VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2008-09-25
Ska nya röster sjunga
av Kajsa
Det var en sprakande och mäktig manifestation med banderoller, fanor, dans, trummor och 10.000 människor i olika åldrar och från olika håll i världen som ringlade sig in i Pildammsparken i lördags. Jag gick in i parken samma väg som för 30 år sedan. Då var det Folkfest i Malmö och jag var där med mina små barn. Tallriken i Pildammsparken var då full av unga människor som satt på gräset och lyssnade på musik, botaniserade bland bokborden och åt av soppan från Moder Jord och Söner.
Nu var Tallriken också fylld av människor. Men nu var det inte bara ungdomar utan människor i alla åldrar. Nu kom de inte bara från Malmö och Lund utan från många olika håll i världen. Bokborden och den ekologiska maten fanns nu också. Och Mikael Wiehe sjöng nu som då. Det var precis som förr men mycket, mycket större.
Kajsa
Se fler bilder från demonstrationen
Se fler bilder från demonstrationen som bildspel (kräver Flash)
Kärleken och livet
Konsert i Klosterkyrkan med damkören Vox Feminea som leds av Pernilla Södergren. Flera medlemmar i Midnattskören sjunger med i kören. Thomas Wiehe & Caroline Mielczarek är gäster i programmet!
Lördagen den 27 september kl. 16.30 i Klosterkyrkan i Lund.
Entre: 80kr, 60kr för pen/stud. Barn under 12 år går gratis.
Länk till affich
Lördagen den 27 september kl. 16.30 i Klosterkyrkan i Lund.
Entre: 80kr, 60kr för pen/stud. Barn under 12 år går gratis.
Länk till affich
Från stora världen I
Ställ upp för Afghanistan!
Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008 för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.
Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går till anfall mot afghanska byar och hem.
Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst krig utan slut.
Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet och fred.
Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.
Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.
Vi samlas vid Slussen i Stockholm kl 18 för att gå till Sergels torg. Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustningsminister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.
Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen. Afghanistan behöver fred – inte fler bomber!
Thage G. Peterson
tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008 för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.
Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går till anfall mot afghanska byar och hem.
Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst krig utan slut.
Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet och fred.
Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.
Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.
Vi samlas vid Slussen i Stockholm kl 18 för att gå till Sergels torg. Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustningsminister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.
Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen. Afghanistan behöver fred – inte fler bomber!
Thage G. Peterson
tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Från stora världen II
På nedanstående länk kan man läsa lite om den höstövning V Fagersta "traditionsenligt genom för vartannat år ända sedan 2006", i år är det dags den 8-9 november.
Denna gång är temat på lördagen detta med regeringsfrågan s-v-mp.Men istället för de vanliga centrala piruetterna om vem som pratar med vem om vad och hur och vilka papper man ska eller inte ska skriva i förväg har vi velat vända på spelet. Börja underifrån och undersök var samarbetet i några kommuner och landsting gått bra, men också någonstans där det har havererat (en inställd konsert är också etc).
Och med en avslutande debatt om vad - om något - man möjligen kan lära av detta på central nivå.
Söndagen har utvecklat sig något sedan nedanstående länks inbjudan skrevs. Vi tänkte berätta lite om V Fagerstas "lyckanden" och misslyckanden med anledning av att vi i år firar tioårsjubileum som största parti i Fagersta kommun. Därutöver blir det plats för lite workshops om allt mellan vindkraft och integration.
Läs mer på hemsdan
Stig Henriksson, kommunalråd
Denna gång är temat på lördagen detta med regeringsfrågan s-v-mp.Men istället för de vanliga centrala piruetterna om vem som pratar med vem om vad och hur och vilka papper man ska eller inte ska skriva i förväg har vi velat vända på spelet. Börja underifrån och undersök var samarbetet i några kommuner och landsting gått bra, men också någonstans där det har havererat (en inställd konsert är också etc).
Och med en avslutande debatt om vad - om något - man möjligen kan lära av detta på central nivå.
Söndagen har utvecklat sig något sedan nedanstående länks inbjudan skrevs. Vi tänkte berätta lite om V Fagerstas "lyckanden" och misslyckanden med anledning av att vi i år firar tioårsjubileum som största parti i Fagersta kommun. Därutöver blir det plats för lite workshops om allt mellan vindkraft och integration.
Läs mer på hemsdan
Stig Henriksson, kommunalråd
Veckans citat
Veckans citat
"Trots den internationella finansoron och bolånekrisen i USA, står svenska statens ekonomi stark. Det kan vi tacka statsminister Frerik Reinfelt (m) och finansminister Anders Borg (m) för.”
Flygblad som moderaterna delade ut under gårdagen i samband med budgetdebatten och som faktiskt kan tävla med en del socialdemokratiskt material gällande fjäskig ledarkult i bästa Sovjetanda.
Citat från Dagens Arena
Krisen har nått Lund
av Gr
Svenska Dagbladet berättade igår, den 24.9, hur den ekonomiska krisen har fått svenska storföretag att se om sitt hus. Ett har slutat att sponsra den lokala operan, flera låter sina medarbetare flyga ekonomi i stället för bissniss. Astra Zeneca, stor aktör i Lund, har för sin del tagit bort lyxvarianterna av kaffe ur sina personalautomater.
VB ringde upp en gammal medarbetare på företaget, som bekräftade uppgiften. Och tillade: ”Detta med kaffet har skapat så mycket diskussioner att firman nog har tappat mer i förlorad arbetstid än vad man sparat på det förenklade sortimentet.”
VB ringde upp en gammal medarbetare på företaget, som bekräftade uppgiften. Och tillade: ”Detta med kaffet har skapat så mycket diskussioner att firman nog har tappat mer i förlorad arbetstid än vad man sparat på det förenklade sortimentet.”
The three trillion dollar war
av Gunnar Stensson
I veckan publicerades listan över världens minst respektive mest korrumperade länder. Sverige toppade den förstås tillsammans med Danmark. I botten återfinns länder Irak och Somalia. Båda styrs i praktiken av USA.
De som till äventyrs såg tv-programmet Dokument utifrån i måndags, ”Världens värsta bedrägeri”, förvånas inte. Dokumentären avslöjade den bottenlösa korruptionen under den nuvarande amerikanska regimen med vice president Cheney och oljebolaget Halliburton i centrum.
Och förstås president Bush som står i skuld till oljekapitalet i Saudiarabien för sin maktställning. I själva verket kan man beskriva Irakkriget som världens största korruptionsskandal.
Det gör inte den civiliserade och gråklädde nationalekonomen Joseph Stiglitz, åtminstone inte i sådana ordalag, som för något år sedan fick nobelpriset i ekonomi. Däremot har han tillsammans med Linda J. Bilmes gjort en genomgång av Irakkrigets reella kostnader:
”The Three Trillion Dollar War. The True Cost of the Iraq Conflict”.
Han visar där bland annat att Irak-krigets kostnader är större än både Vietnamkrigets och Koreakrigets och att de närmar sig kostnaderna för andra världskriget.
Joseph Stiglitz är en av de tyngsta kritikerna i den hårda debatten om George Bushs program för att lösa finanskrisen. ”Ska vi belöna de män som genom sitt dåliga omdöme har orsakat den”, säger han.
De som till äventyrs såg tv-programmet Dokument utifrån i måndags, ”Världens värsta bedrägeri”, förvånas inte. Dokumentären avslöjade den bottenlösa korruptionen under den nuvarande amerikanska regimen med vice president Cheney och oljebolaget Halliburton i centrum.
Och förstås president Bush som står i skuld till oljekapitalet i Saudiarabien för sin maktställning. I själva verket kan man beskriva Irakkriget som världens största korruptionsskandal.
Det gör inte den civiliserade och gråklädde nationalekonomen Joseph Stiglitz, åtminstone inte i sådana ordalag, som för något år sedan fick nobelpriset i ekonomi. Däremot har han tillsammans med Linda J. Bilmes gjort en genomgång av Irakkrigets reella kostnader:
”The Three Trillion Dollar War. The True Cost of the Iraq Conflict”.
Han visar där bland annat att Irak-krigets kostnader är större än både Vietnamkrigets och Koreakrigets och att de närmar sig kostnaderna för andra världskriget.
Joseph Stiglitz är en av de tyngsta kritikerna i den hårda debatten om George Bushs program för att lösa finanskrisen. ”Ska vi belöna de män som genom sitt dåliga omdöme har orsakat den”, säger han.
Vad vill socialdemokratwerna?
av Grr
Det kom ett flygblad i brevlådan från en lokal partiförening. Där protesteras mot den borgerliga majoritetens miljöpolitik, men ”även i övrigt innebär den borgerliga politiken många oönskade försämringar” (finns det önskade försämringar?). Och som exempel anförs bland annat ”Alltför få nya hyresrätter”. Fast ”alltför få” står med små bokstäver över en svart klump från en tuschpenna. Vad är övermålat? Stod det från början ”Inga nya hyresrätter”? Och så läste nån annan genom texten och sa: ”Men lite hyresrätter har det ändå blivit. Det får vi nyansera.” Vilket gjordes, på det beskrivna sättet.
På andra sidan finns en intresseanmälan som man kan skicka in till ”Socialdemokratwerna i Lund”.
Nu menar kanske några att detta är taffligt. Men jag är inte säker på att s i Lund är så taffliga. Kanske är de ovanligt sofistikerade. Det finns en allmän skepsis mot politiska partier som det gäller att tränga igenom. Därför vill man skapa följande bild: det här flygbladet är ingen produkt av slimmade proffspolitiker. Vi som har engagerat oss bakom det är alldeles vanliga medborgare och människor.
Med sådanas logiska och typografiska brister.
På andra sidan finns en intresseanmälan som man kan skicka in till ”Socialdemokratwerna i Lund”.
Nu menar kanske några att detta är taffligt. Men jag är inte säker på att s i Lund är så taffliga. Kanske är de ovanligt sofistikerade. Det finns en allmän skepsis mot politiska partier som det gäller att tränga igenom. Därför vill man skapa följande bild: det här flygbladet är ingen produkt av slimmade proffspolitiker. Vi som har engagerat oss bakom det är alldeles vanliga medborgare och människor.
Med sådanas logiska och typografiska brister.
Bildande reklam
av Göran Persson
Under min korta men dock karriär som tidningsbärare så slogs jag att märkena med "Ingen Reklam" var så oerhört frekventa på brevlådorna. Detta är naturligtvis mycket bra men var försiktig med att tillämpa principen på din mail-brevlåda, för då kan du missa lite bildning. Jag fick följande text idag i ett mail:
"Prokrastinerar du just nu?
Hej Göran
Finns det något viktigare du borde göra just nu? Något viktigare än att läsa mail kanske?
Det finns ett ord för det. Jag tycker att själva ordet pro-kra-sti-nera låter förfärligt jobbigt och som något jag helst inte skulle vilja befatta mig med.
Speciellt som det innebär att man håller på att dra ut på saker. Att man skjuter upp dem till senare. Jag såg ordet först på engelska och var tvungen att slå upp det och hittade följande definition på Wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall, krismaximering och andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar."
Vad ville man då sälja med denna inledning? Jo, med CRM-system och IP-telefoni så slipper man att pro-kra-sti-nera. Jag köpte inget men skall försöka lägga ordet på minnet.
"Prokrastinerar du just nu?
Hej Göran
Finns det något viktigare du borde göra just nu? Något viktigare än att läsa mail kanske?
Det finns ett ord för det. Jag tycker att själva ordet pro-kra-sti-nera låter förfärligt jobbigt och som något jag helst inte skulle vilja befatta mig med.
Speciellt som det innebär att man håller på att dra ut på saker. Att man skjuter upp dem till senare. Jag såg ordet först på engelska och var tvungen att slå upp det och hittade följande definition på Wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall, krismaximering och andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar."
Vad ville man då sälja med denna inledning? Jo, med CRM-system och IP-telefoni så slipper man att pro-kra-sti-nera. Jag köpte inget men skall försöka lägga ordet på minnet.
Öppet brev 1 - till Gunnar Stensson
av Erik Kågström
Hej Gunnar
I VB 080912 hade du en artikel med titeln ”Före detta supermakt: Svindlarna Fannie Mae och Freddie Mac stjälper USA över ända”. Den handlade om det ekonomiska världsläget och du hade bland annat hämtat fakta från Gabor Steingarts bok ”Välståndskriget”. Jag har i mina Kristidender i Veckobladet skrivit om hithörande problem.
Men Gunnar, skall vi som socialister nöja oss med att referera vad mer eller mindra kloka människor runtom i världen skriver i böcker och artiklar. Är det inte på tiden att vi gör egna analyser som syftar framåt, mot politisk handling? Efter Sovjetunionens sammanbrott har den svenska vänstern varit helt uppgiven när det gäller ekonomi. När nu laissez-faire-ekonomin är skakigare än någonsin och dess tvilling konsumismen är det största hotet mot miljön finns det väl anledning att diskutera alternativa ekonomiformer.
Miljöradikaler – i Sverige till exempel Karin Svensson Smith, Björn Forsberg och Andreas Malm - framhåller ofta att en ekologiskt hållbar utveckling kräver en annan ekonomi än den nuvarande, en ”social”, eller ”grön” eller ”rödgrön” ekonomi. Men de tar inte steget vidare och säger hur den ekonomin skall se ut. Det steget vill jag med din och Veckobladets läsares benägna hjälp ta, och skissera hur en annan ekonomi skulle kunna se ut.
Utmaning på debatt
Jag utmanar dig härmed till en debatt – eller dialog – om de aktuella världshändelserna i Veckobladet. Förhoppningsvis kommer andra att ansluta sig om våra inlägg blir tillräckligt intressanta. I denna och kommande artiklar kommer jag att presentera de slutsatser jag kommit fram till av det jag läst, hört och sett av världshändelserna under de senaste åren.
Jag grundar mina resonemang på två hypoteser(som förstås inte är mina egna). Den ena är att orsaken till dagens finansiella kris är att söka i den ökande ekonomiska ojämlikhet på individnivå i hela världen som blivit en följd av globaliseringens avregleringar. Den andra är att kapitalismen inte fungerar utan ständig tillväxt eftersom den är baserad på bank- och kapitalräntor. Jag skall också försöka visa att kapitalismen, i sin nuvarande neoliberala form, på sikt är oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling, oförenlig med ekonomisk jämlikhet och jämställdhet, oförenlig med den välfärd och sociala trygghet vi kräver, oförenlig med full sysselsättning och sannolikt också oförenlig med en demokrati värd namnet.
Global ojämlikhet
Hypotesen om den globala ojämlikhetens betydelse – och mina resonemang står och faller med den – är till sin natur keynesiansk. När inkomster och förmögenheter koncentreras till de rikaste samhällsskikten blir efterfrågan i världen – global aggregate demand – för liten för produktionspotentialen som ständigt ökar. Det innebär att den ekonomiska tillväxten upphör om inte efterfrågan stimuleras på ett artificiellt sätt. (Vid årets World Economic Forum i Davos uttryckte Joseph E. Stiglitz och George Soros med flera farhågor för konsekvenserna av ojämlikhet och otillräcklig efterfrågan i världen). Om hypotesen om ojämlikhetens betydelse är riktig bör det innebära att inget enskilt land i dag kan ha ekonomisk tillväxt utan att antingen ha ett exportöverskott som till exempel Sverige och Tyskland, eller finansiera konsumtionen med skuldsättning som USA och i viss mån Storbritannien och de baltiska staterna. Kina är förmodligen ett undantag eftersom regeringen där har behållit kontrollen över valutarörelserna i landet.
Global tillväxt
Den för global ekonomisk tillväxt nödvändiga stimulansen kan ske genom att en sektor av världsekonomin tillåts – eller tvingas – konsumera utan att producera med skuldsättning på individ-, företags- och/eller statsnivå som följd. Den rollen har USA fått spela under senaste decennierna. Eftersom dollarn är världens reservvaluta är också USA tills vidare den enda stat som kan fylla den funktionen. Jag har gjort en sammanställning över hur det amerikanska underskottet i utrikeshandeln har ändrats sedan 1992.
USA:s utrikeshandel 1992-2007 | |||
| År | Underskott | Förändring | |
| Milj. $ | % | Milj. $ | |
| 1992 | 39 212 | ||
| 1993 | 70 311 | 79 | 31 099 |
| 1994 | 98 493 | 40 | 28 182 |
| 1995 | 96 384 | - 2 | - 2 109 |
| 1996 | 104 065 | 8 | 7 681 |
| 1997 | 108 273 | 4 | 4 208 |
| 1998 | 166 140 | 53 | 57 867 |
| 1999 | 265 090 | 60 | 98 950 |
| 2000 | 379 835 | 43 | 114 745 |
| 2001 | 365 126 | - 4 | - 14 709 |
| 2002 | 423 725 | 16 | 58 599 |
| 2003 | 496 915 | 17 | 73 190 |
| 2004 | 607 730 | 22 | 110 815 |
| 2005 | 711 567 | 17 | 103 837 |
| 2006 | 753 283 | 6 | 41 716 |
| 2007 | 700 258 | - 7 | - 53 025 |
Under åren 1992 till 2007 har i USA:s utrikeshandel både importen och exporten ökat nästan varje år. För närvarande är importen värd omkring 2 biljoner dollar, exporten omkring 1,3 biljoner dollar. Eftersom importen i regel ökat mer än exporten har underskottet efterhand ökat och är nu omkring 700 miljarder dollar. Endast vid tre tillfällen har exporten ökat mer än importen – 1995, 2001 och 2007. Eftersom de minst rika 80 procenten av den amerikanska befolkningen inte fått någon nämnvärd inkomstökning under denna tid har den ökade konsumtionen och de ökande underskotten finansierats med skuldsättning som i sin tur möjliggjorts av stora lån från omvärlden. Under IT-bubblan 1998-2000 fick den amerikanska börsen ett uppsving som beräknas ha lett till en ekonomisk stimulans på 500 miljarder dollar. När aktierna steg på börsen kände folk sig rika och ökade sin konsumtion så länge bubblan varade. Från och med 2002 var det bolånen och kreditkorten som fick finansiera konsumtionsökningen. Under året 2005 spenderade de amerikanska hushållen 531 miljarder mer än de hade i inkomster. Under de första sex månaderna av 2006 tog amerikanska hushåll ut 511 miljarder dollar i ökade boendelån. Det mesta gick till konsumtion. Sen började bankerna dra öronen åt sig och bolånekrisen var ett faktum. Att finanskrisen sedan spritt sig till övriga världen betyder att förhoppningarna om ett ”decoupling”, att de växande medelklasserna i Kina och Indien tillsammans med EU och Japan skulle överta USA:s roll som ”consumer of last resort”, har grusats.
Behövs balans?
I din artikel skriver du bland annat: ”Konsumtion utan produktion, import utan export, tillväxt på kredit kan bara bestå hinsides denna världen”. Det är ett ganska rimligt påstående. Men när George W. Bush för handelsunderskottet på tal så hänvisar han till förre amerikanske finansministern Paul O´Neill som sagt att jämvikt i handelsbalansen saknar betydelse i en globaliserad värld. Det är naturligtvis fel eftersom ett amerikanskt underskott helt enkelt är nödvändigt för att den globala ekonomin skall fungera. Bushs åsikt är säkert inte representativ för dagens amerikanska politiker. De flesta tycks anse att det är angeläget att minska underskottet i utrikesbalansen. Detta kommer då i konflikt med omvärldens behov av ständigt ökande amerikanska underskott.
I Kristidender skrev jag för drygt ett år sedan att det som börjat med bolånekrisen kunde bli ett test på kapitalismens styrka och anpassningsförmåga. Jag trodde att sammanbrottet i världsekonomin skulle komma snabbt men först någon månad in i 2008 började uttrycket härdsmälta förekomma på tidningarnas ekonomisidor. I Sydsvenskans ekonomiska Analys de 19.9 skrev Katarina Ström Melvinger ”Finansiell härdsmälta, yes. Konjunktursvacka, ja” men också för att lugna läsarna ”… det enda vi kan vara säkra på: förr eller senare har det blåst över”. Och visst kan det bli så. När kapitalismens kreativa destruktion fått verka och tillräckligt många företag gått i konkurs kan världsekonomin möjligen börja växa igen. Men det förutsätter förmodligen att stora vinster i den övriga världen även i fortsättningen finansierar amerikansk överkonsumtion. Efter finanskrisen kommer industrikrisen med ökande arbetslöshet.
Det skall bli intressant att följa hur makthavarna i dagens värld klarar sig ur det dilemma som kapitalismen har försatt dem i.
Erik Kågström
I kommande nummer:
Sverige och finanskrisen.
USA:s vägval – pest eller kolera?
Tillväxt och klimat.
En annan ekonomi är möjlig – kapitalism utan kapitalister.
Kalle Larsson, invandringspolitiken och Sydamerikas seger över USA i Santiago de Chile
av Gunnar Stensson
Den artikel med stöd för den legala regimen i Boliva av Kalle Larsson i förra numre som det refereras till nedan är inte skriven speciellt för VB. Den skrevs som ett allmänt stöduttalande som red ansåg så bra at vi tog med den även i VB. Kalle är naturligtvis välkommen att skriva i VB, men det är lite tidigt att utnämna honom till "VB-medarbetare".
red
Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.
Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.
Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.
Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.
Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes
Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.
Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.
red
Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.
Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.
Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.
Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.
Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes
Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.
Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.
2008-09-18
Kuba behöver hjälp
Kubas värsta ekonomiska katastrof hittills, en fjärdedel av befolkningen evakuerades, nästan en halv miljon bostäder är skadade, nästan 50.000 totalförstörda, halva sockerskörden slagen till marken, hundratals ton citrusfrukter, över 3.000 tobakslador, 80 procent av elnätet osv, uppräkningen är för bedrövlig för att fortsätta. Den ekonomiska tillväxten förbyts i katastrofal tillbakagång. Kostnaderna för återuppbyggnad och ersättning av förlorade tillgångar uppgår till 10 miljarder US-dollar, över 20 procent av den normala bruttonationalprodukten.Svensk-kubanska upplåtet kontot för medicininsamlingen för insamling till orkanhjälp, märk med "orkan", pg 23 57 15-0, Mediciner till Kuba.
Röda Kapellet: Svendborger-sviten och 40 år efteråt
Nu på fredag
Brechtafton på Café Barbro, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10B i Malmö, fredag den 19 september kl 19.00.
Röda Kapellet och Oktoberkoret från Köpenhamn framför Håkan Carlssons tonsättning av Berthold Brechts Svendborger Gedichte.
Tonsättaren dirigerar själv. Trubaduren Jan Hammarlund, sopranen Rocio Olalde och pianisten Tanja Naranjo framför musik med Brechts texter tillsammans med Röda Kapellet.
Brechtaftonen är en del av European Social Forum i Malmö som äger rum i fem dagar med massor av föreläsningar, debatter och kulturevenemang.
Nu på lördag
Kulturnatten i Lund, 40 år efter 68, med Kaya Åhlander och Herman Schmid.
Auditoriet Kulturen kl 20-21.
Repris kl 22 utanför Elverket. Lördag den 20 september.
Redan kl 19.30 spelar Kapellet kinesiska låtar inne i en av utställningshallarna till den pågående Kinautställningen. Herman Schmid talar.
Välkomna!
Röda Kapellet
Brechtafton på Café Barbro, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10B i Malmö, fredag den 19 september kl 19.00.
Tonsättaren dirigerar själv. Trubaduren Jan Hammarlund, sopranen Rocio Olalde och pianisten Tanja Naranjo framför musik med Brechts texter tillsammans med Röda Kapellet.
Brechtaftonen är en del av European Social Forum i Malmö som äger rum i fem dagar med massor av föreläsningar, debatter och kulturevenemang.
Nu på lördag
Kulturnatten i Lund, 40 år efter 68, med Kaya Åhlander och Herman Schmid.
Auditoriet Kulturen kl 20-21.
Repris kl 22 utanför Elverket. Lördag den 20 september.
Redan kl 19.30 spelar Kapellet kinesiska låtar inne i en av utställningshallarna till den pågående Kinautställningen. Herman Schmid talar.
Välkomna!
Röda Kapellet
Rör inte min skatt!
Regeringen kommer inför 2009 föreslå en tredje etapp i det så kallade jobbskatteavdraget. Avdraget är endast till för dem som har jobb, inte för arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer.
Genom åtgärden dräneras statskassan på 15 miljarder kronor som för varje individ som omfattas av det endast innebär drygt 200 kronor mer i månaden. Dessutom görs skattesänkningar på ytterliggare drygt 15 miljarder. Det finns i Sverige idag viktigare saker att satsa på än skattesänkningar: barnomsorg, äldreomsorg, skola, arbetslösa, hemlösa, psykiatrin, tandvård åt alla, inte bara åt dem som har råd, sjukvården och åtgärder att korta köerna till vården.
Listan kan göras lång. Fredrik Reinfeldt vi uppmanar dig och resten av regerningen: rör inte vår skatt! Använd våra pengar till meningsfulla åtgärder i samhället!
Skriv under och skicka länken http://upprop.nu/D297 till dina vänner och bekanta.
Genom åtgärden dräneras statskassan på 15 miljarder kronor som för varje individ som omfattas av det endast innebär drygt 200 kronor mer i månaden. Dessutom görs skattesänkningar på ytterliggare drygt 15 miljarder. Det finns i Sverige idag viktigare saker att satsa på än skattesänkningar: barnomsorg, äldreomsorg, skola, arbetslösa, hemlösa, psykiatrin, tandvård åt alla, inte bara åt dem som har råd, sjukvården och åtgärder att korta köerna till vården.
Listan kan göras lång. Fredrik Reinfeldt vi uppmanar dig och resten av regerningen: rör inte vår skatt! Använd våra pengar till meningsfulla åtgärder i samhället!
Skriv under och skicka länken http://upprop.nu/D297 till dina vänner och bekanta.
Fördöm våldet i Bolivia
Alla demokratiska krafter måste entydigt fördöma det antidemokratiska och rasistiska våldet i östra Bolivia. De senaste dagarnas våldshandlingar är inte spontana, utan del i en kampanj för att sätta hela den konstitutionella processen ur spel. Guvernörerna i de östra delarna av landet har tydligt visat att man ignorerar det bolivianska folkets stöd till den lagliga och konstitutionella regeringen. De hämtar aktivt stöd från USA, och mycket tyder på att detta utgör förberedelser till en statskupp. Händelseförloppet påminner oroande om förberedelserna inför statskuppen 11 september 1973 i Chile. Vi måste lära av historien, och försvara demokratin i Bolivia innan det är för sent.
Kalle Larsson
T.f. partisekreterare, Vänsterpartiet
Kalle Larsson
T.f. partisekreterare, Vänsterpartiet
Helmuth Glöck avliden
av Gunnar Sandin
I somras dog Helmuth Glöck, bokförläggare i Stehag.Vi är några som mötte Helmuth redan när han jobbade som brevbärare och metallarbete, men snart kom politiken att förändra hans yrkesliv.
Han kom snabbt in i vänsterpartiets distriktsstyrelse och var ett slag ordförande för vpk Skåne. Han representerade under några perioder partiet i Eslövs kommunfullmäktige. Han anställdes på Acupress i Lund när partiet hade övertagit offsettryckeriet, och när distriktsstyrelsen ville lägga ner det köpte han det, billigt. Verksamheten flyttades till Eslöv och Helmuth hade ett slag några anställda och en storslagen lokal.
Samma lättsinne han kunde visa som tryckare återkom emellertid i andra sammanhang, och det förbättrades inte av hans samarbete med en annan kreativ chansare, Brutus Östling. Men Helmuth startade om och gjorde sen sin viktigaste insats när han startade bokförlaget Gondolin. Det publicerade snygga skönlitterära böcker av framför allt skånska skribenter. Särskilt bör framhållas hans utgivning av Walter Nilssons romanserie. WN bör räknas som en av de senare decenniernas viktigaste svenska arbetarförfattare, även om litteraturvetarna inte har uppmärksammat honom.
Det gladde Helmuth att regimen föll i hans gamla hemland, DDR, men vänster förblev han.
Svar om högervridning
Som svar på senaste inlägget i debatten om Miljöpartiets i Lund påstådda högervridning vill jag säga följande.
Även om vi anser oss i grunden fristående från vänsterblocket är vi inriktade på samarbete efter nästa val som förhoppningsvis ger underlag för att bilda en majoritet bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och kanske även demokratisk vänster. Samarbete måste dock inte bygga på likhet. Det är just vår självständighet som ger oss möjlighet att förhandla om politikens innehåll.
Vad gäller motionen om den s k religionsfriheten anser jag att den hamnar i kategorin politisk klåfingrighet. Det finns ingen anledning att begränsa möjligheterna att uttrycka kulturell och religiös mångfald i våra skolor. Jag tycker inte att skolavslutningar får bli i sin helhet kristna ceremonier men ser gärna inslag från även andra religioner.
Min kommentar om kommunism syftade på att motionen hade en repressiv och begränsande inställning i motsats till en tillåtande och öppen attityd. Religionsfrihet betyder inte frihet från religion utan också för religioner.
Att Veckobladet inte uppfattade mina argument utan tycker att debatten fördes på låg nivå tyder bara på att man är religionsfientlig, vilket för övrigt också kännetecknade kommunismen när den fanns.
Anders Ebbesson
Redaktörens kommentar
Anders E. debatterar med Lucifer ang fullmäktiges debatt om religonsfrihet inte med Veckobladet ty VB är allt som berättas där i text och bild, även det Anders skriver.
Vad gäller min egen syn på religion så härstammar den från min tid i mellanstadiet då jag lärde mig skilja fakta och vidskepelse, det var ungefär då jag sorgligt nog slutade tro på tomten.
För mig får människor tro på vidskepelse om de så önskar men med tanke på allt elände som denna vidskepelse skapar än idag vore det bättre om man höll detta sitt vidskepelsebehov för sig själv och avstod från att framföra det offentligt inför tvångskommenderad publik, vilket man väl får räkna deltagarna i en skolavslutning som.
Göran P
Ansvarslös skolpolitik diskriminerar
av Gunnar Stensson
De borgerliga politikerna har skurit ned anslagen till skolan så att pengarna inte räcker för att ge barn med särskilda behov det stöd de har rätt till. Därmed försämras skolan också för de andra barnen.
Den borgerliga skolpolitiken undergräver solidariteten i grundskolan. Den ställer elev- och föräldragrupper mot varandra och tvingar dem att konkurrera om stöd som de är garanterade enligt lag. Även lärarkategorierna tvingas konkurrera om otillräckliga resurser.
Den nya politiken diskriminerar 2000 barn med utländsk härkomst i Lund. Modersmåls- och stödundervisningen skärs ned med upp till 40 procent. 10 modersmålslärare avskedas. Sexåringar och tolvåringar sätts i samma grupp.
Samtidigt tvingas föräldrar till dyslektiska barn och barn med andra funktionshinder att slåss om resurserna för att just deras barn ska få sina behov tillgodosedda. De starkaste vinner.
Politikerna frånsäger sig allt ansvar! Det felkonstruerade och mekaniska skolpengssystemet som diskriminerar elever med utländsk härkomst har automatiserat tilldelningen av resurserna till skolorna. Så det ansvaret slipper politikerna. Ansvaret att fördela resurserna mellan eleverna lägger de på rektorerna!
Rektorerna tvingas ägna sin tid och kraft åt att administrera orättvisor.
När de kritiskt konstaterar att det är negativt för ekonomin att ha många invandrare på sin skola och att detta är kontraproduktivt för integrationen kommenterar politiker som utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg: "Det är tråkigt att de ser det på det viset. Alla barn har speciella behov, de här av modersmålsundervisning, andra av andra saker, och det är rektorernas ansvar att de får det."
Rektorernas ansvar, inte politikernas!
Den situation som inträtt med det nya läsåret förutsågs av föräldrar, elever och lärare på de två stora skoldebatterna i våras. Förtvivlat försökte de förklara för politikerna vad som höll på att hända. Förtvivlat och – som det visat sig – förgäves.
" Det sätter sig", sa Tove Klette, svenska folkpartiet, kommunalråd med ansvar för utbildning.
Snart kommer den nya budgeten. Den blir avgörande för nästa läsår. Det innevarande är redan förlorat.
Den borgerliga skolpolitiken undergräver solidariteten i grundskolan. Den ställer elev- och föräldragrupper mot varandra och tvingar dem att konkurrera om stöd som de är garanterade enligt lag. Även lärarkategorierna tvingas konkurrera om otillräckliga resurser.
Den nya politiken diskriminerar 2000 barn med utländsk härkomst i Lund. Modersmåls- och stödundervisningen skärs ned med upp till 40 procent. 10 modersmålslärare avskedas. Sexåringar och tolvåringar sätts i samma grupp.
Samtidigt tvingas föräldrar till dyslektiska barn och barn med andra funktionshinder att slåss om resurserna för att just deras barn ska få sina behov tillgodosedda. De starkaste vinner.
Politikerna frånsäger sig allt ansvar! Det felkonstruerade och mekaniska skolpengssystemet som diskriminerar elever med utländsk härkomst har automatiserat tilldelningen av resurserna till skolorna. Så det ansvaret slipper politikerna. Ansvaret att fördela resurserna mellan eleverna lägger de på rektorerna!
Rektorerna tvingas ägna sin tid och kraft åt att administrera orättvisor.
När de kritiskt konstaterar att det är negativt för ekonomin att ha många invandrare på sin skola och att detta är kontraproduktivt för integrationen kommenterar politiker som utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg: "Det är tråkigt att de ser det på det viset. Alla barn har speciella behov, de här av modersmålsundervisning, andra av andra saker, och det är rektorernas ansvar att de får det."
Rektorernas ansvar, inte politikernas!
Den situation som inträtt med det nya läsåret förutsågs av föräldrar, elever och lärare på de två stora skoldebatterna i våras. Förtvivlat försökte de förklara för politikerna vad som höll på att hända. Förtvivlat och – som det visat sig – förgäves.
" Det sätter sig", sa Tove Klette, svenska folkpartiet, kommunalråd med ansvar för utbildning.
Snart kommer den nya budgeten. Den blir avgörande för nästa läsår. Det innevarande är redan förlorat.
Kvinnosamling inför ESF
av Ann Schlyter
Feminister från olika delar av Europa samlades före European Social Forums invigning i Malmö den 17 september. I en rad korta framträdanden belystes kvinnors situation samt feminismens framsteg och tillkortakommanden.
Maj-Britt Thorin visade med talande exempel på den manliga dominansen inom försvarspolitiken på alla nivåer. Det är män som definerar vad som ska försvaras. Hon citerade en kommentar hon fått i EU-parlamentet: " Förstår du inte att vi män kämpar för er?" Våldtäkt används fortfarande medvetet som en del i en krigsstrategi. Det är bara några år sedan våldtäkt klassades som krigsförbrytelse och många länder, bland annat USA har inte undertecknat den konventionen.
Att kvinnorna måste förändra politiken var Paula Melchioris huvudbudskap Med erfarenheter från Italien men också med hänvisning till USA visade hon på hur högerpopulistiska politiker använde resultaten av feministers kamp men vände dem mot kvinnors intressen.
Monica Karbowska från Polen påpekade att situationen för kvinnors mänskliga rättigheter har försämrats i många länder, inte enbart i Polen utan också till exempel i Portugal och för invandrade kvinnor i många länder på grund av religiös fundamentalism. Särskilt gifta kvinnors rättigheter är begränsade och underställda deras män. Religion ska respekteras men inte när den kränker kvinnors rättigheter.
Nelly Martin från Frankrike propagerade för en Kvinnomarsh 2010. De tidigare har framgångsrikt genomförts år 2000 och 2005. Men tyvärr fungerade inte tolkningen, så jag kan inte säga mycket om de franska presentationerna. Det fanns gott om tolkar och alla måste prata i mikrofon, men det var bara för att ESFs tolkar skulle öva sig - några hörlurar fanns inte. Detta samt det faktum att feministernas möte inte fått utrymme inom ESF rönte kritik från flera talare, som "trodde att Sverige var jämställt". De kvinnor som arbetat hårt med såväl detta möte som ESF försökte dock mildra kritiken och, som kvinnor brukar, lade de skulden på sig själva.
Läs Ann Schlyters anförande nedan
----------------------------------
There are many networks for European feminists. I represent GADIP "Gender and Development in practice" which is a network for individuals and organisations which are involved in development cooperation mostly outside Europe. Most members in GADIP are not feminist organisations, but by joining the network, they show that they want to improve their awareness in gender issues.
Aid was seen as something that could be improved by modern management. Efficiency was to be reached by donor cooperation. The experience of joint projects between donors is that the agreements have been on the basis of the smallest denominator. I mean - the least progressive countriy in regard of gender equity sets the standard in terms of gender justice.
We are convinced that no sustainable development is possible without gender justice. A review of the Paris Agenda has just taken place in Accra, and this time in an UN arrangement with wider participation of countries. A WIDE working group was preparing for this conference and for the next one in Doha about finance for development. The group made a good job, although the outcome may be somewhat of a disappointment.
Some improvements are made in the Accra Agenda for Action. Poverty reduction is maintained as the first goal while human rights, gender equality and environmental sustainibility are presented as cornerstones for for achieving enduring impact. Further the AAA states that "developing countries and donors will ensure that their respective development policieis and programmes are designed and implemented in ways consistent with international commitments on gender equality, human rights, disability, and environemntal sustainibility". It also recognises the need to improve access to sex-disaggregated data.
BUT this language is undermined by the lack of new targets. The AAA do not identify work programmes on how committments to gender equality will be implemented. No indicators are identified to measure progress.
It is therefore even more important that the women's movement hold governments accountable to the general committments.
these shuld be translated from policy into operational level.
We feminists know that we have to work together; to network to find strength and encouragment.
Feminism has always gone hand in hand with the peace movement and with international solidarity
Feminists in Europe are networking for another Europe -
- for another Europe in another world.
Would you like to have contact with GADNET/GADIP or WIDE, send a mail to:
GADNET@globalstudies.gu.se
info@wide-network.org
Maj-Britt Thorin visade med talande exempel på den manliga dominansen inom försvarspolitiken på alla nivåer. Det är män som definerar vad som ska försvaras. Hon citerade en kommentar hon fått i EU-parlamentet: " Förstår du inte att vi män kämpar för er?" Våldtäkt används fortfarande medvetet som en del i en krigsstrategi. Det är bara några år sedan våldtäkt klassades som krigsförbrytelse och många länder, bland annat USA har inte undertecknat den konventionen.
Att kvinnorna måste förändra politiken var Paula Melchioris huvudbudskap Med erfarenheter från Italien men också med hänvisning till USA visade hon på hur högerpopulistiska politiker använde resultaten av feministers kamp men vände dem mot kvinnors intressen.
Monica Karbowska från Polen påpekade att situationen för kvinnors mänskliga rättigheter har försämrats i många länder, inte enbart i Polen utan också till exempel i Portugal och för invandrade kvinnor i många länder på grund av religiös fundamentalism. Särskilt gifta kvinnors rättigheter är begränsade och underställda deras män. Religion ska respekteras men inte när den kränker kvinnors rättigheter.
Nelly Martin från Frankrike propagerade för en Kvinnomarsh 2010. De tidigare har framgångsrikt genomförts år 2000 och 2005. Men tyvärr fungerade inte tolkningen, så jag kan inte säga mycket om de franska presentationerna. Det fanns gott om tolkar och alla måste prata i mikrofon, men det var bara för att ESFs tolkar skulle öva sig - några hörlurar fanns inte. Detta samt det faktum att feministernas möte inte fått utrymme inom ESF rönte kritik från flera talare, som "trodde att Sverige var jämställt". De kvinnor som arbetat hårt med såväl detta möte som ESF försökte dock mildra kritiken och, som kvinnor brukar, lade de skulden på sig själva.
Läs Ann Schlyters anförande nedan
----------------------------------
Presentation of Ann Schlyter
There are many networks for European feminists. I represent GADIP "Gender and Development in practice" which is a network for individuals and organisations which are involved in development cooperation mostly outside Europe. Most members in GADIP are not feminist organisations, but by joining the network, they show that they want to improve their awareness in gender issues.
GADIP is a rather new network; it was only established last year, but it works closely with a more established academic network GADNET. Within GADNET/GADIP research results and experiences gained by practitioners and activists are drawn together in efforts to generate new and useful knowldege.
GADIP is also the national Swedish Platform of WIDE – Women in Development Europe, a network of individuals smaller and larger NGOs and Foundations. The secretariat is based in Brussels. Last year, there were national platforms in twelve European countries.
WIDE’s slogan is: Globalising Gender Equality and Social Justice. For women’s economic, cultural and political empowerment it works with networking, lobbying, advocacy, capacity building and awareness raising activities. The focus has been on TRADE and increasingly also on AID – gender issues, of course, and Europe’s role in this.
Development cooperation involves huge transfers of capital intended to support development and erase poverty. Compared to the flows of capital generated by trade, financial transactions, or even remittances sent home by immigrants working in Europe the sums are not so big.
Still big enough to have a huge impact, especially in the poorest countries in Africa. It is also big enough to have a negative impact on women’s position in these countries, if not planned and implemented in a gender-aware way. It is also an activity within the political realm and thereby open for political activism.
Efforts to make development cooperation gender-aware started more than twenty years ago (during the first decades one should rather say women-aware) and there has been some success, albeit too limited. No success is permanent - the struggle have to be repeated again and again. It also has to be renewed as new difficulties are coming up, among them the so called Paris Agenda.
Five years ago the rich OECD countries met in Paris and agreed on an agenda for Aid efficiency. This agenda did only mention gender in a passing.
Aid was seen as something that could be improved by modern management. Efficiency was to be reached by donor cooperation. The experience of joint projects between donors is that the agreements have been on the basis of the smallest denominator. I mean - the least progressive countriy in regard of gender equity sets the standard in terms of gender justice.We are convinced that no sustainable development is possible without gender justice. A review of the Paris Agenda has just taken place in Accra, and this time in an UN arrangement with wider participation of countries. A WIDE working group was preparing for this conference and for the next one in Doha about finance for development. The group made a good job, although the outcome may be somewhat of a disappointment.
Some improvements are made in the Accra Agenda for Action. Poverty reduction is maintained as the first goal while human rights, gender equality and environmental sustainibility are presented as cornerstones for for achieving enduring impact. Further the AAA states that "developing countries and donors will ensure that their respective development policieis and programmes are designed and implemented in ways consistent with international commitments on gender equality, human rights, disability, and environemntal sustainibility". It also recognises the need to improve access to sex-disaggregated data.
BUT this language is undermined by the lack of new targets. The AAA do not identify work programmes on how committments to gender equality will be implemented. No indicators are identified to measure progress.
It is therefore even more important that the women's movement hold governments accountable to the general committments.
these shuld be translated from policy into operational level.
We feminists know that we have to work together; to network to find strength and encouragment.
Feminism has always gone hand in hand with the peace movement and with international solidarity
Feminists in Europe are networking for another Europe -
- for another Europe in another world.
Would you like to have contact with GADNET/GADIP or WIDE, send a mail to:
GADNET@globalstudies.gu.se
info@wide-network.org
Från Wall Stret och Östra Förstadsgatan
av Lucifer
Hur kunde det bli så här?
Det intressanta är kommentarerna kring detta. Hur kunde det gå så här? Man kunde möjligen tänka sig att ledarskribenterna gjorde sig några reflektioner kring det rådande ekonomiska systemet. I stället går de i samma fotspår som presidentkandidaten McCain som säger att aktörerna på Wall Street borde lägga band på sin girighet, och förmodar man, bli bättre människor. För Aftonbladet är saken klar:” Det var bolånedirektörernas och aktieägarnas girighet som skapade den internationella krisen.” Och Aftonbladet avslutar ledaren (torsdagens) med orden ” Det handlar om att sätta stopp för den värsta girigheten.”
Det fanns en tid när det var möjligt att i den offentliga debatten säga att problemet var inte människors girighet. En sorts girighet kan vi alla ha. Det finns ingen anledning att moralisera över alla dem som nu ängslas för sina pensioner och sparmedel i aktiefonder och finansdirektörerna gör väl bara sitt jobb? Och faktiskt, på en och annan börssida hittar men en antydan till klarspråk: Vad som pågår är den ”kreativa förstörelse” som Joseph Schumpeter lyfte fram som central i det gällande ekonomiska systemet. Den är ett viktigt inslag i en fungerande kapitalistisk ekonomi. Girighet är en integrerad del av vårt ekonomiska system. Men kan det vara ett bra system? Är det så här vi vill ha det?
På bio
I nästa vecka är det premiär på Jan Troells nya film ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Då har man chansen att i cirka tio sekunder höra delar av Röda Kapellet spela ”Internationalen” i ett förstamajtåg någon gång på 1910-talet. Bara det gör förstås filmen sevärd. Mina kvalifikationer som filmskribent är måttliga – jag fick avgå som filmrecensent på Arbetet i början av 60-talet sedan ägaren av Reflex och Palladium hotat med annonsbojkott om jag fortsatte. Men här är mina tankar efter att ha sett filmen på premiären för de medverkande.
Det här är klassisk Troell, en stor episk berättelse med fantastiskt vackra bilder. Det unika med Troell är ju att han är fotografen som regissör, han tänker hela tiden i bilder. Han har också en självklar hemhörighet i det skånska landskapet, i dess städer med smutsgula tegelhus, dess bakgårdar och dass, i dialekten. Och han har ett lugn och en lågmäldhet i sin berättarstil som jag tror tilltalar många. Nånstans mitt i filmen fick jag tanken: det här är Troells ”Fanny och Alexander”, alltså en sorts avrundning av ett långt och framgångsrikt filmskapande där han visar upp hela sin repertoar i berättelsen om en arbetarfamilj i Malmö de första årtiondena på nittonhundratalet. Här kommer till och med Amaltheahändelserna 1908 med.
Samtidigt kan man se bredden i berättelsen som ett problem. Han vill ha med så mycket – filmen är två timmar och tolv minuter lång. Det innebär att huvudtemat, Maria Larssons (och väl Troells) fascination inför de eviga ögonblicken, alltså verkligheten som bild, inte får den dominerande roll det skulle kunna haft. I valet mellan episk bredd och en idémässig profil har han valt båda. Filmen är värd att se och njuta av men missar därmed i slagkraft, det är min känsla. I övrigt: här är väl använda Lunda- och Malmömiljöer (fast han kunde låtit bli att ta med klockstapeln på Kulturen) Han har en fin känsla för atmosfärskapande musik med både Kväsarvalsen och folkmusik i Vombs fure. Gå och se den och tyck själv!
Katastrofen i Somalia
av Gunnar Stensson
"Somalia i siffror
10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007.
En miljon människor har drivits på flykt och 3,2 miljoner behöver nödhjälp.
7 231 somalier har fått uppehållstillstånd i Sverige sedan den 1 januari 2007.”
citat ur Sydsvenskan 17/9
Vad var det som hände 2007 som fick så fruktansvärda konsekvenser?
Jo, Etiopien ockuperade Somalias huvudstad Mogadishu efter att ha invaderat Somalia julaftonen 2006. USA deltog i angreppet med bombplan och artilleribeskjutning från krigsfartyg utanför Somalias kust.
Initiativet kom från USA som också försåg sin klientstat Etiopien med vapen och pengar.
Varför skedde invasionen?
USA ville konsolidera sin maktställning i det strategiskt viktiga Röda havs-området och förhindra framväxten av en oberoende muslimsk stat. För Etiopien handlade det om att befästa sin ställning som regional stormakt.
Hur motiverade USA invasionen för omvärlden?
I Somalia hade regionala och religiösa ledare allierat sig under beteckningen De islamiska domstolarna. De lade en grund för fred och stabilitet. Striderna mellan klaner och krigsherrar upphörde. Dödandet, våldtäkterna och plundringarna förhindrades. Vägspärrarna avlägsnades. Kommunikationerna i landet öppnades. Civilbefolkningen fick åter möjlighet till normalt liv. Piratverksamheten i Röda havet stoppades. Det blev fred i Mogadishu och snart i hela landet.
Men USA ville annorlunda. Man utsåg före invasionen en handplockad exilregering som residerade i Kenya. USA såg till att få den internationellt erkänd.
Det enda USA sedan behövde göra för att rättfärdiga invasionen i Somalia var att skrämmas med Usama bin Laden, beskylla de islamiska domstolarna för samarbete med al Qaida och kräva att den ”legala regeringen” skulle installeras i Mogadishu. Klassisk imperialism.
Vilken blev effekten?
Se Sydsvenskans siffror i citatet ovan.
Hur reagerade världssamfundet?
Som Sverige. Somaliska flyktingar terrorlistades och berövades tillgång till sina pengar. Andra åtalades. Somliga fördes till tortyrcentraler i länder som Polen och Egypten.
I dagarna har Sverige dock besinnat sig. Terrorstämplingen av banken al Barakaat hävdes härom veckan. De terrormisstänkta somalierna frikändes för ett par dagar sedan ”i brist på bevis”.
Därmed undanröjdes två svenska rättsskandaler.
Hur hade Sverige fått uppgift om terrormisstankarna?
Genom underrättelsetjänstens byteshandel med andra stater inklusive diktaturer som Etiopien. Jämför Carl Bildts erkännande i samband med FRA-debatten.
Hur ser framtiden för Somalia ut?
Mycket mörk. USA har orsakat en katastrof som bara ser ut att förvärras.
10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007.
En miljon människor har drivits på flykt och 3,2 miljoner behöver nödhjälp.
7 231 somalier har fått uppehållstillstånd i Sverige sedan den 1 januari 2007.”
citat ur Sydsvenskan 17/9
Vad var det som hände 2007 som fick så fruktansvärda konsekvenser?
Jo, Etiopien ockuperade Somalias huvudstad Mogadishu efter att ha invaderat Somalia julaftonen 2006. USA deltog i angreppet med bombplan och artilleribeskjutning från krigsfartyg utanför Somalias kust.
Initiativet kom från USA som också försåg sin klientstat Etiopien med vapen och pengar.
Varför skedde invasionen?
USA ville konsolidera sin maktställning i det strategiskt viktiga Röda havs-området och förhindra framväxten av en oberoende muslimsk stat. För Etiopien handlade det om att befästa sin ställning som regional stormakt.
Hur motiverade USA invasionen för omvärlden?
I Somalia hade regionala och religiösa ledare allierat sig under beteckningen De islamiska domstolarna. De lade en grund för fred och stabilitet. Striderna mellan klaner och krigsherrar upphörde. Dödandet, våldtäkterna och plundringarna förhindrades. Vägspärrarna avlägsnades. Kommunikationerna i landet öppnades. Civilbefolkningen fick åter möjlighet till normalt liv. Piratverksamheten i Röda havet stoppades. Det blev fred i Mogadishu och snart i hela landet.
Men USA ville annorlunda. Man utsåg före invasionen en handplockad exilregering som residerade i Kenya. USA såg till att få den internationellt erkänd.
Det enda USA sedan behövde göra för att rättfärdiga invasionen i Somalia var att skrämmas med Usama bin Laden, beskylla de islamiska domstolarna för samarbete med al Qaida och kräva att den ”legala regeringen” skulle installeras i Mogadishu. Klassisk imperialism.
Vilken blev effekten?
Se Sydsvenskans siffror i citatet ovan.
Hur reagerade världssamfundet?
Som Sverige. Somaliska flyktingar terrorlistades och berövades tillgång till sina pengar. Andra åtalades. Somliga fördes till tortyrcentraler i länder som Polen och Egypten.
I dagarna har Sverige dock besinnat sig. Terrorstämplingen av banken al Barakaat hävdes härom veckan. De terrormisstänkta somalierna frikändes för ett par dagar sedan ”i brist på bevis”.
Därmed undanröjdes två svenska rättsskandaler.
Hur hade Sverige fått uppgift om terrormisstankarna?
Genom underrättelsetjänstens byteshandel med andra stater inklusive diktaturer som Etiopien. Jämför Carl Bildts erkännande i samband med FRA-debatten.
Hur ser framtiden för Somalia ut?
Mycket mörk. USA har orsakat en katastrof som bara ser ut att förvärras.
Veckans Goja
Idén är lysande, men finns det några $$ kvar efter att Fannie Mae, Freddie Mac och de andra barnen lekt färdigt?Fast dom kan väl få låna lite Renminbi (人民币 eller 人民幣, 'folkets valuta') av kineserna.
2008-09-11
Ett citat av ett citat
”Det totala antalet människor som dödats av terrorister i hela världen sedan den 11 september är ungefär detsamma som antalet människor som drunknat i badkar i USA.”
Philip Bobbit, amerikansk professor i konstitutionell rätt, citerad av författaren Martin Amis i Wall Street Journal, citerad av Patrik Svensson i Sydsvenskans kulturdel, citerad av Gunnar Stensson i Veckobladet.
Philip Bobbit, amerikansk professor i konstitutionell rätt, citerad av författaren Martin Amis i Wall Street Journal, citerad av Patrik Svensson i Sydsvenskans kulturdel, citerad av Gunnar Stensson i Veckobladet.
Medlemsmöte v
På måndag blir det inget vanligt kompolmöte. Istället blir det medlemsmöte där v ska diskutera och besluta hur v ska ställa sig till ESS-anläggningen när nu planprocessen för denna inom kort inleds.
Medlemsmötet är alltså nu på måndag den 15/9. Tiden är kl 19 och platsen partilokalen, Svartbrödersgatan 3.
Medlemsmötet är alltså nu på måndag den 15/9. Tiden är kl 19 och platsen partilokalen, Svartbrödersgatan 3.
20 år av tystnad
Inbjudan till ett offentligt möte:
På direkt order av Khomeini avrättades sommaren 1988 mer än 5000 politiska fångar i ett massmord i Irans fängelser.
Vi hedrar minnet av dessa offer.
Lilla Caféet, Lilla Tvärgatan 2, Lund
Lördagen den 13 september
kl. 16.00 - 19.00
Inbjudna gäster är:
Amnesty Lund
Anhöriga till offren
Före detta politiska fångar
Arrangör är:
ABF Burlöv-Lundabygden i samverkan med Lunds FN-förbund,
Socialdemokraterna i Lund och Vänsteralliansen för Iranska arbetare
Läs mer
Snart är det dags för
Det är ett mycket digert program som skall avverkas under dessa dagar. VB tipsar om några punkter nedan och hela programmet kan du hitta här.
Demonstrationen ”Allt makt åt folket – mot kapitalism och miljöförstöring – en annan värld är möjlig!” samlas i Rosengård (Cronhielms park) klockan 13.00 lördagen den 20 september.
Några kulturtips:
Onsdag 17 september kl 19: LATINAMERIKANSK KONSERT i Jesusparken med Jan Hammarlund, Tania Naranjo och Cesar Peña.
Torsdag 18 september kl 18 på Amfiteatern i Rosengård tillsammans med Anne Feeney, Åsa Bällsten, Kristian Svensson och Pepe&Mary,
Fredag 19 september Brecht-afton kl 19 på Cafe Barbro, Skolgatan 10, tillsammans med Röda Kapellet, Oktoberkoret, Rocío Olalde och Tania Naranjo. Svendborgdikterna i ny tonsättning av Håkan Carlsson, i övrigt musik av Kurt Weill och Hanns Eisler.
Lördag 20 september kl 18 Jan Hammarlund och Anne Feeney på folkfesten, Tallriken i Pildammsparken.
Svar direkt
Läste (i förra veckans VB) om politiska rörelser och partier som startat i Lund, bl a Miljöpartiet. Hoppade till när jag läste Lucifers beklagande över att Lunds ledande miljöpartister är de mest högerorienterade i landet. Vilka menar man då?
Det är samt att vi i vår ledningsgrupp (styrelse) sätter en tydlig gräns åt vänster men det gör vi även åt höger. Vi betraktar oss som gröna, trogna vår egen ideologi. Problemet är inte att vi i Lund är högerinriktade utan snarare att partilednignen på riksnivå har valt sida. Majoriteten av miljöpartister i Lunds är inte bekväma med det, det är sant. Men det råder inte konsensus.
Vi är precis som i riket i övrigt av olika uppfattningar när det gäller t ex regeringsfrågan och EU-frågan. Vi har många och långa och stimulerande debatter och följer demokratiska principer d v s att majoriteten avgör. Det har lett till att vi förhåller oss så fria och oberoende som möjligt i Lunds kommun.
Anders Ebbesson
---------------
Svar direkt:
Miljöpartiet i Lund bestämmer naturligtvis själv över sin politik. Men eftersom vi har för avsikt att bilda en röd-grön majoritet i Lund efter nästa val kan man inte helt negligera vad som sägs och görs i de tilltänkta samarbetspartierna. Då är det förstås uppmuntrande att Anders Ebbesson ogillar att bli kallad högerinriktad.
Jag är helt klar över att det finns olika uppfattningar inom miljöpartiet och jag har förstås ingen fullständig kunskap. Vad jag konkret tänkte på var vad jag hörde i en debatt i Lunds fullmäktige i våras. Det handlade om Mats Olssons motion om att skolavslutningarna inte borde hållas av präster i kyrkor därför att de då kom att bli religiösa andakter. Det var en nykter och saklig motion, baserad på en önskan om att skolan skulle respektera religionsfriheten. Om motionen hade bemötts på saklig grund borde den bifallits av en liberal och frisinnad majoritet. Men efter en debatt på den lägsta nivå jag upplevt i Lunds kommunfullmäktige röstades den ner av borgare, sverigedemokrater och miljöpartister gemensamt. Anders Ebbesson bidrog i debatten, inte med några argument utan genom att varna för att motionen var ”kommunistisk”. Det var för mig en tydlig signal om i vilket läger han hörde hemma. Har jag missuppfattat? Vad menade Anders Ebbesson?
Lucifer
Det är samt att vi i vår ledningsgrupp (styrelse) sätter en tydlig gräns åt vänster men det gör vi även åt höger. Vi betraktar oss som gröna, trogna vår egen ideologi. Problemet är inte att vi i Lund är högerinriktade utan snarare att partilednignen på riksnivå har valt sida. Majoriteten av miljöpartister i Lunds är inte bekväma med det, det är sant. Men det råder inte konsensus.
Vi är precis som i riket i övrigt av olika uppfattningar när det gäller t ex regeringsfrågan och EU-frågan. Vi har många och långa och stimulerande debatter och följer demokratiska principer d v s att majoriteten avgör. Det har lett till att vi förhåller oss så fria och oberoende som möjligt i Lunds kommun.
Anders Ebbesson
---------------
Svar direkt:
Miljöpartiet i Lund bestämmer naturligtvis själv över sin politik. Men eftersom vi har för avsikt att bilda en röd-grön majoritet i Lund efter nästa val kan man inte helt negligera vad som sägs och görs i de tilltänkta samarbetspartierna. Då är det förstås uppmuntrande att Anders Ebbesson ogillar att bli kallad högerinriktad.
Jag är helt klar över att det finns olika uppfattningar inom miljöpartiet och jag har förstås ingen fullständig kunskap. Vad jag konkret tänkte på var vad jag hörde i en debatt i Lunds fullmäktige i våras. Det handlade om Mats Olssons motion om att skolavslutningarna inte borde hållas av präster i kyrkor därför att de då kom att bli religiösa andakter. Det var en nykter och saklig motion, baserad på en önskan om att skolan skulle respektera religionsfriheten. Om motionen hade bemötts på saklig grund borde den bifallits av en liberal och frisinnad majoritet. Men efter en debatt på den lägsta nivå jag upplevt i Lunds kommunfullmäktige röstades den ner av borgare, sverigedemokrater och miljöpartister gemensamt. Anders Ebbesson bidrog i debatten, inte med några argument utan genom att varna för att motionen var ”kommunistisk”. Det var för mig en tydlig signal om i vilket läger han hörde hemma. Har jag missuppfattat? Vad menade Anders Ebbesson?
Lucifer
Frågor om dammarna
Den tydligen ogenomtänkta och för djurlivet katastrofala tömningen av reningsverkets dammar i Lund har fått två av VB:s skribenter att ställa frågor i ärendet.
Demokratisk Vänster har genom sin ersättare i den s k Ägarnämnden i Lund, skrivit nedanstående brev till Tomas Avenborg, som bland annat är ordförande i ägarnämnden och vice ordförande i styrelsen för VA Syd m m
Hej Tomas!
Jag skriver till dej med anledning av kommunförbundet VA Syds fiskutrotning vid Källby Reningsverk. Du är ju vice ordförande i styrelsen för VA Syd och därmed en av de politiskt ansvariga för verksamheten. Jag föreslår att du till nästa sammanträde med Ägarnämnd Lund – där du är ordförande - sätter upp en punkt på dagordningen där vi i Ägarnämnden får information om bakgrunden till detta katastrofala missgrepp och – allra viktigast – vilka åtgärder ni i styrelsen vidtagit för att liknande dråpslag mot fisk- och fågellivet vid dammarna i fortsättningen ska undvikas. För att det som skett aldrig, aldrig någonsin, ska komma att upprepas hoppas jag vi kan vara eniga om, eller hur?
Vänliga hälsningar
Ulf Nymark
---------------
Dammarna
Fyra dammar är tömda. I två av dem har källflöden delvis bevarar livet. Hittade en död ål. Hur många finns i slammet? Karpen har blivit symbol för människoskapade miljökatastrofer. Men det handlar inte bara om fisk. Dammarna utgör ett helt ekosystem. Och viktigast är fågellivet. Tre frågor.
1. Den långa dammens vattenspegel är ännu intakt fast den sänkts en halv meter. Den utgör en viktig viloplats för flyttfåglarna. Just nu trängs sothöns, knipor, viggar, storskarvar och hägrar. Över vattnet pilar ladusvalor.
Den långa dammen kan räddas. Men. Tiden rinner ut. Beslut krävs nu! Linn Linde påstår i Anna Mansfelds utmärkta reportage att det är tekniskt omöjligt eftersom vattnet flödar genom alla dammarna. Ett uppenbart osant påstående. För ett par månader tömdes dammen närmast järnvägen. Bara den dammen. Den är nu åter vattenfylld. Och steril. En fråga till Linn Linde:
Är du beredd att bevara vattnet i den långa dammen?
2. Det har också framkommit att reningsverket är så effektivt att vattnet kan släppas direkt i Höje å. Dammarna är tråg av cement. En fråga till länsstyrelsen:
Varför inte göra dem till riktiga dammar och området till en våtmark som kan ta emot fosfor och kväve från åkrarna ovanför? Här finns ett rikt naturområde mitt i Lund mellan Värpinge och Klostergården.
3. Och till sist: Är ornitologerna, de politiska partierna och naturorganisationerna beredda att skaffa sig kunskap och göra en insats för biologisk mångfald mitt i Lund?
Gunnar Stensson
Demokratisk Vänster har genom sin ersättare i den s k Ägarnämnden i Lund, skrivit nedanstående brev till Tomas Avenborg, som bland annat är ordförande i ägarnämnden och vice ordförande i styrelsen för VA Syd m m
Hej Tomas!
Jag skriver till dej med anledning av kommunförbundet VA Syds fiskutrotning vid Källby Reningsverk. Du är ju vice ordförande i styrelsen för VA Syd och därmed en av de politiskt ansvariga för verksamheten. Jag föreslår att du till nästa sammanträde med Ägarnämnd Lund – där du är ordförande - sätter upp en punkt på dagordningen där vi i Ägarnämnden får information om bakgrunden till detta katastrofala missgrepp och – allra viktigast – vilka åtgärder ni i styrelsen vidtagit för att liknande dråpslag mot fisk- och fågellivet vid dammarna i fortsättningen ska undvikas. För att det som skett aldrig, aldrig någonsin, ska komma att upprepas hoppas jag vi kan vara eniga om, eller hur?
Vänliga hälsningar
Ulf Nymark
---------------
Dammarna
Fyra dammar är tömda. I två av dem har källflöden delvis bevarar livet. Hittade en död ål. Hur många finns i slammet? Karpen har blivit symbol för människoskapade miljökatastrofer. Men det handlar inte bara om fisk. Dammarna utgör ett helt ekosystem. Och viktigast är fågellivet. Tre frågor.
1. Den långa dammens vattenspegel är ännu intakt fast den sänkts en halv meter. Den utgör en viktig viloplats för flyttfåglarna. Just nu trängs sothöns, knipor, viggar, storskarvar och hägrar. Över vattnet pilar ladusvalor.
Den långa dammen kan räddas. Men. Tiden rinner ut. Beslut krävs nu! Linn Linde påstår i Anna Mansfelds utmärkta reportage att det är tekniskt omöjligt eftersom vattnet flödar genom alla dammarna. Ett uppenbart osant påstående. För ett par månader tömdes dammen närmast järnvägen. Bara den dammen. Den är nu åter vattenfylld. Och steril. En fråga till Linn Linde:
Är du beredd att bevara vattnet i den långa dammen?
2. Det har också framkommit att reningsverket är så effektivt att vattnet kan släppas direkt i Höje å. Dammarna är tråg av cement. En fråga till länsstyrelsen:
Varför inte göra dem till riktiga dammar och området till en våtmark som kan ta emot fosfor och kväve från åkrarna ovanför? Här finns ett rikt naturområde mitt i Lund mellan Värpinge och Klostergården.
3. Och till sist: Är ornitologerna, de politiska partierna och naturorganisationerna beredda att skaffa sig kunskap och göra en insats för biologisk mångfald mitt i Lund?
Gunnar Stensson
Ständigt denne glasmästare
av Gr
Lund har två före detta landstingshus. Det ena ligger på Byggmästaregatan och hyser några kommmunala förvaltningar. Det andra, som ligger på Baravägen, innehåller visserligen några landstings/regionfunktioner ännu men högkvarteret finns i Kristianstad, och om något år ska de funktionerna flytta till ett nytt hus i Malmö. Man kan undra om detta är lämpligt givet Region Skånes ekonomi men beslutet är fattat.
Till huset på Baravägen finns det flera spekulanter. En är kommunen,
en annan är före detta glasmästare Arne Paulsson.
Kommunen vill koncentrera förvaltningar till ett enda ställe, vilket sägs försvåra uppkomsten av småpåvedömen och vara långsiktigt rationellt. Kanske det. Glasmästaren sägs i första hand vilja komma åt tomten och är inte främmande för att riva huset och ersätta det med bostäder.
I detta finns åtminstone två problem.
Socialdemokraterna ställer upp på samlad förvaltning men vill ha den i bättre kollektivtrafikläge, det vill säga närmare stationen. Det är ett mycket klokt argument. Det handlar om var flera hundra personer ska ha sin arbetsplats åtminstone ett halvsekel framåt, och om det halvseklet vågar vi förutspå att spårtrafiken kommer att vinna stort på den individuella vägtrafikens bekostnad. Att promenera från tåget till Baravägen är för långt om man ska göra det dagligen, och de frekventa busslinjerna har inga bra hållplatser i närheten. Me Baravägen är förmodligen billigare än att bygga nytt.
Bostäder på tomten ligger i linje med rödgröna krav på förtätning av staden. Men att riva? Mot det talar två starka skäl. Det ena handlar om hushållning. Huset är gediget och inte särskilt gammalt, och det är moraliskt tveksamt att inte fortsätta att använda det, Andra skälet är att det är ritat av Klas Anshelm. Han har gjort rätt många hus i Lund men det ska vi vara glada för, för det är många som ser honom som en av 1900-talets bästa svenska arkitekter. Hans gräddbullefabrik på Södra vägen är redan raserad.
Vad göra? Jo, kommunen bör med jämnmod avstå Baravägen, men utnyttja sitt planmonopol så att landstingshuset inte rivs.
Till huset på Baravägen finns det flera spekulanter. En är kommunen,
en annan är före detta glasmästare Arne Paulsson.
Kommunen vill koncentrera förvaltningar till ett enda ställe, vilket sägs försvåra uppkomsten av småpåvedömen och vara långsiktigt rationellt. Kanske det. Glasmästaren sägs i första hand vilja komma åt tomten och är inte främmande för att riva huset och ersätta det med bostäder.
I detta finns åtminstone två problem.
Socialdemokraterna ställer upp på samlad förvaltning men vill ha den i bättre kollektivtrafikläge, det vill säga närmare stationen. Det är ett mycket klokt argument. Det handlar om var flera hundra personer ska ha sin arbetsplats åtminstone ett halvsekel framåt, och om det halvseklet vågar vi förutspå att spårtrafiken kommer att vinna stort på den individuella vägtrafikens bekostnad. Att promenera från tåget till Baravägen är för långt om man ska göra det dagligen, och de frekventa busslinjerna har inga bra hållplatser i närheten. Me Baravägen är förmodligen billigare än att bygga nytt.
Bostäder på tomten ligger i linje med rödgröna krav på förtätning av staden. Men att riva? Mot det talar två starka skäl. Det ena handlar om hushållning. Huset är gediget och inte särskilt gammalt, och det är moraliskt tveksamt att inte fortsätta att använda det, Andra skälet är att det är ritat av Klas Anshelm. Han har gjort rätt många hus i Lund men det ska vi vara glada för, för det är många som ser honom som en av 1900-talets bästa svenska arkitekter. Hans gräddbullefabrik på Södra vägen är redan raserad.
Vad göra? Jo, kommunen bör med jämnmod avstå Baravägen, men utnyttja sitt planmonopol så att landstingshuset inte rivs.
Finland nobbar Nato
av Gunnar Stensson
Georgienkrisen leder sannolikt till att Finland väljer att nobba Nato.
Insiktsfulla bedömare menar att Finland genom ett Nato-medlemskap skulle förlora kontrollen över sin utrikespolitik och bli beroende av plötsliga politiska impulshandlingar som till exempel president Saakasjvilis angrepp på Sydossetiens huvudstad den 7 augusti. I maj segrade Saakasjvili i ett val som enligt observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete, OSSE, präglades av fiffel med valsedlar, hot och våld
Ett Natomedlemskap skulle kunna tvinga Finland att stödja demokratiskt tvivelaktiga äventyrare i oönskade konflikter och i värsta fall krig.
Nu valde Nato att inte ställa upp för Georgien. Det var klokt.
Men vad är i så fall Nato?
En sällskapsklubb för USA-vänner som Carl Bildt och politikerna och ledarskribenterna i ett tynande folkparti?
Insiktsfulla bedömare menar att Finland genom ett Nato-medlemskap skulle förlora kontrollen över sin utrikespolitik och bli beroende av plötsliga politiska impulshandlingar som till exempel president Saakasjvilis angrepp på Sydossetiens huvudstad den 7 augusti. I maj segrade Saakasjvili i ett val som enligt observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete, OSSE, präglades av fiffel med valsedlar, hot och våld
Ett Natomedlemskap skulle kunna tvinga Finland att stödja demokratiskt tvivelaktiga äventyrare i oönskade konflikter och i värsta fall krig.
Nu valde Nato att inte ställa upp för Georgien. Det var klokt.
Men vad är i så fall Nato?
En sällskapsklubb för USA-vänner som Carl Bildt och politikerna och ledarskribenterna i ett tynande folkparti?
Lite av varje
av Lucifer
Ett resonemangsparti utan känsla
Jag har förstått att sossar och miljöpartister håller på att kuckla ihop sig om att lägga fram ett program för att bilda regering efter nästa val. Vänsterpartister är förstås indignerade och det kan man ju vara. Men i hemlighet kan man ju helt partichauvinistiskt önska att de får ihop det. Det skulle kunna bli vänsterpartiets chans till en rejäl återkomst när partiet får fördubblade röstsiffror genom alla sossar som kommer att fly (s) i valet. Man behöver nämligen inte vara någon stor kännare av de politiska stämningarna i socialdemokraternas djupare led för att veta hur stor misstron där är mot (mp). Om man dessutom, som några avdankade partisekreterare föreslog i onsdagens DN-debatt, inbjuder borgare att vara med så går vänsterpartiet en stor framtid till mötes.
Folkligt
Förra helgen var det folkfest på stan, om ni märkte det. Det var köpmännen i centrum som stod för det. Ja varför ska inte Lund ha en helg med lite popband och öl i plastmuggar och vad var då naturligare än att kalla detta ”Lundakalaset”. Men jag tänker inte ironisera över detta, i varje fall inte mycket. Jag var där, dansade till Sten & Stanley, som alltså lever än, odödliga som de blivit genom sitt slagnummer ”Jag vill vara din, Margareta”. Det blev förstås en massa sura kommentarer, närmast i Sydsvenskans nätupplaga, om bristande kvalitet, aktualitet osv. Ja, fisförnäma akademiker finns det alltid i Lund. De borde väl kunna bärga sig till Kulturnatten, kommunens generösa arrangemang där den fattiga amatörkulturen som vanligt ställer upp gratis så att kommunen kan spara sin pengar till kommande Kulturhuvudstadsår.
Socialdemokratiska kommentarer
Jag vill bara göra lite reklam för www.dagensarena.se, den socialdemokratiska nättidningen med 5-dagarsutgivning. I den totalt dominerande borgerliga kommentatorkören är den en lättnad. Förr fanns det ett urval av s-tidningar, men de är ju i stort sett borta och också Aftonbladet verkar ha tappat det politiska stinget i Schibstedregi. Men nu kan man alltså läsa ett och annat befriande och förnuftigt ord här, t.ex. av den utomordentlige Björn Elmbrant som sist sa så här: ” Men han (Reinfeldt) har också i sin regering kallakrigshetsaren själv: Carl Bildt. Mannen som fram till nyligen ägt aktier i amerikansk krigsindustri, och som på 80-talet fabricerade ett sovjetiskt ubåtshot, som skrämde upp många svenskar och gjorde dem dummare än de faktiskt var.”
Och var annars hittar man en skribent i ekonomisk politik som Katrine Kielos: ”Barbara Ehrenreich skrev i en berömd formulering att "med allt detta prat om stimulans av ekonomin skulle man kunna tro att den var ett enda stort klitoris". Och det ligger något i det. Även om ekonomisk politik naturligtvis inte är ens närmelsevis lika komplicerat som kvinnokroppen: det krävs lite fingertoppskänsla.”
Bra film
Om du är en av dem som bara går på bio två gånger om året så är det dags nu. På Kino går nu Ken Loachs film ”It’s a free world”, för det mesta med start 19.10. Den är aktuell, spännande, rolig, sensuell, politisk. Gå och se den! Ken Loach är en jävel på att göra film.
Före detta supermakt av
Gunnar Stensson
Svindlarna Fannie Mae och Freddie Mac stjälper USA över ända
Fram till 70-talet levererade USA dollar och varor överallt. Landet bidrog till uppbyggnaden av det krigshärjade Europa och Japan. Det var världens största nettoexportör och kreditgivare. Nettotillgodohavandena utomlands motsvarade 13 procent av BNP.Det var då
Nu har strömmen vänt. Nu bidrar asiater, européer och latinamerikaner till USA:s försörjning. Världens största exportör har blivit världens största importör.
Utlänningar har en nettoförmögenhet i USA på mer än 2500 miljarder, motsvarande 21 procent av bruttonationalprodukten.
Industrin i USA bidrar bara med 17 procent av landets BNP.
Handeln med Kina gick 2005 med 200 miljarders underskott, med Japan med 80 miljarder och med Europa med 120 miljarder dollar.
När det gäller hightech importerar USA mer än det exporterar.
Oslagbara dollarförsäljare
Amerikanarna är inte längre stora försäljare av industriprodukter. Men de är oslagbara i att sälja dollar.
Varför placerar nästan alla länder sina pengar i USA? Är det ingen som ser och känner den spänning som här byggs upp mellan dröm och verklighet och som en dag kan urladdas till oöverskådlig skada för miljontals människor?
Jo, investerarna ser det. Ju mer de tvivlar desto girigare köper de. Genom att köpa skapar de illusorisk säkerhet.
De vet naturligtvis att valutor i längden inte kan vara starkare än de ekonomier de grundar sig på. Konsumtion utan produktion, import utan export, tillväxt på kredit kan bara bestå hinsides denna världen.
Alla väntar på ett trendbrott som de för Guds skull inte får missa.
Bolånekrisen
Har trendbrottet kommit med Fanny Mae och Freddie Mac? I och med att USA:s regering tagit över de krisdrabbade bolåneföretagen har trendbrottet kanske skjutits upp ännu någon tid. Och spekulanterna får tillfälligt börskurserna att stiga. Våra pensionsfonder som förlorat hundratals miljoner drar en kollektiv suck av lättnad.
Trendbrottet?
Eller? Har dollarkrisen redan börjat slå över från valutornas värld till den verkliga världen? Investeringarna minskar, konsumtionen sjunker drastiskt, fastighetspriserna faller, liksom aktiekurserna som i åratal blåsts upp och belånats för konsumtion. När fastighetsbubblan spruckit minskar konsumtionen ytterligare. Flodvågen av import från Kina, Japan, Europa blir till en rännil, vilket drabbar exportländerna.
Falsk matematik
Arbetslösheten i USA ökar och är mycket större än statistiken ger sken av. Lönerna sjunker. Medelklassen förlorar mark. Man kan inte heller lita på tillväxtsiffrorna eftersom de är en funktion av den stora och ökande privata och statliga skuldsättningen. Det federala underskottet svarade för 60 procent av den ekonomiska tillväxten 2005. Sparandet har upphört i USA. Utlandsskulderna ökar varje dag med 660 miljoner dollar och uppgår totalt till 2 500 miljarder dollar. Hushållens skulder uppgår till 11 000 miljarder dollar.
För många har dollarn blivit kuslig. Kursen på teknologiaktier har på några år sjunkit med över 70 procent och Dow Jones har under samma tid sjunkit med nästan 40 procent.
En ledamot i Clintons kommission för att undersöka den negativa handelsbalansen sammanfattade läget med följande ord:
-Ingen kommer att hålla en kris i den amerikanska betalningsbalansen för möjlig – förrän den inträder.
Välståndskriget
Med bolånekrisen var den nära att komma.
Alla fakta och många formuleringar i artikeln är hämtade från en bok skriven av tidningen Der Spiegels Washingtonkorrespondent Gabor Steingart, ”Välståndskriget. Hur makt och rikedom omfördelas i världen”.
Det betyder att uppgifterna är några år gamla. Läget är värre idag än när boken skrevs. Och den handlar inte bara om USA. Europa beskrivs i liknande termer, framför allt den tyska ekonomin. Tillväxtjättarna Indien och Kina framstår som hotande genom sin hänsynslöshet mot den egna befolkningen. Boken är utgiven på Daedalus förlag och översatt av Joachim Retzlaff.
Kollektivtrafiktaxan
av Sven-Hugo Mattsson
Om jag snappat det rätt så finns det ungefär 40 bussar till kollektivtrafiken i Lund, staden. Fyrfaldiga den siffran, till 160, och jag tror att vi väl får in det antal bussar som betjänar kommunens kollektivtrafik. Dom nya vägar och vägbreddningar som gjorts de senaste årtiondena beror inte på kollektivtrafiken, den hade på det stora helt rymts på befintligt vägnät. Till kollektivtrafiken räknas också järnvägen som skär genom Lund, där den med viss breddning ”alltid” funnits. Detta är den enda järnvägen i den arealmässigt rätt stora kommun som Lund är.
Många bilar
Bilismen, den idé som bygger på att varje familj skall ha en bil, som skall ha plats hemma, vid jobbet, vid köpcentrat och flera andra ställen, tar desto mer plats. I kommunen finns drygt 40.000 bilar. Alla dessa tillhör inte bilismen, exempelvis bilar i pool, taxi, hantverksbilar, utryckningsfordon, servicebilar och de bilar som används i färdtjänst. Men det är främst bilismen som lett fram till Autostradan, Norra ringen, Sydvästra vägen, snart Sydöstra vägen, och de trafikplatser som tillhör dessa. Det är på grund av bilismen vi har flera stora p-hus i centrum, p-anläggningar vid köpcentra och på andra ställen. Med en barriär på 80 meter, där ingen annan verksamhet kan finnas tar ovanstående vägavsnitt och p-anläggningar upp en yta lika stor som hela Norra fäladen. Man kan alltid diskutera siffrorna ovan, men proportionerna finns där.
Mycket plats
Den plats som bilismen tar innebär att staden växer mer än eljest. Det innebär att kollektivtrafiken blir dyrare eftersom man får ge sig längre ut från staden centrum, bilismen fördyrar alltså kollektivtrafiken. Jag tycker mig se en tendens till att ju större en tätort är ju högre är också kollektivtaxan.
Angående mina siffror ovan, kolla en väg, till exempel Fjelievägen, i Lund där det går bussar. Det är bilen som helt dominerar.
Visst finns det ett busselände i centrala Lund, men då finns det ju anledning att ge bussarna större plats och lösa problemen. Hur kan någon i ansvarig ställning acceptera miljöer som de vid Bankgatan, Stora Södergatan, Klostergatan och Bangatan med flera avsnitt? Alla dessa vägavsnitt ligger nära p-anläggningar ändå finns här delvis kantparkeringar. Ett konkret förslag, tag lite, lite plats från Ban- Clemens- Stor- och Mårtenstorget och giv till bussarna i särskilda filer. Torgen är stora nog.
Miljölarm
Det finns, åtminstone, fyra olika miljölarm som är verkliga. Växthusgaserna som värmer upp vår planet, vattenbristen, bland annat i länder som försörjs av glaciärer, haven som mår illa och, utan att gradera, markbristen som redan gör sig påmind i form av ökade matpriser. På sikt tror jag att maten kommer att bli riktigt dyr och därmed förödande för världssvälten.
Jag menar att det är det perspektivet vi måste se när vi diskuterar trafikpolitik. De resurser vi använder för transporter är redan större än vad de borde vara. Resandet kommer att fortsätta växa, men då måste tillväxten helt och hållet ske i kollektivtrafiken som är betydligt mindre resurskrävande.
På alla plan
Jag är inte, längre, någon tillskyndare av 0-taxa. Gränsdragningarna blir för svåra att göra och vi kan knappast begära 0-taxa för ”nöjesresor”. Ändå tycker jag att Vänsterpartiets förslag att på försök ha 0-taxa i Skånetrafiken är ok. Säg att vi provar i fem år och därmed verkligen får en storskalig erfarenhet vad det skulle innebära. Blir det fler nöjesresor, förmodligen ja. Innebär det att många fler, förhoppningsvis, ställer bilen och åker kollektivt gratis? Eller innebär det bara att vi åker kollektivt istället för att cykla? Kommer det att innebära, åter förhoppningsvis, att vi inte behöver lägga mer resurser på vägar och p-platser? Hur mycket mer resurser krävs i kollektivtrafiken om den ökar kraftigt? Allt detta vet vi faktiskt inte förrän vi provar i stor skala. Ett annat förslag kan ju vara 0-taxa på arbetsresor om det nu är praktiskt genomförbart. Teoretiskt är finansieringen av 0-taxa i Skåne lätt, för över de pengar som nu subventionerar ”miljöbilar” och etanol. För övrigt anser jag att det är orimligt att ställa kollektivtrafikens kostnader mot sjukvård, skola, omsorg och kultur. Den satsning som framöver måste ske i stor skala på kollektivtrafiken bör ske över statskassan.
Vi måste satsa på kollektivtrafiken på alla plan. Den måste bli billigare, bekvämare, tätare avgångar och byggas ut betydligt. För mig är det märkligt att jag inte kan nå stora orter som Staffanstorp, Dalby, Veberöd, Sjöbo, Tomelilla, Simrishamn och Ystad med tåg och utan att byta. Jag påstår inte att kollektivtrafiken blivit sämre, generellt sett. Men det har funnits en tid då man kunnat ta mig med järnväg österut, västerut och rakt söderut från Lund. Jag har kunnat ta mig till Sösdala och Tjörnarp, som bägge ligger på stambanan, utan att byta till buss. Jag har kunnat ta mig till tågstationerna Maglasäte och Frostavallen. Att det fortfarande är bilismen som gäller visar det faktum att vi talar om motorvägsstandard på E 22 istället för att bygga en direktjärnväg till Kristianstad och därmed också få närmare till Blekinge. Här, till Kristianstad, ligger stora orter som Gårdstånga, Hurva, Hörby Linderöd och Tollarp, alla orter som saknar järnväg. Vi måste satsa stort på järnvägen. Detta som svar på Ulf Nymarks helt rätta påpekande, i dessa spalter, att även kollektivtrafikens bussar släpper ut koldioxid. Vi som förespråkar mer och bättre kollektivtrafik har goda argument. Problemet är att politiskt föra över resurser från väg och bil till järnväg och tåg.
I motsvarande grad måste bilismen bli dyrare och otillgängligare. Varför inte en lagstiftning om att all parkering utanför hemmet skall kosta?
Till sist: angående att bilismen tar plats. Kolla p-ytan vid CC-house, mellan Kaprifolievägen och Kobjersvägen. Vilket slöseri i en värld där vi uppenbart har markbrist? Ytan är stor nog för en byggnation på runt 300 lägenheter.
Sven-Hugo Mattsson
Demokratiskt vänster
Många bilar
Bilismen, den idé som bygger på att varje familj skall ha en bil, som skall ha plats hemma, vid jobbet, vid köpcentrat och flera andra ställen, tar desto mer plats. I kommunen finns drygt 40.000 bilar. Alla dessa tillhör inte bilismen, exempelvis bilar i pool, taxi, hantverksbilar, utryckningsfordon, servicebilar och de bilar som används i färdtjänst. Men det är främst bilismen som lett fram till Autostradan, Norra ringen, Sydvästra vägen, snart Sydöstra vägen, och de trafikplatser som tillhör dessa. Det är på grund av bilismen vi har flera stora p-hus i centrum, p-anläggningar vid köpcentra och på andra ställen. Med en barriär på 80 meter, där ingen annan verksamhet kan finnas tar ovanstående vägavsnitt och p-anläggningar upp en yta lika stor som hela Norra fäladen. Man kan alltid diskutera siffrorna ovan, men proportionerna finns där.
Mycket plats
Den plats som bilismen tar innebär att staden växer mer än eljest. Det innebär att kollektivtrafiken blir dyrare eftersom man får ge sig längre ut från staden centrum, bilismen fördyrar alltså kollektivtrafiken. Jag tycker mig se en tendens till att ju större en tätort är ju högre är också kollektivtaxan.
Angående mina siffror ovan, kolla en väg, till exempel Fjelievägen, i Lund där det går bussar. Det är bilen som helt dominerar.
Visst finns det ett busselände i centrala Lund, men då finns det ju anledning att ge bussarna större plats och lösa problemen. Hur kan någon i ansvarig ställning acceptera miljöer som de vid Bankgatan, Stora Södergatan, Klostergatan och Bangatan med flera avsnitt? Alla dessa vägavsnitt ligger nära p-anläggningar ändå finns här delvis kantparkeringar. Ett konkret förslag, tag lite, lite plats från Ban- Clemens- Stor- och Mårtenstorget och giv till bussarna i särskilda filer. Torgen är stora nog.
Miljölarm
Det finns, åtminstone, fyra olika miljölarm som är verkliga. Växthusgaserna som värmer upp vår planet, vattenbristen, bland annat i länder som försörjs av glaciärer, haven som mår illa och, utan att gradera, markbristen som redan gör sig påmind i form av ökade matpriser. På sikt tror jag att maten kommer att bli riktigt dyr och därmed förödande för världssvälten.
Jag menar att det är det perspektivet vi måste se när vi diskuterar trafikpolitik. De resurser vi använder för transporter är redan större än vad de borde vara. Resandet kommer att fortsätta växa, men då måste tillväxten helt och hållet ske i kollektivtrafiken som är betydligt mindre resurskrävande.
På alla plan
Jag är inte, längre, någon tillskyndare av 0-taxa. Gränsdragningarna blir för svåra att göra och vi kan knappast begära 0-taxa för ”nöjesresor”. Ändå tycker jag att Vänsterpartiets förslag att på försök ha 0-taxa i Skånetrafiken är ok. Säg att vi provar i fem år och därmed verkligen får en storskalig erfarenhet vad det skulle innebära. Blir det fler nöjesresor, förmodligen ja. Innebär det att många fler, förhoppningsvis, ställer bilen och åker kollektivt gratis? Eller innebär det bara att vi åker kollektivt istället för att cykla? Kommer det att innebära, åter förhoppningsvis, att vi inte behöver lägga mer resurser på vägar och p-platser? Hur mycket mer resurser krävs i kollektivtrafiken om den ökar kraftigt? Allt detta vet vi faktiskt inte förrän vi provar i stor skala. Ett annat förslag kan ju vara 0-taxa på arbetsresor om det nu är praktiskt genomförbart. Teoretiskt är finansieringen av 0-taxa i Skåne lätt, för över de pengar som nu subventionerar ”miljöbilar” och etanol. För övrigt anser jag att det är orimligt att ställa kollektivtrafikens kostnader mot sjukvård, skola, omsorg och kultur. Den satsning som framöver måste ske i stor skala på kollektivtrafiken bör ske över statskassan.
Vi måste satsa på kollektivtrafiken på alla plan. Den måste bli billigare, bekvämare, tätare avgångar och byggas ut betydligt. För mig är det märkligt att jag inte kan nå stora orter som Staffanstorp, Dalby, Veberöd, Sjöbo, Tomelilla, Simrishamn och Ystad med tåg och utan att byta. Jag påstår inte att kollektivtrafiken blivit sämre, generellt sett. Men det har funnits en tid då man kunnat ta mig med järnväg österut, västerut och rakt söderut från Lund. Jag har kunnat ta mig till Sösdala och Tjörnarp, som bägge ligger på stambanan, utan att byta till buss. Jag har kunnat ta mig till tågstationerna Maglasäte och Frostavallen. Att det fortfarande är bilismen som gäller visar det faktum att vi talar om motorvägsstandard på E 22 istället för att bygga en direktjärnväg till Kristianstad och därmed också få närmare till Blekinge. Här, till Kristianstad, ligger stora orter som Gårdstånga, Hurva, Hörby Linderöd och Tollarp, alla orter som saknar järnväg. Vi måste satsa stort på järnvägen. Detta som svar på Ulf Nymarks helt rätta påpekande, i dessa spalter, att även kollektivtrafikens bussar släpper ut koldioxid. Vi som förespråkar mer och bättre kollektivtrafik har goda argument. Problemet är att politiskt föra över resurser från väg och bil till järnväg och tåg.
I motsvarande grad måste bilismen bli dyrare och otillgängligare. Varför inte en lagstiftning om att all parkering utanför hemmet skall kosta?
Till sist: angående att bilismen tar plats. Kolla p-ytan vid CC-house, mellan Kaprifolievägen och Kobjersvägen. Vilket slöseri i en värld där vi uppenbart har markbrist? Ytan är stor nog för en byggnation på runt 300 lägenheter.
Sven-Hugo Mattsson
Demokratiskt vänster
2008-09-04
Afrikansk afton
Vita Huset, Uardavägen (Bakom ICA Tornet)
Fredag 12 september kl 21, entrén öppnar kl 20.
Alagi Mbye, griot och Kora-spelare från en Jali-familj med musikaliska rötter många generationer tillbaka.
Midnattskören sjunger några afrikanska sånger.
Max Soumah & Eva Saether och deras vänner tar med sina afrikanska trummor.
Entré: 60 kr (40 kr för stud)
Arr. Midnattskören
Fredag 12 september kl 21, entrén öppnar kl 20.
Alagi Mbye, griot och Kora-spelare från en Jali-familj med musikaliska rötter många generationer tillbaka.
Midnattskören sjunger några afrikanska sånger.
Max Soumah & Eva Saether och deras vänner tar med sina afrikanska trummor.
Entré: 60 kr (40 kr för stud)
Arr. Midnattskören
Flygelkören söker Sjungande män!
Kören har funnits i fem år, och man behöver inte vara duktig för att vara med.
Vi sjunger en varierad lättsam internationell repertoar, och målet är inte att uppträda utan att sjunga tillsammans under angenäma former.
Flygelkören är en blandad kör med ett klart underskott på män. Vi söker därför sjungande män, men intresserade kvinnor är förstås också välkoma!
Onsdagar 19 - 21 Flygelskolan i aulan Musikantvägen Östra Torn i Lund
Ledare: Gösta Petersen
Alla är välkornna!
Upplysningar och anmälningar: Goesta.Petersen@djingis.se
Tel. 046- 12 53 27
Annonsen som pdf
Vi sjunger en varierad lättsam internationell repertoar, och målet är inte att uppträda utan att sjunga tillsammans under angenäma former.
Flygelkören är en blandad kör med ett klart underskott på män. Vi söker därför sjungande män, men intresserade kvinnor är förstås också välkoma!
Onsdagar 19 - 21 Flygelskolan i aulan Musikantvägen Östra Torn i Lund
Ledare: Gösta Petersen
Alla är välkornna!
Upplysningar och anmälningar: Goesta.Petersen@djingis.se
Tel. 046- 12 53 27
Annonsen som pdf
Litet men glatt
av Gr
Såg ni den glädjande nyheten på lokalsidorna nu i veckan? Den var visserligen liten, men ibland får man glädja sej åt det lilla.
Jag tänker på flygbussen till Sturup som nu inskränks till en enda direkttur om dagen på grund av bristande uppmuntran. Övriga turer ska gå via Malmö vilket gör att resan tar en timme, och hur roligt är det? Det blir nog fler indragningar.
De rödgröna krafterna i Lund och Skåne har rätt länge propagerat för tåg och inte flyg när det gäller resor till exempelvis Stockholm. Nu är den förskjutningen på gång, även om det kanske inte i första hand är dessa krafters förtjänst. Men det kvittar. Tåget går som tåget och Sturup tappar resenärer liksom en lång rad sydliga flygplatser. I norr är utvecklingen delvis en annan men det bara bekräftar vår uppfattning om Norrland och norrlänningarna.
De stora glädjeämnena, till exempel miljardförlusterna hos SAS, ligger på en annan nivå. Men nog finns det lokala glädjekorn.
Jag tänker på flygbussen till Sturup som nu inskränks till en enda direkttur om dagen på grund av bristande uppmuntran. Övriga turer ska gå via Malmö vilket gör att resan tar en timme, och hur roligt är det? Det blir nog fler indragningar.
De rödgröna krafterna i Lund och Skåne har rätt länge propagerat för tåg och inte flyg när det gäller resor till exempelvis Stockholm. Nu är den förskjutningen på gång, även om det kanske inte i första hand är dessa krafters förtjänst. Men det kvittar. Tåget går som tåget och Sturup tappar resenärer liksom en lång rad sydliga flygplatser. I norr är utvecklingen delvis en annan men det bara bekräftar vår uppfattning om Norrland och norrlänningarna.
De stora glädjeämnena, till exempel miljardförlusterna hos SAS, ligger på en annan nivå. Men nog finns det lokala glädjekorn.
EU-domstolen i Luxemburg förklarar terrordomen mot al-Barakaat illegal!
av Gunnar Stensson
USA tvingade FN:s sanktionskommitté att upprätta listor på personer och organisationer som påstods ha kopplingar till Usama bin Laden, al Qaida och talibanerna. Det var aldrig tal om bevis eller rättegångar. 9/11-hysterin och hysterikern Bush styrde.
FN tvingade EU att ställa upp.
FN och EU tvingade Sverige att ställa upp.
Men nu har EU gjort uppror!
De tre somalierna som fick sina ekonomiska tillgångar spärrade fick aldrig en chans att försvara sig.
Nu har EU-domstolen upphävt det beslut som fattades av FN:s sanktionskommitté. De mänskliga rättigheterna är viktigare.
Det riktade sig inte bara mot al-Barakaat utan mot hela det somaliska civilsamhället. Det åstadkom stor skada, ändå måste man jubla över segern för rättvisan!
FN tvingade EU att ställa upp.
FN och EU tvingade Sverige att ställa upp.
Men nu har EU gjort uppror!
De tre somalierna som fick sina ekonomiska tillgångar spärrade fick aldrig en chans att försvara sig.
Nu har EU-domstolen upphävt det beslut som fattades av FN:s sanktionskommitté. De mänskliga rättigheterna är viktigare.
Det riktade sig inte bara mot al-Barakaat utan mot hela det somaliska civilsamhället. Det åstadkom stor skada, ändå måste man jubla över segern för rättvisan!
Ta hem soldaterna från Afghanistan!
av Gunnar Stensson
I hysterin efter 9/11 godkände FN USA:s angrepp mot Afghanistan. Den amerikanska aggressionen blev därmed laglig trots att den är oförenlig med folkrättens principer.
