2009-04-02

När öronen håller på att ramla av Sten H.

Ibland tror man inte sina öron. Jag fick höra att Hyresgästföreningen i Lund hade haft årsmöte. Årsmötets ordförande, en klassisk förtroendeposition, var Lars Bergwall, partiföreträdare för centerpartiet, vice ordförande i kommunstyrelsen. Bergwall är ordförande i LKF, Lunds kommunala fastighetsbolag, och därmed hyresgästföreningens viktigaste förhandlingsmotpart.
Jag blev alldeles perplex när jag hörde det. Jag var tvungen att ringa till hyresgästföreningens ordförande Bengt Karlsson (nej inte han med lundaböckerna) och fråga om det jag hört var sant.
· Jo det stämmer, sa han. Han var ordförande på årsmötet i fjor också.
· Varför just han, är han särskilt kvalificerad som ordförande?
· Nej, inte för något särskilt. Men vi ville ha en lundabo, och vi har ju goda kontakter med honom.
· Skulle man inte kunna tänka sig att ni tagit någon som lite mera var i samklang med hyresgäströrelsens traditioner, säg en socialdemokrat?
· Nej, vi vill just komma bort från de gamla politiska banden.
Av och till har väl jag och andra haft tankar om vad som har hänt med de gamla folkrörelserna: kooperationen, fackföreningsrörelsen m.fl. Det är en fråga som inte bara angår oss som började i Unga Örnar och tänker sluta Fonus händer. Läget är inte det bästa, har man förstått, men detta slår väl det mesta?
Jag ska inte säga vad jag tycker om Lars Bergwall som politisk motståndare – det skulle bara leda till juridiska tråkigheter. Mina åsikter här är heller inte poängen och jag är inte medlem i hyresgästföreningen. Men man undrar: hur i helvete kan Hyresgästföreningen i Lund välja att som ordförande på sitt årsmöte ha huvudrepresentanten för sin förhandlingsmotpart? Det är som, ja vad ska jag säga, som om Djurskyddsföreningen hade valt en slaktare.

1 kommentar:

Anonym sa...

en vänstersocialodemokratisk kompis till mej (aktiv i Malmö) vägrar tro på detta, utan hävdar att -- även om mycket är fel inom "rörelsen" -- detta *måste* vara ett aprilskämt

jag har försäkrat honom om att varken Veckobladet eller Sten ägnar sej åt något sådant, spec inte i en sånhär allvarlig fråga --

vore glad för bekräftelse!