Konsert
Fredag 8 dec kl 19
”Gaudete”
Nilstorpskören
Ad libitum
Ulf Ryde, dirigent
Christmas Carols Service
Lördag 9 dec kl 18
Helgeands- och Jubilatekören
Larsåke Sjöstedt, körledare
Maria Gunnlaugsdottir, präst
Advents- och julkonsert
Söndag 10 dec kl 15
Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-12-07
Palestinsk Familjeaktivitet
Till minnet av Balfour Deklarationen bjuder Palestinska Rättvisecentret, Palestinska Kvinnoföreningen, Palestinska Ungdomsföreningen samt Nyckeln Till Friheten in er till en familjekväll med varierat innehåll:
- Filmvisning om Balfourdeklarationen- Min farfar Kanan
- Mathörna med Palestinsk mat
- Tävlingar med utdelning av priser
- Barnmålningar
- Utställning av palestinsk kultur
- Traditionell folkdans (dabke) för barn
Datum: Lördagen den 9 december 2017
Var: Ibn Rushd Södras lokaler vid Fagerstagatan 1D i Malmö
Tid: Klockan 16:00 till 19:00
Läs mer på Facebook »
Röda Kapellet tar Liberation Music från New York till Lund
I maj 1969 samlade Charlie Haden New Yorks jazzelit för en skivsession under namnet Liberation Music Orchestra.
Haden tillhörde då och fram till sitt frånfälle 2014 den absoluta
eliten inom jazzen. Vid sidan av sina engagemang med jazzens främsta
fortsatte Haden att driva Liberation Music Orchestra, utifrån sitt
starka engagemang för solidaritet med förtryckta och för rättvisa i
världen, och senare även mot exploateringen av naturresurser och
klimathot. När det som mest behövdes lyckades han samla ihop folk till
en ny skivsession: på 1980-talet, när USA stödde diktatorer och
contras i Mellanamerika, och 2003 efter invasionen av Irak. Den senaste
konserten gavs efter Charlie Hadens bortgång och leddes av Carla Bley,
som varit med från första början och arrangerat praktiskt taget all
musik för orkestern.
Röda kapellet och Liberation Music
Röda Kapellet bildades under annat namn 1974, och har sedan dess gett sina medlemmar möjligheten att uttrycka sitt sociala och politiska engagemang i blåsmusik. Det kan verka förmätet, men vi vill ändå påstå att det finns likheter och beröringspunkter mellan LMO och RK. Naturligtvis rör det sig om kultur på helt olika nivåer och med vitt skilda förutsättningar, men det finns en gemensam syn på musikens samhälleliga uppgift. Denna delades också av den tyske kompositören Hanns Eisler, vars musik utgör en alldeles konkret beröringspunkt mellan de båda orkestrarna: LMOs första skiva innehåller bland annat Hanns Eislers Einheitsfrontlied, ett stycke som sedan länge funnits på Röda Kapellets repertoar i ett arrangemang skrivet för orkestern av tonsättaren Jonas Forssell. Denna låt är inte den enda som finns i båda orkestrarnas mappar.
Att det finns gott om beröringspunkter av skilda slag kommer vi att visa på vår konsert den 16 december, där vi tillsammans med gruppen Antimakassar spelar en del av den fantastiska musik som skapades av Liberation Music Orchestra och blandar den med valda delar ur Röda Kapellets repertoar. LMO-låtarna har arrangerats av den eminente saxofonisten Per Thornberg, som också kommer att medverka som solist.
Var? När?
Musiken spelas på Magle konserthus, Magle stora Kyrkogata 4 i Lund,
lördagen den 16 december kl. 18. Kassan öppnar 17.30. Entré 150 kr som
kan betalas kontant eller med Swish.Röda kapellet och Liberation Music
Röda Kapellet bildades under annat namn 1974, och har sedan dess gett sina medlemmar möjligheten att uttrycka sitt sociala och politiska engagemang i blåsmusik. Det kan verka förmätet, men vi vill ändå påstå att det finns likheter och beröringspunkter mellan LMO och RK. Naturligtvis rör det sig om kultur på helt olika nivåer och med vitt skilda förutsättningar, men det finns en gemensam syn på musikens samhälleliga uppgift. Denna delades också av den tyske kompositören Hanns Eisler, vars musik utgör en alldeles konkret beröringspunkt mellan de båda orkestrarna: LMOs första skiva innehåller bland annat Hanns Eislers Einheitsfrontlied, ett stycke som sedan länge funnits på Röda Kapellets repertoar i ett arrangemang skrivet för orkestern av tonsättaren Jonas Forssell. Denna låt är inte den enda som finns i båda orkestrarnas mappar.
Att det finns gott om beröringspunkter av skilda slag kommer vi att visa på vår konsert den 16 december, där vi tillsammans med gruppen Antimakassar spelar en del av den fantastiska musik som skapades av Liberation Music Orchestra och blandar den med valda delar ur Röda Kapellets repertoar. LMO-låtarna har arrangerats av den eminente saxofonisten Per Thornberg, som också kommer att medverka som solist.
Var? När?
Efter föreställningen så blir det som vanligt möjligt att vara med på Röda Kapellets (jul)buffé. Den måste förbeställas så om du vill vara med på buffén så tag kontakt med Lars Borgström. Den kostar också 150 kr.
Om Amineh Kakabaveh, så blev listan av Göran Persson
VB skrev en del om striden kring Amineh i
V:s stockholmsdistrikt förra veckan. Så här slutade striden: Amineh
togs in på riksdagslistan av medlemmarna mot valberedningens
rekommendation, Hon placerades dock på plats åtta, dvs på inte direkt
valbar plats till skillnad mot förra gången då hon stod på plats tre.
En inte alltför djärv gissning är att hon kommer att kryssas in i kraft
av sitt arbete mot hedersvåld och tillhörande kändisskap.
Att väljarna med kryss ändrar partimedlemmarnas prioritering av kandidater är som bekant känsligt i Vänsterpartiet. Vem minns inte allt spott och spe som drabbade den krysskampanj till förmån för Karin Svensson Smith som initierades och drevs av fr a vänsterpartister från Lund.
Vi kan nog se fram mot fler turer i striden om Aminehs plats i riksdagen om hon inte själv tröttnar på striden och/eller på sitt parti. Det var Mats Olsson som satte VB på spåret genom sina Facebook-kommentarer så han fick frågan om han hade något att tillägga. Så blev svaret:
”Nej, egentligen inte. Att Amineh röstades in på listan är trots allt ett sundhetstecken. Chanserna att hon blir inkryssad måste ses som mycket goda, vilket samtidigt kommer att fungera röstmaximerande för Vänsterpartiet. Det är bara att hoppas att Amineh inte tröttnar.”
Att väljarna med kryss ändrar partimedlemmarnas prioritering av kandidater är som bekant känsligt i Vänsterpartiet. Vem minns inte allt spott och spe som drabbade den krysskampanj till förmån för Karin Svensson Smith som initierades och drevs av fr a vänsterpartister från Lund.
Vi kan nog se fram mot fler turer i striden om Aminehs plats i riksdagen om hon inte själv tröttnar på striden och/eller på sitt parti. Det var Mats Olsson som satte VB på spåret genom sina Facebook-kommentarer så han fick frågan om han hade något att tillägga. Så blev svaret:
”Nej, egentligen inte. Att Amineh röstades in på listan är trots allt ett sundhetstecken. Chanserna att hon blir inkryssad måste ses som mycket goda, vilket samtidigt kommer att fungera röstmaximerande för Vänsterpartiet. Det är bara att hoppas att Amineh inte tröttnar.”
Dagsaktuellt från Palestina
Protesterande palestiner flyr undan tårgasattack från ockupationsarmén.
Omfattande protester på Väsbanken och i
Gaza mot Trumps erkännande av al-Quds/Jerusalem som Israels huvudstad.
Minst 22 personer skadade, varav en allvarligt. Hög Hamasledare varnar
för att erkännandet kan vara gnistan som tänder en ny intifada.
Källa och bild: Haaretz
Källa och bild: Haaretz
Mera om barn i Palestina av Ulf N
DCIP (Defense for Children International
Palestine) vars uppgifter Gunnar Olofssons text i huvudsak bygger på,
främjar och verkar för barns rättigheter i Palestina. Det är en från
myndigheterna fristående organisation. Det finns också andra
frivilligorganisationer i Palestina so verkar för barn och barns
utveckling. En sådan är ”Childrens Literature Resource Center”, med
huvudkontor i Ramallah. Organisationen verkar för att främja barns
läsförmåga och läslust. Detta framför allt genom att samarbeta med
bibliotekarier, lärare och föräldrar. Barn I Palestina hindras ofta av
operationer och åtgärder från den israeliska ockupationsmakten att gå
till skolan. För dessa barn är givetvis lässtimulanser extra viktiga.
Organisationen driver också ett förlag, ”Tamer Institute for Community
Education”.
Ett par titlar från Tamer Institute´s utgivning
Allra mest utsatt situation i Palestina och Israel har förmodligen beduinbarnen. Många beduingrupper har drivits bort från sina traditionella marker, där de kunnat ha sina hjordar av får och getter i bete. Vid vår resegrupps studieresa i Palestina i oktober i år besökte vi bland annat tvångsfördriven beduingrupp från Negev som nu slagits sej ner i provisoriska ”bostäder” intill en stor soptipp i al-Quds/Jerusalems utkanter. Denna beduingrupp driver en egen skola, som bränts ned två gånger av Israel. Skolen som nu fanns uppbyggd bestod av bildäck överkletade med lera. Den hade byggs upp utan stöd från vare sig Israel eller den palestinska myndigheten. (Mera om barns situation finns att läsa på DCIP:s hemsida, www.dci-palestine.org.)
Barnens lekmiljö i det provisoriska beduinlägret utanför al-Quds/Jerusalem.
Delar av bebyggelsen i det provisoriska beduinlägret.
Skolan, byggd av bildäck och lera.
Foto: Ulf Nymark
Sydsvenskan kommenterar Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad
Ledaren: ”Mycket av det som idag framställs som hugget i sten måste i morgon kunna betraktas som skrivet i vatten.” Mats Skogkär 7/12.
Nyheterna: ”Nu innebär beskedet från Trump om att flytta ambassaden till Jerusalem och erkänna hela staden som huvudstad i Israel att det blir omöjligt för Mahmoud Abbas och hans palestinska styre i Ramallah att göra upp med Israel under överskådlig tid.” Olle Lönnaeus 7/12
Ledarens åsikter strider ofta mot nyheternas fakta.
Nyheterna: ”Nu innebär beskedet från Trump om att flytta ambassaden till Jerusalem och erkänna hela staden som huvudstad i Israel att det blir omöjligt för Mahmoud Abbas och hans palestinska styre i Ramallah att göra upp med Israel under överskådlig tid.” Olle Lönnaeus 7/12
Ledarens åsikter strider ofta mot nyheternas fakta.
Om flyktingbarnen: Pengapåsen eller medmänsklighet?
av Ulf N
Kommunstyrelsesammanträdet i onsdags hade bland
sina sammanlagt 50 ärenden att behandla två ärenden rörande
ensamkommande asylsökande barn. Utgångspunkten var dels en motion från
Joakim Månsson Bengtsson, politisk vilde i fullmäktige, och ett
lundaförslag från Bertil Egerö. Förslagen går ut på att asylsökande
barn ska få bo kvar i kommunen under pågående överklagandeprocess i de
fall de har blivit åldersuppgraderade eller fått avslag på sin
asylansökan.
Styrelsens uppgift var nu att föreslå kommunfullmäktige
ett ställningstagande. Detta efter att fullmäktige haft båda ärenden
uppe vid sitt sammanträde i september. Då beslutade fullmäktige att
skicka tillbaka ärendet (”återremittera”) till kommunstyrelsen för att
återkomma med nytt förslag efter att riksdagen fattat beslut om
statsbudgeten. Fullmäktige ville få en klarare bild av kostnaderna för
kommunen.När ärendena nu åter kom på styrelsens bord visade det sig fortfarande vara oklart hur stort bidraget från staten blir. Detta ska dock vara klart när fullmäktige behandlar förslagen.
Miljöpartiet och Socialdemokraterna yrkade gemensamt följande:
Att föreslå kommunfullmäktige låta de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocess av asylärenden och åldersuppskrivningar.
Att överlåta till kommunfullmäktige att ta beslut angående finansieringen.
Förslaget fick stöd av V. De borgerliga yrkade på bordläggning, dvs att ärendet skulle tas upp på nytt igen i januari nästa år. När bordläggningsförslaget inte vann majoritet yrkade de på att styrelsen skulle föreslå fullmäktige att avslå MP/S-förslaget. Detta blev också kommunstyrelsens beslut eftersom SD – givetvis! – stödde avslagsyrkandet.
Hur som helst går nu ärendet vidare till kommunfullmäktigesammanträdet den 20 december. Kommer fullmäktige också att rösta ner förslaget att låta flyktingbarnen stanna i kommunen under överklagandeprocessen? Det beror helt och hållet på hur FNL kommer att ställa sig. FNL:s representant i styrelsen var inte närvarande vid onsdagssammanträdet. Så om inget av de borgerliga partierna ändrar uppfattning (vilket tyvärr inte är särskilt sannolikt) hänger det på FNL:s röster hur utfallet kommer att bli i fullmäktige: pengapåsen eller medmänsklighet?
Politik i vår tid av Staffan Lindberg
Elevintresse före Vinstintresse heter en
Facebook-sida med 3170 medlemmar. Så ser vårt politiska agerande ut
nuförtiden, vare sig det gäller flyktingar, eller andra viktiga
politikområden. Artiklar och Facebook, mm. Vi är inte ensamma röster i
öknen längre.
Jämfört med andra utomparlamentariska grupper som t ex de s.k. politiska experterna kan våra opinionsgrupper vara effektiva eftersom vi oftast är förankrade i ett politiskt läger. Det handlar om kunskap som makt. Våra synpunkter kan vara svåra att gå förbi. Ta t.ex. debatten om de ensamkommande, där fick helt enkelt Stefan Löfven ge sig.
Utmaningen handlar om tolkningsläget i hela samhället. Där krävs mer än Facebook-sidor som ”Demokratiska socialister” för att nå ut.
Hur ska vi rå på reklamen, den borgerliga dominansen av all tryckt press och andra media?
Svaret är ännu så länge demokratiska mass-partier. Men hur ska vi få liv och karisma i dem och deras budskap? Organisering i vardagslivet och på lokalplanet är ett måste.
Gå med i rörelsen – du behöver inte sälja hela din själ för det.
Hurra! av Staffan
Nu har vi på Lunds universitet tillgång till databasen
LexisNexis som innehåller nyheter från omkring 10 000 dagstidningar
från hela världen!
Nu kan vi nog inte komma längre. Vi
lever i en kultur där vi omedelbart kan veta allt utan att ens ge oss
tillkänna. Blir vi klokare av det? Fan troet!
I stället blir vi mera inneslutna i våra egna bubblor och privata rum där vi tror att ingen kommer åt oss. Vad har vi då för nytta av att kunna veta allt?
I stället blir vi mera inneslutna i våra egna bubblor och privata rum där vi tror att ingen kommer åt oss. Vad har vi då för nytta av att kunna veta allt?
Befriade områden i södra Lund av Gunnar Stensson
I mer än 50 år har Södra företagsområdet varit
en gated community utan insyn, ett inhägnat område med några
fabriksbyggnader och baracker men utan bostäder. De enda ingångarna är
några bevakade grindar längs Maskinvägen och Åkerlunds och Rausings
väg. Nattetid ligger området öde och tomt.
Det har alltid varit så. Man har trott att Åkerlund och Rausing för evigt utövade makten där.
Omedelbart söder om företagsområdet ligger reningsverket, också det ett inhägnat område som successivt vuxit i takt med Lunds tillväxt så att det nu täcker mer än en halv kilometer längs dammarna och Höje ås norra strand.
Skräpmarkerna utanför inhägnaderna har i 90 år varit utan all tillsyn och vård, frånsett att man nödtorftigt röjt undan slyet under den stora kraftledningen som korsar området, men som också ska bort.
