Mats H. satte sig käpprätt upp i sängen. Hans blå-vitrandiga pyjamas var alldeles blöt av svett. Tusan också, nu hade han drömt igen! Den där hopplösa drömmen om att han gick och gick längs gatorna i centrala Lund, snubblade fram på ojämna gatstenar – det var kanske ett misstag att inte satsa på lite mer pengar till gatuunderhållet! Och det var förfärligt vad Lunds centrum hade blivit ödsligt - inte alls det kommersialismens Mecka som det varit meningen att det skulle likna. Och nästan inga människor – hade alla åkt ut till Nova? En och annan tiggare var på plats förstås, men ödsligt, ödsligt. Han kände sig som Joseph K. hos Kafka. Pyjamasknapparna klirrade i tystnaden.
När han tänkte på centrum annars, i sina bästa stunder, såg han ett framtidsparadis av glas och ljus, så som det tog sig ut på skisserna till den nya Centralstationen till exempel! Och Kristallen den fina! Mycket skönare att tänka på än de här ödsliga gatorna. Hur hade det kunnat bli så här? Äsch, det var nog bara en dröm!
I skolan
Plötsligt befann han sig inomhus. Halvstora barn, stora klassrum. Mycket skrik och bråk, fanns det ingen lärare? Jo, det stod visst en förskrämd vuxen person mitt i klungan - hur skulle han ensam kunna hålla koll på alla de här ungarna? Mats H. höll för öronen. Kanske måste man ändå fixa fram fler ansvariga vuxna till skolan! Det är ju inte så konstigt att lärarna inte vill ha hela sin tid schemalagd här - det skulle jag aldrig klara själv. Men han fick inte bli för blödig, han visste ju att det behövdes pengar till något annat i skolan, han hade det i bakhuvudet, där det vid det här laget bara surrade. En stickande konstig lukt på minde honom om vad det var – mögel var det. Just det, mögel. Usch, han måste härifrån! Var inte Lund en gång i tiden en skolkommun i framkant? Men det här kaoset – han måste ta sin Mats ur skolan !
Men nu kom han faktiskt direkt in i en annan typ av lokal, här var det inte stökigt och bråkigt utan alldeles tyst. Och ungdomarna hade plötsligt transformerats till stapplande åldringar – så fort går det for det genom Mats trötta huvud. Här var rent och snyggt, inget mögel - men inget annat heller. Oändliga korridorer av tystnad och intighet – hade han kommit till Nirvana? Kunde de här människorna inte göra något annat än att sitta och vänta på döden? Eller var de redan döda? Kunde ingen göra något för dem? Här ville Mats H. aldrig någonsin hamna.
Ett annat Lund
Han tog ett stadigt tag i aktieportfäljen – den hade han som tur var fått med sig. Det var inte alls den här bilden av Lund han brukade ha med sig under sina dagliga politiska diskussioner – det var ett Lund som sken av välmåga och självlysande höghus, det var Medicon Village och Brunnshög, det var ESS och glada spårvagnar, inget som påminde ett dugg om de där hemlösa A-lagarna som nu plötsligt satt där på en bänk utanför Konsthallen och pekade på honom med sina smutsiga fingrar: "Kom hörru du, kom med i gänget! Du ser så ensam ut, du ser ut som om du har sett ett spöke! Kom hit så ska vi ta hand om dig, ta en bärs vet ja!" Helmfrid ryggade tillbaka för denna omisskännliga yttring av solidaritet - han, Mats H., hemlös - så fick det verkligen inte se ut! Måtte han vakna snart, nån jävla ordning fick det väl ändå vara i en stad som Lund! Och han vaknade.
Enda utvägen?
Mats H. kände det som om världen hade vänts upp och ner. Han visste inte längre vad som var sant eller falskt. Hela hans starka nimbus av överlägsenhet höll på att krackelera. Vad skulle han ta sig till?
Det fanns bara ett svar. Han måste ringa Tove K.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-03-22
Nazispråk: från arisering till arabisering av Gunnar Stensson
Direkt efter Kristallnatten (9/11 1938) påminde Göring om ”mötet då vi beslutade att arisera den tyska ekonomin, tvinga bort juden ur det ekonomiska livet och in i skuldregistret.”
Svensk Opposition, Per Engdahls nazistiska organisation, som till sig hade kollektivanslutit den i Lund populära Riksföreningen Sverige-Tyskland, kopierade idén om arisering i sitt program. Där kan man läsa: som punkt 2. ”Förbud för judar att besätta ledande poster”; och som punkt 3. ”Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiska företag.”
”Arisering” var en politik som infördes i de länder som Nazityskland ockuperade. Skälet var framför allt ekonomiskt. Kriget kostade. Men det handlade också om att värva quislingar som tjänade på nyordningen. De kunde t ex få möjlighet att bemäktiga sig grannens våning och tillhörigheter.
I länder där ordet ”arisering” inte passade, hittade man på andra. I Ungern talade man om ”magyarisering”. Magyariseringstraditionen förs vidare av det uniformerade partiet Jobbik som i söndags genomförde stora antisemitiska och antiromska demonstrationer.
Arabisering är Sverigedemokraternas nya ord. Det användes i SD-demonstrationen i Malmö 10/3 och anknyter till det nazistiska begreppet arisering.
Sverigedemokraterna hävdar att araberna planerar att ”arabisera” Sverige och Europa på samma sätt som tyskarna ”ariserade” kontinenten på 1940-talet. Nu är det ”arierna” som hotas av ”araberna” Därför manar SD till ariskt ”motstånd mot arabiseringen”. Efter illdådet i Toulouse får den kampanjen luft under vingarna i hela Europa.
I Götz Alys ”Hitlers folkstat”,
Daidalos 2009, analyseras den nazistiska ariseringspolitikens ekonomiska bakgrund. För att uppskjuta en hotande statsbankrutt var Hitler gång på gång nödsakad att erövra och arisera nya territorier. När det inte längre var möjligt blev statsbankrutten ofrånkomlig.
Svensk Opposition, Per Engdahls nazistiska organisation, som till sig hade kollektivanslutit den i Lund populära Riksföreningen Sverige-Tyskland, kopierade idén om arisering i sitt program. Där kan man läsa: som punkt 2. ”Förbud för judar att besätta ledande poster”; och som punkt 3. ”Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiska företag.”
”Arisering” var en politik som infördes i de länder som Nazityskland ockuperade. Skälet var framför allt ekonomiskt. Kriget kostade. Men det handlade också om att värva quislingar som tjänade på nyordningen. De kunde t ex få möjlighet att bemäktiga sig grannens våning och tillhörigheter.
I länder där ordet ”arisering” inte passade, hittade man på andra. I Ungern talade man om ”magyarisering”. Magyariseringstraditionen förs vidare av det uniformerade partiet Jobbik som i söndags genomförde stora antisemitiska och antiromska demonstrationer.
Arabisering är Sverigedemokraternas nya ord. Det användes i SD-demonstrationen i Malmö 10/3 och anknyter till det nazistiska begreppet arisering.
Sverigedemokraterna hävdar att araberna planerar att ”arabisera” Sverige och Europa på samma sätt som tyskarna ”ariserade” kontinenten på 1940-talet. Nu är det ”arierna” som hotas av ”araberna” Därför manar SD till ariskt ”motstånd mot arabiseringen”. Efter illdådet i Toulouse får den kampanjen luft under vingarna i hela Europa.
I Götz Alys ”Hitlers folkstat”,
Daidalos 2009, analyseras den nazistiska ariseringspolitikens ekonomiska bakgrund. För att uppskjuta en hotande statsbankrutt var Hitler gång på gång nödsakad att erövra och arisera nya territorier. När det inte längre var möjligt blev statsbankrutten ofrånkomlig.The Kandahar Carnage Cover Up av Anders Davidson
Den 11 mars i två byar i den afghanska provinsen Kandahar. Sexton bybor dödas, skändas och flera kroppar bränns. Nio barn och tre kvinnor. Två kvinnor ska ha våldtagits innan de sköts.
Under en timme. Ett ögonblick i mänsklighetens historia.
USA ger Robert Bales ensam skulden. Han ska ha ballat ur. Mycket beklagligt, säger president Barack Obama, som hoppas afghanerna ska förstå att denne ensamme gärningsmans agerande inte är representativt för övriga 90000 amerikanska soldaters värderingar och vad de försvarar.
President Hamid Karzai förebrådde i fredags USA för att inte visa någon vilja att klara utan massmordet.
En afghansk undersökningskommission hävdar att 15-20 amerikanska soldater deltog i massakern. De vägrades tala med underofficer Bales, som snabbt flugits ut från Afghanistan till sin hemstationering Fort Leavenworth i delstaten Kansas.
Den afghanske stabschefen general Scher Mohammed Karimi säger uttryckligen att han utgår från att flera amerikanska soldater deltog.
Afghanska parlamentsledamöter diskuterar nu att kalla de utländska trupperna ockupationsmakt. Utflygningen av Bales innebar ett upprörande nonchalerande av ett enigt parlamentet krav att ställa honom inför en afghansk domstol.
USA tänker inte låta sina soldater ställas inför domstol i det land de opererar. Helt enligt en uppgörelse med president Karzai, som häftigt kritiserats av parlamentet, säkrar ockupationstrupperna att de bara ställs inför sitt eget lands domstolar.
Hemma i Kansas i Fort Leavenworth målar Robert Bales advokat John Henry Browne i media upp bilden av den kärleksfulle familjefadern, alla hans vänliga grannar uttalar sig om honom som en absolut fin människa och dekorerad krigshjälte.
I de två drabbade afghanska byarna uppger grannar och offrens anhöriga att grupperna av soldater som skrattade högt, tydligt berusade sammanlagt måste varit mellan 15 och 20.
Talespersonen för den afghanska kommission som på plats undersökt händelsen slog fast att avståndet från Bales militärbas till de två byarna och mellan grannbyarna är så stort att morden inom den fasstställda tidsrymden en timme inte kunnat begås av en ensam förövare.
Under en timme. Ett ögonblick i mänsklighetens historia.
USA ger Robert Bales ensam skulden. Han ska ha ballat ur. Mycket beklagligt, säger president Barack Obama, som hoppas afghanerna ska förstå att denne ensamme gärningsmans agerande inte är representativt för övriga 90000 amerikanska soldaters värderingar och vad de försvarar.
President Hamid Karzai förebrådde i fredags USA för att inte visa någon vilja att klara utan massmordet.
En afghansk undersökningskommission hävdar att 15-20 amerikanska soldater deltog i massakern. De vägrades tala med underofficer Bales, som snabbt flugits ut från Afghanistan till sin hemstationering Fort Leavenworth i delstaten Kansas.
Den afghanske stabschefen general Scher Mohammed Karimi säger uttryckligen att han utgår från att flera amerikanska soldater deltog.
Afghanska parlamentsledamöter diskuterar nu att kalla de utländska trupperna ockupationsmakt. Utflygningen av Bales innebar ett upprörande nonchalerande av ett enigt parlamentet krav att ställa honom inför en afghansk domstol.
USA tänker inte låta sina soldater ställas inför domstol i det land de opererar. Helt enligt en uppgörelse med president Karzai, som häftigt kritiserats av parlamentet, säkrar ockupationstrupperna att de bara ställs inför sitt eget lands domstolar.
Hemma i Kansas i Fort Leavenworth målar Robert Bales advokat John Henry Browne i media upp bilden av den kärleksfulle familjefadern, alla hans vänliga grannar uttalar sig om honom som en absolut fin människa och dekorerad krigshjälte.
I de två drabbade afghanska byarna uppger grannar och offrens anhöriga att grupperna av soldater som skrattade högt, tydligt berusade sammanlagt måste varit mellan 15 och 20.
Talespersonen för den afghanska kommission som på plats undersökt händelsen slog fast att avståndet från Bales militärbas till de två byarna och mellan grannbyarna är så stort att morden inom den fasstställda tidsrymden en timme inte kunnat begås av en ensam förövare.
”Jag stiger upp varje morgon och tänker om jag vore...”
Redigering och översättning Gunnar Stensson
Tidningen Haaretz publicerade i helgen en omfattande intervju med den israeliske författaren Amos Oz om hans liv och författarskap.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Verkligheten och myten om Amerika efter 9/11
av Gunnar Stensson
Den 15 februari 2003 genomfördes historiens dittills mest omfattande globala demonstration. President George Bush skulle tvingas avstå från att invadera Irak. Mer än en miljon britter marscherade i London mot krigshetsaren Tony Blair.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
Överklagande av kommunalt beslut av Ulf Nymark
Överklagande av Kommunstyrelsens i Lund beslut den 29 februari 2012, § 71.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kulturtips
Malmö International String Festival 2012 - Invigningskonsert
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
NOROUZ / NEWROZ med Bijan Mortazavi & Rojin
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
Sjöflickan och Drakens Dotter
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Vilda Malmö - Skåda ejdrar på flyttning
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Vårens nyckelord är ångvält
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Biograf Spegeln - SM i Ordvitsar
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
She Stoops to Conquer
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-03-15
Samling vid Höjebro Mölla
Enligt ett obekräftat rykte planeras en presskonferens vid järnvägsviadukten mellan Klostergården och Åkerlund och Rausing fredagen den 16 mars klockan 13.
Det handlar om att Klostergårdens gamla järnvägshållplats, Höjebro Mölla, ska återuppstå när stambanan byggs ut med fyra spår till Högevall. Satsa på att ryktet talar sant och visa ditt engagemang!
Det handlar om att Klostergårdens gamla järnvägshållplats, Höjebro Mölla, ska återuppstå när stambanan byggs ut med fyra spår till Högevall. Satsa på att ryktet talar sant och visa ditt engagemang!
Herrgårdar, avhysningar och Lunds utbyggnad
Slumpen möjliggjorde att Klostergården blev till.
Professor Mats Olsson föreläser i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 20 mars klockan 19.
Fri entré. Alla välkomna.
Klostergårdens byalag och ABF
Professor Mats Olsson föreläser i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 20 mars klockan 19.
Fri entré. Alla välkomna.
Klostergårdens byalag och ABF
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 22 mars kl 13.00
Vad är Iona Community?
Kommuniteten med centrum på den lilla ön Iona utanför Skottlands västkust, är en ekumenisk kristen rörelse, grundad under depressionen 1938 av George MacLeod, församlingspräst i Glasgow. Iona Community uppstod som ett socialt projekt. Unga blivande präster och arbetslösa hantverkare kom samman för att återuppbygga Iona Abbeys klosterbyggnader. Arbetet pågick fram till 1967, och under dessa somrar upptäckte man hur det är att leva i gemenskap. Kommuniteten är fortfarande hängiven sitt uppdrag att ”återuppbygga liv i gemenskap” genom att verka för social, ekonomisk och religiös rättvisa, sträva efter en ekumenisk förnyelse av kyrkan och skapa inkluderande gudstjänstformer. Målet är att sammanföra andlighet och handling, att ”söka nya vägar att beröra allas hjärtan”.
Birgitta Ormelius är logoped och aktiv i Lunds Östra Stadsförsamling.
Vad är Iona Community?
Kommuniteten med centrum på den lilla ön Iona utanför Skottlands västkust, är en ekumenisk kristen rörelse, grundad under depressionen 1938 av George MacLeod, församlingspräst i Glasgow. Iona Community uppstod som ett socialt projekt. Unga blivande präster och arbetslösa hantverkare kom samman för att återuppbygga Iona Abbeys klosterbyggnader. Arbetet pågick fram till 1967, och under dessa somrar upptäckte man hur det är att leva i gemenskap. Kommuniteten är fortfarande hängiven sitt uppdrag att ”återuppbygga liv i gemenskap” genom att verka för social, ekonomisk och religiös rättvisa, sträva efter en ekumenisk förnyelse av kyrkan och skapa inkluderande gudstjänstformer. Målet är att sammanföra andlighet och handling, att ”söka nya vägar att beröra allas hjärtan”.
Birgitta Ormelius är logoped och aktiv i Lunds Östra Stadsförsamling.
Torsdagskväll 22 mars i Helgeand 19.00
Att släppa taget om jaget - en resa i Meister Eckharts fotspår
Samtal, andlig fördjupning och tyst meditation tillsammans med Maria Nogenmyr, präst.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Att släppa taget om jaget - en resa i Meister Eckharts fotspår
Samtal, andlig fördjupning och tyst meditation tillsammans med Maria Nogenmyr, präst.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Hur påverkar blockaden det dagliga livet i Gaza?
Ship to Gaza Malmö i samarbete med ABF Malmö och Efter Arbetet
Söndagen den 25 mars kl. 16:00 Tryckeriet, Rolfsgatan 7 B, MalmöDeltagaren i Ship to Gaza 2011, Erik Helgesson berättar och visar bilder från sitt besök i blockadens Gaza november 2011
Sång och musik: Kristian von Svensson
Moderator: Joacim Blomqvist
Fika finns att köpa
Stöd Ship to Gaza Pg 46 359 - 6
Affisch »
Söndagen den 25 mars kl. 16:00 Tryckeriet, Rolfsgatan 7 B, MalmöDeltagaren i Ship to Gaza 2011, Erik Helgesson berättar och visar bilder från sitt besök i blockadens Gaza november 2011
Sång och musik: Kristian von Svensson
Moderator: Joacim Blomqvist
Fika finns att köpa
Stöd Ship to Gaza Pg 46 359 - 6
Affisch »
Rasismen renodlas i SD
– Tidigare använde vi ordet ”islamisering”. Men vi tycker ”arabisering” bättre säger vad det handlar om, säger Magnus Olsson, kommunalråd i Malmö vid ett SD-torgmöte 10/3.
En rad nazistiska grupper applåderar.
En rad nazistiska grupper applåderar.
Rapport från Rädda Barnen: Många palestinska barn traumatiserade av Gunnar Stensson
Mer än 8000 palestinska barn har frihetsberövats av israeliska myndigheter sedan år 2000. De yngsta var bara tolv år gamla. Det vanligaste brottet de misstänks för är stenkastning.
Barnen utsätts för fysiskt och psykiskt våld av israeliska soldater. 98 procent av dem lider av oro, mardrömmar och sängvätning när de återgår till sina dagliga liv.
”Det har en förödande inverkan på barnen, deras familjer och samhället”, heter det i rapporten.
”Ingen annanstans ställs barn inför rätta i militärdomstolar så systematiskt”, sa Unicef-representanten vid presentationen.
”Folk förstår inte att dessa barn är väldigt våldsamma. I stället för att spela fotboll äventyrar de israelers liv”, urskuldade sig Israels militära talesperson.
Barnen utsätts för fysiskt och psykiskt våld av israeliska soldater. 98 procent av dem lider av oro, mardrömmar och sängvätning när de återgår till sina dagliga liv.
”Det har en förödande inverkan på barnen, deras familjer och samhället”, heter det i rapporten.
”Ingen annanstans ställs barn inför rätta i militärdomstolar så systematiskt”, sa Unicef-representanten vid presentationen.
”Folk förstår inte att dessa barn är väldigt våldsamma. I stället för att spela fotboll äventyrar de israelers liv”, urskuldade sig Israels militära talesperson.
Palestinsk ledare mördad av israelisk drönare
av Gunnar Stensson
VB publicerade i nummer 7 och 8 några notiser om drones, drönare, förarlösa flygplan, som nu är så effektiva, att de på en kilometers avstånd kan urskilja föremål som är en kvadratcentimeter stora. De används för att upptäcka, övervaka och utplåna personer som beskrivs som terrorister. Morden underlättas av den moraliska avtrubbning som kallas ”playstationmentalitet”.
Fredagen 9/3 inträffade en händelse som illustrerar vad det handlar om. En israelisk drönare siktade in sig på den i Gaza bosatte generalsekreteraren för den palestinska organisationen ”Folkets Motstånds- kommittéer” Zuhair al-Quaissi.
Operatören tittade på bildskärmen någon sekund för att se att offret var i fokus. Sedan klickade han på datorn.
Palestiniern hörde tjutet från missilen ögonblicket innan han utplånades.
I nyhetstexter används inte ordet mord för detta avsiktliga dödande utan den neutrala termen ”riktad attack”. Den är lättare för läsaren att svälja.
Den riktade attacken var givetvis beordrad av den israeliska ledningen. Den fick avsedd effekt. Palestinska jihadister i Gaza svarade med att skicka iväg några raketer mot södra Israel. Raketerna orsakade minimal skada där de slumpvis föll ner. Den israeliska så kallade ”Iron Dome” uppbringade dem, som kanske skulle nå bebyggelse, medan de ännu var i luften.
Raketbeskjutningen gav Israel önskad anledning till vedergällning. Under lördagen, söndagen och måndagen riktades flera israeliska flygräder mot Gaza. Sammanlagt dödades minst 25 palestinier och många skadades.
På tisdagen lyckades egyptiska medlare förmå parterna att sluta eldupphöravtal. Enligt Haaretz 13/3 ingick i avtalet en passus där Israel lovade upphöra med morden (assassinations). Detta dementerades senare av israelerna. Morden – de riktade attackerna – skulle fortsätta. Även efter eldupphöravtalet har några konfrontationer förekommit.
”Var det verkligen nödvändigt”, frågar tidningen Haaretz 13/3, ”att efter en lång period av lugn dra in Israel i ett krig som paralyserar miljoner civilas liv? Är mordet på generalsekreteraren i ”Folkets Motståndskommittéer” verkligen värt det kaos som drabbat staten? Värt den ekonomiska skadan, stoppet för studierna och i synnerhet risken att dras in i en militär markoperation i Gaza?”.
Vilken avsikt hade Israel med mordet som provocerade fram konfrontationen? Enligt israelisk propaganda gällde det förstås att stoppa ett förestående terrorangrepp.
Är det så som Haaretz fruktar, att regeringen vill förbereda opinionen på en ny Gaza-invasion?
Eller var avsikten begränsad till att sabotera de samtal som den så kallade kvartetten, FN, USA, EU och Ryssland, planerade för att lösa konflikten? Nu fick kvartetten nöja sig med att uppmana palestinier och israeler att upphöra med alla ”provokativa handlingar”.
Inga förhandlingar mellan palestinier och israeler har genomförts sedan 10 september 2010. Det var därför den Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas i höstas bytte taktik och inledde en politisk kamp för ett FN-erkännande.
USA hotade med sitt veto och fördröjde processen i säkerhetsrådet, men kunde inte hindra att generalförsamlingen valde in Palestina som fullvärdig medlem i FN-organet UNICEF. Som bekant hörde Sverige till den lilla minoritet som röstade nej.
Efter den framgången gick Mahmoud Abbas med på att göra ett uppehåll i FN-aktionen till den 24/1 2012 för att visa att han var öppen för direkta förhandlingar med Israel.
Inga förhandlingar kom dock till stånd. Fristen förlängdes ytterligare, men händelserna den 9-12 mars och kvartettens nya misslyckanden leder troligen till att palestinierna åter vänder sig till FN.
Fredagen 9/3 inträffade en händelse som illustrerar vad det handlar om. En israelisk drönare siktade in sig på den i Gaza bosatte generalsekreteraren för den palestinska organisationen ”Folkets Motstånds- kommittéer” Zuhair al-Quaissi.
Operatören tittade på bildskärmen någon sekund för att se att offret var i fokus. Sedan klickade han på datorn.
Palestiniern hörde tjutet från missilen ögonblicket innan han utplånades.
I nyhetstexter används inte ordet mord för detta avsiktliga dödande utan den neutrala termen ”riktad attack”. Den är lättare för läsaren att svälja.
Den riktade attacken var givetvis beordrad av den israeliska ledningen. Den fick avsedd effekt. Palestinska jihadister i Gaza svarade med att skicka iväg några raketer mot södra Israel. Raketerna orsakade minimal skada där de slumpvis föll ner. Den israeliska så kallade ”Iron Dome” uppbringade dem, som kanske skulle nå bebyggelse, medan de ännu var i luften.
Raketbeskjutningen gav Israel önskad anledning till vedergällning. Under lördagen, söndagen och måndagen riktades flera israeliska flygräder mot Gaza. Sammanlagt dödades minst 25 palestinier och många skadades.
På tisdagen lyckades egyptiska medlare förmå parterna att sluta eldupphöravtal. Enligt Haaretz 13/3 ingick i avtalet en passus där Israel lovade upphöra med morden (assassinations). Detta dementerades senare av israelerna. Morden – de riktade attackerna – skulle fortsätta. Även efter eldupphöravtalet har några konfrontationer förekommit.
”Var det verkligen nödvändigt”, frågar tidningen Haaretz 13/3, ”att efter en lång period av lugn dra in Israel i ett krig som paralyserar miljoner civilas liv? Är mordet på generalsekreteraren i ”Folkets Motståndskommittéer” verkligen värt det kaos som drabbat staten? Värt den ekonomiska skadan, stoppet för studierna och i synnerhet risken att dras in i en militär markoperation i Gaza?”.
Vilken avsikt hade Israel med mordet som provocerade fram konfrontationen? Enligt israelisk propaganda gällde det förstås att stoppa ett förestående terrorangrepp.
Är det så som Haaretz fruktar, att regeringen vill förbereda opinionen på en ny Gaza-invasion?
Eller var avsikten begränsad till att sabotera de samtal som den så kallade kvartetten, FN, USA, EU och Ryssland, planerade för att lösa konflikten? Nu fick kvartetten nöja sig med att uppmana palestinier och israeler att upphöra med alla ”provokativa handlingar”.
Inga förhandlingar mellan palestinier och israeler har genomförts sedan 10 september 2010. Det var därför den Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas i höstas bytte taktik och inledde en politisk kamp för ett FN-erkännande.
USA hotade med sitt veto och fördröjde processen i säkerhetsrådet, men kunde inte hindra att generalförsamlingen valde in Palestina som fullvärdig medlem i FN-organet UNICEF. Som bekant hörde Sverige till den lilla minoritet som röstade nej.
Efter den framgången gick Mahmoud Abbas med på att göra ett uppehåll i FN-aktionen till den 24/1 2012 för att visa att han var öppen för direkta förhandlingar med Israel.
Inga förhandlingar kom dock till stånd. Fristen förlängdes ytterligare, men händelserna den 9-12 mars och kvartettens nya misslyckanden leder troligen till att palestinierna åter vänder sig till FN.
Udda observationer av Lucifer
Klimatvänligt
Jag läser i torsdagens
Guardian att USA:s krigsmakt nu ska bli mer miljövänlig. I en första omgång är det de obemannade flygplanen, de s.k. drönarna, som i fortsättningen ska köra på en bränsleblandning med 50 procent biobränsle. Efter hand hoppas man kunna sprida detta också till fartyg och bemannade flygplan. Jakt- och attackplanet F/A-18 Hornet ät känt för sin höga bränsleförbrukning, men har nu testats på biobränslet i nästan dubbla ljudhastigheten och det gick bra. Programmet lovar alltså gott. Med tanke på den omfattning USA:s luftkrigföring har runt om i världen är det förstås ett viktigt bidrag till lösningen avi klimatfrågan.
Stickbeskrivningen är här
Vi har väntat på det, och nu är den här, stickbeskrivningen. Det gäller en kofta till prinsessan Estelle och Aftonbladet (du måste dock vara Plusmedlem) kan ge dig mönstret. Tidningen har därmed slagit icke blott Expressen utan också Hemmets Journal. Varför har man inte lärt sig att sticka?
Åter till identitetspolitiken?
Vänsterpartiet har nu i flera månader ägnat sig åt den växande ojämlikheten, privatiseringarna och EU-politiken och liknande mindre glamorösa ämnen. Var blir identitetspolitiken av undrar man förstås, man kan väl inte bara släppa favoritämnena? Nej, och nu laddas det upp. Partiet har genom Eva Olofsson följt ett kongressbeslut och sagt nej till utredandet av surrogatmödrar i Sverige. Men i dag framträder Marianne Berg (v), utsänd av Vänsterpartiet i Malmö till riksdagen av skäl vi aldrig har förstått. Hon skriver på den kända debattsajten Newsmill att visst ska vi överväga surrogatmödraskap. Därmed är sprickan i partiet uppenbar och vi kan återgå till att till allmänhetens förundran profilera oss som ledande i HBTQ-debatten.
Ishockey
Här har jag funderat på att kommentera ishockeylaget i Malmö, men det skulle osa så illa av bristande förståelse för verksamheten och därutöver av allmän skadeglädje, att jag avstår.
Jag läser i torsdagens
Guardian att USA:s krigsmakt nu ska bli mer miljövänlig. I en första omgång är det de obemannade flygplanen, de s.k. drönarna, som i fortsättningen ska köra på en bränsleblandning med 50 procent biobränsle. Efter hand hoppas man kunna sprida detta också till fartyg och bemannade flygplan. Jakt- och attackplanet F/A-18 Hornet ät känt för sin höga bränsleförbrukning, men har nu testats på biobränslet i nästan dubbla ljudhastigheten och det gick bra. Programmet lovar alltså gott. Med tanke på den omfattning USA:s luftkrigföring har runt om i världen är det förstås ett viktigt bidrag till lösningen avi klimatfrågan.Stickbeskrivningen är här
Vi har väntat på det, och nu är den här, stickbeskrivningen. Det gäller en kofta till prinsessan Estelle och Aftonbladet (du måste dock vara Plusmedlem) kan ge dig mönstret. Tidningen har därmed slagit icke blott Expressen utan också Hemmets Journal. Varför har man inte lärt sig att sticka?
Åter till identitetspolitiken?
Vänsterpartiet har nu i flera månader ägnat sig åt den växande ojämlikheten, privatiseringarna och EU-politiken och liknande mindre glamorösa ämnen. Var blir identitetspolitiken av undrar man förstås, man kan väl inte bara släppa favoritämnena? Nej, och nu laddas det upp. Partiet har genom Eva Olofsson följt ett kongressbeslut och sagt nej till utredandet av surrogatmödrar i Sverige. Men i dag framträder Marianne Berg (v), utsänd av Vänsterpartiet i Malmö till riksdagen av skäl vi aldrig har förstått. Hon skriver på den kända debattsajten Newsmill att visst ska vi överväga surrogatmödraskap. Därmed är sprickan i partiet uppenbar och vi kan återgå till att till allmänhetens förundran profilera oss som ledande i HBTQ-debatten.
Ishockey
Här har jag funderat på att kommentera ishockeylaget i Malmö, men det skulle osa så illa av bristande förståelse för verksamheten och därutöver av allmän skadeglädje, att jag avstår.
Israel – inbillningarna och verkligheten
Övers G Stensson
Kommentar av Immanuel Wallerstein 15/3
I början av mars 2012 besökte Netanyahu USA. Han kom för att ännu en gång upprepa att ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel och att Israel förbehåller sig rätten att handla för att förhindra detta. President Obama intygade minst lika kraftfullt att ja, ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel, vilket var oacceptabelt för USA, men att Netanyahus krav framfördes vid fel tidpunkt. De icke-militära påtryckningarna måste fortsätta tills de uttömts, innan det var tid att tänka andra åtgärder.
Låt oss undersöka förutsättningarna. Varför skulle Iran med kärnvapen utgöra ett existentiellt hot mot Israel? Det vill säga, vem tror att de iranska myndigheterna skulle använda kärnvapen till att bomba Israel om de hade tillgång till dem? Faktiskt tror ingen i ansvarig ställning i Israel eller i USA eller någon annanstans i världen det. De bara låtsas det.
Låt oss granska de uppenbara argumenten. Israeliska myndigheter pekar på det faktum att president Ahmadinejad och andra har sagt att de vill ”utplåna Israel” och andra liknande fraser. Många experter har förstås påpekat att översättningen är felaktig. Men också om den vore riktig, innebär frasen något annat än den uppfattning som ett stort antal människor i Mellanöstern sedan årtionden hyser när de opponerar mot den judiska staten och föredrar andra lösningar på den långvariga konflikten?
Varför i hela världen skulle Iran bomba Israel? Om de gjorde det skulle de döda minst lika många araber som israeler. De skulle drabbas av omedelbar vedergällning från Israel som har gott om kärnvapen. Att Iran skulle bomba Israel är en inbillning som ingen ansvarig ledare tror på.
Men varför säger de inte det, om de nu inte tror på det? Svaret tycks mig uppenbart. Om Iran till slut skulle inneha några kärnvapen, skulle det verkligen leda till förändring. Det skulle förändra den geopoli- tiska balansen i Mellanöstern och försvaga Israels politiska ställning. Det skulle troligen också leda till att ytterligare ett antal länder skaffade kärnvapen. Jag avser till att börja med Saudiarabien, Egypten och Turkiet.
Om Israel eller USA skulle bomba Iran i förebyggande syfte skulle de politiska konsekvenserna omedelbart bli enorma. För det första skulle bombningarna antagligen vara relativt ineffektiva som medel att stoppa det iranska projektet. För det andra skulle de försvaga både Egypten och det Muslimska brödraskapet som snart tycks få regeringsmakten i där. Fatah fruktar med all rätt att de skulle förlora kontrollen över Västbanken till Hamas. Trängd mellan USA och Hamas befinner sig den Palestinska myndighetens president Abbas i en lose- lose-situation och vet inte vad han ska ta sig till. Så han famlar, något som inte förefaller som den bästa överlevnadstaktiken.
Framtiden finns på den palestinska gatan. Och jag tror helt enkelt inte att den kommer att förhålla sig passiv. Kan Israel komma överens med den palestinska gatan? Det kommer vi snart veta.
I början av mars 2012 besökte Netanyahu USA. Han kom för att ännu en gång upprepa att ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel och att Israel förbehåller sig rätten att handla för att förhindra detta. President Obama intygade minst lika kraftfullt att ja, ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel, vilket var oacceptabelt för USA, men att Netanyahus krav framfördes vid fel tidpunkt. De icke-militära påtryckningarna måste fortsätta tills de uttömts, innan det var tid att tänka andra åtgärder.
Låt oss undersöka förutsättningarna. Varför skulle Iran med kärnvapen utgöra ett existentiellt hot mot Israel? Det vill säga, vem tror att de iranska myndigheterna skulle använda kärnvapen till att bomba Israel om de hade tillgång till dem? Faktiskt tror ingen i ansvarig ställning i Israel eller i USA eller någon annanstans i världen det. De bara låtsas det.
Låt oss granska de uppenbara argumenten. Israeliska myndigheter pekar på det faktum att president Ahmadinejad och andra har sagt att de vill ”utplåna Israel” och andra liknande fraser. Många experter har förstås påpekat att översättningen är felaktig. Men också om den vore riktig, innebär frasen något annat än den uppfattning som ett stort antal människor i Mellanöstern sedan årtionden hyser när de opponerar mot den judiska staten och föredrar andra lösningar på den långvariga konflikten?
Varför i hela världen skulle Iran bomba Israel? Om de gjorde det skulle de döda minst lika många araber som israeler. De skulle drabbas av omedelbar vedergällning från Israel som har gott om kärnvapen. Att Iran skulle bomba Israel är en inbillning som ingen ansvarig ledare tror på.
Men varför säger de inte det, om de nu inte tror på det? Svaret tycks mig uppenbart. Om Iran till slut skulle inneha några kärnvapen, skulle det verkligen leda till förändring. Det skulle förändra den geopoli- tiska balansen i Mellanöstern och försvaga Israels politiska ställning. Det skulle troligen också leda till att ytterligare ett antal länder skaffade kärnvapen. Jag avser till att börja med Saudiarabien, Egypten och Turkiet.
Om Israel eller USA skulle bomba Iran i förebyggande syfte skulle de politiska konsekvenserna omedelbart bli enorma. För det första skulle bombningarna antagligen vara relativt ineffektiva som medel att stoppa det iranska projektet. För det andra skulle de försvaga både Egypten och det Muslimska brödraskapet som snart tycks få regeringsmakten i där. Fatah fruktar med all rätt att de skulle förlora kontrollen över Västbanken till Hamas. Trängd mellan USA och Hamas befinner sig den Palestinska myndighetens president Abbas i en lose- lose-situation och vet inte vad han ska ta sig till. Så han famlar, något som inte förefaller som den bästa överlevnadstaktiken.
Framtiden finns på den palestinska gatan. Och jag tror helt enkelt inte att den kommer att förhålla sig passiv. Kan Israel komma överens med den palestinska gatan? Det kommer vi snart veta.
Skolans förfall av Gunnar Stensson
Läsförståelsen sjunker bland barn och unga. Datorbesatthet och segregation orsaken.
Litteraturutredningens nya rapport ”Läsarnas marknad, marknadens läsare” visar att svenska nio- och tioåringar läser allt sämre.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
För ett miljö- och klimatanpassat trafiksystem: Utarbeta en parkeringsstrategi för stadskärnan! av Sven-Bertil Persson
Motion till Lunds kommunfullmäktige
LundaMaTs I (1997) samt LundaMaTs II (2005) är de dokument som sammanfattar Lunds strategi för ett hållbart transportsystem. I båda dokumenten betonas att en parkeringsstrategi är ett av de viktigaste styrmedlen för att påverka trafikens omfattning i städers centrala delar. ”Utbud och lokalisering av parkeringsplatser, parkeringsavgifter och felparkeringsavgifter är de åtgärder som hittills fått störst användning som styrmedel”, heter det t ex i LundaMaTs I. Och vidare: ”Andra, mer kraftfulla åtgärder är t ex p-ledsystem som hänvisar bilister till parkeringshus där lediga platser finns. För att få avsedd effekt kräver ett p-ledsystem kraftig begränsning av kantstensparkeringarna i centrum; en effektivare zonindelning som inte medger smittrafik.” (”LundaMats – ett helhetsgrepp för miljöanpassat transportsystem i Lund – Rapport 1997:39”, sid 102) I LundaMaTs II lyfts parkerings- och avgiftsstrategier fram som ett särskilt projekt (”Strategi för hållbart transportsystem i Lund 2030”, sid 36-37). En parkeringsstrategi, bör också, framhålls det där, innefatta parkeringsnormen vid nybyggnader och marknadsprissättning av parkeringsavgifterna.
Med en utarbetad p-strategi skulle enligt LundaMaTs det endast behövas tre p-hus i anslutning till centrum. LundaMaTs konstaterar också att med den föreslagna p-strategin möjliggörs en bilfri(are) innerstad.
Vi menar att det nu, 12 år efter att LundaMaTs I tagits fram, är hög tid att ta ett samlat grepp över trafik och parkering i centrala staden.
Innan beslut tas om parkering i kvarteret Galten är det därför nödvändigt att en parkeringsstrategi för stadskärnan utarbetas. Utgångspunkten för en parkeringsstrategi måste vara kommunens miljö- och klimatmål, vilket bland annat innebär att omfattningen av p-platser i stadskärnan anpassas till det eftersträvade framtida kraftigt minskade bilresandet i kommunen (Se t ex Klimatbasutredningen, Miljöstrategiska enheten, sept 2008). Tillgången på och avgiftsnivån för parkering är ett av de mest verksamma styrmedel som finns att tillgå för kommunen.
En parkeringsstrategi för stadskärnan innefattar sålunda bland annat följande delar:
- p-ledsystem och zonindelning som styr biltrafiken till p-husen och hindrar smit- och söktrafik
- kraftig begränsning av kantstens- och markparkeringar i centrum
- marknadsanpassning av p-avgifterna
- begräsning av antalet p-hus/p-garage i stadskärnan
Vi föreslår därför kommunfullmäktige att besluta
att utarbeta en parkeringsstrategi för centrala Lund med den inriktning som föreslås i LundaMats I och LundaMaTs II
att en sådan parkeringsstrategi blir styrande för beslut om parkeringar vid eller nära Mårtenstorget
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster i Lund
I planerna för omgestaltning av kvarteret Galten föreslås en ny p-anläggning i kvarteret. Visserligen tycks det nu finnas en politisk majoritet för att slopa bilparkeringen på Mårtenstorget. Men torgparkeringen ska, som det heter i kommunstyrelsens beslut, ersättas av en ”väl tilltagen besöksparkering” i kv. Galten. Med andra ord kommer p-anläggningen i kv. Galten att dra in ännu mer biltrafik till stadskärnan och öka utsläppen av klimatgaser i hela kommunen. Den aktuella detaljplanen innefattar för övrigt inte Mårtenstorget. Det finns alltså ingen formellt bindande koppling mellan att bygga en p-anläggning i Galten och befria Mårtenstorget från parkerade bilar.
Mera biltrafik till och i stadskärnan motverkar möjligheterna att nå kommunens klimatmål. Motorburen vägtrafik står för cirka 40 procent av utsläppen av växthusgaser i kommunen. Vägtrafikens utsläpp måste minskas kraftigt om målet att reducera de sammanlagda utsläppen med 50 procent till år 2020 ska nås.
Förutom svårigheterna att nå klimatmålet leder mera biltrafik givetvis till ökade utsläpp av partiklar och andra skadliga ämnen; trängseln tilltar, olycksrisker för framför allt de oskyddade trafikanterna ökar, och möjligheterna att skapa mötesplatser som är fredade från motortrafik beskärs. Kort sagt: med ett p-garage i kvarteret Galten kommer stadskärnan att bli otrivsammare, hälsovådligare och kommunens klimatmål blir sannolikt omöjligt att nå. Mera biltrafik till och i stadskärnan motverkar möjligheterna att nå kommunens klimatmål. Motorburen vägtrafik står för cirka 40 procent av utsläppen av växthusgaser i kommunen. Vägtrafikens utsläpp måste minskas kraftigt om målet att reducera de sammanlagda utsläppen med 50 procent till år 2020 ska nås.
LundaMaTs I (1997) samt LundaMaTs II (2005) är de dokument som sammanfattar Lunds strategi för ett hållbart transportsystem. I båda dokumenten betonas att en parkeringsstrategi är ett av de viktigaste styrmedlen för att påverka trafikens omfattning i städers centrala delar. ”Utbud och lokalisering av parkeringsplatser, parkeringsavgifter och felparkeringsavgifter är de åtgärder som hittills fått störst användning som styrmedel”, heter det t ex i LundaMaTs I. Och vidare: ”Andra, mer kraftfulla åtgärder är t ex p-ledsystem som hänvisar bilister till parkeringshus där lediga platser finns. För att få avsedd effekt kräver ett p-ledsystem kraftig begränsning av kantstensparkeringarna i centrum; en effektivare zonindelning som inte medger smittrafik.” (”LundaMats – ett helhetsgrepp för miljöanpassat transportsystem i Lund – Rapport 1997:39”, sid 102) I LundaMaTs II lyfts parkerings- och avgiftsstrategier fram som ett särskilt projekt (”Strategi för hållbart transportsystem i Lund 2030”, sid 36-37). En parkeringsstrategi, bör också, framhålls det där, innefatta parkeringsnormen vid nybyggnader och marknadsprissättning av parkeringsavgifterna.
Med en utarbetad p-strategi skulle enligt LundaMaTs det endast behövas tre p-hus i anslutning till centrum. LundaMaTs konstaterar också att med den föreslagna p-strategin möjliggörs en bilfri(are) innerstad.
Vi menar att det nu, 12 år efter att LundaMaTs I tagits fram, är hög tid att ta ett samlat grepp över trafik och parkering i centrala staden.
Innan beslut tas om parkering i kvarteret Galten är det därför nödvändigt att en parkeringsstrategi för stadskärnan utarbetas. Utgångspunkten för en parkeringsstrategi måste vara kommunens miljö- och klimatmål, vilket bland annat innebär att omfattningen av p-platser i stadskärnan anpassas till det eftersträvade framtida kraftigt minskade bilresandet i kommunen (Se t ex Klimatbasutredningen, Miljöstrategiska enheten, sept 2008). Tillgången på och avgiftsnivån för parkering är ett av de mest verksamma styrmedel som finns att tillgå för kommunen.
En parkeringsstrategi för stadskärnan innefattar sålunda bland annat följande delar:
- p-ledsystem och zonindelning som styr biltrafiken till p-husen och hindrar smit- och söktrafik
- kraftig begränsning av kantstens- och markparkeringar i centrum
- marknadsanpassning av p-avgifterna
- begräsning av antalet p-hus/p-garage i stadskärnan
Vi föreslår därför kommunfullmäktige att besluta
att utarbeta en parkeringsstrategi för centrala Lund med den inriktning som föreslås i LundaMats I och LundaMaTs II
att en sådan parkeringsstrategi blir styrande för beslut om parkeringar vid eller nära Mårtenstorget
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster i Lund
Kulturtips
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 16 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 16 mar kl. 19:30. Läs mer »
En hyllning till Eva Cassidy
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
Karl Bartos till Malmö och Babel
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars.
Fre 16 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars.
Fre 16 mar kl. 19:00. Läs mer »
Classic Lounge - Häxan från Abriachan
Kom och fira S:t Patricks Day med irländsk musik, dans och historieberättande! på Moriska Paviljongen 17 mars kl 19:00.
Läs mer »
Kom och fira S:t Patricks Day med irländsk musik, dans och historieberättande! på Moriska Paviljongen 17 mars kl 19:00.
Läs mer »
Mermaid Show
På Inkonst 17 mars kl 20:00. Läs mer »
På Inkonst 17 mars kl 20:00. Läs mer »
Movits! (SE) LIVE
På Babel 17 mars kl 21:00. Läs mer »
På Babel 17 mars kl 21:00. Läs mer »
BACHS JOHANNESPASSION
Johann Sebastian Bachs mäktiga oratorium från 1724; Johannespassionen för solister, kör och orkester.
I Johanneskyrkan 18 mars kl 18:00.
Läs mer »
Johann Sebastian Bachs mäktiga oratorium från 1724; Johannespassionen för solister, kör och orkester.
I Johanneskyrkan 18 mars kl 18:00.
Läs mer »
Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus.
Sön 18 mar kl. 15:00. Läs mer »
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus.
Sön 18 mar kl. 15:00. Läs mer »
Sånger att minnas
På Palladium den 18 mars kl 18.00. (flyttad från 20 november.) Läs mer »
På Palladium den 18 mars kl 18.00. (flyttad från 20 november.) Läs mer »
Apatiska för nybörjare
En svart komedi av Jonas Hassen Khemiri inspirerad av Gellert Tamas bok De apatiska. På Lunds Stadsteater 19 mars kl 19:00.
Läs mer »
En svart komedi av Jonas Hassen Khemiri inspirerad av Gellert Tamas bok De apatiska. På Lunds Stadsteater 19 mars kl 19:00.
Läs mer »
Oslipat, med bl a Simon Svensson och Ola Söderholm
Intelligent och löjligt rolig standup. På Babel 21 mars kl 20:00. Läs mer »
Intelligent och löjligt rolig standup. På Babel 21 mars kl 20:00. Läs mer »
ROMEO OCH JULIA
Livesänt från Royal Opera House i London till Biograf Spegeln och Kino 22 mars kl 20.30
Läs mer »
Livesänt från Royal Opera House i London till Biograf Spegeln och Kino 22 mars kl 20.30
Läs mer »
MACK 22/3 Stående Ovationer av och med Martin Svensson o Göran Ebenhart
stand-up på La Couronne
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
stand-up på La Couronne
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Stanza 22/3
Johan Jönsson, Helena Österlund, holländska poeten och kompositören Rozalie Hirs samt hyllade islänningen Eiríkur Örn Nordðahl.
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Johan Jönsson, Helena Österlund, holländska poeten och kompositören Rozalie Hirs samt hyllade islänningen Eiríkur Örn Nordðahl.
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)