Birgitta Frostin har levt ett
intressant och skiftesrikt liv. Nu har hon skrivit en bok om det, en
bok om underkastelse och uppror. Tonen är sympatiskt återhållsam och
den som letar efter glöd och känslostormar finner dem men får ofta läsa
mellan raderna.
Religionen är en trogen följeslagare från uppväxten i
prästhemmet där fadern ofta ledde teologiska diskussioner vid
middagsbordet och där särskilt mamma var sträng med regler och ritual.
Pappan var själasörjare vid uppfostringsanstalten Bona och när
intagna pojkar blev straffade av mer hårdföra vårdare inne i ett litet
hus hördes hemska skrik där inifrån, skrik tolkade av Birgitta som Guds
röst.
Vid universitetet i Lund hamnade hon inte oväntat i de
religiösa kotterierna och blev efterhand förälskad i en karismatisk
teolog, senare professor och ledande befrielseteolog. I ett spännande
avsnitt berättas om deras boendekollektiv i ett hus som paret köpte.
Problemen blev många, inte minst när de andra boende i ideologiskt nit
ville ta makten över husets ekonomi.
Det verkar närmast vara en flykt från det bångstyriga
kollektivet och en god del äventyrslusta som gjorde att paret blev
missionärer i Tanzania. Birgitta hade äldre släktingar som varit
missionärer och har tidigare skrivit en bok om dem. Själv blev hon
duktig på språket (swahili). Vi får inte reda på så mycket om religiösa
aspekter av verksamheten bland andra missionärer och de omvända
afrikanerna, men också i detta avsnitt ger berättelsen många tillfällen
till undran och förundran.
Den senare delen av Birgittas liv är ganska kortfattat
skildrad, både vad gäller det privata och det yrkesmässiga. Tiden som
svensklektor i Ryssland hade vi gärna velat veta mera om liksom
kärleksaffärerna och musikens roll i hennes liv. Birgitta är ju en
duktig klarinettist/saxofonist och har överfört sitt intresse till
barnen.
Ett återkommande tema är Birgitta känsla av osynlighet,
något vi tror många kan känna igen sig i. När hon på slutet reflekterar
kring meningen med livet och särskilt sitt eget liv kan vi läsare
glädja oss åt att hon kommit till insikter som leder till försoning.
Man kan se denna välskrivna bok som en utvecklingsroman, där
Birgitta börjar som en ”söt och snäll flicka” i skuggan av andra men
som utvecklas till en mogen och stark kvinna som vågar ta plats och
synliggör sig själv och sitt liv. Bland annat i denna bok! Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar