2012-02-23

Nazister, medlöpare och högerextremister i Lund 1933 – 2012 av Gunnar Stensson

Den 19/1 kritiserade jag i Veckobladet Svante Nordins artikel ”En intellektuell revolution” som publicerades i tidskriften Axess. Bakom den anspråksfulla titeln dolde sig ett främlingsfientligt angrepp på invandringen och det multikulturella samhället, multikulti, som Nordin kallar det.
   När jag läste artikeln höll jag just på att läsa Elisabeth Åsbrinks bok ”Och i Wienerwald står träden kvar.” Eftersom den fick Augustpriset i höstas känner många till den.
   Jag beslöt att med utgångspunkt från boken fördjupa mig i den svenska främlingsfientlighetens historia och skriva en kort sammanfattning. Jag tog fasta på sakuppgifterna men bokens utomordentliga mänskliga, litterära och politiska förtjänster kan givetvis inte förmedlas i en fragmentarisk sammanfattning. Läs boken!
   För att fördjupa mina kunskaper närläste jag vissa avsnitt i Sverker Oredssons ”Lunds universitet under andra världskriget”. Det är en studie som är oerhört rik på väsentlig information. Den borde ägas och läsas av varje lundabo, men också av alla svenska medborgare med anspråk på kunskap om Sverige före och under andra världskriget.
   För att få struktur i det rika materialet valde jag att fokusera på den fascistiske och nazistiske ledaren Per Engdahl som var verksam i Lund och Malmö och som kom att fungera som ideologisk ledare för de högerextrema rörelser som växer fram i dagens Europa.

Per Engdahl i Lund   
Per Engdahl talade ofta i Lunds Nationella Studentklubb, en nazistisk organisation som samarbetade med Nationalsocialistiska Arbetarpartiet.
   På studentklubbens möten handlade det ofta om ”judefrågan”. Per Engdahl formulerade följande politiska program.
 1. Förbud mot all judisk invandring.
 2. Förbud för judar att besätta ledande poster i stat, samhälle och korporationer.
 3. Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiskt företag.
 4. Förbud mot äktenskap mellan svenskar och judar.
 5. Sammanförande av alla i Sverige bosatta judar i en särskild kolonisation.
   I lundanazisternas möten deltog flera uppskattade lundaforskare som genetikern Herman Nilsson-Ehle. Teologiprofessor Odeberg tog upp ”Judefrågan” och Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg informerade om rasförädling.
   1941 grundade Per Engdahl Svensk Opposition. Organisationen var inte bara antisemitisk utan också antikommunistisk. Per Engdahl lyckades gjuta samman de båda tendenserna:
   ”Folk, som bära mindervärdiga anlag blir lätt bärare av en mindervärdig rörelse. Därför vill Svensk Opposition en raslig sanering som hindrar dylika element att fortplanta sig.”
   Till Svensk Opposition kollektivanslöts hela Riksföreningen Sverige-Tyskland, där den svenska högborgerlighetens läkare, jurister och professorer hade samlats för att ”Verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”.
   Riksföreningen hade en stor avdelning i Lund. Sverker Oredsson presenterar en lång lista på de lundaakademiker som samlades bakom uppropet.
   På ett av Riksföreningens möten i AF:s stora sal talade Sven Hedin om ”den svenska vänsterpressens smutskastning mot Adolf Hitler”.
   Lundaprofessorn Erik Roth var ordförande i Svensk-Tyska akademiska förbundet som hade 557 medlemmar. Drivande var den tyske titulärprofessorn Walter. Han skrev också mötesreferaten som togs in ordagrant i Sydsvenskan och Lunds Dagblad.
   Judar var inte välkomna till Svensk-Tyska akademiska förbundet.

Kårmötet mot ”främlingsimport” den 6 mars 1939
Över 1000 studenter samlades i AF för att kräva att regeringen avvisade 10 judiska läkare som flytt från Tyskland. Mötet antog en resolution som innehöll formuleringen ”En invandring som medför att främmande element upptagas i vårt folk framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar.”
   Sydsvenskan skrev en starkt positiv ledare under rubriken ”Lugn och saklig debatt i frågan om flyktingarna.” Tidningen konstaterade att ”Rasfrågan kom att intaga en viktig del av debatten.” Tidningen ställde sig på studenternas sida: ”Till åtskillnad från många andra veta verkligen Uppsala och Lunds studenter vad de tala om. Det är ytterst dem själva saken gäller.”

Fredrik Böök talar på Lunds studentkårs hälsningsgille 4 oktober 1940.
I augusti 1940 hade Böök skrivit tre artiklar om förhållandena i det av Tyskland ockuperade Danmark Han kallade ockupanterna ”gästerna söderifrån”. Han valdes att tala för att han ställde upp för Nazityskland.
   ”Att humanismen och de mänskliga värdena identifieras med parlamentarism eller frihandel eller enskild äganderätt eller demokrati eller vetenskaplig renlärighet är ett grovt bedrägeri”, menade han.
   Talet hälsades med brakande och långvariga applåder, enligt Lunds Dagblad. Det trycktes i sin helhet i Sydsvenska Dagbladet, Lunds Dagblad och Svenska Dagbladet.
   Den socialdemokratiska tidningen Arbetet skrev att studenterna i auditoriet kunde indelas i tre grupper:
 1. de som applåderade, därför att de förstod vad Fredrik Böök sagt
 2. de som applåderade, därför att de inte förstod vad han sagt samt
 3. de som inte applåderade, därför att de förstod vad han sagt.
   Svante Nordin skrev om talet i sin biografi över Fredrik Böök 1994: ”Att yttra sig för Tysklands sak var för övrigt en handling av trots, snarare än anpassning.”
   Sverker Oredsson ställer frågan: ”Var det modigt att uttala sig för den makt, som tillsammans med bundsförvanter behärskade hela den europeiska kontinenten, en makt för vilken anpassningen i Sverige syntes stor?”

Nazitysklands 10-års-jubileum 1943
Per Engdahl skrev ofta i Riksföreningen Sverige-Tysklands tidskrift. I majnumret 1943 hyllade han Vidkun Quisling som en framstående norsk patriot. Den 29 maj höll föreningen årsmöte på Grand Hotell. Professor Hugo Odeberg talade. Under hösten 1942 hade Riksföreningen fått 400 nya medlemmar.
   Under de sista krigsåren marginaliserades de högerextrema och nazistiska rörelserna och försvann så småningom under jorden, där de övervintrade.

Efter 1945
Direkt efter kriget organiserade Per Engdahl flykten för både danskar och svenskar som ingått i Waffen-SS och som hade satts i läger i väntan på rättsskipning. ”Vi fick ut dem från lägren och gömde dem på olika håll. Det fanns åtskilliga gårdar på den skånska landsbygden som stod till förfogande, skrev Per Engdahl i sina memoarer.
   Han hjälpte en grupp att rymma från Allmänna sjukhuset i Malmö. De hoppade ut från ett fönster till väntande bilar. Sedan flyttades de runt från gård till gård.
   1947 tog han genom Nysvenska Rörelsen initiativ till ett nordiskt möte för högerextremister.  I mötet deltog den belgiske nazistledaren Johan van Byck som representerade det högerextrema partiet Vlaams Bloc.
   1950 hölls en internationell nazistkongress med deltagare från Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Västtyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. Per Engdahl skrev ett program om Europas framtid som kongressen antog.
   1958 utsågs Per Engdahl till chef för den internationella Europarörelsen.
   Per Engdahl utpekades som nyckelperson i nazisternas internationella nätverk av den västtyska utredningen om nynazismen 1962.
   Han lanserade idén att de högerextrema i Europa måste sluta använda det besudlade begreppet ras när de ville bekämpa invandring och minoriteter. I stället skulle de tala om kultur.
   ”En invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör alltid ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur det representerar.”
   Den förändringen utgör grunden för dagens främlingsfientliga rörelser i Europa. Vi kunde se den tillämpas i Svante Nordins artikel ”En intellektuell revolution”.

Islamofobi i stället för antisemitism
En liknande retorisk omvandling genomförde Sverigedemokraterna och Ted Ekeroth 2009 genom att ta avstånd från sin traditionella antisemitism och i stället stödja högerextrema rörelser i Israel.
   De deltog till exempel i israeliska protester i Malmö strax efter den stora demonstrationen mot Gaza-massakern och anklagade demonstranterna för antisemitism
   De har därefter inbjudits till Israel tillsammans med andra högerextrema organisationer i Europa som Vlaams Bloc. Hatpropagandan som är kärnan i deras budskap riktas mot muslimerna.
   I ett land som Ungern dominerar högerextremisterna opinionsbildningen.
   I det förestående valet i Frankrike utgör Marine Le Pen i första valomgången det största hotet mot president Sarkozy.
   Och i den svenska riksdagen är Sverigedemokraterna tungan på vågen. I dagarna har Malmö-författaren Fredrik Eklund försvarat deras islamofobi i en artikel i DN.

Detaljplan för ESS: här har borgarna begravt minst ett par hundar av Ulf Nymark

Förslag till detaljplan för ”Odarslöv 13 m.fl” är efter beslut av en mycket bred majoritet (borgare och socialdemokrater) i Byggnadsnämnden nu ute på samråd. Och denna detaljplan är ju inte vilken dussinplan som helst: det gäller ESS, en anläggning som – på gott och på ont – kommer att få en enormt stor betydelse för Lunds framtid. ESS-planen är utan tvekan den viktigaste planen för Lund under 2000-talets första två decennier. Inget bygge och ingen verksamhetsetablering kommer att under de närmaste decennierna påverka kommunen i tillnärmelsevis så stor omfattning.

En grannlaga uppgift
Att processa och besluta om en detaljplan för ESS-området är således en utomordentligt grannlaga uppgift för kommunens förtroendevalda. Det tarvar extra omsorg och extra eftertanke. Skulle man vilja tro. Byggnadsnämndens beslut har sålunda föregåtts av en omfattande genomlysning av problem och möjligheter, där varje enskildhet i planen har stötts och blötts i olika omgångar? Icke så!
   I stället hafsas en detaljplan fram. En detaljplan som praktiskt taget är renons på bindande detaljer. Lundaborna får nu försöka begrunda och ha synpunkter på en plan som är nästintill innehållslös. Dvs planen föreskriver inte som brukligt är placeringar och bestämmelser om byggnaders yta, höjd och utformning, ingenting om grönområden etc, ingenting om trafikföring för bil och spårväg. Kort uttryckt: detaljplanen saknar sådana föreskrifter som så att säga konstituerar själva begreppet detaljplan.

Ingen spårväg
Märk väl: detaljplanens bindande* del innehåller, i motsats till t ex Program för detaljplan från 2010 och i motsats till den tjusiga ”visionen” för Brunnshög ingenting om spårväg! Sådana ”detaljer” ska läggas till i ett senare skede, alltså i utställningsskedet! Sägs det. Av samma borgare som ofta med indignerat darr på stämman beskyller oppositionen för att komma med sina förslag till ändringar i detaljplaner för sent!

