O, ni ängsliga människor
som räds alla mörkögda!
Jag är ensam om
att vara blekögd
i vår familj.
Jag är snart 80.
Jag har överlevt.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2015-10-01
Teologiskt cafe på måndag - KG Hammar om Oscar Romero
Måndag 5 oktober är det (som vanligt på första måndagen i månaden)
Teologiskt cafe på Allhelgonagården i Lund. IKT, Institutet för
Kontextuell Teologi, har den här gången inbjudit sin fd ordförande KG
Hammar att inleda kring "Ärkebiskopen som omvändes till Gud i folket".
Den ärkebiskop vi syftar på är Oscar Romero i El Salvador, som mördades
i sin kyrka under mässan. Romero har i våras saligförklarats av
katolska kyrkan - vad kan det komma att betyda för befrielseteologin?
Som vanligt träffas vi kl 19 och inleder med en halvtimmes fika (20:-). Därefter vidtar samtalet som pågår till kl 21. Alla, oavsett tro eller vantro, är hjärtligt välkomna.
Som vanligt träffas vi kl 19 och inleder med en halvtimmes fika (20:-). Därefter vidtar samtalet som pågår till kl 21. Alla, oavsett tro eller vantro, är hjärtligt välkomna.
Politiken nr 8 - 2015
Vill Miljöpartiet dränka Maldiverna?
I början av september menade en grupp av små önationer att det måste införas ett stopp för att öppna fler kolgruvor - annars riskerar dessa länder att försvinna under havets yta. Inte långt därefter meddelade statliga Vattenfall att de vill sälja sina brunkolsgruvor i Tyskland. Kolet motsvarar Sveriges klimatutsläpp under 24 år.
Läs mer i Politiken 8 - 2015»
En bokälskares vedermödor av Gunnar Stensson
Lund är de små kvalitetsförlagens Mecka i Sverige. Ett av dem är
Celanders, beläget i Klostergården, på andra sidan gården, sett från den
plats där jag nu sitter.
Henrik Celander kommer måndagen den 5 oktober klockan 19 i Klostergårdens bibliotek berätta om förlaget och dess vedermödor.
Mycket av Celanders utgivning består av aktuell samhällsdebatt som t ex Bevara alliansfriheten: nej till Nato-medlemskap, där bland andra Hans Blix och Hans Corall medverkar.
Lucifer diskuterade medlemskapet i ett VB-nummer härom veckan med anledning av Wilhelm Agrells omsvängning i frågan. Allians-partierna tycks vara på väg att enas om Nato-medlemskap.
Nyutgiven är Jihadisternas återkomst: Islamiska staten och det nya sunnimuslimska upproret av Patrick Cockburn, av Foreign Affairs utsedd till Journalist of the Year 2014.
I utgivningen finns också revolutionära klassiker som August Strindbergs Ordet i min makt: läsebok för underklassen, oumbärlig för varje seriös samhällsomstörtare.
Så jag hoppas att vänstern, åtminstone de som är bosatta söder om Mårtenstorget, tar tillfället i akt att manifestera sin existens.
Klassiker hör till Celanders specialiteter. Själv är jag mycket intresserad av den italienske diktaren Giacomo Leopardis Moraliska småskrifter som skrevs 1824 och nu första gången presenteras på svenska.
Antonio Santuccis Antonio Gramsci. Intellektuell och politisk biografi har jag redan presenterat i VB.
Andra klassiker i förlagets utgivning är Brecht och Stendahl.
På måndag klockan 19 i Klostergårdens bibliotek var det! Frånvaro kommer att noteras! Föreningen Klok bjuder på kaffe och bullar.
Henrik Celander kommer måndagen den 5 oktober klockan 19 i Klostergårdens bibliotek berätta om förlaget och dess vedermödor.
Mycket av Celanders utgivning består av aktuell samhällsdebatt som t ex Bevara alliansfriheten: nej till Nato-medlemskap, där bland andra Hans Blix och Hans Corall medverkar.
Lucifer diskuterade medlemskapet i ett VB-nummer härom veckan med anledning av Wilhelm Agrells omsvängning i frågan. Allians-partierna tycks vara på väg att enas om Nato-medlemskap.
Nyutgiven är Jihadisternas återkomst: Islamiska staten och det nya sunnimuslimska upproret av Patrick Cockburn, av Foreign Affairs utsedd till Journalist of the Year 2014.
I utgivningen finns också revolutionära klassiker som August Strindbergs Ordet i min makt: läsebok för underklassen, oumbärlig för varje seriös samhällsomstörtare.
Så jag hoppas att vänstern, åtminstone de som är bosatta söder om Mårtenstorget, tar tillfället i akt att manifestera sin existens.
Klassiker hör till Celanders specialiteter. Själv är jag mycket intresserad av den italienske diktaren Giacomo Leopardis Moraliska småskrifter som skrevs 1824 och nu första gången presenteras på svenska.
Antonio Santuccis Antonio Gramsci. Intellektuell och politisk biografi har jag redan presenterat i VB.
Andra klassiker i förlagets utgivning är Brecht och Stendahl.
På måndag klockan 19 i Klostergårdens bibliotek var det! Frånvaro kommer att noteras! Föreningen Klok bjuder på kaffe och bullar.
22 förslag till utbyggnad av Klostergården och sydvästra Lund finns nu i en utställning på Kristallen av Gunnar Stensson
Förslagen ingår i den internationella arkitekttävlan som Lunds kommun utlyste tidigare i år.
Samtliga förslag förlägger järnvägen
till markplanet, tvärs igenom det tätbebyggda bostadsområdet. Alla
skulle bli bättre, eller mindre dåliga, om de i stället för att
ignorera problemen föreslog en lösning, t ex en järnvägstunnel. Något
av dem föreslår en överbyggnad vid Klostergårdsstationen.
Somliga placerar stationen i höjd med Sunnanväg, andra vid Nordanväg, som SJ tycks förespråka.
De flesta vill bygga bostäder intill spåren på bägge sidor oavsett bullret från nästan 600 tåg per dygn.
Ett par broar föreslås för att minska barriäreffekten.
Nästan samtliga tänker bebygga hela Korpvallen och parkmarken på andra sidan järnvägen med bostäder. Inget förslag tar hänsyn till befintliga koloniområden.
Flera förslag vill bygga ut Väster ned till reningsverksdammarna. Det finns fantasifulla förslag om hur vattnet i dammarna och ån kan utnyttjas.
Som ni ser finns mycket att diskutera och många värden att försvara, men kanske också enskilda goda idéer. Det blir en mångårig debatt. Gå gärna upp till Kristallens foajé och bilda er ett eget omdöme.
Somliga placerar stationen i höjd med Sunnanväg, andra vid Nordanväg, som SJ tycks förespråka.
De flesta vill bygga bostäder intill spåren på bägge sidor oavsett bullret från nästan 600 tåg per dygn.
Ett par broar föreslås för att minska barriäreffekten.
Nästan samtliga tänker bebygga hela Korpvallen och parkmarken på andra sidan järnvägen med bostäder. Inget förslag tar hänsyn till befintliga koloniområden.
Flera förslag vill bygga ut Väster ned till reningsverksdammarna. Det finns fantasifulla förslag om hur vattnet i dammarna och ån kan utnyttjas.
Som ni ser finns mycket att diskutera och många värden att försvara, men kanske också enskilda goda idéer. Det blir en mångårig debatt. Gå gärna upp till Kristallens foajé och bilda er ett eget omdöme.
Framgafflat - om cykel och trafik: Avstängda cykelvägar
av Ulf Nymark
Jag har skrivit om detta förr. När ingenting
förändras till de bättre finns det anledning att ta upp det igen. Det
gäller avstängda cykelvägar. I dagarna har det funnits/finns det minst
två abrupta avstängningar av cykelvägar. Båda har varit avstängda i
omkring en vecka, eller kanske längre. I båda fallen möts cyklisten
helt plötsligt av beskedet att vägen är spärrad. Detta utan någon som
helst tidigare varning eller information. Cyklisten får ta en lång
omväg för att komma till målpunkten. I ena fallet gäller det
huvudcykelstråket mellan Södra Sandby och Värpinge, vid Botaniska
trädgården, och i det andra fallet en cykelväg mellan trafikplats
Gastelyckan och södra Lund.
Avstängt! – utan förvarning.
Huvudcykelled (Lila stråket) vid Botan.
Avstängt! – utan förvarning! Cykelstråk mellan södra Lund och trafikplats Gastelyckan.
Reykjavik apartheidfri stad av Gunnar Olofsson
Fullmäktige i Islands huvudstad Reykjavik har beslutat att tills vidare
bojkotta produkter från Israel. Beslutet grundas bland annat på att
Israel med flit döljer varor producerade på ockuperat palestinskt
område bland de lagligt tillverkade i Israel, och gäller ”så länge
ockupationen av palestinskt land fortsätter”. Israels regim, som
envisas att kalla sin ockupations- och apartheidpolitik mot
palestinierna för demokrati, har liknat beslutet vid ”en vulkan av
hat”.
Samtidigt berättar en ny FN-rapport att Israel planerar att förstöra ytterligare omkring 13.000 byggnader för människor och djur på den ockuperade Västbanken. Av 11.134 rivningsorder har 570 klassats som omedelbara – och 245 hus har redan förstörts i år. I gengäld har bara 33 av 2.020 palestinska ansökningar om bygglov bifallits (1,5%). Mindre än 1% av det landområde (60% av Västbanken) som helt kontrolleras av Israels armé har upplåtits för palestinsk nybyggnation. Allt fler israeliska nybyggare flyttar in och uppemot 600.000 israeler bor nu i runt 135 olagliga bosättningar på Västbanken och i det ockuperade östra Jerusalem.
Den israeliska politiken visar att bojkottarbetet mot Israel är nödvändigt – och brådskande. Allt fler företag, varukedjor, kommuner, skolor, universitet, idrotts-och kulturorganisationer säger därför upp sina samarbeten med israeliska partners. Senast tog jätteföretaget Veolia beslutet att inte längre medverka i den israeliska ockupationen. Artister som Sinéad O´Connor, Elvis Costello, Gil Scott-Heron, Talib Kweli, Moddi, Faithless, Vanessa Paradis, Snoop Dogg, Cassandra Wilson, Carlos Santana, Stevie Wonder och hip hop-drottningen Lauryn Hill har ställt in konserter i Israel – liksom vår svenske gitarrist Andreas Öberg.
Alla kan hjälpa till att göra vår värld apartheidfri. Sluta handla israeliskt! Se till att din förening inte deltar i samarbete med Israel! Siffrorna 729 i början av streckkoden på en vara betyder att den är israelisk. Köp den inte!
Samtidigt berättar en ny FN-rapport att Israel planerar att förstöra ytterligare omkring 13.000 byggnader för människor och djur på den ockuperade Västbanken. Av 11.134 rivningsorder har 570 klassats som omedelbara – och 245 hus har redan förstörts i år. I gengäld har bara 33 av 2.020 palestinska ansökningar om bygglov bifallits (1,5%). Mindre än 1% av det landområde (60% av Västbanken) som helt kontrolleras av Israels armé har upplåtits för palestinsk nybyggnation. Allt fler israeliska nybyggare flyttar in och uppemot 600.000 israeler bor nu i runt 135 olagliga bosättningar på Västbanken och i det ockuperade östra Jerusalem.
Den israeliska politiken visar att bojkottarbetet mot Israel är nödvändigt – och brådskande. Allt fler företag, varukedjor, kommuner, skolor, universitet, idrotts-och kulturorganisationer säger därför upp sina samarbeten med israeliska partners. Senast tog jätteföretaget Veolia beslutet att inte längre medverka i den israeliska ockupationen. Artister som Sinéad O´Connor, Elvis Costello, Gil Scott-Heron, Talib Kweli, Moddi, Faithless, Vanessa Paradis, Snoop Dogg, Cassandra Wilson, Carlos Santana, Stevie Wonder och hip hop-drottningen Lauryn Hill har ställt in konserter i Israel – liksom vår svenske gitarrist Andreas Öberg.
Alla kan hjälpa till att göra vår värld apartheidfri. Sluta handla israeliskt! Se till att din förening inte deltar i samarbete med Israel! Siffrorna 729 i början av streckkoden på en vara betyder att den är israelisk. Köp den inte!
Ship to Gaza på bokmässan
Under de
n
gångna helgen var det som bekant bokmässa i Göteborg. Ship to Gaza var
på plats på internationella torget. På söndagen bjöd vi in Helena
Lindholm, professor i Freds- och konfliktforskning, för att prata om
Gaza och blockaden på mässans internationella scen. Ni som inte var där
kan se och lyssna här.
n
gångna helgen var det som bekant bokmässa i Göteborg. Ship to Gaza var
på plats på internationella torget. På söndagen bjöd vi in Helena
Lindholm, professor i Freds- och konfliktforskning, för att prata om
Gaza och blockaden på mässans internationella scen. Ni som inte var där
kan se och lyssna här.
700 attacker mot Gaza av Gunnar Olofsson
Sedan vapenvilan i kriget mot Gaza förra sommaren har den israeliska
krigsmakten genomfört över 700 attacker mot den avspärrade och inringade
Gazaremsan. Det uppger den brittiska regeringen som svar på en fråga
från Labourledamoten Alex Cunningham i det brittiska parlamentet.
Vid 29 tillfällen har Israel slagit tillbaka som svar på raketattacker från Gaza. Men i ytterligare minst 696 fall har attackerna skett utan några som helst provokationer. Anfallen har riktats mot civila jordbrukare, fiskare och obeväpnade människor som genomfört olika protester. Området närmast gränsen till Israel har förklarats som ”buffertzon”,förbjuden för palestinier att beträda, och fiskebåtar har attackerats, beslagtagits eller sänkts så långt in mot land som 3 sjömil – fast Osloavtalet medger fiske upp till 20 sjömil från kusten. Hittills i år har 2 personer dödats, och 54 skadats, i de israeliska attackerna.
Den brittiska regeringen har åtminstone, till skillnad från till exempel den svenska, framfört oro för den israeliska militärens framfart. I Sveriges riksdag ställs inga sådana frågor. Och svenska skattepengar används för att backa upp den israeliska vapenindustrin. I svenska media framställs alltid de israeliska attackerna som ”svar” på olika palestinska angrepp. Men när Israel nästa gång startar ett storskaligt krig mot Gaza – ett krig där ytterligare många hundra av de barn som idag leker ovetande i Gaza kommer att dö – så vet vi åtminstone vem som provocerar vem, och vilka som genom passivitet och medlöperi gör sig medskyldiga till förbrytelserna.
Vid 29 tillfällen har Israel slagit tillbaka som svar på raketattacker från Gaza. Men i ytterligare minst 696 fall har attackerna skett utan några som helst provokationer. Anfallen har riktats mot civila jordbrukare, fiskare och obeväpnade människor som genomfört olika protester. Området närmast gränsen till Israel har förklarats som ”buffertzon”,förbjuden för palestinier att beträda, och fiskebåtar har attackerats, beslagtagits eller sänkts så långt in mot land som 3 sjömil – fast Osloavtalet medger fiske upp till 20 sjömil från kusten. Hittills i år har 2 personer dödats, och 54 skadats, i de israeliska attackerna.
Den brittiska regeringen har åtminstone, till skillnad från till exempel den svenska, framfört oro för den israeliska militärens framfart. I Sveriges riksdag ställs inga sådana frågor. Och svenska skattepengar används för att backa upp den israeliska vapenindustrin. I svenska media framställs alltid de israeliska attackerna som ”svar” på olika palestinska angrepp. Men när Israel nästa gång startar ett storskaligt krig mot Gaza – ett krig där ytterligare många hundra av de barn som idag leker ovetande i Gaza kommer att dö – så vet vi åtminstone vem som provocerar vem, och vilka som genom passivitet och medlöperi gör sig medskyldiga till förbrytelserna.
Kan dödläget brytas? av Lucifer
I förra veckan avslog Lunds kommunfullmäktige Vänsterpartiets förslag om att Lund skulle försöka få till 
stånd
ett kommunalt omval. Det var inte precis en oväntad utgång – ingen
hade föreställt sig något annat. Kan det vara klokt att framföra
förslag som inte har en chans att bli genomförda?
Jo, självklart kan det det. Politik handlar ju bland annat om att tala om vad man tycker och därmed, kanske på sikt, övertyga människor. Nyvalsförslaget var ett sätt att visa att Lund befinner sig i ett politiskt dödläge mellan blocken som vi alla borde försöka komma ur. Det liknar faktiskt läget i riksdagen där man ju har gjort en speciell överenskommelse, DÖ.
Sifferexercis
Utgångspunkten är förstås valresultatet för ett drygt år sen, som tills vidare har gjort det möjligt att styra landet, men här finns inget liknande. Vad kan då göras? Ja, låt oss börja med lite sifferexercis. Kommunfullmäktige har 65 ledamöter. De röd-grön-rosa (V+S+Mp+Fi) har 31 platser i fullmäktige (5+15+9+2), de borgerliga (C+Fp+KD+M) har 25. Därutöver finns SD med 5 platser (de röstar nästan alltid med de borgerliga). Förnya Lund (FNL) är politiskt svårbestämt, men de har hittills röstat med de borgerliga i budgetfrågor. De har 4 platser. Vänstersidans 31 platser mot de borgerligas 25 har inneburit att vänstersidan fått den ledande rollen i kommunstyrelse och i de kommunala nämnderna. Men när det gällde senaste budgeten vann högersidan genom att SD och FNL inte ville höja skatten . Det blev rentav så att Fp:s budgetförslag vann, t.o.m. med stöd av V (därför att M:s annars vinnande förslag var ännu sämre). De röd-grön-rosa regerar alltså i år på en borgerlig budget
Det är ganska rörigt, men det speglar väljarnas uttalade åsikt och så ska det ju vara. Läget har fått V att, näst intill desperat, föreslå ett kommunalt nyval som kanske kunde ge ett nytt och mera entydigt valresultat. Förslaget var bra som signal och meningsyttring, och jag har själv stött det, men framförandet var inte lyckat. Nu såg det för utomstående nog mest ut som om V ville ha nyval när de inte hade fått igenom sin vilja. Typiskt V kan folk nog tycka.
Hur blev det så här?
Den som minns hur det var för ett år sen, efter valet, kan kanske påminna sig hur S kämpade och var beredd att sälja ut halva sitt valprogram för att få med Fp på vagnen. Det misslyckades som tur var.
stånd
ett kommunalt omval. Det var inte precis en oväntad utgång – ingen
hade föreställt sig något annat. Kan det vara klokt att framföra
förslag som inte har en chans att bli genomförda?Jo, självklart kan det det. Politik handlar ju bland annat om att tala om vad man tycker och därmed, kanske på sikt, övertyga människor. Nyvalsförslaget var ett sätt att visa att Lund befinner sig i ett politiskt dödläge mellan blocken som vi alla borde försöka komma ur. Det liknar faktiskt läget i riksdagen där man ju har gjort en speciell överenskommelse, DÖ.
Sifferexercis
Utgångspunkten är förstås valresultatet för ett drygt år sen, som tills vidare har gjort det möjligt att styra landet, men här finns inget liknande. Vad kan då göras? Ja, låt oss börja med lite sifferexercis. Kommunfullmäktige har 65 ledamöter. De röd-grön-rosa (V+S+Mp+Fi) har 31 platser i fullmäktige (5+15+9+2), de borgerliga (C+Fp+KD+M) har 25. Därutöver finns SD med 5 platser (de röstar nästan alltid med de borgerliga). Förnya Lund (FNL) är politiskt svårbestämt, men de har hittills röstat med de borgerliga i budgetfrågor. De har 4 platser. Vänstersidans 31 platser mot de borgerligas 25 har inneburit att vänstersidan fått den ledande rollen i kommunstyrelse och i de kommunala nämnderna. Men när det gällde senaste budgeten vann högersidan genom att SD och FNL inte ville höja skatten . Det blev rentav så att Fp:s budgetförslag vann, t.o.m. med stöd av V (därför att M:s annars vinnande förslag var ännu sämre). De röd-grön-rosa regerar alltså i år på en borgerlig budget
Det är ganska rörigt, men det speglar väljarnas uttalade åsikt och så ska det ju vara. Läget har fått V att, näst intill desperat, föreslå ett kommunalt nyval som kanske kunde ge ett nytt och mera entydigt valresultat. Förslaget var bra som signal och meningsyttring, och jag har själv stött det, men framförandet var inte lyckat. Nu såg det för utomstående nog mest ut som om V ville ha nyval när de inte hade fått igenom sin vilja. Typiskt V kan folk nog tycka.
Hur blev det så här?
Den som minns hur det var för ett år sen, efter valet, kan kanske påminna sig hur S kämpade och var beredd att sälja ut halva sitt valprogram för att få med Fp på vagnen. Det misslyckades som tur var.
Men det som är anmärkningsvärt är att den enda
rimliga partnern för ett samarbete med vänstersidan är FNL, men de
avfärdades av S+Mp. S kanske för att FNL inte ville gå med på
skattehöjning, Mp därför att FNL hade tagit många Mp-väljare och var
emot spårvägen. Men det är tre år kvar tills det är val igen och inför
utsikten till tre nya borgerliga budgetar kan det väl vara rimligt att
se med friska ögon på FNL. Läget inom V är blandat: Vi gör nog ett bra
jobb på de nämndplatser och presidieposter vi har fått till tröst, men
vad händer i nästa val? S och Mp regerar medan V tiger och samtycker.
Vad blev det av vår oppositionsroll?
FNL gick till val på två frågor: ingen spårväg, ingen skattehöjning. Sannolikt får de om de ska samarbeta med borgarna nog ge med sig i båda frågorna. – även borgarna måste väl höja skatten med tiden. Vad kan då vänstersidan erbjuda nu? Jo, man kan fråga FNL: vad är viktigast för er – kommunalskatten eller spårvägen. De svarar rimligen spårvägen – de har grundat sitt parti på det. Vi skulle t.ex. kunna svara: OK, vi tycker fortfarande spårväg är det bästa trafikalternativet, men det är inte hur bra som helst och det är ingen brådska. Vi kanske kan gå med på ett flerårigt moratorium kring spårvägen, vi är beredda att skjuta alla avgöranden tre år framåt. Då får vänsterblocket 31+ 4 röster i fullmäktige och kan då kompromissa hop en budget. Dödläget skulle brytas och Lund kan bli lite bättre.
Tankar om det otänkbara
Men kan vi enas med S och Mp med om det här? Tveksamt. men då ställer vi samma fråga till dem: vad är viktigast, spårvägen eller budgeten? Förhoppningsvis svarar de budgeten – de är rimligen inte spårvägsfundamentalister.
Ja, det här är tankelek av en politisk kåsör och allt går kanske inte så bra. Den avgörande missen skedde för ett år sen när FNL avskrevs som samarbetspartner. S och Mp var skyldiga till det, S av gammal dålig vana och brist på fantasi, Mp av olust och hämndlystnad. V och Fi var överhuvud inte tillfrågade, men tycks ha övertagit fiendebilden av FNL Men FNL är en mycket blandad kompott och vad gäller spårvagnar så finns det så klart olika meningar också inom V. Spårväg, javisst, men inte till vilket pris som helst. T.ex. tre borgerliga budgetar till.
Att föreslå kommunalt omval ät ett mycket dramatiskt utspel. Att göra lite diskreta sonderingar med FNL kan väl inte vara så farligt?
FNL gick till val på två frågor: ingen spårväg, ingen skattehöjning. Sannolikt får de om de ska samarbeta med borgarna nog ge med sig i båda frågorna. – även borgarna måste väl höja skatten med tiden. Vad kan då vänstersidan erbjuda nu? Jo, man kan fråga FNL: vad är viktigast för er – kommunalskatten eller spårvägen. De svarar rimligen spårvägen – de har grundat sitt parti på det. Vi skulle t.ex. kunna svara: OK, vi tycker fortfarande spårväg är det bästa trafikalternativet, men det är inte hur bra som helst och det är ingen brådska. Vi kanske kan gå med på ett flerårigt moratorium kring spårvägen, vi är beredda att skjuta alla avgöranden tre år framåt. Då får vänsterblocket 31+ 4 röster i fullmäktige och kan då kompromissa hop en budget. Dödläget skulle brytas och Lund kan bli lite bättre.
Tankar om det otänkbara
Men kan vi enas med S och Mp med om det här? Tveksamt. men då ställer vi samma fråga till dem: vad är viktigast, spårvägen eller budgeten? Förhoppningsvis svarar de budgeten – de är rimligen inte spårvägsfundamentalister.
Ja, det här är tankelek av en politisk kåsör och allt går kanske inte så bra. Den avgörande missen skedde för ett år sen när FNL avskrevs som samarbetspartner. S och Mp var skyldiga till det, S av gammal dålig vana och brist på fantasi, Mp av olust och hämndlystnad. V och Fi var överhuvud inte tillfrågade, men tycks ha övertagit fiendebilden av FNL Men FNL är en mycket blandad kompott och vad gäller spårvagnar så finns det så klart olika meningar också inom V. Spårväg, javisst, men inte till vilket pris som helst. T.ex. tre borgerliga budgetar till.
Att föreslå kommunalt omval ät ett mycket dramatiskt utspel. Att göra lite diskreta sonderingar med FNL kan väl inte vara så farligt?
Låt SJ:s felande länk Flackarp – Högevall utmynna i en tunnel till Lunds Central! av Gunnar Stensson
Järnvägstrafiken Stockholm - Lund och
Göteborg - Lund går på var sitt dubbelspår. Men mellan Lund och Malmö
måste tågen trängas på ett enda gammalt slitet dubbelspår. Det leder
till förseningar, förseningar som fortplantar sig över hela Sverige.
Värst drabbas pendlarna mellan Lund och Malmö.
475 tåg per dygn körde förbi Lund 2012. De närmaste åren beräknas antalet öka med ytterligare 100. Det gör drygt 20 tåg i timmen, ett var tredje minut, dygnet runt.
Och många tåg har inte bara Malmö som slutstation utan Köpenhamn och Helsingör. I framtiden tillkommer Berlin och Hamburg. Förseningarna sprider sig också dit.
Utbyggnaden till fyrspårigt har börjat från Malmö för länge sen. Snart återstår bara de sista tre kilometerna mellan Flackarp och kröken mitt i Lund vid Svanegatan och Högevall. Inom sju år ska de vara klara. Och då ska vi också ha en ny pågatågsstation i Klostergården.
475 tåg per dygn körde förbi Lund 2012. De närmaste åren beräknas antalet öka med ytterligare 100. Det gör drygt 20 tåg i timmen, ett var tredje minut, dygnet runt.
Och många tåg har inte bara Malmö som slutstation utan Köpenhamn och Helsingör. I framtiden tillkommer Berlin och Hamburg. Förseningarna sprider sig också dit.
Utbyggnaden till fyrspårigt har börjat från Malmö för länge sen. Snart återstår bara de sista tre kilometerna mellan Flackarp och kröken mitt i Lund vid Svanegatan och Högevall. Inom sju år ska de vara klara. Och då ska vi också ha en ny pågatågsstation i Klostergården.
Nu börjar vi bli bekymrade. Det nya dubbelspåret blir mycket arealkrävande. Vid Klostergårdsstationen kommer ytterligare spår behövas.
I en utredning som Trafikverket lät göra 2013 står det: ”De små refuger av grönt som trots allt finns ligger i ganska stor utsträckning längs den befintliga järnvägen och därför får åtgärden (utbyggnaden) stor effekt. Helst om de små biotoper som finns idag längs befintlig järnväg försvinner.” Utredaren låter lite uppgiven.
De befintliga små biotoperna är förstås det smala gröna stråket öster om järnvägen från Arenan till Höje å och kolonierna på andra sidan. I höjd med Arenan är grönskan redan i stort sett utplånad, vid Korpvallen kommer kanske en trädridå finnas kvar och längre söderut lite parkmark.
En avgörande fråga för ”biotopernas” fortbestånd blir lokaliseringen av den nya pågatågsstationen. Den kommer nämligen bli centrum för ny bebyggelse.
Enligt Trafikverkets nya broschyr kommer stationen att byggas vid Nordanväg på det ställe där det tidigare låg en hållplats. Den tillgång till mark för ny bebyggelse som finns där består av en stor parkeringsplats längs järnvägen samt ett par koloniområden och parkmark vid Åkerlunds och Rausings väg. På Klostergårdssidan är marken till största delen upptagen av Klostergårdens idrottsplats och fjärrvärmeverket.
I februari i år utlystes en internationell arkitekttävlan om utbyggnaden i sydvästra Lund. Många väntar med oro på förslagen.
Bland dem som är oroliga finns ägarna till kolonilotter inom området.
Järnvägsutbyggnaden förstärker den barriäreffekt som redan klyver hela Lund i två delar. ”Ytterligare ett spår ger ännu högre barriäreffekt” enligt utredningen.
Öster om järnvägen ligger Klostergården, Arenan, Stadsparken, Nygatan, Grand Hotel och Clemenstorget. På västra sidan ligger Polhemsskolan, Klosterkyrkan, Tingshuset och Kristallen.
Högre bullernivåer blir konsekvensen av ”en ökad mängd person- och godstrafik samt ökad bullernivå vid ny station (Klostergårdsstationen) genom retardation (inbromsning) och acceleration av tåg.” Den bullerdämpande effekten av löv och annan vegetation försvinner med ”de små biotoperna”.
En järnvägstunnel är den givna lösningen på de problem som orsakas av barriäreffekten och ökande bullernivå.
Med en järnvägstunnel skulle Lund upphöra att vara en kluven stad. De gröna biotoperna längs järnvägen skulle bevaras. Parkmark och mark att bygga på skulle få värdefulla tillskott.
Planerna för Lunds stationsområde håller öppet för möjligheten. Flera av de förslag som presenterats för den framtida utformningen av området likaså.
Citytunneln i Malmö visar att ett tunnelbygge är fullt genomförbart även inom tättbebyggt område.
Jag förslår att tunneln ska börja strax norr om Höje å. Eftersom marknivån stiger ju närmre centrum man kommer ökar utrymmet för tunnelbygget hela vägen fram till stationsområdet.
Tekniskt är byggandet av en järnvägstunnel fullt genomförbart. Problemet handlar om pengarna. Men kostnaden för tunnelbygget är inte bara en fråga för Lund och Skåne utan för hela Sverige.
Jag är fullkomligt övertygad om att byggandet av en järnvägstunnel på lång sikt är samhällsekonomiskt lönsamt.
Gunnar Stensson, Ordförande i Klostergårdens byalag
Trafikverket anordnar Öppet Hus om utbyggnad av järnvägen mellan Lund och Flackarp på Grand Hotel onsdagen den 14 oktober kl. 15-20. Projektet presenteras vid två tillfällen: kl. 15.30 och18.30.
2015-09-24
Doc Lounge: Good Things Await (Säsongspremiär!)
Tisdag 29 september 2015
Entré för människor på flykt!
Entréintäkterna för Mejeriets arrangemang Humorfalangen och Doc Lounge denna kväll går oavkortat till UNHCR.
Entréintäkterna för Mejeriets arrangemang Humorfalangen och Doc Lounge denna kväll går oavkortat till UNHCR.
Doc Lounge är filmklubben som visar
dokumentärfilmer i världsklass. Varannan tisdag bjuder vi på exklusiva
förhandsvisningar, premiärer, livemusik och samtal. Nu slår vi upp
dörrarna för höstens säsong och öppnar stort med Phie Ambos omtalade
Good Things Await och livemusik av hyllade Brigaden.
Om filmen:
Niels
Stokholm driver gården Thorshøjgaard, där jordbruket utgår från
principen att människan, jorden och universum är ett. De producerar
råvaror till världens bästa restauranger, däribland NOMA i Köpenhamn.
Alla är dock inte lika positiva till deras holistiska metoder och
myndigheterna hotar att stänga gården för gott. Se denna visuellt
slående film om kampen för få fortsätta bruka jorden i unik samklang
med universum.
REGISSÖR:Phie Ambo
LAND:Danmark
LÄNGD: 100 min
TRAILER: https://vimeo.com/103508293
SPRÅK: Danska | English subtitles
Dörrarna öppnar kl 19
Film ca kl 20
Ordinarie: 80 sek
Student/Pensionär: 60 sek
Vid förköp av både entré och soppa reserverar vi sittplats vid bord. (145 kr)
Om filmen:
Niels
Stokholm driver gården Thorshøjgaard, där jordbruket utgår från
principen att människan, jorden och universum är ett. De producerar
råvaror till världens bästa restauranger, däribland NOMA i Köpenhamn.
Alla är dock inte lika positiva till deras holistiska metoder och
myndigheterna hotar att stänga gården för gott. Se denna visuellt
slående film om kampen för få fortsätta bruka jorden i unik samklang
med universum.REGISSÖR:Phie Ambo
LAND:Danmark
LÄNGD: 100 min
TRAILER: https://vimeo.com/103508293
SPRÅK: Danska | English subtitles
Dörrarna öppnar kl 19
Film ca kl 20
Ordinarie: 80 sek
Student/Pensionär: 60 sek
Vid förköp av både entré och soppa reserverar vi sittplats vid bord. (145 kr)
Klostergårdsrekord: stora droppar i havet
av Gunnar Stensson
Rädda barnens tre insamlingsbössor till stöd för människor på flykt
under Klostergårdsdagen 20 september visade sig innehålla 4760 kronor
när plomberingen öppnades och pengarna räknades. Jag har aldrig sett på
maken. Det handlar om bullar, blåsmusik, gospelsång, ponnyridning som
inbringade ytterligare 1611 kronor och mycket annat, som ni vet.
En fullmäktigetittares våndor av Göran Persson
Att vara VB-redaktör har ibland oväntade
konsekvenser. När jag "skärmlade" veckans nummer så fick Ulf Nymarks
artikel mig att börja titta på webbsändningen från Lunds
kommunfullmäktige för att ta del av behandlingen av Vänsterpartiets
motion om nyval i Lund för att få ordning på maktförhållandena i
fullmäktige.
En skrämmande upplevelse. Visst har jag läst här i spalterna om den låga kvalitén på fullmäktiges debatter, Lucifer hade ämnet uppe för någon veka sedan exempelvis. Det var värre än jag inbillade mig. Visst det fanns undantag men påfallande många av debatörerna verkade antingen medvetet eller omedvetet oförmögna att argumentera på ett stringent sätt. Och mitt i allt annat som t ex litterära citat, inlägg i andra debatter och allmänna beskyllningar dök socialdemokraternas och moderaternas ledande företrädare upp som gubben i lådan för att med arga röster försäkra att han minsan kunde kompromissa om allting men den andre han varken ville eller kunde det. I detta var dom rörande överens, i allt annat var de oense.
När så alla andra partier bevisat hur oense man var om det mesta så begärde nån ledamot från SD ordet och talade om hur ense de övriga partierna var. Det är vi mot "sjuklövern" sa en av dom. Det kan inte vara den debatt som jag såg på som han talade om.
Med en djup suck återvände jag till mitt skärmläggande och tackade min lyckliga stjärna för att jag under 40 års partimedlemskap lyckats undvika det parlamentariska träsket. Fast det kan ju vara med fullmäktige som Bosse Larsson säger att det är med fotboll, jätteroligt att spela men dötrist att titta på.
En skrämmande upplevelse. Visst har jag läst här i spalterna om den låga kvalitén på fullmäktiges debatter, Lucifer hade ämnet uppe för någon veka sedan exempelvis. Det var värre än jag inbillade mig. Visst det fanns undantag men påfallande många av debatörerna verkade antingen medvetet eller omedvetet oförmögna att argumentera på ett stringent sätt. Och mitt i allt annat som t ex litterära citat, inlägg i andra debatter och allmänna beskyllningar dök socialdemokraternas och moderaternas ledande företrädare upp som gubben i lådan för att med arga röster försäkra att han minsan kunde kompromissa om allting men den andre han varken ville eller kunde det. I detta var dom rörande överens, i allt annat var de oense.
När så alla andra partier bevisat hur oense man var om det mesta så begärde nån ledamot från SD ordet och talade om hur ense de övriga partierna var. Det är vi mot "sjuklövern" sa en av dom. Det kan inte vara den debatt som jag såg på som han talade om.
Med en djup suck återvände jag till mitt skärmläggande och tackade min lyckliga stjärna för att jag under 40 års partimedlemskap lyckats undvika det parlamentariska träsket. Fast det kan ju vara med fullmäktige som Bosse Larsson säger att det är med fotboll, jätteroligt att spela men dötrist att titta på.
Sakfrågan då? V och sd ville ha
nyval, resten ville fortsätta misslyckas med att kompromissa på samma
framgångsrika sätt som nu. Kanske lite orättvist, det kunde ju blivit
ännu värre efter ett nyval.
Urbanisering och gröna stigar av Gunnar Stensson
Lunds nya dramatiska tillväxtprocess accelererar. Efter ESS, Brunnshög,
Stångby, Råby, Vipeholm, stationsområdet, Sockerbruket, Klostergården,
Källby, St Lars och planerad utbyggnad norr om Höje å kommer
industriområdet mellan Bryggaregatan och Mobiliarondellen i västra Lund.
Man ser förändringarna dag för dag. Överallt reser sig kranarna mot himlen. Hur såg det ut igår? Hur ser det ut i morgon? Jag tog mig en periferipromenad från Klostergården till Vildanden genom sydvästra Lunds vilda gränstrakter.
Noteringar längs vägen
Ett saftigt äpple från ett träd vid järnvägsbron över Höje å. De manshöga kardborrarna börjar vissna. Dammen speglar träd och himmel. Fem storskarvar simmar genom ett fiskstim som blir synligt när småfiskar hoppar och större fiskar snappar efter insekter i vattenytan. Skarvarnas långa vassa näbbar pekar uppåt. Vinbärsbusken full av lysande nya skott redan innan de vissna löven fallit. Två fasaner springer skriande in bland buskarna. Jag halkar i nedfallna plommon. Rapsfältet norr om dammarna nyplöjt. Värpingehusen bryter horisontlinjen. Nedför sluttningen mot dammarna kommer staden att marschera.
En byväg omgiven av täta murar av gröna buskar och träd för mig till Trollebergsvägen genom centrum av gamla Värpinge med dess gamla bondstugor, somliga med halmtak. Till höger ser jag den nya stora stadsdelen Värpinge som tillkom under 90-talet och fortsatte att växa under 2000-talet.
Jag fortsätter till den plats där Rinnebäcken går under jorden för att slutligen mynna ut i Höje å. Framför mig ligger Rinnebäcksravinen, naturskyddsområdet i Lunds stad. Jag klättrar upp på ravinens västra sida. Klassisk Skåneidyll. Till vänster ängar och en bondgård halvt dold i en träddunge. Framför mig betande kor. Ett stort äppleträd, dignande av röda äpplen. Den djupa ravinen med Rinnebäcken slingrande i botten. Jordlagren lyser nakna i rasbranterna. Ett väldigt stenblock nästan rundslipat av rinnande vatten och glaciäris. Bakom den en hare på helspänn med uppstående öron.
Jag vinglar till vid branten. Händer det inte att korna rasar ner? Vid tidigare tillfällen har det varit får som betat. De är väl skickligare ravinklättrare.
Bortom ravinen går jag längs en lite ovårdad parkväg omgiven av förvuxna buskar. Det är fuktigt. Jag nuddar vid Tage Erlanders väg i Värpinge och fortsätter förbi Fågelskolan in i parkområdet och kommer snart till Vildandens höghus där jag delade flygblad i studentlägenheterna för några decennier sedan.
Bortom Fjelievägen ligger det glesa industriområde som de närmaste åren ska bebyggas med tusentals nya bostäder. ”Det här är den stora förtätningsplanen för Lund”, säger byggnadsnämndens ordförande Björn Abelsson enligt Sydsvenskan 12 september.
Jag ser mig omkring bland bilverkstäder och magasin. Ja, här behöver förtätas.
Men minst lika viktigt är det att bevara de gröna stigar på vilka jag osedd kunnat smyga runt bebyggelsen, en slinga härligt befriad från all ordning och reda.
Jag tog bussen till Botulfsplatsen och ettan till Klostergården.
Man ser förändringarna dag för dag. Överallt reser sig kranarna mot himlen. Hur såg det ut igår? Hur ser det ut i morgon? Jag tog mig en periferipromenad från Klostergården till Vildanden genom sydvästra Lunds vilda gränstrakter.
Noteringar längs vägen
Ett saftigt äpple från ett träd vid järnvägsbron över Höje å. De manshöga kardborrarna börjar vissna. Dammen speglar träd och himmel. Fem storskarvar simmar genom ett fiskstim som blir synligt när småfiskar hoppar och större fiskar snappar efter insekter i vattenytan. Skarvarnas långa vassa näbbar pekar uppåt. Vinbärsbusken full av lysande nya skott redan innan de vissna löven fallit. Två fasaner springer skriande in bland buskarna. Jag halkar i nedfallna plommon. Rapsfältet norr om dammarna nyplöjt. Värpingehusen bryter horisontlinjen. Nedför sluttningen mot dammarna kommer staden att marschera.
En byväg omgiven av täta murar av gröna buskar och träd för mig till Trollebergsvägen genom centrum av gamla Värpinge med dess gamla bondstugor, somliga med halmtak. Till höger ser jag den nya stora stadsdelen Värpinge som tillkom under 90-talet och fortsatte att växa under 2000-talet.
Jag fortsätter till den plats där Rinnebäcken går under jorden för att slutligen mynna ut i Höje å. Framför mig ligger Rinnebäcksravinen, naturskyddsområdet i Lunds stad. Jag klättrar upp på ravinens västra sida. Klassisk Skåneidyll. Till vänster ängar och en bondgård halvt dold i en träddunge. Framför mig betande kor. Ett stort äppleträd, dignande av röda äpplen. Den djupa ravinen med Rinnebäcken slingrande i botten. Jordlagren lyser nakna i rasbranterna. Ett väldigt stenblock nästan rundslipat av rinnande vatten och glaciäris. Bakom den en hare på helspänn med uppstående öron.
Jag vinglar till vid branten. Händer det inte att korna rasar ner? Vid tidigare tillfällen har det varit får som betat. De är väl skickligare ravinklättrare.
