Att Nato blir vår sköld
mot den ryska tundrans köld
och Trump blir vår försäkring
mot en sista nedräkning,
det är en tro som många
förskräckta hjärnor hyser,
men tankarna blir trånga
när hjärnsubstansen fryser.
Låt det ej bli den sista
spiken i vår kista.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-02-25
Säkra vägar nu!
Då hålls det manifestationer, aktioner och demonstrationer på mer än 80 orter. Initiativtagare är European March for the Refugees rights, se alla händelser här.
I Malmö arrangerar Folkkampanj för asylrätt Skåne och Allt åt alla Malmö en demonstration för allas rätt till asyl.
Kom, slut upp, för ett värdigt liv åt alla!
Vi kommer att starta kl 14 på Möllevångstorget och avsluta på Gustav Adolfs torg med fenomenala tal.
Kom, slut upp, för ett värdigt liv åt alla!
Vi kommer att starta kl 14 på Möllevångstorget och avsluta på Gustav Adolfs torg med fenomenala tal.
– Alla barn har rätt till en trygg uppväxt.
Den svenska regeringens lagförslag om tillfälliga uppehållstillstånd
för barn strider mot FN:s barnkonvention som Sverige förbundit sig till
att följa.
– Inga fler ska dö vid gränserna! Vi kräver legala och säkra vägar in i Europa. - Ingen ska nekas att ta sig till Sverige för att de saknar id-handlingar.
– Transportbolag ska inte vara gränskontrollanter. Vi kräver att transportöransvar slopas, såväl för EUs som Sveriges gränser.
– Vi kräver ett värdigt mottagande av den som söker fristad. Ett mottagande som verkar för familjeåterförening, samt en försäkran om rätten att få stanna och leva i jämlikhet med alla andra.
– Inga fler ska dö vid gränserna! Vi kräver legala och säkra vägar in i Europa. - Ingen ska nekas att ta sig till Sverige för att de saknar id-handlingar.
– Transportbolag ska inte vara gränskontrollanter. Vi kräver att transportöransvar slopas, såväl för EUs som Sveriges gränser.
– Vi kräver ett värdigt mottagande av den som söker fristad. Ett mottagande som verkar för familjeåterförening, samt en försäkran om rätten att få stanna och leva i jämlikhet med alla andra.
Miljöpartiet inbjuder till medborgardialog
Varför behövs höghastighetståg?
Hur påverkas Lund som station för de nya tågen?
Johan Wester samtalar med Karin Svensson Smith (MP)
ordförande i riksdagens trafikutskott och leder en dialog med publiken 29 februari kl. 18.00
Atriumgården, Lunds Stadsbibliotek
Arrangör: MP Lund
Hur påverkas Lund som station för de nya tågen?
Johan Wester samtalar med Karin Svensson Smith (MP)
ordförande i riksdagens trafikutskott och leder en dialog med publiken 29 februari kl. 18.00
Atriumgården, Lunds Stadsbibliotek
Arrangör: MP Lund
Doc Lounge Lund den 1 mars kl. 19:00
Oriented • Regissörssamtal: Jake Witzenfeld • med Stolt i Lund
I Oriented följer vi tre palestinska
vänner som utforskar sin nationalitet och sexuella identitet i
Tel-Aviv under Israel-Gazakonflikten 2014. Khader, en av Tel-Avivs
”älsklingar”, kommer från en berömd, muslimsk maffiafamilj och bor
tillsammans med sin judiska pojkvän David, som är HBTQ-klubbs-arrangör,
och deras dalmatiner Otis. Khader kämpar med sin önskan om förändring i
en till synes hopplös situation. Fadi är en ivrig nationalist som
konfronteras med sin skuldtyngda judiska kärlek och Naeem måste
konfrontera sin familj med sanningen om sin sexuella läggning. Beslutna
att göra förändring formar de tre nära vännerna en fredlig och
kulturell motståndsgrupp, vid namn Quambuta, som verkar viralt för
jämställdhet och nationell jämlikhet. Även om arbetet inte helt säkert
förändrar världen så hjälper det definitivt dessa tre vänner i sin
frustration av att leva med mångfasetterade identiteter.
Regissör: Jake Witzenfeld
Land: Israel/UK
År: 2015
Längd: 86 min
Språk: English subtitles
TRAILER »
Regissör: Jake Witzenfeld
Land: Israel/UK
År: 2015
Längd: 86 min
Språk: English subtitles
TRAILER »
Noteringar från veckan av Gunnar Stensson
Försvarets behov eller marknadens logik?
Förre ÖB tänker jobba som lobbyist för SAAB. Det har många politiker, militärer och tjänstemän gjort före honom.
”Kan vi då verkligen lita på att det svenska försvaret köper in vad det behöver, och inte bara vad SAAB vill sälja?”
Katrine Marcal (Aftonbladet 21/2)
Liberal ungdom
Luf har tagit upp kampen för nekrofili och incest. Det är logiskt. Döda ideologer som Milton Friedman, Margaret Thatcher och Ayn Rand hetsar ju sekten liberal ungdom till multipla orgasmer.
Maktskiftesfestivalens Silvana Imam blev Årets artist
En fullmåneafton i september 2014 under stadsparkens lövrika träd var vi övertygade om att Silvana Imam skulle bidra till en klar vänsterseger i kommunalvalet genom att locka tusentals ungdomar till sin dramatiska scenshow i Gröningen. Riktigt så blev det inte. Vi beklagar dem som inte kom, samtidigt som vi gratulerar Silvana Imam till den mäktiga utnämningen till Årets artist.
En sorts förtroende
85 procent av de rödgröna väljarna är emot extraval. Det betyder att de vill behålla nuvarande regering, hur kritiska de än är. De litar på att statsråden trots uppenbara brister företräder rimliga värderingar och gör så gott de kan. 60 procent av alliansväljarna intar samma ståndpunkt.
Förre ÖB tänker jobba som lobbyist för SAAB. Det har många politiker, militärer och tjänstemän gjort före honom.
”Kan vi då verkligen lita på att det svenska försvaret köper in vad det behöver, och inte bara vad SAAB vill sälja?”
Katrine Marcal (Aftonbladet 21/2)
Liberal ungdom
Luf har tagit upp kampen för nekrofili och incest. Det är logiskt. Döda ideologer som Milton Friedman, Margaret Thatcher och Ayn Rand hetsar ju sekten liberal ungdom till multipla orgasmer.
Maktskiftesfestivalens Silvana Imam blev Årets artist
En fullmåneafton i september 2014 under stadsparkens lövrika träd var vi övertygade om att Silvana Imam skulle bidra till en klar vänsterseger i kommunalvalet genom att locka tusentals ungdomar till sin dramatiska scenshow i Gröningen. Riktigt så blev det inte. Vi beklagar dem som inte kom, samtidigt som vi gratulerar Silvana Imam till den mäktiga utnämningen till Årets artist.
En sorts förtroende
85 procent av de rödgröna väljarna är emot extraval. Det betyder att de vill behålla nuvarande regering, hur kritiska de än är. De litar på att statsråden trots uppenbara brister företräder rimliga värderingar och gör så gott de kan. 60 procent av alliansväljarna intar samma ståndpunkt.
Liberalt klarspråk av Lucifer
Det finns 
vissa
återkommande fenomen i politiken som för oss habituéer känns som
viktiga trygghets-faktorer. Ett sådant är att någon av ett partis
sidoorganisationer går ut med ett riktigt häftig utspel som får magen
att vända sig ut och in hos partiets normala sympatisörer, medan vi
andra gapar av häpnad. Det har inte varit något sådant sen Centern
häromåret kom med ett vådligt förslag till nytt partiprogram
innefattande slopad skolplikt, fri invandring och Sveriges omvandling
till federal stat. Annie Lööf fick rycka ut och såga det hela och sen
blev det tyst.
Principfast
Men nu har Liberala Ungdomsförbundet levt upp till rollen, vilket är glädjande. Man har föreslagit att Liberalerna (fd Folkpartiet) ska ställa sig bakom en utvidgning av vad som ska kallas lagliga sexuella praktiker. Vad det gäller är incest och nekrofili (sexuella handlingar med avlidna).
Ställningstagandet är ingen tillfällig avvikelse utan är väl grundat i liberala principer. Det handlar om att hävda den enskildes rätt att göra vad som helst med sin kropp. Vad gäller incest föreslås dock en åldersgräns om 15 år. Nekrofilin motiveras med att
var och en ska få bestämma över om man vill att ens kropp efter ens död ska gå till forskning, museum, donation eller om man vill testamentera för att någon ska få ligga med den. Det är ditt val, inte statens, säger Cecilia Johnsson, distriktsordförande LUF i Stockholm.
Som sagt: Vad skönt att någon någon gång tycker något. Det är dessutom ett vackert exempel på den typ av tänkande som leder till galna ställningstaganden: hävdandet av principer. C vårt mest liberala parti, kan ju behöva lite konkurrens från L. Jag har dock inget hopp om att Liberalerna i Lund ska ställa sig bakom uttalandet.
Sverige fosterland värdland
Värdlandsavtalet, som ska bereda marken för Natotrupper i Sverige, ska upp i riksdagen i vår. Det blir nog inga problem för S att tillsammans med borgarna rösta igenom det. Man kan gissa att majoriteten av S-medlemmarna är emot det, men kommer de att göra sig hörda? I mellantiden har sex framstående miljöpartister med Per Gahrton i spetsen kommit med några milda men självklara invändningar, t.ex. att inga kärnvapen ska baseras i Sverige. Det räckte för att Expressen att ta till orda under rubriken ”Miljöpartiet får inte spela Putin i händerna”: ”Kända miljöpartister vill bakbinda relationen mellan Sverige och Nato. Det vore att bjuda Kreml på en stor framgång.” Det gäller alltså att hålla igång krigshysterin, hetsen mot ryssarna och ställa upp för USA. Regeringstrogna Aftonbladet kritiserar från andra hållet: Spara på orden, vi har ju ändå med det inte gått med i Nato. Nej, inte än.
vissa
återkommande fenomen i politiken som för oss habituéer känns som
viktiga trygghets-faktorer. Ett sådant är att någon av ett partis
sidoorganisationer går ut med ett riktigt häftig utspel som får magen
att vända sig ut och in hos partiets normala sympatisörer, medan vi
andra gapar av häpnad. Det har inte varit något sådant sen Centern
häromåret kom med ett vådligt förslag till nytt partiprogram
innefattande slopad skolplikt, fri invandring och Sveriges omvandling
till federal stat. Annie Lööf fick rycka ut och såga det hela och sen
blev det tyst.Principfast
Men nu har Liberala Ungdomsförbundet levt upp till rollen, vilket är glädjande. Man har föreslagit att Liberalerna (fd Folkpartiet) ska ställa sig bakom en utvidgning av vad som ska kallas lagliga sexuella praktiker. Vad det gäller är incest och nekrofili (sexuella handlingar med avlidna).
Ställningstagandet är ingen tillfällig avvikelse utan är väl grundat i liberala principer. Det handlar om att hävda den enskildes rätt att göra vad som helst med sin kropp. Vad gäller incest föreslås dock en åldersgräns om 15 år. Nekrofilin motiveras med att
var och en ska få bestämma över om man vill att ens kropp efter ens död ska gå till forskning, museum, donation eller om man vill testamentera för att någon ska få ligga med den. Det är ditt val, inte statens, säger Cecilia Johnsson, distriktsordförande LUF i Stockholm.
Som sagt: Vad skönt att någon någon gång tycker något. Det är dessutom ett vackert exempel på den typ av tänkande som leder till galna ställningstaganden: hävdandet av principer. C vårt mest liberala parti, kan ju behöva lite konkurrens från L. Jag har dock inget hopp om att Liberalerna i Lund ska ställa sig bakom uttalandet.
Sverige fosterland värdland
Värdlandsavtalet, som ska bereda marken för Natotrupper i Sverige, ska upp i riksdagen i vår. Det blir nog inga problem för S att tillsammans med borgarna rösta igenom det. Man kan gissa att majoriteten av S-medlemmarna är emot det, men kommer de att göra sig hörda? I mellantiden har sex framstående miljöpartister med Per Gahrton i spetsen kommit med några milda men självklara invändningar, t.ex. att inga kärnvapen ska baseras i Sverige. Det räckte för att Expressen att ta till orda under rubriken ”Miljöpartiet får inte spela Putin i händerna”: ”Kända miljöpartister vill bakbinda relationen mellan Sverige och Nato. Det vore att bjuda Kreml på en stor framgång.” Det gäller alltså att hålla igång krigshysterin, hetsen mot ryssarna och ställa upp för USA. Regeringstrogna Aftonbladet kritiserar från andra hållet: Spara på orden, vi har ju ändå med det inte gått med i Nato. Nej, inte än.
Vårfrostvandring av Gunnar Stensson
Vid Linnéstatyn utanför stadsbiblioteket är
marken gul av vintergäck och de vissna löven täckta av frost när jag
söker mig mot tidningsrummet och Martas kafé i torsdagsmorgonens
bländande solljus.
Independent upplyser mig om att det blir val i Nordirland i veckan och att Sinn Fein, vänsterpartiet med rötter i den irländska frihetskampen, väntas ha stora framgångar under sin ledare Gerry Adams, som 1998 bidrog till fredsuppgörelsen i den blodiga konflikten mellan katoliker och protestanter.
Sinn Fein har liksom Syriza och Podemos framgångar bland unga väljare som ansluter sig till den globala protestvågen mot de senaste decenniernas nyliberala politik.
Palme-mordet uppmärksammas i flera svenska tidningar. Veckobladet har genom decennierna innehållit både kritik och hyllningar, mest kritik. IB-affären skapade en djup konflikt mellan Palme och vänstern. Men vi var upprörda över den borgerliga pressens hatpropaganda som blev mordets grogrund.
Jag besökte mordplatsen en vecka efteråt på väg till ett styrelsemöte i DFFG (jag försökte stoppa den maoistiska majoritetens försök att förvandla FNL-grupperna till en kamporganisation för Pol Pots Demokratiska Kampuchea). På Sveavägen stötte jag ihop med Joachim Lenz, som också var i stan i något politiskt ärende.
Jag stoppar tillbaka tidningarna i deras fack och promenerar från stadsbiblioteket mot Klostergården via Bangatan och Nygatan, stannar en stund och betraktar det lilla, lilla skära huset, nr 5, invid IOGT-NTO:s väldiga tegelkoloss, innan jag fortsätter ner mot Parkskolan.
Arenatoppens stålgrå stäv, som Titanics, närmar sig bortom stadsparken och jag spanar efter Kate Winslet och Lionardo DiCaprio. Men de syns inte, de är väl för små.
Independent upplyser mig om att det blir val i Nordirland i veckan och att Sinn Fein, vänsterpartiet med rötter i den irländska frihetskampen, väntas ha stora framgångar under sin ledare Gerry Adams, som 1998 bidrog till fredsuppgörelsen i den blodiga konflikten mellan katoliker och protestanter.
Sinn Fein har liksom Syriza och Podemos framgångar bland unga väljare som ansluter sig till den globala protestvågen mot de senaste decenniernas nyliberala politik.
Palme-mordet uppmärksammas i flera svenska tidningar. Veckobladet har genom decennierna innehållit både kritik och hyllningar, mest kritik. IB-affären skapade en djup konflikt mellan Palme och vänstern. Men vi var upprörda över den borgerliga pressens hatpropaganda som blev mordets grogrund.
Jag besökte mordplatsen en vecka efteråt på väg till ett styrelsemöte i DFFG (jag försökte stoppa den maoistiska majoritetens försök att förvandla FNL-grupperna till en kamporganisation för Pol Pots Demokratiska Kampuchea). På Sveavägen stötte jag ihop med Joachim Lenz, som också var i stan i något politiskt ärende.
Jag stoppar tillbaka tidningarna i deras fack och promenerar från stadsbiblioteket mot Klostergården via Bangatan och Nygatan, stannar en stund och betraktar det lilla, lilla skära huset, nr 5, invid IOGT-NTO:s väldiga tegelkoloss, innan jag fortsätter ner mot Parkskolan.
Arenatoppens stålgrå stäv, som Titanics, närmar sig bortom stadsparken och jag spanar efter Kate Winslet och Lionardo DiCaprio. Men de syns inte, de är väl för små.
När jag kommer fram till Vårvädersvägen badar husets östra fasad i solsken. Vallen utanför är täckt med vintergäck. Som runt Linné vid biblioteket.
Om servicebussarna: V-och Fi-förslag utan finansiering
av Ulf Nymark
”Kommunen överlämnar ansvaret till Skånetrafiken” är rubriken på en
artikel av Gunnar Stensson i förra veckans VB. Det handlar om ett
medborgarförslag i kommunfullmäktige om att återinföra servicelinjerna.
Som framgår av Gunnars text är det fel tempus på verbet i rubriken. För tre år sedan överlämnade de borgerliga partierna, som då var i majoritet, genom beslut i fullmäktige stadstrafiken till Skånetrafiken.
När så ett förslag om att starta servicelinjetrafiken igen kommer till fullmäktige innebär det att begära att kommunen ska ta över ansvaret från Region Skåne. Om en nu ska vara riktigt noga handlar det om att kommunen i så fall får köpa den trafiken från Skånetrafiken.
Ofinansierat stöd från V och Fi
Miljöpartiet röstade liksom fem andra partier emot förslaget om att återuppta trafiken med servicebussar. En kan inte förvänta sej att Gunnar eller medborgarförslagsställarna ska ange var någonstans i kommunens budget pengarna för att driva servicelinjerna skulle tas. Däremot är det förstås ett minimikrav att de fullmäktigepartier som röstade för förslaget också kan ange var pengarna, minst 8 eller snarare 10 miljoner kronor, skall tas. Om denna lilla detalj sa V och Fi inte ett ord. Visst är det lätt att stödja och lägga förslag om utökade verksamheter om en kan strunta i att ange var någonstans pengarna skall tas!