Förlorad helhet
En annan märklig hantering är att protokollets paragraf om ESS snabbjusterades redan dagen efter beslutet. Varför denna brådska kan man undra - det är långt kvar till möjlig byggstart och sålunda gott om tid för normal hantering.
   Till yttermera visso tas beslutet om detaljplan innan Fördjupning av översiktsplan för Brunnshögsområdet har antagits. Den normala gången är ju att Fördjupning av översiktsplan (om nu en sådan ska tas fram) föregår detaljplan. Men nu vänder borgarna uppochner på kuttingen och tar detaljplanen först. Och väl att märka: Fördjupning av översiktsplanen finns inom kort på Byggnadsnämndens bord så det hade gått utmärkt bra att invända detta plandokument för att få en bild av helheten Brunnshög, t ex vad gäller trafik och sammantagen miljöpåverkan. Men genom att ta en detaljplan utan att sätta in den i en helhet tillämpar man de ”små detaljplanernas tyranni” – en pusselbit i en helhet rycks ut ur sitt sammanhang och kopplas inte ihop med omgivningen. Helheten går förlorad.

Specialbehandling
Specialbehandlingen av denna detaljplan kan alltså sammanfattas i följande tre punkter:
  1. En detaljplan som i stort sett saknar föreskrifter. Byggnadskroppar, spårväg, cykelvägar och gator saknas, liksom kopplingen till omgivningen.
  2. Beslutsprotokollet snabbjusteras.
  3. Detaljplanen tas fram – tvärtemot gängse praxis och helt ologiskt – innan Fördjupning av översiktsplan har antagits.

MP, V och DV: Omarbeta planen!
Delar av den politiska oppositionen, MP, V och DV, ville inte att planen skulle sändas ut på samråd i det föreslagna skicket. Man yrkade att nämnden skulle skicka tillbaka förslaget till Stadsbyggnadskontoret för omarbetning så att spårvägen ritades in i planområdet, att gångavstånd till anläggningen mellan bilparkering och kollektivtrafikhållplatser blev ungefär lika långt (DV får inte yrka i nämnden). Vidare föreslog man att en dokumentation av anläggningens totala klimatpåverkan skulle genomföras och att en klimatkonsekvens- beskrivning för hela Brunnshögsområdet skulle genomföras innan planen antas.

Ett par hundar begravda
Och varför har nu borgarna hanterat planen på detta onormala sätt? Det finns minst ett par hundar begravda här. En begravd hund är frånvaron av spårväg. Här fordras det inte ett särskilt stort mått av politisk intelligens för att inse att bakgrunden är att borgarna har börjat  inse att de inte kan hålla sitt vallöfte om spårtrafik till Brunnshög och ESS. Men man försöker ännu en tid att hålla skenet uppe. T ex genom att det i textdelen till detaljplanen pratas om spårväg – men textdelen är bara lös ammunition, den är inte på något sätt bindande. Eller genom att i en protokollsanteckning beklaga att spårvägen inte finns med och uttrycka en önskan om en sådan. Ibland – vid för dem lägliga tillfällen – låtsas borgarna inte om att det är de som har makten.
   Tyvärr anslöt sig socialdemokraterna till de borgerligas detaljplaneförslag – om än under viss vånda, och med en protokollsanteckning om att de ville ha en spårväg inlagd i planen. Men varför borgarna har så bråttom att få fram en ofullständig detaljplan finns det för närvarande ingen bra förklaring till. De själva vill inte ens lämna en dålig förklaring. Här ligger ytterligare en jycke begravd.

Ingen spårväg med borgerlig majoritet?
Det är möjligt att det så småningom läggs in en spårväg och vagndepå i planen. Det är också möjligt och antagligen troligt, att spårvägen dyker upp i en annan plan, för området som ligger intill ESS, alltså långt från anläggningen. Då försvagas kollektivtrafikens konkurrenskraft gentemot biltrafiken. För bilparkeringarna – det kan man vara säker på – kommer att placeras utanför dörrarna till ESS och byggnaderna i den s k Vetenskapsbyn (”Scientic Village” som det heter på nylundensiska).
   Även om ett spårreservat kommer att ritas in i ett senare skede innebär ju detta tyvärr inte att det kommer att bli en spårväg. Borgarna har svikit sitt vallöfte om trafikstart för spårtrafiken 2014.
   Men alla löften och alla planer faller på att borgarna inte klarar av finansieringen. Min dystra spådom för framtiden är att det inte under detta decennium kommer att bli någon spårtrafik till Brunnshög och ESS – om borgarna får fortsatt majoritet. ESS blir ett lugubert och biltillvänt verksamhetsområde långt ute i Lunds periferi. Jag önskar verkligen att jag inte blir sannspådd!
Ulf Nymark

* En detaljplanehandling består av flera olika delar: planbeskrivning, genomförandebeskrivning, illustrationskarta m m – men det är enbart detaljplanekartan som är juridiskt bindande

Idiotismer, fatala? av Jörgen L

Ställd inför dagens makalösa utförslöpa ångrar man ett och annat ord, i otid. Och internationellt har vi nog bara sett början. Det gycklas med olycksprofeter och minusmaximalister - men räds nog tidens anpassning och tystnad långt mer. Allmänna kakafonin och ändlösa räckan diversioner oräknade, då. Klostret är en mänsklighetens lisa - för när globala tillvaron synes inrättad med sju dödssynderna som generalkoncept är själsfriden oavlåtligt hotad och andlighet ett potent subversivt intresse, med välgörande systemvältande potential. På mer tillvända fronten konstateras att den Goda Borgerlighetens Era (med oss till svans) är över, här i väst. Måtte dess intellektuellt präglade humanism överleva som frö samt i sinom tid slå rot med omständigheterna åter lägliga.

Betr. Lund ska vi noga minnas de politiker och kommunala funktionärer som stod bak Arkivets ombyggnad. Därjämte succesiva stadsruinens oavlåtliga expansion med specifikt Domkyrkotorgets ödslighet och naturkrig, jämte fläskiga arkitektoniska brackighet på gravar byggd. Så maxade infogprojekten varstans som på Sockerbruksområdet, nedom Värpinge gård samt på S:t Larsområdet där sista naturkriget inte minst gör sig gällande - i somras reste sig formliga vegetationsGulag efter totalröjningen. Därtill all annan prissökande smäckCourbusier, eller överskala för en nybefolkning vi icke önskar hit i en allt mer långträckande utarmning av landet och landskapet utanför denna febrigt sjuka, en av landets självförhäxade sk tillväxtorter. Och skulle Folkets Parkbyggnaden samt Godsmagasinet få stryka på foten lovas stadsbyggnadsdirektörens eget hus bulldozas med ved. inuti. Med Antihumanister förfares efter förtjänst - fick ved. ej härja fritt i Ystad? Vissa sossar har även gjort sig bemärkta förutom gänget på regerande kanten - ids vi ens efterforska vem aktiv resp. foglig? Med en TGV kan så vanprydande glasbron över till Anselms tegelpalats demoleras och ett titthål göras in i Klettes volyminösa k-råds gavelrum.

Betr. Godsmagasinet må sen påminnas om kamrater som ansett Armaturfabriken böra stryka på foten inför Utvecklingen, egna  världsregionens svar på Stalin. Bussar till övermått och tåg, speciellt på fyrspår och höghastighets är lika fel som bilism. Tron på Rörligheten, se där ännu en stalinism samt Obegränsad Urbanitet, dito - utgör förändringens onda och basala drivkrafter. Och andra kamrater lyriska inför att allt motstånd uppgivits mot banor och projekt som har fräckheten önskas utanför heliga hemstaden, norra hemisfärens självklara medelpunkt - vad piller går man på för sådan galen hängivenhet? Måtte Katastrofen komma mycket snart för människorna är helt snurriga, om nu av Bolmenvattnet eller vad. Drick kolsyrat källvatten - eller hämta själv!

Tack så till Bertil Egerö för relatera Wallerstein. Man undrar över all denna dagliga och stundliga vältar-propaganda mot sittande Syrienregim, i västliga offentliga som privata media - om ingen av centrala aktörerna önskar skifte!? Är det reflexlojalitet hos media systemspeglarna eller västexpansionism satt på autopilot, eller vad? På pappret ser upplägget alt. tillskapade hotspoten klart bra ut: Ryssland missgynnas på flera plan och Iran, kanske fatalt men sunni, Saudi samt Israel gynnas. Även Kina, till synes på väg överta Afrika kapitalistvägen (vad god skola måtte snegögingarna gått i ...) får sig en spark. Eller månne en slags lämmelaktiga oöverlagdhet som yttrar sig varstans, i detta nu? Global överbefolkning, inga storkrig på länge att pröva Darwins teser i - eller ett amImp som ser världsherravälde hägra vid horisonten? Nån stans kommer denna överhettade korstågsanda och svärmiska trosnit inför egna saken ifrån där en efter andra av internationella balans & ordningsskapande regelset jäme prövade principer i nästan entusism välts över ända, utan tanke om konsekvenserna. Journalister leker öppet propagandister och systemambassadörer, anstiftar och vägleder vapenverkan - samt får ovanpå allt priser för yrkesgärningen (Colvin, illegalt i landet och självvalt i krigszon). I sanning, västs alla olika typer nyfrälsta civilsoldater värda många divisioner och sofistikerade destruktionsplattformar, för travestera Generalsekr. ovan, då om påven. Och Susan Rice, USAs väl tyngsta diplomat enl. vedertagen rangrulla går på som bure tanten kort österrikisk mustasch - högt spel, slutar var? Men ton och ordval förvånar mest: röd flagg?

Har samman med andra påpekat samtidens småkusliga likheter med Viktorianska eran med framtidstron, teknologiska ruset, naturupptäckterna, koloniala strävandena, makalösa befolkningsökningen - oavsett Roslings statistik men ju en debatt för sig, jämte upprustningen hos centrala aktörer. Så alliansbyggena och den sorts nationella återförsäkrings strävanden vi nog bara sett början på, efter vad hänt sen Östblocket föll, inkl. ej minst nuklära oa WMD komplikationer. Så "gudaätten som störtades av Zeus" alltså den stora, starka och oövervinnerliga som gick på isberget 1912 - eller småsnöpliga strandraggarvarianten, vid Italien nyligen. Tiden är i sanning galen: jättekraftmöllor sim invaderar naturreservat och berövar landsbygden sin snart enda återstående resurs, tystnaden och friden undan sjuka tillväxtsamhället jämte plataner som fälls för en helt feltänkt spårväg till ett sen länge överbyggt Ideon mm, område. Men se Light Rail till Staffanstorp, Bjärred eller Skanör-Falsterbo fick vi inte - ej heller altbanor till korridoren Sthlm - Bryssel. Men dagen eller bäst natten nån klarsynt person kapar Stambanan vid pass norr Örtofta, om sker grundligt och ansvarsfullt så en fröjdefull nolltransportcirkus. Nån måste ta på sig dra ur kontakten till amokspektaklet.