Bortom ravinen går jag längs en lite ovårdad parkväg omgiven av förvuxna buskar. Det är fuktigt. Jag nuddar vid Tage Erlanders väg i Värpinge och fortsätter förbi Fågelskolan in i parkområdet och kommer snart till Vildandens höghus där jag delade flygblad i studentlägenheterna för några decennier sedan.
Bortom Fjelievägen ligger det glesa industriområde som de närmaste åren ska bebyggas med tusentals nya bostäder. ”Det här är den stora förtätningsplanen för Lund”, säger byggnadsnämndens ordförande Björn Abelsson enligt Sydsvenskan 12 september.
Jag ser mig omkring bland bilverkstäder och magasin. Ja, här behöver förtätas.
Men minst lika viktigt är det att bevara de gröna stigar på vilka jag osedd kunnat smyga runt bebyggelsen, en slinga härligt befriad från all ordning och reda.
Jag tog bussen till Botulfsplatsen och ettan till Klostergården.
Hackat och malet av Ulf Nymark
FNL vill hacka och mala godsmagasinet och tullhuset
Nu äntligen, ett år efter valet, börjar det klarna kring vad det egentligen är som antispårvägspartiet FNL vill förnya i staden: vid senaste Byggnadsnämndssammanträdet ville FNL riva godsmagasinet och tullhuset vid Lund C. Visst vore detta en förnyelse, men …
FP:s djärva planer
Folkpartiet har också malt fram djärva planer. I en skrivelse till Renhållningsstyrelsen kräver partiet att hushållens matavfall ska lägga i plastpåsar i stället för som nu papperspåsar. Kom sedan inte och säj annat än att liberalerna har visioner!
Hur tänkte V om extravalet?
Just i kväll när detta nummer av VB pressläggs (eller heter det ”skärmläggs” nuförtiden?) behandlar kommunfullmäktige Vänsterpartiets förslag om att extra val, dvs nyval, till fullmäktige ska utlysas. När frågan behandlades i kommunstyrelsen fick V stöd av endast ett annat parti: Sverigeetnokraterna. Inget talar för att fler partier ansluter sig till V:s förslag vid fullmäktigesammanträdet. Hur utfallet av ett nyval skulle bli är det förstås ingen som vet. Men en sak torde vara ganska säker: Sverigeetnokraterna skulle säkerligen inte tappa väljarstöd, snarare tvärtom. Jag undrar just hur vänsterpartisterna tänkte när de skrev sitt förslag … eller kanske var det så att de inte tänkte?
Kvarteret Särimner
Som framgått av en malmötidnings lundasidor har Stadsbyggnadskontoret tagit fram en handelsutredning som bedömer förutsättningarna för en satsning på att fylla kvarteret Galten (bussterminal för en del regionbussar, söder om Carlssons trädgård) med affärer. Tanken med detta är att butikerna ska locka besökare till denna del av stadskärnan. Det funkar inte, är utredningens slutsats. Det går inte att satsa så stort på handel att det blir en magnet för besökare. Läget är och förblir ändå ett så kallat C-läge för handeln. Det är nog dags att partierna möblerar om i planerna för kvarterets framtid. Kvartersnamnet borde kanske ändras till Särimner, med tanke på att planerna för kvarteret slaktats, hackats och malts lika frekvent som den mytologiska galten med detta namn.
Herr Ingvars penningar
Om Ingvar Kamprad skulle dela ut hela sin förmögenhet i lika delar till alla som bor i Sverige skulle allas bankkonton spädas på med inte mindre än 276 625 kronor. Detta har ekonomitidskriften Bloomberg Business (USA) kommit fram till. Tidskriften har gjort en sammanställning över hur mycket kosing var och en i befolkningen skulle få om den rikaste personen i varje land delade ut sin förmögenhet till invånarna. Det är bara Cyperns befolkning som skulle få mer pengar än svenskarna per person om den rikaste personens pengar fördelades på detta sätt. Bloombergs räknar med att Kamprads förmögenhet uppgår till 375 miljarder (375 000 000 000 kronor – hoppas jag fick rätt på nollorna nu!). Tyvärr kan en nog räkna med att herr Kamprad inte umgås med några tankar i denna riktning.
Nu äntligen, ett år efter valet, börjar det klarna kring vad det egentligen är som antispårvägspartiet FNL vill förnya i staden: vid senaste Byggnadsnämndssammanträdet ville FNL riva godsmagasinet och tullhuset vid Lund C. Visst vore detta en förnyelse, men …
FP:s djärva planer
Folkpartiet har också malt fram djärva planer. I en skrivelse till Renhållningsstyrelsen kräver partiet att hushållens matavfall ska lägga i plastpåsar i stället för som nu papperspåsar. Kom sedan inte och säj annat än att liberalerna har visioner!
Hur tänkte V om extravalet?
Just i kväll när detta nummer av VB pressläggs (eller heter det ”skärmläggs” nuförtiden?) behandlar kommunfullmäktige Vänsterpartiets förslag om att extra val, dvs nyval, till fullmäktige ska utlysas. När frågan behandlades i kommunstyrelsen fick V stöd av endast ett annat parti: Sverigeetnokraterna. Inget talar för att fler partier ansluter sig till V:s förslag vid fullmäktigesammanträdet. Hur utfallet av ett nyval skulle bli är det förstås ingen som vet. Men en sak torde vara ganska säker: Sverigeetnokraterna skulle säkerligen inte tappa väljarstöd, snarare tvärtom. Jag undrar just hur vänsterpartisterna tänkte när de skrev sitt förslag … eller kanske var det så att de inte tänkte?
Kvarteret Särimner
Som framgått av en malmötidnings lundasidor har Stadsbyggnadskontoret tagit fram en handelsutredning som bedömer förutsättningarna för en satsning på att fylla kvarteret Galten (bussterminal för en del regionbussar, söder om Carlssons trädgård) med affärer. Tanken med detta är att butikerna ska locka besökare till denna del av stadskärnan. Det funkar inte, är utredningens slutsats. Det går inte att satsa så stort på handel att det blir en magnet för besökare. Läget är och förblir ändå ett så kallat C-läge för handeln. Det är nog dags att partierna möblerar om i planerna för kvarterets framtid. Kvartersnamnet borde kanske ändras till Särimner, med tanke på att planerna för kvarteret slaktats, hackats och malts lika frekvent som den mytologiska galten med detta namn.
Herr Ingvars penningar
Om Ingvar Kamprad skulle dela ut hela sin förmögenhet i lika delar till alla som bor i Sverige skulle allas bankkonton spädas på med inte mindre än 276 625 kronor. Detta har ekonomitidskriften Bloomberg Business (USA) kommit fram till. Tidskriften har gjort en sammanställning över hur mycket kosing var och en i befolkningen skulle få om den rikaste personen i varje land delade ut sin förmögenhet till invånarna. Det är bara Cyperns befolkning som skulle få mer pengar än svenskarna per person om den rikaste personens pengar fördelades på detta sätt. Bloombergs räknar med att Kamprads förmögenhet uppgår till 375 miljarder (375 000 000 000 kronor – hoppas jag fick rätt på nollorna nu!). Tyvärr kan en nog räkna med att herr Kamprad inte umgås med några tankar i denna riktning.
Nato igen av Lucifer
Jag skrev i förra veckan uppskattande om Wilhelm Agrell, historiker
och författare, och en av de få professorer vid Lunds universitet som
yttrar sig i samhällsdebatten. Det betyder inte att jag delar så många
av hans åsikter. Senast sa han något om att tredje världskriget redan
pågår i form av diverse krig och konflikter i framför allt
Mellanöstern. Det förefaller mig vara mest en fråga om ord. Nog det går
att beskriva det som ett världskrig med tanke på de många inblandade
parterna och den stora geografiska spridningen. Jo, en oväntad
benämning kan visst ge nya perspektiv. Men den traditionella tolkningen
av begreppet världskrig är väl för fast förankrad för att den ska
kunna utvidgas.
Inget ödesbestämt
Det finns några uppenbara erinringar mot Agrells resonemang i hans DN-artikel (13/9) där han rekommenderar att Sverige och Finland gemensamt söker inträde i Nato. Agrell beskriver utvecklingen för Sveriges förhållande till Ryssland som närmast bestämd av objektiva omständigheter när den uppenbart är ett resultat av svenska politiska beslut. När Carl Bildt låter Sverige tillsammans med Polen bli ledande i försöken att dra bort Ukraina från rysk ekonomisk och politisk intressesfär får det så klart konsekvenser för Rysslands agerande mot oss. Sverige för inte, vad gäller Ukraina i motsats till länder som Österrike och Schweiz, en fredspolitik, en sådan som syftar till att dämpa motsättningar. USA:s pådrivande roll i Ukraina har varit uppenbar för världen i övrigt, men har knappt omnämnts i den svenska debatten. Här är det i stället den gamla supporterskaran för Nato som har fått ny vind i seglen och som kan räkna in det ena borgerliga partiet efter det andra och nästan hela den (borgerliga) svenska pressen i sina led. Och inget motstånd tycks pro-Natokampnajen heller möta från socialdemokraterna – de verkar ju tycka att det inte är något att bry sig om jämfört med allvarliga saker som budgetpolitik eller tro att tjatet om Natoanslutning nog upphör om vi lägger oss så nära Nato vi kan . Det är svårt att tro att det skulle var en hållbar linje.
Militärt och politiskt
Min huvudinvändning mot Agrell är att han som så många andra bara diskuterar Sveriges hållning i militära termer, medan det är den politiska alliansen som är intressant. Vill han verkligen att vi ställer upp i världspolitiken solidariskt med Natos medlemsstater och då främst USA? Och om vi måste tala om krig, låt oss se på den situation där Nato förväntas ingripa till vår förmån. Sverige har under alla sina år som alliansfri sagt att vi vill vara alliansfria, men om vi angrips är vi beredda att ändra oss. Ja, alla har sett detta som att om att alla tjänade på att vi höll oss utanför allianserna, men om det gamla Sovjet angrep oss skulle vi söka hjälp och stöd från västmakterna. Det kunde vi också lugnt räkna med att vi skulle få – Sverige har väl aldrig haft något strategiskt egenvärde, men i det ena blockets händer var det ett dödligt hot för det andra. Medlemskap i Nato skulle innebära att vi garanteras det stöd som vi nästan säkert skulle få också som icke-medlem. En måttlig vinst alltså, men till ett politiskt, ekonomiskt och miltärt pris som bara inte kan överskattas. Det skulle t.ex. innebära att vi hamnar i krig från dag 1 vid en konflikt i stället för att finnas kvar som en tillgång för en fredspolitik.
Vad kan göras?
Det enda som kan hjälpa mot Nato-kampanjen är väl en bred folkrörelse inkluderande många borgerliga sympatisörer. Hur kan man organisera en sådan? Eller är Nato-kampanjen ytterligare ett inslag i den gamla vanliga borgerliga kampanjen mot sosseriet ungefär som EU-anslutningen var det?
historiker
och författare, och en av de få professorer vid Lunds universitet som
yttrar sig i samhällsdebatten. Det betyder inte att jag delar så många
av hans åsikter. Senast sa han något om att tredje världskriget redan
pågår i form av diverse krig och konflikter i framför allt
Mellanöstern. Det förefaller mig vara mest en fråga om ord. Nog det går
att beskriva det som ett världskrig med tanke på de många inblandade
parterna och den stora geografiska spridningen. Jo, en oväntad
benämning kan visst ge nya perspektiv. Men den traditionella tolkningen
av begreppet världskrig är väl för fast förankrad för att den ska
kunna utvidgas. Inget ödesbestämt
Det finns några uppenbara erinringar mot Agrells resonemang i hans DN-artikel (13/9) där han rekommenderar att Sverige och Finland gemensamt söker inträde i Nato. Agrell beskriver utvecklingen för Sveriges förhållande till Ryssland som närmast bestämd av objektiva omständigheter när den uppenbart är ett resultat av svenska politiska beslut. När Carl Bildt låter Sverige tillsammans med Polen bli ledande i försöken att dra bort Ukraina från rysk ekonomisk och politisk intressesfär får det så klart konsekvenser för Rysslands agerande mot oss. Sverige för inte, vad gäller Ukraina i motsats till länder som Österrike och Schweiz, en fredspolitik, en sådan som syftar till att dämpa motsättningar. USA:s pådrivande roll i Ukraina har varit uppenbar för världen i övrigt, men har knappt omnämnts i den svenska debatten. Här är det i stället den gamla supporterskaran för Nato som har fått ny vind i seglen och som kan räkna in det ena borgerliga partiet efter det andra och nästan hela den (borgerliga) svenska pressen i sina led. Och inget motstånd tycks pro-Natokampnajen heller möta från socialdemokraterna – de verkar ju tycka att det inte är något att bry sig om jämfört med allvarliga saker som budgetpolitik eller tro att tjatet om Natoanslutning nog upphör om vi lägger oss så nära Nato vi kan . Det är svårt att tro att det skulle var en hållbar linje.
Militärt och politiskt
Min huvudinvändning mot Agrell är att han som så många andra bara diskuterar Sveriges hållning i militära termer, medan det är den politiska alliansen som är intressant. Vill han verkligen att vi ställer upp i världspolitiken solidariskt med Natos medlemsstater och då främst USA? Och om vi måste tala om krig, låt oss se på den situation där Nato förväntas ingripa till vår förmån. Sverige har under alla sina år som alliansfri sagt att vi vill vara alliansfria, men om vi angrips är vi beredda att ändra oss. Ja, alla har sett detta som att om att alla tjänade på att vi höll oss utanför allianserna, men om det gamla Sovjet angrep oss skulle vi söka hjälp och stöd från västmakterna. Det kunde vi också lugnt räkna med att vi skulle få – Sverige har väl aldrig haft något strategiskt egenvärde, men i det ena blockets händer var det ett dödligt hot för det andra. Medlemskap i Nato skulle innebära att vi garanteras det stöd som vi nästan säkert skulle få också som icke-medlem. En måttlig vinst alltså, men till ett politiskt, ekonomiskt och miltärt pris som bara inte kan överskattas. Det skulle t.ex. innebära att vi hamnar i krig från dag 1 vid en konflikt i stället för att finnas kvar som en tillgång för en fredspolitik.
Vad kan göras?
Det enda som kan hjälpa mot Nato-kampanjen är väl en bred folkrörelse inkluderande många borgerliga sympatisörer. Hur kan man organisera en sådan? Eller är Nato-kampanjen ytterligare ett inslag i den gamla vanliga borgerliga kampanjen mot sosseriet ungefär som EU-anslutningen var det?
Staten och kapitalet av Gunnar Stensson
Ett (av flera) perspektiv i Thomas Pikettys Kapitalet.
Förmögenhetsskillnaden i Sverige var enorm 1910. De rikaste tio procenten ägde cirka 90 procent av kapitalet.
Den allmänna rösträtten och den socialdemokratiska politiken minskade skillnaden. 1975 ägde den rikaste tiondelen knappt 55 procent.
Sedan dess ökar ojämlikheten. 2010 uppgår de rikaste 10 procentens andel till cirka 60 procent.
Men det var medelklassen (den ”ärftliga medelklassen”, de mellersta 40 procenten i förmögenhetshierarkin) som vann på förmögenhetsutjämningen.
Den fattigaste hälften av svenska folket har aldrig ägt mer än en tiondel av den svenska förmögenheten.
Och sedan Margaret Thatchers nyliberala politik slog igenom för 30 år sedan ökar förmögenhetskoncentrationen liksom löneskillnaderna.
Hur blev den rike så förbannat rik?
Den nya borgarklass som växte fram i Sverige och Europa på 1800-talet bestod från början av driftiga personer som satte igång företag och så småningom sparade ihop kapital. Stefan Zweigs förfäder till exempel ägnade sig åt enkel väveriverksamhet som successivt växte i takt med tekniska framsteg. Förmögenheten ärvdes sedan.
Staten tog stora lån, ofta för att finansiera krig, som den finansierade genom att sälja statsobligationer. Kapitalägarna köpte obligationerna som garanterade en avkastning på upp till 5 procent årligen. Staten försatte sig alltså i skuld till kapitalet. För att betala skulden tog den upp skatt från hela folket, som sedan till stor del tillfördes de fåtaliga kapitalägarna, vilkas rikedom automatiskt växte.
Thomas Piketty formulerar det så här (Kapitalet, sid 139): ”Inflationen var praktiskt taget noll från 1815 till 1914 och räntesatsen på statsobligationer låg generellt på omkring 4-5 procent; speciellt noterbart är att den var betydligt högre än tillväxttakten. Under sådana förhållanden kan en investering i statsskulden vara en mycket bra affär för de rika och deras arvingar.”
Den som var rik blev nu rikare utan att anstränga sig. Inkomsten av att bara äga blev större än den man kunde förvärva genom arbete och talang. I vår tid kan familjen Rausing tjäna som exempel.
Thomas Pikettys bok om kapitalets historia innehåller inte bara ekonomiska tabeller och formler utan i källmaterialet ingår också litteratur och annan kultur som konst och musik.
I Jane Austens romaner finner han ett rikligt faktamaterial om förmögenhetsfördelningen i England. Balzac förser honom med liknande exempel beträffande Frankrike.
Den allmänna rösträtten och den socialdemokratiska politiken minskade skillnaden. 1975 ägde den rikaste tiondelen knappt 55 procent.
Sedan dess ökar ojämlikheten. 2010 uppgår de rikaste 10 procentens andel till cirka 60 procent.
Men det var medelklassen (den ”ärftliga medelklassen”, de mellersta 40 procenten i förmögenhetshierarkin) som vann på förmögenhetsutjämningen.
Den fattigaste hälften av svenska folket har aldrig ägt mer än en tiondel av den svenska förmögenheten.
Och sedan Margaret Thatchers nyliberala politik slog igenom för 30 år sedan ökar förmögenhetskoncentrationen liksom löneskillnaderna.
Hur blev den rike så förbannat rik?
Den nya borgarklass som växte fram i Sverige och Europa på 1800-talet bestod från början av driftiga personer som satte igång företag och så småningom sparade ihop kapital. Stefan Zweigs förfäder till exempel ägnade sig åt enkel väveriverksamhet som successivt växte i takt med tekniska framsteg. Förmögenheten ärvdes sedan.
Staten tog stora lån, ofta för att finansiera krig, som den finansierade genom att sälja statsobligationer. Kapitalägarna köpte obligationerna som garanterade en avkastning på upp till 5 procent årligen. Staten försatte sig alltså i skuld till kapitalet. För att betala skulden tog den upp skatt från hela folket, som sedan till stor del tillfördes de fåtaliga kapitalägarna, vilkas rikedom automatiskt växte.
Thomas Piketty formulerar det så här (Kapitalet, sid 139): ”Inflationen var praktiskt taget noll från 1815 till 1914 och räntesatsen på statsobligationer låg generellt på omkring 4-5 procent; speciellt noterbart är att den var betydligt högre än tillväxttakten. Under sådana förhållanden kan en investering i statsskulden vara en mycket bra affär för de rika och deras arvingar.”
Den som var rik blev nu rikare utan att anstränga sig. Inkomsten av att bara äga blev större än den man kunde förvärva genom arbete och talang. I vår tid kan familjen Rausing tjäna som exempel.
Thomas Pikettys bok om kapitalets historia innehåller inte bara ekonomiska tabeller och formler utan i källmaterialet ingår också litteratur och annan kultur som konst och musik.
I Jane Austens romaner finner han ett rikligt faktamaterial om förmögenhetsfördelningen i England. Balzac förser honom med liknande exempel beträffande Frankrike.
Tysken Karl Marx befann sig mitt i samma värld, insåg
vad som helt stilla hände, förfärades och beslöt att medvetandegöra
världen, och då särskilt världens fattiga.
Jag läste nyligen
Stefan Zweigs bok Världen av igår för
att den är ett av de viktigaste dokumenten om nationalismens,
rasismens och nazismens framväxt under 30-talet, vilket gör den
högaktuell i en tid när vi ser liknande rörelser växa fram i Norden och
Europa.
Österrikaren Stefan Zweig tillhörde samma samhällsskikt av rika som automatiskt blev allt rikare. Insåg han hur det gick till? Jo då!
Så här skriver han i Världen av igår, sid 23: ”Av den förmögne fordrades egentligen bara en passiv insats för att bli rikare och rikare i denna tid av stigande välstånd då dessutom staten inte tänkte på att ens av de största inkomsterna tillgodogöra sig mer än ett par procent i skatt, och dessutom gav stats- och industriobligationer hög ränta.”
Också Zweig insåg att detta omärkligt skapade obalanser som så småningom utlöste världskrigen och ryska revolutionen.
Vad bör göras?
Frågan är Lenins. Thomas Piketty är inte revolutionär, men några av er såg kanske hur han klädde av den norske flygbolagsmiljardären i Skavlan i vintras.
Piketty besvarar Lenins fråga genom att föreslå kraftfulla skatter: förmögenhetsskatt, arvsskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt.
Piketty menar också att dessa skatter måste införas inte bara på nationell nivå, utan också på regional. Att betänka när man diskuterar EU.
Kapitalet har ju blivit globalt.
Varför är Piketty emot kapitalkoncentrationen?
Därför att den skapar en maktkoncentration som oförenlig med demokratin.
Därför att den gör samhället ineffektivare.
Därför att den skapar spänningar mellan människor, samhällsklasser och stater, spänningar som kan leda till katastrofer som världskrigen.
Arvsrätten är en del av det kapitalistiska samhällets destruktiva mekanismer. Därför bör monarkin bekämpas. Kungen är visserligen personligen i stort sett oskadliggjord men han symboliserar och försvarar den ärftliga makt som utövas av t ex Wallenbergfamiljen och tusentals andra familjer.
Och de har inte bara makt över pengar, förmögenhetsfördelning och produktion utan också över media och opinionsbildning.
Jag läste nyligen
Stefan Zweigs bok Världen av igår för
att den är ett av de viktigaste dokumenten om nationalismens,
rasismens och nazismens framväxt under 30-talet, vilket gör den
högaktuell i en tid när vi ser liknande rörelser växa fram i Norden och
Europa.Österrikaren Stefan Zweig tillhörde samma samhällsskikt av rika som automatiskt blev allt rikare. Insåg han hur det gick till? Jo då!
Så här skriver han i Världen av igår, sid 23: ”Av den förmögne fordrades egentligen bara en passiv insats för att bli rikare och rikare i denna tid av stigande välstånd då dessutom staten inte tänkte på att ens av de största inkomsterna tillgodogöra sig mer än ett par procent i skatt, och dessutom gav stats- och industriobligationer hög ränta.”
Också Zweig insåg att detta omärkligt skapade obalanser som så småningom utlöste världskrigen och ryska revolutionen.
Vad bör göras?
Frågan är Lenins. Thomas Piketty är inte revolutionär, men några av er såg kanske hur han klädde av den norske flygbolagsmiljardären i Skavlan i vintras.
Piketty besvarar Lenins fråga genom att föreslå kraftfulla skatter: förmögenhetsskatt, arvsskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt.
Piketty menar också att dessa skatter måste införas inte bara på nationell nivå, utan också på regional. Att betänka när man diskuterar EU.
Kapitalet har ju blivit globalt.
Varför är Piketty emot kapitalkoncentrationen?
Därför att den skapar en maktkoncentration som oförenlig med demokratin.
Därför att den gör samhället ineffektivare.
Därför att den skapar spänningar mellan människor, samhällsklasser och stater, spänningar som kan leda till katastrofer som världskrigen.
Arvsrätten är en del av det kapitalistiska samhällets destruktiva mekanismer. Därför bör monarkin bekämpas. Kungen är visserligen personligen i stort sett oskadliggjord men han symboliserar och försvarar den ärftliga makt som utövas av t ex Wallenbergfamiljen och tusentals andra familjer.
Och de har inte bara makt över pengar, förmögenhetsfördelning och produktion utan också över media och opinionsbildning.
2015-09-17
Tröst av Karin S
Den glada ängeln
av porslin
med ett rött
hjärta i famnen
står under azalean
på en matta, vävd
av ett sexårigt barn.
Det tröstar mig.
av porslin
med ett rött
hjärta i famnen
står under azalean
på en matta, vävd
av ett sexårigt barn.
Det tröstar mig.
Röda Kapellet och KATARINA MAZETTI på Kulturnatten!
Välkommen till Kulturens Auditorium på
Kulturnatten (19/9) kl 20.15. Under en timme ska vi spela musik med
anknytning till sjuttiotalet. Årtiondet då vänstern växte, bokcaféer
öppnades, protesterna mot Vietnamkriget och mot miljöförstöring tog
fart, kvinnofrigörelse, daghem och inflytande på arbetsplatserna stod
på dagordningen och blåsorkestern ”med hjärtat till vänster” bildades.
Vi gör det tillsammans med lundaprofilen Katarina Mazetti. Under rubriken ”Snö kan brinna” berättar hon om sina upplevelser av sjuttiotalets musik och människors engagemang för frihet och rättvisa. Utgångpunkten är kulturhuvudstaden Umeå där hon då bodde. Rubriken, som anspelar på att ”tro kan försätta berg” är också titeln på hennes bok som utkommer senare i höst.
Vi gör det tillsammans med lundaprofilen Katarina Mazetti. Under rubriken ”Snö kan brinna” berättar hon om sina upplevelser av sjuttiotalets musik och människors engagemang för frihet och rättvisa. Utgångpunkten är kulturhuvudstaden Umeå där hon då bodde. Rubriken, som anspelar på att ”tro kan försätta berg” är också titeln på hennes bok som utkommer senare i höst.
Röda Kapellet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)