USA och EU öppnar mot Kuba, Sverige ligger efter av Bertil Egerö

I höstas meddelade Margot Wallström officiellt att regeringen vill lämna den ensidiga kontakten med de s.k. dissidenterna och återupprätta bilaterala kontakter med Kubanska staten. Början till ett töväder, kanske stimulerat av signalerna från Vita Huset?
    ”Du vet förstås att Sverige är en stor bidragsgivare till dissidenterna”, säger Claudia Pérez när jag möter henne på Mormors kafé i Malmö. Claudia, 24 år, gör sin första resa utanför Kuba. Hon har varit på resande fot i några veckor, och längtar nu hem. Höjdpunkten under besöket var ett möte i Helsingfors med de nordeuropeiska solidaritetsorganisationerna.
   Claudia har en viktig roll. Hon svarar nu inom Kubas ”vänskapsinstitut” ICAP för alla kontakter med de nordiska länderna. Vårt korta samtal räcker inte för att ge henne ett bredare perspektiv på läget i Sverige; dagens politiska låsning i alla partier och svensk-kubanska föreningens relativa isolering från samhällsdebatten.

UD tänker långsiktigt
Claudia har hört en del om Margot Wallström och att ett omtänkande är på gång. Jag ser inget i den vägen på UD’s hemsida, men lyckas utverka ett svar från departementssekreteraren Michael Nordenberg. Så här svarade han häromdagen:
   ”Sverige välkomnar närmandet mellan USA och Kuba och regeringens långsiktiga ambition är en återupprättad bilateral dialog med Kuba. Som ett led i denna ambition besöker kabinettssekreterare Annika Söder Kuba senare denna vecka.
   Sveriges Kubapolitik förs framförallt inom ramen för EU, med syfte att främja mänskliga rättigheter och demokrati på Kuba. Ett flertal EU-länder har under det senaste året även gjort besök på Kuba på politisk nivå. Bland annat besökte EU:s höga representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, Havanna i april.”
   Varför ”långsiktig”? Kanske för att frågan ännu inte är mogen. Margot känner säkert motvinden; inget riksdagsparti stöder idag en öppnare politik gentemot Kuba. Den borgerliga pressen utgör inget undantag. Jag visar Claudia ett ex av Dagens ETC – den snabbt växande nykomlingen bland dagstidningarna. Den tar in reportage från Kuba, men dess redaktionella hållning är klar: Johan Ehrenbergs ledare hade titeln ’Det kubanska misslyckandet’. 

Reformpolitiken ännu inte förstådd i Sverige

Johan verkar inte riktigt ha förstått djupet av den reformpolitik som nu prövas i Kuba. Den centralstyrning som rått i fem decennier är på väg att luckras upp. Regimen söker efter vägar att öppna för marknad och privat produktion utan att revolutionens fundamentala värden går förlorade. Jag berättar för Claudia om det vetenskapliga samarbetet mellan Kuba och andra länder kring alternativa utvecklingsvägar. Men sådana frågor har hon uppenbarligen inte kunnat sätta sig in i.
   Ändå studerar Claudia just nu internationella relationer, ett stort och viktigt område som borde påverka ICAPs samarbete med våra länder. Men nej, så långt har hon inte kommit – eller uppmuntrats att komma. ”Brigadresorna är den stora ögonöppnaren för er” säger hon trosvisst. De resorna ordnas av solidaritetsorganisationerna och är en produkt från de tidiga åren när rörsockret skulle skördas och den kubanska revolutionen stod högt i kurs i den europeiska vänstern.
   Idag är sitsen en annan. Massturismen lockar alltfler svenskar. Den kände Kuba-kritikern Thomas Gustafsson lär ha lett lyxturistresor genom landet, och svenska reseorganisationer lockar med sina olika paket. Nog borde de organisationerna vara ett viktigt mål för ICAP?
   Jag testar Claudia på frågan om vår public service: Lotten Collins reportage från Kuba i P1, kanske den viktigaste vägen att påverka många svenskars syn på landet. Men nej, liksom den kubanska journalist jag nyligen mötte har ICAP ingen koll på utländska journalister i landet. Utom möjligen på DN’s frilansare Henrik Brandão Jönsson som reste in som turist och ändå försökte göra reportage. I början av året släppte han flera artiklar med många sakfel i DN.