Vi har gjort våra djungelvandringar i dessa områden där bokar, björkar, björnbär, nässlor och sly fått växa i nästan hundra år. De har en gång tillhört Källby och förekomsten av äppleträd, körsbärsträd, krusbärsbuskar, fläder och vinbär vittnar om att de är gammal kulturmark.
Det har alltid varit så. Man har trott att Åkerlund och Rausing för evigt utövade makten där.
Omedelbart söder om företagsområdet ligger reningsverket, också det ett inhägnat område som successivt vuxit i takt med Lunds tillväxt så att det nu täcker mer än en halv kilometer längs dammarna och Höje ås norra strand.
Skräpmarkerna utanför inhägnaderna har i 90 år varit utan all tillsyn och vård, frånsett att man nödtorftigt röjt undan slyet under den stora kraftledningen som korsar området, men som också ska bort.
Vi har gjort våra djungelvandringar i dessa områden där bokar, björkar, björnbär, nässlor och sly fått växa i nästan hundra år. De har en gång tillhört Källby och förekomsten av äppleträd, körsbärsträd, krusbärsbuskar, fläder och vinbär vittnar om att de är gammal kulturmark.
Tillsammans ockuperar Södra företagsområdet och Reningsverket en yta lika stor som centrala Lund. Men nu ska ockupationen hävas och hela området befrias när Källbystaden byggs.
Klostergårdsstationen som blir färdig 2024 ska bli centrum i Källbystaden. Den ska ligga vid Åkerlunds och Rausings väg intill den höga kontorsbyggnaden.
Den gamla kontorsbyggnaden kan komma att ersättas av Lunds sjätte gymnasium med plats för 2000 elever som kanske byggs där, meddelade Utbildningsnämndens ordförande Anders Ebbeson, MP, i Sydsvenskan härom veckan.
Gymnasister från Malmö, Arlöv, Åkarp och Hjärup stiger av tågen från söder medan tågen från norr är fyllda av gymnasister från Lund, Kävlinge och Eslöv. Gymnasisterna från Klostergården springer dit på fem minuter.
Runt gymnasiet och järnvägsstationen väster om järnvägen byggs nya bostäder och boulevarder. Korpfotbollsplanerna öster om järnvägen blir ett välbehövligt idrottsområde för det nya Klostergårdsgymnasiet.
Byggnadsnämndens ordförande Björn Abelsson, S, slog i en insändare i Sydsvenskan 22/11 fast att ”reningsverket flyttar till Malmö 2025”.
Då frigörs hela området norr om Höje å och dammarna. Där kan ett stort park- och friluftsområde anläggas på reningsverkstomten söder om bebyggelsen i det som nu kallas Södra företagsområdet.
Så befrias hela Källby!
När Finlands sak var vår av Staffan Lindberg
Nu är det hundra år sedan Finland fick sin frihet. Det var tack vare revolutionen i Ryssland.
Men friheten började med ett blodbad. Arbetarna var inspirerade av det som hände på andra sidan gränsen. Trovärdigheten i de ryska socialdemokraternas budskap var stark så här långt. Visst ryskt stöd i form av soldater blev det också.
Helsingfors och Tammerfors var de rödas fästen med pansartåg på räls mellan sig. Tänk om de vunnit! Då hade vi haft en annan historia.
Men friheten började med ett blodbad. Arbetarna var inspirerade av det som hände på andra sidan gränsen. Trovärdigheten i de ryska socialdemokraternas budskap var stark så här långt. Visst ryskt stöd i form av soldater blev det också.
Helsingfors och Tammerfors var de rödas fästen med pansartåg på räls mellan sig. Tänk om de vunnit! Då hade vi haft en annan historia.
Krafterna räckte inte mot de vita. De finländska borgarna och godsägarna hade stöd från Tyskland och Sverige. Det var ’vår sak’ då.
Slutligen omringades Tammerfors. De flesta krigsfångar avrättades. Det var bara att kämpa till sista droppen.
Spåren satt länge i som det skildras av Kjell Westö i boken Hägring 38.
20 år senare var det krig igen. Vinterkriget och fortsättningskriget med tyskarna och frivilliga svenskar på sin sida. Vår sak fortsatte.
Sedan kom finalen på de allierades sida. Det var inte vår sak då, med frivilliga eller så. Finnarna kunde plötsligt känna en befrielse efter 25 års elände. Man lyssnade på rysk musik och nynnade dess texter.
Någonstans måste fientligheterna till sists ha lagt sig och vi fick en mera enhetlig kultur. Där fanns inte längre plats för de tidigare så dominerande svenskfinnarna.
Finland blev en buffert och mjuk övergång gentemot Sovjet. Vi har nog mycket av fred att tacka finnarna för.
Jag har ”kusiner” i Åbo i Finland. De var krigsbarn hos min moster på Långstorps pensionat i Höör. De kom från fattig familj med sju barn. Deras bästa tid var då. De kom tillbaka i tonåren och har sedan hållit kontakten till denna dag. Vi har blivit goda vänner. Men ett ämne är tabu, inbördeskriget.
De kan ha förståelse för den röda sidan, sprungna ur fattigdomen. Jag vet inte. De är så tacksamma för sitt ”svenska” liv. Jag vill inte äventyra vår vänskap med detta. Jag förstår dem. Det är i nuet vi ska leva tillsammans.
6 december för hundra år sedan blev Finland självständigt
av Gunnar Stensson
Det blev också upptakten till ett inbördeskrig mellan röda
socialdemokrater och vita borgerliga. Svenska frivilliga anslöt sig till
den vita sidan när kriget bröt ut i slutet av januari 1918.
Den
svenska brigadens chef general Hjalmarsson var från Jönköping. Han brukade besöka min fars föräldrar i prästgården i Gränna.
De vita segrade med hjälp av en tysk interventionsstyrka i det avgörande slaget vid Tammerfors. Efter segern avrättades cirka 10 000 röda krigsfångar medan andra inspärrades i läger där de ofta svalt ihjäl. Grymheterna var kända och förfärade många svenskar.
Min far såg frivilligtåget avgå från Jönköping. Han var då 15 år. Han skrev senare några korta minnesanteckningar om ”den dystra våren 1918 med det finska inbördeskriget. Att den finländska överklassen, inte minst den svenskfinska, hade många försyndelser på sitt samvete mot arbetarklassen och mot arrendatorer och statare visste vi, men vi trodde den nya finska ledningen om att så småningom förändra förhållandena...
Som en stor efterlängtad dag firade vi Finlands självständighetsförklaring den 6 dec. 1917.
I Jönköping var jag med och såg när frivilligtåget gick och hörde hurraropen och ”Vårt land”. Den svenska brigadens chef general Hjalmarsson hade sitt födelsehem där. Sommaren 1919 var han hemma hos sin mor och besökte oss i prästgården i Gränna. I december samma år blev vi skakade av budet att mannen skjutit sig i sitt Stockholmshem. Hans kista kom en kväll strax före jul med ångaren Motala Express till Gränna hamn och fördes vid facklors sken till familjegraven på kyrkogården. Far tjänstgjorde vid gravsättningen och fick efteråt flera anonyma brev med bittra angrepp mot detta sitt betjänande av en man ”som inte bara var självmördare utan en massmördare.”
Harald Hjalmarsson var far till den senare högerledaren Jarl Hjalmarsson.
Engagemanget för Finland lever kvar i min släkt som har avlägsna förgreningar där. Julen 1940 då vinterkriget nyss brutit ut var jag 7 år och fick Fänrik Ståls sägner i julklapp. Far läste högt för mig och jag tyckte mest om dikten om Munter, särskilt raderna:
Stackars gubbe, ena armen
den är borta, hela barmen
full av skärvor från granaten.
Munter sade: Han sprack, den saten.
Det tyckte jag var lustigt. Då hade redan många finska barn kommit till Sverige. De som kom till oss hette Onni och Kerttu. De är nu döda, men jag har fortfarande finska vänner från den tiden.
Den
svenska brigadens chef general Hjalmarsson var från Jönköping. Han brukade besöka min fars föräldrar i prästgården i Gränna. De vita segrade med hjälp av en tysk interventionsstyrka i det avgörande slaget vid Tammerfors. Efter segern avrättades cirka 10 000 röda krigsfångar medan andra inspärrades i läger där de ofta svalt ihjäl. Grymheterna var kända och förfärade många svenskar.
Min far såg frivilligtåget avgå från Jönköping. Han var då 15 år. Han skrev senare några korta minnesanteckningar om ”den dystra våren 1918 med det finska inbördeskriget. Att den finländska överklassen, inte minst den svenskfinska, hade många försyndelser på sitt samvete mot arbetarklassen och mot arrendatorer och statare visste vi, men vi trodde den nya finska ledningen om att så småningom förändra förhållandena...
Som en stor efterlängtad dag firade vi Finlands självständighetsförklaring den 6 dec. 1917.
I Jönköping var jag med och såg när frivilligtåget gick och hörde hurraropen och ”Vårt land”. Den svenska brigadens chef general Hjalmarsson hade sitt födelsehem där. Sommaren 1919 var han hemma hos sin mor och besökte oss i prästgården i Gränna. I december samma år blev vi skakade av budet att mannen skjutit sig i sitt Stockholmshem. Hans kista kom en kväll strax före jul med ångaren Motala Express till Gränna hamn och fördes vid facklors sken till familjegraven på kyrkogården. Far tjänstgjorde vid gravsättningen och fick efteråt flera anonyma brev med bittra angrepp mot detta sitt betjänande av en man ”som inte bara var självmördare utan en massmördare.”
Harald Hjalmarsson var far till den senare högerledaren Jarl Hjalmarsson.
Engagemanget för Finland lever kvar i min släkt som har avlägsna förgreningar där. Julen 1940 då vinterkriget nyss brutit ut var jag 7 år och fick Fänrik Ståls sägner i julklapp. Far läste högt för mig och jag tyckte mest om dikten om Munter, särskilt raderna:
Stackars gubbe, ena armen
den är borta, hela barmen
full av skärvor från granaten.
Munter sade: Han sprack, den saten.
Det tyckte jag var lustigt. Då hade redan många finska barn kommit till Sverige. De som kom till oss hette Onni och Kerttu. De är nu döda, men jag har fortfarande finska vänner från den tiden.
”Värdens mest moraliska armé:” Så behandlas barnen på ockuperat område av Gunnar Olofsson
Palestinska barn misshandlas och
torteras inom det militära rättssystemet i Israel. Behandlingen av
barnen sker i strid med internationella regler om mänskliga rättigheter
och en rad konventioner som Israel undertecknat, och måste omedelbart
ändras. Det är slutsatserna i en rapport – ”No way to treat a child” -
av organisationen Defense for Children International - Palestine (DCIP),
som likt svenska Rädda Barnen verkar för barns rättigheter.
Två skilda rättssystem
Israel har i praktiken två skilda rättssystem. Ett civilt för israeliska barn och ett militärt för palestinska barn på det ockuperade Västbanken. I det civila systemet är man, som i Sverige, barn upp till 18 års ålder, har klara rättigheter vad gäller närvaro av advokat och föräldrar vid förhör och placeras normalt inte i fängelse utan tas om hand inom det civila sociala nätverket. I det militära systemet är man straffmyndig från 12 års ålder, fängslas och förhörs ofta utan närvaro av advokat eller föräldrar och placeras i fängelser tillsammans med vuxna kriminella. Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar. Varje år hanteras runt 700 barn inom det israeliska militära rättssystemet.
”Militärorder 1651” – upp till 20 års fängelse
FN:s Barnkonvention, som Israel undertecknat (1991), stadgar att ”inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff” (artikel 37). Palestinska barn arresteras ofta i sina hem mitt i natten, framför ögonen på sina familjer, förses med handfängsel och ögonbindlar, och transporteras på golvet i ett militärfordon till en polisstation i en olaglig israelisk bosättning där de misshandlas med slag och sparkar, och förödmjukas. De får ingen information om sina rättigheter eller vad de anklagas för, och föräldrar och syskon får inte veta vart de förts. Barnen förhörs utan närvaro av någon vuxen de kan lita på och ställs inför en militärdomstol där de får skriva på ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning mot soldater och militärfordon – brott som enligt ”Militärorder 1651” kan ge 20 års (!) fängelse. De spärras sedan in i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av sina anhöriga.
Barnen misshandlas
I DCIP:s undersökning av 429 fall hade 98 % av barnen fått sina händer bakbundna vid arresteringen, och 88 % försetts med ögonbindlar. 97 % fick ingen hjälp av advokat och 84 % blev aldrig informerade om sina rättigheter. 76 % av barnen hade utsatts för fysiskt våld, 70 % blivit kroppsvisiterade inpå bara skinnet, 73 % blivit nekade mat och vatten och 55 % vägrade tillgång till toalett.
Två skilda rättssystem
Israel har i praktiken två skilda rättssystem. Ett civilt för israeliska barn och ett militärt för palestinska barn på det ockuperade Västbanken. I det civila systemet är man, som i Sverige, barn upp till 18 års ålder, har klara rättigheter vad gäller närvaro av advokat och föräldrar vid förhör och placeras normalt inte i fängelse utan tas om hand inom det civila sociala nätverket. I det militära systemet är man straffmyndig från 12 års ålder, fängslas och förhörs ofta utan närvaro av advokat eller föräldrar och placeras i fängelser tillsammans med vuxna kriminella. Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar. Varje år hanteras runt 700 barn inom det israeliska militära rättssystemet.
”Militärorder 1651” – upp till 20 års fängelse
FN:s Barnkonvention, som Israel undertecknat (1991), stadgar att ”inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff” (artikel 37). Palestinska barn arresteras ofta i sina hem mitt i natten, framför ögonen på sina familjer, förses med handfängsel och ögonbindlar, och transporteras på golvet i ett militärfordon till en polisstation i en olaglig israelisk bosättning där de misshandlas med slag och sparkar, och förödmjukas. De får ingen information om sina rättigheter eller vad de anklagas för, och föräldrar och syskon får inte veta vart de förts. Barnen förhörs utan närvaro av någon vuxen de kan lita på och ställs inför en militärdomstol där de får skriva på ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning mot soldater och militärfordon – brott som enligt ”Militärorder 1651” kan ge 20 års (!) fängelse. De spärras sedan in i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av sina anhöriga.
Barnen misshandlas
I DCIP:s undersökning av 429 fall hade 98 % av barnen fått sina händer bakbundna vid arresteringen, och 88 % försetts med ögonbindlar. 97 % fick ingen hjälp av advokat och 84 % blev aldrig informerade om sina rättigheter. 76 % av barnen hade utsatts för fysiskt våld, 70 % blivit kroppsvisiterade inpå bara skinnet, 73 % blivit nekade mat och vatten och 55 % vägrade tillgång till toalett.
Häktning upp till ett år utan rättegång
Enligt israelisk civil rätt måste en rättsprocess mot en minderårig inledas inom 30 dagar. Palestinska barn kan däremot hållas häktade i upp till ett år utan rättegång, en period som sedan av domstol kan förlängas ytterligare. Ett mindre antal barn hålls inspärrade i så kallat ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom. Vissa barn förvaras i isoleringscell för kortare eller längre tid. I DCIP:s undersökning av 66 sådana fall resulterade behandlingen i över 90 % av fallen i ett ”erkännande”. Generellt bygger domarna i militärdomstolarna oftast inte på någon teknisk bevisning utan huvudsakligen på erkännanden som tvingats fram på olika sätt. Barn värvas också som angivare för att förmås att, mot lindring av eget straff, ange andra.
FN-kritik mot Israel
FN har vid flera tillfällen kritiserat Israels behandling av palestinska barn. 2002 uttryckte en FN-kommitté allvarlig oro över ”påståenden och klagomål om inhumant och kränkande förfarande och tortyr och misshandel av palestinska barn” under arrest, förhör och internering. Över 10 år senare sammanfattar en ny FN-undersökning (2014) att den enda skillnaden mot tidigare är att allt blivit värre, och en rapport (2015) av FN:s särskilda rapportör om den humanitära situationen i de ockuperade områdena, Makarim Wibisono, konstaterar att utbredd och systematisk misshandel av palestinska barn är ett allvarligt bekymmer och att ”straffrihet" för dessa brott troligen kan föreviga misshandel av barn i framtiden”.
Sverige måste agera i FN
DCIP kräver ett slut på detta. Palestinska barn anklagade för brott måste ha rätt att behandlas som barn, tas om hand inom ett normalt rättssystem och erhålla det stöd från anhöriga och civilsamhället som är en självklarhet i en demokrati. Israel har mycket att leva upp till om man på allvar vill bli respekterad i omvärlden. Sveriges regering, med sin nuvarande plats i FN:s säkerhetsråd, måste föra upp frågan på dagordningen och sätta press på Israel att leva upp till sina förpliktelser. Ockupationen och förtrycket av palestinierna måste upphöra, och landet bli en fungerande demokrati för alla sina medborgare i fred med Palestina.
NOT: Rubrik och mellanrubriker är VB:s.
66 år i skolan 71. Summering: 8. Klostergården och antropocen av Den Gamle
Att Sankt Lars privatiserades 1990
var katastrofalt. Realia som köpt den stora parken hävdade
privatiseringen genom att försöka hålla besökande borta. Gamla
patienter brukade samlas för midsommarfirande. De var inte välkomna.
Valborgsmässofirandet försvårades också. Hela parken och området söder
om Höje å förföll snabbt, särskilt festområdet med den stora paviljongen
som efter något årtionde revs. Samtidigt utformade Realia planer på
att exploatera Sankt Lars, bland annat genom att bygga ett stort
hotell.
Han såg utvecklingen på nära håll eftersom han fortsatte att ha studiecirklar i den byggnad som kallas ”kyrkan” under de år då patienterna flyttades ut för att vårdas i andra lokaler inne i Lund.
Hans intresse för stadsplanering hade väckts under den tid han studerade kulturgeografi. Klostergården är ett av de intressantaste områdena i Lund. Han satte sig in i de tankar som varit vägledande när Klostergården byggdes. Han blev sekreterare i Klostergårdens byalag och samverkade med dess ordförande Göte Bergström i försvaret av Sankt Lars-parken.
Bup, barn och ungdomspsykiatrin, hade sina byggnader i en stor inhägnad trädgård med många fruktträd och asfalterade gångar väster den egentliga parken. Anläggningen stod tom några år, trädgården förvildades och till slut revs husen. Ett bostadsområde skulle byggas på Källby ängar. Det var ett öppet landskap mellan Klostergården och Höje å med träddungar, pilevallar och gångstigar. Det var viktigt att naturvärdena bevarades. Planerna innebar en alldeles för stor exploatering.
Byalaget agerade för att kommunfullmäktige skulle begränsa utbyggnaden. Det var en omfattande kampanj som fick brett stöd men fullmäktige beslöt 2006 med knapp majoritet att genomföra utbyggnaden. Resultatet blev den lilla stad med tegelbyggnader i engelsk stil som nu är färdig.
Det hade funnits förslag att Asylens kasernliknande byggnader skulle rivas men i stället renoverades de och hyrdes ut till olika företag. HSB byggde bostäder i ett stort koloniområde vid de gamla tjänstebostäderna söder om Höje å.
Byggnaderna på lundasidan norr om ån hyrdes ut till friskolor. Under dagtid vistades hundratals anställda i företagen söder om ån och tusentals elever och lärare på lundasidan, men om natten var Sankt Lars folktomt. Morgnar och kvällar var trafiken kaotisk. Nya byggnader uppfördes och stora områden asfalterades för att rymma bilparkeringar.
Det ökade antalet hårdgjorda ytor i Sankt Lars och på Källby ängar tillsammans med Lunds starka tillväxt ledde till att Höje å snabbt svämmade över varje gång det blev ett kraftigt regn. Dagvattnet från Lund forsade ner i kulvertarna och från de nybyggda husen och parkeringsområdena vid Sankt Lars. I en aktuell broschyr från Lunds kommun står det att ”promenadvägen längs ån är knappt framkomlig efter stora regn”. Han blev ledamot i Höje ås vattenråd.
Han såg utvecklingen på nära håll eftersom han fortsatte att ha studiecirklar i den byggnad som kallas ”kyrkan” under de år då patienterna flyttades ut för att vårdas i andra lokaler inne i Lund.
Hans intresse för stadsplanering hade väckts under den tid han studerade kulturgeografi. Klostergården är ett av de intressantaste områdena i Lund. Han satte sig in i de tankar som varit vägledande när Klostergården byggdes. Han blev sekreterare i Klostergårdens byalag och samverkade med dess ordförande Göte Bergström i försvaret av Sankt Lars-parken.
Bup, barn och ungdomspsykiatrin, hade sina byggnader i en stor inhägnad trädgård med många fruktträd och asfalterade gångar väster den egentliga parken. Anläggningen stod tom några år, trädgården förvildades och till slut revs husen. Ett bostadsområde skulle byggas på Källby ängar. Det var ett öppet landskap mellan Klostergården och Höje å med träddungar, pilevallar och gångstigar. Det var viktigt att naturvärdena bevarades. Planerna innebar en alldeles för stor exploatering.
Byalaget agerade för att kommunfullmäktige skulle begränsa utbyggnaden. Det var en omfattande kampanj som fick brett stöd men fullmäktige beslöt 2006 med knapp majoritet att genomföra utbyggnaden. Resultatet blev den lilla stad med tegelbyggnader i engelsk stil som nu är färdig.
Det hade funnits förslag att Asylens kasernliknande byggnader skulle rivas men i stället renoverades de och hyrdes ut till olika företag. HSB byggde bostäder i ett stort koloniområde vid de gamla tjänstebostäderna söder om Höje å.
Byggnaderna på lundasidan norr om ån hyrdes ut till friskolor. Under dagtid vistades hundratals anställda i företagen söder om ån och tusentals elever och lärare på lundasidan, men om natten var Sankt Lars folktomt. Morgnar och kvällar var trafiken kaotisk. Nya byggnader uppfördes och stora områden asfalterades för att rymma bilparkeringar.
Det ökade antalet hårdgjorda ytor i Sankt Lars och på Källby ängar tillsammans med Lunds starka tillväxt ledde till att Höje å snabbt svämmade över varje gång det blev ett kraftigt regn. Dagvattnet från Lund forsade ner i kulvertarna och från de nybyggda husen och parkeringsområdena vid Sankt Lars. I en aktuell broschyr från Lunds kommun står det att ”promenadvägen längs ån är knappt framkomlig efter stora regn”. Han blev ledamot i Höje ås vattenråd.
När Arenastaden planerades norr om Klostergården var Klostergårdens byalag en part i diskussionerna. Byalaget hade egentligen ingen anledning att motsätta sig Arenastaden, eftersom dess huvuddel skulle ligga på den stora parkeringsplatsen vid Lunds BK:s fotbollsplan. Idén om ett ”skidbackehus” i form av en enda huslänga från ett krön på arton våningar var fascinerande. Men Byalaget var framför allt engagerat för det gröna stråket, promenadvägen längs med järnvägen ner till Höje å, som hade uttunnats redan i samband med att Arenan och Ishallen hade byggts. Han hade föreslagit en djurpassage på en smal bro genom det ganska vildvuxna koloniområdet norr om Södra ringen fram till stadsparken.
Byalaget konsulterades också när ”Mötesplats Klostergården” projekterades. Den tog många år. Mötesplatsen, och särskilt biblioteket, innebar en stor förbättring i Klostergården. Däremot blev träffpunkten för seniorer bortglömd, trots att den varit central i debatten eftersom den tidigare träffpunkten lagts ner av Folkpartiet tidigare. Seniorernas intressen underordnades ungdomarnas.
Den snabba tillväxten runt Klostergården och kampen för den gröna miljön sammanföll med klimatkrisen och det ökande hotet mot ”världssystemet”. Samtidigt som krigen förhärjade Mellanösterns länder höll den allt snabbare tillväxt som var det ekonomiska målet för mänskligheten på att inte bara uttömma jordens resurser utan också påverka balansen mellan naturkrafterna. Man började tala om ”antropocen”, människans epok, som höll på att förändra förutsättningarna för liv. Han blev alltmer engagerad. Han bodde ju på en av de platser som allra mest höll på att förändras.
Förändringstakten accelererade när utbyggnaden av järnvägen med två nya spår aktualiserades. Själva utbyggnaden var positiv eftersom den skulle minska satsningen på bilar och bilvägar. En station vid Klostergården skulle öka kollektivtrafiken i stället för bilismen. Men snart stod det klart att stationen skulle bli centrum för en helt ny stadsdel, Källbystaden, som skulle omfatta Klostergården, södra företagsområdet och det stora området runt reningsverket.
Alltifrån privatiseringen av Sankt Lars 1990 hade vandringar varit ett inslag i Byalagets verksamhet. Det gällde att visa vad som hotades. Nu var de viktigare än någonsin. I samarbete med Staffanstorp föreföll Lund nämligen planera att Källbystaden skulle utvidgas till att också omfatta åkermarken kring Flackarp.
2017-11-30
Vi närmar oss slutet!
I alla fall på året. Efter veckans nummer
återstår två till innan julfriden drabbar även VB. Om partierna bryter
sitt löfte att aldrig mer göra en decemberöverenskommelse så får vi
kanske skjuta upp friden.
Hur som helst så går vi på söndag in i advent och den röda stjärnan byter skepnad för ett tag.
red
Hur som helst så går vi på söndag in i advent och den röda stjärnan byter skepnad för ett tag.
red
Föredrag av Ulf Ekström
När: Den 5 december 2017 kl 19.00. Fri entré.
Var: ABF, Kiliansgatan 9, 3 tr, Lund
Arrangör: Vänortsföreningen Lund-León i samarbete med ABF
Doc Lounge Lund – season finale
Check it – Acceptance is worth fighting for
CHECK IT follows a group of African-American gay and transgender youth in one of Washington D.C.’s most violent neighborhoods who started their own street gang for protection after being subjected to constant torment and assault. Now in their twenties, the leaders of the gang are struggling to break free from the cycle and violence and poverty they've grown up in by creating their own fashion label in a bid to find a way off the streets.
At first glance, they seem unlikely gang-bangers. Some of the boys wear lipstick and mascara, some stilettos. They carry Louis Vuitton bags, but they also carry knives, brass knuckles and mace. As vulnerable gay and transgender youth, they’ve been shot, stabbed, and raped.
Once victims, they’ve now turned the tables, beating people into comas and stabbing enemies with ice picks. Started in 2009 by a group of bullied 9th graders, today these 14-22 year old gang members all have rap sheets riddled with assault, armed robbery and drug dealing charges.
Led by an ex-convict named Mo, Check It members are now creating their own clothing label, putting on fashion shows and working stints as runway models. But breaking the cycle of poverty and violence they’ve grown up in is a daunting task.
Life for the Check It can be brutal, but it’s also full of hope and an indomitable resilience. At its heart, CHECK IT explores the undying friendship that exists between these kids – an unbreakable bond that is tested every day as they fight to stand up for who they are in a community relentlessly trying to beat them down.
Time: Tue, 2017-12-05 19:00
Place: Mejeriet
Entrance: 80 kr (60 for students and seniors (pensionärer))
Trailer »
Manifestation för ensamkommandes rättigheter!
Onsdag den 6 december ska kommunfullmäktige ta beslut i de
ensamkommande som fyllt 18 års framtid. S och MP har än så länge inte
vågat ta ställning i denna frågan och nu måste civilsamhället sätta
press på dem och utkräva ansvar!
Hur ser situation i Lunds Kommun ut?
Lund kommun hade i augusti 2017 ansvar för 266 ensamkommande barn och unga; varav 170 har uppehållstillstånd och 96 är asylsökande. Av de 96 som fortfarande väntar på beslut beräknas ca 40 bli åldersuppskrivna. Åldersuppskrivningar är inte vunna i laga kraft, kommuner måste beakta att migrationsverkets beslut inte är slutgiltigt förens en domstol har fastställt det. Alltså kan kommunen avvisa en ungdom som faktiskt är under 18 år. Dessa ungdomar tvingas lämna sina boenden och den kommun där de har sina vänner, skola, och trygghet. Lunds överförmyndarnämnd har beslutat att dessa ungdomar har rätt till en god man så länge deras asylärende pågår trots åldersbedömningarna. Dock så förlorar ungdomarna resterande sociala trygghet i form av skola, socialsekreterare, vård, boende etc. då de inte längre anses vara kommunens ansvar.
46 av Sveriges 290 kommuner låter ungdomarna bo kvar på sina boenden medan deras ärende fortfarande pågår. Lunds kommun är inte en av dem. Detta vill vi ändra på!
Kom till stadshuset onsdagen den 6 december kl. 12:30 – 15:30 och hjälp politikerna att fatta rätt beslut!
Rädda Barnen Lund
Tamam Lund
Tillsammans för Lund
Flyktingar Lund
Ensamkommandes förbund
Stories of the refugees
Hur ser situation i Lunds Kommun ut?
Lund kommun hade i augusti 2017 ansvar för 266 ensamkommande barn och unga; varav 170 har uppehållstillstånd och 96 är asylsökande. Av de 96 som fortfarande väntar på beslut beräknas ca 40 bli åldersuppskrivna. Åldersuppskrivningar är inte vunna i laga kraft, kommuner måste beakta att migrationsverkets beslut inte är slutgiltigt förens en domstol har fastställt det. Alltså kan kommunen avvisa en ungdom som faktiskt är under 18 år. Dessa ungdomar tvingas lämna sina boenden och den kommun där de har sina vänner, skola, och trygghet. Lunds överförmyndarnämnd har beslutat att dessa ungdomar har rätt till en god man så länge deras asylärende pågår trots åldersbedömningarna. Dock så förlorar ungdomarna resterande sociala trygghet i form av skola, socialsekreterare, vård, boende etc. då de inte längre anses vara kommunens ansvar.
46 av Sveriges 290 kommuner låter ungdomarna bo kvar på sina boenden medan deras ärende fortfarande pågår. Lunds kommun är inte en av dem. Detta vill vi ändra på!
Kom till stadshuset onsdagen den 6 december kl. 12:30 – 15:30 och hjälp politikerna att fatta rätt beslut!
Rädda Barnen Lund
Tamam Lund
Tillsammans för Lund
Flyktingar Lund
Ensamkommandes förbund
Stories of the refugees
Konsert med Röda Kapellet
Den 16 december så kan man lyssna på Röda
Kapellet och Antimakassar som spelar musik av Charlie Haden och Carla
Bley. En föreställning kopplad till deras projekt Liberation Music Orchestra.
Vi kompletterar med annan musik av bl.a. Eisler. Allt under ledning av
Per Thornberg, tenorsaxofonist och en av Sveriges främsta
jazzpedagoger.
Det kommer att bli en kväll att minnas, tror vi.
Magle konserthus på Magle stora kyrkogata 4 i Lund. Entré 150 kr, kontant eller Swish.
Efter föreställningen så blir det som vanligt möjligt att
vara med på Röda Kapellets (jul)buffé. Den måste förbeställas så om du
vill vara med på buffén så tag kontakt med Lars Borgström. Den kostar också 150 kr. Det kommer att bli en kväll att minnas, tror vi.
Magle konserthus på Magle stora kyrkogata 4 i Lund. Entré 150 kr, kontant eller Swish.
Jesus möter moderata partiföreträdare
av Gunnar Stensson
Jesus träffade i söndags, på den så kallade Domsöndagen, några
Moderater som ville genomföra tiggeriförbud. De kom bland annat från
Staffanstorp, Vellinge och Göteborg.
Mötet slutade i öppen konflikt. Jesus sade: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” Matt 25.
Konflikten kanske kan lösas om de omvänder sig till den linje Jesus fastslog några månader tidigare med orden: ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.” Matt. 19.
I Göteborg blev tiggeriförbudet nedröstat av fullmäktige igår.
Mötet slutade i öppen konflikt. Jesus sade: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” Matt 25.
Konflikten kanske kan lösas om de omvänder sig till den linje Jesus fastslog några månader tidigare med orden: ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.” Matt. 19.
I Göteborg blev tiggeriförbudet nedröstat av fullmäktige igår.
Noterat i veckan
Rädda åkerjorden, kräver C och FNL.
De båda partierna nämner särskilt åkerjorden i sydöstra Lund, alltså Källby, samt Stångby och Ladugårdsmarken. Förtäta i stället, säger de. (SDS 30/11)
Klostergårdens byalag menar att den nya Källbystaden ska satsa på hög och tät bebyggelse omgiven av vidsträckta parker och strövområden. Som i Klostergården. Men stoppa Staffanstorps planer att bygga villor i Flackarp.
Så har vi då Liberalerna. De företräder Lunds mest penningstinna skatteplanerare och vill satsa på enfamiljsvillor i destruktiv tävlan med Staffanstorp om vem som kan föröda mest åkermark och åstadkomma mesta möjliga segregation.
Emil Jensen får region Skånes kulturpris.
”Han tar sig an stora frågor och den lilla människans belägenhet” står det i motiveringen. Vi gratulerar! Med sitt framträdande på Demokratisk vänsters, Vänsterpartiets, Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Feministiskt initiativs maktskiftesfestival i september 2014 bidrog Emil Jensen till ett maktskifte, i Lund och i Sverige.
De båda partierna nämner särskilt åkerjorden i sydöstra Lund, alltså Källby, samt Stångby och Ladugårdsmarken. Förtäta i stället, säger de. (SDS 30/11)
Klostergårdens byalag menar att den nya Källbystaden ska satsa på hög och tät bebyggelse omgiven av vidsträckta parker och strövområden. Som i Klostergården. Men stoppa Staffanstorps planer att bygga villor i Flackarp.
Så har vi då Liberalerna. De företräder Lunds mest penningstinna skatteplanerare och vill satsa på enfamiljsvillor i destruktiv tävlan med Staffanstorp om vem som kan föröda mest åkermark och åstadkomma mesta möjliga segregation.
Emil Jensen får region Skånes kulturpris.
”Han tar sig an stora frågor och den lilla människans belägenhet” står det i motiveringen. Vi gratulerar! Med sitt framträdande på Demokratisk vänsters, Vänsterpartiets, Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Feministiskt initiativs maktskiftesfestival i september 2014 bidrog Emil Jensen till ett maktskifte, i Lund och i Sverige.
Lunds översiktsplan, Källby-området av Gunnar Stensson
Synpunkter
1. Klostergårdsområdet öster om järnvägen är färdigbyggt och dess kvaliteter måste skyddas och utvecklas.
2. Källbystadens utbyggnad ska ske på industriområdet vid Klostergårdsstationen och det område som frigörs efter reningsverkets flytt.
3. Gröna stråket öster om järnvägen måste bevaras och utvecklas.
4. Korpfotbollsplanerna måste bevaras. Preliminära planer på ett nytt gymnasium med 2000 elever vid Åkerlunds och Rausings kontorsbyggnad gör fotbollsplanerna nödvändig för elevernas motion och idrott.
5. Koloniområdet Klosterlyckan måste bevaras.
6. Källbymöllas odlingslotter måste bevaras och utvecklas för att ge Klostergårdsborna fortsatt möjlighet till odling och rekreation.
7. Naturområdena och vandringsstråken längs Höje å måste bevaras och utvecklas.
8. Staffanstorps kommuns planer att bygga nya bostäder på åkermarken i Flackarp vid Lunds kommungräns måste stoppas eller begränsas.
Gunnar Stensson, ordförande i Klostergårdens byalag.
1. Klostergårdsområdet öster om järnvägen är färdigbyggt och dess kvaliteter måste skyddas och utvecklas.
2. Källbystadens utbyggnad ska ske på industriområdet vid Klostergårdsstationen och det område som frigörs efter reningsverkets flytt.
3. Gröna stråket öster om järnvägen måste bevaras och utvecklas.
4. Korpfotbollsplanerna måste bevaras. Preliminära planer på ett nytt gymnasium med 2000 elever vid Åkerlunds och Rausings kontorsbyggnad gör fotbollsplanerna nödvändig för elevernas motion och idrott.
5. Koloniområdet Klosterlyckan måste bevaras.
6. Källbymöllas odlingslotter måste bevaras och utvecklas för att ge Klostergårdsborna fortsatt möjlighet till odling och rekreation.
7. Naturområdena och vandringsstråken längs Höje å måste bevaras och utvecklas.
8. Staffanstorps kommuns planer att bygga nya bostäder på åkermarken i Flackarp vid Lunds kommungräns måste stoppas eller begränsas.
Gunnar Stensson, ordförande i Klostergårdens byalag.
”Det gäller livet” av Staffan Lindberg
Detta sa dom när jag var liten och någon svävade i livsfara. Det krävde omedelbar handling.
Nu är vi i ett sådant dramatiskt sammanhang i politiken. Den lavinartade #metoo rörelsen ställer det mesta på huvudet och tvingar oss alla att tänka om och göra något.
Det handlar om makt. Lärare måste tänka över det beroende som kan uppstå, överläge och underläge, och hur det påverkar olika möten och relationer. Öppen dörr är vad som gäller även när koncentrationen kan störas.
Men det handlar inte bara om rum och kroppar, det handlar mer om våra könsattityder och föreställningar. En ny tillit behövs som måste förankras genom nya erfarenheter, mer öppna och jämställda relationer.
Det är ett tillfälle som inte får rinna ut i sanden. Relationer måste omprövas, nya prioriteringar måste göras.
Nu är vi i ett sådant dramatiskt sammanhang i politiken. Den lavinartade #metoo rörelsen ställer det mesta på huvudet och tvingar oss alla att tänka om och göra något.
Det handlar om makt. Lärare måste tänka över det beroende som kan uppstå, överläge och underläge, och hur det påverkar olika möten och relationer. Öppen dörr är vad som gäller även när koncentrationen kan störas.
Men det handlar inte bara om rum och kroppar, det handlar mer om våra könsattityder och föreställningar. En ny tillit behövs som måste förankras genom nya erfarenheter, mer öppna och jämställda relationer.
Det är ett tillfälle som inte får rinna ut i sanden. Relationer måste omprövas, nya prioriteringar måste göras.
Upptrappad konflikt i Vänsterpartiet av Göran Persson
Det ser ut som om den långa konflikten
mellan Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet trappas upp igen. Konflikten
är gammal men det har rått vapenstillestånd i några månader efter samtal
mellan Amineh och partisekreterare Aron Etzler. Bakgrunden till den
konkreta konflikten är grovt uttryckt att Amineh tycker att partiet
relativiserar hedersförtrycket för att inte riskera att betraktas som
invandrar- eller islamfientligt. Den som vill fördjupa sig i frågan
hittar massor av material på nätet.
Konfliktorsaken är ur ett annat perspektiv gammal som gatan. Det har aldrig varit lätt att få ordning och enighet mellan det utom- och inomparlamentariska arbetet. Det finns mycket bakgrund i partihistorien för den som vill fördjupa sig på detta område.
Ingen av konfliktorsakerna ovan är lättlösta men visst går det att hitta bättre hanteringssätt än denna klassiska utfrysning av den som avviker från partilinjen. Att avstå från Aminehs kompetens är oförsvarligt, både med tanke på hennes politiska praktik och hennes unika bakgrund.
Hoppas att distriktet i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och inte antar valberedningens förslag. Att v i Lund dessutom riskerar att förlora en av sina dugligaste kommunalpolitiker på köpet gör inte det hela bättre.
VB har sökt Mats via mail för en kommentar som följer här:
Hej Göran,
Det finns kanske inte så mycket mer att säga just nu. Jag trodde att frågan var utagerad. Tills för några år sedan hävdade delar av partiledningen att det inte finns något som heter hedersrelaterat våld och förtryck. Sjöstedt har sedan dess gjort några ganska bra uttalanden som helt går på Aminehs linje. Sedan dess har kulturrelativisterna legat ganska lågt i debatten. Men det de inte kan vinna med argument tror de nu visst att de kan vinna i någon sorts utrensningsaktion. Det verkar som att många av dem som stått upp mot hedersförtryck blivit degraderade eller strukna från valberedningens förslag till listor i Stockholm, alltså även från kommunfullmäktige- och landstingslistorna.
Hela cirkusen i Stockholm sker mitt framför näsan på partiledningen och uppenbarligen med dess goda minne, valberedningen säger själv att de rådgjort med partiledningen om riksdagslistan. Detta handlar sist och slutligen om vad Vänsterpartiet ska vara för sorts parti: Ett brett och sekulärt parti för rättvisa och socialism eller en klubb för identitetspolitiskt navelskåderi.
Hälsning Mats
Konfliktorsaken är ur ett annat perspektiv gammal som gatan. Det har aldrig varit lätt att få ordning och enighet mellan det utom- och inomparlamentariska arbetet. Det finns mycket bakgrund i partihistorien för den som vill fördjupa sig på detta område.
Ingen av konfliktorsakerna ovan är lättlösta men visst går det att hitta bättre hanteringssätt än denna klassiska utfrysning av den som avviker från partilinjen. Att avstå från Aminehs kompetens är oförsvarligt, både med tanke på hennes politiska praktik och hennes unika bakgrund.
Hoppas att distriktet i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och inte antar valberedningens förslag. Att v i Lund dessutom riskerar att förlora en av sina dugligaste kommunalpolitiker på köpet gör inte det hela bättre.
VB har sökt Mats via mail för en kommentar som följer här:
Hej Göran,
Det finns kanske inte så mycket mer att säga just nu. Jag trodde att frågan var utagerad. Tills för några år sedan hävdade delar av partiledningen att det inte finns något som heter hedersrelaterat våld och förtryck. Sjöstedt har sedan dess gjort några ganska bra uttalanden som helt går på Aminehs linje. Sedan dess har kulturrelativisterna legat ganska lågt i debatten. Men det de inte kan vinna med argument tror de nu visst att de kan vinna i någon sorts utrensningsaktion. Det verkar som att många av dem som stått upp mot hedersförtryck blivit degraderade eller strukna från valberedningens förslag till listor i Stockholm, alltså även från kommunfullmäktige- och landstingslistorna.
Hela cirkusen i Stockholm sker mitt framför näsan på partiledningen och uppenbarligen med dess goda minne, valberedningen säger själv att de rådgjort med partiledningen om riksdagslistan. Detta handlar sist och slutligen om vad Vänsterpartiet ska vara för sorts parti: Ett brett och sekulärt parti för rättvisa och socialism eller en klubb för identitetspolitiskt navelskåderi.
Hälsning Mats
Amineh Kakabavehs inlägg:
Jag är ute i Skärholmens skolor och håller workshops för ungdomar sedan imorse. Och har nyss blivit uppringd av valberedningen för riksdagslistan för Vänsterpartiet i Storstockholm, som meddelade att valberedningen kommer att föreslå att jag helt sparkas ut från valsedeln.
Valberedningen är utsedd av distriktet i Storstockholm, men i en rapport skriver de att deras förslag föregås av intervjuer med partiledaren, partisekreteraren och gruppledaren. Detta är en valberedning vars arbete kantats av skandaler. En ledamot spred långa rättshaveristiska brev där jag och många fina partiveteraner smutskastades, samtidigt som han hyllade islamistiska predikanter. Han har sedan lämnat sitt uppdrag.
Att valberedningen efter sina samtal med partiledningen inte vill ha kvar mig på valbar plats är tyvärr ett kvitto på hur lite man värdesätter kampen mot hedersförtryck och alla kvinnor rättigheter. Att de inte ens vil ha mig kvar på listan visar att de vet om att väljarna skulle värdera mitt arbete på ett annat sätt och markera detta genom personkryss. Min och många andras kamp för att uppmärksamma förortens moralpoliser och invandrade kvinnors - och mäns kamp har gett resultat. Idag är denna kamp inskriven i regeringens avsiktsförklaring. Utvecklingen har sprungit förbi dem som tidigare under mandatperioden attackerade mig för att jag lyfte de här frågorna.
I partiets riktlinjer för valberedningsarbetet står det att valberedningen ska presentera ”ett förslag som får brett stöd av medlemmarna”. Istället har man nu valt att bortse från att jag nominerats av minst tolv partiföreningar och ett stort antal personliga nomineringar. Jag har alltid känt ett starkt stöd från Vänsterpartiets gräsrötter. Nomineringarna visar hur medlemmarna för Vänsterpartiet i Storstockholm värderat mitt arbete på ett helt annat sätt än valberedningen. I helgen bestämmer ombuden på valkonferensen hur listan ska se ut. Då avgör ombuden om man ska ta hänsyn till medlemmarnas nomineringar eller inte.
Om ni kommenterar detta inlägg så är det viktigt att ni håller en god samtalston.
Mats Olssons kommentarer:
Kommentar 1:
Det ser tyvärr ut att gå som kunde befaras. Med partiledningens goda minne vill V-Stockholm sparka Amineh från riksdagslistan på lördag. Om det blir så förlorar vänstern sin starkaste röst mot religiös fundamentalism och hedersförtryck. Om det blir så ska jag allvarligt överväga mitt 46-åriga partiengagemang.
Kommentar 2:
Som sagt, mycket hänger på vad V-Stockholm gör på lördag. Det är nog så att finns det inte plats för Amineh i Vänsterpartiet, då finns det inte plats för mig heller.
Boktips för den som vill veta mer om Amineh
Amineh – inte större än en kalasjnikov : från peshmerga till riksdagsledamot av
Amineh Kakabaveh, Johan Ohlson
Amineh, inte större än en Kalasjnikov är Amineh Kakabavehs häpnadsväckande livsberättelse.
För journalisten och författaren Johan Ohlson har hon berättat om sitt
liv från barndomens fattigdom i Iran till de senaste årens
feministiska, progressiva kamp med Vänsterpartiet.
Vid 13 års ålder lämnade Amineh sin analfabetiska familj i den kurdiska delen av Iran för att ansluta sig till peshmerga Komala och kampen för kurdernas rättigheter, demokrati och allas lika värde.
I fem år var hon en del av peshmergagerillan innan hon återigen gav sig av flyende undan dödshot. Efter ungefär ett år på flykt i Turkiet hon kom till Sverige som kvotflykting 1992. Här utbildade hon sig till socionom, tog en master i socialt arbete och filosofi och är idag tredjenamn på Vänsterpartiets riksdagslista.
Amineh kämpar hårt för tonårsflickors rätt att slippa våld, patriarkala strukturer och hedersförtryck, en kamp som hon har fått utföra i opposition mot ett oförstående svenskt samhälle men också i opposition med ledningen i sitt eget parti.
Amineh, inte större än en kalasjnikov är en gripande och näst intill ofattbar historia om överlevnad, strid och kamp men också om möten, förståelse och kärlek.
För journalisten och författaren Johan Ohlson har hon berättat om sitt
liv från barndomens fattigdom i Iran till de senaste årens
feministiska, progressiva kamp med Vänsterpartiet.Vid 13 års ålder lämnade Amineh sin analfabetiska familj i den kurdiska delen av Iran för att ansluta sig till peshmerga Komala och kampen för kurdernas rättigheter, demokrati och allas lika värde.
I fem år var hon en del av peshmergagerillan innan hon återigen gav sig av flyende undan dödshot. Efter ungefär ett år på flykt i Turkiet hon kom till Sverige som kvotflykting 1992. Här utbildade hon sig till socionom, tog en master i socialt arbete och filosofi och är idag tredjenamn på Vänsterpartiets riksdagslista.
Amineh kämpar hårt för tonårsflickors rätt att slippa våld, patriarkala strukturer och hedersförtryck, en kamp som hon har fått utföra i opposition mot ett oförstående svenskt samhälle men också i opposition med ledningen i sitt eget parti.
Amineh, inte större än en kalasjnikov är en gripande och näst intill ofattbar historia om överlevnad, strid och kamp men också om möten, förståelse och kärlek.
Observatoriet igen av Ann Schlyter
För två veckor sen skrev jag om Observatoriet
och om ett möte föreningen Gamla Lund inbjudit till. Då klargjordes att
byggnaden hade fått ett gott yttre underhåll och att en restaurering
av parken var planerad. Jag läste sen i Sydsvenskan att en arkeologisk
undersökning pågick för att klarlägga de ursprungliga parkgångarna, så
att parken skulle kunna återställas i ursprungligt skick.
Vad jag inte vetat var att även parken är kulturminne. Därmed faller många av de möjligheter vi, som deltog i EU-projektet Hybrid Parks, fantiserade och drömde om. Och ja, det blir säkert fint att ha både byggnad och park i ursprungligt skick. Men då borde man ju riva barackerna som tillkom på 50- och 70-talen.
Jag vet att stadsantikvarie Henrik Borg menar att alla byggnaderna tillsammans visar på astronomiinstitutionens utveckling, och att varje enskild byggnad vittnar om sin tid. Jag tycker ändå att barackernas rivning skulle höja parkens skönhetsvärde och användbarhet, om man till exempel fick länsstyrelsens lov att bygga en dansbana.
Till frågan som skulle debatteras på föreningen Gamla Lunds möte: Vad ska hända med observatoriebyggnaden? Mötesdeltagarna blev av Björn Abelsson lovade ett förslag inom två veckor från socialdemokraterna. Veckorna har passerat, men vi har inte sett något förslag. Hoppas det inte dröjer 17 år till.
Ann Schlyter
Vad jag inte vetat var att även parken är kulturminne. Därmed faller många av de möjligheter vi, som deltog i EU-projektet Hybrid Parks, fantiserade och drömde om. Och ja, det blir säkert fint att ha både byggnad och park i ursprungligt skick. Men då borde man ju riva barackerna som tillkom på 50- och 70-talen.
Jag vet att stadsantikvarie Henrik Borg menar att alla byggnaderna tillsammans visar på astronomiinstitutionens utveckling, och att varje enskild byggnad vittnar om sin tid. Jag tycker ändå att barackernas rivning skulle höja parkens skönhetsvärde och användbarhet, om man till exempel fick länsstyrelsens lov att bygga en dansbana.
Till frågan som skulle debatteras på föreningen Gamla Lunds möte: Vad ska hända med observatoriebyggnaden? Mötesdeltagarna blev av Björn Abelsson lovade ett förslag inom två veckor från socialdemokraterna. Veckorna har passerat, men vi har inte sett något förslag. Hoppas det inte dröjer 17 år till.
Ann Schlyter
Det är hög tid att vi ser till att observatoriet fylls av verksamhet
Vi kommer snart att presentera ett
förslag på hur vi ska få liv och aktiviteter i Observatoriet. Beklagar
att förslaget dröjt lite mer än tänkt, men den som väntar på något
gott…
Det viktiga är att vi snart får en verksamhet i observatoriet som både kan lyfta folklivet i stadsparken och göra de gamla byggnaderna tillgängliga för fler. Det har gått över 20 år sedan vi socialdemokrater fick igenom vårt förslag om att utvidga Stadsparken mot norr (1995-96), att införliva det gamla Stadsträdgårdsmästeriet i Stadsparken och Observatorieparken. Lyckade förändringar som var de första stegen mot den levande stadspark vi har idag. Vår vision då var att få in ett café i Observatoriet, ett förslag som av olika anledningar inte förverkligats.
Vi vill fortfarande ha in en öppen verksamhet i observatoriet som kan ge vår stadspark en ny mötesplats och dragplåster. Snart får ni vårt svar på hur…
Björn Abelson (S), ordförande Byggnadsnämnden i Lund
Det viktiga är att vi snart får en verksamhet i observatoriet som både kan lyfta folklivet i stadsparken och göra de gamla byggnaderna tillgängliga för fler. Det har gått över 20 år sedan vi socialdemokrater fick igenom vårt förslag om att utvidga Stadsparken mot norr (1995-96), att införliva det gamla Stadsträdgårdsmästeriet i Stadsparken och Observatorieparken. Lyckade förändringar som var de första stegen mot den levande stadspark vi har idag. Vår vision då var att få in ett café i Observatoriet, ett förslag som av olika anledningar inte förverkligats.
Vi vill fortfarande ha in en öppen verksamhet i observatoriet som kan ge vår stadspark en ny mötesplats och dragplåster. Snart får ni vårt svar på hur…
Björn Abelson (S), ordförande Byggnadsnämnden i Lund
Kvinnorna har sprungit om av Sven-Hugo Mattsson
Hon var första kvinnan som sprang Boston Maraton –
nu gör hon om det 50 år senare!
När jag blev intresserad av idrott, i
mitten på 50-talet, dominerade herrarna helt. Jag kommer ihåg många
herrar från den tiden men bara få kvinnor. Varför var det så? En
förklaring är att det fanns betydligt fler grenar för herrarna.
Kvinnorna spelade inte handboll, fotboll, bandy eller ishockey. I
friidrotten fanns 20 grenar för herrarna men bara 10 för kvinnorna.
Sålunda ansågs inte kvinnorna orka springa mer än 200 meter medan
herrarna sprang alla sträckor upp till maraton. Som en av våra stora
löpare uttryckte det: ”kvinnor blir bara snoriga om de springer
längre”. Sverige har varit ett hyfsat idrottsland så gott som alltid.
De har alltid tagit hem medaljer i OS och VM. Men våra kvinnor kom
först någon gång på 60-talet. Ett talande bevis för detta är att de
första 35 åren var det bara herrar som tog hem Svenska Dagbladet
bragdmedalj. Det kunde dock varit en kvinna under den här tiden,
Nora-Anna. Hon slog flera världsrekord 1945 på sin specialdistans 800
meter.
10 000 män
Om en ville åka Vasaloppet och var lundabo kunde en anmäla sig genom Lugi skidor. Här fanns den kände arkitekten Yngve Lundqvist. Yngve gjorde medaljer till var och en som åkte. 1975 var det kvinnoår men fortfarande nekades kvinnor i spåret. Då gjorde Yngve en medalj med texten: ”10.000 man i spåret – kvinnoåret”.
Kvinnorna är om
Men det har vänt. Nu tar kvinnorna oftare bragdmedaljen än männen. Om vi tittar på de senaste 20 åren har kvinnorna tagit hem medaljen 12 gånger. De senaste 10 åren har kvinnor tagit den 6 gånger. Jag tippar att en kvinna tar den i år också. Antingen Tove Alexandersson, världens bästa kvinnliga orienterare och som nu dominerar sporten. Jag kan också tänka mig att Sara Sjöström får den för andra gången, med alla sina världsrekord och VM-titlar.
Ett annat sätt att mäta är det faktum att i de olika grenarna är nu de svenska kvinnorna bättre än herrarna. I simning där kvinnorna dominerar och i orientering. I fotboll har kvinnorna tagit många mästerskapsmedaljer sen 1994 när herrarna tog medalj senast. På skidor har vi väl bara kvar Charlotte Kalla och Stina Nilsson, som är medaljkandidater inför stundande OS.
Vid de olympiska sommarspelen i fjor tog Sverige 11 medaljer, kvinnorna tog åtta och männen tre. Vi fick två guldmedaljer som togs av Sara Sjöström och Jenny Rissveds, cykel.
Är det hela ett mått på att Sverige har nått en bit på väg i jämställdhet?
10 000 män
Om en ville åka Vasaloppet och var lundabo kunde en anmäla sig genom Lugi skidor. Här fanns den kände arkitekten Yngve Lundqvist. Yngve gjorde medaljer till var och en som åkte. 1975 var det kvinnoår men fortfarande nekades kvinnor i spåret. Då gjorde Yngve en medalj med texten: ”10.000 man i spåret – kvinnoåret”.
Kvinnorna är om
Men det har vänt. Nu tar kvinnorna oftare bragdmedaljen än männen. Om vi tittar på de senaste 20 åren har kvinnorna tagit hem medaljen 12 gånger. De senaste 10 åren har kvinnor tagit den 6 gånger. Jag tippar att en kvinna tar den i år också. Antingen Tove Alexandersson, världens bästa kvinnliga orienterare och som nu dominerar sporten. Jag kan också tänka mig att Sara Sjöström får den för andra gången, med alla sina världsrekord och VM-titlar.
Ett annat sätt att mäta är det faktum att i de olika grenarna är nu de svenska kvinnorna bättre än herrarna. I simning där kvinnorna dominerar och i orientering. I fotboll har kvinnorna tagit många mästerskapsmedaljer sen 1994 när herrarna tog medalj senast. På skidor har vi väl bara kvar Charlotte Kalla och Stina Nilsson, som är medaljkandidater inför stundande OS.
Vid de olympiska sommarspelen i fjor tog Sverige 11 medaljer, kvinnorna tog åtta och männen tre. Vi fick två guldmedaljer som togs av Sara Sjöström och Jenny Rissveds, cykel.
En gymnasiedröm i november av Gunnar Stensson
Jag sitter vid köksbordet och ser ut över fotbollsplanerna bort mot
Åkerlund och Rausings röda kontorsbyggnad och fjärrvärmeverkets
speglande glasytor. Hundratals vita måsar och svarta kråkfåglar, råkor,
kajor och kråkor, hoppar omkring och hackar i gräset.
Sydsvenskans lundadel ligger framför mig. Det är den 21 november. Anders Ebbessons, MP, glada nuna tittar spefullt mot mig från tidningssidan.
Lunds sjätte gymnasieskola kan komma att byggas där den höga kontorsbyggnaden nu ligger. 2000 elever! Från Malmö, Burlöv och Hjärup kommer de åkande till den nya stationen. Och från Lunds C och Eslöv.
En hund skäller. Måsarna och kråkfåglarna flyger upp som ett novembermoln. Fotbollsplanerna behövs förstås för skolans idrottsundervisning. Så de får kanske vara kvar också efter 2024 när stationen är färdig. Och de planerade gymnastikhallarna vid Arenan kommer ju att ligga precis rätt.
Då kan tonåringarna i Klostergården – och den framtida Källbystaden - ta studenten i ett gymnasium ett stenkast hemifrån!
Det är kanske dags att bygga ut Klostergårdskolan till 1-9-skola?
Kanske inte. Det blir mycket bättre att bygga en högstadieskola i direkt anslutning till det nya gymnasiet.
Vad ska det nya gymnasiet heta för resten? Eric Hermelin - gymnasiet kanske. Eller Sankt Peters Klostergymnasium.
När den nya Källbystaden byggs kommer bostäderna i flerfamiljshusen närmast gymnasieskolan på andra sidan järnvägen bli eftertraktade av unga barnfamiljer.
Det blir en skola med tjogtals program och hundratals högutbildade lärare. Verklig valfrihet! Något helt annat än de torftiga privatgymnasierna med sina ensidiga inriktningar och likriktade kollegier.
Jag tar en klunk ur min kallnande kaffekopp. Jävla lunda-chauvinist! Du som jobbade 25 år i Malmö-skolorna fattar ju att det är fel att göra Lund till Skånes gymnasiestad.
Men ändå... Jag tömmer koppen.
Sydsvenskans lundadel ligger framför mig. Det är den 21 november. Anders Ebbessons, MP, glada nuna tittar spefullt mot mig från tidningssidan.
Lunds sjätte gymnasieskola kan komma att byggas där den höga kontorsbyggnaden nu ligger. 2000 elever! Från Malmö, Burlöv och Hjärup kommer de åkande till den nya stationen. Och från Lunds C och Eslöv.
En hund skäller. Måsarna och kråkfåglarna flyger upp som ett novembermoln. Fotbollsplanerna behövs förstås för skolans idrottsundervisning. Så de får kanske vara kvar också efter 2024 när stationen är färdig. Och de planerade gymnastikhallarna vid Arenan kommer ju att ligga precis rätt.
Då kan tonåringarna i Klostergården – och den framtida Källbystaden - ta studenten i ett gymnasium ett stenkast hemifrån!
Det är kanske dags att bygga ut Klostergårdskolan till 1-9-skola?
Kanske inte. Det blir mycket bättre att bygga en högstadieskola i direkt anslutning till det nya gymnasiet.
Vad ska det nya gymnasiet heta för resten? Eric Hermelin - gymnasiet kanske. Eller Sankt Peters Klostergymnasium.
När den nya Källbystaden byggs kommer bostäderna i flerfamiljshusen närmast gymnasieskolan på andra sidan järnvägen bli eftertraktade av unga barnfamiljer.
Det blir en skola med tjogtals program och hundratals högutbildade lärare. Verklig valfrihet! Något helt annat än de torftiga privatgymnasierna med sina ensidiga inriktningar och likriktade kollegier.
Jag tar en klunk ur min kallnande kaffekopp. Jävla lunda-chauvinist! Du som jobbade 25 år i Malmö-skolorna fattar ju att det är fel att göra Lund till Skånes gymnasiestad.
Men ändå... Jag tömmer koppen.
Kultur- och fritidstema på kommunfullmäktige
av Hanna Gunnarsson (v)
Då VB hade semester förra veckan så kan nedanstående text tyckas
lite sen. Ingen skugga skall dock falla på Hanna, hon levererade sin
rapport lika snabbt som vanligt.
Den andra stora kulturfrågan var kommunens nya biblioteksplan. Biblioteksplanen är ett läsvärt dokument där kommunens olika biblioteksverksamheter med utblickar mot de bibliotek som finns i Lund men som inte är kommunens (inom universitetet och på sjukhuset). I biblioteksplanen listas alla de stadsdelar som har ett folkbibliotek. I denna lista föreslog vänsterpartiet att även Nöbbelöv skulle läggas till så att biblioteksverksamheten där kan öppnas igen. Nöbbelövsborna har såklart högljutt protesterat mot stängningen av Nöbbelövs bibliotek. Där finns en biblioteksbyggnad, och den ska självklart vara öppen och användas! Den nya biblioteksplanen slår också fast att det ska finnas ett bibliotek i nya stadsdelen Brunnshög.
Andra viktiga ärenden på kommunfullmäktiges dagordning var ombyggnaden av gymnasieskolan Vipan och flytt av komvux dit samt kommunens stöd till härbärget för utsatta EU-medborgare.
Kommunfullmäktige 23/11 gick i
kulturen och fritidens tecken. Två av de stora frågorna var det årliga
beslutet om kultur- och fritidsnämndens taxor och avgifter samt
kommunens nya biblioteksplan.
I det stora dokumentet med avgifter finns en stor del av
kommunens lokaler, alla avgifter som finns på biblioteken och alla
entréavgifter till olika fritidsanläggningar. För vänsterpartiets del
är det viktigt att hålla nere avgifterna i kommunens olika verksamheter
och istället finansiera kulturen och fritidsverksamheten genom
skatten. Kommunskatten är visserligen inte progressiv, men den som
tjänar mer betalar också mer i skatt. Avgifterna är istället lika stora
för alla, oavsett inkomst (förutom vid de tillfällen som vi infört
rabatter, men det är ett trubbigt verktyg). Vänsterpartiet brukar därför
varje år föreslå ett antal sänkningar av avgifterna, framförallt att
simundervisningen ska vara kostnadsfri, entréavgifter till
Högevallsbadet ska sänkas samt avgifterna inom Kulturskolan ska sänkas.
Utöver detta protesterar vi mot avgiftshöjningar för skridskoåkning
och bowling och föreslår att avgifterna på Stadsbibliotekets toaletter
tas bort. Den andra stora kulturfrågan var kommunens nya biblioteksplan. Biblioteksplanen är ett läsvärt dokument där kommunens olika biblioteksverksamheter med utblickar mot de bibliotek som finns i Lund men som inte är kommunens (inom universitetet och på sjukhuset). I biblioteksplanen listas alla de stadsdelar som har ett folkbibliotek. I denna lista föreslog vänsterpartiet att även Nöbbelöv skulle läggas till så att biblioteksverksamheten där kan öppnas igen. Nöbbelövsborna har såklart högljutt protesterat mot stängningen av Nöbbelövs bibliotek. Där finns en biblioteksbyggnad, och den ska självklart vara öppen och användas! Den nya biblioteksplanen slår också fast att det ska finnas ett bibliotek i nya stadsdelen Brunnshög.
Andra viktiga ärenden på kommunfullmäktiges dagordning var ombyggnaden av gymnasieskolan Vipan och flytt av komvux dit samt kommunens stöd till härbärget för utsatta EU-medborgare.
Vänd dem inte ryggen av Staffan Lindberg
Ännu en artikel som legat länge hos VB. Uppenbarligen så har den gjort sin verkan ändå, åtminstonne delvis.
Öppet brev till Stefan Löfven
Staffan Lindberg
Medlem i Arbetarkommunen i Lund och Socialdemokrater för tro och solidaritet i Lund
Öppet brev till Stefan Löfven
Vänd dem inte ryggen är titeln på en
film på femitotalet om de svarta i USA. Det var en snaggad stenhård
Glen Ford som drev frågan. Det blev bussning av de svarta eleverna till
de vitas skolor.
Nu är vi i samma situation. Vi har 2015 tagit emot över många Ensamkommande barn från krigen i den muslimska världen. De har kommit och tagits om hand, börjat i skolan, fått kompisar och börjat lära sig svenska. Under tiden har de hunnit fylla arton år och kommunerna vill inte hjälpa dem längre. Många bor hos familjer som bistår, andra vet vi inte vart de tagit vägen.
De har för det mesta inget att hemvända till. Kriget, döda föräldrar, inga kända släktingar, inga manliga beskyddare … listan på problemen är lång och tung.
Nu heter det plötsligt att de måste skickas hem dem så att inte Sverigedemokraterna ska ta röster från Socialdemokraterna. Det har de ju redan gjort. Nu tar moderaterna över.
Någonstans måste det finnas en gräns mot det som är omöjligt. Det går inte att bedriva en socialdemokratisk politik som förnekar alla de värderingar som arbetarrörelsen står för. Det kommer att ursholka dess själ. Det kan inte leda landet framåt.
Låt dem stanna för Guds skull och för vår allas skull.
Nu är vi i samma situation. Vi har 2015 tagit emot över många Ensamkommande barn från krigen i den muslimska världen. De har kommit och tagits om hand, börjat i skolan, fått kompisar och börjat lära sig svenska. Under tiden har de hunnit fylla arton år och kommunerna vill inte hjälpa dem längre. Många bor hos familjer som bistår, andra vet vi inte vart de tagit vägen.
De har för det mesta inget att hemvända till. Kriget, döda föräldrar, inga kända släktingar, inga manliga beskyddare … listan på problemen är lång och tung.
Nu heter det plötsligt att de måste skickas hem dem så att inte Sverigedemokraterna ska ta röster från Socialdemokraterna. Det har de ju redan gjort. Nu tar moderaterna över.
Någonstans måste det finnas en gräns mot det som är omöjligt. Det går inte att bedriva en socialdemokratisk politik som förnekar alla de värderingar som arbetarrörelsen står för. Det kommer att ursholka dess själ. Det kan inte leda landet framåt.
Låt dem stanna för Guds skull och för vår allas skull.
Staffan Lindberg
Medlem i Arbetarkommunen i Lund och Socialdemokrater för tro och solidaritet i Lund
Unga ensamkommande får stanna! av Gunnar Stensson
Flyktingpolitiken i Sverige har det
senaste året fokuserat på de ensamma pojkar som efter att ha levt två
år i Sverige skulle avvisas till Afghanistan eftersom invandrarverket
inte hunnit avgöra deras asylansökningar före deras 18-årsdag.
I måndags avgjordes deras öde. De (flesta) får stanna. Och det är en stor framgång. Mellan 8000 och 10 000 individer kan ha räddats.
Men även efter avgörandet är deras situation osäker eftersom hela flyktingpolitiken är insnärjd i en labyrint av ekonomiska, byråkratiska, juridiska och politiska abstraktioner som döljer kampen mellan humanistisk solidaritet och egoistisk främlingsfientlighet.
Sydsvenskan skriver exempelvis i sin ledare 28/11: ”Den som fått avslag på sin asylansökan inom 15 månader ska utvisas, den vars ansökan tagit en dag längre att behandla får en andra chans”.
De afghanska pojkarna är inte ensamma om att befinna sig i en situation där slumpen avgör. Miljoner flyktingar är i samma läge. Och de blir bara fler.
Den tyska
författaren Jenny Erpenbeck går rakt in i denna situation i sin roman Gå gick gått. Hon använder en pensionerad professor i Berlin som vägvisare. Han blir hennes Vergilius i infernot.
En flyktingdemonstration på Alexanderplatz och en skolockupation triggar professorn. Var kommer flyktingarna ifrån? Varför flyr de? Hur mår de? Vilka lagar och regler gäller? Han forskar, i början kyligt och distanserat, kontaktar flyktingarna och analyserar de motsägelsefulla krafter de är offer för.
Alltmer engagerad försöker han hjälpa några individer. Han nästan skäms när han konstaterar att han som en gång hade stora förhoppningar för mänskligheten nu har gett upp och försöker göra gott i det lilla, som man säger, där det går.
I måndags avgjordes deras öde. De (flesta) får stanna. Och det är en stor framgång. Mellan 8000 och 10 000 individer kan ha räddats.
Men även efter avgörandet är deras situation osäker eftersom hela flyktingpolitiken är insnärjd i en labyrint av ekonomiska, byråkratiska, juridiska och politiska abstraktioner som döljer kampen mellan humanistisk solidaritet och egoistisk främlingsfientlighet.
Sydsvenskan skriver exempelvis i sin ledare 28/11: ”Den som fått avslag på sin asylansökan inom 15 månader ska utvisas, den vars ansökan tagit en dag längre att behandla får en andra chans”.
De afghanska pojkarna är inte ensamma om att befinna sig i en situation där slumpen avgör. Miljoner flyktingar är i samma läge. Och de blir bara fler.
Den tyska
författaren Jenny Erpenbeck går rakt in i denna situation i sin roman Gå gick gått. Hon använder en pensionerad professor i Berlin som vägvisare. Han blir hennes Vergilius i infernot.En flyktingdemonstration på Alexanderplatz och en skolockupation triggar professorn. Var kommer flyktingarna ifrån? Varför flyr de? Hur mår de? Vilka lagar och regler gäller? Han forskar, i början kyligt och distanserat, kontaktar flyktingarna och analyserar de motsägelsefulla krafter de är offer för.
Alltmer engagerad försöker han hjälpa några individer. Han nästan skäms när han konstaterar att han som en gång hade stora förhoppningar för mänskligheten nu har gett upp och försöker göra gott i det lilla, som man säger, där det går.
Som 70-årig tysk från före detta DDR har han egna erfarenheter. Hans far var soldat i det ockuperade Norge. Som barn var han nära att skiljas från sin mor i den kaotiska situation som rådde vid andra världskrigets slut. Slumpen räddade honom. Han blev professor vid Humboldt-universitetet i Östberlin. Efter rivningen av muren fortsatte han som professor fram till pensioneringen, men med lägre lön än sina västtyska kollegor. 1995 läste han akten om sig själv i Stasis arkiv. Den hade skrivits av en kollega som senare får en ledande plats i ett tyskt universitet. Han lever som pensionär ett bekvämt och ganska resursrikt liv i en villa vid en sjö på landsbygden utanför Berlin. Han reflekterar över historien. Det område som nu är Tyskland har många gånger under tidigare århundraden härjats av krig. Människor har förlorat allt, sina ägodelar men också sina identiteter och liv. Det återspeglas bland annat i barnramsor.
Efter en rad ofruktbara möten med byråkrater på olika institutioner besöker professorn tillsammans med en flykting en advokat för att få hjälp.
Advokaten avslöjar pedantiskt det nät av motsägelsefulla regler och beslut på EU-nivå och inom den tyska byråkratin – orsakade av politiska konflikter - som flyktingarna är fångade i. Tusentals kafka-processer.
Det akademiska livet i Berlin liknar det i Lund. Romanen börjar en sensommardag 2014 och skildrar vädrets skiftningar i Berlin under hösten medan mörkret tätnar och luften blir kallare på samma sätt som här. Julfirandet bland akademikerna från det forna DDR ter sig också lundensiskt. De plågas av kontrasten mellan sina egna liv och flyktingarnas.
Ulrika Wallenström som tidigare översatt både Thomas Mann och Peter Weiss återger perfekt romanens knappa, exakta tyska.
Romanen är pessimistisk – men motståndet upphör aldrig.
Och de flesta av de pojkar från Afghanistan som råkade hamna i Sverige 2015 får stanna.
Kolonister på Västbanken bränner ner olivodlingar
av Ulf N
En dag av vår studieresa på Västbanken i oktober var vigd åt
olivplockning. Researrangören hade valt att vi skulle hjälpa Nahalin
Bassem Zluska med skörden. Nahalin hade under den gångna sommaren fått
en annan olivodling på 120 träd nedbrända av en närbelägen koloni av
israeliska kolonister. De flesta av träden hade överlevt och började
åter grönska, men det skulle dröja flera år ännu innan de skulle bära
frukt.
Ockupationsmakten har givetvis inte brytt sig om att ens försöka undersöka vilka som anlagt elden. Den ”judiska och demokratiska” staten Israel och de (mer eller mindre) civila kolonisterna hjälps åt att trakassera och göra det svårt för den palestinska befolkningen att klara sin försörjning. Det är ett led i strategin att få palestinierna att lämna Västbanken.
Resegruppen skördar oliver. I bild ses Gunnar Olofsson,
vars texter om Palestina flitigt förekommer i VB.
Delar av den brända olivodlingen.
Nahalin Bassen Zluska med syn yngste son i den brända odlingen.
Den närbelägna israeliska kolonin som skyddas av militärens övervakning.
Foto: Ulf Nymark
Ockupationsmakten har givetvis inte brytt sig om att ens försöka undersöka vilka som anlagt elden. Den ”judiska och demokratiska” staten Israel och de (mer eller mindre) civila kolonisterna hjälps åt att trakassera och göra det svårt för den palestinska befolkningen att klara sin försörjning. Det är ett led i strategin att få palestinierna att lämna Västbanken.
Resegruppen skördar oliver. I bild ses Gunnar Olofsson,
vars texter om Palestina flitigt förekommer i VB.
Delar av den brända olivodlingen.
Nahalin Bassen Zluska med syn yngste son i den brända odlingen.
Den närbelägna israeliska kolonin som skyddas av militärens övervakning.
Foto: Ulf Nymark
66 år i skolan 70. Summering:7 av Den Gamle
Redan före den 9 september hade valet
av George Bush till president visat sig katastrofalt. När han i maj
besökte Göteborg i samband med ett EU-möte utbröt kravaller som var de
svåraste i svensk historia sedan Ådalen. Polisen sköt skarpt på
demonstranter. Destruktiva vänsterextremister vandaliserade Avenyn i
Göteborg och slog på det sättet sönder den begynnande vänstervåg som
samlats i Attac-rörelsens krav på en Tobinskatt på
kapitaltransaktioner.
När tvillingtornen rasade i september ställde hela det politiska etablissemanget i Sverige liksom rader av diktaturer i Asien och Afrika oreserverat upp för president Bush och anslöt sig till det krig i Afghanistan som alltjämt pågår.
2002 började förberedelserna för den invasion i Irak som i mars 2003 störtade hela Mellanöstern i det kaos av konflikter som alltjämt raserar stater och städer och orsakar den flyktingkatastrof som har gjort extremhögern till ett hot i USA och Europas länder.
I februari 2003 demonstrerade fler människor i Europa och Amerika mot det annalkande kriget än någon gång sedan Vietnam-kriget. Bush och Blair struntade i opinionen och ljög dem upp i ansiktet. Invasionen orsakade ett helvete i Irak och hela världen de närmaste decennierna. De mänskliga rättigheterna avskaffades genom en enkel terrorstämpling av fienden. Tortyr blev accepterat. I Guantanamo inrättade Bush sitt eget koncentrationsläger. Så framkallade han IS.
Miljökampen ändrade karaktär. Dittills hade den handlat om DDT, havererade kärnkraftverk, ozonskiktet och annat som kunde åtgärdas om man tog itu med missförhållandena.
Nu handlade den om klimatet och tipping points och självförstärkande störningar i världssystemet. Metangas och sjunkande hus i Sibirien. Smältande polarisar och glaciärer. Stigande havsvatten.
Miljömötet i Köpenhamn bekräftade misstanken att det nyliberala politiska systemet utgör det största hotet mot planeten. Dess konsekvenser blev uppenbara när miljardären Donald Trump valdes till USA:s president och bröt med Paris-avtalet för att kunna fortsätta med den lukrativa olje- och kolproduktionen.
Krig stimulerar vapenindustrin och höjer oljepriserna. Många tjänade på Irak-invasionen.
Finanskraschen på Wall Street inträffade ungefär samtidigt som Barak Obama blev president i USA. Skattebetalarna tvingades rädda de sönderspekulerade bankerna eftersom de blivit beroende av dem. Finanskrisen ökade kapitalkoncentrationen så att nu en handfull miljardärer förfogar över mer kapital än resten av mänskligheten.
När tvillingtornen rasade i september ställde hela det politiska etablissemanget i Sverige liksom rader av diktaturer i Asien och Afrika oreserverat upp för president Bush och anslöt sig till det krig i Afghanistan som alltjämt pågår.
2002 började förberedelserna för den invasion i Irak som i mars 2003 störtade hela Mellanöstern i det kaos av konflikter som alltjämt raserar stater och städer och orsakar den flyktingkatastrof som har gjort extremhögern till ett hot i USA och Europas länder.
I februari 2003 demonstrerade fler människor i Europa och Amerika mot det annalkande kriget än någon gång sedan Vietnam-kriget. Bush och Blair struntade i opinionen och ljög dem upp i ansiktet. Invasionen orsakade ett helvete i Irak och hela världen de närmaste decennierna. De mänskliga rättigheterna avskaffades genom en enkel terrorstämpling av fienden. Tortyr blev accepterat. I Guantanamo inrättade Bush sitt eget koncentrationsläger. Så framkallade han IS.
Miljökampen ändrade karaktär. Dittills hade den handlat om DDT, havererade kärnkraftverk, ozonskiktet och annat som kunde åtgärdas om man tog itu med missförhållandena.
Nu handlade den om klimatet och tipping points och självförstärkande störningar i världssystemet. Metangas och sjunkande hus i Sibirien. Smältande polarisar och glaciärer. Stigande havsvatten.
Miljömötet i Köpenhamn bekräftade misstanken att det nyliberala politiska systemet utgör det största hotet mot planeten. Dess konsekvenser blev uppenbara när miljardären Donald Trump valdes till USA:s president och bröt med Paris-avtalet för att kunna fortsätta med den lukrativa olje- och kolproduktionen.
Krig stimulerar vapenindustrin och höjer oljepriserna. Många tjänade på Irak-invasionen.
Finanskraschen på Wall Street inträffade ungefär samtidigt som Barak Obama blev president i USA. Skattebetalarna tvingades rädda de sönderspekulerade bankerna eftersom de blivit beroende av dem. Finanskrisen ökade kapitalkoncentrationen så att nu en handfull miljardärer förfogar över mer kapital än resten av mänskligheten.
Obama kom till makten genom löften om reformer men förhindrades att
genomföra de flesta. Kriget – krigen – i Mellanöstern fortsatte.
Guantanamo bestod. Tekniska framsteg gjorde det möjligt att eliminera
motståndare med hjälp av drönare. Israel genomförde två terrorkrig mot
palestinierna i Gaza
Den arabiska våren väckte förhoppningar. Den spreds som en löpeld genom Tunisien, Egypten och Syrien men visade sig vara ett ytligt fenomen baserat på övertron på den nya it-tekniken . Det gick inte att göra revolution genom att lajka den med ett knapptryck. Tyrannerna och terroristerna behärskade tekniken bättre än demokratirörelserna.
I Egypten blev general Sisi diktator. IS utropade kalifatet och erövrade ett stort territorium i Irak och Syrien. IS lyckades sprida sina filmer över hela världen. Alla har någon gång sett halshuggningarna och de svarta flaggorna.
Flyktingströmmen och terrorismen födde en nationalism lika giftig och farlig som på 1930-talet. I Frankrike, Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna. I Polen, Ungern och flera andra östeuropeiska länder vann den regeringsmakten.
Han såg allt detta. Tidigare hade han alltid varit övertygad om kraften i demokratin. Kampen mot kolonialism och imperialism på 60- och 70-talet hade varit framgångsrik, likaså kampen för demokrati i Sovjetunionen och Östeuropa. Opinionen mot kärnkraft hade segrat till slut. Uppslutningen kring miljörörelsen hade breddats. Det goda hade segrat.
Sedan hade allt urartat. Varför är den gode dum? Varför är den onde klok? Varföre är allt en trasa? Ungefär så hade Almkvist formulerat det.
Sista gången han kände en sorts hoppfull övertygelse var i samband med de globala protesterna mot det hotande Irak-kriget våren 2003. Han hade tillsammans med Ulf Nymark tagit initiativ till demonstrationen i Lund.
Nu gällde det inte längre att vinna. Det gällde att göra motstånd. Motstånd mot krigen. Motstånd mot nationalismen. Motstånd mot rasismen. Motstånd mot den orimliga fördelningen av kapital. Motståndet mot den pågående och allt snabbare förstörelsen av existensen på jorden var kanske till slut den uppgift som kunde samla mänskligheten.
Den arabiska våren väckte förhoppningar. Den spreds som en löpeld genom Tunisien, Egypten och Syrien men visade sig vara ett ytligt fenomen baserat på övertron på den nya it-tekniken . Det gick inte att göra revolution genom att lajka den med ett knapptryck. Tyrannerna och terroristerna behärskade tekniken bättre än demokratirörelserna.
I Egypten blev general Sisi diktator. IS utropade kalifatet och erövrade ett stort territorium i Irak och Syrien. IS lyckades sprida sina filmer över hela världen. Alla har någon gång sett halshuggningarna och de svarta flaggorna.
Flyktingströmmen och terrorismen födde en nationalism lika giftig och farlig som på 1930-talet. I Frankrike, Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna. I Polen, Ungern och flera andra östeuropeiska länder vann den regeringsmakten.
Han såg allt detta. Tidigare hade han alltid varit övertygad om kraften i demokratin. Kampen mot kolonialism och imperialism på 60- och 70-talet hade varit framgångsrik, likaså kampen för demokrati i Sovjetunionen och Östeuropa. Opinionen mot kärnkraft hade segrat till slut. Uppslutningen kring miljörörelsen hade breddats. Det goda hade segrat.
Sedan hade allt urartat. Varför är den gode dum? Varför är den onde klok? Varföre är allt en trasa? Ungefär så hade Almkvist formulerat det.
Sista gången han kände en sorts hoppfull övertygelse var i samband med de globala protesterna mot det hotande Irak-kriget våren 2003. Han hade tillsammans med Ulf Nymark tagit initiativ till demonstrationen i Lund.
Nu gällde det inte längre att vinna. Det gällde att göra motstånd. Motstånd mot krigen. Motstånd mot nationalismen. Motstånd mot rasismen. Motstånd mot den orimliga fördelningen av kapital. Motståndet mot den pågående och allt snabbare förstörelsen av existensen på jorden var kanske till slut den uppgift som kunde samla mänskligheten.
2017-11-16
Var skulle jag... av Karin S.
Var skulle jag hamna i
sophanteringen
med mitt silikon och
radioaktiva jod.
Jag minns skogsplanteringar
där man doppade plantorna
i gift
innan de sattes i jorden.
Min far tackade nej
till sådana upptåg.
Frid över hans minne.
sophanteringen
med mitt silikon och
radioaktiva jod.
Jag minns skogsplanteringar
där man doppade plantorna
i gift
innan de sattes i jorden.
Min far tackade nej
till sådana upptåg.
Frid över hans minne.
Händer i Lund
Tar kommunerna hållbarhet på allvar?
Föreläsning
Många kommuner och städer har ambitiösa program för att minska utsläppen och för att bli hållbara ur flera perspektiv. Vad menar de egentligen med sina utfästelser? Lunds kommun ska halvera utsläppen till år 2020, men gäller det bara de utsläpp som den kommunala verksamheten orsakar? Hur kan en kommun förmå sina medborgare att agera mer hållbart?
Magdalena Sivik är entreprenör med hållbar
utveckling som drivkraft. Hon har undersökt hållbarhetsprogram i några
svenska och utländska städer. Finns det goda exempel från andra städer i
Sverige och globalt som kan kopieras och appliceras här? Hon kommer
att diskutera frågor som vem som egentligen ska driva utvecklingen mot
ett hållbart samhälle där den globala uppvärmningen begränsas till 1.5
C.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
22 nov,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Föreläsning
Många kommuner och städer har ambitiösa program för att minska utsläppen och för att bli hållbara ur flera perspektiv. Vad menar de egentligen med sina utfästelser? Lunds kommun ska halvera utsläppen till år 2020, men gäller det bara de utsläpp som den kommunala verksamheten orsakar? Hur kan en kommun förmå sina medborgare att agera mer hållbart?
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
22 nov,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Stora Anita Linde-priset
Varmt 
välkommen till utdelningen av årets pris.
Årets Rausingpristagare Karina Klok och Tove Marling Kallrén, Makadam förlag, presenterar novellversionen av sitt Rausingföredrag ”Bokens framtid”. Författaren Björn Larsson kommer. Musik och överraskningar, Halvard Jenssen, Eira Bergman Jenssen, Lage Nordling och Röda Kapellet med Christina Merker Siesjö.
Efteråt går vi till restaurang På Skissernas, boka gärna bord, bord@paskissernas.se
Skissernas Museum i Lund
25 november 2017, klockan 1500
Alla är välkomna, sprid budskapet över slätten och världen!
Affisch »
välkommen till utdelningen av årets pris.Årets Rausingpristagare Karina Klok och Tove Marling Kallrén, Makadam förlag, presenterar novellversionen av sitt Rausingföredrag ”Bokens framtid”. Författaren Björn Larsson kommer. Musik och överraskningar, Halvard Jenssen, Eira Bergman Jenssen, Lage Nordling och Röda Kapellet med Christina Merker Siesjö.
Efteråt går vi till restaurang På Skissernas, boka gärna bord, bord@paskissernas.se
Skissernas Museum i Lund
25 november 2017, klockan 1500
Alla är välkomna, sprid budskapet över slätten och världen!
Affisch »
En föredetting av Gunnar Stensson
Emmaus Björkå ligger i ett före detta
glasbrukssamhälle i de milsvida skogarna mellan Älghult och Åseda,
innanför före detta Älghults kommuns gränser.
På 1960-talet besökte före detta frihetsledaren Robert Mugabe vid ett tillfälle Emmaus Björkå. Jag befann mig i Norrbotten då, men hade koll på vad som hände i min före detta hemkommun.
Nu är Zimbabwes 93-årige snart före detta president Robert Mugabe inlåst i sitt hem. Militärens stridsfordon patrullerar gatorna i huvudstaden Harare. The times they are a´changing.
Men Emmaus Björkå arbetar på. Emma Leijnse på Sydsvenskan har också arbetat där.
På 1960-talet besökte före detta frihetsledaren Robert Mugabe vid ett tillfälle Emmaus Björkå. Jag befann mig i Norrbotten då, men hade koll på vad som hände i min före detta hemkommun.
Nu är Zimbabwes 93-årige snart före detta president Robert Mugabe inlåst i sitt hem. Militärens stridsfordon patrullerar gatorna i huvudstaden Harare. The times they are a´changing.
Men Emmaus Björkå arbetar på. Emma Leijnse på Sydsvenskan har också arbetat där.
Liten tuva
ESS måste revidera förutsättningarna för utbyggnaden av centrala
Brunnshög, därför kommer Strålsäkerhetsmyndigheten inte att kunna fatta
ett beslut om beredskapszonerna. Då kan detaljplanerna hamna i
beredskapszonen och då kanske aldrig livsmedelsbutiken och parken blir
av.
Det kommer som en blixt från klar himmel säger stadsbyggnadsdirektör Marcus Horning. Vi hoppas verkligen att vi inte kommer att behöva upphäva detaljplanerna, säger Kajsa Palo, enhetschef på länsstyrelsen. Vi kan arbeta med andra frågor parallellt, säger Marcus Horning.
Källa. Alexander Kuprijanko, SDS 16/11.
Det kommer som en blixt från klar himmel säger stadsbyggnadsdirektör Marcus Horning. Vi hoppas verkligen att vi inte kommer att behöva upphäva detaljplanerna, säger Kajsa Palo, enhetschef på länsstyrelsen. Vi kan arbeta med andra frågor parallellt, säger Marcus Horning.
Källa. Alexander Kuprijanko, SDS 16/11.
Gunnar Sandin i Svenskt översättarlexikon
Gunnar Sandin har nu - äntligen -
kommit med i Svenskt översättarlexikon. Ett glädjande uppmärksammande,
det är inte så vanligt att översättare av facklitteratur uppmärksammas
där.
Läs artikeln »
Läs artikeln »
Individualismen är ett ohållbart ideal - Kapitalismen är ett ohållbart system av Gunnar Stensson
Vår tids individbegrepp och det människoideal som är förutsatt i dagens
politiska debatt är ohållbart. Entreprenören som dagens skolor
förväntas producera. Individen som genom smarta manövrer ska göra sig en
bostadskarriär. Kapa åt sig lite bättre lön än sina kollegor. Placera
sina barn i en lite bättre skola än grannarnas barn. Hitta en
pensionsfond som växer lite mer än genomsnittet.
Men detta är inte hela bilden. För kommer man samma individ tillräckligt nära så är det tydligt att han inte ens styr över sig själv.
Den liberala föreställningen om samhället som en sammanslutning av fria jämställda individer, rationella och autonoma, ansvariga för sina egna handlingar stämmer inte med hur samhället faktiskt fungerar och inte heller med lösningen på framtidens problem.
Det gäller inte bara på Metoo-kampanjen och Paradisläckan utan också klimathotet och antropocen: mänskligheten håller på att förstöra sina egna livsbetingelser.
Individualismen är ett ohållbart ideal. I förlängningen leder det till en Donald Trump, en Leif Östling, en Anders Borg och en Margaret Thatcher, som uttryckligen förnekade samhällets existens. Ungefär så skriver Anders Johansson i Aftonbladet 13/11.
Föreställningen att vi, människorna, är åtskilda från och överordnade andra levande varelser, växter och naturkrafter på jorden är ohållbar. Vi är en art som har spritts över planetens yta och växt okontrollerat tack vare bostäder, verktyg, vapen, jordbruk och industri.
Nu håller vi på att förändra världssystemet, den känsliga balansen av krafter. Förutsättningarna för liv upphör inte, men blir annorlunda.
Nyligen fick vi veta att mängden koldioxid i atmosfären ökat och nu är högre än någonsin. Samtidigt ökar utsläppen. Vår planet är ett rymdskepp. Om vi inte solidariskt ser till att världssystemet hålls i jämvikt kommer planeten att bli obeboelig.
Antropocen
av
professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin beskriver hur vi hamnade i
detta läge. I boken visar han också den utveckling som lett till att
största delen av koldioxidutsläppen och de andra destruktiva
miljöförändringarna förorsakas av några få företag och en ytterst liten
minoritet av superrika.
Därför är en omfördelning av kapitalet, i världsmåttstock, en av de viktigaste miljöåtgärderna. Marx hade rätt i att kapitalet obönhörligen koncentreras i det kapitalistiska systemet. Enligt Oxfam äger de åtta rikaste individerna nu lika mycket som den fattigaste hälften av mänskligheten.
Men Marx underskattade svårigheten att lyfta bort den härskande minoriteten, de åtta, och ta över kapitalet.
Men detta är inte hela bilden. För kommer man samma individ tillräckligt nära så är det tydligt att han inte ens styr över sig själv.
Den liberala föreställningen om samhället som en sammanslutning av fria jämställda individer, rationella och autonoma, ansvariga för sina egna handlingar stämmer inte med hur samhället faktiskt fungerar och inte heller med lösningen på framtidens problem.
Det gäller inte bara på Metoo-kampanjen och Paradisläckan utan också klimathotet och antropocen: mänskligheten håller på att förstöra sina egna livsbetingelser.
Individualismen är ett ohållbart ideal. I förlängningen leder det till en Donald Trump, en Leif Östling, en Anders Borg och en Margaret Thatcher, som uttryckligen förnekade samhällets existens. Ungefär så skriver Anders Johansson i Aftonbladet 13/11.
Föreställningen att vi, människorna, är åtskilda från och överordnade andra levande varelser, växter och naturkrafter på jorden är ohållbar. Vi är en art som har spritts över planetens yta och växt okontrollerat tack vare bostäder, verktyg, vapen, jordbruk och industri.
Nu håller vi på att förändra världssystemet, den känsliga balansen av krafter. Förutsättningarna för liv upphör inte, men blir annorlunda.
Nyligen fick vi veta att mängden koldioxid i atmosfären ökat och nu är högre än någonsin. Samtidigt ökar utsläppen. Vår planet är ett rymdskepp. Om vi inte solidariskt ser till att världssystemet hålls i jämvikt kommer planeten att bli obeboelig.
Antropocen
av
professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin beskriver hur vi hamnade i
detta läge. I boken visar han också den utveckling som lett till att
största delen av koldioxidutsläppen och de andra destruktiva
miljöförändringarna förorsakas av några få företag och en ytterst liten
minoritet av superrika. Därför är en omfördelning av kapitalet, i världsmåttstock, en av de viktigaste miljöåtgärderna. Marx hade rätt i att kapitalet obönhörligen koncentreras i det kapitalistiska systemet. Enligt Oxfam äger de åtta rikaste individerna nu lika mycket som den fattigaste hälften av mänskligheten.
Men Marx underskattade svårigheten att lyfta bort den härskande minoriteten, de åtta, och ta över kapitalet.
Kulturvandalsering av Ann Schlyter
I veckan revs ett av de sista små
fattigmanshusen i Lunds stadskärna. Tänk att det ännu kan pågå en
kulturförstöring som man trodde hörde sextiotalet till.
Byggnadsnämnden fick i december förra året tillbaka ärendet efter att ha återremitterat det till stadsbyggnadskontoret för utredning i förhoppning att finna ett sätt att stoppa rivningen. Huset var rödmarkera i bevarandeprogrammet och var betecknat med ett w i stadsplanen från 1999, så man skulle ju kunna tro att det självklart skulle bevaras.
Byggnadsnämnden fick i december förra året tillbaka ärendet efter att ha återremitterat det till stadsbyggnadskontoret för utredning i förhoppning att finna ett sätt att stoppa rivningen. Huset var rödmarkera i bevarandeprogrammet och var betecknat med ett w i stadsplanen från 1999, så man skulle ju kunna tro att det självklart skulle bevaras.
Men äganderätten är stark och mot fastighetsägare har en byggnadsnämnd inte mycket att sätta emot. Jag tycker ju att man skulle kunna ålägga en fastighetsägare som (medvetet) vanskött ett kulturhistoriskt värdefullt hus, att återställa det sten för sten och stå för de höga kostnaderna eller tvingas överlämna fastigheten till kommunen. Men så är det alltså inte.
Stadsbyggnadskontoret har i omgångar förhandlat med ägarnas advokat (själva lär de bo i Schweiz) om husets skick men ens inte lyckats få dem att leverera en avsiktsförklaring om ersättningshus på platsen. Enligt lagen får man inte villkora rivningslov. Hade inte byggnadsnämnden givit rivningslov hade huset antagligen fått stå kvar tills det ramlade ihop. Det fanns inte så många val för byggnadsnämnden. Vänsterpartiet reserverade sig mot rivningsbeslutet i alla fall.
