Debatten om spårvagnar i Lund börjar nu
hetta till. Ivrigast på insändarsidorna är av naturliga skäl de som
inte vill ha spårvagnstrafik. Jag har för avsikt att i denna text (och
med oregelbundna mellanrum under våren, om den någonsin anländer)
granska och bemöta de vanligaste argumenten mot spårvagnar i Lund.
Berör endast perifert stadskärnan
Ett av de allra vanligaste argumenten mot att köra spårvagn är att det är ett omodernt trafiksystem. Och visst, spårvagnar är ingen ny uppfinning, så långt måste man ge motståndarna rätt. Men samtidigt hävdar de flesta som för fram omodernitetsargumentet, att spårvagnar inte passar in i Lunds medeltida stadskärna. Då kan man ju tycka att ju omodernare ett transportsätt är, dvs ju närmare medeltiden det brukades, desto bättre skulle det väl passa i stadskärnan (som för övrigt inte är medeltida – det är bara gatusträckningar som är medeltida.)? Dessutom kan man konstatera att den nu aktuella sträckningen – från Lund C till Brunnshög enbart perifert kommer att dras i det medeltida gatunätet.
Är omnibusar moderna?
Vilket trafiksystem vill då modernitets- förespråkarna ha i stället? Nästan undantagslöst vill man i stället ha omnibustrafik mellan centrum och Brunnshög. Varför omnibusar, som enligt motståndarna skulle vara ett modernare transportmedel, bättre skulle passa in i stadskärnan, ges det aldrig några tydliga argument för.
Är då omnibus ett modernt trafiksystem? En kort tillbakablick på de båda transportsättens historia ger ett svar på den frågan.
Spårvagnens historia
Persontransporter på spår tog sin början under 1800-talet. Det var då spårtrafik där vagnar drogs av en eller flera hästar. Den första hästspårvägen anlades i New York 1832 och spred sig sedan till Europa senare delen av 1800-talet. Den första elektriska spårtrafiken öppnades i Berlin 1881. I Sverige startade den första spårvägslinjen i Göteborg 1879. Linjen, som var en hästspårväg, gick mellan Stigbergsliden och Brunnsparken.
Berör endast perifert stadskärnan
Ett av de allra vanligaste argumenten mot att köra spårvagn är att det är ett omodernt trafiksystem. Och visst, spårvagnar är ingen ny uppfinning, så långt måste man ge motståndarna rätt. Men samtidigt hävdar de flesta som för fram omodernitetsargumentet, att spårvagnar inte passar in i Lunds medeltida stadskärna. Då kan man ju tycka att ju omodernare ett transportsätt är, dvs ju närmare medeltiden det brukades, desto bättre skulle det väl passa i stadskärnan (som för övrigt inte är medeltida – det är bara gatusträckningar som är medeltida.)? Dessutom kan man konstatera att den nu aktuella sträckningen – från Lund C till Brunnshög enbart perifert kommer att dras i det medeltida gatunätet.
Är omnibusar moderna?
Vilket trafiksystem vill då modernitets- förespråkarna ha i stället? Nästan undantagslöst vill man i stället ha omnibustrafik mellan centrum och Brunnshög. Varför omnibusar, som enligt motståndarna skulle vara ett modernare transportmedel, bättre skulle passa in i stadskärnan, ges det aldrig några tydliga argument för.
Är då omnibus ett modernt trafiksystem? En kort tillbakablick på de båda transportsättens historia ger ett svar på den frågan.
Spårvagnens historia
Persontransporter på spår tog sin början under 1800-talet. Det var då spårtrafik där vagnar drogs av en eller flera hästar. Den första hästspårvägen anlades i New York 1832 och spred sig sedan till Europa senare delen av 1800-talet. Den första elektriska spårtrafiken öppnades i Berlin 1881. I Sverige startade den första spårvägslinjen i Göteborg 1879. Linjen, som var en hästspårväg, gick mellan Stigbergsliden och Brunnsparken.
Omnibusens historia
Hur är det då med omnibustrafik? Liksom för spårtrafiken drevs de första omnibusarna av muskelkraft, dvs det var vagnar som drogs av häst. Den första linjetrafiken i stadsmiljö inrättades i Paris 1662 men lades ner ett drygt decennium senare. I slutet av 1700-talet startades en omfattande omnibustrafik med hästdragna diligensvagnar mellan Paris centrala delar och förorterna. Redan på 1830-talet började de första ångdrivna omnibusarna tas i trafik i London, men först i slutet av 1800-talet blev motordrivna de omnibusarna mera allmänna. Tilläggas kan att linjetrafik i form av hästdragna vagnar förekom mellan städer så tidigt som 1500-talet.
Faller på eget grepp
De båda trafikslagen är ungefär lika gamla, men med ett tydligt åldersföreträde för omnibusarna. En spårvagnsmotståndare som hävdar att spårvägar är en idé ur tiden och samtidigt förespråkar omnibustrafik faller därmed på eget grepp. Omnibustrafik är minst lika gammal och omodern som spårtrafik.
Ulf Nymark
PS. Ett annat i högsta grad omodernt system för persontransport är tvåbent gång. Det är lika gammalt som vår egen art. (Andra homoarter har dessutom praktiserat det före oss). På senare tid har det visserligen ur sapiensarten börjat utvecklas en ny helt ny art: Homo automobilicus. Denna art är i full färd att avveckla sina föregångares (!) ursprungliga transportsätt, men tvingas ändå i vad dess individer uppfattar som nödsituationer tillgripa det arkaiska transportsättet gång. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar