Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
27 okt kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 30 oktober: Blaze Foley: Duct Tape Messiah + Gurf Morlix live

Stars burn out, legends live forever.
   WOWOW. Doc Lounge Lund fyller 3 år och vi får finbesök av Amerikanska södern. Vi firar födelsedagen med en riktig smällkaramell av film, internationellt regissörsbesök och  en längre livekonsert efter filmen. Man fyller ju bara 3 en gång.
BLAZE FOLEY:DUCT TAPE MESSIAH ( USA, 2011, 60 min)

REGISSÖR: Kevin Triplett
LIVE: OBS efter filmen! 1 timmes konsert med Gurf Morlix. Som producent till bl.a. Lucinda Williams ”Car Wheels On A Gravel Road” och Mary Gauthiers ”Mercy Now” har Gurf varit med och skrivit Americana historia. Han är en fantastisk låtskrivare, gitarrist och sångare och har vikt ett år till att jobba med sin gamle vän Blaze Foleys musik. Han har släppt en bedårande tribute skiva där han tolkar avlidne Blaze låtskatt på värdigaste sätt.
EXTRA: Regissören Kevin Triplett är på plats för att prata om den spännande och långa vägen från idé till färdig film.
DJ: Magnus Melliander från återförenade Loosgoats gästar oss denna mycket speciella afton och låter oss tjuvlyssna lite på hans egna musiksamling.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
   Blaze Foley was shot to death in 1989, defending an elderly friend. The duct tape loving songwriter-musician was homeless and died with no records, but plenty of recorded material. More than 20 years later, his legend is growing with eight solo albums posthumously released and covers of his heartfelt songs by Willie Nelson, Merle Haggard, John Prine, Nancy Griffith, and Lyle Lovett. Lucinda Williams wrote Drunken Angel about the doomed poet and Townes Van Zandt wrote Blaze’s Blues for his running buddy. Born in a tree house, killed in a friend’s living room, and 86’d from his own funeral, the bigger-than-Texas Blaze Foley is now a bona fide legend. The sad, funny, and beautiful story of a tragic life well lived is brought into sharp focus in this film.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 1 november 13:00
Domkyrkan i Lund
Eva Helen Ulvros, professor i historia vid lunds universitet, och Anita Larsson, guide i domkyrkan, kommer och berättar om sin nya bok.
   Boken som kommer ut i slutet av 2012 handlar om domkyrkans historia, insatt i det omgivande samhället, från grundandet kring år 1100 och framåt. Boken handlar också om berömda personer i kyrkans historia, och har mycket information om de olika inventarierna och föremålen.

Boëthius: ”Israel är en skurkstat”

Så gick det som alla förutspått: statspiraterna från Israel slog till igen.
   Nedanstående text och bild kommer från ETC där Maria-Pia Boëthius som var med på Estelle skriver om bordandet.

Klockan 10.30 ungefär lördagen den 21 oktober startade Israel vad i mina ögon såg ut som ett fullskaligt krig mot skonerten Estelle, en tremastare som seglade på internationellt vatten, med 31 fredliga icke-våldsaktivister ombord. Ovanför oss cirklade en helikopter, runt oss låg fem gigantiska krigsfartyg och från dem kom 20 snabbgående båtar med soldater så beväpnade att de nästan försvann bakom kulsprutor och elpistoler, kameror och andra vapen. Alla bar svarta rånarluvor, den manliga burkan.
Läs hela krönikan hos ETC

Kulturhus vid Västra Station av Mats Olsson

I det kulturintresserade Lund råder enighet om att staden saknar scener för musik och kultur. Man är t.ex. tvungen att tacka nej till gästspel som kräver en större scen. Inför kommunalvalet 2010 föreslog Vänsterpartiet ett kulturhus med stor scen och salong vid Västra Stationstorget, mellan Klosterkyrkan och Tingshuset. Idén var Gunnar Sandins, han stegade upp den trånga tomten och var med och presenterade förslaget på en presskonferens. Med en skicklig arkitekt skulle det gå att få plats med ett konserthus på denna drömtomt nära centrum och järnvägsstationen.
   Just denna tomt föreslås nu bli platsen för ”en kongressanläggning” vars enda uppgift är att rymma kommersiella arrangemang. En inhyrd konsult har förklarat att det inte är tal om att anläggningen ska rymma kulturverksamhet för lundabor. Nej, det hela ska byggas och drivas av en kommersiell operatör. Idén om ett centralt kulturhus har av Lunds borgerliga ledning förvandlats till business.
   Visst kan kommunledningen medverka till kommersiella kongressanläggningar även om vi skulle vilja mana till försiktighet på denna stenhårda marknad, med dess rika möjligheter till kommunala förluster. Men det som byggs på den centrala platsen vid stationen bör i första hand tjäna lundaborna.
   Att den sen också kan fungera som kongresshall etc är självklart och naturligt i en universitetsstad där det årligen hålls ett antal vetenskapliga möten och konferenser. Men bygg i första hand för oss som bor här och inte på spekulation för kommersiella kongressarrangemang.
Mats Olsson (V) i kommunstyrelsen

Varför behöver vi en kung? av Bengt Hall

I dessa tider när allt fler kritiska röster höjs mot monarkin (även på ledarplats i SDS) finns det skäl att uppmärksamma  det som hände den 28 oktober 1941. Ett återkommande argument för monarkin är som bekant dess nytta i kristider. En monark kan samla folket som en opolitisk symbol, säger man.
   Den 28 oktober 1941 uttalar Sveriges konung Gustav V sitt varma tack till Adolf Hitler för beslutet att gå i krig i österled. Tacksamheten framförs i ett personligt meddelande, som skickas som telegram via den tyska beskickningen i Stockholm.
   Kungen beskriver ”bolsjevismen” som en fara inte bara för Norden utan för hela Europa. Kungen framför även sina bästa lyckönskningar till den stora framgång som Tyskland redan uppnått, sedan anfallskriget inleddes i juni. Det svenska folket sägs till ojämförligt största delen dela kungens uppfattning, majestätet ska sträva efter att omvända de ännu tvivlande. Kungen hoppas att hans regering snart ska kunna föra frågan om ett förbud för det svenska kommunistpartiet till gynnsamt resultat. Goda relationer mellan Sverige och Tyskland ligger kungen varmt om hjärtat.
   Statsministern avråder kungen att sända texten. Kungen lovar att låta saken vila. Men han bryter sitt löfte och skickar meddelandet. Det fanns medlemmar av ätten Bernadotte som var antinazister. Men till dessa hörde inte vår nuvarande kungs pappa, arvprinsen Gustav Adolf. Han var tvärtom snarast pronazist.
   Slumpen avgör vilken roll kungamakten spelar under kristid. Med demokratiskt valda statschefer (som kan avsättas), som inte hyllar diktatorer i Brunei och Saudiarabien, borde chanserna vara större att få lämpliga landsfäder eller mödrar.
   Om kriget kommer.
   Det är dags att vända blad!
Bengt Hall
Medlem i Republikanska Föreningen

Judisk demokrati mot sionistisk nationalism av Gunnar Stensson

Samtidigt som kippavandringen ägde rum i Malmö lördagen den 20 oktober bordades Estelle av maskerade israeliska marinsoldater i svarta dräkter. En tillfällighet, kanske. I bordningen deltog  fyra krigsfartyg, en Black Hawk-helikopter, tio snabba patrullbåtar och ett antal andra flytetyg.
   Maria-Pia Boethius och flera andra besköts med elpistol innan de greps och fördes bort. Brutaliteten överraskar inte.
   Den judisk-israeliske författaren David Goldman berättar i sin stora roman ”På flykt från ett sorgebud” om de unga israeliska soldaternas brutalisering: ”En av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang- pang- pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”

Sydsvenskan ägnade kippavandringen stort utrymme med bild på framsidan i söndagsnumret. Bordningen av Estelle noterades med ett TT-telegram. Övergreppet kommenterades inte av ledarredaktionen. Det förvånar inte. Den hade ju redan i förväg på oklara grunder dömt ut Ship to Gaza som en enögd och destruktiv aktion.
   I spetsen för kippavandringen gick Victor Borslöv Reichman från Judisk ungdom i Sverige. Han är en uttalad sionist som betecknar juden Dror Feiler från Ship to Gaza som sin ärkefiende.
   De israeliska soldaterna särbehandlade Dror Feiler eftersom han var jude efter kapningen av Estelle. Ett exempel på sionistisk antisemitism?
   Bilden i Sydsvenskan visar hur Viktor Borslöv Reichman skakar hand med integrationsminister Erik Ullenhag, FP. Mellan dem går nyliberalen Sofia Nerbrand som arrangerat manifestationen.

Nils Karlsson, MP, som också deltog i kippavandringen, passade på att angripa Ilmar Reepalu i sitt tal: ”Vi har en kommunstyrelse vars ordförande säger sig aldrig acceptera sionism, möjligen utan att veta att ordet antisemitism och antisionism är så nära synonymer två ord kan vara.”
   Ingmar Karlsson, tidigare chef för UD:s Mellanösternavdelning, visar hur de israeliska regeringarna systematiskt använder beskyllningar för antisemitism som ett politiskt vapen. I sin bok  om Mellanösterns historia ”Bruden är vacker men har redan en man”, som har har tilldelats Natur och Kulturs pris som årets bästa fackbok, skriver han:
   ”Med antisemitismen som hotbild har israeliska regeringar oavsett politisk färg mobiliserat världens judar och framför allt amerikansk opinion till stöd för fortsatt ockupation och kolonisation. Smädelser om påstådd antisemitism riktas framför allt mot personer som offentligt försvarat palestiniernas mänskliga rättigheter och kritiserat bosättnings- och ockupationspolitiken. (Syftet är) att genom personangrepp förvandla debatten till en diskussion om författarens legitimitet och påstådda egentliga avsikter - ”den påstådda omtanken om Israel är falsk” - och därmed undvika en diskussion om substansen i den framförda kritiken och skapa en rädsla hos andra att bli stämplade som antisemiter..”
   Detta tycks Nils Karlsson, MP, helt omedveten om. Eller är han enbart cynisk i sin opportuna jakt på politiska poänger?

Som av en slump publicerade den liberala israeliska tidningen Haaretz den 23/10 resultatet av en opinionsundersökning som visar att en majoritet av de israeliska judarna skulle stöda en apartheidstat.
   Men det finns också en judisk minoritet, en stor minoritet i Israel, som tar strid för palestiniernas och Gaza-bornas mänskliga och medborgerliga rättigheter. Deras kamp är svår, och den försvåras ännu mer av personer som Nils Karlsson.
   Ingmar Karlsson framhåller att många judar i diasporan står upp för tolerans och demokrati: ”Många unga judar i USA lägger band på sin sionism. Om denna betyder stöd för bosättningspolitiken och att beröva palestinier deras egendom i Jerusalem och på Västbanken är de inte sionister.”
   Det förhåller sig på samma sätt i Sverige.

”Även judar stödjer Ship to Gaza”, skriver Olle Katz, Judar för Israelisk-Palestinsk fred. Han är medlem i den judiska församlingen i Göteborg och samordnare för Manifestationen till minne av Kristallnatten 9 november. Han skriver i Göteborgsposten 24/10:
   ”Att kritisera staten Israels politik är en rättighet och en nödvändighet, även för judar med en stark bindning till Israel. Jag tillhör de som menar att frågan om ett värdigt liv för palestinier är nära förbunden med frågan om ett värdigt liv för israeler. Frågan är viktig för alla judar, inom och utanför Israel.”
Läs hela artikeln här

Skiljelinjen när det gäller Israels förtryck av palestinierna går inte mellan judar och antisemiter. Den går mellan de demokratiska  och toleranta krafterna i Israel och de sionistiska nationalisterna. Europas växande högerextrema grupperingar stöder de israeliska nationalisterna och ser dem som föredömen i sin kamp.
   Ingmar Karlsson skriver: ”När den holländske islamofoben Geert Wilders besökte Västbanken tillsammans med bland andra det österrikiska FPÖ:s ledare Heinz-Christian Stracher och med sverigedemokraten Kent Ekeroth i släptåg var deras budskap att judarna måste bosätta sig i ”Judéen och Samarien”, att vår kultur baseras på kristendom, judendom och humanism och att judarna utkämpar vår strid: om Jerusalem faller kommer turen till Amsterdam och New York.”
   Det är knappast överraskande att Geert Wilders besöker Malmö för att tala nu på lördag den 27 oktober, inbjuden av det så kallade Tryckfrihetssällskapet. En och annan kippavandrare lär dyka upp på det mötet, liksom Kent Ekeroth.

Trevligt att träffas. Vi är rasister och vill ha apartheid.

Gideon Levy kommenterar den israeliska opinionsundersökningen i Haaretz 25 oktober 2012

Var tredje israel vill ta ifrån araberna rösträtten. Varannan vill att araberna utvisas ur Israel. Majoriteten anser att Israel är en apartheid-stat.
   Vi måste dra de nödvändiga slutsatserna. Israelerna vill inte ha fred. De är nöjda med rasismen, bekväma med ockupationen, belåtna med apartheiden; de har det bra i landet. Det är vad de talade om för opinionsundersökarna.
   Det krävs en stor ledare för att ändra situationen. Underifrån sker inga förändringar. Världen måste förstå detta.
   Det är svårt att anklaga israelerna efter åratal av järntvätt. Pressen upprepar ständigt att palestinierna vill utplåna dem, senast med rubriken Qatar för Terror i rapporteringen om emiren av Qatars besök i Gaza.
   Israeler som aldrig mött en arab känner dem bara genom media som terrorister, kriminella och undermänniskor. Varför skulle de vilja sätta sina barn i samma skola?
   Varför skulle de över huvud taget vilja tala med en palestinier? Senast de såg någon var det genom siktet på ett gevär.
   Men detta fråntar inte israelerna ansvar. Det är sant att utbildningssystemet och media sår hat och fruktan. Läsarna har valfrihet och medierna anpassar sig efter dem.
   Gideon Levy avslutar i förtvivlan: Vi måste ge upp hoppet om att förhållandena ska bli bättre.
Förkortat referat av Gunnar Stensson

Vid frukostbordet av Asch

Onsdag morgon. Kanske är det sista veckan jag sitter och äter frukost på i det pentry jag inrett på verandan efter som mitt kök snart är färdigrenoverat. Folk renoverar sina kök i tid och otid, så jag vill gärna påpeka att i detta fallet är det fyrtio år sen sist. Det har varit vackert att sitta här och se löven gulna och falla utanför fönstren.

