Lunds översiktsplan — en översikt av Gunnar Sandin

Hade tänkt skriva om detta förra veckan men är glad att det blev uppskjutet, av två skäl.
För det första lyssnade jag på kommunfullmäktiges senaste möte. Där fanns en interpellation om förslaget till översiktsplan, av Anders Ebbesson (Mp), som efterlyste ett alternativ utöver de tre som förslaget innehåller, ett alternativ där Lund kan leva upp till de utsläppsmål som klimatbasutredningen har formulerat. Nu når förslaget bara halvvägs. Ebbesson blev rätt hårt åtgången av de rödare oppositionskamraterna i debatten men han har förstås rätt. När temperaturen och havet stiger och när nederbörden ökar kan vi inte bara låtsas som att det regnar.
För det andra kom Banverket med sin bedömning av vad spårpengarna räcker till. Det blir inga nya pågatågslinjer före 2022. Det är inte första gången som löftena sviks utan i vissa fall den tredje. Då ska man veta att spårvägen Lund–Dalby inte alls fanns med i planen utan kommer efter i kön, hur långt är okänt. Och att man förutsätter en medfinansiering från staten/Banverket för att projektet alls ska vara möjligt att genomföra.

Målkonflikt
Spårvägen till Dalby är något av en grundbult i översiktsplanen. Somliga hoppades ju att den skulle komma långt tidigare. Ni har väl läst om planerna på en bostadsmässa i Dalby 2018 som ska ha som tema ”Det moderna stationssamhället”. Det blir av allt att döma ett samhälle utan station. Tala om torrsim!
Planen har två mål eller visioner som inte är så lätta att förena. Det ena är att kommunens befolkning ska växa med närmare 50 procent, det andra att nya större bostadsområden ska ligga inom en kilometers avstånd från en tåg- eller spårvagnshållplats (eller på en halvmils cykelavstånd från Stortorget). Skälet är förstås klimathotet, något som utredningstexten tar på stort allvar även om den inte förmår att formulera alla konsekvenser.
Folkökningen är inte osannolik. Stad, inte landsbygd, är idealet för den unga, sparsmakade generationen och vi bör räkna med fortsatt inflyttning från trakter med sämre livskvalitet av typ Österlen. Och näringslivet är dynamiskt, även om man kan ha sina dubier om (Sony)Ericssons framtid.
Då behövs Dalby som avlastning. Löser sej dilemmat med en rödgrön regering? Inte säkert. Det är socialdemokratiska regeringar som har skjutit upp de tidigare utbyggnadsplanerna.

Den goda jorden
Var kan man då bygga? Jo i anslutning till befintliga järnvägar. Att anlägga nya hållplatser är mycket billigare än att dra nya spår.
Alla alternativen tänker sej också en stark utbyggnad av Stångby och kanske en viss utbyggnad av Håstad, fast där hamnar man lätt på alltför långt avstånd från hållplatsen i Örtofta, på andra sidan gränsen till Eslöv. Ett av alternativen tar upp den gamla idén att bygga ett samhälle kring Vallkärra station på Västkustbanan. Ett gemensamt problem med Stångby, Håstad och Vallkärra är emellertid att den nya bebyggelsen hamnar på, som utredningen betonar, Europas bästa åkerjord.
En hållplats som har fallit bort i planen är den vid Klostergården. Eftersom det förutses fyra spår mellan Lund och Malmö finns det plats i tidtabellen för fler tågstopp, och en sådan hållplats skulle ett stort underlag, som kunde ökas ytterligare genom lämplig förtätning på Väster.

Automobila kunder på Mobilia
En annan fråga som ägnas stort utrymme i planen är butikslokaliseringen.
Några minns kanske Lundavänsterns kampanjer för tjugo år sen om att decentralisera servicen från stadskärnan ut till olika stadsdelscentra. Nu är det som bekant annat ljud i skällan eftersom stadskärnan och cityhandeln är kris. Problemet stavas i stället Nova och Mobilia.
Novas försvarare säger att anläggningen visst inte är något styggt externt köpcentrum eftersom den ligger inom stadsbebyggelsen och kan nås med cykel och kollektivtrafik. Planförslaget tar effektivt död på det argumentet med ett diagram som visar att 82 procent av Mobilias kunder kommer dit med bil, 17 procent gåendes eller cyklandes och en ynka procent med buss. (Borgarna drev i torsdags ändå igenom en utbyggnad av Mobilia. Göran Brinck (M) påstod att det skulle bli ett stadsdelscentrum när översiktsplanens idé om bostäder utmed Öresundsvägen hade förverkligats.)
Det måste finnas butiker med hyggligt sortiment och hyggliga priser inom en kilometer från bostaden annars tar folk bilen, visar utredningen. Samma slutsats dras för övrigt av vänsterpartiets lokala dörrknackare.

Att spå om framtiden
Det är svårt att planera under kapitalismen, och har förresten inte heller varit så lätt under försöken till socialism. Planen sträcker sej fyrtio år framåt i tiden och på den tiden hinner en del hända i de så kallade omvärldsfaktorerna. År 1942 fick Lund en kvalificerad generalplan som är berömd i planeringshistorien. Den tänkte sej en flygplats på Klostergården.
Planens prognoser och förslag bör därför inte tas på alltför stort allvar. Men förslaget är ett intressant dokument att läsa. Och innehållsrikt. Där står till exempel om vikten av att värna om yrkesfisket av gös, abborre, gädda och ål i Vombsjön.
Gå därför till ditt lokala bibliotek och skaffa ett gratisex av planen.