Sist ska på tal om Wallerstein tipsas om "antibladet" Nexus som finns på SJ-kiosken. Överse blandade innehållet med cropcircles mm samt kolla istället exvis artikelserien kring (sorgligt alltmer urspårade) arabvåren. Även länk http://tinyurl.com/7e6elnj. Blott ögnat innehållet - en 70-talsradikal har sett allt förr. Hur kan landet ha en så lättbedragen journalistkår och notera både Katrine Kielos i GM Världen samt egna Hans Linde, glatt publikfriande. Tja, en vänster som hett önskar sig på vinnande sidan och, för det mesta, positiva nyheter ombedes byta ideologisk hemvist först. Allra sist undras om "oberoende nyhetsförmedling" ska övertyga om anspråkets korrekthet i gärning - eller via reklam. Vad wundermedel har väl makthavarna tillsatt världens Bolmenvatten för få en så stenkorkad/lättledd samlad befolkning?

Goda borgerligheten med sin flerhundraåriga, egenskapade kritiska offentlighet och formidabla liberala idealen, come back för kultursidorna är som bleka skuggor numera och vänstern skriver i Axess, antika marmorp¤ttarnas, ursäkta, husorgan. Och vem behöver sen diktatur om demokratin ger en överlägsen repression? Assad en liten dumbom ... De västinfluerade nätaktivister som lierat sig med sunniislamister med oklar lojalitet samt krigserfarenhet från exvis grannstaten borde fundera över sällskapet. Även Egyptens första fria parlamentsval sen Nasser(?) styrt från Riyad, som synes. I P1:s Konflikt får vi höra glimtar ur verkligheten som motsäger och intelligent kompletterar och pluraliserar, med få undantag massiva, enl. pht std krigskoncept västpropagandan, i TV's nyhetsprogram. Det är som brölloppet i Kanaan - för läskunniga eliten framgår vem brudgummen var.

Kulturtips

Albin Gromer (SE) LIVE - Turnépremiär
På Babel 24 februari kl 19:00.
Läs mer »

BALKAN NEW FILM FESTIVAL - WHITE WHITE WORLD
Filmvisning som ingår i BALKAN NEW FILM FESTIVAL - SERBIAN NEW CINEMA, 24 februari kl.18.30 på Inkonst
Läs mer »

Midnattsdopp - Ribersborgs kallbadhus
på Kallis 24 februari kl 19:30.
Läs mer »

Ernani
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino 25 februari. Repris 26 februari.
Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »

Ebbot Lundberg & Magnus Carlson med Augustifamiljen (SE) LIVE
På Babel 25 februari kl 20:00. Läs mer »

Elektra
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund. Lör 25 feb kl. 19:00
Läs mer »

King Ferus Mustafov med Süperstar Orkestrar
På Moriska Paviljongen den 25/2 kl 21:00.
Läs mer »

Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »

SNIPP SNAPP SNUT med Duvungarna
barnmusikal på Lunds Stadsteater 26 februari och på Victoriateatern 4 och 11 mars
Sön 26 feb kl. 13:00. Läs mer »

Trio con Brio
På Palladium 26 februari kl. 15.00
Läs mer »

Vargens Öga
Den 26/2, 4/3 & 25/3 på Södra Spyken, Lund.
På ett zoo står ett barn och en enögd gammal varg orörliga mot varandra, ansikte mot ansikte, öga mot öga. Men de ser förbi varandra. En dag sluter barnet sitt ena öga för att bli jämställd med vargen.
Sön 26 feb kl. 16:00. Läs mer »

MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Mån 27 feb kl. 10:30. Läs mer »

I betraktarens ögon
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 28 feb kl. 19:30. Läs mer »

Legenden om Sally Jones
Färgsprakande äventyrsteater för barn från 9 år. Premiär 28 februari på Teater 23.
Tis 28 feb kl. 18:00. Läs mer »

MANTA - Héla Fattoumi & Eric Lamoureux
På Dansstationen den 28/2 kl 19:30.
Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 28 feb kl. 16:00. Läs mer »

Talib Kweli (US) LIVE
På Babel 28 februari kl 19:30.
Läs mer »

Comedy of Errors
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino1 mars kl. 20:00.
Läs mer »

MACK 1/3 Jesper Rönndahl, Fredrik T Olsson
stand-up på La Couronne
Tor 01 mar kl. 20:00. Läs mer »

Skambyrån
Vanliga människor läser högt ur sina gamla dagböcker som en gång i tiden var superhemliga men som så här i efterhand lockar till stora skratt. Igenkänningsfaktorn är hög när tonårsvåndor i form av brev, låttexter och dagböcker kommer till allmän beskådan. På Moriska Paviljongen 1 mars kl. 20:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

2012-02-16

Vintervandring söndagen den 19 februari

Samling vid Källbybadets entré kl 10:00.
Tema: Höjeåns källor: bäckar, dagvatten och spillvatten. Ciceron Gunnar Stensson. Arrangörer: ABF och Klostergårdens byalag
Vattennivån i ån varierar snabbt. I januari var den 2 meter högre än under februaris köldperiod. Förberedelserna till utbyggnaden av det gamla BUP-området har lett till att hundratals träd fällts och jorden rensats på deras rotsystem, samtidigt som stora gräsbevuxna ytor asfalterats och  pilevallarna jämnats med marken. Detta har lett till en stark ökning av dagvattnet. Under hela den blöta hösten låg stora områden under vatten.

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 23 februari kl 13.00
Helgeands nye pastorsadjunkt Mikael Ögren berättar om hur han som ung präst ser på sin yrkesroll och på framtiden, och vad som har lett honom hit.

Torsdagskväll 23 februari i Helgeand 19.00
Boksamtal. Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Andra gången läser vi sid 55-100 i Mörkerseende, som finns att köpa för reapriset 29:- i Helgeands pastorsexpedition.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Film om Afghanistan

Sverige är ett land i krig.
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
Visas den 21 februari kl. 18.30
ABF Malmö Spånehusvägen 47
Speakerrösten är på engelska, ej textad till svenska.
   Filmen handler om de menneskelige og sociale konsekvenser, som følger i kølvandet på en krig. Børnene er de største ofre, udover de fysiske mén, er børnene også ofte stærkt traumatiseret, mange har mistet forældre, søskende eller hele familien.
Arr: Afghanistansolidaritet, Asylgruppen i Malmö och ABF Malmö
Affisch »

Israeli Apartheid Week 2012

“We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians” – Nelson Mandela
Välkomna till Israeli Apartheid Week 2012! Genom spännande föreläsningar, workshops och filmvisningar belyser vi Israels apartheidpolitik och den globala BDS rörelsen. Tillsammans med gäster från Sydafrika, Storbritannien och Palestina ges vi inblick i hur det är att leva under apartheid och vad vi kan göra för att stå upp för folkrätten.
Malmö / Lund
26/2 INVIGNING, SNACKS & FÖRMINGEL
26/2 SEMINARIUM: Globala BDS rörelsen
27/2 PANELDISKUSSION: Israelisk apartheid i
   Palestina
28/2 PANELDISKUSSION – Israelisk apartheid
   och Globala BDS rörelsen
1/3 FILM & SAMTAL: Roadmap To Apartheid
3/3 INSPIRATIONWORKSHOP: Hur går vi
   vidare efter Israeli Apartheid Week?
3/3 AVSLUTNINGSHÄNG PÅ SIMPAN
Läs mer »

Bosättare angrep Jan Björklund i Hebron
av Gunnar Stensson

Då Jan Björklund  i onsdags besökte Hebron under beskydd av israelisk militär och i sällskap med personal från UD och representanter för Israel och Palestina, överfölls han plötsligt av en kvinnlig bosättare som riktade flera slag mot honom. Slagen avvärjdes av hans livvakt.
   Bosättaren skrek att det var förbjudet för palestinier att passera in i bosättarnas område i Hebron. På murar och hus runt infarten stod bosättare med gevär och automatvapen.
   Befälhavaren för de israeliska soldaterna rådde Jan Björklund att avbryta besöket, ett råd som Björklund åtlydde.
   Hebron är den näst största staden i den ockuperade Västbanken. Förutom den lilla gruppen bosättare, som fungerar som en terrorgrupp, lever 170 000 palestinier i staden.
   Det var här Baruch Goldman 1994 steg in i en moské med bedjande palestinier och med sitt automatvapen skadade hundratals och mördade ett tjugutal. Goldman är en hjälte för många bosättare och ett av Anders Breiviks föredömen.
   Hebron är en stad med  stark religiös laddning eftersom Abrahams grav finns där. Både muslimer och judar räknar Abraham som sin stamfar.
   Under hösten 2011 besöktes Hebron också av Kent Ekeroth, SD.
   Jan Björklund ska idag, torsdagen 16/2, möta den palestinske premiärministern.

Rivningshysteri vid Lunds C av Mats Olsson

Det har skrivits och tyckts en hel del om förändringar vid stationen den senaste tiden. VB har därför valt att låna en artikel om detta från Mats Olssons blogg. VB vill anbefalla regelbundna besök på denna blogg, där finns ofta intressanta inlägg. Speciellt Mats kärva välkomnande av den nye s-ledaren föll redaktören i smaken.

Godsmagasinet föreslås rivas för att ge plats åt en bussgata.
Lunds centralstation behöver omgestaltas. Bakgrunden är den kraftiga ökningen av antalet resande och den förestående utbyggnaden av spårväg mellan centralen och Brunnshög. Resandeströmmen förväntas nästan fördubblas igen de närmaste tio åren.

I höstas presenterade tre team av arkitekter och stadsplanerare var sitt förslag till utformning. Alla förslagen är idérika, men ett av dem stack ut genom sin okänslighet gentemot befintlig bebyggelse. Tyvärr är det just detta förslag (Atkins m.fl) som stadsbyggnadsdirektören nu vill gå vidare med. Det innebär att godsmagasinet rivs till förmån för en bussgata och att tullhuset glasas in till oigenkännlighet.

Godsmagasinet uppfördes av Statens järnvägar åren 1857-59. Konsthistorikern Oscar Reuterswärd hävdade att magasinet genom sin epokgörande takkonstruktion är lika intressant som Lunds domkyrka ur byggnadshistorisk synpunkt. Sedan SJ lade ner godshanteringen vid Lunds central 1990 har magasinet byggts om och en rad verksamheter ryms nu inom det: Skånetrafikens biljettexpedition, restaurang, pressbyrå, frisör, Lundahoj och en uppskattad inomhus cykelparkering i två plan.

