, gatunätet, byggnaderna och det trafiksystem vi nu har och kan behöva i framtiden. Jag tycker det är fint och säkert att åka spårvagn i stadsmiljöer som har byggts för spårvagnar från början, men tror detta blir helt fel i Lund. Lunds kärna är faktiskt en ganska unik miljö. Dit hör Clemenstorget och Allhelgonakyrkan.
Clemenstorget är faktiskt det enda lugna, lite rofyllda torget kvar i Lund för oss vanliga Lundabor. Jag njuter av platanerna, springvattnet, cyklarna, Verner med sin röda blomsterbuss, frukt- och grönsaksståndet och lite loppis ibland. Jag kan stå länge och tala med folk jag känner och inte känner men kan lära känna. Ska vi göra oss av med denna oas, torget som är ett riktigt torg med förbud för korsande fordonstrafik, en riktig mötesplats?
Stortorget är för litet för alla som kommer dit, Mårtenstorget är torghandel och parkering och Lundagård känns nog mest som en studentplats.
Om det nu tvunget ska vara spårvagnar tycker jag att det får bli i periferin, dvs. på “ringvägarna” med en kort tunnelbana in till centrala Lund (Mårtenstorget och Centralen). T-stationerna i ringen kan lämpligen läggas vid Mobiliakarusellen (gott om parkeringsplatser på Nova) och vid Dalbyrondellen (inga parkeringsplatser i närheten men det kan kanske byggas en Volvo Torso, lite karussel där också!). Från Dalbyrondellen är det inte långt till Brunnshög – en tunnelbana där också, under motorvägen? Det blir förstås samma kniviga fråga som när Citytunneln i Malmö skulle byggas (håller hus och annan bebyggelse?), men där har det ju blivit riktigt fint nu.
Det finns de som tror att om man satsar på en snabb cykelbana och elektriska bussar från Lund C upp till Lunna Hög så “bädda man för mer bilar”. Men bilar eller inte bilar? Det beror på helt andra saker, spårvagn eller inte.
Det är inte genom spårvagnsnostalgi som vi bevarar och utvecklar våra rika traditioner i en till synes ständigt accelererande och komplexare teknisk och institutionell utveckling. Det verkar snarare vara ett slags alibi för ett nytt Genombrott.
Fasta och trygga strukturer, som vi behöver för att inte tappa fotfästet i alla snabba förändringar, består inte minst av miljöer som Clemenstorget och Allhelgonakyrkan. Vem vet, det kanske finns trädkramare bland alla de 850 som skrivit på uppropet mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget.
Staffan Lindberg, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar