2009-06-11

Privatiserade krig av Anders Davidson

Sedan Barack Obama tillträdde har antalet Private Security Contractors i Afghanistan ökat med 29 procent och är nu närmare 70.000. I Irak med 23 procent till över 132.000 man. Oklart om "personal" från Triple Canopy, tidigare Blackwater, är medräknad.
Till det en planerad och inledd militär "surge". Ockupationen har långt fler kängor på marken än Sovjetunionen hade.

Låt Asa 7, Kenneth, 13, och Patrik Vuvu, 14 år STANNA!

Insamlingen har 989 Underskrifter!
Deras pappa är försvunnen i Kongo. Deras mamma har gått underjorden i Sverige. Nu ska Asa, Patrik och Kenneth utvisas till hemlandet, enligt ett beslut från Migrationsverket.
Asa 7, Kenneth, 13, och Patrik Vuvu, 14 år, har fått sin dom av migrationsverket. De ska skickas tillbaks till Demokratiska republiken Kongo, det land de i skräck flydde ifrån.
– Jag väljer hellre att dö snabbt, än att bli torterad, säger Patrik.
Ju fler namn desto större sannolikhet att de får stanna !
Läs mer om fallet i NVP (Nacka Värmdö Posten)
Till namninsamlingen

En strategisk revolution i Mellanöstern
av Gunnar Stensson

Att hela den muslimska världen gläder sig åt det försoningstal som Barak Obama höll i Kairo är självklart. EU har redan inlett en omprövning och förändring av sin politik i Mellanöstern.
I Israel är konflikten mellan USA och den israeliska regeringen en huvudfråga. Den israeliska tidningen Haaretz skriver: ”För Israel är Obamas Kairotal inget mindre än en strategisk revolution. Under Bush-eran var Israel USA:s främsta partner i kriget mot terror och åtnjöt militär operationsfrihet mot palestinierna, Hizbollah och Syrien i gengäld mot tillbakadragandet av bosättningarna i Gaza. Under Obama måste Israel genomgå en omskolning och kommer ännu en gång få gå igenom ett test beträffande sitt stöd till USA:s intressen i Mellanöstern.”
Om talet skriver Haaretz vidare: ”Detta är en stor ledares tänkande, en man som vandrade med visdom mellan Holocaust och Nakba (fördrivningen av palestinier), mellan israeler och palestinier, mellan amerikaner och araber, mellan kristna, judar och muslimer.”
I en annan artikel med titeln ”Obama framträdde i Kairo som en sann vän till Israel” skriver den ansedde journalisten Gideon Levy: ”En ny tid gryr. En amerikansk president talar om förhandlingar med Iran utan villkor eller tysta hot, är till och med villig att acceptera att Iran har tillgång till civil kärnenergi, en president, som talade om Hamas som en legitim organisation som representerar en del av det palestinska samhället men som avstå från våld; som talade med empati om det palestinska lidandet, som, tro det eller ej, talade om säkerhet inte bara för israeler utan också för palestinier, som sa att bosättningarna är olagliga och som manade till kärnvapennedrustning i hela regionen.”

Obamas fiender och Sydsvenskans behov av omskolning.
De traditionella judiska påtryckningsgrupperna i USA har redan inlett striden mot president Obamas Mellanösternpolitik. Republikanerna samlar sig till attack. Gideon Levy konstaterade att Obamas ansikte fårats och att hans hår grånat: han åldras hastigt.
Vid sidan av de salongsfähiga judiska påtryckningsgrupperna finns den judiska extremism som har de fem moseböckerna, Torahn, som ideologisk källa. En viktig strömning i det sammanhanget är Chabad-Lubavitj-rörelsen som ägnar sig åt att omvända sekulära judar, men som också är oförsonlig mot palestinierna.
Chabad-Lubavitj-rörelsen är tvetydig: å ena sidan visar den utåt upp ett kärleksfullt ansikte, som till exempel lockat Bob Dylan, å den andra propagerar den i hemlighet för terror mot palestinierna.
Det är viktigt att ta upp den lokalt här därför eftersom den har en stark institution i centrala Malmö och för ett par år sedan försökte vidga sitt inflytande också till Lund genom att starta en friskola här under den tid då jag var ordförande i utbildningsnämnden. Det är lätt att finna dess hemsidor i Malmö, Stockholm och Berlin på nätet. Rörelsen var aktiv under debatten om matchen och har säkert förbindelser med Sydsvenskan.
Sydsvenskan har nästan inte alls kommenterat omvälvningen i den amerikanska Mellanöstern-politiken och Obamas tal i Kairo. Det är kanske inte så konstigt med tanke på ledarsidornas sedan nästan tio år ingrodda Bushretorik. Sydsvenskans tänkande under Bush-åren är oförenligt med den nya Obama-strategin. Sydsvenskan har samma behov som Israel av en omskolning.
Vi presenterar under Pressgrannar en genomgång av en aktuell amerikansk debatt om Chabad-Lubavitch-rörelsen, hämtad ur Haaretz.
President Netanyahu har aviserat att han tänker hålla ett mottal till president Obamas Kairotal nu, söndagen den 14 mars. Vi tar upp det i nästa nummer av Veckobladet som är det sista före sommaren

Atomkraft – nej tack av Sven-Hugo Mattsson

"Atomkraften vill vi successivt fasa ut med tanke på sysselsättning och välfärd”, skriver vänsteralliansen i en debattartikel. Den skall alltså inte fasas ut i takt med att förnybar el tillkommer. Skrivningen är den Socialdemokraterna haft i 30 år och har lett till att vi har mer atomkraft än någonsin. Mitt tips är att vi nu kommer att använda atomkraft i många årtionden till, ja frågan är om den inte blir evig. Vi kommer alltid att vilja ha mer välfärd, en välfärdsstat blir aldrig färdigbyggd eftersom nya behov ständigt tillkommer. Sen vi började ladda reaktorerna har vi mestadels haft hög arbetslöshet eller som nu massarbetslöshet. Så var finns sambandet? Välfärd, sysselsättning och atomkraft är enheter som i stort lever sitt eget liv.

Välfärden
Välfärden drivs uteslutande av att vi är villiga att betala till densamma. Förutsättningen för mer välfärd är att vi höjer skatter, då drar vi också undan pengar för mer konsumism och reklam, som är mer elberoende. Man kan till och med se det tvärtom, höj skatter på energi och satsa de pengarna på välfärd.

Sysselsättning
Som skrivet, vi har mer atomkraft än någonsin och massarbetslöshet. Det finns ingen som nu har svaret på hur vi kan få ner arbetslösheten till acceptabla nivåer. Inte ens de som vill höja kommunalskatten eller nybyggnation har svaret på massarbetslösheten. Det är marknaden och tillväxt vi har att lita till och det gör inte mig trygg. Skall vi få ner arbetslösheten på politisk väg måste vi minska arbetstiden, men inte ens det är en säker väg.

Atomkraft
Mot atomkraften står förnybar energi. Energi som inte ger avtryck till kommande generationer i form av avfall och ökande växthusgaser i atmosfären. Därför är det konstigt att Vänster-
och Miljöpartiet ändrar ståndpunkt i ett läge just när de förnybara energislagen kommer.
Vänsteralliansen skriver att vi har ett överskott på el och påpekar att de förnybara energislagen kommer i stor skala. Så varför inte en skrivning som innebär att atomkraften fasas ut den takt förnybar energi tillkommer? Förutsättningen för de förnybara källorna att komma fram är att atomkraften samtidigt fasas ut så det inte finns någon tvekan om satsning.

Linje 3
Det finns inget linje 3-parti längre. Ett parti som för linje 3 vidare måste ha skrivningar som innebär att det finns ett värde i sig att få bort atomkraften, inte hänga upp det på något som knappast har med saken att göra.
Partier har rätt att ändra uppfattning. Men själv känner jag mig blåst, jag trodde att atomkraften skulle vara borta senast 2010. Det fanns väl till och med ett riksdagsbeslut i den riktningen.? Allt arbete för linje 3 visar sig nu förgäves. Men jag konstaterar att det finns ännu större anledning och förhoppningsvis förutsättning att bilda ett nytt vänsterparti.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster

Ella Svensson, en av den svenska grundskolans mödrar, är död
av Gunnar Stensson

Vi blev vänner under mitt år på Lärarhögskolan i Malmö 1970 – 71, då hon var min avhållna metodiklektor i historia och samhällskunskap.
Säkert är hon ihågkommen av många andra lärare i Lunds grundskolor och gymnasier som utbildades vid Lärarhögskolan under 1970- och 80-tal. Hon dog nyligen vid 91 års ålder, och det har gått ett par år sedan vi sist talades vid.
Ella arbetade som ung i sekretariatet för 1946 års Skolkommission. Där skapades den svenska grundskola som genomfördes efter ett riksdagsbeslut 1962. Hon älskade den och försvarade modigt de demokratiska principer som den byggde på. Den var i högsta grad ifrågasatt av äldre lärare.
Från 1968 och till pensioneringen arbetade hon med grundskolebarnen i området runt Heleneholm och Almhög. De var inte alltid lätta att tas med. Men hon hade en kombination av empati, uthållighet och kraft.
Som fredskämpe och internationalist var hon framför allt engagerad i Gandhi och hans ickevåldsideologi. Hon var en av grundarna till organisationen ”Lärare för fred”.
Framför allt var hon en radikal demokrat, i klassrummet bland eleverna, i samhället och i det socialdemokratiska partiet. Hon hade fyllnadstjänstgöring på Heleneholmsskolan, så under många år var vi kollegor och möttes nästan dagligen.
Ella var en god och vänlig människa. Ändå var hon kontroversiell, just för att hon alltid framträdde som radikal demokrat och jämlikhetsförespråkare.

Demokrati är målet, inte medlet
av Gunnar Stensson

Anders Ehnmark presenterade i Sydsvenskan 8/6 Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, ”Hegemonin och den socialistiska strategin”, Glänta/Vertigo.
Fast han inte säger det direkt framgår det tydligt att Ehnmark ser socialismen som ett steg på vägen till demokrati, inte tvärtom. Han anser sig få stöd för den tanken hos bokens författare. ”Demokratin är en oändlig ifrågasättande process”, skriver de.
Ehnmark kommenterar: ”Det som föresvävar dem är ett medborgarstyre under utvidgning, en radikal demokrati som tränger in överallt”.
Ord som medborgare och medborgarstyre är främmande för den svenska vänsterns traditionella språkbruk. Det fick jag mycket klart för mig när jag föreslog en formulering med utgångspunkt från begreppet medborgare som beteckning på det parti som till slut fick namnet Demokratisk vänster.
De idéer och värderingar som DV företräder och försökt utveckla under rubriken frihetlig socialism sammanfaller nära med den diskussion Anders Ehnmark för och under lång tid fört. Kanske vore det bättre att utgå från själva partinamnet.
Ehnmark citerar också den franske historikern Pierre Rosanvallon som nyligen gett ut en essä med titeln ”Den demokratiska legitimiteten” (Seuil). Rosanvallon hävdar att vänstern delvis har tänkt på fel sak, socialism, inte demokrati.
I VPK Lund var dessa tankar levande under 70- och 80-tal. 1977 genomfördes en demonstration under parollen: ”Ingen demokrati utan socialism. Ingen socialism utan demokrati”.
Senare generationer i V Lund genomdrev en återgång till en traditionell marxistisk linje där man ensidigt höll fast vid den på förhand givna motsättningen mellan arbete och kapital och den traditionella synen på partiet.
DV:s utbrytning kan ses som ett förkastande av V:s återgång till en passerad hållning och som ett fullföljande av den tidigare demokratilinjen.
Det måste dock framhållas att den motsättning mellan marxism och demokrati som borgerliga media hamrat in under 150 år inte alls är självklar. Ett bevis är naturligtvis den utveckling av socialdemokratiska partier som ägde rum redan för hundra år sedan.
Marx måste ses i det tidssammanhang där han verkade. Den begränsade parlamentariska demokrati som växte fram under 1800-talet avfärdade han som en skendemokrati. Han såg den demokratiska rösträttskampen som ett steg på vägen till socialism. Han ansåg sig vara realist när han hävdade att socialismen i ett övergångsskede måste innebära ”proletariatets diktatur”. Det var hans stora misstag, men det var en konsekvens av hans låsning vid den på förhand givna motsättningen mellan arbete och kapital.
När den motsättningen var löst skulle enligt Marx kommunismen inträda. I Marx föreställningsvärld var den ett tillstånd av fred och demokrati, utan statligt tvång, ett samhälle där alla människor kunde utveckla sin fulla kreativa potential. Den tanken är inte någon motsats till tanken på en allt genomsyrande demokrati.
Den tankeriktning som Ehnmark presenterar och själv är en representant för har framtiden för sig. Det visar inte minst EU-valet. När de som är unga idag röstar, väljer de demokratiska, gränsöverskridande, anticentralistiska partier som MP och PP.
De är främmande för partier som av doktrinära skäl förespråkar en socialistisk nationalism som de motiverar nejet till EU med. De är inte nejsägare. De är EU-kritiska, antinationalistiska demokrater.
Teknikutvecklingen pekar i samma riktning. Valet av Barak Obama till amerikansk president gör det.
Nu är en radikal demokrati möjlig, en demokrati som tränger in överallt, för att ännu en gång citera Anders Ehnmark. I själva verket är den molnliknande antiglobaliseringsrörelsen ett exempel på samma sak, trots det begränsande antinamnet.

Efter ett val av Gunnar Sandin

Vänsterpartiets 5,1 procent i Lund är dess sämsta resultat i något val sen 1973, det vill säga på 36 år. Om jag inte minns fel är det också första gången på lika länge som partiet går sämre lokalt än nationellt. Därför känns det naturligt att börja en valkommentar med att tala om vänstern. Därmed följs också maningen från Lars Ohly att just analysera, att vända på alla stenar och inte slå igen några dörrar.

Den sanna glädjen
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, lyder ett talesätt. Det är inte generellt sant, men nog fick jag en släng av den känslan när resultaten började komma. Den lilla minoriteten av EU-vänner (V) har varit illa tåld i partiet. Rolf L. Nilson fick plikta hårt en gång. Trots att han lojalt förklarade och motiverade partiets ställningstagande i offentliga sammanhang, förklarade valberedningens ordförande att han inte kunde acceptera en EU-vän som politisk sekreterare i landstinget, och Rolf fick sparken. För några år sen vägrades gruppen Lundavänster för EU att delta med sitt plakat i förstamajtåget, något som för övrigt indirekt drabbade Röda Kapellet.
Överraskad är jag inte över resultatet. Det stämde väl med opinionsmätningarna, exempelvis den som visade att nästan hälften av 2006 års V-röstare numera accepterade EU. Det hade varit roligare om det berodde på att de (som jag) hade kommit fram till detta genom en marxistisk analys, inte bara på realism eller resignation, men det är roligt nog.
Det tycks tidigare ha funnits en insikt om dessa stämningar i partiledningen, eftersom den uttalade som sitt mål att slå vakt om de två befintliga mandaten. Men efter realossegern i miljöpartiet vädrades morgonluft hos nejaktivisterna: EU-kritiker skulle strömma över och det officiella målet fastställdes till tre mandat, vilket var vad partiet hade fram till 2004.
Sen kändes förstås de verkliga stämningarna under valkampanjen. Det fick till exempel Eva-Britt Svensson att i en radiointervju tre gånger (likt aposteln Petrus) upprepa att vänsterpartiet inte drev kravet om EU-utträde. Trots att det finns ett kongressbeslut om saken.
Partikongresser (inte bara V) beslutar så mycket. Det finns ett beslut om att själva EU ska upplösas, eller åtminstone att partiet ska verka för saken.

Anki & Jenny
Mer än halvering mot förra EU-valet: inte underligt att frågan har uppstått om Lars Ohly kan sitta kvar. En som ställt den är Stig Henricsson, som kompletterat med påpekandet att detta är Lars Ohlys tredje stora nederlag.
Den diskussionen bör naturligtvis föras. Men ett sådant beslut bör fattas efter en omfattande diskussion och kanske av en extrakongress. Två som däremot genast bör få silkessnöret om de saknar den goda smaken att stiga av själva är partisekreterare Anki Ahlsten, ett arv från Camilla Sköld Janssons séjour i partiledningen, och informationssekreterare Jenny Lindahl Persson. I andra partier har personer på motsvarande befattningar fått gå efter mindre nederlag än detta.
Jo, Lars Ohly bör naturligtvis avgå såsom ytterst ansvarig även om det inte brådskar. Efterträdaren är given. Med Jonas Sjöstedt i spetsen hade vänsterpartiet inte hamnat i dagens situation. Inte för att han skulle vara en särskilt karismatisk ledare utan för att han står för odogmatisk hållning, tolerans och lyhördhet. Han kunde ha blivit partiordförande för sex år sen om det inte varit för nytraditionalisterna och deras medlöpare, såsom skåningen Vilmer Andersen vilken av allt att döma spelade en avgörande roll i valberedningen.

3,9 nästa gång?
Traddarna (för att använda ett uttryck från en udda men läsvärd VB-skribent) förlorar politiskt i fråga efter fråga. Ekologin lyftes upp i partiprogrammet. Partistyrelsen bejakade det rödgröna regeringsperspektivet. Partiet accepterar att kvalifikationsgränsen sänks vid personval, efter att har varit häftiga motståndare till allt vad personval heter. Nu detta med EU.
En som redan dragit en konsekvens av nederlaget är Anders Neergaard som ju avgick ur partistyrelsen. Men kom ihåg den analys som låg till grund för avhoppet: genom att associeras med de hel- eller halvt EU-vänliga partierna MP och S skulle V framstå som ett opålitligt nejparti och lämna fältet fritt för de verkliga unionsmotståndarna, Sverigedemokraterna. Vi vet hur det gick för dem. Sociologen Neergaard är märkligt döv för stämningarna och förskjutningarna i samhället.
De stämningarna och förskjutningarna har inte gynnat vänsterpartiet. Nationella 5,7 procent 2009 kan mycket väl bli 3,9 procent 2010, och därmed har borgarna den fortsatta regeringsmakten som i en liten ask. De som bryr sej om den svenska vänsterns framtid har anledning att engagera sej i eftervalsdiskussionen.

Chabad-rabbi: Judar borde döda arabiska män, kvinnor och barn

Haaretz 9/6
By Nathaniel Popper, the Forward

Liksom många av Chabad-Lubavitch-rörelsens bästa rabbis har Manis Friedman vunnit många icketroende judars sympati genom sitt karismatiska tal om kärlek och Gud. Det var Friedman som hjälpte till att leda Bob Dylan till Chabad
Men Friedman, som idag reser runt i USA som Chabad-talesman, visade en mindre varm och mjuk sida när han blev tillfrågad hur han tycker att judar borde behandla sina arabiska grannar.

”Det enda sättet att utkämpa ett moraliskt krig är det judiska sättet. Förstör deras heliga platser. Döda män, kvinnor och barn (och boskap)”, skrev Friedman som svar på en fråga ställd av tidskriften Moment i dess ”Fråga Rabbin”-spalt. Friedman hävdade att om Israel följde denna visdom skulle resultatet bli ”inga civila dödsoffer, inga barn i frontlinjen, ingen falsk känsla av rättrådighet och faktiskt, inget krig.”
”Jag tror inte på västerländska värden”, skrev han. ”Genom att leva enligt Torahn blir vi ett ljus för de nationer som lider nederlag på grund av en fördärvlig moral som uppfunnits av människor.”
Friedmans språkbruk som snarast påminner om islamiska extremisters skapade en snabb backlash. Moments redaktör Nadine Epstein sa att efter det att uttalandet tryckts ”har hon fått många brev och mail som svar på rabbi Friedmans kommentarer, och nästan inga har varit positiva.”
Friedman försökte snabbt reparera skadan. Genom en Chabad-talesman gjorde han ett uttalande i tidskriften Forward enligt vilket kommentaren var ”vilseledande” och att han tror att varje granne till det judiska folket ska behandlas som Torahn föreskriver med respekt och medlidande.”
Men Friedmans ord har gett upphov till en debatt om huruvida det finns en mörkare sida bakom det glada ansikte som Chabad-Lubavitch-rörelsen visar upp för världen i sitt vänskapliga närmande till sekulära judar. Mordecai Spector, som ger ut den judiska församlingstidningen i Friedmans hemstad St. Paul, Minnesota sa: ”Lubavitchs offentliga ansikte är utbildningsprogram och främjande av Yiddish-het. Men jag hör ofta det hårda budskap som Friedman uttrycker här.”
”Han för fram budskapet på ett ganska starkt sätt, men jag tror att det mer eller mindre är vad Lubavitch-anhängare anser,” sa Spector, som också ger ut The American Jewish World. Det handlar inte om att älska araber eller en tvåstatslösning eller något sådant. De är fundamentalister. De är våra fundamentalister.”
Abraham Foxman, ordförande för Anti-defamation League och ständig kritiker av arabisk extremism sa att i det judiska samhället ”är vi inte immuna mot sådana åsikter. Det finns människor i vårt samhälle som har dessa rasistiska fanatiska åsikter.”
Men, varnar Foxman, Friedmans åsikter är inte representativa för de Chabad-rabbis han känner. ”Jag är inte chockerad över att det finns en rabbi med dessa åsikter men jag är chockerad över att tidskriften Moment har förlorat sitt publicistiska omdöme och tryckt detta som representativt för Chabad.”
Några dagar efter det att vreden över Friedmans kommentar kommit till uttryck publicerade Chabads högkvarter ett uttalande enligt vilket ”vi är fullständigt oense med varje påstående som antyder att judendomen tillåter godtycklig ödeläggelse av civila liv ens i en krigssituation.”
Uttalandet tillade: ”I enlighet med judisk lag är det Chabad-Lubavitchs entydiga åsikt att allt mänskligt liv är givet av Gud, värdefullt och måste behandlas med respekt, värdighet och medlidande.”
I tidskriften Moment finns Friedmans kommentar listad som Chabads svar på frågan ”Hur bör judar behandla sina arabiska grannar?” efter ett antal svar från rabbis som representerar andra judiska strömningar och som i flertalet fall uttrycker en försonlig attityd till araberna.
Moments redaktör sa att Friedman var ”modig” som uttryckte sina åsikter så klart.
”Amerikas judiska samhälle får aldrig möjlighet att höra sådana åsikter”, sa Epstein, ”inte för att de inte finns utan för att vi sällan frågar Chabad och liknande grupper vad de anser.”
Chabad-rörelsen är allmänt känd för sin hökaktiga linje gentemot palestinierna.; Chabad-rebben Menachem Mendel Schneerson förkastade varje fredsöverenskommelse med palestinierna. Den högste Chabad-rabbin i Minnesota, rabbi Moshe Feller sa att det inte är mitzvah att döda men att judar är förpliktade att handla i självförsvar.”
”Judar i allmänhet försöker rädda andras liv”, sa Feller till tidskriften Forward, ”men om det gäller att rädda våra liv då gör vi vad vi måste göra. Det är den sista utvägen.”
Friedman är ingen perifer gestalt i Chabad-Lubavitch-rörelsen. Han är engelsk översättare för Chababs Rebbe och har grundat Beis Chana, ett nätverk av läger och skolor för judiska kvinnor. Friedman är också en populär talare och skribent i frågor om kärlek och relationer. Hans första bok ”Doesn´t anyone blush anymore?” lanserades med ett citat från Bob Dylan som Friedman satte kontakt med rebben
På sin blogg och facebooksida understryker Friedman sin empatiska vårdande sida. Det var det som gjorde hans kommentar i tidskriften Moment så överraskande för Steve Hunegs, direktor för The Jewish Community Relations Council i Minnesota och Dakota-staterna.
”Rabbi Friedman är en bästsäljande författare som behandlar några av de känsligaste frågorna i vår tid,” sa Hunegs. ”Jag tänker ringa upp honom och tala om detta.”
Men Shmarya Rosenberg, en bloggare och kritiker av Chabad som bor några kvarter från Friedman i Minnesota säger att kommentaren i tidskriften Moment inte skiljer sig från hans erfarenheter av Friedman och många andra Chabad-rabbis.
”Det han uttrycker är en Chabadniks standardåsikt”, sa Rosenberg. ”De brukar bara inte säga det offentligt.”
För sin del modifierade Friedman snabbt uttalandet i Moment. Han berättade för tidskriften Forward att raden om att döda kvinnor och barn skulle ha satts inom citationstecken. Han sa att det är en rad ur Torahn men han ville inte säga från vilken del.
Friedman sa också att han inte uppmanade Israel att faktiskt döda kvinnor och barn. Istället, sa han, trodde han att Israel offentligt borde säga att det var villigt att göra det för att skrämma palestinierna och förhindra krig.
”Om vi förde denna politik skulle ingen bli dödad – för att då skulle det inte bli något krig. ”Samma sak gäller USA.”
Friedman tillkännagav emellertid att det beteende han talade om var tillåtet i självförsvar.
”Om dina barn hotas ska du göra vad som krävs – och du behöver inte be om ursäkt.”
Friedman hävdade att han är annorlunda än arabiska terrorister som talat på liknande sätt om att döda judiska civila.
”När de säger det är det folkmord, inte självförsvar,” sa Friedman. ”För dem är det en religiös tro, de vill rensa området från oss. Vi säger inte så.”
Minnesotas Chabad-ledare Feller sa att Friedman hade valt att uttrycka sig på ett ”radikalt” sätt.
”Jag älskar honom,” sa Feller. ”Jag tog hit honom – han är storslagen. Han har återfört tusentals till Torahn. Men han skjuter från höften ibland.”
Översättning Gunnar Stensson

2009-06-04

Kulturtips

CLOSER av Patrick Marber
På Studiefrämjandet 4-7 juni kl 19
Läs mer

Buju Banton (JAM)
KB onsdag 10 juni. Läs mer

Zappa Plays Zappa (US)

KB torsdag 11 juni Läs mer

Stockamöllan Swing och Jazz
I Stockamöllan 12 till 14 juni. Festival med stort gemyt! Dansare, musiker och publik från hela världen tränger ihop sig i ett gigantiskt cirkustält och åtnjuter tre dagars festivalstämning!
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Filmtips

Antichrist av Lars von Trier
Premiär fredag 5/6 på Kino
Ett par (Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg) har förlorat sin lille son, vilket leder till att hustrun drabbas av fruktansvärd panikångest. Hennes make är terapeut och trots riktlinjer om att aldrig behandla sina närstående, försöker de tillsammans att brottas med hennes våndor på en plats, där ångesten upplevs som starkast: Eden, en övergiven stuga mitt i skogen...
Antichrist väckte starka reaktioner när den visades för press och publik i årets Cannes-festival på grund av dess explicita våld. Men filmen har också vunnit många anhängare som menar att filmen väcker viktiga tankar och frågor.

Charlotte Gainsbourg belönades i Cannes med priset för Bästa kvinnliga huvudroll i Antichrist.

Pressgrannar

En liten tjej idag skulle aldrig tvivla på att det finns vuxna kvinnor som spelar fotboll. Hon kan slå på tv:n en vardagskväll och se en toppmatch i damallsvenskan, hon kan välja om hon helst vill bli en teknisk Marta eller kanske en kompromisslös och stenhård Nera Smajic.
Anja Gatu, Sydsvenskan 30/5

Om tre svenska fartyg ändå rör sig där bör de ta på sig att stoppa de europeiska fartyg som tjuvfiskar i somaliska vatten. Det var ju därför piratdåden började. De fartygen bör förlora sina licenser och EU-bidrag.
Isabella Lövin, EU-kandidat för MP i Sydsvenskan 1/6

Varje förslag som väcks av EU-kommissionen – EU:s regering - granskas på sina egna meriter. I den processen har enskilda ledamöter stora möjligheter att påverka, inte minst om de har specifik kompetens inom området. Jämför detta med den svenska riksdagen, där medlemmar av majoriteten mest är transportkompani och där oppositionen ytterst sällan får igenom någonting av sin politik.
Anders Wijkman, KD, Sydsvenskan 4/6

Lunds skolor faller från första plats till trettonde
av Gunnar Stensson

Här är det bäst att gå i skolan, står det vid Lunds infarter. Det budskapet måste ändras nu. Kanske till ”Här var det bäst att gå i skolan”. Tills man införde direkt skolpeng, vill säga.

I en rapport den 4 juni från SKL, Sveriges kommuner och landsting har Lund sjunkit från plats nummer 1 till plats nummer 13.
Kommunen är förbisprungen av Lomma, Danderyd, Lidingö, Vadstena, Haparanda och ytterligare några kommuner.
Rapporten betonar att det inte är i första hand resurserna som avgör utan hur resurserna används. Lund har sparat på skolan. Men framför allt har Lund infört ett system för resurstilldelning som innebär att det inte längre är möjligt att rikta resurserna dit där de behövs.
Sen bör det påpekas att rapporten från SKL bygger på andra premisser än Lärarförbundets ranking som kommer först i höst.

Överfulla klasser och underfinansierade gymnasieprogram
av Gunnar Stensson

I utbildningskansliets skrivelse om fastställande av platser i gymnasieskolan efter omvalet kan man bland annat läsa följande: ”I vårt nuvarande elevpengssystem där skolorna tilldelas resurser utifrån antal elever är elevtillströmningen/elevantalet av mycket stor betydelse för skolan och varje avhopp ett inkomstbortfall.”
”Skolorna kan i vissa fall vara villiga att ta emot extra elever utöver fastställt antal. Under vissa omständigheter kan det alltså finnas möjlighet att göra överintag”.
Vi ser att direkt skolpeng inför ett osäkerhetsmoment i skolornas finansiering. Ledningen försöker lösa det genom att göra klasserna större än 30 elever. Det är lätt att inse den negativa effekten på kvaliteten!
Men det finns fler exempel. På Vipan inrättades förra året ett program inriktat på medicinsk teknik och automation. Programmet är angeläget.
Utbildningskansliet är bekymrat. I dess skrivelse heter det: ”Hur många gymnasieelever TE på Vipan får efter avslutad intagning är svårt att säga exakt men i bästa fall rör det sig om 20 elever. 20 elever till ett program med 30 platser kommer att bli svårt för Vipan att få ekonomi på, i ett system där resurs tilldelas strikt efter antalet elever.”
Därför har en modell för resurstilldelning för små program utarbetats. Enligt modellen tilldelas teknikprogrammet ett minimibelopp motsvarande 25 direkta elevpengar, trots att det sannolikt bara får 20 elever.
Som synes tvingas man till byråkratiskt merarbete för att råda bot på de skador som den så kallade direkta elevpengen orsakar! Utan den krångliga ”direkta elevpengen” hade man enkelt kunnat anslå pengar till teknikprogrammet och andra små program efter behov.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att direkt elevpeng på gymnasieskolan leder till överintag och överfulla klasser i flertalet fall och att det underfinansierar små men angelägna program.
Detta insåg alla som är verksamma i gymnasieskolan redan när systemet med direkt skolpeng infördes. Skolledarförbundet protesterade då i en skarp skrivelse tillsammans med alla andra fackliga organisationer.