Vi får göra det jobbet själva
Kuba verkar inte ha någon samlad politik för att förbättra sin ”image” i kapitalistiska länder. ICAP sysslar med det klassiska vänskapsutbytet, inget mer. Kubanska ambassaden gör inte mycket väsen av sig – eller kanske nobbas den av våra media? Vår egen ambassad i Havanna lever på utbytet inom EU-kretsen, och på (des-)informationen från dissidenterna.
   Jag misstänker att det mesta – och bästa – utbytet sker inom kultursektorn. Musikgrupper, dansare, teaterfolk har utbyten som många av oss får glädje av när vi besöker olika framföranden i Sverige. Men vet vi egentligen så mycket om hur kulturen frodas i Kuba? Se där ett uppslag för nästa resa till landet. Följer ni med?

Valborg i S:t Lars eller var finns brasan?

Kollade klockan 9 på morgonen att veden till brasan låg i gläntan mellan lövträden, där barnen från Klostergårdsskolan lagt den. Ja då, där låg den.
   Vid tvåtiden på eftermiddagen började det regna. Kollade brasan en sista gång.
   Den var borta! Det enda som syntes var spåren från en traktor.
   Snabbutryckning. Klockan fyra hade vi samlat ihop nytt bränsle. Himlen klarnade. Solen värmde.
   Halv 7 intog Gustaf Arfwidsson, 90, sin plats för att närvara vid sitt femtionde valborgsfirande i S:t Lars.
   En strid ström av människor närmade sig uppför backen till vårdcentralen. Lunds Allmänna Sångförening var redan där, liksom Röda Kapellet. Skolbarnen sålde varm korv. Ingrid Gustafsson hade gett oss tillgång till vatten.
   Mässingsmusiken klingade och Klockhuset kastade eko. Barnen dansade. Somliga klättrade i den höga magnolian. Stark ljöd sången. Karin Stensson talade om våren som befrielse efter en plågsam vinter. Lunds Allmänna Sångförening avslutade med Sköna maj.
   Då flammade redan elden och vårfirarna bildade en tät ring omkring den. Innanför ringen skuttade barnen och kastade in pinnar och kottar i brasan. Skymningen föll. Fullmånen sken. Molnen seglade förbi trädkronorna, men på marken var det vindstilla. Somliga stannade till midnatt.
Gunnar Stensson

 

15 november
Klockan är fyra.
Skymningen faller redan.
Oj,oj vad det small!
Grått, kala grenar.
Min själ blir ett med träden.
Var är min grönska?

23 november
Träden vaggar tyst
Nu gör de en liten paus
tänker på våren

25 november
Höstsol! Äntligen
stavarna sträcker min rygg
Jag är tretton år

26 november
Jul breder ut sig
griper efter min plånbok
Rädda oss Jesus.

1 december
Den kalla blåsten
angriper min stela kropp
Vem väcker varm vind?
Jag är en brunbjörn
Trycker i mitt filtide
Upp och vinterbada i Höje å

5 december
Dagisbarnen bygger
ett hus av gamla bräder
De beter sig bättre
än politiker

8 december
Jag ligger än, förbereder
uppstigning. Sydsvenskan
var tunn, precis som jag.
Min man sjunger: Åh Rose-Marie,
jag ser dej. Var är Rose-Marie?

12 december
Stormen Alexander
Vi väntar på storm
Skåne hukar lågt
Stormen samlar luft
i väntan på utandning
Vi plattar till oss.

13 december
Stormen har bedarrat
Den blev beskedlig
Grannkvinnan besviket:
Var det sankta Lucia
som lugnade?

14 december
En fin morgon
Sol och stilla
Två skator hoppar omkring
på det gröna friska gräset
De har inte stulit något
vad jag kunde se.

21 december
Årets kortaste dag
överraskar med solsken
Många glada möten.
Jag vänder ansiktet mot solen
Blir nyttigt bestrålad
Snart lyfter jag igen

28 december
Himlen över Malmö
gulröd som stilla eldsflammor
Norrut är det norrsken
Tre dagar kvar på år 2014
Måtte nästa år bli smärtfritt
och fullt av kreativitet
och sånger.
Gitarren i hörnet
ser anklagande på mig
säjer: Jag vill ha nya
strängar och användas igen
Gott nytt år! Stäm mig
och klipp vänster hands naglar

4 januari
Kallt klart snett solsken
ger trädskuggor på
två gröna gräsmattor
som följer mig.

Trettonafton
Å, min stora familj alla vänliga grannar
ni är dyrbarare än
guld rökelse och myrra
Jag borde hurra för er!
Fast då måste jag göra
några andningsövningar först

16 januari
Jag ser en solglimt
i vattenpussar och ögon. Vi har överlevt.

18 januari
Några snöflingor
väntar på att få vila
i denna vecka.
Ja, välkomna ner
Ni får gärna ligga några dar
Det gör barn glada
Här får de skratta
högt och glatt.
Det stör ingen, hoppas jag

23 januari
Hjalmar Gullberg
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.
Mötte en ung kille
med bruna, glada ögon
Han var utejobbare
och gillade vädret.
Vindstilla och lagom kallt.
Jag instämde:
Måtte det fortsätta.
Vi önskade varandra
trevlig helg
och jag vandrade iväg
i uppförsbacken med ny ung energi.

24 januari
Nu har vi plötsligt ett snötäcke
Hinner barnen åka i backen
innan snön smälter
Snälla snö, ligg kvar ett tag
som snön gjorde i Småland.
Vi åkte i Aspebacken
Den var hisnande brant
på den tiden. Nu har den blivit
en liten snäll lutning
Är det jag eller backen
som förändrats?

8 februari
Planerade en halvtimmes  promenad
Det såg fint ut inifrån. Solen sken
När jag kom ut
höll jag på att kastas omkull
av en isig elak vindstöt.
In igen, gamla krokiga käring!
väste den.
Men jag trotsade och fortsatte
Jag hade ju mina stavar

11 februari
Idag hörde jag en fågel
som lät som våren
Han tolkade vad jag kände
och kvittrade bort min ryggsmärta
En terapifågel
Jag legitimerar den omedelbart.

20 februari
Nu blir jag tyst.
Fram till den första vårdagen
tänker jag tiga som muren.
Där går Karin, säjer dom.
Hon är en mur, en tyst stenmur.
Man hör i alla fall hennes stavar.
Men då,
när lärkorna slår
i skyn sin drill
och svalorna bygger sina bon
på logen
När marskattorna jamar
och den första fjärilen fladdrar,
då ska jag inte längre
vara stum

21 Mars
Vårdagjämning
Det behöver inte vara solsken jämt
Idag har solen gömt sig
bakom månen ett tag.
Nu är dagen och natten lika långa.

8 april
Nu är våren här!
Varmt, soligt,
blommor, vårfåglar
Himlen är blå
Leve våren! 

Australisk kommentar i invandringsfrågan

Ingen VB nästa vecka

Nästa vecka drar redaktörn i österled för att besöka det som en gång i tiden var sveriges största stad. Nästa nummer kommer alltså inte förrän den 8 maj.
   Hoppas på hjälp med bilder och texter så att VB kan göra ett fylligt reportage från årets förstamajfestligheter som vi brukar.
red

Veckans goja: Om Sverige och NATO

Rött och grönt - i växtriket

Elsa Grip ställer ut akvareller i Emmaus butik, St. Söderg. 35 Lund
25 april – 4 maj, öppet kl 11-18
Vernissage 24 april kl 16.30-18
Bidrag till Emmaus verksamhet för behövande i Lund
Affisch »

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
25 april kl 17
Lunds Nya Kammarorkester
Per Bäcker, saxofon

Palestinaafton

Öppet hus och fri entré
Måndagen den 27 april klockan 18 – 21
ABF, Kiliansgatan 9 , nedervåningen
Den så kallade fredsprocessen och myten om en tvåstatslösning
Anförande av Ingmar Karlsson  verksam vid Center for Middle Eastern Studies, författare, f.d. ambassadör
PROGRAM
18.00 Fika
18.30 Introduktion: Kerstin Johansson, Bodil Nilsson
18.45 Palestinska bilder: Lars Linnersten
19.15 – 20.45 Anförande och frågor Ingmar Karlsson
Under kvällen säljes palestinska varor
Svenska Kvinnors Vänsterförbund i Lund, Palestinagruppen i Lund, ABF-mittskåne
Affisch »

Diskussionskväll med Vänsterpartiet

Diskussionskvällen den 29/4 kl 19 på partilokalen, Svartbrödersgatan 3
   Magnus Broman som kommer prata om vilka visumskrav som ställs på människor som vill komma till Sverige för att hälsa på släkt och vänner samt om hur den som saknar fastanställning inte har chans att ta semester. Så här skrev Magnus själv om det han kommer att prata om:
   "Hur går det till att söka visum till Sverige? Vilka krav ställer Sverige på vanligt folk som vill träffas på svensk mark? Hur gästvänligt är Sverige i verkligheten? Hur mycket bryr sig Sverige om att barn får träffa sin nära och kära i sitt eget hem i Sverige?
   Jag vill med verkliga fall som stöd och underlag försöka visa dels vilken komplicerad procedur det är och vilket moment 22 som är inbyggt i kraven på de som vill komma på tillfälligt besök till Sverige och dels vilka konsekvenser det kan medföra om jag som saknar fast anställning tar ledigt från en period med a-kassa eller aktivitetsstöd för att resa med min familj för att hälsa på nära och kära som nekats visum.
   Det finns risk att jag krossar en och annan föreställning om att Sverige skulle vara ett öppet och gästvänligt land som välkomnar människor av alla nationaliteter. Det finns risk att jag krossar ett par illusioner om att våra folkvalda gör något vettigt för sina feta arvoden. Det finns risk att jag splittrar bilden av Sverige som ett föregångsland när det gäller barns rättigheter."
Vänsterpartiet Lund

Valborg i St Lars-parken

Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Karin Stensson håller vårtalet
Röda kapellet blåser in våren
En värmande brasa tänds
   Elever från Klostergårdsskolan säljer varm korv och läsk
   Samling klockan 18.45 utanför Sankt Lars vårdcentral
Klostergårdens byalag, Klostergårdsgruppen

En fjärran insikt av Karin S

En chef i Seattle insåg en dag:
”Mina jobbare tjänar ju mindre än jag!
Jag sänker min lön och det som blir över
fördelas till dem som det  bättre behöver.
Men.
Vår ägare tjänar ju minst en miljon,
jag tror vi får göra revolution.
Och sedan fördelar vi pengarna lika
så ingen blir fattig och inga blir rika.”

Brev till VB

I fredags i förra veckan (10/4) publicerades hos Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg (http://www.tankeverksamheten.se/) en skrift av mig som heter "Förtjänst och globalisering -- fallet Zlatan". Den kan laddas ner gratis från den redan angivna internetadressen, men för enkelhets skull får du den ändå som bilaga. Jag hoppas och tror att den är av intresse för många av Veckobladets läsare trots att författaren öppet deklarerar sig som socialdemokrat.

Bästa hälsningar,
Ingvar Johansson
Bilaga »
 

Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi, diskuterar förtjänst och
globalisering och föreslår inrättande av en ”Interngovernmental Panel on Income
Inequality” (IPII) som en parallell till FN:s klimatpanel (IPCC).

Första maj i Lund och Malmö

Lund
Demonstration, Stortorget 13.30
Tal av: Ulla Andersson, Vilma Bolding, Görild Malmberg och Ehab Khalaf
Feministiskt självförsvar i Stadshallen kl 16
Korvgrillning i Stadsparken
Filmvisning på Kino kl 20

Malmö
Samling kl 11 på Möllevångstorget
Tal av Ulla Andersson (V), Vilma Bolding (Ung Vänster) och Jeanette Stojic (V)
Musik av Ramy Essam, Partiet, The Bandettes och Harakat
 

Lund
Samling: Mårtenstorget kl 10.30
Möte: Mårtenstorget kl 11.30
Talare: Henrik Fritzon

Malmö
Samling: Södergatan kl 13.30
Möte: Folkets Park kl 15.00
Talare: Ylva Johansson
 

Lund
Manifestation kl 12.00 på Stortorget
Talare: Nils Littorin, Lisa Engström och Marcus Mattsson.

Malmö
Demonstration: Samling på Gustav Adolfs Torg kl 14.30.
Möte: St Knuts Torg.
Huvudtalare: August Eliasson, Proletärens redaktion. Dessutom talar Aske Svedmark för RKU och representanter för FMLN (El Salvador).
Efterfest kl 16.30 på Ungdomens Hus. Kristian von Svensson uppträder.

Islamofobiska bröder: Jimmie Åkesson, SD, och Christer Nylander, FP av Gunnar Stensson

En av de mest älskade psalmerna i den svenska psalmboken är Carl David af Wirséns Sommarpsalm, som börjar med orden:

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Senare kommer ett par rader om alltings förgänglighet:
Allt kött är hö
och blomstren dö.

I sin bok Gud är ett verb, Norstedts 2014, erinrar sig Ola Wikander den gången han var med om att framföra Sommarpsalm som körverk i Lunds domkyrka i slutet av 90-talet. Han skriver: ”Tonerna fyllde kyrkobyggnaden liksom solen som mjukt men ändå majestätiskt slog in genom fönstren”.
   Nu är han upprörd.
   Just den psalmen, Sommarpsalm, använder Jimmie Åkesson för att uttrycka sin islamofobiska hets.
   I sommartalet 1913 sa han, att Sverigedemo-kraternas deltagande i kyrkovalet syftade till att ”påbörja processen med att ersätta böneutropen med ´En vänlig grönskas rika dräkt´”.
   Han sa också att ”det är omöjligt att skilja det kristna från det svenska”.
   Detta om en religion som uppstod i Jerusalem långt innan Sverige ens var påtänkt.