För två veckor sen satt åt jag frukost på båten från Klaipeda, Litauen. Jag skrev faktiskt till Veckobladet på min IPad, eller rättar sagt Lunds kommuns, jag har ju fått låna den som förtroendevald till förmån för papperslösa sammanträden. I Tekniska Nämnden var det många kilo papper som skickades ut varje månad. Faktiskt skönt att slippa allt papper, även om jag inte lika lätt bläddrar mellan ärenden och får överblick. Dessutom gör jag ibland något fel, som när jag skulle skicka den långa text jag skrivit till Veckobladet men inte kunnat skicka från båten. Först fanns den som utkast på servern, sen bara den försvann. Man ska inte gråta över raderad text, men det tog liksom bort min lust att skriva på ett tag.

Till Litauen reste jag tillsammans med några tjänstemän inom ett EU-projekt, Lifescape, om deltagande och från brukare och boende i naturvårdsområden och att utveckla arbetet med den europeiska landskapskonventionen. Att få resa var en oväntad bonus i mitt kommunalpolitiska engagemang. När nämnden sitter med en budget som inte ens medger anständigt underhåll av den stad vi har, så är det ju inte möjligt att bevilja något extra till tjänstemän och politiker. Studieresor tycker jag annars är bra vidareutbildning och skapar arbetsgemenskap så det är synd om förvaltningarna sällan har råd med det. Fritidspolitiker lägger faktiskt ner rätt mycket obetalt arbete och kan behöva uppmuntran och utbildning. Med EU-pengar blev resan till Litauen möjlig.

I Litauen besökte vi nationalparken Zemaitija. Den omfattade ett stort område kring en sjö, ett böljande jordbrukslandskap med betesmarker och skogar. Gång- och cykelvägar och utsiktspunkter gjorde landskapet tillgängligt för besökande stadsbor och mer långväga turister. Markägarna var med i beslutsprocesserna. I uthusen till ett gammalt gods fanns ett museum och konferenslokaler. Vi fick veta att det fanns lagliga medel att skydda känsliga områden från nybebyggelse, men tyvärr fanns informella möjligheter till undantag som rika människor kunde köpa sig till.

Det svenska arbetet inom projektet handlar om Våmbsänkan. Här görs en landskapsanalys tillsammansmed brukare och markägare för att sedan bli underlag för en översiktsplan.

Det finns flera fina ställen att besöka i Våmbsänkan och dess närhet, men som utflyktsmål för lundabor ligger ju Skrylle närmare. Det var länge sedan jag besökte Skrylle. När jag var där för så där tjugofem år sen tyckte jag det var ett ovanligt tråkigt stycke natur, och dessutom lite för långt bort för mig att cykla till. Men nu har jag hört att det vuxit upp och blivit vackrare samt att anläggningen är för liten och sliten eftersom besökarantalet är stort. Jag ska snart åka dit och kolla. Eftersom det inte finns mycket allemansrättslig mark nära Lunds tätort hoppas jag det ska gå att finna former för en satsning.

På åttiotalet drev vi att Kungsmarken skulle göras tillgänglig som ett vackert och historiskt intressant naturområde inom barns cykelavstånd. Men icke - golfspelarna fick sitt utgående arrendekontrakt förnyat. Dessa hade dessutom mage att hävda att naturen ändå var tillgänglig. Varje vår när mina flickor gick i mellan- och högstadiet skulle man göra en utflykt, och varje år föreslog jag cykelutflykt till Kungsmarken, men varje år möttes jag med samma förfäran från de andra föräldrarna. Hur kunde jag föreslå något så livsfarligt för barnen? Ja tror flera av dem själva var golfspelare.

Nå detta är historia. Kanske får vi en stor vacker park mellan Brunnshög och Kungsmarken som blir tillänglig och fin för kommande generationer. Den finns med i planerna, men det finns mycket i planernas önskelista.

Den gröna sektorn är mycket styvmoderligt behandlad i Lund om man jämför med vad den får kosta i andra städer. Visst kommer det in mycket individuella klagomål på dålig parkskötsel, men jag tror det skulle behövas starkare folklig opinion för att tvinga fram omprioriteringar i kommande budgetar.


PS. Projektet Lifescape ordnar på söndag den 28 okt en träff i Byagården, Vombs by om Linnés skånska resa och om hur Vombsänkan såg ut på hans tid. Anmälningstid var senast den 25 okt. men ring Lena 356981 eller Per 356976 så går det nog.

Förvaltningsrätten i Malmö: ”Allmänt intresse” för lundaborna att ge ekonomiskt stöd till Kastrup flygplats av Ulf Nymark

Lunds kommun går in som medfinansiär i ett projekt, Copenhagen Connected, som ska stå för marknadsföring av Kastrup flygplats. Det var, som en och annan minnesgod VB-läsare kanske erinrar sig, ett beslut som kommunstyrelsens majoritet, mot nej-röster från MP; C och V tog tidigt i våras.
   Jag överklagade detta beslut till förvaltningsrätten och hävdade att kommunens ekonomiska bidrag till marknadsföringen av det privatägda aktiebolaget som driver flygplatsen utgör stöd till ”enskild näringsidkare” (som det heter i kommunallagen). Sådant stöd får inte ges utan att ”synnerliga skäl” föreligger. Inga sådana skäl hade åberopats av kommunen. Alltså, menade och menar jag, är beslutet olagligt. Därför yrkade jag att förvaltningsrätten skulle upphäva kommunens beslut.
   Nu har rättens utslag kommit. Rätten avslår överklagandet. Det var förstås väntat, eftersom rätten tidigare haft ett överklagande av Malmö kommuns stöd till flygplatsen via samma projekt och gett Malmö rätt. Nu hade jag visserligen annan argumentation än den överklagande i fallet Malmö, men man kan ju knappast förvänta sig att samma förvaltningsrätt fäller helt olika utslag i nästan exakt likartade mål.

Hur resonerar då förvaltningsrätten? Man argumenterar utefter fyra olika linjer.

Lokaliseringsprincipen
Förvaltningsrätten åberopar den s k lokaliseringsprincipen, dvs den princip som säger att en kommunala kompetensen är begränsad till det egna geografiska området. Men rätten påpekar att det i vissa fall är tillåtet för en kommun att engagera sig i verksamheter utanför kommunen – även utomlands. Rätten finner att stödet till Kastrup inte strider mot lokaliseringsprincipen.

Proportionalitetsprincipen och stöd till flygplatser
Rätten hänvisar också till proportionalitetsprincipen. Detta är en regel som säjer att ”den insats en kommun gör inom ett visst område och för ett visst ändamål till sin omfattning ska stå i rimligt förhållande till det intresse och den nytta som kommunen … har av åtgärden”. När kommunens beslut granskas utifrån denna princip finner rätten att ”det har inte visats att det belopp som avsatts för projektet inte skulle stå i rimlig proportion till den förväntade nyttan för Lunds kommun.”
   Förvaltningsrätten åberopar också rättspraxis som ger stöd för att kommuner ekonomiskt kan engagera sig i flygplatser.

Obegriplig argumentation
Nu hör det till saken att jag i mitt överklagande inte har påstått att kommunens stöd till Kastrup skulle strida mot lokaliseringsprincipen. Inte heller hävdade jag att beloppet som kommunen satsade var orimligt i förhållande till eventuell nytta. I inlagorna till förvaltningsrätten framhöll jag tydligt att det visst är möjligt med kommunalt stöd till flygplatser, men att det då är frågan om kommunala flygplatser, där kommuner driver s k ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”. Men denna möjlighet utsträcker nu förvaltningsrätten till att gälla även privata, vinstdrivande flygplatser. I domslutet finns ingen som helst hänvisning till rättspraxis där en kommun har getts rätt att engagera sig ekonomiskt i en privatägd flygplats. Varför rätten överhuvudtaget argumenterar på detta sätt mot påståenden som jag inte har gjort eller grunder som jag inte åberopat förefaller mej helt obegripligt.

”Allmänt intresse”
Slutligen, som sin fjärde argumentationslinje, hävdar rätten att stödet till Kastrup är en ”angelägenhet av allmänt intresse med anknytning till kommunen och dess medlemmar” och att det därför faller inom ramen för kommunens kompetens att fatta sådana beslut.
   Denna bedömning går på tvärs mot vad jag hävdar i mitt överklagande. Där menar jag att det inte kan vara ett allmänt intresse att stödja marknadsföringsprojektet Copenhagen Connected. Bidraget avlastar aktiebolaget som driver Kastrup flygplats en betydande del av i annat fall normala kostnader för reklam. Kommunens ekonomiska stöd till projektet är därför att betrakta som individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Därmed är det också i strid med kommunallagens bestämmelser.

Ingen hänvisning till praxis
Det intressanta med rättens argumentation kring ”allmänt intresse” är att man inte förmår att hänvisa till lagrum eller rättsfall som ger stöd för att det är möjligt för en kommun att ge direkt marknadsföringsbidrag till en ”enskild näringsidkare”. Förvaltningsrättens avslår sålunda mitt överklagande dels på grunder jag överhuvudtaget inte har anfört, dels utan stöd i rättspraxis.

Kammarrätten nästa
Därför står jag nu i begrepp att överklaga förvaltningsrättens dom till kammarrätten. Det ska bli spännande att så småningom få ta del av kammarrättens beslut om prövningstillstånd. Förhoppningsvis beviljas prövning, för så vitt jag vet har denna typ av stöd till ett privat företag inte prövats i högre instans. Och för Lunds skattebetalare är det också spännande: beviljas inte prövningstillstånd och bifaller inte kammarrätten mitt överklagande, blir det fritt fram för kommunen att i form av olika projekt överta reklamkostnaderna för praktiskt taget vilket företag som helst som kommunen finner det vara av ”allmänt intresse” att stödja.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
20 okt kl 17
Cecilia- och Jubilatekören
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare

Sankt Lars: Natur, Kultur och byggande

Två timmars vandring i Sankt Lars-området söndagen den 21 oktober klockan 14.
   Samling vid Källby-badets entré.
   Vägvisare Gunnar Stensson. Arrangör Klostergårdens byalag.
   Politiker med ansvar för beslut särskilt välkomna.

Kampanjen: Sätt en flicka i skolan!

"Tillsammans med det afghanska folket."

Tisdagen den 23 oktober kl. 19 visas TV4-profilen Lasse Bengtssons film om Svenska Afghanistankommitténs arbete på Bibliotek Väster.
Inträde (minst) 20 kr som oavkortat går till stöd för flickors rättigheter.
Arr: Lunds Afghanistankommitté Bibliotek Väster ABF

Doc Lounge Lund, 23 oktober, We Are Legion

De senaste veckorna har Anonymous-rörelsen förekommit flitigt i svensk media. Nu visar vi filmen We Are Legion som tar oss med djupare in i denna mycket speciella rörelse och låter oss möta flera av dess aktiva medlemmar som kallas både frihetskämpar och terrorister.
   We Are Legion hade premiär i början av året och har sedan visats flitigt på festivaler världen över, bland annat på Hot Docs, South by Soutwest, Sheffield Docfest, Slamdance och Michel Moores festival i Traverse City.

WE ARE LEGION: The Story of the Hacktivists (USA, 2012, 94 min)
REGISSÖR: Brian Knappenberger
EXTRA: Regissören är med oss direkt via länk.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
Kolla in filmens hemsida här!

Ship to Gaza

Upplösningen på årets försök att bryta blockaden närmar sig nu snabbt.

Estelles hastighet och position
i skrivande stund

På bilden syns den beräknade tiden tills Estelle är framme i Gaza. Naturligtvis tas ingen hänsyn till Israeliska statspirater när man beräknar skeppets ETA.

Dessa och många fler uppgifter får man om man följer båten på MarineTraffic.com.

Pressgrannar

Järnvägsstation i Klostergården 2018
2018 planeras Klostergårdens järnvägs- station stå färdig. ”Efter regeringens beslut att utöka antalet spår kan Klostergårdens station äntligen bli verklighet. Det känns väldigt positivt”, säger Mats Persson (FP), regionråd med ansvar för kollektivtrafik- frågor.
Skånska Dagbladet 17/10

Bygg diken i Lund! av Per Roijer

Gräv fram den underjordiska bäcken genom Lundagård, och bygg avrinningsdiken mellan nya snabbcykelvägar. Det är ett sätt att klimatanpassa Lund, föreslår miljöpartisten Karin Svensson Smith.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith talade i tisdags i Klostergårdsskolans matsal, inbjuden av Klostergårdens byalag. Byalaget driver opinion för att få en järnvägshållplats till Klostergården, men Karin vidgade perspektivet genom att prata om klimatanpassning. Ett ord som miljörörelsen värjer sig emot. Därför att det är lite av att ge upp kampen mot utsläppen. Svenska Naturskyddsföreningen har exempelvis inte ett enda klimatanpassningsmål, sa hon.

Det är att blunda för realiteter om man inte försöker göra samhället mera robust mot en klimatutveckling som inte kan undvikas. Den tidigare landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, har på regeringens uppdrag gjort Klimat- och sårbarhetsutredningen. Den innehåller många framsynta förslag, sa Karin, men flera av dem är så revolutionerande och kostsamma att få politiker vågar tala om dem.
   Att världshaven förmodas stiga, är en sak. Översvämningar kommer lika mycket från andra hållet, uppifrån och ifrån land, genom häftiga och ihållande regn. Temperaturförändringar påverkar både vattenkvalitet och folkhälsa. Vi står närmare en allvarlig kris än de flesta är medvetna om.
   Bolmentunneln kritiserades på sin tid för att vara ett ansvarslöst megaprojekt. Men i dag är uttaget av vatten från Bolmen lika stort som tillrinningen, bland annat på grund av ökad avdunstning, och kommunerna i sydvästra Skåne tvingas leta efter nya vattenreservoarer, från Alnarpsströmmen.

De senaste åren har vi i Sverige sett allvarliga översvämningar i hela landet. Vänern, Mälaren, Arvika, Hultsfred, Lomma, Staffanstorp och Göteborg är några av dem som gett rubriker. Avrinningen är otillräcklig, dagvattenledningarna är för klena och avloppsvattnet är nära att förorena dricksvattnet. Vid adventsstormen i fjor steg Höje å i Lund till tröskeln av vattenverket vid Källbybadet. Det var nästan som år 2000 i Stockholm, när tunnelbanestationen i Gamla stan bara hade sju centimeter till godo för att översvämmas av vårfloden i Mälaren. Händelsen i Lund fick mycket mindre uppmärksamhet, men var lika allvarlig.
   Lomma pressades från två håll. Stormen fick vattnet att stiga på land och de stora vattenmängderna i Höje å tryckte på från andra hållet.

Köpenhamn drabbades förra sommaren av häftiga regn. De danska vattenteknikerna lugnade de köpenhamnare som fått sina källare vattenfyllda med att det var något som bara hände en gång på hundra år. Det var bara det, sa Karin Svensson Smith, att det kom ett nytt hundraårsregn några dagar senare, och kort därpå ett tusenårsregn. Det föll 150 millimeter regn på tre timmar, något som stan över huvud taget inte kunde klara. Efter det fick alla danska kommuner i uppdrag att göra en klimatanpassningplan inom två år. Frivilligorganisationer engagerades, en av de mest aktiva är Haveselskabet, den danska trädgårdsföreningen. Genomsläppligheten i marken ska ökas, betong och asfalt bannlyses.
   Så skulle svenska kommuner också kunna göra, men det sker inte, sa Karin, särskilt inte i Lund. Fackministrarna i den borgerliga regeringen verkar inte heller ha tagit till sig den Holgerssonska utredningen. Det gäller inte bara att öka dimensionerna på dagvattenledningarna, för vad ska man räkna med? 
   Stor oenighet råder om vem som ska betala. Det under hela sin historia borgerliga Staffanstorp kräver statsbidrag för att bygga om sina dagvattenledningar!
   Bengt Holgerssons utredning påpekar att Göta älv inte klarar avrinningen från Vänern. Det är ett gigantiskt problem att lösa. Därför diskuteras det inte ens.

Det finns städer i världen som är föredömen (det är ju ett globalt fenomen) och Karin nämnde Melbourne, Zürich, Vancouver och Portland i Oregon USA. Men stadsdelarna Augustenborg och Bunkeflo i Malmö har också utmärkt sig genom framsynta åtgärder för att öka avrinningen från asfalterade ytor.
   I Zürich insåg man att det skulle bli kolossalt dyrt att bygga om dagvattensystemet. Staden bytte taktik, rensade gamla bäckar, gjorde nya, lyfte det kulverterade vattnet till ytläge.
   Så tänker jag att man skulle kunna göra i Lund också, sa Karin Svensson Smith. Ta upp den gamla bäcken som rinner från sjön Sjön vid LTH under jorden genom Lundagård. Vid Sankt Jörgens park fanns på 70-talet både en bäck och en damm som lagts igen. Öppna dem igen!

Gör som i Portland, sa hon. Där har man ersatt bilparkeringar med snabbcykelvägar som avgränsas från gångtrafiken med avrinningsdiken. Det gör det möjligt för cyklisterna att hålla hög fart utan att kollidera med gående. När fler människor cyklar blir det färre bilar. Hushåll med två bilar gör sig av med den ena. Den ekonomiska krisen driver på.
   Denna utveckling syns till och med i bilstaden Detroit. Kombinerat med satsningar på kollektivtrafiken tror jag att det är en trend som kommer även hos oss – i städerna. På landsbygden är det annorlunda, där är det bilen som gäller, sa Karin Svensson Smith.


PS
En järnvägshållplats i höjd med Klostergården är ganska naturlig. Lund har nyligen släppt sitt motstånd mot att fyra järnvägsspår från Malmö inte får gå längre än till Källby. Spåren ska nu dras fram till Högevall. Då behövs en station mellan Källby och Högevall. Bredvid anläggs en höghastighetscykelväg.

Krisen av Erik Kågström

Under rubriken ”Arbetslösheten” har Sven Hugo Mattson i VB 120928 gjort reflexioner kring det ekonomiska läget i världen. Sven Hugos prognos för den närmaste framtiden är pessimistisk bland annat p.g.a. de dåliga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. När ekonomer gör prognoser för de krisande länderna i Europa så handlar det om hur många år det skall gå innan landet får ekonomisk tillkväxt och kan börja betala på sin statsskuld. Sålunda kan det för Grekland dröja till 2020 innan ekonomin vänder uppåt, för Spanien kan det röra sig om 2015. Men ingen ekonom har med ett scenario där det inte blir någon ekonomisk tillväxt längre. Trots att det finns åtskilligt som talar för att ett så dystert alternativ inte bara är möjligt utan till och med ganska sannolikt. Sven Hugo nämner resursbrsist som ett av de största hoten mot tillväxten och vi befinner oss ju i en tidsperiod då Romklubbens datasimulering 1972 ”Limit to Growth” spådde att resursbrist skulle sätta käppar i hjulet för ekonomin (fig.).

Limit to Growth

I första hand gäller det förstås flytande bränsle. Trots att världsekonomin börjar tappa fart så är oljepriset högt. Så högt att det förmodligen bidrar till konjunkturavmattningen eftersom det blir mindre pengar över till annat, när energi och därmed också livsmedel blir dyrare.
   Forskare och skribenter som Björn Forsberg med ”Tillväxtens sista dagar” och Richard Heinberg med ”The End of Growth. Adapting to a New Economic Reality” tror att det redan om ett par år kan uppstå en så allvarlig brist på flytande bränsle att världshandeln lamslås och den globala ekonomin kollapsar.
   Näst efter energin står metallsektorn i tur att drabbas av knapphet. Och det gäller både de sällsynta metallerna och de vanliga. Halterna sjunker i gruvorna och det krävs alltmer energi och blir allt dyrare att få fram produkterna. Vattenbrist är redan ett stort problem på många håll och kommer av allt att döma att bara bli värre. Kombinationen vattenbrist och dyr energi har lett till stigande livsmedelspriser och ökat antal svältande och undernärda människor i världen.
   Den pågående klimatförändringen verkar medföra att naturkatastrofer ökar i frekvens och i svårighetsgrad. Det befaras att hanterandet av naturkatastrofer i framtiden kommer att kräva så stora resurser att ingenting blir över till att satsa på tillväxt och ökat välstånd.
   Den starkt ökande komplexiteten i det moderna samhället kan också ställa till med problem. Arkeologen m.m. Joseph A. Tainter är pionjär på området och i boken ”The Collapse of Complex Societies” beskriver han bland annat hur ökande komplexitet i ett samhälle kan leda till avtagande gränsnytta så att till slut insatta resurser inte längre ger något nyttigt resultat. Det hot mot ekonomisk tillväxt som kanske är mest aktuellt just nu står att finna i obalansen i världsekonomin. Det verkar alltmer angeläget att ta upp frågan om en ekonomi som inte kräver ständig tillväxt. Något som jag skrev om i VB 090821. Mer om det i ett kommande nummer.

Friskoleschackrande i Lund av Gunnar Stensson

Elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper.

Det tekniska gymnasiet på Warholms väg 3 såldes i våras av Lernia College AB till Thoren Innovation School. Lägg märke till engelskan och de klingande namnen! De är i sig ett bedrägeri som imponerat på Lunds skolpolitiker. Verkligheten har nu granskats av Skolinspektionen.
   Inga skolbibliotek, undermålig hälsovård, dålig kunskap om utbildningens mål bland eleverna, inget elevinflytande över undervisningen, dålig plan mot kränkande behandling, brist på böcker, utrustning och andra lärverktyg, inga salar för fysik- och kemilaborationer, flera elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper... Senast i januari måste skolan ha ett åtgärdsprogram klart.
   Sök på nätet Thoren Innovation School, Lund för att få tillgång till hela Skolinspektionens kritik.

Wikileaks av Gunnar Stensson

700 hemliga dokument om behandlingen av Bradley Manning frisläppta.

Bradley Manning, som riskerar livstids fängelse för att ha läckt material till Wikileaks ska få tillgång till åklagarens hemliga material. Beslutet fattades av militärdomstolen onsdagen den 17/10.
   Det handlar om uppemot 700 Manning-relaterade mejl högt upp i USA:s marinkår. Försvaret har velat ta del av korrespondensen för att styrka sitt påstående om att Manning behandlats illa under sin tid som frihetsberövad.

Åklagare har tidigare hävdat att det efterfrågade materialet är hemligstämplat och/eller irrelevant i målet. I våras beslutade Fort Meades åklagare Denis Lind att hon skulle få ta del av materialet för att avgöra saken.
   På onsdagen meddelade hon sitt besked som visar att hon inte delar åklagarsidans uppfattning. Endast 12 av mejlen anses vara av sådan natur att de de inte ska lämnas över till försvaret, konstaterade Lind. Bradley Manning och försvaret ska därmed få alla övriga mejl.
   Den menige soldaten Manning greps i maj 2010 och har suttit fängslad sedan dess, periodvis under svåra förhållanden. Manning anklagas för att ha överlämnat diplomatpost och läckt ut ett stort antal hemliga dokument till Wikileaks.

Bland annat gäller det dokument och material som ledde till den uppmärksammade filmen ”Collateral murder” där amerikanska soldater i en helikopter skrattande skjuter prick på civila i Irak. Åtalet omfattar 22 punkter, varav ”medhjälp till fienden” är den allvarligaste med dödsstraff på skalan, men åklagaren har yrkat livstid.
   Rättegången har tidigare skjutits upp och är nu satt sex veckor med start den 4 februari 2013. Det innebär att Manning vid den tiden skulle ha varit fängslad i närmare tre år. I vanliga fall sitter brottsmisstänkta personer inom det militära rättsväsendet i USA frihetsberövade i maximalt 120 dagar.
   FN:s specielle rapportör om tortyr, Juan Ernesto Mendez, har betecknat de amerikanska myndigheternas behandling av Manning som ”grym och förnedrande” med tanke på den utdragna isolering som det handlade om efter gripandet. Manning har nominerats till Nobels fredspris de två senaste åren.