Det behövs ett starkare skydd mot vandalisering av det gemensamma kulturarvet. Jag lade ut en bildserie av rivningen på Faceboksidan, ”Du vet att du är från Lund om…” och på mindre än ett dygn fick jag över 400 gillamarkeringar och massor med kommentarer. Vi är många som sörjer.
Foto: Ann Schlyter
Homage to Catalonia av Gunnar Stensson
För 80 år sedan, 1937, befann sig den ungefär 30-årige George Orwell i
Katalonien för att ansluta sig till lojalistsidan och göra sin plikt i
kampen mot general Franco. Hemingway och Malraux liksom många andra av
den tidens intellektuella gjorde på samma sätt, men också några hundra
svenska arbetare.
George Orwell var inte kommunist utan revolutionär socialist. När han kom till Barcelona anslöt han sig till P.O.U.M., Partido Obrero de Unification Marxista. Han deltog i striderna på Zaragoza-fronten och fick en kula genom halsen. När han kom ut från sjukhuset var hans högra hand förlamad och han hade förlorat rösten, men han tillfrisknade så småningom.
Orwell
skrev en bok om sina erfarenheter, Homage to Catalonia.
Det är en saklig ärlig skildring av kampen mot fascismen och
motsättningarna mellan kommunisterna och övriga vänstergrupper. Han
konstaterar att ryssarna befann sig i Spanien främst för att försvara
Sovjetunionen.
Jag påminns om boken och om George Orwell, en av min tidiga ungdoms förebilder, när dagens massmedia skildrar Kataloniens strävan efter frigörelse från Spanien. Jag bör kanske nämna att jag inte ser några skäl att stödja separationssträvandena.
George Orwells viktigaste bok är klassikern 1984. Där beskriver han ett totalitärt samhälle som bygger på vad Trump kallar alternativa fakta. Krig är fred. Murar frihet. Rasister bra människor.
Uppenbarligen tänkte Orwell på 2017 när han skrev boken, men tyckte att det var ett alltför avlägset årtal.
På 1950-talet, när George Orwell dog, föreföll 1984 fortfarande ligga i en mycket avlägsen framtid. Men boken finns 2017, är aktuell och tillgänglig både på svenska och engelska, 33 år efter 1984.
George Orwell var inte kommunist utan revolutionär socialist. När han kom till Barcelona anslöt han sig till P.O.U.M., Partido Obrero de Unification Marxista. Han deltog i striderna på Zaragoza-fronten och fick en kula genom halsen. När han kom ut från sjukhuset var hans högra hand förlamad och han hade förlorat rösten, men han tillfrisknade så småningom.
Orwell
skrev en bok om sina erfarenheter, Homage to Catalonia.
Det är en saklig ärlig skildring av kampen mot fascismen och
motsättningarna mellan kommunisterna och övriga vänstergrupper. Han
konstaterar att ryssarna befann sig i Spanien främst för att försvara
Sovjetunionen.Jag påminns om boken och om George Orwell, en av min tidiga ungdoms förebilder, när dagens massmedia skildrar Kataloniens strävan efter frigörelse från Spanien. Jag bör kanske nämna att jag inte ser några skäl att stödja separationssträvandena.
George Orwells viktigaste bok är klassikern 1984. Där beskriver han ett totalitärt samhälle som bygger på vad Trump kallar alternativa fakta. Krig är fred. Murar frihet. Rasister bra människor.
Uppenbarligen tänkte Orwell på 2017 när han skrev boken, men tyckte att det var ett alltför avlägset årtal.
På 1950-talet, när George Orwell dog, föreföll 1984 fortfarande ligga i en mycket avlägsen framtid. Men boken finns 2017, är aktuell och tillgänglig både på svenska och engelska, 33 år efter 1984.
Oktoberrevolutionen firad på nära håll
Oktoberrevolutionens 100-årsdag
förbigick på de flesta håll med tystnad. Så inte på andra sidan
Öresund. I Köpenhamn högtidlighölls minnet inom den danska LO-anknutna
fackföreningen 3Fs byggsektion. 3F är Danmarks största fackförening.
Inom 3F organiserar Byggegruppen murare, snickare, maskinförare,
stenhuggare, asfaltläggare m fl. Den har över 60.000 medlemmar.
Röde Horn spelade, förstärkt med några instrumentalister från Röda Kapellet. Oktoberkoret sjöng. Kubas ambassadör talade.
Röde Horn spelade, förstärkt med några instrumentalister från Röda Kapellet. Oktoberkoret sjöng. Kubas ambassadör talade.
I Köpenhamn högtidlighölls minnet
inom den danska LO-anknutna fackföreningen 3Fs byggsektion.
En god nyhet från Gaza
VB har skrivit mycket om Gaza. Det har varit skrämmande och
dystra nyheter. För en gångs skull fick vi ögonen på en positiv nyhet
därifrån.
First pineapple farm opens in Gaza
Sponsored by Dutch government, agriculture project intended to help Palestinian territory reach food self-sufficiency.
Pineapples are being harvested in the Gaza Strip for the first time as part of efforts to help the impoverished Palestinian territory work towards food self-sufficiency.
The fruit, for domestic sale, is grown in a 1,000 square meter greenhouse in the southern Gaza Strip town of Khan Yunis as part of a project sponsored by the Dutch government.
Mussa al-Jadba, an agricultural engineer who supervised the project, told AFP they had cultivated pineapples “for the first time in the temperate Gaza Strip after we have created the environment and climate for their growth.”
Two hundred and fifty plants have so far reached maturity with up to 4,000 expected to bear fruit throughout this harvest.
The goal is to develop new crops to help Gazan farmers achieve self-sufficiency, Jadba added.
“The Gaza Strip suffers fundamentally from salty water, which has encouraged the union to grow pineapples as they don’t need much water,” he added, referring to the agricultural union.
Källa: Times of Israel
First pineapple farm opens in Gaza
Sponsored by Dutch government, agriculture project intended to help Palestinian territory reach food self-sufficiency.
Pineapples are being harvested in the Gaza Strip for the first time as part of efforts to help the impoverished Palestinian territory work towards food self-sufficiency.
The fruit, for domestic sale, is grown in a 1,000 square meter greenhouse in the southern Gaza Strip town of Khan Yunis as part of a project sponsored by the Dutch government.
Mussa al-Jadba, an agricultural engineer who supervised the project, told AFP they had cultivated pineapples “for the first time in the temperate Gaza Strip after we have created the environment and climate for their growth.”
Two hundred and fifty plants have so far reached maturity with up to 4,000 expected to bear fruit throughout this harvest.
The goal is to develop new crops to help Gazan farmers achieve self-sufficiency, Jadba added.
“The Gaza Strip suffers fundamentally from salty water, which has encouraged the union to grow pineapples as they don’t need much water,” he added, referring to the agricultural union.
Källa: Times of Israel
66 år i skolan 69. Summering:6 av Den Gamle
Utvecklingen under 1990-talets första
år fyllde honom med förhoppningar, framför allt på grund av att
Eritrea blivit självständigt och Etiopien befriats från
Mengistu-regimen. I Sydafrika hade apartheidsystemet brutit samman.
Frigörelsen och demokratiseringen tycktes ha möjlighet att sprida sig
till Kongo och andra delar av Afrika.
Israels president Yitzhak Rabin och palestiniernas Arafat undertecknade Dayton-överenskommelsen efter förhandlingar ledda av den nye presidenten i USA Bill Clinton. Kanske kunde det leda till en rättvis fred. I stället blev Rabin mördad på ett fredsmöte och de som sympatiserade med mördaren tog över makten i Israel.
Europa hade efter järnridåns fall inträtt i en ny historisk epok med helt nya möjligheter. Vaclav Havel blev president i Tjeckoslovakien och Lech Walesa i Polen. EU bildades och utvidgades. Efter en folkomröstning anslöt sig Sverige och lite senare flera forna öststater.
V Lund var vitalt och framgångsrikt. Konflikten i demokratifrågan var historia. Arbetet i Utbildningsnämnden gav honom nya perspektiv på Lund. Internationella utskottet fick representera hela Skånedistriktet. Han sändes som delegat till ett fredsmöte i staden Schwerin i Mecklenburg.
Högerextremismen i Skåne gjorde sig märkbar, framför allt efter den ökade invandringen av flyktingar från det forna Jugoslavien. Först var det Svin-Olle i Tomelilla. Sedan kom Ian och Bert, visserligen stockholmare men med anhängare i Skåne. De som skulle komma att grunda Sverigedemokraterna brukade demonstrera den 30 november. Men han oroade sig inte. Det där var väl bara en spöklik reminiscens från 1930-talet.
Men det fanns verkliga hot. Demokratirörelsen i Kina hade krossats på Himmelska fridens torg. Israel anföll Libanon och massakrerade palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila, visserligen genom ombud. Saddam Hussein invaderade Irak. Bush den äldre samlade en stor allians och besegrade lätt den irakiska armé som fått sina vapen av Reagan. De hårda sanktioner som infördes mot Irak drabbade främst civilbefolkningen.
Ryssland hamnade i politiskt och ekonomiskt kaos. Höga sovjetiska tjänstemän utnyttjade läget till att roffa åt sig ofantliga rikedomar. De blev anonyma makthavare utan ansvar. Ett blodigt krig fördes mot utbrytarna i Tjetjenien. Den extrema nyliberala politiken ledde till massvält. Medellivslängden bland ryska män sjönk drastiskt. I de östeuropeiska länderna övertogs makten av konservativa, nationalistiska politiker. I Frankrike hade Front National framgångar.
Israels president Yitzhak Rabin och palestiniernas Arafat undertecknade Dayton-överenskommelsen efter förhandlingar ledda av den nye presidenten i USA Bill Clinton. Kanske kunde det leda till en rättvis fred. I stället blev Rabin mördad på ett fredsmöte och de som sympatiserade med mördaren tog över makten i Israel.
Europa hade efter järnridåns fall inträtt i en ny historisk epok med helt nya möjligheter. Vaclav Havel blev president i Tjeckoslovakien och Lech Walesa i Polen. EU bildades och utvidgades. Efter en folkomröstning anslöt sig Sverige och lite senare flera forna öststater.
V Lund var vitalt och framgångsrikt. Konflikten i demokratifrågan var historia. Arbetet i Utbildningsnämnden gav honom nya perspektiv på Lund. Internationella utskottet fick representera hela Skånedistriktet. Han sändes som delegat till ett fredsmöte i staden Schwerin i Mecklenburg.
Högerextremismen i Skåne gjorde sig märkbar, framför allt efter den ökade invandringen av flyktingar från det forna Jugoslavien. Först var det Svin-Olle i Tomelilla. Sedan kom Ian och Bert, visserligen stockholmare men med anhängare i Skåne. De som skulle komma att grunda Sverigedemokraterna brukade demonstrera den 30 november. Men han oroade sig inte. Det där var väl bara en spöklik reminiscens från 1930-talet.
Men det fanns verkliga hot. Demokratirörelsen i Kina hade krossats på Himmelska fridens torg. Israel anföll Libanon och massakrerade palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila, visserligen genom ombud. Saddam Hussein invaderade Irak. Bush den äldre samlade en stor allians och besegrade lätt den irakiska armé som fått sina vapen av Reagan. De hårda sanktioner som infördes mot Irak drabbade främst civilbefolkningen.
Ryssland hamnade i politiskt och ekonomiskt kaos. Höga sovjetiska tjänstemän utnyttjade läget till att roffa åt sig ofantliga rikedomar. De blev anonyma makthavare utan ansvar. Ett blodigt krig fördes mot utbrytarna i Tjetjenien. Den extrema nyliberala politiken ledde till massvält. Medellivslängden bland ryska män sjönk drastiskt. I de östeuropeiska länderna övertogs makten av konservativa, nationalistiska politiker. I Frankrike hade Front National framgångar.
Det enda positiva var freden mellan IRA och protestanterna som
äntligen slöts i Nordirland 1998 efter mångåriga förhandlingar. IRA:s
Gerry Adams var den som främst bidragit till freden.
Upplösningen av Jugoslavien ledde till inbördeskrig. Serberna begick folkmord på bosnier i Srebrenica, den värsta massakern efter andra världskriget. Sarajevo utsattes för mångårig belägring och civila marknader besköts. Nato bombade omgivningarna. President Radovan Karadzic anklagades för krigsförbrytelser.
Tillbaka till Eritrea. Kriget som inletts 1998 pågick i två år. Donald Boström rapporterade från fronten. Eritreas utrikesminister besökte Stockholm 1999 för att be den svenska regeringen om stöd. Han talade vid två stora opinionsmöten som samlade tusentals eritreaner. Gränskriget kostade Eritrea otaliga människoliv, fler än under befrielsekriget. 2000 slöts vapenstillestånd och fredsförhandlingar inleddes. Medlarna avsåg att förmå parterna att acceptera den forna gränsen mellan länderna. Han försökte samla svenskt stöd för fredsuppgörelsen men opinionen i Sverige var inte längre intresserad. Etiopien sa nej, och en osäker vapenvila förevigades, ungefär som den mellan Nord- och Sydkorea.
Det fanns en eritreansk demokratisk konstitution. Han hade översatt den till svenska och tryckt den i tusen exemplar. I mars 2001 krävde femton ledande eritreaner i ett öppet brev att konstitutionen skulle genomföras efter en folkomröstning. En undertecknare var Eritreas utrikesminister som han träffat i Stockholm. En annan var hans vän ambassadör Adhanom.
Den 9 september 2001 förstörde Al Qaida World Trade Center i New York. Han såg den andra attacken i nutid. Han visste att detta skulle förändra allt. Men han kunde inte förknippa det med Eritrea. Från president Bush utgick ett påbud: den som inte är med oss är mot oss. Eritreas president Afeworki tog chansen. Han grep upphovsmännen till de femtons brev, inklusive utrikesministern som snart avled av diabetes. Han arresterade de eritreanska journalister som hade skrivit om brevet, inklusive Dawit Isaac. Han meddelade president Bush att han stod bakom honom. Det gjorde också Göran Persson. Så invaderade världen Afghanistan. Sedan dess är freden förlorad.
Upplösningen av Jugoslavien ledde till inbördeskrig. Serberna begick folkmord på bosnier i Srebrenica, den värsta massakern efter andra världskriget. Sarajevo utsattes för mångårig belägring och civila marknader besköts. Nato bombade omgivningarna. President Radovan Karadzic anklagades för krigsförbrytelser.
Tillbaka till Eritrea. Kriget som inletts 1998 pågick i två år. Donald Boström rapporterade från fronten. Eritreas utrikesminister besökte Stockholm 1999 för att be den svenska regeringen om stöd. Han talade vid två stora opinionsmöten som samlade tusentals eritreaner. Gränskriget kostade Eritrea otaliga människoliv, fler än under befrielsekriget. 2000 slöts vapenstillestånd och fredsförhandlingar inleddes. Medlarna avsåg att förmå parterna att acceptera den forna gränsen mellan länderna. Han försökte samla svenskt stöd för fredsuppgörelsen men opinionen i Sverige var inte längre intresserad. Etiopien sa nej, och en osäker vapenvila förevigades, ungefär som den mellan Nord- och Sydkorea.
Det fanns en eritreansk demokratisk konstitution. Han hade översatt den till svenska och tryckt den i tusen exemplar. I mars 2001 krävde femton ledande eritreaner i ett öppet brev att konstitutionen skulle genomföras efter en folkomröstning. En undertecknare var Eritreas utrikesminister som han träffat i Stockholm. En annan var hans vän ambassadör Adhanom.
Den 9 september 2001 förstörde Al Qaida World Trade Center i New York. Han såg den andra attacken i nutid. Han visste att detta skulle förändra allt. Men han kunde inte förknippa det med Eritrea. Från president Bush utgick ett påbud: den som inte är med oss är mot oss. Eritreas president Afeworki tog chansen. Han grep upphovsmännen till de femtons brev, inklusive utrikesministern som snart avled av diabetes. Han arresterade de eritreanska journalister som hade skrivit om brevet, inklusive Dawit Isaac. Han meddelade president Bush att han stod bakom honom. Det gjorde också Göran Persson. Så invaderade världen Afghanistan. Sedan dess är freden förlorad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)