Beträffande Sommarpsalms ursprung påpekar Ola Wikander att den svenske författaren lånat dess motiv ur profeten Jesajas 40:e kapitel, verserna 6-8 som är skrivna ungefär 700 år före Kristus.
   Jesaja har i sin tur ärvt motivet från nordvästsemitiska äldre texter från Ugarit, i nuvarande Syrien.
   De invandrare från Mellanöstern som Åkesson och hans kumpaner vill köra ut härstammar alltså från textens ursprungliga upphovsmän. Det är vi som har lånat den. Och det har vi gjort rätt i. Den tillhör alla.

Åkesson har fått en kumpan i omsorgen om ”det svenska kulturarvet”, nämligen Christer Nylander, FP, som i lunchekot den 16 april meddelade, att han ska återinföra skolavslutningar med prästpredikan och psalmsång.
   Numera driver alltså liberalerna religionskrig mot islam i stället för att värna om den sekulära demokratin, skriver Per Gahrton, MP, (Aftonbladet 19/4).
   På frågan, om återreligioniseringen av skolan ska vara lika för alla, svarade Nylander hycklande, att det handlar om att skydda ”det svenska kulturarvet”.
   Per Gahrton undrar och dundrar: ”Är kristendomen en svensk uppfinning? Kanske låg Atlantis i Uppsala, kanske var Jason och argonauterna svenskar som 1600-talets storsvenskar påstod. Nej Nylander, försök inte inbilla oss att psalmsång och prästpredikan i skolan är ett svenskt kulturintresse. Det handlar om att med islamspöet som redskap fiska i SD:s grumliga vatten.”
   Per Gahrton och Ola Wikander har olika utgångspunkter och perspektiv, men när det gäller kampen för vår gemensamma kultur mot alla etniska förvrängningar står de på samma sida.
Gunnar Stensson

PS. Ola Wikander skriver om väsentligheter: Särskilt kan hans essä i samma volym Historien har en mening rekommenderas.

Nu har kamraterna i Uppsala tamejfan blivit alldeles tokiga av Henry Bäck

Den rödgröna majoriteten i Uppsalalandstinget föreslår att det ska bli förbjudet att lukta snus. Förbudet ska gälla anställda, patienter och besökande, men även t ex bussförare i kollektivtrafiken. Landstingsrådet Sören Bergqvist (V):

   ”Jag tycker att det är ett rimligt och mänskligt krav från både anställda och andra människor att man ska slippa rök- och snuslukt”
   Vad kommer härnäst? Ska det vara tillåtet att släppa en fjärt? Vad händer den som inte mummat sig under armarna? Får man äta vitlök? För att inte tala om ingefära?
   Vänstern får inte framstå som ett parti av puritanska kufar.
   Eller som Jerry Williams sa när (dåvarande) vänsterpartisten Eje Herlitz ville förbjuda motorcykelåkning i Stockholm: ”Får man inte åka båge går jag ur partiet”. Det blev istället Herlitz som gick ur partiet. Eller John Takman: ”Tur att arbetarna blev av med vägglössen innan VPK gav sig i lag med Djurens Vänner”.
Henry Bäck, [Från hjärtat av Bergslagen]

Undret vid Dunkerque av Gunnar Stensson

Under några dagar i maj och juni 1940 skeppades 200 000 britter och 140 000 fransmän och belgare över Engelska kanalen från Frankrike till England. De blev därigenom räddade undan den framryckande tyska armén. Det är 75 år sen.  
   Avståndet mellan Dunkerque och Dover motsvarar ungefär det mellan Tripolis och Malta. Så visst kan vi. Det är viljan som saknas.
   Ett amerikanskt hangarfartyg är på väg mot Jemen. Skicka det till Libyen i stället! Det har plats för många.
   Vi måste hjälpa folket i Libyen att skapa en stat igen, vi bombade faktiskt sönder den de hade, skriver Aftonbladet 22 april.

Industribesök av Lucifer

Jag har på några veckor haft tillfälle att besöka två klassiska skånska industrier, Svedala och Alfa-Laval. Det har varit en njutning.

Det gamla gjuteriet.
Ända sen jag var liten har jag med nyfikenhet betraktat gjuteribyggnaden i Svedala där man har kunnat läsa ”Åbjörn Andersson” på den åldrande tegelfasaden mot järnvägen. Nu heter det förstås inte så längre – efter diverse ägarbyten via Svedala, Svedala-Allis (-Chalmers) blev det Svedala Industrier AB under Trelleborg AB för att i dag heta Sandvik. Huvudprodukten har dock alltid varit densamma: krossmaskiner för sten- och gruvdrift. Dvs. man började som så många andra med enkla lantbruksmaskiner, gjutna brunnslock mm för att sen slå sig på maskiner för tegeltillverkning. Praktiken för det senare låg ju närma med Börringe, Minnesberg m.fl. bruk och också ett i Svedala. Man kunde leverera hela tegelbruk inkl ritningar, med omfattande leveranser till det tidiga Sovjet.
   Men affärerna står och faller med mineralindustrin och nu är man i en svacka efter gruvboomen för några år sen. Det här är riktigt tung industri och man har ett stort område i Svedala fyllt av gamla vackra industribyggnader. Stålgjuteriet krävde bra elförsörjning och man byggde tidigt ett kraftverk vid Yddingen som hade ström nog att också leverera till kommunen. Så blev Svedala en av Sveriges tidigast elektrifierade kommuner! Förresten, Åbjörn Andersson, jo han började som bysmed i Håstad vid Örtofta.

Lunds stolthet

Det är så att vi i Lund har ett företag som är världsledande på sitt område – Alfa-Laval – och det handlar om plattvärmeväxlare. Det är utrustning för att kyla en vätska och värma en annan. Det gör man genom att spänna ihop räfflade kvadratmeterstora (eller kvadratdecimeterstora) metallplattor där den ena vätskan passerar på ena sidan av en platta och den andra på den andra sidan och så går värmen genom den tunna plåten. På så vis kan man ta tillvara värmen (eller kylan). Sådana plattpaket är kompakta och finns praktiskt taget överallt: i fjärrvärmenät, i mejerier, i kärnkraftverk, i fartyg. Uppfinningen är ursprungligen tysk men det är Alfa-Laval som har fullbordat den. Att pressa plåt lärde man sig när företaget låg i Olofström och gjorde mjölkkannor och sen övade man sig på de tidiga Volvobilarna. Så småningom köpte det nyrika Tetrapak det gamla fina Alfa-Laval och ur det kom Tetra-Laval. Men där dominerade mejeritänkandet och det var först när man kom ut som eget förtag som affärerna började gå riktigt bra.

   Jag var och tittade på plattpressarna när företaget låg på Öresundsvägen, men det är slut nu, allt är flyttat till Gunnesbo. Och där står nu Europas kraftfullaste pressar och knycklar plåt, så där fem miljoner plattor om året. Nu finns det rentav en motsvarighet till tändsticksindustrins komplettmaskin. I en maskin matar man in en rulle rostfri plåt från Avesta i ena ändan och i andra ändan kommer det var tjugonde sekund ut en prydlig platta.
   Det här är ju också en tung industri (en riktigt stor värmeväxlare kan väga femtio ton), men allt är mycket rent och prydligt och högautomatiserat och förbluffande tyst. Komponenterna köps i huvudsak utifrån, men bearbetas och anpassas på plats. På gården står kollina och väntar på fartygs- eller flyglägenhet. Jag blev djupt imponerad av verksamhetens omfattning och modernitet. Och Alfa-Laval går förstås som tåget – inte oberoende av konjunkturerna, men i huvudsak mycket bra. Mobiltelefoner – bah, vad är det mot värmeväxlare.

Viktiga kunskaper
Allt det här skriver jag naturligtvis till ungdomens förkovran. Jag är nämligen materialist och i någon mån marxist och anser det viktigt följa produktivkrafternas utveckling. Något säger mig att det brister där hos många. Det är väl utmärkt att vara förtrogen med postkolonialism, intersektionalitet och finansmarknader eller vad du vill, men det ju bara abstraktioner. Det är så klart en samhällsintresserad medborgares plikt att hjälpligt följa med vad som händer i industri och produktion.

Framgafflat - om cykel och trafik: Före detta S:t Larsparken och bilägande i Lund av Ulf Nymark

Mera biltrafik i ”S:t Autos park”
Strandskyddet vid Höje å i S:t Larsparken blir alltmera en chimär. Byggnadsnämnden har nyligen återigen beviljat undantag från strandskyddsbestämmelserna. Bolaget Hemsö Öresund har fått tillstånd att inhägna ett område vid ån i anslutning till byggnad 18. Där ska bli en förskola. Inte nog med att förskolan och inhägnaden ska placeras inom strandskyddsområdet, den ligger också inom området för av riksintresse för kulturmiljövård. Förutom begränsad åtkomlighet till området runt ån innebär förstås förskolan ytterligare biltrafik. En stor majoritet i Byggnadsnämnden röstade för minskad tillgänglighet och för ökad biltrafik – endast MP yrkade på att nämnden skulle säja nej och reserverade sig också mot beslutet. Det är nog dags att byta namn på området: ”Före detta S:t Larsparken” låter lite klumpigt, men vore en korrekt beteckning. Eller varför inte ”S:t Autos park”? För bilen är ju helig.

En minoritet av lundaborna är bilägare
Varannan lundabo äger en bil – det var budskapet i Sydsvenskan för en tid sedan. Bilägarna snart i majoritet!? Förbluffande siffror! Tidningen modifierar dock det hela: det finns ett stort hyrbilsföretag i kommunen som gör att uppgiften om 50 procent blir missvisande. I verkligheten är det långt ifrån varannan lundaborna som äger en bil. Det var i själva verket en klar minoritet av lundaborna som år 2014 var bilägare: endast ca 30 procent! Vad gäller kvinnor så är endast 11 procent av lundakvinnorna är bilinnehavare. Feministiskt initiativ, som säjer nej till spårvagn, borde nog ta sig en ny funderare på vilket kön det är som i första hand kommer att nyttja spårtrafiken. Totalt sett finns ca 34 500 personligt ägda personbilar i kommunen.

Bristande cykelstatistik
Hur många cykelägare det finns i kommunen har jag förgäves försök få fram pålitliga uppgifter om. Uppgiften står kanske att finna någonstans, men jag har inte hittat den. Utan sifferuppgifter kan man nog ändå lugnt påstå att cykeln är det fordon som i särklass flest lundabor äger. Ska man gissa på ca 80 till 90 procentigt cykelinnehav? Undantar man barn i spädbarnsåldern tror jag siffran närmar sig 100 procent. Så nog kan en undra varför staden planeras i första hand för minoriteten bilägare?

2 miljarder bilar år 2020
Häromdagen hamnade jag som så ofta i en diskussion om utsläppen av klimatgaser. Sätt stopp för alla investeringar i infrastruktur (bilägare, trafikplatser etc) som försvårar att klimatmålen nås, menade jag. En samtalspartner, aktiv i miljörörelser i många år, invände att visst behöver vi bygga ut bilinfrastrukturen. I framtiden kommer alla bilar att gå med eldrift och – underförstått – då är utsläppsproblemen lösta. Jag hoppas att detta enbart är en sällsport udda uppfattning inom miljörörelsen. Idag finns drygt 1 miljard bilar i världen. År 2020 beräknas antalet bilar uppgå till hisnande 2 miljarder. Om ingenting görs åt eländet, förstås. Oavsett drivmedel måste antalet bilar minska. Även fossilfria elbilar vållar stor miljöskada. För det första ger tillverkningen av elbilar utsläpp, och för det andra kommer jordskorpan att utplundras av metaller för att tillverka alla dessa elbilar. För det tredje: hur miljövänlig är el som produceras med atom- eller kolkraft? För det fjärde: en elbil tar lika stort utrymme som en fossildriven bil av samma storlek – trängseln på gator och vägar minskar inte med en fördubbling av antalet bilar. Uppräkningen av nackdelar med bilismen – oavsett drivmedel – är alltför många, även om koldioxidutsläppen kan minskas under själva körningen.

