Vid frukostbordet av Asch

Hela natten satt jag på planet och läste. Jag jobbade i Zimbabwe på åttiotalet och nattflygen var en pina då, innan jag kom på att ta sömntabletter för att kunna sova sittande. Men natten med Berman minns jag med glädje. I en av de bästa översättningar Gunnar Sandin gjorde kunde man läsa och lära sig om modernitet, städer, förändring och sorg över det som förflyktigades.
   Berman var uppvuxen i Bronx och hans hjärta blödde när motorvägarna gick fram och stadsdelen revs, samtidigt som han ville vara en radikal person som bejakade moderniteten. Jag hade själv femton år tidigare sett min älskade barndomstadsdel i Göteborg, Landala, falla för grävskoporna. Och jag ville också vara radikal. Det finns en motsättning detta som jag blundade för eller ansåg mig överbrygga, och jag tycker nog att tiden gett mig rätt: det radikala på sextiotalet var att stoppa Genombrottet, den sexfiliga motorvägen genom Lunds stadskärna.
   Nu är Berman död. Endast 72 år gammal. Per Svensson skriver i söndagens Sydsvenska att även för honom var boken "Allt som är fast förflyktigas" viktig. Hans exemplar är liksom mitt fullt av understrykningar och utropstecken och han läste den säkert i Gunnars översättning, annars hade han inte fått den engelska titeln fel. Den heter på det kommunistiska manifestets poetiska språk: All that is solid melts into air. Jag läser om den då och då, och rekommenderar den fortfarande till unga människor för läsning.