Sveket mot Afghanistan av Anders Davidson

Expressens Anna Dahlberg har åter åkt inbäddad i Afghanistan och skrev den 10 maj: Barnen vinkar och gör tummen upp när våra militärfordon åker förbi. Hennes slutsats är att “vi” måste vinna det här kriget. Hon är orolig att det blir för lite för sent men är annars entusiastisk inför Obamas nya strategi. Hennes stöd har tidigare varit lika orubbat som nu hennes tilltro till det “nya”: Med fler soldater hoppas man kunna utvidga regeringssidans kontroll över landet, vilket i sin tur möjliggör att hjälparbete och samhällsservice kan komma i gång. Själva poängen är att den militära förstärkningen ska följas av en civil dito. Ingen oro kan anas över den sammanblandning som här finns mellan militära och humanitära insatser, en utveckling som fått de humanitära aktörerna i landet att kritisera den militära uppladdningen.
Anna Dahlberg jämför med Irak: Det är samma truppförstärkning, samma grundläggande strategi – “Rensa, hålla, bygga” – och samma försök att vinna över befolkningen med hjälp av dollarbuntar och sysselsättningsåtgärder. Och hon beskriver hur den sammanblandning som faktiskt inte “möjliggör att hjälparbete” kan komma igång utan utgör en fara för hjälparbetarna ser ut: En ärrad soldat berättar för mig hur han reser runt i byarna i Zabulprovinsen och erbjuder snabba projektstöd på 10000 dollar om de lovar att rapportera om talibanernas rörelser. Alltsammans är tänkvärt därför att det är oförsvarligt naivt:
Jag är övertygad om att detta är rätt väg att gå. Alla alternativ ratar hon som att “återigen överge Afghanistan”, men det ska vi inte. Vi sviker inte Afghanistan. Det verkliga sveket stavas kängor på marken och bomber ifrån skyn.

Anmälan om miljöbrott - misstänkt överträdelse av miljözonsbestämmelser i Lunds kommun
av Ulf Nymark

Till Polismyndigheten i Skåne

Jag anmäler härmed föraren av den dieseldrivna lastbilen BFR 142 för misstänkt brott mot miljözonsbestämmelserna i Lunds kommun den 16 april 2009.

Lastbilen är registrerad på Brunns Sverige AB, Box 17519, 200 10 Malmö, men bemålad med reklam för företaget Menigo. Lastbilens fordonsår är 1999 och den sattes i trafik första gången 24 november 1998. Den är miljöklassad i klass MK 3. Enligt uppgifter från Tekniska förvaltningen i Lunds kommun berättigar denna miljöklass inte till framförande av fordonet i miljözonen och dispens har inte heller utfärdats.

Som stöd för min anmälan bifogas fotografier som visar BFR 142 parkerad på St Petri Kyrkogata. (Automatisk tidpunktsangivelse för när fotografierna togs finns lagrade i min dator och kan vid behov granskas av polisen). Undertecknad är ögonvittne till bilens framförande genom Lunds centrum i nordlig riktning vid Stortorget och vidare på Kyrkogatan och västerut för att parkera på St Petri Kyrkogata vid nämnda tidpunkt.

Förarens identitet är för mig okänd, men torde kunna klargöras av körjournaler, tjänstgöringslistor od, samt styrkas av på St Petri Kyrkogata belägna mottagare av leveranser från Menigo.

Det finns skäl att anta att det misstänkta brottet mot miljözonsbestämmelserna inte är en engångsföreteelse, då företaget Menigo kan förmodas ha regelbundna leveranser av varor inom Lunds kommuns miljözon. Skulle en polisutredning med stöd av ovan nämnda uppgifter inte vara tillräckligt för att klarlägga ansvarsförhållandena finns det sålunda goda möjligheter att kontrollera att framtida eventuella miljöbrott inte sker.

Lund 090527
Med vänliga hälsningar
Ulf Nymark


Kommentar: Ovanstående anmälan om misstänkt brott mot miljözonsbestämmelserna i Lunds kommun är en ordagrann återgivning av den skrivelse som lämnats till Polismyndigheten. (De i texten omnämnda fotografierna återges dock inte här). Återstår att se om det blir någon åtgärd från polisens sida. Till dags dato har ingen bekräftelse på att anmälan mottagits kommit mej tillhanda.
Min gissning är att mycket få, om ens någon, lastbilsförare fällts för olaglig körning i miljözonen. Jag skulle bli förvånad om det behövs mer än ena handens fingrar för att räkna antalet som fått böter för detta brott. Om denna gissning är korrekt beror det i så fall inte på att överträdelser inte förekommer, vilket ovan refererade iakttagelser talar för.
UN

Karpen leker i dammarna av Gunnar Stensson

I måndagens solgass var jag nere vid Källby-dammen med ett par pojkar, fyra och sex år, för att fånga grodyngel. Runt hela dammen knarrade och pep grodorna som när en stråkorkester stämmer instrumenten.
I vattnet forsade karparnas oljeblanka kroppar omkring som ubåtar. De leker nu, samlas i sprattlande grupper och slår i vattnet så änderna flyr. Väldiga gyttjemoln sprider sig som mjölk i kaffe. Källbydammen har visserligen både inlopp från och utlopp till Höje å, men just nu är vattenståndet så lågt att dammen är stängd.
På tisdagen såg jag karplek också i den mellersta reningsdammen. Hela våren har jag utan resultat spanat efter karparna, övertygad om att åtminstone några av de tusentals decimeterlånga ungarna skulle överleva tömningen och bottenskrapningen.
När solen lyste i det relativt klara vattnet och den färska bottenvegetationen såg jag en ganska stor karp komma simmande. Längre bort bubblade vattnet. Vattenytan var full av nya smågrodor och från alla kanter ljöd grodkonserten.
Fortfarande saknas hägrarna och ingen av de mer sporadiska storskarvarna syns till. De brukar annars sitta på en stolpe med näbben i vädret medan en sprattlande karp glider in i gapet med huvudet före. Men när karparna och grodorna i lugn och ro förökat sig kommer säkert hägrar och storskarvar tillbaka.
Andhonorna simmar med långa följen bakom sig, men den lilla doppingen har bara en unge i släptåg. Tornsvalorna ristar blixtsnabba bågar i luften. Näktergalarna är tysta. De ligger på ägg nu.

PS onsdag. Två gestalter i svarta blänkande våtdräkter reste sig plötsligt i den mittersta dammen. Ser ni nån fisk? Is there any fish? Yes. Carps. They are mating now.
När jag fortsatte la jag märke till att björnbären började blomma. Det var dåligt med björnbär förra året för sensommaren och hösten var för kalla.

Arbetslösheten igen, svar till Gunnar Sandin
av Sven-Hugo Mattsson

Jag har tidigare i Veckobladet visat på att ett antal ”sanningar” om arbetslösheten/sysselsättningen inte verkar stämma. Vi måste ha tillväxt för att klara sysselsättningen påstår framförallt kapitalet, över tiden har tillväxten varit enorm. Atomkraft måste vi ha antyder vänsteralliansen i sitt gemensamma utspel om just atomkraft. ”Atomkraften vill vi successivt fasa ut med tanke till sysselsättning och välfärd”., skriver man. Vi har nu mer atomkraft än någonsin. Vi kan inte sänka arbetstiden, tvärtom måste vi jobba längre upp i åldern är en annan ”sanning”. Människor vill inte jobba tror regeringen, som kallar sig liberal, men litar inte på att människor vill försörja sig själv. Regeringen har genom jobbavdraget satsat många 10-tals miljarder på denna idé. Vi måste ge människor mer pengar i plånboken för att handla så vi får igång produktionen. På senare år har vi fått just mer i plånboken i sällan skådad omfattning.
Alla dessa ”sanningar” är alltså nu på plats. Så varför är vi på väg in i en arbetslöshet som är den värsta i modern tid? Jag påstår inte att det jag skriver har ett absolut samband, arbetslöshetsfrågan är mer komplicerad än så. Men de som hävdar ovanstående argument borde vara ödmjuka och kanske reflektera.

Ålderskurvan
En annan ”sanning” är den Gunnar Sandin tar upp i Veckobladet förra veckan. Vi kan inte sänka arbetstiden: ”med tanke på det växande behovet av arbetskraft.......som inte minst befolkningspyramiden skapar” skriver Gunnar. Jag har några argument mot detta.
Ett är att vi är mitt inne i processen. ”Problemet” med ålderspyramiden har pågått länge och kommer att fortsätta så länge vi blir allt äldre. Varje månad blir vi allt fler 80+ och 90+. Så varför har vi massarbetslöshet, varför sjunker inte arbetslösheten istället? Ett annat argument mot är att det faktum att vi blir äldre knappast, över tiden, kommer att skapa så många jobb i förhållande till den arbetslös vi har. 400.000 är arbetslösa i april och prognoser talar om över 500.000 om ett par år. En annan fråga är om de yngre generationer som i huvudsak skall utföra denna utökade vård är beredd till detta och betala för det?

Slutsats
Att sänka arbetstiden är en fråga om att vilja göra det, det finns inga hinder. Möjligen kan man påpeka att en förkortning kommer att kosta för arbetstagarna, vi kan knappast framhärda i att en arbetstidsförkortning kan göras med bibehållen lön. Men mot detta står att vi ändå får betala för arbetslösheten och för underhållsstöd.
Jag har svårt att förstå argumenten mot arbetstidsförkortning. Det finns ett visst antal arbetstimmar som skall utföras för att klara vår produktion och det kommer framöver knappast att bli fler timmar eftersom produktivitetsutvecklingen är så stark. Då måste det väl vara bättre att dela upp de jobben så att även de som nu är arbetslösa kommer in och gör sin del av jobben istället för att ha underhålls- och arbetslöshetsstöd.
Jag håller dock med Gunnar om att frågan om arbetstidförkortning är en vag vision. Jag ser inte ens att fackföreningsrörelsen driver frågan. Jag tycker ändå att V och MP skall fortsätta driva frågan just därför att det faktiskt kan skapa fler jobb. Så ur politisk mening borde frågan vara hetare än någonsin. Med den massarbetslöshet vi nu har måste vi dela på jobben.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster

Rösta på Isabella Lövin av Gunnar Stensson

EU. Alla Europas folk. 27 länder. Nästan lika många språk. Varken federation eller mellanstatlig samarbetsorganisation. Nej, ett helt nytt slag av internationell organisering. Fredlig. Välfärdsinriktad.

Rättighetsförespråkare.
Frivilligt överlåter Europas länder makt till EU. De vet att EU samtidigt ökar deras räckvidd. Både - och. Förebild för världens övriga regioner, särskilt Latinamerika. Ledande i arbetet för den multipolära värld som måste ersätta den USA-dominerade. Valuta som utgör ett alternativ till dollarn. Världens ledande miljöaktör. Om EU kan tusen tankar tänkas, tusen perspektiv presenteras.

Nejsägarna tristast
Ändå är debatten inför valet 7 maj tråkig. Anpassad till väljarnas föreställda okunnighet och enklaste fördomar. Förutsägbar och nästan helt irrelevant.
Allra tristast är nejsägarna. Jag hörde en av dem idag, vetorättsfundamentalisten Lars ”Jag föredrar långsamhet” Ohly.
V:s Eva-Britt Svensson är bra. Men en röst på henne är en röst för utträde. Så tynger partiet sina talanger.
Det finns tecken på nytänkande i V. Jag hoppade till härom veckan när Mats Ohlsson, Nita Lorimer och Anne Dederich gick ut offentligt och kritiserade partiets cementerade linje i den så kallade pigdebatten.
Naturligtvis dök en grupp företrädare för partilinjen omedelbart upp. De behöver ju inte ens tänka, bara ord för ord ur minnet upprepa samma argument som gällt i ett decennium. Gamla argument har alltid garanterad majoritet bland partimedlemmarna. De bidrog till katastrofen på V-kongressen i Växjö.
Som andra sekter vill V föra debatten internt, i t. ex. Menander. Sedan man klubbat ner nytänkandet gäller den demokratiska centralismen utåt.
Kanske förebådar Mats, Anne och Nita något nytt i partiet.
Bland partimedlemmarna har vetorättsfundamentalisten Ohly säkert majoritet. Men i den majoriteten finns inte förnyelsen.

De gröna
Låt oss tills vidare lämna V. Vi har MP, som strukit utträdeskravet och sällat sig till de europeiska gröna partiernas huvudlinje.
Och MP har bland sina kandidater Isabella Lövin, 46-årig före detta matjournalist (Allt om mat). Författare till ”Tyst hav. Jakten på den sista matfisken”.
En skarp, nervig bok med hög närvaro på varje sida. Kunnig. Välskriven. Samtidigt en bok med enstaka missar, sådana man lätt gör i bisaker när man är starkt engagerad. Sådana som förhöjer läsvärdet.
Isabella Lövin skriver om mänsklighetens största allmänning: havet. Samtidigt är hennes perspektiv strängt fokuserat: matfisken.
Inom det område som är hennes tema gäller överstatlighet, varje liten ”demokratisk” vetorätt är förkastlig. Det gäller att samla internationella majoriteter och driva igenom beslut, oavsett nationella och ekonomiska särintressen.
Isabella Lövin vill att krigsfartyget ”Malmö” ska stoppa europeiska fartyg som tjuvfiskar i somaliska vatten.
Jag tycker hon ska till EU, där hon redan är garanterad en plats i EU-parlamentets fiskeutskott.
Så var det sagt: kryssa henne! Om nejsägaren Carl Schlyter kommer med får vi stå ut med det. Han och Isabella Lövin är vänner. Köp eller låna hennes bok!

Att göra något man helst skulle vilja ha ogjort - Mona får min röst
av Lars-Anders Jönsson

Till helgen är det val till EU-parlamentet, en institution jag starkt ogillar. Jag har hittills aldrig röstat i detta val och vid varje tillfälle i det låga röstdeltagandet känt tillfredsställelse. Kapitalets EU skall inte tvinga på oss deras maktprojekt.

Nu har detta val, som många andra haft, även andra konsekvenser utöver det att platserna i parlamentet fördelas över partier med olika färg. Partiernas resultat i EU-valet kommer att spilla över i nästa års riksdagsval. I det fall det går bra för SAP förbättras deras förutsättningar att lyckas i riksdagsvalet 2010. I det fall det går dåligt kan den inre kritiken växa så att de ej kan samla partiet inför riksdagsvalet. Kristdemokraterna är ett annat parti som oroligt ser mot EU-valet. I det fall de förlorar sin enda plats ökar risken för att detta blir en trend in i riksdagsvalet och de hamnar utanför.

Ibland får man helt enkelt tänka taktiskt och tom lämna principer. Den nuvarande regeringen är en katastrof för många i detta land. Den borgerliga politiken med privatiseringar av det gemensamt ägda fortsätter trots att man troligtvis ej har majoritetens stöd. Nu står apoteken på tur att säljas ut. Sedan kan vattenfall avyttras. Tystnad köps med minskad skatt, jobbskatteavdraget är upp till 18 000 kronor per år, och låg ränta. Sanningen är att man väl skiter i detta så länge man klarar sig själv och slipper vara med och betala kalaset.

Således, för första gången lägger jag min röst i ett EU-val. Rösten får Mona och SAP.

Vilseledande marknadsföring om att bo vid Höje å
av Gunnar Stensson

Nedan återges i sin helhet en annons om det planerade bostadsområdet i Sankt Lars-parken.
Planen är den som m och s med knapp majoritet drev igenom 2007. De övriga partierna och en bred opinion föredrog en mindre hänsynslös exploatering.
Annonsen förekommer i flera media. Vi återger den som 30 maj publicerades i Sydsvenskans annonsbilaga ”Lund bygger trots lågkonjunktur”. Den slarvigt formulerade annonsen är på flera punkter vilseledande eller direkt lögnaktig.
Redan blickfånget är vilseledande. Ett pilträd lutar sig över Höje å vid den plattform där skolklasser brukar studera åns växt- och djurvärld. I själva verket kommer husen att ligga så långt ifrån ån att platsen på bilden inte syns. Texten lyder:
”Källby vid Höje å
Boende med strandläge vid Höje å
Vi skapar ett nytt bostadsområde i den attraktiva S:t Lars Park, intill Höje å. Här finns både lugn och natur inpå knuten, samtidigt som man har närheten till staden, Klostergårdens service och det härliga Källbybadet.
Varierande bebyggelse med lägenheter i låga parkvillor, gathus och villor i 2-plan och i den norra delen flerfamiljshus som ansluter till den befintliga bebyggelsen mot Klostergården”.

Vilseledande inslag i annonsen
Ett. ”Källby vid Höje å”. Läsaren får intrycket att det föreslagna bostadsområdet ligger i Källby, inte i Sankt Lars. Källby är beläget väster om Källbybadet.
Två. ”Boende med strandläge…” Detta är ren lögn. Enligt planen är byggnaderna belägna ett gott stycke från ån. Det kräver strandskyddslagen. Översvämningsrisken är emellertid stor även 100 m från ån.
Tre. ”bostadsområde i attraktiva S:t Lars Park, intill Höje å”. Här försvinner rubrikens beteckning Källby. Men parken heter Sankt Lars-parken, inte S:t Lars Park. Riksbyggens amerikaniserade formulering vittnar om kulturell dövhet. Den härrör från fastighetsbolaget Kungsledens beteckning på industriområdet i västra S:t Lars. Och bostadsområdet ligger som sagt inte ”intill Höje å”.
Fyra. ”Flerfamiljshus som ansluter till den befintliga bebyggelsen mot Klostergården”. Annonsen förtiger att ”anslutningen till befintlig bebyggelse” handlar om att schakta bort en vall med femtioåriga pilar för att ersätta naturen med fyravåningshus. Läser man annonsen bokstavligt får man föreställningen att hela området från Klostergården ner till Höje å ska bebyggas. Det förhindras lyckligtvis delvis av strandskyddslagen.
Fem. Annonsen förespeglar köparen ett boende med lugn och natur när det i verkligheten handlar om att bygga ett tätt och vinstgivande bostadsområde på bekostnad av miljön.

Vi avser att anmäla annonsen till konsumentombudsmannen för vilseledande reklam. Visserligen finns bostadsområdet ännu inte i verkligheten utan bara på planerarnas ritbord. Det går alltså fortfarande att omarbeta planen så att man tar hänsyn till både de nu boende och de blivande köparna och till de naturliga förutsättningarna så att den omgivande grönskan och pilevallarna bevaras. Efter en sådan omarbetning vore det kanske möjligt att marknadsföra bostadsområdet utan att vilseleda köparna.