Kritiskt läge i Gaza av Gunnar Olofsson

Läget i Gaza är allvarligt och om ingenting görs för att stabilisera området ekonomiskt och politiskt kommer situationen obönhörligt att urarta i nya spiraler av våld och ödeläggelse. Det är slutsatserna i en färsk rapport av en lång rad internationella hjälporganisationer.
   Ett halvt år efter den senaste israeliska offensiven mot Gaza har inte mycket förbättrats för de palestinier, nu 1,8 miljoner, som sedan sju år lever där, instängda under Israels blockad. Enligt Världsbanken har endast 26,8% av det utlovade internationella biståndet utbetalats, och Israels hinder för införsel av stål, cement och annat byggmaterial gör det i praktiken omöjligt att bygga upp någonting.
   Således har bara 36 skolor av 258 skadade och 8 förstörda kunnat repareras, liksom ett mindre antal kliniker och sjukhus med akuta reparationsbehov. Skolelever undervisas i två- eller treskift. 17.500 familjer, med tillsammans runt 100.000 medlemmar, är fortfarande hemlösa, 20-25% saknar helt el, 95% av vattnet är otjänligt som dricksvatten och avloppssystemen fungerar inte. 35% av jorden är obrukbar, fisket har i stort sett upphört. 45% av invånarna är arbetslösa (bland ungdomar 63%), 80% behöver bistånd och mer än 70% har osäker tillgång på mat.
   Det här är en framkallad kris, som omvärlden – inte minst FN, EU och den svenska regeringen - utan större protester låter fortsätta. Trots att man har möjlighet att sätta stopp för den. Till exempel är påståendet att införsel av byggmaterial i Gaza skulle hota Israel rent struntprat. Enligt den så kallade Wassenaar-överenskommelsen, som reglerar den här saken, är just byggmaterial sådant som inte skall omfattas av några restriktioner. Det kan alltså införas. Varför gör man inte det?
   Däremot förbjuder avtalet om vapenhandel, ”Arms Trade Treaty”, tydligt att vapen exporteras till miljöer där de med stor sannolikhet kan komma att användas mot civila – något som i hög grad gäller den flod av vapen som hela tiden väller in till Israel från främst USA. Varför fortsätter vapenhandeln? Och det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU? Det som uttryckligen kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” - och där verkligheten borde ha lett till avtalets återkallande för länge sedan. Varför har man inte gjort det?
   Och varför fortsätter vår regering att terrorstämpla, frysa ut och bojkotta den demokratiskt valda palestinska regeringen i Gaza, medan man inte har någon begränsning i umgänget med Israel? Varför agerar inte vår feministiska utrikesminister för att kvinnorna i Gaza skall få sina rättigheter garanterade enligt FN:s resolution 1325 om skydd för kvinnor i konflikter?
   Än finns det tid att agera. Men om man fortsätter att blunda, om blockaden av Gaza tillåts fortsätta och inga initiativ tas för att lösa konflikten i Israel/Palestina, då tar vi i våra länder, tillsammans med våra regeringar, på oss ett tungt ansvar för en kommande total katastrof. Är vi beredda att göra det?

Det sociala trygghetssystemet har betalat borgarnas skattesänkningskalas! av Bengt Hall

En ombudsman på IF Metall i Norrbotten har räknat på hur arbetsgivaravgiften förändrats under de borgerliga regeringsåren. År 2007 uppgick den totala arbetsgivaravgiften till 32,4 procent, ungefär lika mycket som idag. Men tittar man på de olika delarna i avgiften är skillnaden dramatisk. 2007 uppgick den sociala delen (den som finansierar sjukförsäkringen, pensioner, arbetsskadeförsäkring mm) till 28,02 procent. Den allmänna löneavgiften, som i princip är en vanlig skatt, uppgick till 4,4 procent. 2014 uppgår den sociala delen till 21,54 procent. Den allmänna löneavgiften, dvs den rent fiskala delen, har stigit till hela 9,88 procent! Annorlunda uttryckt: En stor bunt med pengar – som tidigare användes för att finansiera löntagarnas trygghet vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet – slank i stället rakt ner i dåvarande finansministern Borgs statsbudget. Det är inga struntsummor precis som överförts. Sedan 2007 handlar det om 314 miljarder.
   ”Historiens största stöld av löntagarna i Sverige” kallar ombudsmannen Thomas Lundberg det för. Borgarna beskrev gärna arbetsgivaravgiften som en pålaga för företagen. Men i realiteten är den ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att ha inkomsttrygghet om de blir arbetslösa, sjuka, är föräldralediga, när de blir pensionärer eller skadar sig på jobbet. En slags socialförsäkringsavgift.

   Under Anders Borgs tid har inriktningen blivit en annan. En växande del av arbetsgivaravgiften har istället använts för att finansiera statsbudgeten – i praktiken har det handlat om regeringens alla skattesänkningar (jobbskatteavdragen, förmögenhetsskatten, bolagsskatten, krogmomsen mm) plus att betala räntorna på statsskulden.
   Borgarna ville själva framställa det som att de sänkt skatterna och på så sätt gynnat löntagarna. I själva verket är det löntagarna själva som finansierat skattesänkningarna genom urholkade trygghetssystem. Det man tjänar på gungorna förlorar man på karusellerna…