Det är sju år sedan USA inledde sin ”självförsvarsaktion” i Afghanistan. Det är andra dimensioner än den ryska insatsen i Georgien.
Sverige ingick och ingår alltjämt i FN:s internationella säkerhetsstyrka Isaf som har fredsbevarande uppgifter.
En förutsättning för Sveriges deltagande är att man distinkt skiljer den internationella säkerhetsstyrkan Isaf:s fredsbevarande uppgifter och USA:s invasionskrig.
De ska vara skilda insatser under separata mandat och befälskedjor. Så formulerade riksdagen huvudprincipen för den svenska Afghanistaninsatsen den 6 december 2005.
Men den åtskillnaden är nu utplånad. Hälften av de amerikanska trupperna har överförts till Isaf och den amerikanska generalen McKiernan får ett samlat kommando över både USA.s och Isaf:s trupper.
Vad som 2001 presenterades som en fredsoperation har förvandlats till ett fullskaligt krig med förödande verkningar för civilbefolkningen.
Förutsättningarna för den svenska insatsen har förändrats.
Detta framhålls i ett upprop undertecknat av bland andra Maj Britt Theorin, Thage G. Peterson, Eva Moberg och Stefan Lindgren.
De påpekar att USA och Nato nu genomför 60 bombuppdrag om dagen, att bomberna drabbar civila afghaners hem och i allt högre grad dödar kvinnor och barn, För några dagar sedan dödades ett hundratal civila i en enda bombattack i Herat.
Samtidigt har Pentagon beslutat att skicka ytterligare 12 000 till 15 000 soldater till Afghanistan.
Detta innebär att Sverige 2009 kan bli indraget i något ännu värre än den konflikt vi har sett hittills.
Inför den risken måste Sverige ta sin Afghanistanpolitik med stridande soldater under allvarligt övervägande. Och övergå från krigsinsatser till rena fredsinsatser.
Idag går två tredjedelar av det svenska biståndet till truppinsatsen och bara en tredjedel till skolor, sjukvård och infrastruktur.
En fredsprocess måste inledas. USA, Nato och de allierade måste tvingas förhandla med alla parter i regionen, även talibanerna.
Sverige måste ta ett fredsinitiativ.
Det skulle signalera till de amerikanska presidentkandidaterna att de inte kan räkna med att Sverige ska fortsätta att leverera krigsmateriel och soldater till det orättfärdiga och utsiktslösa kriget i Afghanistan.
Uppropets undertecknare kräver att frågan tas upp i riksdagen när den öppnas den 16 september.
Afghanistankriget är en av de viktigaste frågorna på agendan när ESF samlas i Malmö.
Det är sju år sedan USA inledde sin ”självförsvarsaktion” i Afghanistan. Det är andra dimensioner än den ryska insatsen i Georgien.
Sverige ingick och ingår alltjämt i FN:s internationella säkerhetsstyrka Isaf som har fredsbevarande uppgifter.
En förutsättning för Sveriges deltagande är att man distinkt skiljer den internationella säkerhetsstyrkan Isaf:s fredsbevarande uppgifter och USA:s invasionskrig.
De ska vara skilda insatser under separata mandat och befälskedjor. Så formulerade riksdagen huvudprincipen för den svenska Afghanistaninsatsen den 6 december 2005.
Men den åtskillnaden är nu utplånad. Hälften av de amerikanska trupperna har överförts till Isaf och den amerikanska generalen McKiernan får ett samlat kommando över både USA.s och Isaf:s trupper.
Vad som 2001 presenterades som en fredsoperation har förvandlats till ett fullskaligt krig med förödande verkningar för civilbefolkningen.
Förutsättningarna för den svenska insatsen har förändrats.
Detta framhålls i ett upprop undertecknat av bland andra Maj Britt Theorin, Thage G. Peterson, Eva Moberg och Stefan Lindgren.
De påpekar att USA och Nato nu genomför 60 bombuppdrag om dagen, att bomberna drabbar civila afghaners hem och i allt högre grad dödar kvinnor och barn, För några dagar sedan dödades ett hundratal civila i en enda bombattack i Herat.
Samtidigt har Pentagon beslutat att skicka ytterligare 12 000 till 15 000 soldater till Afghanistan.
Detta innebär att Sverige 2009 kan bli indraget i något ännu värre än den konflikt vi har sett hittills.
Inför den risken måste Sverige ta sin Afghanistanpolitik med stridande soldater under allvarligt övervägande. Och övergå från krigsinsatser till rena fredsinsatser.
Idag går två tredjedelar av det svenska biståndet till truppinsatsen och bara en tredjedel till skolor, sjukvård och infrastruktur.
En fredsprocess måste inledas. USA, Nato och de allierade måste tvingas förhandla med alla parter i regionen, även talibanerna.
Sverige måste ta ett fredsinitiativ.
Det skulle signalera till de amerikanska presidentkandidaterna att de inte kan räkna med att Sverige ska fortsätta att leverera krigsmateriel och soldater till det orättfärdiga och utsiktslösa kriget i Afghanistan.
Uppropets undertecknare kräver att frågan tas upp i riksdagen när den öppnas den 16 september.
Afghanistankriget är en av de viktigaste frågorna på agendan när ESF samlas i Malmö.
Sydsvenskans missuppfattningar
av Ulf Nymark
Av Sydsvenskans referat (30 aug) från kommunfullmäktiges debatt kring Mark- och bostadsförsörjningsprogram för åren 2009-2011 kan läsaren få uppfattningen att Demokratisk Vänster gått emot en rad förslag om nya bostadsområden. Så är givetvis inte alls fallet.
Sanningen är att vi sa nej till enbart ett ”bostadsområde”. Det omfattar totalt tre villor. Det gäller det område som i de kommunala handlingarna heter Lärarvägen i Torna Hällestad. Ett annat sätt att beteckna området är Kaninlandet. Kaninlandet är ett ur biologiskt mångfald känsligt markstycke. Bland annat är det en biotop för s k solitära bin. Byggandet av de tre villorna kommer med stor sannolikhet att inverka menligt på den biologiska mångfalden. Vi prioriterade biologisk mångfald framför villabebyggelse.
Utbyggnaden av bostadsområdet Solhällan sa vi ja till, men vi vill skydda det intilliggande koloniområdet. (Se artikel om Solhällan på annan plats i detta nr av VB!)
Isolerade verksamhetsområden
Mark- och bostadsförsörjningsprogrammet tar inte bara upp planerade områden för bostäder. Utan också för verksamhetsområden (som förr oftast kallades industriområden).
Demokratisk Vänster gick emot en del föreslagna verksamhetsområden. Det gäller följande områden:
Norra Gunnesbo, ett litet område som ligger alldeles intill naturskyddsområdet Nöbbelövs mosse. Verksamheten kommer alldeles för nära mossen. Dessutom skulle det bli svårt att kollektivtrafikförsörja området på ett bra sätt. Ytterligare ett litet område, Västra-tornvägen, gick vi emot. Verksamhetsområdet kommer att ligga utslängt mitt på åkern utan koppling till övriga tätorter och utan reell möjlighet till bra kollektivtrafik. Därför sa vi nej.
Verksamhetsområdet Hasslanda och Jöns Peter Borg, är områden som ska exploateras framför allt för att dra den Sydöstra vägen och bygga Trafikplats Råby. Både vägen och trafikplatsen röstade vi emot i fullmäktige, helt i enlighet med vårt kommunalpolitiska program och tidigare ställningstaganden.
Det som Sydsvenskan uppfattar som områden för bostäder är alltså verksamhetsområden. Var ska då nya verksamheter få plats i Lunds tätort? Brunnshög räcker långt. Både till bostäder och verksamheter. Om inte kommunen tänker göra om misstaget från Gastelyckans verksamhetsområde, förstås. Där har man byggt med extrem slösaktighet vad gäller markresurser: glest mellan huskroppar, överdimensionerade vägar och gigantiska p-ytor. Vi vill ha Brunnshög tätbebyggt, bilsnålt och stadsmässigt.
Kommer ljuset från Lund?
av Lucifer
När man talar med likasinnade från andra orter får man ofta höra att Lund är så udda och speciellt att politiska erfarenheter härifrån saknar intresse för andra än oss själva. Tja, kanske det, men jag tänker utan att blygas peka på hur politiska rörelser av mycket skilda slag faktiskt har utvecklats från Lund.
Den nya vänstern
Man kan då börja med det som kom att kallas ”den nya vänstern”, den politiska och kulturella rörelse som verkade i Sverige, säg 1965-1975. Den kom till Sverige från många håll, kanske tydligast från Storbritannien med New Left Review, men visst fick den sitt starkaste fäste i Lund. Via tidskriften Zenit och Bokcaféet spreds den sen vidare. Kjell Östberg, historieprofessor vid Södertörns högskola och författare till den aktuella Palmebiografin kallar mycket riktigt Lund den nya vänsterns huvudort i Sverige.
1970-talets VPK Lund måste väl också anses vara ett viktigt bidrag till politisk förnyelse. Något hundratal unga människor med erfarenheter från solidaritetsrörelserna, framför allt FNL-grupperna, vände blicken från Vietnam och Södra Afrika till kommunalpolitiken i Lund. Sossar och borgare hade här i årtionden snackat sig samman om rivningar, byggrättigheter och trafikleder. Fram kom ett parti som brydde sig om stadsmiljö, daghemsutbyggnad och demokratifrågor, saker som engagerade unga familjer i universitetsstaden. Var man utestängd från dagspressen, nå då fick man göra sin egen tidning och så kom Veckobladet till. Behövdes det musik för att liva upp möten och demonstrationer, ja då fick man starta en egen orkester, Röda Kapellet. Just detta att förlita sig till egna krafter och om nödvändigt sätta sig upp mot partiinstanser i Malmö eller Stockholm var centralt. OK, förnyelsen av vänsterpartiet under sjuttio- och åttiotalen var inge unik lundaföreteelse, men jag tror vi låg i täten för den utvecklingen, och dessvärre ibland lite för långt framme för de andra.
Miljöpartiet
Nästa lundabidrag till Sveriges nyare politiska historia är förstås miljöpartiet. Det startade här i Lund med eldsjälar som Kjell Dahlström, Gunnar Håkansson och André Richelieu. Bakgrunden var vänsterpartiets lokala framgångar i Lund och nu ville man skapa ett parti som hade samma hållning i miljöfrågor, men som inte var socialistiskt. Jag tror vi var många som tyckte det var en rimlig önskan och som såg det parti som var under bildande som en kommande allierad. Jag minns t.ex. hur jag blev inbjuden till samtal om trafikpolitiken i Lund för att överföra erfarenheter om hur det var att jobba med sådana saker kommunalpolitiskt. Miljöpartiet kom också att startas med utgångspunkt från Lund, inte minst med stöd av den besvikne lokale folkpartisten Per Gahrton. Jag tror ingen av oss till vänster ångrar vårt stöd för miljöpartiet den gången. Sen kan man beklaga att Lunds ledande miljöpartister hör till de mest högerinriktade i landet och att partiledningen verkar vara beredd att ge upp det mesta av idéinnehållet för att nå köttgrytorna.
Sverigedemokraterna
Och nu har det hänt igen! I veckans nummer (nr 35) av nyhetsmagasinet Fokus, en svensk variant av svensk Newsweek-/Timekonceptet, presenteras ledningen för Sverigedemokraterna. Det är ett parti om vilket vi nu får höra att det ligger ovan fyraprocentsgränsen för att komma in i riksdagen vid nästa val. Ledningen består av fyra grabbar, ett kompisgäng från Lund. Fokus: ”Det började i Lund för tio år sedan. Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof pluggade alla där. De blev som ler och långhalm under de åren och förde långa diskussioner om vad Sverigedemokraterna borde vara.” De fyra grabbarna sitter på de centrala posterna i partiledningen, med full frihet att t.ex utesluta medlemmar, ett avgörande instrument i ett parti av deras karaktär.
Alltså, det här visar ju att teoretiska studier är aldrig fel, inte heller om man ska starta ett högerpopulistiskt parti. Tydligen har det blivit en del statskunskap. Från Lund kan man också hålla god koll på vad som händer i Danmark där Pia Kjærsgaard i Dansk Folkeparti har visat vägen. Man pekar på det moderna samhällets sämre sidor och globaliseringens sociala konsekvenser och så anvisar man universallösningen på alla problem: återgång till gamla värderingar och stopp för den s.k. massinvandringen. Därmed är det möjligt att ta röster från alla håll: från vänsterpartiet genom antietablissemangshållningen, från socialdemokraterna genom krav på återställande till det förlorade folkhemmet, från folkpartiet genom en ytterligare skärpt hållning i invandrarfrågor och från centern, moderaterna och kristdemokraterna genom nationalism och hyllande av fri företagsamhet och kristna värderingar.
Jag ser nog ändå på SD på ett lite annat sätt än Fokus och många andra. Jag menar att SD:s mål väl inte är att bekämpa invandringen, det är dess propagandistiska medel för att nå det statiska och stagnerade samhälle man drömmer om. Det är en högerdröm, som har attraktionskraft för många människor. Det är som högerdröm den måste bekämpas och inte genom att man låtsas som om partiet inte existerar eller genom att man käftar om deras åsikter i invandringsfrågor. Det är invandringen SD vill tala om och där vinner SD i mångas ögon därför att deras argument och recept är enkla, medan våra är komplicerade. Det är också därför mindre lyckat att skälla dem för rasister. Rasister och nynazister dras till partiet därför att tankegångarna är gemensamma om än olika grova, men partiet kommer att göra allt för att hålla dem utanför rampljuset. Men nu har jag hamnat i en politisk argumentation när jag egentligen bara ville visa på Lunds roll i den nyare politiska historien.
Var finns idédebatten?
Nej, jag vill verkligen inte påstå att ljuset kommer från Lund, och kan behärska min stolthet över att SD startade här. Vad man kan lära är att unga människor, säg mellan tjugo och trettio, som kommer till en ny miljö och som har tid och råd att läsa och snacka och tänka ger upphov till politiska och sociala innovationer. Det är därför det ur vänstersynpunkt är viktigt att det i en universitetsstad som Lund finns en vänsteroffentlighet med högt i tak. Vänsterpartiet i Lund och fribrytarna i Demokratisk Vänster gör tillsammans ett utomordentligt jobb i Lunds kommunalpolitik. Tyvärr är det sällan någon under trettio tänder på kommunalpolitik. Hur kan vi ta till vara på unga människors vilja till engagemang?
Solig söndag på Klostergården
av Marie Hegnelius
Alltid på en söndag, närmare bestämt den sista söndagen i augusti, har Klostergårdens Byalag sin traditionella Höstfest. Så har det varit alltsedan 1970-talet, då Göte Bergström var den sammanhållande kraften i ett Byalag av mer spontan karaktär än det i dag är. Då kallades festen för Drakfesten, för det byggdes pappersdrakar… och ibland lyckades – faktiskt - en och annan skicklig drakbyggare få sin drake att stiga till skyarna, men oftast var det själva arbetet som var roligast. Vi klostergårdsbor bestod då till största delen av småbarnsfamiljer och det var för oss betydelsefullt och roligt att samlas till fest, till Drakfesten. Vi behövde gemenskap i detta nybyggarområde.
Numera är det Gunnar Stensson som bär ansvaret, tar kontakter, planerar och organiserar och han får många att ställa upp för att göra denna dag till en fest för oss alla som nu bor i Klostergården.
Fritidsgården står – nu som då - för lokaler och Ninni Dahlbäck, tillsammans med fritidsgårdens ungdomar, ansvarade i söndags för servering av kaffe, saft och goda kakor. Även Helgeandskyrkan serverade, som vanligt, gott kaffe, kyrkkaffe.
Senaste nytt
I Kultur och Fritids stora fina centrumlokal brukar det vara konstutställningar under Höstfesten, så också i år, då Ninni visade flera av sina berömvärda tavlor. Även dagens sista programinslag ägde rum i centrumlokalen, där klostergårdsinnevånare samlades för att höra Gunnar Stensson redogöra för ”senaste nytt” angående Höjeå natur- och kulturstig, Sankt Lars och BUP-området, parkförnyelsen i Klostergården, Träffpunkt Klostergården, Stadsparken och Gröna stråket samt Evenemangshallen, Arenaparken och Långa huset. Alla dessa frågor berör oss klostergårdsbor och Byalaget har - med Gunnar i spetsen - gjort betydelsefulla insatser för förändringar och förbättringar.
Men låt mig börja från början… Som alltid inledde Röda Kapellet och spelade med sedvanlig glöd och engagemang. Vi var flera där i Klostergårdens centrum som hört dem spela otaliga gånger genom årtiondens lopp och en del av oss kände oss nog lite nostalgiska. ”Måtte Röda Kapellet finnas kvar för mig att lyssna på, tills jag förlorar min hörsel”, tänker jag denna vackra soliga söndag, när jag står och lyssnar på dem, medan de spelande blir så varma att svetten rinner utför kinderna på dem, såsom den alltid gjorde för Louis Armstrong.
Stampade takten
Det kom att bli mer av både musik och dans under dagens lopp. Adam Bartees streetdans var spännande att se. Det var Mats på Fritidsgården som bett dem ställa upp och det är vi tacksamma för. Både unga och gamla lockades att stampa takten och när några flickor i nioårsåldern dansade österländsk dans klappade alla händerna i takt med musiken. En av flickornas mamma hade lärt dem danserna. Hon såg mycket stolt och lycklig ut och Bjarne, deras fritidsledare, uppmuntrade flickorna, när de blev lite blyga.
Försäljning av utsorterade biblioteksböcker anordnades av vårt stadsdelsbibliotek tillsammans med KLOK (KLOstergårdens Kulturförening) en stödförening till biblioteket, som en gång bildades av Byalaget, då biblioteket var nedläggningshotat. I biblioteket spelade Henning Kofoed fiol och på eftermiddagen, då det blivit lugnare och tempot inte var så högt i Klostergårdens centrum, spelade Bo Riborgs jazzkvartett. Många tog då en paus och njöt av Charlotte Edims goda afrikanska mat, drack Fritidsgårdens kaffe och saft samt smaskade på bullar, kakor och godis. En välbehövlig paus för lyssnande i lugn och ro!
Runt om centrumkvadraten trängdes loppisstånd och informationsbord för ideella föreningar, t.ex. Södra Afrikaföreningen, Palestinagrupperna, Synskadades Riksförbund, ABF… Det informerades också om Seniorgympa på Fritidsgården och Hjärt- och lungsjukas höstprogram.
Matildas hjärtan
Ute på Gröningen gick små ponnyhöstar omkring med lyckliga klostergårdsbarn på ryggen – allt var som det alltid varit och alla barn var nöjda.
Avslutningsvis vill jag berätta en solskenshistoria. För vuxna hade Byalaget gjort en enkät, för att få veta vad klostergårdsborna tycker är det bästa med vårt område och vad de tycker kan förbättras och förändras. Naturligtvis ville Byalaget också veta vad barnen anser, så de ombads att rita en bild på temat ”Detta är det bästa i Klostergården”. Matilda, en flicka i sex- sjuårsåldern, ritade en teckning bestående av två stora svävande hjärtan. Hennes motivering var: ”Det finns mycket kärlek i Klostergården!”
Fler bilder från Klostergårdsfesten
Fritidsgården står – nu som då - för lokaler och Ninni Dahlbäck, tillsammans med fritidsgårdens ungdomar, ansvarade i söndags för servering av kaffe, saft och goda kakor. Även Helgeandskyrkan serverade, som vanligt, gott kaffe, kyrkkaffe.
Senaste nytt
I Kultur och Fritids stora fina centrumlokal brukar det vara konstutställningar under Höstfesten, så också i år, då Ninni visade flera av sina berömvärda tavlor. Även dagens sista programinslag ägde rum i centrumlokalen, där klostergårdsinnevånare samlades för att höra Gunnar Stensson redogöra för ”senaste nytt” angående Höjeå natur- och kulturstig, Sankt Lars och BUP-området, parkförnyelsen i Klostergården, Träffpunkt Klostergården, Stadsparken och Gröna stråket samt Evenemangshallen, Arenaparken och Långa huset. Alla dessa frågor berör oss klostergårdsbor och Byalaget har - med Gunnar i spetsen - gjort betydelsefulla insatser för förändringar och förbättringar.
Men låt mig börja från början… Som alltid inledde Röda Kapellet och spelade med sedvanlig glöd och engagemang. Vi var flera där i Klostergårdens centrum som hört dem spela otaliga gånger genom årtiondens lopp och en del av oss kände oss nog lite nostalgiska. ”Måtte Röda Kapellet finnas kvar för mig att lyssna på, tills jag förlorar min hörsel”, tänker jag denna vackra soliga söndag, när jag står och lyssnar på dem, medan de spelande blir så varma att svetten rinner utför kinderna på dem, såsom den alltid gjorde för Louis Armstrong.
Stampade takten
Det kom att bli mer av både musik och dans under dagens lopp. Adam Bartees streetdans var spännande att se. Det var Mats på Fritidsgården som bett dem ställa upp och det är vi tacksamma för. Både unga och gamla lockades att stampa takten och när några flickor i nioårsåldern dansade österländsk dans klappade alla händerna i takt med musiken. En av flickornas mamma hade lärt dem danserna. Hon såg mycket stolt och lycklig ut och Bjarne, deras fritidsledare, uppmuntrade flickorna, när de blev lite blyga.
Försäljning av utsorterade biblioteksböcker anordnades av vårt stadsdelsbibliotek tillsammans med KLOK (KLOstergårdens Kulturförening) en stödförening till biblioteket, som en gång bildades av Byalaget, då biblioteket var nedläggningshotat. I biblioteket spelade Henning Kofoed fiol och på eftermiddagen, då det blivit lugnare och tempot inte var så högt i Klostergårdens centrum, spelade Bo Riborgs jazzkvartett. Många tog då en paus och njöt av Charlotte Edims goda afrikanska mat, drack Fritidsgårdens kaffe och saft samt smaskade på bullar, kakor och godis. En välbehövlig paus för lyssnande i lugn och ro!
Runt om centrumkvadraten trängdes loppisstånd och informationsbord för ideella föreningar, t.ex. Södra Afrikaföreningen, Palestinagrupperna, Synskadades Riksförbund, ABF… Det informerades också om Seniorgympa på Fritidsgården och Hjärt- och lungsjukas höstprogram.
Matildas hjärtan
Ute på Gröningen gick små ponnyhöstar omkring med lyckliga klostergårdsbarn på ryggen – allt var som det alltid varit och alla barn var nöjda.
Fler bilder från Klostergårdsfesten
Schackspel i Kaukasus
av Erik Kågström
Georgienkonflikten berördes i två artiklar i förra numret av VB. Båda är kritiska mot den enögda, ryssfientliga tonen i västliga medias rapportering. Lars Anders Jönsson ställer i artikeln ”Politisk felnavigering” frågan ”Vem hotar vem?” och påtalar den pågående NATO-inringningen av Ryssland. Gunnar Stensson tar i sin artikel ”Slutet på amerikansk hegemoni” i viss mån ställning för Ryssland men konstaterar också att ”Vi nu har två egenmäktiga stormakter som i olika avseenden bryter mot det internationella regelverket”.
Jag har inget att invända mot dessa författares beskrivningar av konflikten men finner det anmärkningsvärt att ingen av dem nämner det som väl ändå måste ses som kärnan i sammanhanget – kontrollen över transport av olja och naturgas från staterna kring det Kaspiska havet.
På nittiotalet var ett av president Clintons strategiska mål att göra det energifattiga Georgien till en säker energikorridor för transport av olja och gas från Kaspiska havet till Västeuropa med undvikande av ryskt territorium. Det resulterade i den 160 mil långa oljeledningen BTC från Baku i Azerbaidzian via Tbilisi i Georgien till Turkiets medelhavshamn Ceyhan. Den blev färdig år 2006. För att säkra denna ledning militärt krävdes upprustning av Georgien. Åren 1998-2000 satsade USA 300 miljoner dollar på militär utbildning och vapen i Georgien. Och så har det fortsatt. President Jeltsin var alltför upptagen av inrikes problem och gerillakrig i Tjetjenien för att kunna lägga sig i Clintons förehavanden.
Efter millennieskiftet framträdde emellertid nya spelare vid det kaukasiska schackbordet. Vladimir Putin hade i sin doktorsavhandling deklarerat att ”Staten har rätt att reglera utnyttjandet av naturresurser – särskilt mineraler, olja och naturgas – oberoende av på vems mark de finns”. Som president omsatte han snabbt dessa tankar i verklighet genom att med mer eller mindre lagliga medel förstatliga den ryska olje- och gassektorn. Sedan vände han blickarna mot det kaspiska bäckenet; inte med syftet ryskt tillägnande av tillgångarna men att transporterna av olja och gas ska ske över rysk mark. Av betydelse blev då att få ”västliga intressen” att inse att Georgien inte är tillräckligt stabilt när det gäller energitransporter. Det är möjligt att Putin uppmuntrat lokal milis i Sydossetien och Abchazien att attackera georgiska byar i gränsområdena mot Georgien och därmed provocerat Saakasjvili till anfallet på Sydossetien den 7.8. Condoleezza Rice lär ha avrått Saakasjvili från drastiska åtgärder men han kan ha missuppfattat hur mycket stöd han kunde räkna med från USA.
Geopolitiskt är resultatet av Georgien-konflikten en framgång för Ryssland och ett bakslag för USA. I och med att enklaverna utropat självständighet och blivit erkända av Ryssland kommer BTC-ledningen framdeles att ligga inom skotthåll för rysk militär.
EU har ett projekt kallat Nabucco (se bild nedan) som gäller byggandet för tio miljarder dollar av en naturgasledning från Turkiet till Österrike med anslutning till en existerande ledning från Azerbaidzian via Georgien till Erzurum i Turkiet. Nabucco kanske läggs på is om energikorridoren Georgien inte kan anses så säker längre.
Ett ryskt monopol på olje- och gastransporter från det Kaspiska havet är naturligtvis ett hot mot energisäkerheten i väst. Samtidigt är NATO:s militära inringning av Ryssland ett hot mot det landets nationella säkerhet. De planerade missilskärmarna i Polen och Tjeckien har bara ett rimligt syfte – att förhindra eller i varje fall försvåra en rysk vedergällning efter ett amerikanskt förstaslag med kärnvapen.
Trots bakslaget i Georgien kan USA glädja sig åt att ha fått den västliga opinionen på sin sida mot ett ”revanschistiskt och expansionistiskt” Ryssland. En pånyttfödd kalla-kriget stämning gynnar också den krigiska republikanska presidentkandidaten John McCain. Hans vicepresidentkandidat Sarah Palin är som guvernör även chef för Alaskas nationalgarde. I den egenskapen framställs hon nu som frontfigur i försvaret av USA när de ryska horderna anfaller över Behrings sund.
Rysslands kolleger i Shanghaiklubben vägrar erkänna enklavernas självständighet. Det är förstås en missräkning för de ryska ledarna men när det gäller det egna landets gränser ser man nog som viktigast att det är lugnt i Tjetjenien och oroligt i Georgien. Att drottningen från den orangea revolutionen i Ukraina, Julia Timosjenko, nu gör gemensam sak med den proryska oppositionen ses nog också med tillfredsställelse på ryskt håll. Natomedlemskap för Georgien och Ukraina verkar alltmer avlägset.
Geopolitikern Zbigniew Brzezinski brukar skryta med att han under sin tid som säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter lockade Sovjetunionen i en fälla i Afghanistan genom att läcka uppgifter om amerikanskt stöd till Mujaheddin. I dag kan Brzezinski knappast undgå att hysa motvillig beundran för Putins skicklighet som schackspelare i Kaukasus.
För övrigt anser jag att alla tak skall vara vita.
Jag har inget att invända mot dessa författares beskrivningar av konflikten men finner det anmärkningsvärt att ingen av dem nämner det som väl ändå måste ses som kärnan i sammanhanget – kontrollen över transport av olja och naturgas från staterna kring det Kaspiska havet.
På nittiotalet var ett av president Clintons strategiska mål att göra det energifattiga Georgien till en säker energikorridor för transport av olja och gas från Kaspiska havet till Västeuropa med undvikande av ryskt territorium. Det resulterade i den 160 mil långa oljeledningen BTC från Baku i Azerbaidzian via Tbilisi i Georgien till Turkiets medelhavshamn Ceyhan. Den blev färdig år 2006. För att säkra denna ledning militärt krävdes upprustning av Georgien. Åren 1998-2000 satsade USA 300 miljoner dollar på militär utbildning och vapen i Georgien. Och så har det fortsatt. President Jeltsin var alltför upptagen av inrikes problem och gerillakrig i Tjetjenien för att kunna lägga sig i Clintons förehavanden.
Efter millennieskiftet framträdde emellertid nya spelare vid det kaukasiska schackbordet. Vladimir Putin hade i sin doktorsavhandling deklarerat att ”Staten har rätt att reglera utnyttjandet av naturresurser – särskilt mineraler, olja och naturgas – oberoende av på vems mark de finns”. Som president omsatte han snabbt dessa tankar i verklighet genom att med mer eller mindre lagliga medel förstatliga den ryska olje- och gassektorn. Sedan vände han blickarna mot det kaspiska bäckenet; inte med syftet ryskt tillägnande av tillgångarna men att transporterna av olja och gas ska ske över rysk mark. Av betydelse blev då att få ”västliga intressen” att inse att Georgien inte är tillräckligt stabilt när det gäller energitransporter. Det är möjligt att Putin uppmuntrat lokal milis i Sydossetien och Abchazien att attackera georgiska byar i gränsområdena mot Georgien och därmed provocerat Saakasjvili till anfallet på Sydossetien den 7.8. Condoleezza Rice lär ha avrått Saakasjvili från drastiska åtgärder men han kan ha missuppfattat hur mycket stöd han kunde räkna med från USA.
Geopolitiskt är resultatet av Georgien-konflikten en framgång för Ryssland och ett bakslag för USA. I och med att enklaverna utropat självständighet och blivit erkända av Ryssland kommer BTC-ledningen framdeles att ligga inom skotthåll för rysk militär.
EU har ett projekt kallat Nabucco (se bild nedan) som gäller byggandet för tio miljarder dollar av en naturgasledning från Turkiet till Österrike med anslutning till en existerande ledning från Azerbaidzian via Georgien till Erzurum i Turkiet. Nabucco kanske läggs på is om energikorridoren Georgien inte kan anses så säker längre.
Ett ryskt monopol på olje- och gastransporter från det Kaspiska havet är naturligtvis ett hot mot energisäkerheten i väst. Samtidigt är NATO:s militära inringning av Ryssland ett hot mot det landets nationella säkerhet. De planerade missilskärmarna i Polen och Tjeckien har bara ett rimligt syfte – att förhindra eller i varje fall försvåra en rysk vedergällning efter ett amerikanskt förstaslag med kärnvapen.
Trots bakslaget i Georgien kan USA glädja sig åt att ha fått den västliga opinionen på sin sida mot ett ”revanschistiskt och expansionistiskt” Ryssland. En pånyttfödd kalla-kriget stämning gynnar också den krigiska republikanska presidentkandidaten John McCain. Hans vicepresidentkandidat Sarah Palin är som guvernör även chef för Alaskas nationalgarde. I den egenskapen framställs hon nu som frontfigur i försvaret av USA när de ryska horderna anfaller över Behrings sund.
Rysslands kolleger i Shanghaiklubben vägrar erkänna enklavernas självständighet. Det är förstås en missräkning för de ryska ledarna men när det gäller det egna landets gränser ser man nog som viktigast att det är lugnt i Tjetjenien och oroligt i Georgien. Att drottningen från den orangea revolutionen i Ukraina, Julia Timosjenko, nu gör gemensam sak med den proryska oppositionen ses nog också med tillfredsställelse på ryskt håll. Natomedlemskap för Georgien och Ukraina verkar alltmer avlägset.
Geopolitikern Zbigniew Brzezinski brukar skryta med att han under sin tid som säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter lockade Sovjetunionen i en fälla i Afghanistan genom att läcka uppgifter om amerikanskt stöd till Mujaheddin. I dag kan Brzezinski knappast undgå att hysa motvillig beundran för Putins skicklighet som schackspelare i Kaukasus.
För övrigt anser jag att alla tak skall vara vita.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)