Gratisresor för personer över 75 år
Jag vill också ta tillfället i akt att påminna om att personer över 75 år kan resa gratis inom Lunds kommun med Skånetrafikens bussar och tåg – och detta just på tider då det är lite lugnare på stadsbussarna. Gruppen personer som är över 75 år är förstås inte identisk med den grupp som känner sig betjänta av servicebusstrafik, men överlappningen de båda grupperna emellan torde vara ganska stor. Gratisresandet ersätter förstås inte fullt ut servicelinjerna, men erbjuder ändå en möjlighet för många tidigare servicebussresenärer.
Som framgår av Gunnars text är det fel tempus på verbet i rubriken. För tre år sedan överlämnade de borgerliga partierna, som då var i majoritet, genom beslut i fullmäktige stadstrafiken till Skånetrafiken.
När så ett förslag om att starta servicelinjetrafiken igen kommer till fullmäktige innebär det att begära att kommunen ska ta över ansvaret från Region Skåne. Om en nu ska vara riktigt noga handlar det om att kommunen i så fall får köpa den trafiken från Skånetrafiken.
Ofinansierat stöd från V och Fi
Miljöpartiet röstade liksom fem andra partier emot förslaget om att återuppta trafiken med servicebussar. En kan inte förvänta sej att Gunnar eller medborgarförslagsställarna ska ange var någonstans i kommunens budget pengarna för att driva servicelinjerna skulle tas. Däremot är det förstås ett minimikrav att de fullmäktigepartier som röstade för förslaget också kan ange var pengarna, minst 8 eller snarare 10 miljoner kronor, skall tas. Om denna lilla detalj sa V och Fi inte ett ord. Visst är det lätt att stödja och lägga förslag om utökade verksamheter om en kan strunta i att ange var någonstans pengarna skall tas!
Gratisresor för personer över 75 år
Jag vill också ta tillfället i akt att påminna om att personer över 75 år kan resa gratis inom Lunds kommun med Skånetrafikens bussar och tåg – och detta just på tider då det är lite lugnare på stadsbussarna. Gruppen personer som är över 75 år är förstås inte identisk med den grupp som känner sig betjänta av servicebusstrafik, men överlappningen de båda grupperna emellan torde vara ganska stor. Gratisresandet ersätter förstås inte fullt ut servicelinjerna, men erbjuder ändå en möjlighet för många tidigare servicebussresenärer.
Årsmöte i V Lund av SH
Veckobladet är ju numera helt fristående från Vänsterpartiet, men V har
fortfarande den centrala rollen som parlamentarisk representation för
vänstersinnade i Lund. Alltså kan det vara värt med några stillsamma
rader om det nyss passerade årsmötet.
Det är en ganska välmående partiorganisation får man säga efter att ha läst verksamhetsberättelse etc – inga stora stridigheter. Partiet har nästan 300 medlemmar, ingen dålig siffra. Som så ofta tidigare är det kommunalpolitiken som fungerar bäst, med stans bästa kommunalpolitiska debatt- och informationskälla i form av det unika Kompol med sammanträde 40 veckor om året måndagar 19-21. Det ’är det som gör att V – ledamöterna som regel är de bäst förberedda och pålästa i Lunds kommunalpolitik och att de inte sitter som isolerade öar i sina nämnder utan är väl införstådda och delaktiga i politiken som helhet.
Det innebär inte att allt är lugn och harmoni. Valet 2014 resulterade i en besvärlig parlamentarisk situation där borgarna+SD hade majoritet i fullmäktige och därmed bestämde över budgeten, medan S+Mp+V+Fi hade majoritet i många av nämnderna. Det hade inte behövt vara så förlamande om inte S+Mp (och väl också V) hade avvisat samarbete med spårvägsmotståndarna i Förnya Lund (FNL). Nu fick V sitta där och lida under S+Mp:s ständiga inviter till borgarna. När S i den (som det så klart visade sig) felaktiga tron att borgarna skulle ställa upp om man bara lade S-förslaget till budget tillräckligt nära borgarna så blev det för mycket för V och en intern opinion krävde att V skulle ställa upp med egen budget. Så skedde och V fick därmed avstå från ett antal kommunala poster och övergå till oppositionen.
Frågan är om V nu kan återta sin vitalitet i oppositionsrollen. Under tiden som del i majoriteten så var visserligen V aktiv i flera av nämnderna, men i fullmäktige gjorde man inte mycket väsen av sig – lojaliteten med S tog över, en lojalitet som inte precis återgäldades av S+Mp som redan från starten ville bestämma på egen hand. Men med eget budgetförslag och fria händer kommer väl V att gå mot en ny vår?
Det är en ganska välmående partiorganisation får man säga efter att ha läst verksamhetsberättelse etc – inga stora stridigheter. Partiet har nästan 300 medlemmar, ingen dålig siffra. Som så ofta tidigare är det kommunalpolitiken som fungerar bäst, med stans bästa kommunalpolitiska debatt- och informationskälla i form av det unika Kompol med sammanträde 40 veckor om året måndagar 19-21. Det ’är det som gör att V – ledamöterna som regel är de bäst förberedda och pålästa i Lunds kommunalpolitik och att de inte sitter som isolerade öar i sina nämnder utan är väl införstådda och delaktiga i politiken som helhet.
Det innebär inte att allt är lugn och harmoni. Valet 2014 resulterade i en besvärlig parlamentarisk situation där borgarna+SD hade majoritet i fullmäktige och därmed bestämde över budgeten, medan S+Mp+V+Fi hade majoritet i många av nämnderna. Det hade inte behövt vara så förlamande om inte S+Mp (och väl också V) hade avvisat samarbete med spårvägsmotståndarna i Förnya Lund (FNL). Nu fick V sitta där och lida under S+Mp:s ständiga inviter till borgarna. När S i den (som det så klart visade sig) felaktiga tron att borgarna skulle ställa upp om man bara lade S-förslaget till budget tillräckligt nära borgarna så blev det för mycket för V och en intern opinion krävde att V skulle ställa upp med egen budget. Så skedde och V fick därmed avstå från ett antal kommunala poster och övergå till oppositionen.
Frågan är om V nu kan återta sin vitalitet i oppositionsrollen. Under tiden som del i majoriteten så var visserligen V aktiv i flera av nämnderna, men i fullmäktige gjorde man inte mycket väsen av sig – lojaliteten med S tog över, en lojalitet som inte precis återgäldades av S+Mp som redan från starten ville bestämma på egen hand. Men med eget budgetförslag och fria händer kommer väl V att gå mot en ny vår?
Käre Bruce, spela inte! av Gunnar Olofsson
Bruce Springsteen planerar en konsert
i sommar i Israel. Om den blir av är det ett slag rakt i ansiktet på
den palestinska icke-våldsrörelsen, som enträget bett oss att med
bojkotter och sanktioner förmå Israel att avsluta ockupationen av
palestinskt land och låta den palestinska staten leva. En konsert i Tel
Aviv kan hur som helst inte besökas av palestinierna på Västbanken –
de får helt enkelt inte tillstånd att resa dit...
En lång rad artister – som Roger Waters i Pink Floyd, Elvis Costello, Stevie Wonder, Vanessa Paradis, Gil Scott-Heron, och den svenske gitarristen Andreas Öberg - har redan hörsammat palestiniernas vädjan och beslutat att tills vidare inte uppträda i Israel, fram till dess att ockupationen upphört.
”The Boss”, som alltid tidigare brytt sig om de svaga i samhället, har många fans i Sverige. Om alla dessa ber honom att inte spela kanske han lyssnar. Man kan skriva på de upprop och kampanjer som nu finns på sociala medier. Som en sista åtgärd, om inget annat hjälper, finns ju möjligheten att tills vidare inte köpa biljetter till den konsert som planeras i Göteborg.
En lång rad artister – som Roger Waters i Pink Floyd, Elvis Costello, Stevie Wonder, Vanessa Paradis, Gil Scott-Heron, och den svenske gitarristen Andreas Öberg - har redan hörsammat palestiniernas vädjan och beslutat att tills vidare inte uppträda i Israel, fram till dess att ockupationen upphört.
”The Boss”, som alltid tidigare brytt sig om de svaga i samhället, har många fans i Sverige. Om alla dessa ber honom att inte spela kanske han lyssnar. Man kan skriva på de upprop och kampanjer som nu finns på sociala medier. Som en sista åtgärd, om inget annat hjälper, finns ju möjligheten att tills vidare inte köpa biljetter till den konsert som planeras i Göteborg.
VB recenserar: Suffragette av Staffan Lindberg
Engelsk film av Sarah Gavron 2015. Den ger starka bilder och situationer som etsar sig in i minnet.
Ett stort tvätteri i London 1912. Maud är bara 23, men är redan arbetsledare för de som stryker skjortor. Hon tjänar 13 shilling i månaden. Förmannen har förgripit sig på Maud tidigare, men har nu hittat en yngre flicka, Maggie, som han raljerar med. Mauds hat pyr under ytan i detta den moderna fabrikens dubbla slaveri för alla kvinnor.
Hennes man arbetar också där. Om det sexuella förtrycket vet han till synes inget. Tillsammans har de en liten femårig son. De reder sig.
Ett stort tvätteri i London 1912. Maud är bara 23, men är redan arbetsledare för de som stryker skjortor. Hon tjänar 13 shilling i månaden. Förmannen har förgripit sig på Maud tidigare, men har nu hittat en yngre flicka, Maggie, som han raljerar med. Mauds hat pyr under ytan i detta den moderna fabrikens dubbla slaveri för alla kvinnor.
Hennes man arbetar också där. Om det sexuella förtrycket vet han till synes inget. Tillsammans har de en liten femårig son. De reder sig.
Det som slår en med kraft är hur det etablerade samhället, också arbetarmän och arbetarkvinnor, fördömer rösträttskvinnornas kamp och ser den som skamlig och anstötlig. Männen har i princip vunnit samma kamp genom den s k Chartist-rörelsen 1838-58, men verkar inte bry sig om kvinnornas rätt.
Efter 40 års fredlig kamp med manifestationer, demonstrationer och en parlamentsutredning utan framgång, tar tålamodet slut. Kampen blir militant. Maud och hennes kamrater spränger brevlådor, telegrafledningar och en regeringsministers hus. När de fängslas för uppvigling hungerstrejkar de i fängelset så att myndigheterna till sist inte vågar ha dem fångna och låta dem dö som martyrer.
Vid ett försök till demonstration på Epsom Derby 1913 dödas en av aktivisterna, Emily Davison, i en kollision med en ryttare. Begravningen blir till en jättemanifestation, som inte kan stoppas.
1930 fick alla kvinnor över 21 rösträtt i England. Det bidrog starkt till samma rättigheter i hela världen.
Fem Ljus
Bostadsbristen och marknadens logik av Gunnar Stensson
Bostadsbristen orsakades av ett beslut som Carl
Bildts regering fattade 1992, konstaterar Anne-Marie Pålsson (M) i
Sydsvenskan 22/2. Den politiska styrningen av bostadsbyggandet
avskaffades och konsumentinflytandet stärktes. Det innebar att
marknadslogiken segrade på bostadsområdet (liksom på skolområdet).
Konsekvensen blev att det nu saknas 700 000 bostäder (och att den
svenska skolan kollapsat).
Förklaringen till bostadskrisen (och skolkrisen) är ”marknaden själv!” skriver Anne-Marie Pålsson. ”Marknaden bygger på egenintresset. Bolagen vill tjäna pengar, inte ägna sig åt välgörenhet. Därför bygger de bara för de lönsamma kunderna. De andra, de som inte har råd att med rådande priser och hyror efterfråga en bostad struntar bolagen i. Att bygga för dem ger ju ingen vinst.”
Anne-Marie Pålssons analys är tydlig och rå. Och allianspartierna, som representerar de rika, vill öka marknadsinflytandet. I Stockholm skulle det innebära att hyrorna höjdes med 40 procent och tusentals människor tvingades lämna sina hem.
Hur marknadslogiken fungerar här i Lund ser man när Arenaparken och St Lars byggs ut. Det är en bostadsmarknad för miljonärer.
Förklaringen till bostadskrisen (och skolkrisen) är ”marknaden själv!” skriver Anne-Marie Pålsson. ”Marknaden bygger på egenintresset. Bolagen vill tjäna pengar, inte ägna sig åt välgörenhet. Därför bygger de bara för de lönsamma kunderna. De andra, de som inte har råd att med rådande priser och hyror efterfråga en bostad struntar bolagen i. Att bygga för dem ger ju ingen vinst.”
Anne-Marie Pålssons analys är tydlig och rå. Och allianspartierna, som representerar de rika, vill öka marknadsinflytandet. I Stockholm skulle det innebära att hyrorna höjdes med 40 procent och tusentals människor tvingades lämna sina hem.
Hur marknadslogiken fungerar här i Lund ser man när Arenaparken och St Lars byggs ut. Det är en bostadsmarknad för miljonärer.
I St Lars bygger PEAB enbart bostadsrätter som kostar 1,6 till 3,4 miljoner.
HSB bygger söder om Höje å parhus som kostar cirka 4 miljoner. Ingenting för unga eller nyinflyttade.
Också Riksbyggen bygger i Källby-sluttningen mot Höje å mest insatslägenheter, men håller faktiskt just nu dessutom på att uppföra fyra stora hus med 228 hyreslägenheter.
Alternativet. Samtidigt som vi har 700 000 bostäder för få, har vi fler än 700 000 arbetslösa för många. Utmärkt! Lösningen är förstås att staten utnyttjar tillgången på arbetskraft och investerar i ett nytt miljonprogram finansierat genom skattehöjningar höginkomsttagare och en reell förmögenhetsskatt för de allra rikaste.
De planerade höghastighetstågen kommer att bidra till en kraftig ökning av bostadsbyggandet i Lund. Det ska givetvis vara hyresbostäder, eftersom framtidens människor flyttar flera gånger under sitt verksamma liv.
Så känt men ändå okänt av Göran Persson
Läste just LO:s sextonde skrift om den svenska
makteliten. Ja du läste rätt, sextonde, i en serie man började ge ut
1999. Förkrossande fakta, jag skäms. Visst är fakta någorlunda kända av
mig och troligen alla andra med politiskt intresse. Faktum kvarstår,
detta är den första i serien som jag läst. Varför det är så vet jag
inte riktigt, men tyvärr finns det en betydligt större klyfta mellan
”arbetare” och ”tjänstemän” än vad jag och andra inom den politiska
vänstern vill tänka på dagligdags. Det är i den senare gruppen jag
spenderat huvuddelen av mitt arbetsliv.
Mycket att fundera på. Kan här finnas en förklaring till att så många avskyr det så kallade ”etablissemanget” när de söker en politisk tillhörighet. Vad vet jag, läs gärna rapporten själv och tänk vidare. Rapporten är rätt trist att läsa om man inte är tabellnörd men tyvärr så måste man offra sig ibland.
Nedan följer början av sammanfattningen och en länk till rapporten.
Historiskt stora inkomstskillnader
Maktelitens genomsnittliga inkomster före skatt var 18,3 industriarbetarlöner 2014, den största skillnaden hittills. Det innebär också att maktelitens relativa inkomster har legat på samma nivå de senaste 5 åren. År 2007 var inkomstskillnaden nästan lika stor i vårt urval, då det behövdes 18,2 industriarbetare för att få ihop till en maktelitinkomst. Den inkomst som vi mäter för makteliten är arbetsinkomst samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. År 2014 var den genomsnittliga sammanräknade inkomsten före skatt i makteliten 6,3 miljoner kronor, att jämföra med en genomsnittlig industriarbetarlön på 343 000 kronor. Per månad blir det 524 460 respektive 27 920 kronor. År 1950, denna undersöknings första år, var maktelitens genomsnittliga inkomst 11,1 industriarbetarlöner. 1980 var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare minst och motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner.
Tidigare rapporter i LOs serie om den svenska makteliten
| 1 | Eliternas återkomst (1999) isbn 91-566-1615-5 |
|
| 2 | Eliterna mot nya höjder (2000) isbn 91-566-1707-0 |
|
| 3 | Eliterna flyger högre (2001) isbn 91-566-1768-2 |
|
| 4 | Näringslivet ökar takten (2002) isbn 91-566-1887-5 |
|
| 5 | Folkhemseliten drar ifrån (2003) isbn 91-566-1468-3 |
|
| 6 | Makteliten förbereder pensionen (2004) isbn 91-566-2084-5 |
|
| 7 | Näringslivets maktelit befäster positionen (2005) isbn 91-566-2194-9 |
|
| 8 | Makteliten litar på sig själv (2006) isbn 91-566-2281-3 |
|
| 9 | Makteliten gör som de brukar (2007) isbn 91-566-2384-3 |
|
| 10 | Makteliten – mycket vill ha mer (2009) isbn 978-91-566-2536-7 |
|
| 11 | Makteliten – alltid mer, aldrig nog (2011) isbn 978-91-566-2689-0 |
|
| 12 | Makteliten – kommer igen (2012) isbn 978-91-566-2744-6 |
|
| 13 | Makteliten – klyftorna består (2013) isbn 978-91-566-2867-2 |
|
| 14 | Makteliten – i en klass för sig (2014) isbn 978-91-566-2951-8 |
|
| 15 | Makteliten – svävar ovanför (2015) isbn 978-91-566-3062-0 |
De mänskliga rättigheterna är under attack
Under 2015 har Amnesty International undersökt
situationen när det gäller mänskliga rättigheter i 160 länder och
territorier runt om i världen. Idag, 24 februari, släpps vår
årsrapport!