Förslaget att riva godsmagasinet är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, speciellt mot bakgrund av att goda alternativ finns. Att gå vidare med detta förslag är enbart ägnat åt att förlora tid och att skymma de realistiska förslag till utformning området runt Lunds centralstation som finns.

För övrigt borde biltrafiken på Bangatan tas bort från och med nästa vecka. Det är bussarna som syns mest, men det är privatbilismen som korkar igen hela området och skapar förseningar i busstrafiken.

Riksdagens utrikespolitiska debatt av Gunnar Stensson

”Dagen efter det palestinska valet kan den israeliska ockupationsarmén arrestera de palestinska delegaterna”
Det är Carl Bildts argument mot att erkänna Palestina i riksdagens utrikespolitiska debatt. Palestinierna uppfyller inte det svenska erkännandekravet om kontroll av det egna territoriet. Territoriet kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén. ”Det är den brutala verkligheten”
   Argumentet om kontroll av territoriet är svagt. Sverige har flera gånger frångått det som t ex i Kroatien 1992.
   Israel erkändes 1948 under pågående krig och långt innan några gränser fastslagits. Kravet om kontroll av territoriet ser ut som en särbehandling av palestinierna.
   Bildt gav dock starkt uttryck för sin önskan att ockupationen av Västbanken skall upphöra.

S, V, M,P och C  hävdar att Palestina uppfyller territoriekriteriet.
   De motiverade utförligt sin ståndpunkt i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet 15/2.
   Bildt svarade att det var att banalisera den brutala verkligheten.
   Flertalet folkrättsexperter, i Sverige Ove Bring, och de flesta av världens nationer menar, som oppositionen, att gränskriteriet är uppfyllt genom hänvisningen till 1967 års gränser.
   Det anser nog Bildt också. Syftet med hans argumentation var dels att dölja regeringens splittring och dels att samtidigt framhålla sin egen starkt kritiska inställning till den israeliska politiken.
   Det pinsamma är ju att Folkpartiet och Kristdemokraterna ensidigt sluter upp på Israels sida.

Jan Björklund har rest till Israel
för att visa Folkpartiets stöd för den israeliska politiken. Han kräver att det ska finnas ett fredsavtal före erkännandet och ger därmed Israel möjlighet fortsätta ockupationen genom att helt enkelt förhala fredsprocessen i oändlighet liksom under gångna decennier.
   Till Israel reste också Kent Ekeroth några månader tidigare för att understryka Sverigedemokraternas stöd till de israeliska bosättarna.

Israels bräckliga argument mot ett palestinskt FN-erkännande är att det står i motsättning till en förhandlingslösning.
En så gott som enhällig världsopinion underkänner argumentet. Tvärtom skulle FN-erkännande gynna fredsförhandlingarna genom att de båda parterna för första gången finge möjlighet att förhandla från likvärdiga positioner.
   Den ståndpunkten uttrycktes i utrikesdebatten insiktsfullt och nyanserat av Centerns Kerstin Lundgren.
   Urban Ahlin, S, var övertygad om att frågan skulle vara avförd från dagordningen vid nästa års utrikesdebatt. Sverige skulle då ha sällat sig till majoriteten av världens nationer genom att ha erkänt Palestina i FN:s generalförsamling.

Ingen vill störta Syriens president Assad
av Gunnar Stensson

Jo, de åtta svenska riksdagspartierna var på denna punkt helt eniga i riksdagens utrikespolitiska debatt.
   Immanuel Wallerstein analyserar i en krönika 15/2 den blodiga konflikten i Syrien, som snabbt håller på att övergå till ett regelrätt inbördeskrig. Det finns skäl att ta del av huvuddragen i hans analys.
Bashar Assad är världens mest impopulära person. Alla fördömer honom som en blodig tyrann. Till och med de som vägrar att fördöma honom uppmanar honom att söka en uppgörelse med motståndarsidan.
Varför ignorerar han råden och fortsätter det massiva våldet? Varför intervenerar ingen för att störta honom?
För att besvara frågorna måste vi först undersöka vilka hans starka sidor är.

Han har tillgång till en relativt stark armé och tycks ha stöd av ungefär halva befolkningen. Det framgår klart av Cecilia Uddéns intervjuer i Damaskus.
Regeringsmakten och arméledningen är i Alawisektens ledning. Det är en gren av Shia-islam. Alawiterna är en minoritetsgrupp som med rätta fruktar vad som skulle ske med dem om de gav upp makten. Denna fruktan tycks delas av de kristna, kurderna och druserna.
Men räcker detta för att Assad ska behålla makten? Hans regim befinner sig under ekonomisk press. Syriens fria armé får vapen av sunni-partierna i Irak och kanske också från Qatar. Fördömandena från en enig världsopinion blir allt högljuddare.
Problemet är att ingen av dem som skriker högst vill att han ska störtas. Låt oss gå igenom dem, en i taget.

Saudiarabien opponerar visserligen mot Assad, men fruktar den regering som kan komma att överta makten. I den oroliga situation som uppstår sedan Assad störtats skulle al Qaida antagligen finna fotfäste. Al Qaidas främsta mål är att störta den saudiska regeringen. Den saudiska slutsatsen blir alltså: ingen internationell intervention.

Israels ledning är besatt av Iran. Visserligen har den syriska regimen goda relationer med Iran. Men samtidigt är Syrien en relativt fredlig granne och en fredens ö för israelerna. Visst stöder Syrien Hizbollah, men Hizbollah har också varit stillsamma de senaste åren.
Varför skulle Israel vilja riskera ett sannolikt ganska turbulent Syrien efter det att Assad-regimen störtats? Vem kommer då utöva makten? Israel vill inte öka utrymmet för jihad-kampen mot Israel. Dessutom skulle Assads fall leda till oroligheter i det relativt lugna Libanon.

”USA ser inga bra valmöjligheter
– no good options – i Syrien”, hette det i en artikel i Washington Post den 11/2. USA vill i första hand störta regimen i Iran. Störtas Assadregimen i Syrien hotar en lång tid av instabilitet som i Irak.

Så när Ryssland inlade sitt veto
i säkerhetsrådet drog USA en suck av lättnad. Obama slapp hetsen från republikanerna.
Susan Rice, USA:s FN-ambassadör kunde ägna sig åt att klandra ryssarna. ”De är osmakliga”, sa hon diplomatiskt. Kina måste man behandla med större försiktighet. De sitter på den amerikanska skulden.

Frankrike då?
Utrikesminister Alain Juppé hör till dem som skriker högst. Men sända trupper? Du skojar väl? Ett val förestår och det är inte populärt att skicka ut soldater.

Turkiet har förbättrat relationerna
med arabstaterna. Turkiet vill inte ha ett krig vid sina gränser. Utrikesminister Ahmet Davutoglu har försäkrat: “Turkiet förser inga armédesertörer med vapen eller stöd.” Turkiet vill vara vän med alla. Turkiet har dessutom en kurdisk minoritet som en ny syrisk regering skulle kunna vilja stödja.

Så vem vill ingripa i Syrien? Kanske Qatar, men det är knappast någon militär stormakt.
De åtta svenska riksdagspartiernas enighet i kravet att Assad ska störtas lär heller knappast påverka situationen.
Slutsatsen blir att hur högljudd retoriken än är och hur fruktansvärt det syriska inbördeskriget än ter sig, så vill ingen i verkligheten att Assad ska störtas. Det sannolika är därför att han behåller makten.
Men ibland inträffar det osannolika.

Idag, 16/2,
behandlas ett resolutionsförslag om Syrien i FN:s generalförsamling. Det väntas gå igenom eftersom vetorätten inte gäller där.  Kina och Ryssland kan alltså inte stoppa resolutionen.
Av samma skäl kommer frågan om ett erkännande av Palestina senare upp i generalförsamlingen, där USA inte kan inlägga sitt veto.

Kulturtips

David Batra - ”Det här var ju tråkigt”.
På Palladium 18 februari kl 19:30.
Läs mer »

DOC LOUNGE SPECIAL: BIG BOYS GONE BANANAS!*
18 feb kl 20:00 på Moriskan
Exklusiv visning, fest & klubb! Läs mer »

Elektra
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund.
Lör 18 feb kl. 19:00. Läs mer »

MERA MAX - Teater Sagohuset
Den 18/2 Teater Sagohuset på Dansstationen, Palladium.
För barn 1-3 år och familj
Lör 18 feb kl. 11:00. Läs mer »

Nomaderna - walk your life av Monica Wilderoth (Östgötateatern)
Inkonst 18 och 19 februari
Lör 18 feb kl. 20:00. Läs mer »

Himmel och Pannkaka
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor.
19 februari på Södra Spyken i Lund
Sön 19 feb kl. 14:00. Läs mer »

I Mumindalen
En musikalisk resa i Tove Janssons förtrollade värld.
På Lunds stadsteater 19 februari kl 12:00.
Läs mer »

Ragnarök
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 11 februari. Repris 19 och 20 februari.
Sön 19 feb kl. 13:00. Läs mer »

Vilda Malmö - vinter- eller vårfåglar vid Klagshamns udde
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid sydkanten av kalkbrottet vid korsningen Badvägen/Stinsens väg söndag 19 februari kl. 07.30. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 feb kl. 16:00. Läs mer »

Oslipat: Improstandup
En standupkväll som är så oförutsägbar att inte ens komikerna själva vet hur det ska sluta. Med bl a Josefin Johansson och Kringlan Svensson. På Babel 22 februari kl 20:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

2012-02-09

Kajsas begravning

Vid Kajsa Theanders begravning lästes en dikt ur diktsamlingen ”Ordföljder” av Georg Theander, Kajsas far. Kajsa hade själv valt den. Karin Stensson läste.

Saga
Vet du att månen är en spindelhona,
och sommarskyn är hennes mjuka nät?
När dagen slocknar spinner hon en tät
förstulen vävnad över skogens krona.

Sen går hon som en rund och trind matrona
bland stjärnorna med tysta spindelfjät.
Och om du sitter med en katt i knät
så ser du nätet ovan fågelbona.

Där fastnar allt som längtar bort från jorden
och allt som våndas under himlens hatt
och månen dricker av dess blod var natt.

Ja, så är sagan. Vi som inte tror den,
vi sitter trygga omkring kaffeborden
och talar kunskapsfullt om ditt och datt.

Pianoafton

Helgeandskyrkan
lördag 11 feb kl 17
Mohan Zheng, piano

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 16 februari kl 13.00
Nichlas Vinsander berättar om BIS ”Barn i start”. Barn i Start (BIS) är en gruppverksamhet för barn och ungdomar som vill lära sig mer om sig själva, om asylprocessen och om hur det är att vara ny i Sverige. Verksamheten startades av Individuell Människohjälp i Latinamerika.
   Fokus ligger på deltagarnas egna känslor och syftet är att stärka barnen oavsett vilket land de kommer att växa upp i. BIS vänder sig till barn och ungdomar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.
   Verksamheten äger under våren rum i Helgeands församlingsgård, och diakonen Nichlas Vinsander (verksam på Diakonicentralen Ugglan) är en av dess ledare.

Torsdagskväll 16 februari i Helgeand 19.00
Film; Avatar
I Vilda västern i Nordamerika besegrades urinvånarna av den vite mannen. Nu är det rymdens tur. En förlamad marinkårssoldat transporteras till planeten Pandora för att kolonisera den. I den nya världen upptäcker han sitt ansvar för skapelsen och tvingas välja sida.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Vi behöver dig i Lund!

Vill du bli aktiv i Amnesty i Lund, eller bara veta mer om vad vi gör? Då är du välkommen på rekryteringsmöte den 16 februari. På mötet får du veta mer om hur Amnestys Lundagrupper arbetar och hur du kan engagera dig för mänskliga rättigheter här i Lund!
   Vi kommer att ha en presentation om Amnesty och representanter från alla våra grupper kommer att finnas på plats för att berätta om sitt arbete för dig som är intresserad av att bli mer aktiv. Vi söker också engagerade medlemmar till vår styrelse, framför allt till posten som kassör. Efteråt bjuder vi på fika och det kommer att finnas tid för frågor och mingel med grupperna.
   När: Torsdag den 16 februari klockan 18.30-20.30
   Plats: Amnestys lokaler på Östra Vallgatan 61

   Kontakt: Anja Ödman
Välkommen! Önskar Lundagruppern
Läs mer »

Film om Afghanistan

Sverige är ett land i krig.
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
Visas den 21 februari kl. 18.30
ABF Malmö Spånehusvägen 47
Speakerrösten är på engelska, ej textad till svenska.
   Filmen handler om de menneskelige og sociale konsekvenser, som følger i kølvandet på en krig. Børnene er de største ofre, udover de fysiske mén, er børnene også ofte stærkt traumatiseret, mange har mistet forældre, søskende eller hele familien.
Arr: Afghanistansolidaritet, Asylgruppen i Malmö och ABF Malmö
Affisch »

Pressgrannar

Ganska vidrig reaktion
”Det är naturligtvis inte välgörenhet samhället behöver. Det är rättvisa. Ur det perspektivet är reaktionen på förbundet ”Allt åt allas” överklassafari – en klassresa genom Stockholm – ganska vidrig. De besuttnas upprördhet över att för en gångs skull objektiveras säger oändligt mycket om växande klyftor i Sverige. Den ekonomiska elit som är van vid att sätta agendan tycks vara lätt att skaka i sina grundvalar.”
Ann Heberlein, Sydsvenskan 7/2

Breiviks främsta mål var att döda Gro Harlem Brundtland
”När jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på Utöya förstår jag hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar och nättidningar. Många delar Breiviks uppfattning att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten”
Maria Sveland i krönikan Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2

Friskolornas omsättning 26 miljarder av Gunnar Stensson

Lönsammast av friskoleföretagen är Praktiska (tidigare Baggium) med en avkastning på 12 procent. TV-programmet ”Sveriges bästa skitskola” konstaterade att Baggium-skolorna drev de värsta skitskolorna i landet. Den socialdemokratiske politiker som grundade dem har lämnat sina uppdrag och partiet. Han sitter och räknar sina pengar.
   Academedia är det största skolföretaget med 45 000 elever. De har gjort goda och skumma affärer med moderatstyrda Nacka kommun.
   Åren 2000 till 2011 ökade friskoleföretagens omsättning från 5 miljarder till 26 miljarder.
   Reklamvolym och reklamkostnader  för friskolorna ökar drastiskt, liksom reklamen för alkohol
Baksmälla väntar. Källa TT.

En översättare av Gunnar Stensson

Förlaget Daidalos presenterar flera för dagens samhällsdebatt synnerligen intressanta böcker i sin nya vårkatalog, som nyss kom med posten. Några exempel:
   Fattigdom och Kapitalism av Catharina, Lis och Hugo Soly;
   Häxor. Om häxförföljelse, sexualitet och människoproduktion, av Gunnar Heinsohn och Otto Stieger;
   Om makt, pengar och kapitalets globalisering av Giovanni Arrighi; och
   Nätsamhällets framväxt av Manuel Castells.
Ovannämnda böcker har det gemensamt är att de är översatta av Gunnar Sandin. De är samhällsvetenskapliga klassiker. De utgör bara en bråkdel av den viktiga politiska litteratur Gunnar har översatt de senaste 40 åren.

Optimism i Vänsterpartiet Lund av S.H.

Trogna veckobladsläsare väntar sig förmodligen en kort rapport från Vänsterpartiet Lunds årsmöte, så här är några rader. Årsmötet hölls lördagen den 4 februari med drygt fyrtio deltagare.
   Årsmötet präglades helt av den allmänna optimism och harmoni som har utbrutit i partiet efter valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Partiet har fått en ordförande som med kunskap, energi och trovärdighet kan framträda i media och i riksdagen. Samtidigt har det politiska innehållet i viss utsträckning förändrats, inte i riktning högerut men till ökad realism. Skärpan i kritiken mot alliansen och socialdemokratin har inte blivit mindre vilket framgår tydligt av paroller som Inget vinstintresse i välfärden och Nej till europakten.
   Förändringen i partitoppen med Sjöstedt, viceordföranden Ulla Andersson och nye partisekreteraren Aron Etzler är särskilt relevant för Lund. V är det mest aktiva oppositionspartiet i kommunalpolitiken men nådde i senaste valet inte de röstframgångar man kunde ha väntat sig. Här har vi också den unika situationen att det finns två vänsterpartier sedan en grupp bland de mest kunniga och erfarna lämnat V för att starta eget. Med det goda samarbetsklimat som finna mellan S, Mp, V och DV i lokalpolitiken är utsikterna inför valet 2014 goda.
   Kommunalpolitiken är V Lunds starkaste sida vilket tydligt framgick av årsedogörelserna på årsmötet. Sämre är det på det organisatoriska planet med klen mötesverksamhet och svårigheter att uppfylla de planer som ställts upp. På den punkten kan man nu förvänta sig en förbättring t.ex. med öppna lördagsmöten med tema som kan locka nya medlemmar. V Lund har nu 140 medlemmar och man ser fram mot en kraftig tillväxt. Partiet är väl synligt för lundaborna genom livlig aktivitet på lokalpressens insändarsidor och genom nyhetsbladet Politiken som nu i två år efter varje fullmäktigemöte delats ut i brevlådor och på stan. Upplagan är ca 2000, men skulle naturligtvis behöva vara 20000 för att ha genomslagskraft.
   Det blev lugna och sakliga diskussioner på årsmötet utan kontroverser. Som ny ordförande valdes med stor majoritet Lars Ohlsson, med kunskaper i bl.a. energi- och byggnadsfrågor liksom i äldreomsorgen. Han är redan ersättare i kommunfullmäktige och har gjort goda insatser både där och på partikongressen och får sägas företräda en hållning som samtidigt är pragmatisk och idémässigt förankrad. Som helhet på årsmötet: god stämning och optimism.

Brev till Jonas den 9 februari 2012 från Erik Kågström

Hej Jonas,
Välkommen som ordförande i mitt parti. Förväntningarna på dig är stora och alla vi andra i partiet måste lägga manken till för att dessa förväntningar inte skall komma på skam. Mina huvudintressen har sedan många år varit ekonomi och energifrågor. Om några av mina idéer eller synpunkter kan komma till nytta i partiets arbete så är det ju bra. Jag har publicerat det jag skrivit framför allt i den den socialistiska webbtidningen Veckobladet i Lund.
   Du hade i januari en bra artikel i DN om finanssektorn. Men man får inte bortse från de förändringar i den reala ekonomin som kan ha haft stor betydelse för den uppkomna krisen.
   När man inom vänstern pläderar för mera jämlikhet är det i regel rättviseaspekten som dominerar. Man försummar  att framhålla de negativa makroekonomiska följderna av stora inkomstskillnader. Flera okonventionella ekonomer (Joseph Stiglitz, Nouriel Roubini, Kemal Dervis m.fl.) har framhållit att den ökade ekonomiska ojämlikheten i alla länder i världen som blivit en följd av globalisering och avregleringar är en viktig orsak till den ekonomiska obalansen i världen. I USA, EU och Japan har löneandelen av förädlingsvärdet i ekonomierna minskat till 65%. Det har inneburit att efterfrågan på dessa marknader inte räckt till för de tjänster och varor som produceras.  Detsamma gäller överallt. Global aggregate demand skulle inte räcka till konsumtion av allt som produceras om inte många – individer som stater – lever över sina tilllgångar med lånade medel,  och om inte bankerna tar större risker i sin utlåning än de egentligen bör göra. Följden blir ackumulation av obetalbara skulder. Under 1900-talet kunde skulderna avskrivas vid konjunkturnedgångarna när mindre företag och mindre banker gick i konkurs. Under 2000-talet har de obetalbara skulderna ackumulerats i stora finansföretag – too big to fail – och sedan vältrats över på skattebetalarna.
   Under det just avslutade Davos-mötet visade många oro inför den ekonomiska framtiden. Någon undrade om 1900-talets kapitalism skulle kunna fungera under 2000-talet. Andra uttryckte bekymmer för arbetslösheten – framför allt för ungdomar – och den ökande ekonomiska ojämlikheten som riskerar att leda till social oro. Någon insikt i att ojämlikheten kan vara roten till det onda lyste med sin frånvaro.
   Att förklara sambandet ekonomisk ojämlikhet > otillräcklig efterfrågan > utebliven ekonomisk tillväxt (om det inte lånas till konsumtion) är kanske inte så enkelt. Men du Jonas får ju beröm för att vara pedagogisk så du klarar det nog.
   Enligt en rapport från OECD är Sverige det land bland industriländerna där den ekonomiska ojämlikheten ökat snabbast. Från ginikoefficienten 20 år 1985 till 26 vid den senaste mätningen.  Alliansens skattepolitik och försämring av socialförsäkringarna har naturligtvis bidragit till den utvecklingen som dock pågått även under socialdemokratiskt styre.  Sverige är fortfarande en av de mest jämlika länderna i världen men ändå bidrar vårt land till den globala ekonomiska obalansen. Liksom Tyskland och Kina har vi ett stort exportöverskott vilket möjliggörs av att andra länder har motsvarande importöverskott som ofta måste finansieras med skuldsättning.
   Ständig materiell ekonomisk tillväxt i sin nuvarande form är inte möjlig på sikt på grund av resursbrist och överbelastning på naturen men även i ett kommande samhälle med balanserat och hållbart resursutnyttjande är ekonomisk jämlikhet en självklar målsättning.
   En bra artikel om den makroekonomiska betydelsen av ojämlikhet fanns i Guardian  den 5. februari. Rekommenderas till studium.
Med kamratlig hälsning

Släng en dammsugare i reaktorn! av Nils Holgersson

Kärnkraftverken lägger av när det blir kallt. Då blir elen dyr. Tacka vet jag vindsnurrorna. De snurrade hela hösten och de snurrar nu. Blåser gör det hela tiden i Skåne. Det kallar jag driftsäkerhet! Sex stycken ser jag från Flackarp. Där borta ligger Barsebäck. Tur dom la ner det. Det skulle säkert stått still i den här kylan.
   Jag pratade med Jöns om detta. Han sa att jag var dum.
   ”Du begriper ju ingenting. Det är meningen att dom ska stanna så det ska bli ont om el. Då blir priset fem gånger högre.”, sa han.
   Nä, sa jag. Då får dom inte sälja nån el, ju.
   ”Jo, folk vill inte frysa ihjäl” sa han, ”Dom slänger in en dammsugare i reaktorn så tvärnitar den. Sen kan dom sälja brunkålsel och vilken skitel som helst och bara casha in. Såg du inte Uppdrag granskning igår?”

Klimathotet: är snabb omställning möjlig i en demokrati? av Bertil Egerö

Nyligen läste jag en skrift som gav nya insikter om USAs reaktion på 9/11 – Vita Husets mycket snabba och målmedvetna mobilisering för två större krig som ännu inte helt avslutats. I sin nya bok Civilisationens väg för Lester Brown från Earth Policy Institute en intressant diskussion om olika tänkbara svarsmodeller på hoten från miljöförändringarna i världen. En av dem, Pearl Harbour-modellen, gav mig direkta associationer till 9/11-politiken.
   För att rekapitulera: Fram till Japans attack den 7 december 1941 på USAs militärbas i Filippinerna, Pearl Harbour, lät USA europeerna utkämpa sitt krig själva. Men den japanska utmaningen lämnades inte obesvarad. Inom en månad efter attacken deklarerade president Roosevelt att den amerikanska produktionen nu skulle ställas in på att producera ”45 000 tanks, 60 000 flygplan och flera tusen handelsfartyg.” Bilindustrin förbjöds tillverka bilar, och många andra investeringar stoppades. Resultatet blev inte bara en snabb omläggning till produktion av stora mängder militär hårdvara, utan även en mobilisering av civilsamhället: ”Plötsligt ägnade sig folk åt återvinning och att odla upp alla möjliga tillgängliga jordlotter… Strategiska varor ransonerades, ändå blev 1942 ett rekordår i industriell produktion.”
   9/11 var på liknande sätt en utmaning mot den amerikanska självkänslan – att bli attackerad på hemmaplan nog till dess upplevts som otänkbart. Det öppnade också för att snabbt sätta demokratin ur spel, starta krig och orgaisera tortyr och fängelser sådana som Guantanamo.
   Lester Browns poäng är att även en demokrati kan lägga om kursen mycket snabbt. 1941-2 tog det USA bara några månader att lägga om industriproduktionen. ”Då”, säger Brown, ”kan man också strukturera om världens energihushållning under detta årtionde.”
   Visst kan man, under vissa förutsättningar och för en kortare period. När Gunnar Stensson i en VB-artikel i höstas påminde oss om hur man i Sverige levde under krigsåren, visade han vad som under yttre hot är möjligt i en demokrati. Problemet var bara att vi, liksom USA, återvände till en bekvämare livsstil så snart det yttre trycket lättade.
   Kuba, det enda landet som idag anses klara villkoren för hållbar utveckling, har hamnat i den positionen av yttre tvång. Så snart USAs illegala blockad upphör kommer många kubaner att vilja överge sin påtvingade spartanska livsstil.
   För att Pearl Harbour-modellen ska fungera i samband med hotande miljöförändringar krävs dels att de är tydliga – ”kan ses” – dels att de verkligen hotar nationella intressen. Snabbt stigande havsnivåer skulle kanske göra susen, medan vetenskapligt uppmätta växande utsläpp av koldioxid (tex när tundran börjar tina) inte gör det.
   Lester Brown granskar två modeller till. Tårtbottenmodellen handlar om ett växande tryck på förändring underifrån, med ’kloka’ politiska ledare som utnyttjar det trycket till att genomföra politiska förändringar. Kanske kan den fungera, men det kräver sannolikt att miljöförändringarna hotar ekonomiska intressen så allvarligt att de upplever sig tvingade att acceptera nödvänidga reformer.
   Den tredje modellen är hämtad från Berlinmurens fall. Den politiska ledningens legitimitet är helt urholkad, en massiv och växande rörelse för förändring från civilsamhället har växt fram – en process kanske inte helt olik vad som skedde i Nordafrika under året som gick. Men den politiska utvecklingen därefter är inte självklar, vare sig i Nordafrika eller i fallet med miljöfrågorna. Hur ska en ny politisk ledning svara? Hur går en omställning till en mindre ohållbar samhällsekonomi till, vilka krav ställer den på oss alla?
   Problemet med verkligt hotande miljöförändringar, som den globala uppvärmningen, är att de faktiskt går rätt långsamt. Då ”ser vi inte” hoten, då sker en både mental och praktiskt anpassning snarare än den radikala omläggning som krävs. Minns ni historien om grodan i kastrullen på den påslagna plattan? Hon njöt av att det kalla vattnet gradvis blev allt varmare. När det till sist blivit för varmt klarade hon inte längre att hoppa ur. Själv tänker jag på havssköldpaddorna som en gång började simma över ett mycket smalt sund mellan vad som idag är Amerika och Afrika, för att lägga sina ägg i den varma afrikanska sanden. Idag har de långt att simma, men de fortsätter.
   En gradvis förändring ger gradvisa anpassningar, inte de radikala reformer vi idag förstår måste göras. Kommer sådana förändringar att räcka för att klara vår civilisation som vi känner den idag, eller är loppet i praktiken kört?

Är pensionerna ett problem? av Sven-Hugo Mattsson

Det finns en prognos som säger att de barn som föds nu kommer att bli 90 år, i snitt, prognosen får anses rätt säker. Om prognosen slår in kommer Tella, Hedda, Mattis, Felix, Malva och Kjell-Åke att räkna med ett långt liv. Jag önskar att de får ett friskt och händelserikt liv. Hälften av gänget beräknas bli 100 år och jag kommer att åka ut till hemmet och bjuda dem på kaffe och bakelse (Napoleon) på högtidsdagen.
   Hur kan man göra detta till ett problem, varför problematisera denna framgångssaga som statministern gör. Om detta inträffar så är det ett facit på att vår välfärd fungerar. Varför stigmatisera de personer som inte ens orkar jobba till 50 eller 60 år.

Är det inte ett problem?
Nej! Det är åtminstone inget stort problem och framförallt har vi en erfarenhet hur vi kan lösa det, det finns dessutom fler lösningar än att jobba längre och det vet Fredrik Reinfeldt utmärkt väl. Vi har redan gjort det vi kanske behöver göra nu, vi har en erfarenhet. Mellan det att vi sjösatte ATP och fram till nu har vi just blivit 9 år äldre i snitt. I slutet av 50-talet blev vi 72 år i snitt, nu blir vi 81. Nu skall vi, enligt prognos, gå från 81 till 90 år, alltså exakt samma differens. Vi har fixat det genom att just jobba längre, höjt pensionsavgiften med 40 %, från 13- 18,5 % av lönen. Vi har numera också tjänstepension i en omfattning som vi inte hade på 50-talet, vi sparar också själv. Gör om allt detta en gång till, höj pensionsavgiften till 25 %, med början nu, gör det sakta men säkert. Säg att vi tar 30 år på oss, då blir höjningen måttlig per år. Då har vi säkrat ett pensionssystem till Tella och Hedda och gänget så de har en helt annan chans att med god flexibilitet gå i pension när de känner för det.

Varför denna absurditet?
Varför går då Reinfeldt ut med denna absurda siffra? Visst, det kommer kanske en tid när vi jobbar till 75, i snitt. Men siffran har ingen som helst relevans nu, inte på kanske 100 år, vi har dessutom lång tid och många kontrollstationer innan detta händer.
   Reinfeldt vill nog, innerst inte, inte ha något kollektivt pensionssystem, högern var ju emot ATP. Det är därför han nu utövar krypskytte mot vårt gemensamma system. Jag undrar hur många som startade ett pensionssparande när Reinfeldt gick ut med sitt budskap. Några dagar tidigare gick ju Pensionsmyndigheten ut och talade om att de som är 20 år nu behöver jobba tills de är 69 år för att få samma pension som nu. Det är tråkigt att en myndighet inte talar om att det finns alternativ till att jobba längre, till exempel höja pensionsavgiften.

Måste vi då inte jobba längre?

Nej! Däremot är det bra om vi gör det, de som kan. Redan nu jobbar vi längre upp i åldrarna och vi har förändrat systemet för att stimulera till detta, innan Reinfeldt blev statsminister. För drygt10 år sedan, i samband med att vi gick över från ATP till det vi har nu, höjde vi åldern när vi omfattas av ”lagen om anställningsskydd”, från 65 till 67 år. Det är bra, den som vill jobba längre skall ha möjlighet till detta. Ytterligare: det finns en morot för dem som jobbar efter 65 år i form av att man får dubbelt jobbavdrag. Det finns också en pensionsgrupp, med Alliansen och S, som säkert kommer att föreslå att vi blir las:ade fram till 69 år, vilket kommer att innebära att vi jobbar ännu längre. Jag undrar vad Alliansens företrädare i denna grupp tänker om Reinfeldt elefantinhopp?

Jobblinjen
Det finns också en piska i skattesystemet som innebär att den som lever på pension före 65 år har mer i skatt än samma person som är över 65 år och lever på pension. Skillnaden är 700 kr om bägge har en pension på 15.000 kr. Gå gärna in i en skattetabell och kolla, jämför kolumn 2 och 6. Detta är en bisarr konsekvens av Alliansens så kallade jobblinje. Pensionera dig för böveln inte före du är 65, för då står Alliansen och pekar med hela handen, talar om för dig hur du skall bete dig, du skall jobba längre, annars får du en staffskatt på 700 spänn. Snacka om att gå in i människors liv och bestämma!
   Så Vilda och Vera, Oscar och Hugo, Axel och Britt-Inger, se upp, välj en ny ledare som ger er mer än ett alternativ för att fixa en god allmän pension. Annars får ni jobba tills ni är 90 år.

PS! Jag hoppas få återkomma med det som är ett verkligt problem, att pensionerna inte är jämställda. DS!

Ska vi rädda kapitalismen? av Gunnar Stensson

Debattöversikt
Per T Ohlsson tycker inte oväntat det. Han är bekymrad. Kapitalismen är söndertrasad av bostadsbubbla, finanskris, inkomstklyftor, förmögenhetskoncentration, arbetslöshet och folkens misstro.
   En välutbildad generation unga håller på att förlora sina inkomstmöjligheter. Kapitalismen är i behov av frälsning. Bara den rikaste procenten gillar den.
   Något måste göras.

Kapitalism handlar om privat ägande. Privat ägande av kapital är mer eller mindre skadligt, mest mer.
   Marknadsekonomi är en helt annan sak. Den handlar om att effektivt fördela knappa resurser med utgångspunkt från pris och kvalitet.
   Det är viktigt att hålla de två begreppen isär, eftersom uppgiften är att befria marknadsekonomin från kapitalismen.
   Peter Wolodarski är överraskande inne på samma linje i söndags i en signerad ledare, som annars  huvudsakligen ägnas åt att fördöma Överklassafarin.
   Han förvånar sig över att vi har hög skatt på inkomst men ingen skatt alls på arv. Arvsskatten är 0. Peter W är anhängare av social rörlighet. De duktiga ska tjäna pengar och arbeta sig upp. För att konkurrensen ska bli likvärdig måste alla få samma start.
   Men så är det ju inte. Det finns en massa obegåvade latmaskar som ärver vad deras duktiga fäder arbetat ihop. Det är långt ifrån optimalt. Kolla ”Pappas pengar” i barnkanalen.
   Garanten för arvsrätten är kungen. Kungen ärver kronan. Det är mindre skadligt än att överklassen ärver företag och förmögenheter. Privat ägande leder till monopol, karteller och skattesmitning.
   Peter Wolodarski är förstås inte för expropriation, men alldeles tydligt anhängare av arvsskatt. Och det är ju åtminstone ett tuppfjät i strävan att befria marknaden från kapitalismen.

Kapitalismens fyra stadier
Sedan mitten av januari pågår en bred debatt om kapitalismen. Klas Eklund, den gamle maoisten och SKP-aren, nu bankexpert, initierade den i DN 14/1 med en skiss över fyra stadier i kapitalismens utveckling.
   Det första stadiet utgick från Adam Smith och handlade om fri konkurrens utan statlig inblandning. Modellen var tio potatishandlare som tävlar på samma marknad med pris och kvalitet. Billigast och bäst potatis vinner. Den modellen havererade i börskraschen 1929.
   Det andra stadiet utgick från John Maynard Keynes, den brittiske ekonomen. Politikerna skulle reglera ekonomin och skapa arbeten genom statliga investeringar.
   Det kommer inte funka på lång sikt, sa kritikerna. ”På lång sikt är vi alla döda,” sa Keynes. 1980 dog modellen stagflationsdöden.
   Det tredje stadiet handlade om att avreglera och ge kapitalisterna fritt spelrum. Eftersom det liknar det första stadiet brukar det kallas nyliberalism. Friedman stod för idéerna, Thatcher och Reagan för utförandet.
   Ett första försök gjordes i Chile sedan Kissinger krossat demokratin där 1973 så att Chicagopojkarna kunde husera fritt. Nyliberalismen pajade i bostadsbubblan 2008. I Sverige ser vi hur dess rester härja inom vård och skola. Carema. Nyliberalismen är pestsmittad men inte död än. Grekland kanske blir dess första offer.
   Klas Eklund hoppas på kapitalismens fjärde stadium, kapitalism 4.0. Det ska bli en kapitalism som tar socialt och ekologiskt ansvar och stabiliserar finansmarknaderna. Frivilligt? Fan tro´t.
   Någon, kanske Sachs, har sagt att hela den ekonomiska debatten mest handlar om hur vi ska kunna leva över våra tillgångar några år till.

Frihetlig demokratisk socialism
I måndags tog Johan Lönnroth till orda (DN 6/1). Han pekar på det optimistiska inslaget i Kommunistiska manifestet och Marx kluvna bild av kapitalisten som å ena sidan motor för snabb ekonomisk utveckling och å andra sidan utsugare av arbetarklassen.
   Nu socialiseras produktionsmedlen samtidigt som arbetets samhälleliga karaktär utvecklas i den riktning Karl Marx förutsett.
   I kunskapssamhället är kunskapen i de arbetandes hjärnor värdefullare än företagens fysiska tillgångar. Detta är de arbetande medvetna om. I högre och högre grad. De gör motstånd mot kapitalistiska och statsbyråkratiska hierarkier.
   Yttre tecken är Occupy-rörelsen men också demonstrationerna i Ryssland mot Putin, den arabiska våren och det framgångsrika motståndet mot makthavarna i det kinesiska Wukan. Johan Lönnroth är trosviss. Men, säger han, det tar något sekel innan vi når den frihetliga socialismen.

Tillväxten
Problemet med tillväxten hinner Johan Lönnroth inte med i sin korta artikel. (Mycket tyder på att han tvingats stryka i den).
   Vi vill leva över våra tillgångar. Vi vill förbruka framtiden i förtid. Vi kräver tillväxt. Efter oss syndafloden.
   Det tycks inte gå att vinna tilltro för en politik för att avskaffa tillväxten. Trots att vi vet att jordens resurser är  ändliga. Trots klimatförändring, energikris, vatten- och livsmedelskris och den globala folkökningen.
   Daniel Berg skriver att tillväxtkritikerna tycks föreställa sig en global jordbruksby.
   Låt oss acceptera en sådan vision. Men hur tar man sig från ett modernt överflödssamhälle till en global jordbruksby?
   En sådan förändring kan visserligen ske spontant, via naturkatastrofer, krig, strålningskatastrofer, massvält och farsoter. Men en sådan förändring är apokalyptisk och okontrollerbar, en sorts syndaflod, inte något politiskt program..
   I ”Myten om maskinen” är Alf Hornborg mer optimistisk. Han hänvisar till Tainter och skriver: ”Samhälleliga sammanbrott är kanske trots allt inte så skräckinjagande som vi föreställer oss. Det handlar ju egentligen om att avveckla onödigt komplex och dyrbar infrastruktur: byråkrati och teknik som kostar mer än den ger. De mer småskaliga samhällen (där har vi den globala byn som Daniel Berg avfärdade) som återstår efter sammanbrottet är ofta mer ändamålsenliga.”

Tillväxt mäts i BNP-ökning, ökad produktion och ökad konsumtion. Produktion innebär   omvandling av knappa naturresurser till värdelösa prylar som kastas och förgiftar miljön. Ungefär som de mänskliga skitproducenterna  omvandlar gåsleverpastej till skit.
   Ja, BNP handlar om varor, men faktiskt också om tjänster.
   Finns där en möjlighet? Kan BNP-begreppet och därmed tillväxtbegreppet omdefinieras?
   Kan det ersättas med ett begrepp som utesluter slit och släng liksom prylproduktion och prylkonsumtion, men inbegriper reparationer och underhåll?
   Ett nytt begrepp som inriktas på kollektiva investeringar i miljö, trafik, boende, förnybar energi osv, och där man satsar på sådant som inte kan planeras bort som läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, lärare, jordbrukare, forskare, konstnärer, skådespelare och musiker.
   Den vägen kan livskvaliteten kanske höjas samtidigt som exploateringen av kommande generationer minskar, vilket innebär en sorts reell tillväxt.

Soppköpen har dykt upp
”Kommer kapitalismen att överleva?” är rubriken på Kajsa Ekis Eklunds artikel i DN 7/12.
   ”Soppköken har åter dykt upp i Europa och USA i takt med att miljontals människor blivit arbetslösa och förlorat sina hem. Samtidigt är finanskrisen bra för klimatet.”
   Hon hänvisar till David Harveys ”Kapitalets gåta och kapitalismens kriser” som kommit ut på Daidalos förlag, och David Jonstads ”Kollaps – livet vid civilisationens slut”.
   ”Jag läser dem i ett kallt Aten, omsvept av allt i filtväg jag kan hitta,” skriver hon. ”Det råder brist på allt i Grekland med tomma kylskåp, skolor utan böcker, mängder av människor utan mat. Och detta trots att det varken saknas mat, böcker eller el.
   Den norske författaren Pål Steigen menar i sin bok ”En dag skall jorden bliva vår” att kapitalismen har nått gränsen för sin utsugning.”Själv förespråkar han  i stället en Kommunism 5.0 – en öppen och demokratisk kommunism med vidsträckt statligt ägande”, skriver Kajsa.
   Harvey är mer pessimistisk. Kapitalismen kan återskapa sig själv genom ”kreativ förstörelse” t ex ett stort krig. Det har hänt förr.
   Kampen fortsätter i alla media.

SVT Barnkanalen

VB rekommenderar serien ”Pappas pengar” av Erik Haag som startar på lördag.
Sonen Bröli drömmer om att ge sig ut i världen och klara sig själv. När han kommer hem till Stjärtnäs efter att ha blivit utkastad från en privatskola i Schweiz, börjar han fundera. Hur kan vi vara så rika fast vi inte jobbar? Vem städar hemma hos städerskan Saburi? Och hur kommer egentligen Saburi till jobbet, hon verkar inte ha någon privatchaufför som Pappa och Bröli?
Pappas pengar är en rolig serie för hela familjen.


Alla sätt att lära sig mer om hur klassamhället ser ut måste tas till vara. Är det dessutom roligt så varför inte bejaka sitt barnasinne.

Det räcker inte att grymta om Galten av Ulf Nymark

Om behovet av en parkeringsstrategi för stadskärnan



Bilden lånad från Sydsvenskan

Kvarteret Galten, dvs det kvarter som idag inrymmer Vårfruskolan och bussterminal för en del av Malmöbussarna, har åter blivit aktuellt för bebyggelse. I kvarteret ska enligt ett nyframtaget program för detaljplan byggas bostäder och lokaler för verksamheter, inklusive butiker och en ny skolbyggnad. Mest kontroversiellt med majoritetens förslag är förstås att det ska byggas en underjordisk p-anläggning. Detta är en synnerligen bred majoritet i kommunstyrelsen enig om. Majoriteten består i detta fall av samtliga borgerliga partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vänsterpartiet och DV säjer nej till ett p-garage i kv Galten, men – får man förmoda – ja till att kvarteret bebyggs.  Enligt Sydsvenskan innebär majoritetsbeslutet att parkeringsplatserna på Mårtenstorget kommer att plockas bort. Så då är det kanske inte så dumt med ett p-garage i Galten? Kanske vore det klokt att byta ett p-hus i Galten mot ett bilparkeringsfritt Mårtenstorg?

Missvisande i Sydsvenskan
I själva verket är majoritetens ställningstagande i kommunstyrelsen inte alls tydligt vad gäller Mårtenstorget. Sydsvenskans skriverier om att det finns enighet om att ta bort parkeringen på torget är direkt missvisande för att använda ett milt uttryck. I den text majoriteten enades om heter det att med en p-anläggning i Galten skulle parkeringen på Mårtenstorget ”troligtvis kunna ersättas eller begränsas” (min kursivering). Alltså ett till intet förpliktande ställningstagande beträffande framtida parkering på Mårtenstorget.

Mats I och II
Det finns skäl att gå tillbaka och se vad som sagt om parkering i stadskärnan, t ex i LundaMaTs I från 1997 och LundaMaTs II  som antogs 2006 (Här förkortas fortsättningsvis LundaMaTs till Mats). Båda förslagen framtagna och i princip antagna under rödgrön majoritet.
   Både Mats I och Mats II föreslår en p-strategi för stadskärnan. (Se t ex Mats I sid 102-104). Syftet med en p-strategi är att begränsa biltrafiken i centrum (och i kommunen). En p-strategi handlar enligt Mats om ”utbud och lokalisering av p-platser, p-avgifter och felparkeringsavgifter”. Den handlar också, förstås, om parkeringsnorm vid nybyggande och den omfattar alla typer av parkeringar, dvs. inte bara kommunens utan också privata parkeringsanläggningar och parkeringar vid verksamheter och arbetsplatser.  En sådan strategi saknas till dags dato fortfarande i Lund – 15 år efter den första Mats!  Borgarna är inte intresserade, inte heller Socialdemokraterna har varit det. Senast framtagande av p-strategi avvisades var vid Byggnadsnämndens sammanträde i januari.

P-hus i Galten – och minskad biltrafik
Mats I föreslår ett underjordiskt p-hus vid Mårtenstorget som en grund för en bilfri(are) innerstad. Ett p-garage vid Mårtenstorget behöver inte innebära mer biltrafik enligt Mats. Kombineras p-garaget med dels borttagande av kantstensparkeringar och andra markparkeringar i stadskärnan, dels med ett p-ledssystem och zonindelning kring p-hus som tvingande styr bilarna till anläggningarna kan biltrafiken kraftigt minskas. Samtidigt ges ändå möjlighet att nå stadskärnan med bil, men med förhindrad smit- och söktrafik. (Söktrafik  = bilister som letar efter en p-plats alldeles invid entrén till den tilltänkta målpunkten).
   Att möjligheten att i begränsad omfattning nå stadskärnan med bil bör finnas kvar är nödvändigt om man inte vill ge alltför stora konkurrensfördelar gentemot externa köpcentra och dito butikslador, hävdas Mats. Mats I tänker sig tre p-hus i centrala staden – garaget under Malmborgs, p-huset Färgaren och en underjordisk p-anläggning vid Mårtenstorget.

Borgerlig krav på p-anläggning
Så långt Mats. (Mats II upprepar i stort sett samma förslag som Mats I, men mera kortfattat). Hur har då de politiska partierna förhållit sig till denna del av Mats? Borgarna har länge velat ha ett p-garage under  Mårtenstorget eller i dess närhet. Detta utan att vidta några andra åtgärderna som föreslås i Mats’ parkeringsstrategi.  Om jag inte minns fel var ett p-hus under Mårtenstorget med en förbindelse till ytterligare en underjordisk p-anläggning i Galten ett vallöfte från borgarna i valet 2002. De rödgröna partierna (nåja, i varje fall några av dem) har förespråkat att också de verksamma delarna av Mats ska genomföras - som t ex de delar som ingår i en p-strategi - men talat väldigt tyst om Mats’ idé om ett p-hus under eller vid Mårtenstorget som ett led i strategin.

Ändrade förutsättningar
En del förutsättningar har förstås ändrats sedan Mats båda versioner antogs. P-anläggningen vid Västra Stationstorget och p-huset Stadsparken har tillkommit. Allmänhetens medvetenhet om biltrafikens många nackdelar har ökat, liksom tyvärr också biltrafiken. Stadskärnans konkurrenssituation gentemot externa köpanläggningar blivit allt mer till stadskärnans nackdel (Pilsåker, utbyggnaden av handeln vid Mobilia, biltillvända butiker utanför stadsdelarnas centrum etc).
   Så här ser alltså sammanfattningsvis de två olika linjerna såsom de drogs upp i kommunstyrelsen i förra veckan.

Majoritetens plattläggning
Majoritetens (S, MP, borgarna) gemensamma yttrande över programförslaget är alltså ja till programförslaget till detaljplan. Det innebär också ja till ett underjordiskt garage och eventuellt – synnerligen eventuellt - slopande av alla eller en del p-platser på Mårtenstorget. Visst är det möjligt att se en fördel med detta förslag, dvs om p-platserna på Mårtenstorget verkligen slopades. Men Mårtenstorget ligger inte inom det aktuella planområdet. Alla beslut om Mårtenstorget måste tas i särskild ordning och kan inte ingå i det planförslag som nu ligger. Några beslut om att i framtiden slopa p-platserna på torget har inte tagits. Inte heller har några överenskommelser om detta slutits, inga löften har utställts. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att S och MP svalt det gamla borgerliga förslaget om ett p-garage vid Mårtenstorget och mera biltrafik i stadskärnan med hull och hår. Plattläggning, med andra ord.

DV och V:s nej till p-garage
DV och V är positiva till att bebygga  kvarteret, men säjer nej till p-anläggning. Enligt min mening det enda rimliga ställningstagandet i varje fall så länge det inte finns garantier för att alla p-platser (utom för funktionshindrade) på och vid Mårtenstorget slopas.

Havererad centrumutredning
Båda förslagen har dock en gemensam nackdel, som delvis, men bara delvis, beror på planeringsprocessen. Nackdelen är att både majoritet och minoritet enbart ser till en liten del av ett helt trafiksystem. Trafik- och p-frågan i stadskärnan borde lösas genom ett helhetsgrepp. Och det var ju centrumutredningens huvuduppgift att ta ett helhetsgrepp över centrumfrågorna. Men borgarna har misskött denna utredning på ett fullständigt sanslöst sätt.
   När borgarna har visat sig oförmögna att hantera centrumfrågorna borde en klok rödgrön politik kunna erbjuda i varje fall ett delalternativ i form av en parkeringsstrategi för hela kommunen, inklusive stadskärnan. För stadskärnans vidkommande skulle stommen i en sådan (del-)strategi kunna vara följande:

Grunddrag i en parkeringsstrategi för stadskärnan
1. Tre eller fyra p-hus för bilparkering betjänar hela stadskärnan. Det är p-garaget vid Västra Station, Dammgården, Stadsparkens p-hus och den underjordiska anläggningen i kv Galten. P-huset Färgaren slopas och byggs om till bostäder och butiker. Man bör också överväga att stänga Dammgården och där också bygga bostäder. Centralgaraget vid Clemenstorget blir obrukbart genom stängning av Bangatan och Clemenstorgets södra sida för biltrafik. Konsum Mårtenstorgets parkering kan inte heller nyttjas eftersom Östra Mårtensgatan görs bilfri.
   2. Till de tre eller fyra p-husen styrs i princip all bilparkering genom ett tvingande p-ledssystem och zonindelning av staden. Dvs. hänvisning/vägvisning kombineras med trafikreglering (fysisk och juridisk) som omöjliggör smit- och söktrafik.
   3. I princip all gatumarkparkering – utom för funktionshindrades fordon - slopas i centrala staden, inklusive parkering på Mårtenstorget. Där det bedöms lämpligt att ha kvar markparkering för korttidsplatser marknadsanpassas priserna, dvs de sätts på en sådan nivå att det alltid i princip finns en ledig p-plats, dvs en kraftig höjning av p-avgifterna.
   Fördelarna med detta förslag är många: Större delen av stadskärnan kan göras bilfri (men för den sakens skull inte bussfri!) biltrafiken i stadskärnan minskar kraftigt och framkomligheten för bussar, cyklister och fotgängare ökar.  Fler mötesplatser för människor kan skapas, vi kan äntligen (!) få gågator, gatumiljön kan bli grönare och skönare. Allt detta ökar stadskärnans attraktivitet gentemot externa köpcentra.

Eftertanke och diskussion
En rödgrön majoritet borde, innan man säjer ja eller nej till en detaljplan för kv Galten kräva en parkerings- och trafikstrategi för hela stadskärnan. Alternativt kan centrumtrafikfrågorna ges en grundlig belysning i en fördjupning av översiktsplanen för stadskärnan. (Fast detta är en ganska omständlig process). En p-strategi skulle kunna ingå i en sådan fördjupning. Under alla omständigheter gäller det för de rödgröna att lyfta frågan över detaljplanens begränsande nivå och omfattning.
   Ett ja till p-garage i Galten på borgarnas villkor innebär med största sannolikhet ett kraftigt ökat biltrafiktryck på stadskärnan. Men ett blankt nej, men ett ja till att i övrigt bygga i kvarteret, ökar också biltrafiken, om än inte i samma utsträckning som majoritetens förslag. Ett nej måste kombineras med andra, positivt formulerade åtgärder. Att enbart grymta mot p-hus i Galten är inte fruktbart. Det finns verkligen behov av mera diskussion och eftertanke hos den rödgröna oppositionen. Hos ett par av oppositionspartierna tycks detta behov vara skriande.

Kulturtips

Den Starkare
Teaterhögskolan i Malmö spelar Strindberg på Café Simpan. Endast 3 föreställningar, 8-10 februari
Fre 10 feb kl. 20:00. Läs mer »

PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 10 feb kl. 19:00. Läs mer »

Ragnarök
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino 11 februari. Repris 12 februari.
Lör 11 feb kl. 18:00. Läs mer »

Cristina Branco - Fado Tango Saudade
En av vår tids största fadistor. Cristina Branco har en unik förmåga att tänja på de gränser för vad fado kan innehålla och vilka släktskap fado har med andra latinska musikaliska uttryck, 11 februari kl. 19:00 på Moriska Paviljongen. Läs mer »

Freddie Wadling
På Palladium 11 februari 19.30.
Läs mer »

Kontramusik
På Inkonst 11 februari kl 23:00.
Läs mer »

MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Sön 12 feb kl. 10:30. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 14 feb kl. 16:00 och Tor 16 feb kl. 16:00
Läs mer »

Middag med... Åsa Nilsonne
På Moriska Paviljongen 14 februari.
Tis 14 feb kl. 18:00 och 19:00.
Läs mer »

Duo Naranjo- Weurlander med gästartist Jonas Dominique
På Palladium 15 februari kl. 19.30
Läs mer »

LEONARDO DA VINCI: MÅLARE VID MILANOS HOV
På Biograf Spegeln och Kino 16 februari kl 20.00. Läs mer »

Freuds cigarr
En ny svensk musikal om Sigmund Freud. Gästspel av Stockholms MusikTeater. På Lunds Stadsteater 16 februari kl 19:00.
Läs mer »

Stanza 16/2
Stanza rivstartar årets säsong med läsningar av fyra efterlängtade författare: Sara Stridsberg, Mattias Alkberg, Jenny Tunedal och Linus Gårdfeldt. På Inkonst 16 februari kl 20:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »