Vi minns Karin – för framtidens vårdade och ovårdade av Gunnar Stensson

Gruppen som den åttonde september framträdde i Helgeands församlingshem för att fira minnet av Karin bestod av Anna-Lena Kippel, Bo Riborg, Eva Husmark, Gillian Nilsson, Inger Grubelic, Katrine Arvidsson, Kerstin Strock och Lisbeth Jönsson.
   De var kulturarbetare och vårdare på Sankt Lars och utvecklade tillsammans med de intagna under 1900-talets tre sista decennier en metod att tillsammans uttrycka känslor och minnen i samtal, skrift, bild, sång och dramatik. Genom skapande och samtal ökade deltagarnas – och ledarnas - självkänsla och förmåga att utbyta erfarenheter med omvärlden. Metoden kallades Kultur i vården.
   Efter stängningen av Sankt Lars fortsatte verksamheten i de samlingslokaler som de nu hemlösa sanktlarsarna kunde söka sig till - men även i många andra sammanhang som föreläsningar på universitetssjukhuset eller föreställningar under Kulturnatten, där man kunde skratta åt de entusiastiska vännerna Ängla och Vingla.
   Vid ett tillfälle sammanförde Karin en klass från Rosengårdsskolan i Malmö med de äldre i ett boende i Sankt Lars. En nyanländ pojke från Sudan samtalade med en fd jordbrukare från Östra Göinge om problemen att valla får. De försjönk i gemensamma erfarenheter.

Framträdandet blev ett kollektivt drama om hur gruppen med Karin i centrum hade upplevt många viktiga år. De läste dikter, framförde episoder ur revyer, pjäser och monologer, sjöng visor och berättade händelser ur deras gemensamma liv. Minnesprogrammet var ett rikt dokument om mentalvården under  årtiondena före nedläggningen av Sankt Lars.
   Vi som satt i församlingshemmets sal kände att erfarenheterna från Kultur i vården måste tas till vara och utvecklas också i framtidens vård och omsorg.
   Det ryktas att programmet eventuellt kommer att framföras också i Peterskyrkan.