Tortyr förekom i minst 122 länder
Över 60 miljoner människor var på flykt
Det fanns samvetsfångar i minst 61 länder
Minst 156 människorättsförsvarare blev avrättade
Över 60 miljoner människor var på flykt
Det fanns samvetsfångar i minst 61 länder
Minst 156 människorättsförsvarare blev avrättade
"Inte bara är våra rättigheter hotade, det gäller även de lagar och system som finns där för att värna dem. Många regeringar har utan att tveka brutit mot internationell rätt och underminerar med flit de institutioner som är till för att skydda människors rättigheter", säger Amnesty Internationals generalsekreterare Salil Shetty.
Rapprtens avsnitt om Sverige:
SWEDEN
Kingdom of Sweden
Head of state: King Carl XVI Gustaf
Head of government: Stefan Löfven
A police database of Romani individuals received strong
criticism from the Parliamentary Ombudsman. The work of a commission
tasked with reviewing and recommending improvements to the criminal
justice system’s investigation and prosecution of rape remained
ongoing.DISCRIMINATION
On 17 March, the Parliamentary Ombudsman issued a decision strongly criticizing the maintenance of a database of Romani individuals by the Skåne police department, which had come to light following a September 2013 investigatory journalism exposé.1 The database registered the names of more than 4,000 people, the majority of whom had no recorded criminal convictions. The Ombudsman placed ultimate responsibility on the Skåne County Police Commissioner, but also apportioned responsibility to the Chief of the Criminal Intelligence Unit and police staff working on the database. The Ombudsman’s report – unlike earlier reviews by the Commission on Security and Integrity Protection and a prosecutor – found that, in practice, the database ended up being based on ethnicity, in this case of an already marginalized ethnic group.
VIOLENCE AGAINST WOMEN AND GIRLS
The work of a parliamentary commission established by the government in 2014 to examine how rape investigations and prosecutions are dealt with by the criminal justice system remained ongoing. The commission, set up following an initiative by the Parliamentary Committee on Justice, was tasked with analyzing high rates of attrition in investigating and prosecuting reported rapes, recommending improvements to the legal process in rape cases, and reviewing the penal provisions relating to the offence of rape, including by considering a requirement for genuine consent to the sexual act. In October, the current affairs television programme Kalla Fakta (Hard Facts) broadcast an investigation which showed doctors in three private clinics offering to perform “virginity tests” on teenage girls, against the girls’ will and at the request of parents or older relatives. The programme alleged that doctors engaged in the practice were failing to report such cases to social welfare authorities. All three clinics were reported to the Health and Social Care Inspectorate (IVO). The investigations of the IVO, a government agency for overseeing health care and social services, were ongoing at the end of the year. The National Board of Health and Welfare was assessing the need to improve awareness of or issue further guidance on consent and forced or intrusive physical examinations in the health care system.
TORTURE AND OTHER ILL-TREATMENT
In August, a senior judge tasked by the government to assist the Ministry of Justice issued a memorandum proposing that torture be defined and specified as a crime in domestic law. This was in response to longstanding criticism by human rights organizations and the UN Committee against Torture, including in its concluding observations of December 2014 on Sweden’s periodic report.
66 år i skolan 6. 1946-47 av Den gamle
Den stora prästgården i Älghult
skulle få centralvärme, källare, vatten och avlopp, så vi var tvungna
att flytta till ett tillfälligt boende i skolan, där det fanns en tom
lärarbostad en trappa upp ovanför de båda klassrummen. Skolan var en
dragig brädkåk invid den milsvida skogen. När den byggdes hade kommunen
inte haft råd med bättre.
Socknens gamla centrum låg vid kyrkan. Där fanns ett litet kommunalhus som också tjänade som föreläsningssal och ett vackert gult hus som tillhörde Kristina Grips stiftelse och förvaltades av socknen.
Det gula huset inrymde kyrkväktarens bostad och kristidsförvaltningen där ett par unga kvinnor från Fjärdingsmåla skötte ransoneringskort och liknande. En trappa upp fanns sockenbiblioteket som var öppet en timme efter högmässan varje söndag. Bibliotekarie var Hulda Strand, tidigare lärare i småskolan, känd för hårda tag mot somliga elever med sämre förutsättningar.
Intill biblioteket bodde kyrkväktarens äldste son Ingvar som led av astma och därför hade eget rum. Han hade just gått ut sjätte klass och skulle söka sitt första jobb. Han blev min bäste vän i Älghult. Hans intressen liknade mina, bland annat var vi bägge läsare. Via hans rum kunde vi ta oss in i biblioteket och hade alltså ständig tillgång till böckerna. Detta privilegium utnyttjade vi, men med försiktighet och omsorg.
Biblioteket var inte stort, men böckerna var relativt nya och urvalet progressivt: Moa Martinsson, Vilhelm Moberg, Ivar Lo, John Steinbeck, Ernest Hemingway. De hade inköpts av en fackförening vid ett par nedlagda glasbruk, bland annat det i Idesjö.
Jag fick ännu en syster i maj, sedan kom sommarlovet, och därefter flyttade familjen till skolan. Den bestod av mina föräldrar och syskon som nu var elva, fyra och två år gamla. Samt den nyfödda som kallades Bebban.
Posten hämtades i ett fack på järnvägsstationen och dit var det två kilometer. Trappan upp till lägenheten var brant och varje dag måste vi bära upp ved till spisen och flera spannar vatten för tvätt och matlagning. Vintern blev kall och när vi spillde vatten i den branta trappan frös det till is. Dasset var förlagt till en liten bod bakom skolan.
Mamma anställde Gun-Britt Nord, 13, som barnflicka. Hon hör fortfarande, 70 år senare, till mina vänner. Jag tror det var en lycklig tid för mamma. Hon älskade spädbarn, hon var fortfarande stark och gillade strapatser. Hon fick nära och helt informella kontakter med människorna i Älghult, samtidigt som hon slapp en del av den formella representation som förväntades av henne.
Folkskolan i Älghult hade tre lärare: fröken Ersjö som höll till i kommunalhuset med klass 1 och 2, kantor Blomén med klasserna 3 och 4 i det ena klassrummet under oss och magister Elging med de två högsta klasserna, 5 och 6, i det andra. På rasterna spankulerade de tre lärarna omkring och pratade. Min bror gick i fjärde klass. Mina småsyskon satt ofta tillsammans med eleverna under lektionerna.
I älghultsskogarna fanns det ungefär ett tjog små skolor, med en eller två lärare och 20-30 elever i alla åldrar. Barnen slutade efter sjätte klass, men hade sedan sex veckors fortsättningsskola. Läsåret var anpassat efter näringslivet. Höstterminen började första veckan i augusti, men jullovet var förlängt med sex veckor och varade alltså till slutet av februari. Under den tiden pågick fortsättningsskolan och då var både lokaler och lärare upptagna. Många av barnen i fortsättningsskolan hade arbetat under höstterminen, ofta på glasbruket som handräckning. När de var i skolan fick de yngre barnen, som ju var jullediga, ersätta dem och förtjäna kanske tre kronor om dagen (och bränna sig lite när det smälta glaset stänkte).
Socknens gamla centrum låg vid kyrkan. Där fanns ett litet kommunalhus som också tjänade som föreläsningssal och ett vackert gult hus som tillhörde Kristina Grips stiftelse och förvaltades av socknen.
Det gula huset inrymde kyrkväktarens bostad och kristidsförvaltningen där ett par unga kvinnor från Fjärdingsmåla skötte ransoneringskort och liknande. En trappa upp fanns sockenbiblioteket som var öppet en timme efter högmässan varje söndag. Bibliotekarie var Hulda Strand, tidigare lärare i småskolan, känd för hårda tag mot somliga elever med sämre förutsättningar.
Intill biblioteket bodde kyrkväktarens äldste son Ingvar som led av astma och därför hade eget rum. Han hade just gått ut sjätte klass och skulle söka sitt första jobb. Han blev min bäste vän i Älghult. Hans intressen liknade mina, bland annat var vi bägge läsare. Via hans rum kunde vi ta oss in i biblioteket och hade alltså ständig tillgång till böckerna. Detta privilegium utnyttjade vi, men med försiktighet och omsorg.
Biblioteket var inte stort, men böckerna var relativt nya och urvalet progressivt: Moa Martinsson, Vilhelm Moberg, Ivar Lo, John Steinbeck, Ernest Hemingway. De hade inköpts av en fackförening vid ett par nedlagda glasbruk, bland annat det i Idesjö.
Jag fick ännu en syster i maj, sedan kom sommarlovet, och därefter flyttade familjen till skolan. Den bestod av mina föräldrar och syskon som nu var elva, fyra och två år gamla. Samt den nyfödda som kallades Bebban.
Posten hämtades i ett fack på järnvägsstationen och dit var det två kilometer. Trappan upp till lägenheten var brant och varje dag måste vi bära upp ved till spisen och flera spannar vatten för tvätt och matlagning. Vintern blev kall och när vi spillde vatten i den branta trappan frös det till is. Dasset var förlagt till en liten bod bakom skolan.
Mamma anställde Gun-Britt Nord, 13, som barnflicka. Hon hör fortfarande, 70 år senare, till mina vänner. Jag tror det var en lycklig tid för mamma. Hon älskade spädbarn, hon var fortfarande stark och gillade strapatser. Hon fick nära och helt informella kontakter med människorna i Älghult, samtidigt som hon slapp en del av den formella representation som förväntades av henne.
Folkskolan i Älghult hade tre lärare: fröken Ersjö som höll till i kommunalhuset med klass 1 och 2, kantor Blomén med klasserna 3 och 4 i det ena klassrummet under oss och magister Elging med de två högsta klasserna, 5 och 6, i det andra. På rasterna spankulerade de tre lärarna omkring och pratade. Min bror gick i fjärde klass. Mina småsyskon satt ofta tillsammans med eleverna under lektionerna.
I älghultsskogarna fanns det ungefär ett tjog små skolor, med en eller två lärare och 20-30 elever i alla åldrar. Barnen slutade efter sjätte klass, men hade sedan sex veckors fortsättningsskola. Läsåret var anpassat efter näringslivet. Höstterminen började första veckan i augusti, men jullovet var förlängt med sex veckor och varade alltså till slutet av februari. Under den tiden pågick fortsättningsskolan och då var både lokaler och lärare upptagna. Många av barnen i fortsättningsskolan hade arbetat under höstterminen, ofta på glasbruket som handräckning. När de var i skolan fick de yngre barnen, som ju var jullediga, ersätta dem och förtjäna kanske tre kronor om dagen (och bränna sig lite när det smälta glaset stänkte).
Skolorna i Älghult var fortfarande lika torftiga och
fattiga som år 1900. Tio år senare skulle Älghults Enhetsskola vara en
av de modernaste i landet. Detta var en dynamisk tid! Men 1946 var det
alltså som jag beskrivit.
Själv var jag ju bara en turist som besökte Älghult på söndagar och lov. Min miljö var läroverket, inackorderingsrummet och gatorna i Växjö.
På våren 1966 fick jag köpa fröken Engfelts avlidne mans cykel för tio kronor. Den var svart och hög och försedd med vad som kallades ”gubbahopp”, en pinne som stack ut från bakhjulets nav som man steg på för att lätt komma upp i sadeln. Det var en av de bästa cyklar jag ägt.
Tågresan tur och retur till Älghult kostade 5 kr och 20 öre. Jag brukade få en tia när jag reste till Växjö på söndagskvällarna. Det var fjorton stationer eller hållplatser längs spåret och resan tog drygt två timmar trots att avståndet inte var större än sex mil. Jag kunde cykla sträckan på tre timmar, och på det sättet fördubbla min disponibla inkomst. Det gick också att lifta. Trafiken flöt sakta och de flesta fordonen stannade och lät en åka. Problemet var att trafiken var så gles och flertalet fordon körde så korta sträckor.
Jag använde en stor del av mina pengar till biobiljetter. En gång när jag tillsammans med ett par kamrater såg Hitchcocks ”Notorious” med Cary Grant och Ingrid Bergman blev vi upptäckta av vår klassföreståndare. Filmen var barnförbjuden, och vi var tretton. Efterräkningarna blev mildare än vi befarat.
Jag härdade ut i fröken Engfälts fina villa tre terminer, sedan uppstod en konflikt som jag har förträngt och jag flyttade till ett boende mitt i centrala stan. Jag stal Förförarens dagbok av Sören Kierkegaard ur fröken Engfelts bibliotek, men fann den svårläst de närmaste åren.
Nu delade jag rum med en juniormästare i boxning som var 15 och skulle ta realen efter ha gått den fyraåriga linjen. Vi boxades med mjuka träningsboxhandskar, och jag fick ganska många smockor.
Vår inackorderingstant var en stilla kvinna, nyligen änka. Hon hade två döttrar i 17–18-års åldern att försörja. De gick på flickskolan, som var belägen bakom läroverket. Flickskolan är alltså ännu en dåtida skolform och en av förklaringarna till att jag hade så få flickor i klassen. Vi åt tillsammans, skötte oss anständigt, tror jag, men det blev aldrig någon kontakt mellan oss och flickorna och mamman. De var damer och vi var pojkslynglar.
Jag hade roligt, men mina låga betyg blev lägre. Jag läste nu tre främmande språk, tyska, franska och engelska. Engelskan gick bäst tack vare många amerikanska västern- och sjörövarfilmer.
Jag var den våren särskilt förtjust i ”Under blodröda segel” med Maureen O´Hara.
Själv var jag ju bara en turist som besökte Älghult på söndagar och lov. Min miljö var läroverket, inackorderingsrummet och gatorna i Växjö.
På våren 1966 fick jag köpa fröken Engfelts avlidne mans cykel för tio kronor. Den var svart och hög och försedd med vad som kallades ”gubbahopp”, en pinne som stack ut från bakhjulets nav som man steg på för att lätt komma upp i sadeln. Det var en av de bästa cyklar jag ägt.
Tågresan tur och retur till Älghult kostade 5 kr och 20 öre. Jag brukade få en tia när jag reste till Växjö på söndagskvällarna. Det var fjorton stationer eller hållplatser längs spåret och resan tog drygt två timmar trots att avståndet inte var större än sex mil. Jag kunde cykla sträckan på tre timmar, och på det sättet fördubbla min disponibla inkomst. Det gick också att lifta. Trafiken flöt sakta och de flesta fordonen stannade och lät en åka. Problemet var att trafiken var så gles och flertalet fordon körde så korta sträckor.
Jag använde en stor del av mina pengar till biobiljetter. En gång när jag tillsammans med ett par kamrater såg Hitchcocks ”Notorious” med Cary Grant och Ingrid Bergman blev vi upptäckta av vår klassföreståndare. Filmen var barnförbjuden, och vi var tretton. Efterräkningarna blev mildare än vi befarat.
Jag härdade ut i fröken Engfälts fina villa tre terminer, sedan uppstod en konflikt som jag har förträngt och jag flyttade till ett boende mitt i centrala stan. Jag stal Förförarens dagbok av Sören Kierkegaard ur fröken Engfelts bibliotek, men fann den svårläst de närmaste åren.
Nu delade jag rum med en juniormästare i boxning som var 15 och skulle ta realen efter ha gått den fyraåriga linjen. Vi boxades med mjuka träningsboxhandskar, och jag fick ganska många smockor.
Vår inackorderingstant var en stilla kvinna, nyligen änka. Hon hade två döttrar i 17–18-års åldern att försörja. De gick på flickskolan, som var belägen bakom läroverket. Flickskolan är alltså ännu en dåtida skolform och en av förklaringarna till att jag hade så få flickor i klassen. Vi åt tillsammans, skötte oss anständigt, tror jag, men det blev aldrig någon kontakt mellan oss och flickorna och mamman. De var damer och vi var pojkslynglar.
Jag hade roligt, men mina låga betyg blev lägre. Jag läste nu tre främmande språk, tyska, franska och engelska. Engelskan gick bäst tack vare många amerikanska västern- och sjörövarfilmer.
Jag var den våren särskilt förtjust i ”Under blodröda segel” med Maureen O´Hara.
2016-02-18
Årsmöte
Vänsterpartiet Lunds årsmöte hålls lördag 20/2 med start kl. 10.00 på ABF, Kiliansgatan, Lund.
Bolivia - kraft till förändring
Lördag 27 februari kl 14 har IKT (Institutet för Kontextuell Teologi)
årsmöte med samtal om Bolivia, mässa och festmåltid på Nöbbelövsgården i
Lund. Först under ca en timme årsmötesförhandlingar, därefter:
BOLIVIA - KRAFT TILL FÖRÄNDRING
Johannes Jörgensen och Axel Carlberg berättar om sin resa till Bolivia i januari 2016.
Axel visar bilder från gruvbyn Llallagua i Potosiregionen, högt belägen i Anderna i Bolivia; han berättar om sina intryck från möten med människor i byn. Johannes berättar om förändringsarbetet i byn, där radiostationen Radio Pio XII spelar en nyckelroll i arbetet med människors rätt till utbildning, produktion och sjukvård. Även miljöfrågor och kamp mot machismen är viktiga frågor på agendan.
Allt äger rum på Nöbbelövsgården, Nöbbelövs bygata 3 i Lund - utom mässan, som firas i Norra Nöbbelövs kyrka (samma adress).
Arr: IKT Sverige, Norra Nöbbelövs församling och Studieförbundet Sensus
BOLIVIA - KRAFT TILL FÖRÄNDRING
Johannes Jörgensen och Axel Carlberg berättar om sin resa till Bolivia i januari 2016.
Axel visar bilder från gruvbyn Llallagua i Potosiregionen, högt belägen i Anderna i Bolivia; han berättar om sina intryck från möten med människor i byn. Johannes berättar om förändringsarbetet i byn, där radiostationen Radio Pio XII spelar en nyckelroll i arbetet med människors rätt till utbildning, produktion och sjukvård. Även miljöfrågor och kamp mot machismen är viktiga frågor på agendan.
Allt äger rum på Nöbbelövsgården, Nöbbelövs bygata 3 i Lund - utom mässan, som firas i Norra Nöbbelövs kyrka (samma adress).
Arr: IKT Sverige, Norra Nöbbelövs församling och Studieförbundet Sensus
Vart är vi på väg? av Karin S
Vart är vi på väg?
Ett fåtal går på gator av guld.
Resten vadar i sågspån
Ett fåtal går på gator av guld.
Resten vadar i sågspån
Bra att veta när det tycks så mycket
Bara 3 av 58 anhållna för sexuellt ofredande i samband med karnevalen i Köln var flyktingar.
Information 16/2
Information 16/2
Servicebussar till St Lars? av Gunnar Stensson
Kommunen överlämnar ansvaret till Skånetrafiken.
Hållplats vid vårdcentralen?
Bara Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ röstade för ett återinförande av servicebussarna till St Lars, när frågan avgjordes vid kommunfullmäktiges sammanträde den 28 januari.
Servicebussarna är speciellt anpassade för äldre och personer med funktionsnedsättning. I Klostergården bor mer än 1000 pensionärer och antalet ökar snabbt.
M, FP, C, SD, KD och S röstade mot och överlämnade medborgarförslaget om ett återinförande till Skånetrafiken.
Så slapp de undan den frågan.
Bakgrund. Fram till 2013 fanns servicebussar som varje timme skjutsade äldre och funktionshindrade personer till vårdcentralen i St Lars och andra vårdcentraler.
2013 drog Skånetrafiken in servicebussarna för de bedömdes kosta för mycket. De personer som var beroende av dem hänvisades till färdtjänsten eller andra sätt ta sig till sin vårdcentral.
Klostergården som har fler pensionärer än någon annan stadsdel i Lund drabbades särskilt hårt. Vårdcentralen är belägen ovanför en ganska brant backe ett stycke från bostadsområdet och svår att nå för många patienter. De får nu klara sig med privata transporter eller med färdtjänst. Flera tvingades byta vårdcentral.
Efter indragningen av servicebussarna skickade några Klostergårdsbor på Barbro Nilssons initiativ in ett medborgarförslag om återinförande av servicebussarna. Det är det förslaget som fullmäktige efter två år avvisade med 56 röster mot 9.
Fullmäktige hänvisar till Skånetrafikens linjedragning.
Är det tänkbart att linje 1 eller linje 6 får en hållplats vid St Lars vårdcentral? I så fall måste linjedragningen kring Klostergården planeras på ett nytt sätt.
Klostergården missgynnas också på andra sätt av kommunen. Nedläggningen av Klostergårdens träffpunkt skedde samtidigt som servicebussarna drogs in, och trots löften saknas fortfarande en fullvärdig träffpunkt för det snabbt ökande antalet pensionärer och funktionshindrade. Sedan ett och ett halvt år saknas dessutom ett fungerande apotek.
Hållplats vid vårdcentralen?
Bara Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ röstade för ett återinförande av servicebussarna till St Lars, när frågan avgjordes vid kommunfullmäktiges sammanträde den 28 januari.
Servicebussarna är speciellt anpassade för äldre och personer med funktionsnedsättning. I Klostergården bor mer än 1000 pensionärer och antalet ökar snabbt.
M, FP, C, SD, KD och S röstade mot och överlämnade medborgarförslaget om ett återinförande till Skånetrafiken.
Så slapp de undan den frågan.
Bakgrund. Fram till 2013 fanns servicebussar som varje timme skjutsade äldre och funktionshindrade personer till vårdcentralen i St Lars och andra vårdcentraler.
2013 drog Skånetrafiken in servicebussarna för de bedömdes kosta för mycket. De personer som var beroende av dem hänvisades till färdtjänsten eller andra sätt ta sig till sin vårdcentral.
Klostergården som har fler pensionärer än någon annan stadsdel i Lund drabbades särskilt hårt. Vårdcentralen är belägen ovanför en ganska brant backe ett stycke från bostadsområdet och svår att nå för många patienter. De får nu klara sig med privata transporter eller med färdtjänst. Flera tvingades byta vårdcentral.
Efter indragningen av servicebussarna skickade några Klostergårdsbor på Barbro Nilssons initiativ in ett medborgarförslag om återinförande av servicebussarna. Det är det förslaget som fullmäktige efter två år avvisade med 56 röster mot 9.
Fullmäktige hänvisar till Skånetrafikens linjedragning.
Är det tänkbart att linje 1 eller linje 6 får en hållplats vid St Lars vårdcentral? I så fall måste linjedragningen kring Klostergården planeras på ett nytt sätt.
Klostergården missgynnas också på andra sätt av kommunen. Nedläggningen av Klostergårdens träffpunkt skedde samtidigt som servicebussarna drogs in, och trots löften saknas fortfarande en fullvärdig träffpunkt för det snabbt ökande antalet pensionärer och funktionshindrade. Sedan ett och ett halvt år saknas dessutom ett fungerande apotek.
När kommer nästa krig i Gaza? av Gunnar Olofsson
Spänningen ökar åter kring den av Israel avspärrade och
blockerade Gazaremsan. Israel har placerat tungt artilleri på gränsen
och attackerar dagligen både palestinska bönder och fiskare som
försöker att, trots alla bedrövliga förhållanden, ändå tjäna sitt
uppehälle. Vad är på gång?
Enligt den politiske analytikern
Hassan Abdo var konfrontationen mellan Israel och Gaza sommaren 2014
inte framgångsrik för någondera sidan – Israel då man inte lyckades
knäcka motståndet och Hamasregeringen då man inte lyckades få blockaden
avskaffad. I nuläget råder en slags febril kapplöpning där Israel
jagar smuggeltunnlar att förstöra medan motståndet i Gaza på olika sätt
försöker skaffa sig fler och mer effektiva vapen.
Enligt Hamas talesman Ismail Radwan avspeglar situationen ”Israels oförmåga att hantera upproret på Västbanken” som skapar ett allvarligt hot att man – liksom skedde efter kidnappningarna och morden sommaren 2014 – försöker ”sprida striderna från Västbanken till Gaza” för att avleda uppmärksamheten. ”Vi har sagt till ockupationen, som har misslyckats med alla krig mot Gaza, att man inte skall försöka gå igenom detta igen. Men om man beslutar så är vi redo att möta det. Och vi kommer att överraska...”.
Anfallet 2014 kostade 2.147 palestinier , varav 530 barn, livet medan över 10.000 skadades, omkring 17.130 hus demolerades och 100.000 människor blev hemlösa. Mycket talar för att nästa konfrontation kan bli än mer blodig – detta i ett område där det mesta fortfarande inte är återuppbyggt och som av FN befaras bli obeboeligt redan inom 4-5 år.
Västvärlden, inte minst EU och Sverige, bär ett tungt ansvar för att blockaden av Gaza – trots upprepade löften och utfästelser – fortfarande är i kraft. Hur tänker man hantera detta ansvar? Retoriken från den israeliska regimen liknar nu den som föregick angreppet 2014, då premiärministern Benjamin Netanyahu sex månader innan förklarade att ”Om Hamas glömt läxan så skall vi lära dem läxan snart, och den hårda vägen”. Är våra politiker villiga att än en gång acceptera lemlästade, civila kvinnor och barn, i en konflikt som med litet god vilja kunde ha lösts för länge sedan? Eller tänker man, äntligen, göra någonting?
Enligt Hamas talesman Ismail Radwan avspeglar situationen ”Israels oförmåga att hantera upproret på Västbanken” som skapar ett allvarligt hot att man – liksom skedde efter kidnappningarna och morden sommaren 2014 – försöker ”sprida striderna från Västbanken till Gaza” för att avleda uppmärksamheten. ”Vi har sagt till ockupationen, som har misslyckats med alla krig mot Gaza, att man inte skall försöka gå igenom detta igen. Men om man beslutar så är vi redo att möta det. Och vi kommer att överraska...”.
Anfallet 2014 kostade 2.147 palestinier , varav 530 barn, livet medan över 10.000 skadades, omkring 17.130 hus demolerades och 100.000 människor blev hemlösa. Mycket talar för att nästa konfrontation kan bli än mer blodig – detta i ett område där det mesta fortfarande inte är återuppbyggt och som av FN befaras bli obeboeligt redan inom 4-5 år.
Västvärlden, inte minst EU och Sverige, bär ett tungt ansvar för att blockaden av Gaza – trots upprepade löften och utfästelser – fortfarande är i kraft. Hur tänker man hantera detta ansvar? Retoriken från den israeliska regimen liknar nu den som föregick angreppet 2014, då premiärministern Benjamin Netanyahu sex månader innan förklarade att ”Om Hamas glömt läxan så skall vi lära dem läxan snart, och den hårda vägen”. Är våra politiker villiga att än en gång acceptera lemlästade, civila kvinnor och barn, i en konflikt som med litet god vilja kunde ha lösts för länge sedan? Eller tänker man, äntligen, göra någonting?
Haaretz 12/2 av Gunnar Stensson
Den palestinske 14-åringen Haitham
Saada sköts ihjäl av israelisk militär vid infarten till staden Halhul
nära Hebron. Skottet träffade i ryggen, gick genom lungor, hals och mun
och var omedelbart dödande. Han beskylldes för att ha tänkt kasta en
molotovcocktail.
Hans föräldrar är i 40-årsåldern och han har tre yngre systrar. Gideon Levy besökte minneshögtiden. De sörjande palestinierna bemötte honom med blandade känslor: fientlighet, misstänksamhet, förakt och bland äldre palestinier, som hade levt med israeler, med respekt. Många av de yngre hade aldrig sett andra israeler än tungt beväpnad militär.
Israelisk opinion är lika hatisk mot Haaretz undersökande journalistik om de 180 israeliska dödsskjutningarna som mot utrikesminister Margot Wallströms ifrågasättande av israeliska utomrättsliga avrättningar.
Hans föräldrar är i 40-årsåldern och han har tre yngre systrar. Gideon Levy besökte minneshögtiden. De sörjande palestinierna bemötte honom med blandade känslor: fientlighet, misstänksamhet, förakt och bland äldre palestinier, som hade levt med israeler, med respekt. Många av de yngre hade aldrig sett andra israeler än tungt beväpnad militär.
Israelisk opinion är lika hatisk mot Haaretz undersökande journalistik om de 180 israeliska dödsskjutningarna som mot utrikesminister Margot Wallströms ifrågasättande av israeliska utomrättsliga avrättningar.
Hur hejda Hultqvist? av Lucifer
Mycket nära NATO
Försvarsminister
Hultqvist är aktuell i medierna igen – han har fått en lägenhet av en
försvaret närstående organisation. Det är löjligt, det finns verkligen
andra och viktigare skäl att uppmärksamma honom.
Populär inom försvarsmakten
Han är, enligt samstämmiga uppgifter, den inom försvarsmakten mest populäre försvarsminister man har haft på många herrans år. Nu har konkurrensen väl inte varit svår, med namn som Leni Björklund, Sten Tolgfors, Catarina Elmsäter-Svärd och Karin Enström, men i alla fall. Hultqvist har väl en allmänt god politisk kompetens, men han har så vitt man förstår även en säkerhetspolitisk grundsyn som är den gängse i de högre försvarskretsarna: Det är Ryssland som är den stora faran och det är bara NATO vi kan lita på. Att han får hållas beror rimligen på att det hos Löfvén eller hos regeringen i övrigt inte finns någon som kan bjuda motstånd och hålla fast vid klassiskt klokt svensk utrikespolitiskt tänkande. Ska det verkligen gå så lätt att göra sig av med 200 års utrikespolitiska erfarenheter?
Värdlandsavtalet
Vad det närmast gäller är uppspelet till undertecknandet av det s.k. värdlandsavtalet. Den borgerliga regeringen undertecknade avtalet våren 2015 med insikt om att de skulle förlora valet, det gällde att passa på. Det behövs nu bara att riksdagen säger ja, så blir det giltigt. Redan namnet på det är som en garanti för att det kommer att slinka genom lätt som en plätt. Ställer socialdemokraterna upp, vilket de avser göra, finns det ingen annan opposition än Vänsterpartiet. Innebörden är att man bestämmer att regeringen utan större krumbukter kan reservera territorium för utrikes försvarsmakter att i allvarliga lägen ha en bas för krigföring på svensk mark. Rand Corporation, USA:s tankesmedja i Californien säger att en tredjedel av Natos flygstyrka skulle placeras här om Ryssland går in i de baltiska staterna. Då får Sverige öppna sina flygplatser. Inget problem, enligt ”informella samtal med svenska försvarstjänstemän”, säger Rand. Sverige har fått vad som kallas ”guldkort” till NATO-överläggningarna, vilket innebär att man får sitta med i diskussioner under rubriken EOP. ”Enhanced Opportunities Program” tillsammans med t.ex. Finland, Jordanien och Georgien.
Total enighet
Nicholas Burns, sa sig vara imponerad av Hultqvists framträdande som han menade låg i linje med Natos.
– Det som Hultqvist sa är fullständigt förenligt med det som ministrar från NATO-länderna säger, jag såg ingen som helst skillnad, säger Burns, en av toppfigurerna i amerikanska UD. Sverige skulle lätt kunna bli medlem i Nato, säger han. När jag var Nato-ambassadör brukade vi säga att om Sverige ansökte på tisdag så skulle Sverige kunna bli medlem på onsdag, så viktigt är det för Nato, säger Burns till Ekot.
Den polske utrikesministern Witold Wasczykowski sa lite tillspetsat efter att ha hört Hultqvist att Sverige borde bli medlem senast i sommar.
Hultqvist själv ser inget problem med att hans militära världsbild uppfattas som identisk med Natos. Och när det gäller en eventuell anslutning till Nato så avvisar Hultqvist spekulationerna, nu liksom tidigare.
Hur funkar sådana politiker?
Han har varit igång nu ett år, Hultqvist. Det har inneburit ett oavbrutet närmande till USA/Nato och numera anses ju länderna vara så nära att det inte går att skilja åsikterna åt. Hur ska man se på detta?
Det enklaste svaret är att se det som en fräck lögn – han bondnekar till något som är helt uppenbart för oss andra. Men så gör inte politiker. Han tror säkert på det han säger och menar det: Sverige är fortfarande alliansfritt i förhållande till Nato. Då menar han det formella, det finns ju inget avtal om allians. Allt det andra, alla överenskommelser och samförstånd och samarbeten, ja de räknas liksom inte. Så tvingas man en dag bekänna färg och då gör man det. Då har man liksom berett marken och kan säga att det är ju egentligen inget nytt, vi har haft ett samarbete nu i många år och det blir ingen skillnad. Min gissning är att det är så man tänkt sig – inte som en konspiration utan som en naturlig sak.
Vi inväntar Per T Ohlssons okvädingsord
Värdlandsavtalet ska behandlas i riksdagen nu i vår. Om det funnits någon rimlig frihet och anständighet hos riksdagsmännen borde väl två tredjedelar av sossarna, och hälften av centerpartisterna och Miljöpartiet rösta emot, men så blir det nog inte. Men det är klart att vi måste kämpa emot så att vi kan göra oss förtjänta av Per T. Ohlssons okvädingsord. De kan vi lugnt invänta om några veckor.
Hultqvist är aktuell i medierna igen – han har fått en lägenhet av en
försvaret närstående organisation. Det är löjligt, det finns verkligen
andra och viktigare skäl att uppmärksamma honom. Populär inom försvarsmakten
Han är, enligt samstämmiga uppgifter, den inom försvarsmakten mest populäre försvarsminister man har haft på många herrans år. Nu har konkurrensen väl inte varit svår, med namn som Leni Björklund, Sten Tolgfors, Catarina Elmsäter-Svärd och Karin Enström, men i alla fall. Hultqvist har väl en allmänt god politisk kompetens, men han har så vitt man förstår även en säkerhetspolitisk grundsyn som är den gängse i de högre försvarskretsarna: Det är Ryssland som är den stora faran och det är bara NATO vi kan lita på. Att han får hållas beror rimligen på att det hos Löfvén eller hos regeringen i övrigt inte finns någon som kan bjuda motstånd och hålla fast vid klassiskt klokt svensk utrikespolitiskt tänkande. Ska det verkligen gå så lätt att göra sig av med 200 års utrikespolitiska erfarenheter?
Värdlandsavtalet
Vad det närmast gäller är uppspelet till undertecknandet av det s.k. värdlandsavtalet. Den borgerliga regeringen undertecknade avtalet våren 2015 med insikt om att de skulle förlora valet, det gällde att passa på. Det behövs nu bara att riksdagen säger ja, så blir det giltigt. Redan namnet på det är som en garanti för att det kommer att slinka genom lätt som en plätt. Ställer socialdemokraterna upp, vilket de avser göra, finns det ingen annan opposition än Vänsterpartiet. Innebörden är att man bestämmer att regeringen utan större krumbukter kan reservera territorium för utrikes försvarsmakter att i allvarliga lägen ha en bas för krigföring på svensk mark. Rand Corporation, USA:s tankesmedja i Californien säger att en tredjedel av Natos flygstyrka skulle placeras här om Ryssland går in i de baltiska staterna. Då får Sverige öppna sina flygplatser. Inget problem, enligt ”informella samtal med svenska försvarstjänstemän”, säger Rand. Sverige har fått vad som kallas ”guldkort” till NATO-överläggningarna, vilket innebär att man får sitta med i diskussioner under rubriken EOP. ”Enhanced Opportunities Program” tillsammans med t.ex. Finland, Jordanien och Georgien.
Total enighet
Nicholas Burns, sa sig vara imponerad av Hultqvists framträdande som han menade låg i linje med Natos.
– Det som Hultqvist sa är fullständigt förenligt med det som ministrar från NATO-länderna säger, jag såg ingen som helst skillnad, säger Burns, en av toppfigurerna i amerikanska UD. Sverige skulle lätt kunna bli medlem i Nato, säger han. När jag var Nato-ambassadör brukade vi säga att om Sverige ansökte på tisdag så skulle Sverige kunna bli medlem på onsdag, så viktigt är det för Nato, säger Burns till Ekot.
Den polske utrikesministern Witold Wasczykowski sa lite tillspetsat efter att ha hört Hultqvist att Sverige borde bli medlem senast i sommar.
Hultqvist själv ser inget problem med att hans militära världsbild uppfattas som identisk med Natos. Och när det gäller en eventuell anslutning till Nato så avvisar Hultqvist spekulationerna, nu liksom tidigare.
Hur funkar sådana politiker?
Han har varit igång nu ett år, Hultqvist. Det har inneburit ett oavbrutet närmande till USA/Nato och numera anses ju länderna vara så nära att det inte går att skilja åsikterna åt. Hur ska man se på detta?
Det enklaste svaret är att se det som en fräck lögn – han bondnekar till något som är helt uppenbart för oss andra. Men så gör inte politiker. Han tror säkert på det han säger och menar det: Sverige är fortfarande alliansfritt i förhållande till Nato. Då menar han det formella, det finns ju inget avtal om allians. Allt det andra, alla överenskommelser och samförstånd och samarbeten, ja de räknas liksom inte. Så tvingas man en dag bekänna färg och då gör man det. Då har man liksom berett marken och kan säga att det är ju egentligen inget nytt, vi har haft ett samarbete nu i många år och det blir ingen skillnad. Min gissning är att det är så man tänkt sig – inte som en konspiration utan som en naturlig sak.
Vi inväntar Per T Ohlssons okvädingsord
Värdlandsavtalet ska behandlas i riksdagen nu i vår. Om det funnits någon rimlig frihet och anständighet hos riksdagsmännen borde väl två tredjedelar av sossarna, och hälften av centerpartisterna och Miljöpartiet rösta emot, men så blir det nog inte. Men det är klart att vi måste kämpa emot så att vi kan göra oss förtjänta av Per T. Ohlssons okvädingsord. De kan vi lugnt invänta om några veckor.
Motståndscirklar av Gunnar Stensson
Tiderna är onda. Överallt pågår ett race to the bottom. På bottom råder
hat och misstänksamhet. Kaos saknar fokus. Känslan av maktlöshet ökar.
Då är det tid att bilda studiecirklar, cirklar för motståndsstudier. Cirklar mot missbruket av människor och miljö, byggda på kunskap och uthållighet, cirklar mot lokalt missförhållande. Ingenting uppnås i ensamhet genom anonymt tyckande och ansvarslöst twittrande.
Motståndscirklar verkade under nazismen. Motståndscirklar ledde 1950-talets medborgarrättskamp i USA. FNL-grupperna mobiliserade motståndscirklar mot USA-imperialismen. Motståndscirklar organiserade demokratikampen i Polen och Tjeckoslovakien. Eyvind Johnson berättar om motståndscirklar i romanen om Grupp Krilon, Hans Fallada i Ensam i Berlin och Peter Weiss i Motståndets estetik.
En svensk Nato-anslutning måste mötas av motstånd. Sverige närmar sig gradvis och hittills motståndslöst Nato. Alliansregeringen lät ÖB underteckna ett värdlandsavtal, innan den avgick. Värdlandsavtalet är inte ratificerat än. Kan ratificeringen stoppas?
I somras övade Nato-styrkor invasion i vårt sommarfagra Haväng. Vad håller på att hända med den alliansfria svenska utrikespolitiken, byggd på demokrati och rättssäkerhet?
Vill vi alliera oss med Nato-landet Turkiet som bombar de kurder som strider mot IS i Syrien och terroriserar de kurder som är medborgare i Turkiet?
Vill vi alliera oss med det flyktingfientliga Polen, som undertrycker yttrande- och tryckfrihet, bekämpar vegetarianer och cyklister och under överskådlig tid planerar att förgifta atmosfären med sin omfattande brunkolsbrytning?
Vill vi alliera oss med USA som kanske kommer att styras av Donald Trump nästa år och därmed bli indragna i varenda amerikansk konflikt på jordklotet?
Räckte det inte med att Bush lurade in oss i krigen mot Afghanistan och Irak?
Har vi anledning att frukta en rysk invasion (liknande den övning Nato utförde vid Haväng i somras)?
Vore det inte bättre att alliera Sverige med Finland i en Natofri nordisk fredszon?
I stället för en politik av panikbeslut grundade på nedärvd rysskräck borde vi, som hittills, föra en långsiktig avspänningspolitik med inriktning på fred och på att hantera kommande klimat- och flyktingkatastrofer.
Alla frågor och påståenden ovan är djupt kontroversiella. Var ska vi hämta kraft mot det raseri som kommer att överskölja oss?
Genom motståndscirklar. Genom kunskap.
En ståndaktig motståndscirkel finns redan. I den ingår Hans Blix, som bevisade att Bush och Blair ljög om Iraks massförstörelsevapen,
Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Pierre Schori, Lars Ingelstam, Stina Oscarson och Linda Åkerström.
Tillsammans har de utarbetat Sverige, Nato och säkerheten, Betänkande av Natoutredningen, Celanders förlag.
Där finns kunskapen och argumenten. En motståndscirkel kan alstra flera. Som i sin tur kan alstra ännu flera. Som kan skapa motståndscirklar i än vidare sammanhang, som kampen mot fattigdom, hunger, miljökatastrofer och framtvingade folkvandringar.
Då är det tid att bilda studiecirklar, cirklar för motståndsstudier. Cirklar mot missbruket av människor och miljö, byggda på kunskap och uthållighet, cirklar mot lokalt missförhållande. Ingenting uppnås i ensamhet genom anonymt tyckande och ansvarslöst twittrande.
Motståndscirklar verkade under nazismen. Motståndscirklar ledde 1950-talets medborgarrättskamp i USA. FNL-grupperna mobiliserade motståndscirklar mot USA-imperialismen. Motståndscirklar organiserade demokratikampen i Polen och Tjeckoslovakien. Eyvind Johnson berättar om motståndscirklar i romanen om Grupp Krilon, Hans Fallada i Ensam i Berlin och Peter Weiss i Motståndets estetik.
En svensk Nato-anslutning måste mötas av motstånd. Sverige närmar sig gradvis och hittills motståndslöst Nato. Alliansregeringen lät ÖB underteckna ett värdlandsavtal, innan den avgick. Värdlandsavtalet är inte ratificerat än. Kan ratificeringen stoppas?
I somras övade Nato-styrkor invasion i vårt sommarfagra Haväng. Vad håller på att hända med den alliansfria svenska utrikespolitiken, byggd på demokrati och rättssäkerhet?
Vill vi alliera oss med Nato-landet Turkiet som bombar de kurder som strider mot IS i Syrien och terroriserar de kurder som är medborgare i Turkiet?
Vill vi alliera oss med det flyktingfientliga Polen, som undertrycker yttrande- och tryckfrihet, bekämpar vegetarianer och cyklister och under överskådlig tid planerar att förgifta atmosfären med sin omfattande brunkolsbrytning?
Vill vi alliera oss med USA som kanske kommer att styras av Donald Trump nästa år och därmed bli indragna i varenda amerikansk konflikt på jordklotet?
Räckte det inte med att Bush lurade in oss i krigen mot Afghanistan och Irak?
Har vi anledning att frukta en rysk invasion (liknande den övning Nato utförde vid Haväng i somras)?
Vore det inte bättre att alliera Sverige med Finland i en Natofri nordisk fredszon?
I stället för en politik av panikbeslut grundade på nedärvd rysskräck borde vi, som hittills, föra en långsiktig avspänningspolitik med inriktning på fred och på att hantera kommande klimat- och flyktingkatastrofer.
Alla frågor och påståenden ovan är djupt kontroversiella. Var ska vi hämta kraft mot det raseri som kommer att överskölja oss?
Genom motståndscirklar. Genom kunskap.
En ståndaktig motståndscirkel finns redan. I den ingår Hans Blix, som bevisade att Bush och Blair ljög om Iraks massförstörelsevapen,
Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Pierre Schori, Lars Ingelstam, Stina Oscarson och Linda Åkerström. Tillsammans har de utarbetat Sverige, Nato och säkerheten, Betänkande av Natoutredningen, Celanders förlag.
Där finns kunskapen och argumenten. En motståndscirkel kan alstra flera. Som i sin tur kan alstra ännu flera. Som kan skapa motståndscirklar i än vidare sammanhang, som kampen mot fattigdom, hunger, miljökatastrofer och framtvingade folkvandringar.
66 år i skolan, 5: 1945 av Den gamle
Min rumskamrat Göte tyckte att jag
verkade sur och tyst i februari 1945. En kväll sa han: Vill du ha en
kola? Han räckte fram en femöres dixikola. Ja tack, sa jag förvånad och
vecklade upp det gula omslagspappret. Han tittade uppmärksamt på mig.
Brun och inbjudande låg kolan där. Jag skulle just stoppa den i munnen,
när jag kände lukten. Det är ju skit! Göte slängde sig på sängen och
gapskrattade.
Detta skämt bröt tystnaden mellan oss. Jag undrade hur han kommit på det. Kanske hade han köpt en kola för att ge mig, men ätit upp den själv. Sedan gick han på dass, konstaterade att bajset hade samma färg som kolan, slog in en kladd i kolapappret och bjöd mig.
Många var inackorderade hos änkor i Växjö, inte bara läroverkselever från landet, utan också småskole- och folkskoleseminarister, värnpliktiga, tillfälligt anställda flickor i butikerna och hembiträden som bodde i små jungfruburar.
Vi var fyra i vårt egnahem på Bäckaslövsvägen 13 i Växjö: jag själv, yngst 11, min rumskamrat Göte 13, Sverker i rummet intill och på andra våningen den slarvige Nils-Petter, som var rädd att bli kuggad i studentexamen. Sverker visste att han skulle klara sig.
Vi åt middag tillsammans med tant Olga i matsalen på andra våningen. Inackorderingen kostade cirka 50 kronor i månaden, och det var den inkomsten tant Olga levde på. Hon var en glad femtioårig lokföraränka. Tågen till Alvesta passerade ett par hundra meter därifrån och bommarna pinglade ideligen.
I läroverket rådde en tystnadens kultur. Ingen vuxen nämnde hur de finska bönderna flydde till Haparanda med kor och hästar, hur amerikanarna gick över Rhen, hur ryssarna tog Warszawa och hur de amerikanska och ryska arméerna närmade sig Berlin. Ingen nämnde koncentrationslägren. Men vi pratade om det när vi satt och åt, liksom vi pratade om Gunder Hägg och Arne Andersson.
Sverker var nazist och vi andra antinazister. Han hade en fras som han ofta upprepade: Om jag hade fått som jag hade velat hade mina ben nu vitnat på Ukrainas slätter. Han var från Älmhult.
Detta skämt bröt tystnaden mellan oss. Jag undrade hur han kommit på det. Kanske hade han köpt en kola för att ge mig, men ätit upp den själv. Sedan gick han på dass, konstaterade att bajset hade samma färg som kolan, slog in en kladd i kolapappret och bjöd mig.
Många var inackorderade hos änkor i Växjö, inte bara läroverkselever från landet, utan också småskole- och folkskoleseminarister, värnpliktiga, tillfälligt anställda flickor i butikerna och hembiträden som bodde i små jungfruburar.
Vi var fyra i vårt egnahem på Bäckaslövsvägen 13 i Växjö: jag själv, yngst 11, min rumskamrat Göte 13, Sverker i rummet intill och på andra våningen den slarvige Nils-Petter, som var rädd att bli kuggad i studentexamen. Sverker visste att han skulle klara sig.
Vi åt middag tillsammans med tant Olga i matsalen på andra våningen. Inackorderingen kostade cirka 50 kronor i månaden, och det var den inkomsten tant Olga levde på. Hon var en glad femtioårig lokföraränka. Tågen till Alvesta passerade ett par hundra meter därifrån och bommarna pinglade ideligen.
I läroverket rådde en tystnadens kultur. Ingen vuxen nämnde hur de finska bönderna flydde till Haparanda med kor och hästar, hur amerikanarna gick över Rhen, hur ryssarna tog Warszawa och hur de amerikanska och ryska arméerna närmade sig Berlin. Ingen nämnde koncentrationslägren. Men vi pratade om det när vi satt och åt, liksom vi pratade om Gunder Hägg och Arne Andersson.
Sverker var nazist och vi andra antinazister. Han hade en fras som han ofta upprepade: Om jag hade fått som jag hade velat hade mina ben nu vitnat på Ukrainas slätter. Han var från Älmhult.
På min tolvårsdag i slutet av april gav
tant Olga mig ett gammalt tennisracket som en av hennes vuxna söner
hade ägt. Så kom fredsdagen. Tyskarna hade kapitulerat. Efter middagen
tänkte jag gå in till stan för att se vad som hände. När jag passerade
Sverkers rum gnolade jag ”Sen så tar vi Hitler och dänger i en sten”.
Han blev arg förstås och måttade en smocka, men jag duckade och sprang
förbi. Gräsmattan utanför Växjö Mekaniska lyste grön. Men i stan hände
ingenting. Jag minns inte heller att krigsslutet nämndes i läroverket,
varken på fredsdagen eller senare.
Efter sommarlovet placerades jag hos fru Engfelt, folkskolelärare och änka. Eftersom hon var lärarinna, fröken, kallade jag henne fröken Engfält. Jag saknade tant Olga. Men nu bodde jag i en finare del av stan, intill tennishallen, ganska nära läroverket. Det var meningen att fru Engfelts son Olof och jag skulle vara tillsammans, men vi passade inte ihop.
Stämningen i läroverket hade förändrats. Tuppen var borta. Den nye gymnastikläraren hette kapten Redstedt och var demokratiskt fostrad genom fem års umgänge med svenska beväringar. Vi hade utegympa och fick spela fotboll. Flickorna hade också utegympa. Det var första gången jag såg dem i deras gymnastikdräkter. Solen sken och vattnet i Växjösjön glittrade. Vi hade fått en ny rektor också, något fet och inte skrämmande.
Reglerna var visserligen desamma som förr, men lätta att överlista. I stället för att delta i morgonandakten kunde man klättra upp på den höga vedstapeln vid norra väggen och ta sig in i klassrummet genom det öppna fönstret. Man kunde luta en uppslagen bok mot katedern under läxförhöret för där var den var utom synhåll för läraren. Ingen hälsade korrekt med läroverksmössan vid höger knä, vare sig i skolan eller på gatan. Många hade röda luvor.
Intill mitt rum vid tennishallen snickrade idrottsföreningen en rink av ohyvlade bräder. När de inte spelade ishockey var det pjäxdans under bar himmel till tonerna av Sjösalavalsen.
Zoonytt av ji
På Axess TV går just nu en förnämlig
BBC-serie kring VK1:s utbrott, nån slags hjärntät teater för
samhällstillvända intellektuella jämte konfliktforskare och vi
frilansare i väl bägge nämda genrer. Att vara tvångsrekryterad kugge i
en permanent krigsfotad, glatt konfliktsökande och allmedels
expansionistisk geokrets innebär en utsiktsplattform nära Mörkrets
hjärta, att begagna efter håg och förmåga. Just nu undras om så klokt
bedriva proxykrig i Rysslands närsfär och utlösa stående sanktionskrig
när man inte fick leka defacto hyresvärd åt ryska Svartahavsflottan.
När samtidigt egna goda näringar skadas av motåtgärder och väpnade
uppdelningen av världen, åter tar fart. Vem tjänar på all denna
destruktion och vad ledare och länder låter sig villigt och oövervägt
ledas mot rollen som offringsbar första försvarslinje? Så har vi Libyen
och Syrien. Vilken är (eller snarare var) tanken här? Jämte åtminstone
kring andra Irakinterventionen och delvis Afganistaninvasionen.
Konsekvens? Jo, jidadism och fundamentalistiska samt västfientliga, nb
oftast statssponsrade islamläror spriddes och terrorvapnet skapades -
sista även en följd av permanentade Palestinasituationen. Vilka var,
och är Europas respektvärda egenintressen i allt detta och då inte
minst kring vad kan kallas civilisatoriskt kärnvärdes-försvar?
Saudi är ingen (alls) naturlig allierad till Europa. Om man nu väljer avstå bilsamhälle, konsumism i allmänhet, teknodyrkan och hysteriska tillväxtfilosofier jämte urartat eller perverterat framstegstänkande. Vilket ju inte borde vara svårt. Ena parten i 1922 års djävulspakt bidrog med massiva flödet av billiga kolväten och den andra med Gudsvälsignade, materialistiska modernitetsideologin. Och sen 80-talet har Saudi och kanske andra Gulfstater infiltrerat väst samt den fattigare världen via moskéer och imamstyrning. Med vad följder? Fanns inga exvis här i landet som såg vad hände i förortsgettona - medan Reinfeldt gödde dem redan har flera bilar på uppfarten. Inte ens senkomna nyliberala upproret klarade vänstern av mota, knappt alls på tal om det. Och nu har vi massiva flyktingströmmar till Europa - och mer på väg. Är det nån kär allierad eller kanske snarare globalhusets självutnämnde herre som vill oss här på andra sidan Atlanten illa? I samspel med ryssen som gärna destabiliserar och fattiggör samt hämnas för allt vad antyddes i början. Alltså den ryssmobbande politik som pådyvlats oss - ja, av vem? Så har vi vaccinet och potäterna. Gröna revolutionen skapade en massiv global överbefolkning nåt driver pest och örlig, enligt all historisk erfarenhet. Urartar situationen i MÖ eller annanstans till följd av Washingtons nyttomaximerande tektonikpolitik är bara sitta vänta på vad hämndmikrob Naturen kokat hop, i allestädes laboratoriet inkl vårt innandömes.
Saudi är ingen (alls) naturlig allierad till Europa. Om man nu väljer avstå bilsamhälle, konsumism i allmänhet, teknodyrkan och hysteriska tillväxtfilosofier jämte urartat eller perverterat framstegstänkande. Vilket ju inte borde vara svårt. Ena parten i 1922 års djävulspakt bidrog med massiva flödet av billiga kolväten och den andra med Gudsvälsignade, materialistiska modernitetsideologin. Och sen 80-talet har Saudi och kanske andra Gulfstater infiltrerat väst samt den fattigare världen via moskéer och imamstyrning. Med vad följder? Fanns inga exvis här i landet som såg vad hände i förortsgettona - medan Reinfeldt gödde dem redan har flera bilar på uppfarten. Inte ens senkomna nyliberala upproret klarade vänstern av mota, knappt alls på tal om det. Och nu har vi massiva flyktingströmmar till Europa - och mer på väg. Är det nån kär allierad eller kanske snarare globalhusets självutnämnde herre som vill oss här på andra sidan Atlanten illa? I samspel med ryssen som gärna destabiliserar och fattiggör samt hämnas för allt vad antyddes i början. Alltså den ryssmobbande politik som pådyvlats oss - ja, av vem? Så har vi vaccinet och potäterna. Gröna revolutionen skapade en massiv global överbefolkning nåt driver pest och örlig, enligt all historisk erfarenhet. Urartar situationen i MÖ eller annanstans till följd av Washingtons nyttomaximerande tektonikpolitik är bara sitta vänta på vad hämndmikrob Naturen kokat hop, i allestädes laboratoriet inkl vårt innandömes.
Till sist undras vart 'ledande kamrater' inom 60/70-talets medioskikts nyvänster, sedemera grönlutande om inte annat så för gyllene uppdrags skull - samman med senkommet självreformerade företrädare för Stasisocialismen, önskar föra oss? Stan alltså. Leder alla spårvägar till himlen? Tycker VB kunde nöja sig med en html-hänvisning till de politikers egna hemsida vilka redan disponerar alla möjliga andra, inte minst kommunala och mediala megafoner. Och nu ska manipuleras med demokratin även - ingen folkomröstning. Se istället till att spårvägskritiska röster tillåts på valsedlarna, nästa gång. När även Lucifer hukar sig undan partilinjen (enpartilinjen?) undrar man hur toppstyrd Lundavänstern är, numera. Stan är ju ett allt mer infernaliskt småhelvete å alla andra sätt - å vägnar galna tidsandan. Men spårväg ska det vara! Som inte farligt nog med alla dårcyklister och de busschaufförer som tycks frakta boskap. Men fredsfrågan tycks äntligen vakna vem nu skulle vaktat landet från att oåterkalleligen hamna i NATOs knä, alla dessa år. Långa inlägg i VB kring mötena på Stadsbiblioteket samt i Stadshallen - och nu kommer Stina Oscarson till teatern, här i stan! Ja nästan ivf. Såg dock inga affischer på stan och inte heller vid v-HQ. Tidningarna snålar dessutom med vad-händer spalter numera - LT har ingen alls. Vet ni förresten vad parti den förkättrade antifeministen starkt funderar rösta på nästa gång, både lokalt och i riks?
2016-02-11
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
13 februari kl 17
Per Bäcker, saxofon
Daniel Vistam, bastrombon
Larsåke Sjöstedt, orgel
13 februari kl 17
Per Bäcker, saxofon
Daniel Vistam, bastrombon
Larsåke Sjöstedt, orgel
Röda Kapellet gör musik till Ella Tillemas utställning på Krognoshuset
You Only Live Once, 2015
Utställningen heter "Vem som än vinner är det vi som förlorar".
Vernissage på lördag kl 12—17. Röda Kapellet spelar 12—13.30.
Musiken i utställningen är ett samarbete med Röda Kapellet och pågår hela utställningstiden 13 febr till 13 mars.
Ella Tillema är född 1983 och är en konstnär som får allt större uppmärksamhet. Om utställningen på Krognoshuset i Lund (Mårtenstorget 3) skriver hon:
"På Krognoshuset i Lund pågår det en begravning av vår gemensamma framtidstro. Från fönsterna har svarta fanor hängts ut. Kollektivet är upplöst. Borta är den gemensamma kampen. Istället ett handslag på att inget går att förändra. En tyst överenskommelse."
Lycka Till, 2013
Recensenten Thomas Millroth skriver om en utställning på Dunckers 2012:
"För mig är Ella Tillema utställningens höjdpunkt. Hennes oljemåleri är klassiskt, figurativt. Under en yta, som kan vara förrädiskt exakt och kontrollerad, sjuder det av passion."
Carolina Söderholm i Sydsvenskan:
"Istället för att hövligt linda in samhällskritiken i torr teori och subtila anspelningar, återerövrar hon hämningslöst det figurativa måleriets retoriska kraft."
Se och hör mer på youtube »
Möten om värdlandsavtalet
Svenska freds lokalförening Lund-Malmö är med
och arrangerar två möten om värdlandsavtalet, i Malmö och Lund, 13 och
16 februari.
13 februari, Victoriateatern i Malmö
Vad betyder värdlandsavtalet och Nato för Sveriges säkerhet?
Medverkande: Maj-Britt Theorin, som har verkat som bl.a. nedrustningsambassadör, riksdagsledamot och EU-parlamentariker, och Stina Oscarson, regissör, dramatiker och samhällsdebattör.
Tid: kl. 14.00. Medverkar gör även Fredskören. Fritt inträde och kaffeservering.
Välkomna till en eftermiddag med information och diskussion!
Affisch »
13 februari, Victoriateatern i Malmö
Vad betyder värdlandsavtalet och Nato för Sveriges säkerhet?
Medverkande: Maj-Britt Theorin, som har verkat som bl.a. nedrustningsambassadör, riksdagsledamot och EU-parlamentariker, och Stina Oscarson, regissör, dramatiker och samhällsdebattör.
Tid: kl. 14.00. Medverkar gör även Fredskören. Fritt inträde och kaffeservering.
Välkomna till en eftermiddag med information och diskussion!
Affisch »
Kan vi kriga fram fred?
Nato och feministisk utrikespolitik inför omröstningen av värdlandsavtalet.
Medverkande: Stina Oscarson och Sigrid Aliki, fd yrkesofficer och juridikstudent.
Tid: kl. 18.30. Öppet hus, föreläsning, diskussion och fika. Fritt inträde!
Affisch »
Hållbar utveckling och klimat
I vår är alla Lundabor välkomna till en serie kostnadsfria föreläsningar
om klimat och hållbar utveckling. Föredragen hålls i Stadshallen
klockan 19:00 med mingel från 18:30.
Onsdag 2 mars: Hållbar design
Carl Dalhammar forskar om cirkulär ekonomi, styrmedel och ekodesign vid Lunds universitet
Onsdag 9 mars: Fossilfri trafik
Mattias Goldman, VD för tankesmedjan Fores, berättar om hur arbetet går och diskuterar hur vi kan lösa utmaningarna.
Onsdag 16 mars: Vem kan man lita på?
Eva Eiderström, chef för ”Handla miljövänligt” på Naturskyddsföreningen, svarar på frågorna och ger praktiska tips för en mer hållbar konsumtion.
Onsdag 30 mars: Klimatet i skönlitteraturen
Docenten i litteraturvetenskap Paul Tenngart berättar om den nya genren ”climate fiction” och dess omfattning, innehåll och effekt.
Affisch »
Onsdag 2 mars: Hållbar design
Carl Dalhammar forskar om cirkulär ekonomi, styrmedel och ekodesign vid Lunds universitet
Onsdag 9 mars: Fossilfri trafik
Mattias Goldman, VD för tankesmedjan Fores, berättar om hur arbetet går och diskuterar hur vi kan lösa utmaningarna.
Onsdag 16 mars: Vem kan man lita på?
Eva Eiderström, chef för ”Handla miljövänligt” på Naturskyddsföreningen, svarar på frågorna och ger praktiska tips för en mer hållbar konsumtion.
Onsdag 30 mars: Klimatet i skönlitteraturen
Docenten i litteraturvetenskap Paul Tenngart berättar om den nya genren ”climate fiction” och dess omfattning, innehåll och effekt.
Affisch »
Höghastighetstågen i Armatur-kurvan
av Gunnar Stensson
VB har upprepade gånger pekat på
risken med den så kallade armaturkurvan söder om Lunds central, där
höghastighetstågen ska passera. Det är snart fyra spår hela vägen
mellan Lund och Malmö utom där. Dubbelspåret utgör en flaskhals som
antingen måste lösas genom ingrepp i bebyggelsen längs Nygatan och
Gasverksgatan eller genom nedgrävning av spåren.
Godstrafiken genom Lunds central är en annan risk som måste åtgärdas. Nu har M tagit upp dessa problem i en skrivelse till kommunstyrelsen. Vi lär få höra mer om dem.
Godstrafiken genom Lunds central är en annan risk som måste åtgärdas. Nu har M tagit upp dessa problem i en skrivelse till kommunstyrelsen. Vi lär få höra mer om dem.
Haaretz 5/2 av Gunnar Stensson
Assimileringens faror. ”Intimate relations between
Jews and non-Jews threatens the separate identity.” Dalia Funig,
talesperson för Israels utbildningsdepartement, uttalar sig om
blandäktenskap mellan judar och icke-judar. Daron Koren skriver kritiskt
om judisk separatism.
5 kulor avlossade av israelisk militär dödade en palestinsk tonåring som försökte ta sig igenom separationsbarriären. Gideon Levy fortsätter granskningen av israeliska dödsskjutningar.
Skydda Israel från vilda odjur från Palestina och arabländerna!
Det säger Israels premiärminister Netanyahu som planerar att stängsla in hela landet.
5 kulor avlossade av israelisk militär dödade en palestinsk tonåring som försökte ta sig igenom separationsbarriären. Gideon Levy fortsätter granskningen av israeliska dödsskjutningar.
Skydda Israel från vilda odjur från Palestina och arabländerna!
Det säger Israels premiärminister Netanyahu som planerar att stängsla in hela landet.
Tredje världskriget?
Robert Fisk konstaterar att den ryska
bomboffensiven mot Aleppo och Assad-truppernas framgångar, som
tvingat fler än 50 000 människor på flykt, också har försvagat ISIS. Han
varnar för att en konflikt mellan Nato-staten Turkiet och Ryssland
kan leda till ett nytt 1914.
Independent 6/2
Independent 6/2
Kommersialisering och kommunalisering har gjort svensk skola sämst i OECD av Gunnar Stensson
Kommersialiseringen av friskolesystemet och kommunaliseringen av
skolorna har lett till att staten har förlorat kontrollen över
skolväsendet som i stället utlämnats till vinstintressen och kommunal
styrning i kommuner med helt skilda förutsättningar. Detta konstaterar
OECD i sin nya rapport Low-performing students.
Den senaste Pisa-undersökningen tar upp de elever som bara klarar de enklaste uppgifterna i Pisas delprov i läsning, matematik och naturvetenskap.
Var fjärde elev i OECD-länderna klarar dem inte. En förfärande siffra, även med hänsyn till att flera OECD-länder ligger efter i sin utveckling.
Men den svenska skolan ligger ännu sämre till. Hos oss klarar inte en av tre elever baskraven,.
Rapporten ”Friskoleurval med segregation som resultat”, framtagen av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO, visar tydligt att det fria skolvalet leder till att elever med likartad bakgrund samlas på samma skolor. Härom veckan påstod Svenskt Näringsliv motsatsen.
Skolresultaten har gått ner för alla grupper, men sämst går det för pojkar från arbetarhem. Deras kunskapsresultat har på senare år sjunkit dramatiskt, skriver Karin Pettersson i en ledare med titeln ”Skolkrisen är en klassfråga” (AB 9/2).
Den svenska skolan koncentrerar idag fattiga, nyanlända och barn till föräldrar som bara inte orkar till ett antal hårt utsatta miljöer.
Hittills har de flesta nyanlända elever hamnat på ett litet antal skolor som redan är hårt belastade.
Den främsta orsaken till segregationen är friskolornas kösystem. Två av tre fristående skolor (64 procent) har kö till sin första klass.
Var sjätte friskola har en kötid på minst fem år. I Stockholm, Göteborg och Malmö är det vanligare att friskolorna har kö och att köerna är långa.
Kösystemet medför att det är betydligt fler elever som har föräldrar med längre utbildningsbakgrund som antas till just de skolorna. Det medför att elever med annan socioekonomisk bakgrund i princip inte har möjlighet att antas till dessa skolor.
Sedan länge vet vi att föräldrarnas utbildningsnivå är den starkast förklarande faktorn till vilka resultat en skola presterar.
Skolsegregationen är lika hämmande för hög- som lågpresterande elever.
Tillsätt en utredning där antagning och urval till Sveriges skolor ses över ur ett segregationsperspektiv!
Det skriver Johanna Jaara-Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Tobias Baudin, 1:e vice ordförande i LO.
Den senaste Pisa-undersökningen tar upp de elever som bara klarar de enklaste uppgifterna i Pisas delprov i läsning, matematik och naturvetenskap.
Var fjärde elev i OECD-länderna klarar dem inte. En förfärande siffra, även med hänsyn till att flera OECD-länder ligger efter i sin utveckling.
Men den svenska skolan ligger ännu sämre till. Hos oss klarar inte en av tre elever baskraven,.
Rapporten ”Friskoleurval med segregation som resultat”, framtagen av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO, visar tydligt att det fria skolvalet leder till att elever med likartad bakgrund samlas på samma skolor. Härom veckan påstod Svenskt Näringsliv motsatsen.
Skolresultaten har gått ner för alla grupper, men sämst går det för pojkar från arbetarhem. Deras kunskapsresultat har på senare år sjunkit dramatiskt, skriver Karin Pettersson i en ledare med titeln ”Skolkrisen är en klassfråga” (AB 9/2).
Den svenska skolan koncentrerar idag fattiga, nyanlända och barn till föräldrar som bara inte orkar till ett antal hårt utsatta miljöer.
Hittills har de flesta nyanlända elever hamnat på ett litet antal skolor som redan är hårt belastade.
Den främsta orsaken till segregationen är friskolornas kösystem. Två av tre fristående skolor (64 procent) har kö till sin första klass.
Var sjätte friskola har en kötid på minst fem år. I Stockholm, Göteborg och Malmö är det vanligare att friskolorna har kö och att köerna är långa.
Kösystemet medför att det är betydligt fler elever som har föräldrar med längre utbildningsbakgrund som antas till just de skolorna. Det medför att elever med annan socioekonomisk bakgrund i princip inte har möjlighet att antas till dessa skolor.
Sedan länge vet vi att föräldrarnas utbildningsnivå är den starkast förklarande faktorn till vilka resultat en skola presterar.
Skolsegregationen är lika hämmande för hög- som lågpresterande elever.
Tillsätt en utredning där antagning och urval till Sveriges skolor ses över ur ett segregationsperspektiv!
Det skriver Johanna Jaara-Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Tobias Baudin, 1:e vice ordförande i LO.
Varför hävs inte blockaden? av Gunnar Olofsson
Varför häver inte Israel sin nu 8 år långa blockad av den palestinska
Gazaremsan? Ja, frågan har ställts av många, men nu också av den israeliske utbildningsministern Naftali Bennett
– en extrem högernationalist som definitivt inte brukar tala för
palestiniernas sak i något avseende. ” När allt kommer omkring
misstänker ni väl inte att jag är vänster, Gud förbjude, men gör vi rätt
sak i Gaza?” frågade Bennett nyligen på ett möte. ”Vore det inte
bättre att förlikas med verkligheten och frigöra oss från vårt ansvar
för Gazaborna, öppna nya vägar i deras liv med ordentlig övervakning av
säkerheten?”.
I Gaza lever uppemot 2 miljoner människor nu under avspärrning under eländiga förhållanden med brist på förnödenheter, skolor, sjukvård i en miljö fylld av gifter och avskräde. Ständiga gränskonflikter och upprepade israeliska militäroffensiver med många döda och skadade har bara förvärrat situationen. Enligt FN kan området i praktiken bli omöjligt att bo i inom 4-5 år.
Det var inte den nuvarande högerregimen i Israel under Benjamin Netanyahu som införde blockaden av Gaza, utan den föregående Olmert-ministären. Det borde alltså inte finnas några hinder för Netanyahu att, utan prestigeförlust, avskaffa den. Blockaden, som var tänkt att knäcka Hamas i Gaza, har varit ett förfärligt misslyckande, och senast i somras rekommenderade flera höga israeliska militärer att den åtminstone borde lyftas delvis. Resultatet av blockaden har bara blivit mer våld, fler raketbeskjutningar och att Israel isolerat sig själv politiskt. Bland annat har Turkiet som krav för normaliserade förbindelser krävt att blockaden måste hävas.
Under nästan 20 år ockuperade Israel en liten landremsa i södra Libanon, innan man insåg att det bara ledde till mer problem och fler konflikter. Samma sak gäller Gaza. Frågan är egentligen bara om Israel själv skall avsluta blockaden eller vänta till att någon annan ser till att göra det – kanske på andra villkor. ”Vi måste skapa en innovativ säkerhetsförståelse som är kreativ och tydlig. Vi måste datera upp vårt sätt att se på omvärlden, inte bara våra vapen”,menar Naftali Bennett.
Det är bara att hålla med!
I Gaza lever uppemot 2 miljoner människor nu under avspärrning under eländiga förhållanden med brist på förnödenheter, skolor, sjukvård i en miljö fylld av gifter och avskräde. Ständiga gränskonflikter och upprepade israeliska militäroffensiver med många döda och skadade har bara förvärrat situationen. Enligt FN kan området i praktiken bli omöjligt att bo i inom 4-5 år.
Det var inte den nuvarande högerregimen i Israel under Benjamin Netanyahu som införde blockaden av Gaza, utan den föregående Olmert-ministären. Det borde alltså inte finnas några hinder för Netanyahu att, utan prestigeförlust, avskaffa den. Blockaden, som var tänkt att knäcka Hamas i Gaza, har varit ett förfärligt misslyckande, och senast i somras rekommenderade flera höga israeliska militärer att den åtminstone borde lyftas delvis. Resultatet av blockaden har bara blivit mer våld, fler raketbeskjutningar och att Israel isolerat sig själv politiskt. Bland annat har Turkiet som krav för normaliserade förbindelser krävt att blockaden måste hävas.
Under nästan 20 år ockuperade Israel en liten landremsa i södra Libanon, innan man insåg att det bara ledde till mer problem och fler konflikter. Samma sak gäller Gaza. Frågan är egentligen bara om Israel själv skall avsluta blockaden eller vänta till att någon annan ser till att göra det – kanske på andra villkor. ”Vi måste skapa en innovativ säkerhetsförståelse som är kreativ och tydlig. Vi måste datera upp vårt sätt att se på omvärlden, inte bara våra vapen”,menar Naftali Bennett.
Det är bara att hålla med!
DN instämmer: Donald Trump är en kass ekonom
av Gunnar Stensson
För ett par veckor sedan fastslog VB att Donald Trump är en kass ekonom. Vår källa var en analys i finanstidningen Forbes. Nu har DN hittat samma artikel och kommit till samma slutsats.
Efter Forbes gjorde affärstidningen Business Week en liknande analys och konstaterade, att Trump skulle ha varit dubbelt så rik om han placerat sin ärvda förmögenhet i en indexfond i stället för att på egen hand joxa med affärer och spekulationer som han är för dum för att begripa sig på. (Marianne Björklund, Krister Törnmalm, DN 9/2)
Donald Trump skulle ha blivit ”dubbelt så rik utan att lyfta ett finger”. Frasen är ordagrant hämtad från Pikettys Kapitalet. Piketty var den förste som observerade att världens rikedomar automatiskt graviterar till de största förmögenheterna.
I tisdags vann Trump det republikanska primärvalet i New Hampshire. Han vill skjuta folk på New Yorks gator, återinföra skendränkningar ”och värre” och bygga en hundramila mur längs gränsen till Mexiko. Det har gjort honom populär.
Efter Forbes gjorde affärstidningen Business Week en liknande analys och konstaterade, att Trump skulle ha varit dubbelt så rik om han placerat sin ärvda förmögenhet i en indexfond i stället för att på egen hand joxa med affärer och spekulationer som han är för dum för att begripa sig på. (Marianne Björklund, Krister Törnmalm, DN 9/2)
Donald Trump skulle ha blivit ”dubbelt så rik utan att lyfta ett finger”. Frasen är ordagrant hämtad från Pikettys Kapitalet. Piketty var den förste som observerade att världens rikedomar automatiskt graviterar till de största förmögenheterna.
I tisdags vann Trump det republikanska primärvalet i New Hampshire. Han vill skjuta folk på New Yorks gator, återinföra skendränkningar ”och värre” och bygga en hundramila mur längs gränsen till Mexiko. Det har gjort honom populär.
66 år i skolan, 4: Läroverket ödesåret 44 – 45
av Den Gamle
Erfarenheterna från min första termin
vid Växjö högre allmänna läroverk överskuggades av flytten från Växjö
till det två timmars tågresa avlägsna Älghult, en flytt från en anonym
tillvaro i en hyrd trerumsvåning i Växjö till en offentlig i en
sekelgammal storbondebyggnad med tolv rum, värmda av kakelugnar och
kaminer (det gick åt kolossalt mycket ved, som bars in), utan vatten
(det fanns en brunn med pump utanför köket) och med ett utedass med
tre hål tvärsöver gården, som gränsade till en kyrkogård, ett par åkrar
och arrendatorns stora lagård.
Jag insjuknade i öroninflammation under den långvariga flyttprocessen, huvudet lindades i en vit turban av fetvadd och bindor, vi lämnade Växjö i mörkret en novembermorgon, jag, mina föräldrar, mina tre syskon, ett halvt, 2 och 9 år gamla, en taxi väntade vid den prydliga stationen i Älghult (det hade blivit ljust, men himlen var mulen). Så kom vi äntligen fram till det röda huset under några väldiga lönnar.
På verandan stod en kör av skolbarn i min egen ålder uppställd. Kantorn, tillika lärare och rektor, höll tal. Jag stod där lamslagen, med huvudet som ett vitt klot, som en schejk i turban, och med alla de 10-12-åriga barnens blickar riktade på mig. Jag hade blivit offentlig, liksom hela min familj.
Jag måste snart återvända till läroverket och Växjö, där jag först bodde hos min före detta klasskamrat Pelle, som inte kommit in, och senare några veckor i prästänkehemmet, en institution för medellösa prästänkor (som förr brukat ”konserveras” genom att den avlidne prästens efterträdare gifte sig med dem).
Så blev det jullov och juldagsmorgon. Vi hade stigit upp klockan fem. På landsvägen kom redan slädarna körande, när vi gick till kyrkan passerade två eller tre gengasbilar, vid kyrkstallarna gnäggade hästarna och slog med hovarna. Vi gick in genom kyrkporten, mamma med babyn på armen och vi tre syskon.
Den stora kyrkan var fullsatt. Vi skred fram genom mittgången upp mot prästbänken som låg till vänster om altaret, något höjd över menigheten. Mäktig psalmsång, alla reste sig (Var hälsad sköna morgonstund), och far trädde vitskrudad fram inför altaret. Då började min halvåriga syster skrika, vilket ledde till att mamma och min två-årige lillebror smög ut genom sakristian. Vi två bröder, 9 och 11, blev ensamma på vår upphöjda plats. Där blev vi sittande i dryga två timmar, för i Älghult brukade man slå ihop julottan med den ordinarie 11-gudstjänsten för att få allt avklarat på en gång innan man spände hästarna för slädarna och for hem.
Resten av juldagen ägnade jag åt att läsa min julklappsbok En studie i rött och fundera över Sherlock Holmes som slog liken med en käpp för att se om de kunde få blåmärken efter döden och sedan drog hem till Baker Street där han sprutade in kokain i armen eftersom han hade så tråkigt.
Tre veckor in på vårterminen kom ett brev till inackorderingsrummet i Växjö som meddelade att morfar var mycket sjuk och kanske skulle dö. Mamma hade rest till Skåne med min lillasyster som också var sjuk. När jag kom till Älghult på lördagseftermiddagen fick jag veta att morfar var död, vilket jag fruktat. I det stora mörka kalla huset fanns bara far och mina två småbröder.
På söndagskvällen tog jag rälsbussen tillbaka till Växjö. Jag gick i tankar längs den mörka Södra Järnvägsgatan och den ännu svartare Bäckaslövsvägen tills jag upptäckte att jag hamnat på Bäckaslövs hed, regementets övningsfält utanför staden. Jag gick tillbaka, kollade husnumren och hittade snart huset där jag var inackorderad: Bäckaslövsvägen 13.
Denna kväll i början av februari mindes jag höstterminen, insåg att läroverket var ett fängelse och undrade vad jag skulle ta mig till, medan jag lyssnade till min rumskamrat Götes snarkningar och stirrade på det gula draghålet i sågspånskaminen.
Om man kom trettio sekunder för sent till läroverket stängdes den tunga porten och man fick stå utanför och vänta i tio minuter. När man släpptes in uppgav man namn och klass för två vakthavande lärare som registrerade anmärkningar. Det var efternamnet som gällde och fortsatte att gälla alla de åtta åren i läroverket. Man var inte en individ utan en kategori.
Det första man såg i dunklet var den svarta skulpturen av Esaias Tegnér, som hotfullt stirrade på en från sin karmstol. På ömse sidor om honom löpte korridorer med svarta trägolv bort i mörkret.
Jag insjuknade i öroninflammation under den långvariga flyttprocessen, huvudet lindades i en vit turban av fetvadd och bindor, vi lämnade Växjö i mörkret en novembermorgon, jag, mina föräldrar, mina tre syskon, ett halvt, 2 och 9 år gamla, en taxi väntade vid den prydliga stationen i Älghult (det hade blivit ljust, men himlen var mulen). Så kom vi äntligen fram till det röda huset under några väldiga lönnar.
På verandan stod en kör av skolbarn i min egen ålder uppställd. Kantorn, tillika lärare och rektor, höll tal. Jag stod där lamslagen, med huvudet som ett vitt klot, som en schejk i turban, och med alla de 10-12-åriga barnens blickar riktade på mig. Jag hade blivit offentlig, liksom hela min familj.
Jag måste snart återvända till läroverket och Växjö, där jag först bodde hos min före detta klasskamrat Pelle, som inte kommit in, och senare några veckor i prästänkehemmet, en institution för medellösa prästänkor (som förr brukat ”konserveras” genom att den avlidne prästens efterträdare gifte sig med dem).
Så blev det jullov och juldagsmorgon. Vi hade stigit upp klockan fem. På landsvägen kom redan slädarna körande, när vi gick till kyrkan passerade två eller tre gengasbilar, vid kyrkstallarna gnäggade hästarna och slog med hovarna. Vi gick in genom kyrkporten, mamma med babyn på armen och vi tre syskon.
Den stora kyrkan var fullsatt. Vi skred fram genom mittgången upp mot prästbänken som låg till vänster om altaret, något höjd över menigheten. Mäktig psalmsång, alla reste sig (Var hälsad sköna morgonstund), och far trädde vitskrudad fram inför altaret. Då började min halvåriga syster skrika, vilket ledde till att mamma och min två-årige lillebror smög ut genom sakristian. Vi två bröder, 9 och 11, blev ensamma på vår upphöjda plats. Där blev vi sittande i dryga två timmar, för i Älghult brukade man slå ihop julottan med den ordinarie 11-gudstjänsten för att få allt avklarat på en gång innan man spände hästarna för slädarna och for hem.
Resten av juldagen ägnade jag åt att läsa min julklappsbok En studie i rött och fundera över Sherlock Holmes som slog liken med en käpp för att se om de kunde få blåmärken efter döden och sedan drog hem till Baker Street där han sprutade in kokain i armen eftersom han hade så tråkigt.
Tre veckor in på vårterminen kom ett brev till inackorderingsrummet i Växjö som meddelade att morfar var mycket sjuk och kanske skulle dö. Mamma hade rest till Skåne med min lillasyster som också var sjuk. När jag kom till Älghult på lördagseftermiddagen fick jag veta att morfar var död, vilket jag fruktat. I det stora mörka kalla huset fanns bara far och mina två småbröder.
På söndagskvällen tog jag rälsbussen tillbaka till Växjö. Jag gick i tankar längs den mörka Södra Järnvägsgatan och den ännu svartare Bäckaslövsvägen tills jag upptäckte att jag hamnat på Bäckaslövs hed, regementets övningsfält utanför staden. Jag gick tillbaka, kollade husnumren och hittade snart huset där jag var inackorderad: Bäckaslövsvägen 13.
Denna kväll i början av februari mindes jag höstterminen, insåg att läroverket var ett fängelse och undrade vad jag skulle ta mig till, medan jag lyssnade till min rumskamrat Götes snarkningar och stirrade på det gula draghålet i sågspånskaminen.
Om man kom trettio sekunder för sent till läroverket stängdes den tunga porten och man fick stå utanför och vänta i tio minuter. När man släpptes in uppgav man namn och klass för två vakthavande lärare som registrerade anmärkningar. Det var efternamnet som gällde och fortsatte att gälla alla de åtta åren i läroverket. Man var inte en individ utan en kategori.
Det första man såg i dunklet var den svarta skulpturen av Esaias Tegnér, som hotfullt stirrade på en från sin karmstol. På ömse sidor om honom löpte korridorer med svarta trägolv bort i mörkret.
Läroverkets hjärta var aulan som hade bänkar på ömse
sidor om en mittgång och orgelläktare som i en kyrka. Längst fram
fanns ett upphöjt podium där rektor Dahllöf satt med svart hår och
glittrande glasögon, vänd mot eleverna i samma ställning som Tegnér
innanför porten. Snett bakom honom fanns en hög talarstol där magister
Risberg och lektor Rosén varje morgon från måndag till lördag under
alla mina åtta år höll morgonandakt. Eleverna satt klassvis med de
yngsta klasserna längst fram. År för år flyttade man bakåt för att till
slut hamna längst bak.
Det var obligatoriskt att ha med sig psalmbok. Då och då utlyste rektor psalmbokskontroll vilket innebar att sidodörrarna till aulan stängdes och samtliga elever med psalmbok i hand långsamt fick troppa ut genom den enda öppna dörren, där ett par lärare antecknade dem som var utan.
Rakt under aulan låg gymnastiksalen med ingång från läroverkets baksida. Omklädningsrummet, låg halvt nedsänkt under marken, var mörkt och luktade illa. Där nere var man på nåd och onåd utlämnad åt fänriken, en ung nazist som kallades Tuppen. Han hade inlett höstterminen med hälsningsövningar. Pojkarna (hur flickornas gymnastik var organiserad minns jag inte) marscherade runt i gåsmarsch, med blå kortbyxor och gymnastikskor och iförda svarta läroverksmössor med blank skärm.
När vi passerade Tuppen skulle vi gå i givakt, se honom i ögonen, med ett ryck ta av mössan och hålla den med nedsträckt arm intill knäet. Denna övning återkom en gång i veckan. När vintern närmade sig hade några pojkar röda stickade luvor i stället för läroverksmössor. Det var kallt ute. Men de röda luvorna ansågs också symbolisera det norska motståndet mot den tyska ockupationen. Det innebar konflikt i gymnastiksalen.
Fänriken hade ett speciellt disciplinmedel: en nyckelknippa. Den var ganska tung för där fanns många nycklar. Han kastade den tvärsöver gymnastiksalen. Om han inte träffade den elev han siktade på, fick denne springa fram med nycklarna till honom och utsättas för en utskällning och ibland en spark. Det gjorde ont när knippan träffade i ryggen.
För första gången konfronterades vi med ett främmande språk. Tyska. Nazityska, kunde vi mumla. Grammatiken var svår och på grund av hög frånvaro under hösten halkade jag efter.
En matematiklärare försökte skapa respekt genom att dra oss i håret. En av de elever han luggade reste sig. Då steg läraren upp på en stol för att komma i överläge. Eleven gjorde detsamma. Det slutade med att lärare och elev stod på bänklocket. Klassen skrattade hånfullt.
Det var mörkt när jag vaknade. Vår inackorderingstant ställde fram smörgås och mjölk. Frampå dagen kom solen fram och snön blev kram. På kvartsrasten hade vi snöbollskrig, ropade och hojtade. Särskilt roligt var det när alla trängdes i porten efter första ringningen. Röda och glada satte vi oss i klassrummet. Magister Kollander gick fram och tillbaka med onaturligt rak hållning eftersom han hade pekpinnen bakom ryggen, fastspänd i armvecken.
Då bultade det hårt på klassrumsdörren. Magistern öppnade. Det var rektor Dahllöf. Vi for upp och ställde oss i givakt, hälsade och blev tillsagda att sitta.
Rektor var ursinnig. Vi hade kastat snöboll mot skolingången och det var förbjudet i ordningsstadgan. Han uppmanade oss att vara ärliga och erkänna vilka av oss som gjort sig skyldiga till förbrytelsen. Ingen rörde sig. Dödstystnad rådde.
Dig känner jag i alla fall igen, röt rektor och pekade på mig. Ställ dig upp! Kom fram! Jag ställde mig framför honom och stirrade på hans blanka svarta skor. Se mig i ögonen! Jag stirrade in i glasögonen. Han gav mig två örfilar, en på var kind, troligen inte särskilt hårda. Min skräck handlade inte om att få stryk. Gå och sätt dig! Rektor tågade ut. Först då märkte jag att han haft en vaktmästare med sig.
Jaså, du är en sådan lax, sa magister Kollander. Nästa rast märkte jag att jag blivit en offentlig person också i läroverket.
Det var obligatoriskt att ha med sig psalmbok. Då och då utlyste rektor psalmbokskontroll vilket innebar att sidodörrarna till aulan stängdes och samtliga elever med psalmbok i hand långsamt fick troppa ut genom den enda öppna dörren, där ett par lärare antecknade dem som var utan.
Rakt under aulan låg gymnastiksalen med ingång från läroverkets baksida. Omklädningsrummet, låg halvt nedsänkt under marken, var mörkt och luktade illa. Där nere var man på nåd och onåd utlämnad åt fänriken, en ung nazist som kallades Tuppen. Han hade inlett höstterminen med hälsningsövningar. Pojkarna (hur flickornas gymnastik var organiserad minns jag inte) marscherade runt i gåsmarsch, med blå kortbyxor och gymnastikskor och iförda svarta läroverksmössor med blank skärm.
När vi passerade Tuppen skulle vi gå i givakt, se honom i ögonen, med ett ryck ta av mössan och hålla den med nedsträckt arm intill knäet. Denna övning återkom en gång i veckan. När vintern närmade sig hade några pojkar röda stickade luvor i stället för läroverksmössor. Det var kallt ute. Men de röda luvorna ansågs också symbolisera det norska motståndet mot den tyska ockupationen. Det innebar konflikt i gymnastiksalen.
Fänriken hade ett speciellt disciplinmedel: en nyckelknippa. Den var ganska tung för där fanns många nycklar. Han kastade den tvärsöver gymnastiksalen. Om han inte träffade den elev han siktade på, fick denne springa fram med nycklarna till honom och utsättas för en utskällning och ibland en spark. Det gjorde ont när knippan träffade i ryggen.
För första gången konfronterades vi med ett främmande språk. Tyska. Nazityska, kunde vi mumla. Grammatiken var svår och på grund av hög frånvaro under hösten halkade jag efter.
En matematiklärare försökte skapa respekt genom att dra oss i håret. En av de elever han luggade reste sig. Då steg läraren upp på en stol för att komma i överläge. Eleven gjorde detsamma. Det slutade med att lärare och elev stod på bänklocket. Klassen skrattade hånfullt.
Det var mörkt när jag vaknade. Vår inackorderingstant ställde fram smörgås och mjölk. Frampå dagen kom solen fram och snön blev kram. På kvartsrasten hade vi snöbollskrig, ropade och hojtade. Särskilt roligt var det när alla trängdes i porten efter första ringningen. Röda och glada satte vi oss i klassrummet. Magister Kollander gick fram och tillbaka med onaturligt rak hållning eftersom han hade pekpinnen bakom ryggen, fastspänd i armvecken.
Då bultade det hårt på klassrumsdörren. Magistern öppnade. Det var rektor Dahllöf. Vi for upp och ställde oss i givakt, hälsade och blev tillsagda att sitta.
Rektor var ursinnig. Vi hade kastat snöboll mot skolingången och det var förbjudet i ordningsstadgan. Han uppmanade oss att vara ärliga och erkänna vilka av oss som gjort sig skyldiga till förbrytelsen. Ingen rörde sig. Dödstystnad rådde.
Dig känner jag i alla fall igen, röt rektor och pekade på mig. Ställ dig upp! Kom fram! Jag ställde mig framför honom och stirrade på hans blanka svarta skor. Se mig i ögonen! Jag stirrade in i glasögonen. Han gav mig två örfilar, en på var kind, troligen inte särskilt hårda. Min skräck handlade inte om att få stryk. Gå och sätt dig! Rektor tågade ut. Först då märkte jag att han haft en vaktmästare med sig.
Jaså, du är en sådan lax, sa magister Kollander. Nästa rast märkte jag att jag blivit en offentlig person också i läroverket.
2016-02-04
Häv blockaden mot Kuba
LÖRDAG 6/2/2016 KL. 19:00
SOFIELUNDS FOLKETS HUS, ROLFSGATAN 16 MALMÖ
TAL, LEVANDE MUSIK, MATSERVERING
Affisch »
Vi behöver dig i Lund!
Amnesty i Lund välkomnar alla
intresserade till en träff där vi berättar vilka grupper och
aktiviteter som finns i Lund. Du kan exempelvis engagera dig i
bokloppisgruppen, kampanjgruppen, HBTQ-gruppen, kvinnorättsgruppen eller
second hand-butiken.
Om intresse finns hjälper vi gärna till att starta en ny grupp, fokus kan till exempel vara Kina, dödsstraff eller Mellanöstern.
Tid: Måndag den 8 februari kl 18.00
PLats: Amnestys lokal på Östra Vallgatan 61 (mittemot Botaniska trädgården)
Vi bjuder på kaffe och smörgås.
Om intresse finns hjälper vi gärna till att starta en ny grupp, fokus kan till exempel vara Kina, dödsstraff eller Mellanöstern.
Tid: Måndag den 8 februari kl 18.00
PLats: Amnestys lokal på Östra Vallgatan 61 (mittemot Botaniska trädgården)
Vi bjuder på kaffe och smörgås.
12TH INTERNATIONAL ISRAELI APARTHEID WEEK
7-13 march 2016
En mycket stor manifestation i
Sydafrika som är betydligt mindre i resten av världen. Detta gäller
även för BDS-kampanjen för att isolera Israel som ett stöd för
Palestina i allmänhet och den ockuperade delen i synnerhet.
I Sydafrika har man publicerat ett antal tips på hur man kan bli involverad i IAW. Kanske något att fundera på för aktivister även i Sverige.
Läs mer här:
I Sydafrika har man publicerat ett antal tips på hur man kan bli involverad i IAW. Kanske något att fundera på för aktivister även i Sverige.
Läs mer här:
En liten pojke… av Karin S
En liten pojke ligger drunknad
på en stenig strand
med en stickad mössa
över ansiktet.
Vi ser hans mörka hår
som aldrig kommer att
växa mer.
Kommer det svenska folket
att beröras eller
har det gått inflation
i medkänslan?
på en stenig strand
med en stickad mössa
över ansiktet.
Vi ser hans mörka hår
som aldrig kommer att
växa mer.
Kommer det svenska folket
att beröras eller
har det gått inflation
i medkänslan?
Läs Politiken
Vänsterpartiet avvisar förslaget till
“Handlingsplan mot våldsbejakande extremism”: snömos, politiserat och
ovetenskapligt menar Abe Bergegårdh.
Kampen mot Daesh (Islamska staten) måste tas på allvar, men framförallt vara framgångsrik. Det kräver en balansgång mellan riktade hårda medel och ett effektivt förebyggande arbete som kan undergräva deras långsiktiga stöd.
Läs mer i Politiken »
Kampen mot Daesh (Islamska staten) måste tas på allvar, men framförallt vara framgångsrik. Det kräver en balansgång mellan riktade hårda medel och ett effektivt förebyggande arbete som kan undergräva deras långsiktiga stöd.
Läs mer i Politiken »
Bygg höghastighetstunnel! av Gunnar Stensson
I måndags kom beskedet att somliga – inte alla - höghastighetståg
kommer att göra uppehåll i Lunds central. Det gläder Lunds politiker
och säkert också många lundabor.
Det betyder samtidigt att många höghastighetståg kommer att susa tvärs igenom centralstationen. I hög hastighet.
Det kräver att mycket stora ingrepp görs i stationsområdet och bebyggelsen närmast spåren, främst längs Nygatan och Gasverksgatan, där järnvägen gör en skarp krök och 80 km/timmen är högsta tillåtna hastighet.
Banområdet måste breddas vilket leder till att barriäreffekten som klyver Lund förstärks.
Ur de perspektiven måste tunnelalternativet tas upp till ny prövning. Det kan komma sådana krav i den så kallade Sverigeförhandlingen.
Det betyder samtidigt att många höghastighetståg kommer att susa tvärs igenom centralstationen. I hög hastighet.
Det kräver att mycket stora ingrepp görs i stationsområdet och bebyggelsen närmast spåren, främst längs Nygatan och Gasverksgatan, där järnvägen gör en skarp krök och 80 km/timmen är högsta tillåtna hastighet.
Banområdet måste breddas vilket leder till att barriäreffekten som klyver Lund förstärks.
Ur de perspektiven måste tunnelalternativet tas upp till ny prövning. Det kan komma sådana krav i den så kallade Sverigeförhandlingen.
Korrektioner av Lucifer
I förra veckan
påstod jag att vi (delar av Blåsorkestern) spelat för Cesar Chavez i
samband med Köpenhamnsmötet om klimatet för några år sen. Det var en
pinsam förnamnsförväxling av mig. Den vi spelade för var inte den
mexikansk-amerikanske folkledaren, jordbrukaren och
fackföreningsorganisatören César Chávez(1927-1993) utan den
venezuelanske exmilitären och revolutionsledaren Hugo Chávez
(1954-2013). Han stod i spetsen för ett försök till statskupp 1994
vilket gav honom ett par år i fängelse. Men han kom igen och vann
presidentvalet 1998 och ledde sedan landet. Hans ideologi var en
antiimperialistisk ”demokratisk bolivarianism” som skulle bryta ned de
gamla maktgruppernas monopol på makten. Han hade goda kontakter med
Cuba. var hatad av de privata ägarna av TV och tidningar och möttes av
ett statskuppsförsök 2002 understött av USA.
Kan inte socialister sköta ekonomin?
Men så hände det som så ofta har skett med kraftfulla försök att ändra den sociala ordningen. Venezuelas ekonomi missköttes med resulterande varubrist, inflation och korruption. Hans livsverk har (efter hans död i cancer) fallit ytterligare sönder under efterträdaren Maduro. Det är ett sorgligt slut på en viktig reformperiod. Måste det alltid gå så när socialister tar makten?
Goldwater igen
Det här är en historia jag har berättat tio gånger i dessa spalter: kampen mellan republikanernas Barry Goldwater och demokraternas Lyndon Johnsson i amerikanska presidentvalet 1964. Alla goda krafter i Sverige (inkl. jag själv) stod upp som en person och talade för hur avgörande det var att stoppa den reaktionäre Goldwater och se till att den progressive Johnson blev vald. Johnson vann och snart hade USA en halv miljon soldater på marken i Vietnam medan himlen förmörkades av USA:s bomarmador.
En förkämpe för demokratin
Nu läser jag i Aftonbladet politiska redaktören Karin Peterssons varning för att de skäggiga intellektuella i Sverige inte nog uppskattar den progressiva Hillary Clinton. Hon är t.ex. kvinna och hon är för fri abort. På USA:s hemmaplan är hon lika mycket till vänster som Sanders, påstås det, skillnaden gäller bara utrikespolitiken . ”Sanders förespråkar en mer isolationistisk linje medan Hillary Clinton vill se ett större amerikanskt engagemang i exempelvis Syrien” Engagemang är alltså ordet. Men som utrikesminister var hon en utpräglad hök. Berömt är hennes råa yttrande om Gaddafi i Libyen: “We came, we saw, he died.” Jo, förvisso. Gaddafi dödades i ett dike genom att en bajonett stacks upp i ändtarmen. Som president kommer Hillary leda USA ut i allsköns krig som förklaras vara fredliga och värna demokratin av bombliberalerna. Hon kommer säkert att prisas av Per T. Ohlsson. Nej tack, är enda rimliga reaktionen
veckan
påstod jag att vi (delar av Blåsorkestern) spelat för Cesar Chavez i
samband med Köpenhamnsmötet om klimatet för några år sen. Det var en
pinsam förnamnsförväxling av mig. Den vi spelade för var inte den
mexikansk-amerikanske folkledaren, jordbrukaren och
fackföreningsorganisatören César Chávez(1927-1993) utan den
venezuelanske exmilitären och revolutionsledaren Hugo Chávez
(1954-2013). Han stod i spetsen för ett försök till statskupp 1994
vilket gav honom ett par år i fängelse. Men han kom igen och vann
presidentvalet 1998 och ledde sedan landet. Hans ideologi var en
antiimperialistisk ”demokratisk bolivarianism” som skulle bryta ned de
gamla maktgruppernas monopol på makten. Han hade goda kontakter med
Cuba. var hatad av de privata ägarna av TV och tidningar och möttes av
ett statskuppsförsök 2002 understött av USA. Kan inte socialister sköta ekonomin?
Men så hände det som så ofta har skett med kraftfulla försök att ändra den sociala ordningen. Venezuelas ekonomi missköttes med resulterande varubrist, inflation och korruption. Hans livsverk har (efter hans död i cancer) fallit ytterligare sönder under efterträdaren Maduro. Det är ett sorgligt slut på en viktig reformperiod. Måste det alltid gå så när socialister tar makten?
Goldwater igen
Det här är en historia jag har berättat tio gånger i dessa spalter: kampen mellan republikanernas Barry Goldwater och demokraternas Lyndon Johnsson i amerikanska presidentvalet 1964. Alla goda krafter i Sverige (inkl. jag själv) stod upp som en person och talade för hur avgörande det var att stoppa den reaktionäre Goldwater och se till att den progressive Johnson blev vald. Johnson vann och snart hade USA en halv miljon soldater på marken i Vietnam medan himlen förmörkades av USA:s bomarmador.
En förkämpe för demokratin
Nu läser jag i Aftonbladet politiska redaktören Karin Peterssons varning för att de skäggiga intellektuella i Sverige inte nog uppskattar den progressiva Hillary Clinton. Hon är t.ex. kvinna och hon är för fri abort. På USA:s hemmaplan är hon lika mycket till vänster som Sanders, påstås det, skillnaden gäller bara utrikespolitiken . ”Sanders förespråkar en mer isolationistisk linje medan Hillary Clinton vill se ett större amerikanskt engagemang i exempelvis Syrien” Engagemang är alltså ordet. Men som utrikesminister var hon en utpräglad hök. Berömt är hennes råa yttrande om Gaddafi i Libyen: “We came, we saw, he died.” Jo, förvisso. Gaddafi dödades i ett dike genom att en bajonett stacks upp i ändtarmen. Som president kommer Hillary leda USA ut i allsköns krig som förklaras vara fredliga och värna demokratin av bombliberalerna. Hon kommer säkert att prisas av Per T. Ohlsson. Nej tack, är enda rimliga reaktionen
Protester mot tillfälligt flyktingboende på Mårtens Fälad
av Ulf Nymark
I lokalpressen har framgått att det blåser en lokal proteststorm mot
ett tillfälligt flyktingboende på Mårtenskolans tomt. Protesterarna
gäller att Servicenämnden sökt bygglov paviljonger för ett tillfälligt
boende för ensamkommande flyktingbarn på den utdömda Mårtenskolans
tomt. De boende har uppfattningen att detta förhindrar ett nytt
skolbygge. Så här inte fallet.
Mårtenskolan dömdes ut och ska rivas. Barn- och skolnämnd Lunds stad har beställt kalkyl för en ny skola. Utredning pågår. Inga beslut om en ny skola har fattats. Om det blir ett sådant beslut kommer plan- och byggprocessen att ta relativt lång tid.
Tillfälligt bygglov
Att tillfälligt bygglov har sökts innebär inget beslut om att ett tillfälligt boende verkligen ska etableras. Tomten där Mårtenskolan tidigare låg är en av många som kommunen sökt bygglov för i syfte att ha hög beredskap. Om ett tillfälligt boende skulle komma till stånd på den aktuella tomten kommer det att vara tillfälligt och inte utgöra ett hinder i för att bygga en ny skola.
Måndag i förra veckan hade föräldrar till barnen på skolan inbjudit ansvariga politiker till ett möte på skolan. Politiker från praktiskt taget samtliga partier var närvarande och fick frågor både om bygglovsansökan och planerna på en ny skola. Utredningen om skolsituationen på Öster beräknas vara klar i mars månad.
Opportunism
Bristen på underlag för ett ställningstagande, dvs utredningen, hindrade emellertid inte några av de närvarande partierna, t ex liberalerna och kd, att i sann opportunistisk anda utfästa sig för att – oavsett utredningens resultat – så skulle en ny skolas byggas på den gamla skoltomten. Mötet resulterade i att föräldrarna av de förtroendevalda lovades ett nytt sammanträffande när utredningen är klar, samt att frågan om bygglov inte ska tas upp till behandling förrän skolutredningen är presenterad.
Ulf Nymark (MP)
Vice ordförande i Byggnadsnämnden
Mårtenskolan dömdes ut och ska rivas. Barn- och skolnämnd Lunds stad har beställt kalkyl för en ny skola. Utredning pågår. Inga beslut om en ny skola har fattats. Om det blir ett sådant beslut kommer plan- och byggprocessen att ta relativt lång tid.
Tillfälligt bygglov
Att tillfälligt bygglov har sökts innebär inget beslut om att ett tillfälligt boende verkligen ska etableras. Tomten där Mårtenskolan tidigare låg är en av många som kommunen sökt bygglov för i syfte att ha hög beredskap. Om ett tillfälligt boende skulle komma till stånd på den aktuella tomten kommer det att vara tillfälligt och inte utgöra ett hinder i för att bygga en ny skola.
Måndag i förra veckan hade föräldrar till barnen på skolan inbjudit ansvariga politiker till ett möte på skolan. Politiker från praktiskt taget samtliga partier var närvarande och fick frågor både om bygglovsansökan och planerna på en ny skola. Utredningen om skolsituationen på Öster beräknas vara klar i mars månad.
Opportunism
Bristen på underlag för ett ställningstagande, dvs utredningen, hindrade emellertid inte några av de närvarande partierna, t ex liberalerna och kd, att i sann opportunistisk anda utfästa sig för att – oavsett utredningens resultat – så skulle en ny skolas byggas på den gamla skoltomten. Mötet resulterade i att föräldrarna av de förtroendevalda lovades ett nytt sammanträffande när utredningen är klar, samt att frågan om bygglov inte ska tas upp till behandling förrän skolutredningen är presenterad.
Ulf Nymark (MP)
Vice ordförande i Byggnadsnämnden
Nyspråk
Att hyra ut bostäder är ett utmärkt sätt att roffa åt sig pengar. Bert Karlsson gör det, liksom Donald Trump.
Moderaterna, ett parti fullt av fastighetsägare, vill höja din hyra och ge fortsatta bidrag till fastighetsägarna. Det gäller att profitera på bostadsbristen. Men de vill inte att du ska veta om det. Så i stället för hyreshöjning säger de marknadshyra och i stället för statsbidrag ränteavdrag.
Det kallas ”nyspråk”, som i Orwells roman 1984.
Gunnar Stensson
Moderaterna, ett parti fullt av fastighetsägare, vill höja din hyra och ge fortsatta bidrag till fastighetsägarna. Det gäller att profitera på bostadsbristen. Men de vill inte att du ska veta om det. Så i stället för hyreshöjning säger de marknadshyra och i stället för statsbidrag ränteavdrag.
Det kallas ”nyspråk”, som i Orwells roman 1984.
Gunnar Stensson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)