2015-06-04

FIFA till stöd för Palestina av Gunnar Olofsson

Denna artikel har blivit lite överspelad av de senaste turerna med Blatters avgång. Trots detta är den en nyttig påminnelse om att vårt västeuropeiska betraktelsesätt inte är det enda möjliga sättet att se.
red


Joseph ”Sepp” Blatter har - mot Sveriges och andra västländers önskan! - blivit omvald för ännu en period som ordförande för den internationella fotbollsfederationen, FIFA. Under Blatters ledarskap har FIFA utvecklats till en effektiv aktör för fotbollens ställning som en angelägenhet för, och på lika villkor i, alla länder runt om i världen - och inte minst en stark pådrivare för också palestiniers rätt att utöva sporten.

Enligt Abdulfattah Arar, förbundskapten för det palestinska olympiska fotbollslaget, är det absolut största hindret för att utveckla den palestinska fotbollen den israeliska ockupationen. Israel hindrar systematiskt palestinska spelare från att resa mellan Västbanken och Gaza för att träna och spela matcher, och från att lämna Palestina för att deltaga i internationella turneringar. Israel beslagtar utrustning donerad till den palestinska fotbollen – och kräver sedan palestinierna på avgift för ”förvaring” av det beslagtagna. Idrottsanläggningar, inklusive fotbollsstadion, har attackerats och förstörts av israeliskt stridsflyg. Ett antal fotbollsspelare har fängslats, skadats eller dödats av den israeliska armén, och 2012 ingrep Sepp Blatter personligen för att få landslagsspelaren Mahmoud Sarsak – fängslad och internerad utan rättegång eller dom i tre år efter att han rest mellan Västbanken och Gaza för träning – frisläppt efter en 97 dagar lång hungerstrejk som hotade Sarsaks liv.

Israel har också, tvärtemot FIFA:s regler, låtit fotbollslag, stationerade i olagliga bosättningar på Västbanken, spela i den israeliska fotbollsligan, och har ett lag – Betar Jerusalem - vars hejarklack konsekvent skanderar rasistiska slagord som ”död åt araberna”, och efter matcherna ger sig ut på jakt efter palestinier att slå ned och misshandla.

Sepp Blatter har de senaste två åren arbetat intensivt för att förmå Israel att ändra sin politik under hot om suspension ur FIFA - något som fått det palestinska fotbollsförbundets ordförande Jibril Rajoub att tills vidare dra tillbaka sin motion om uteslutning till förmån för en tillsatt kommitté med uppgift att tillförsäkra de palestinska spelarna rätten att fritt utöva sin sport. Detta har också mottagits positivt av det israeliska förbundets ordförande Ofer Eini.

Palestinier och israeler måste, menar Eini i ett uttalande, ”arbeta ihop” och ”förena styrkorna”. ”Låt oss överlåta till politikerna att bedriva politik” säger Eini. Vi får bara hoppas att det verkligen blir så.

Marianne förtöjer i Lissabon – Målet är Gaza


PRESSMEDDELANDE:
2015-06-03
Den skandinaviska trålaren Marianne av Göteborg anlöper på onsdagen den 3 juni Portugals huvudstad Lissabon. Med ombord på denna sträcka som inleddes i Bueu i spanska Galicien är bland annat Anna Miranda Paz, ledamot i EU-parlamentet och talesperson för Bloque Nationalista Galego
   Marianne kommer att förtöjas vid Marina do Parque das Nações/Marina da Expo.
   Kl. 18.30 på onsdagskvällen arrangeras en pressmottagning vid båten. Där kommer det att finnas möjlighet att ställa frågor till besättning, lokala aktivister och medföljande delegater.

Barnarbete i israeliska bosättningar av Gunnar Olofsson

Hundratals palestinska barn, en del så unga som 10-11 år, används som barnarbetare inom den israeliska bosättningsindustrin. Det konstaterar människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i en rapport, ”Ripe for abuse”. De flesta barn arbetar inom jordbruket där ockupationsprodukter som tomater, dadlar och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och kolonisation.

Sedan ockupationens inledning 1967 har Israel lagt beslag på allt större delar av Palestina för bosättningar och militära installationer. Idag bor uppemot 600.000 israeliska judar illegalt på palestinsk mark och israelisk militär styr över allt utom 18% av området. I Jordandalen, där barnarbetet är mest utbrett, kontrolleras 87% av området av bosättare och militär, och ytterligare 7% är avsatt till ”nationalparker”. Den palestinska befolkningens möjligheter att försörja sig krymper hela tiden, och närmare en tredjedel av familjerna i Jordandalen klassas som fattiga – den högsta siffran på Västbanken.

Palestinierna behöver ofta militärtillstånd – som de ibland inte får - för att bruka sin jord, tvingas köpa sitt eget vatten dyrt från det israeliska nationella vattenbolaget Mekorot och får i över 94% av fallen avslag på sina ansökningar om olika byggprojekt. Dessutom hindrar Israel systematiskt export av palestinska varor genom krav på olika tillstånd, påtvingade omlastningar och att vissa posteringar bara kan passeras till fots eller med buss. Enligt Världsbanken kostar den israeliska politiken Palestina minst 704 miljoner dollar (6 miljarder kronor) per år i bortfall av inkomster från jordbruket.

Detta är bakgrunden till barnarbetet. Samtliga barn som HRW intervjuat uppger att de arbetar på de israeliska plantagerna för att kunna försörja sina familjer. Barnen, hälften av dem 16 år eller yngre, arbetar från 05.30 på morgonen fram till eftermiddagen för en lön ner mot hälften av israelisk minimilön. En del går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 10.000 palestinier är sysselsatta inom bosättningsindustrin. Av dem är 1.900 barn.

De flesta av barnen arbetar inom jordbruket, med skörd och paketering av frukt och grönt. De utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer. De flesta har ingen tillgång till sjukförsäkring och vägras ersättning för dagar de inte kan arbeta på grund av sjukdom.

Enligt Konventionen om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter, som både Israel och Palestina undertecknat, skall barn skyddas från ”ekonomiskt och socialt utnyttjande” och deras deltagande i ”arbete som är skadligt för deras moral eller hälsa, utsätter dem för livsfara eller kan hindra deras normala utveckling” bör göras straffbart enligt lag (Artikel 10).

Den Internationella Arbetsorganisationen (ILO), vars Konvention om Minimiålder för tillträde till Arbete (Konvention 138) Israel undertecknat, anger att minsta ålder för arbete skall vara 15 år, och i riskfyllda arbeten 18 år. Lättare arbeten tolereras ned till 13 års ålder, så länge det inte påverkar skolarbetet. Vidare förbjuder ILO (Konvention 182) ”arbete som genom sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral” (Artikel 3). Israel har också självt en lagstiftning med ungefär samma innehåll.

EU har officiellt förklarat sig beslutet att utradera barnarbetet i världen, och stöder ett förbud mot barnarbete. I fallet Israel har detta dock hittills inte kommit till något som helst uttryck. Ingen som HRW intervjuat har någonsin sett till någon inspektör från EU – trots att EU är den största marknaden för israeliska varor – och frihandelsavtalet mellan EU och Israel medger, genom ett så kallat ”tekniskt arrangemang”, att varor från bosättningsindustrin mycket väl kan blandas med legalt producerade varor och saluföras som tillverkade i Israel. USA för sin del har i nuläget 353 svartlistade jordbruksprodukter som bedömts tillverkas oetiskt – men ingen från Israel.

Även den Palestinska Myndigheten bär ett tungt ansvar för sakernas tillstånd. Palestina har en modern lagstiftning mot barnarbete som uppenbarligen inte följs. Palestinier fungerar som mellanhänder och rekryterare av barnarbetare till bosättningarna, och tjänar pengar på hanteringen. Ett problem är att den palestinska lagstiftningen, på grund av Israels ockupation och militärlagar, bara kan tillämpas på en liten del av Palestinas territorium. Men betydligt fler än nu borde kunna lagföras och straffas för sin inblandning i barnarbetet.

Slutligen har vi som konsumenter också ett ansvar. COOP har gång på gång avvisat fattade medlemsbeslut att inte befatta sig med ockupationsprodukter, och övriga dagligvarukedjor hukar och försöker låtsas som ingenting. Det måste bli ett slut på detta. Israeliska produkter, många av dem alltså tillverkade under oetiska former, måste helt bojkottas tills Israel slutar upp med ockupationen av arabiskt land, ger samtliga medborgare lika rättigheter, löser flyktingfrågan och slutar upp med saker som land- och vattenstölder, barnarbete och annan liknande smutsig hantering.
 

2015-05-28

Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.
Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Pensionärsliv av Karin S

Jag stavpromenerar,
jag sittgymnastiserar,
jag kverulerar,
jag ekonomiserar,
jag fantiserar,
jag smärtfixerar,
jag medicinerar,
jag retirerar,
jag musicerar,
jag tvångssanerar,
jag levererar,
jag deprimerar,
jag egocentrerar,
jag kritiserar,
jag problematiserar,
jag negativerar.
Och hela tiden i takt
med stavgången:
Död-en, död-en, död-en
Iväg! Stick!
Men.
Barnen, barnen, BARNEN!
Tack!

Klostergårdens plaskdamm invigs den 12 juni
av Gunnar Stensson

Så står det på mängder av affischbockar som kommunen ställt ut i vår gröna park och kedjat fast vid lyktstolpar. Sommarlovet ska börja, barnen ska sjunga och sen ska de plaska i den cirkelrunda fontänen och äta bullar som kommunen bjuder på.
   Under vårmånaderna har vi sett det komplicerade systemet av rör komma på plats och undrat över funktionen. Sedan formades en stor, perfekt cirkel i vit cement och omgavs med stenläggning. Nu återställer man gräsmattorna. Ett par stenblock ligger i mitten av dammen och över dem ska tre höga strålar rent vatten stråla.
   Rent vatten. Dammen är grund. Nytt färskt vatten ska hela tiden spruta fram och rinna bort i dagvattenbrunnar. Det är inte i första hand en plaskdamm. Det är en fontän.
   Den borde få ett mer poetiskt namn. Kanske Fontana di Spiritus Sancti, Helgeandsfontänen.
   Runt den ska vi sitta i sommarskymningen och lyssna till musik.

Ship to Gaza: Hur långt når Marianne? av Bertil Egerö

Häromdagen såg jag filmen om Ship to Gaza och Henry Ascher, "Även de döda har ett namn". Den gick på Kino sista gången idag torsdag. Stark, inte minst i den entusiasm och envishet människorna bakom detta projekt uppvisade.
   Jag påmindes i filmen om den gången när båtarna fastnade i Grekland. Hur skändligt USA och Israel kunde tvinga Grekland att hålla kvar fartygen, och hur EU tycktes ha tappat rösten helt inför dessa brott mot internationell rätt. Blev det ett misslyckande eller en seger för Ship to Gaza? Om den frågan debatteras det i filmen.
   Nästa försök var ju att restaurera en båt inne i Gaza och segla ut med exportprodukter. Den båten förstördes av israeliskt flyg. Sedan kom det ohyggliga kriget 2014. Idag nås vi av larmrapporter om katastrofala förhållanden i Gaza. EU diskuterar, USA stöttar Israel, Arabvärlden har sina egna konflikter att hantera.
   Då ger sig en fiskebåt vid namn Marianne iväg på nytt, med lite solpaneler och sjukvårdsprodukter ombord. På måndag ska den ha nått Frankrike. Fler båtar kommer att ansluta. Israel har redan varnat att de kommer att mötas med lika hårda bandage som de tidigare gångerna.
   Henry Aschers far lyckades ta sig ur nazi-Tyskland i sista minuten. Hans familj blev kvar, försvann. Henry var starkt engagerad i Vietnams kamp mot USAs krig, nu lägger han sina krafter i att bidra till att få ett stopp på Israels fruktansvärda förtryck av palestinierna.
   Ship to Gaza drivs helt av frivilliga krafter och frivilliga bidrag. På dess hemsida finns information om hur vi kan bidra. Lika viktigt är att sprida information, skriva i lokaltidningar och andra media, berätta om Mariannes färd och situationen i Gaza.
   I filmsnutten nedan ser man plötsligt Röda Kapellet spela vid kajen i Malmö. Vänsterpartiet ställer upp med ett brandtal. Fanns några andra partier där? Jag vet inte, men de borde alla (utom SD) ha varit på plats.

Se filmen »

B52-or över Ravlunda av Sten H.

Den 13 juni kommer två amerikanska B52-or (Stratofortress) att flyga in för att fälla minor (attrapper) vid Ravlunda i en svenskunderstödd NATO-övning där också landstigningsstyrkor ska gå i land.  Det rör sig om flygplan som ursprungligen var avsedda för kärnvapenanfall, men som har satts in som konventionella bombplan t.ex. i Vietnam och på senare år i USA:s olika krig i Irak, Syrien och Jemen. En B52-a har åtta jetmotorer så de kommer säkert att höras.
   För en del av oss är det här på gränsen till det ofattbara. Sverige samövar med NATO sedan ett antal år, senast över landets norra tredjedel i en stor flygövning, men det här är en del av den efterföljande marina övningen BALTOPS. Det sker efter beslut av regeringen och är en utmaning mot svenska alliansfri utrikespolitik. Men övningen i Ravlunda slår allt. Det är provokation av den svenska regeringen mot vår hittillsvarande utrikespolitik. När man kombinerar B52-or med landstigningsövning tyder det på att regeringen är närmast tondöv vad gäller stämningarna i de egna partierna. Hur tror Lövdén att det kommer att uppfattas av den, ska vi säga tredjedel av landets socialdemokrater som minns något om Vietnamkriget och B52-ornas roll där?
   Eller har jag helt fel, ser folk i allmänhet det här som en banal militärövning?  Nyheten har varit anmärkningsvärt nedtonad i pressen och egentligen bara mötts med gillande på ledarsidorna. Bryr sig någon längre om något?
   Det här är inte en angelägenhet för vänstern utan för alla: borgerliga såväl som socialdemokrater och vänstersinnade som slår vakt om den alliansfria politikem och de utgör fortfarande en majoritet av Sveriges befolkning.
   Vi som är här i trakten måste rimligen fara till Ravlunda den 13 juni och säga vår mening, Jag vet inte om något är planerat eller organiserat – i första hand är det väl Svenska Freds som skulle kunna stå för en bred manifestation.  Vi återkommer i ämnet om en vecka.

 

Snart flyger B52 igen – över skånska vatten
av Gunnar Stensson

Över Vietnam fälldes 1965 till 75 fler bomber än sammanlagt över alla krigsskådeplatser under andra världskriget.  I en byrålåda har jag ett plåtfragment från en nedskjuten amerikansk B52 som Vietnams ambassadör gav mig som minne vid ett besök i Lund 1975. (Jag har grubblat under natten. Vietnam hade knappast kapacitet att skjuta ner några B52-or. Plåtskärvan kommer nog från en nedskjuten attackhelikopter av det slag som användes vid bymassakrer.)
   B52-orna ingår i den massiva Nato-operationen ”Baltops 15” som inleds i juni. De ska simulera fällning av sjöminor utanför Ravlunda flygfält. De kan bära kärnvapen.
   I augusti 1960 försvarade jag tillsammans med ett par tusen värnpliktiga Ravlunda och Haväng mot en invasion ”från öster”. Vi hade cykeltolkat efter lastbil från I ll i Växjö (regementet är nedlagt för länge sen) till Skåne längs nuvarande väg 23. När vi kommit fram grävde vi skyttevärn och stirrade ut över den glittrande Östersjön, där miljonärerna på kryssningsfartygen nu för tiden skiter vattnet brunt.
   I övningens senare del förde jag ”fria kriget” med en jägartropp på 20 man. Fiktionen var att invasionen hade ägt rum och att vi befann oss bakom fiendens linjer. Vi cyklade på småvägar hela natten och blev beskjutna av uniformerade hemvärnsgubbar från en veranda vid fyratiden på morgonen. Vår bataljon hade återvänt till Växjö innan vi hunnit återförena oss med den.
   Nu leker de krig vid Ravlunda som så ofta förr. ”Baltops 15” blir säkert en mer spektakulär och dyr övning än vår manöver. Då förestod Kuba-krisen. USA försökte faktiskt invadera i Grisbukten. Kubanerna gjorde det vi övade för att göra: slog tillbaka invasionsstyrkorna. Nu rustar Nato och Ryssland i Arktis och Östersjön.
   Arméns gamla cyklar rullar fortfarande här och där på gatorna i Lund. Och B52orna är ju faktiskt lika gamla som cyklarna.

Economic man – samhällets fiende nummer ett
av Gunnar Stensson

Economic man är en zombie vars enda drivkraft är enögd vinningslystnad. Du har säkert mött honom många gånger i små vardagliga situationer
   Men helst agerar han i större skala. Det har vi sett många exempel på i veckan som gått.        
   Det kan handla om små korrupta jurister (economic men) som får miljoner av miljardärerna för att genom skatteplanering vältra över kostnaden för vård, skola och omsorg på låginkomsttagarna.
   Det handlar om korrupta rikspolitiker med samma syfte. De kämpar nu för det exklusivt svenska systemet ”vinster i välfärden” som gör det möjligt för bolag att stjäla från sjuka, barn och gamla. De stöds av medier som Expressen, DN, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Göteborgsposten som samtliga i dag publicerar likartade ledare (endast ordvalet skiljer något).
   Det handlar om kommunalpolitiker som använder ordet ”effektivisera” när de menar skära ned vården, skolan och omsorgen för att höginkomsttagarna ska få lägre skatt på låginkomsttagarnas bekostnad.
   Det handlar om ”idrottsledare” som t ex Fifa-styrelsens ledamöter som i årtionden via samma ekonomiska struktur (Cayman-öarna osv) som friskolekoncernerna använder för skattesmitning tagit emot miljarder i mutor från världens fotbollsnationer. Economic men allesamman.
   Det handlar om storbolag som Telia Sonera som hjälpt Azerbadjans presidentfamilj (economic men and women) att stjäla sex miljarder från det fattiga landets invånare.
   Det handlar om Lehman Brothers (economic men) som skapade en världsdepression 2008 för att de 87 rikaste - economic men - skulle kunna fördubbla sina förmögenheter. (Vilket de också gjorde, precis som Wallenberg när han tog kontrollen över den svenska ekonomin efter 1930-talskraschen).
   Deras föregångare (historiska economic men) bedrev under ett par sekel den slavhandel som lade grunden till både det brittiska imperiet och USA.
   Kung Leopold av Belgien var en eminent economic man som mördade ett par miljoner kongoleser och stympade miljoner andra för att göra vinst på gummi.
   Just nu förbereder economic men i Nato och Ryssland en klimatkatastrof i Arktis genom den jättelika militärövningen Arctic Challenge Exercise i Norrbotten och dess ännu större motsvarighet i Ryssland. Major Björklund hurrar. Liksom Putin.
   Protestera!
 

Världsbanken säger som Ship to Gaza: Blockaden måste hävas!


PRESSMEDDELANDE:
2015-05-24
I en kommande rapport från Världsbanken, Economic Monitoring Report to the Ad Hoc Liaison Committee May 27, 2015, slås fast att det ekonomiska läget på Gazaremsan är ytterst prekärt.
   Realinkomsten per capita är 31 % lägre i Gaza idag än för 20 år sedan. Tillverkningssektorn har krympt med 60 % och exporten har sedan den israeliska blockaden av området inleddes 2007 i princip utraderats. Arbetslösheten nådde 43 % sista kvartalet 2014, vilket rapporten konstaterar förmodligen är den högsta i världen. Särskilt alarmerande är ungdomsarbetslösheten, som uppgår till 60 %.
   Rapporten slår entydigt fast att det inte finns några andra förklaringar till denna katastrofala utveckling än krigen och blockaden (sid 6). Särskilt har situationen allvarligt förvärrats av fjolårets israeliska angreppskrig, då 2100 palestinier dog, mer än 11 000 skadades och en tredjedel av befolkningen tvingades fly från sina hem och bli internflyktingar (internally displaced). 12 000 hus förstördes eller skadades och infrastrukturen, inklusive Gazas enda elektricitetsverk liksom elnätet, vatten- och sanitetsfaciliteter och telekommunikationsnätet, åsamkades allvarliga skador.
   Rapporten konkluderar: ”Som otvetydigt slagits fast av ovanstående analys har kombinationen av väpnade och politiska konflikter tillsammans med Israels blockad som inleddes 2007, slagit hårt mot Gazas ekonomi. Arbetslöshet och fattigdom har nått häpnadsväckande nivåer och livskvaliteten för den stora majoriteten av Gazas invånare är nästan inte uthärdlig. Känslan av hopplöshet är genomgripande, särskilt efter kriget sommaren 2014. Tillgången till och kvaliteten på grundläggande tjänster som elektricitet, vatten och avloppssystem försämras snabbt och pandemier med smittsamma sjukdomar är ett reellt hot.” (sid 25)
   Rapportens slutsats är att Gazas ekonomi måste återuppbyggas vilket ”kräver att blockaden av varor och människor hävs”. (sid 6)
Läs rapporten »

Marianne på väg att anlöpa Brest i Bretagne, Frankrike


PRESSMEDDELANDE:
2015-05-25
Marianne av Göteborg, Ship to Gaza Norge och Ship to Gaza Sveriges trålare, anlöper under måndagen Brest på sin väg mot Gaza. På tisdagen bjuder våra samarbetspartners i Brest in till en mottagning, kl 18 påQuai la Pérouse au Port du Château.
   Förutom besättningen har Magdalena Almawed, apotekarstuderande och ordförande för Palestinska huset i Göteborg och Jesper Hillbom, ledamot i Ung vänsters förbundsstyrelse seglat med från Tyskland mot Brest.
   Magdalena säger: Jag har sedan länge beundrat det hårda arbete som våra mångnationella bröder och systrar utför i Ship to Gaza och såg det som en självklarhet och möjlighet att åka med i solidaritet med Gazaborna för att representera alla unga palestinier som fortfarande håller fast vid drömmen om ett fritt Gaza och Palestina!
   Jesper tillägger: Att resa med Ship to Gaza just nu känns särskilt viktigt. Marianne av Göteborg är en trålare som ska ge Gazaborna möjlighet att fiska i sina vatten, något som begränsas kraftigt av den israeliska ockupationsmakten. På Gazaremsan är den humanitära situationen akut, arbetslösheten skyhög och samhället är beroende av bistånd utifrån. Målet med Mariannes resa är att bryta blockaden, säger Hillbom.

Landskapets förvandlingar söder om Lund från 1850 av Gunnar Stensson


Artikelförfattaren i vildmarken vid ån
Foto: Per Roijer. Se fler bilder från deras vandring i ålandskaper vid S:t Lars.
 
Tidsmaskinen snabbspolad
1850. Jordbrukslandet breder ut sig med åkrar, pilevallar och träddungar. De låga husen i Flackarp och Källby försvinner nästan i grönskan.
   Plötsligt syns karlar med spadar och karavaner av vagnar vid Uppåkra. Södra stambanan plöjer sig fram genom sädesfälten.

1856. Ett lokomotiv med blänkande ångpanna och hög skorsten tuffar långsamt mot Lund på den nya bron över Höje å. Flackarpsborna ser häpet på.

1868. Möllaren Bengt Sörensson står omgiven av mognande vetefält vid sin nybyggda mölla i Flackarp.

1879. Nu är Hospitalet färdigt. Det liknar ett rokokoslott. Patienterna planterar 14000 träd och buskar i parken. Carl Fredrik Hill skymtar med sitt staffli.

1895. Asylens kaserner står färdiga att ta emot 1500 obotliga patienter. Bron över Höje å bevakas av uniformerade vakter.
   En präst och en kusk kör med en svart kista till Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats intill Flackarps mölla. Det är Jenny Maria Ringström, 21, som ska jordfästas av pastorsadjunkt Knös.

1940. Mörkläggning. Parken ligger frusen. De 80-åriga träden har blivit höga. Erik Hermelin rusar upprörd ut ur den byggnad där vårdcentralen nu ligger. Han ska till Gleerups med en stridsskrift mot nazismen som han tänker bekosta tryckningen av.

1950 stannar Flackarps mölla.

1951 slutar man jordfästa patienterna på begravningsplatsen. De anonyma gravarna är då 2000.

1965. Klostergårdens höghus av rött tegel reser sig i solfjädersform mellan St Lars och Lund. Flera vårdare bosätter sig där. Ofta också tidigare patienter. Klostergårdsfältets träd och buskar är nyplanterade. Fontänens vatten sorlar i den nya dammen.

1998. St Lars säljs till ett privat bolag. St Lars-parken börjar förfalla

2015. Riksbyggen bygger vidare på Källbystaden där den tidigare ungdomskliniken låg. Längre in i parken reser sig Peabs stora byggkran över de nu 150-åriga träden. Schaktmaskinerna dånar. På andra sidan ån bygger HSB ett lilla St Lars i anslutning till den forna Asylen.
   Flackarps mölla sträcker sina nya vingar mot den blå himlen som 1868 och på Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats blommar prästkragarna.
   Där järnvägen korsar väg 108 uppförs ett stort ställverk för att säkra de kommande höghastighetstågens energibehov.
   Tidsmaskinen saktar in och blir stilla. Den har nått gränsen för gången tid. Framtiden kan den inte visa.


Blivande hyreshus vid Källby ängar
 

Gamla vårdpaviljongerna
 

Åbrinksvägen är infart till Källby ängar från Sankt Lars.
Höghusen på Klostergården syns i bakgrunden.

 

Västra Sankt Lars, Hunnerupsområdet. De äldre byggnaderna skymtar i fonden.
 

Utsikt från åsidan
 

Byalagets ordförande Gunnar Stensson. I vildmarken vid bron över Höje å.

  FOTO PER ROIJER 

2015-05-21

Gunnar Sandin-nytt

Gunnar Sandin testamenterade en del tillgångar till den kända museijärnvägen på Österlen, Brösarp-Vitaby. Pengarna skulle användas till en s.k. sommarvagn, en öppen personvagn för utflyktsturer i vackert väder. Nu håller detta på att realiseras genom att en gammal skruttig vagn har inköpts och ska restaureras i egen regi, Det tar väl några år men vi ser fram mot häftiga turer med fartvinden blåsande i lockarna. Utvecklingen kan följas på Skånska järnvägars forum.
 

 
I övrigt har Veckobladet bytt lagringsplats och därmed adress för den omfattande och ambitiösa bibliografin över Gunnar Sandins texter om järnvägar och politik och mycket annat, Den nya adressen är http://veckobladetilund.se/sandin/

Sydafrikansk kommentar till Palestinafrågan


Performing in Israel is supporting apartheid!

The Never-Ending Nakba

by JOHNNY BARBER
Northern Jordan.
Immediately preceding the establishment of the State of Israel in 1948, the country that now demands others acknowledge its “right to exist” depopulated and destroyed over 400 Palestinian towns and villages, forcing the inhabitants to flee for their lives. The new state planted trees and established national parks over the ruins of dozens of villages where Israelis now spend quiet afternoons and enjoy picnics in the shade. The cries of the dead are drowned out by the laughter of children playing on the remains of ancient homes. The Arabic names of the destroyed villages have been erased. The Israeli state still clings to the myth of “A land without a people, for a people without a land,” and deny the Nakba took place, just as many Americans still deny an indigenous genocide in “our” country. Zochrot, an Israeli NGO, has identified and mapped every destroyed Palestinian village and town in order to reeducate the Israeli public. Their message is largely ignored.
Läs hela artikeln i Counterpunch

Perspektivet från Armaturfabriken av Gunnar Stensson

Gasverksgatan är en centralt belägen avkrok i Lund. Den utmynnar i Trollebergsvägen mitt emot Klosterkyrkan.
   Avkrok har den inte alltid varit. Den domineras av Armaturfabriken som under lång tid var en av Lunds viktigaste arbetsplatser, strategiskt belägen mitt i stan och intill järnvägen.
 

 
Just där är järnvägen som smalast: endast ett spår i vardera riktningen tvärs igenom stadsbebyggelsen ska släppa igenom det intensivaste trafikflödet i Sverige. Så småningom också höghastighetståget Malmö-Stockholm. En olycka här – och hela Sverige stannar.
   Problemet har diskuterats i årtionden. Många har krävt att Armaturfabriken ska rivas för att ge plats för ett utökat spårområde. 
   Men det är inte aktuellt. Armaturfabriken ska ligga kvar där den ligger. Den ståtliga tegelbyggnaden har nyligen fått en påbyggnad som genom kontrastverkan synliggör dess majestätiska tyngd. Det är Lunds mest sällan sedda sevärdhet. Gå och se!
 

 
Söder om Armaturfabriken finns en stor parkeringsplats mellan Gasverksgatan och järnvägen. På andra sidan spåren ser man den gamla bebyggelsen längs Nygatan. Ett långt godståg slamrar förbi norrut. Strax därefter pilar ett öresundståg mot Malmö.

Varför järnvägstrafik som en mördande barriär mitt i stan? I stället för spåren ser jag en bred aveny med restauranger och butiker, som förlorar sig vid stadsparken i söder och i norr passerar Klosterkyrkan, Grand hotell, Knut den stores torg, tingshuset, Kristallen och Clemenstorget.
   Var finns järnvägen?
   Under mig, i en tunnel. Som i London, Paris, Petersburg och ja, i Malmö. Där finns plats för höghastighetstågen, skånetrafiken, öresundstågen och godstrafiken.
   Tunneln börjar vid Höje å. Den frigör mark för bostäder mellan Klostergården och Rådmansvången och förenar stadsparken med koloniområdet vid Polhemsskolan.
   Särskilt stora arealer friläggs i stationsområdet. Där kan man bygga. Där kan man och anlägga parker. Äntligen blir Lund en hel stad i stället för ett musealt, obebott centrum omgivet av bostäder i ringar på intilliggande åkrar och en asfaltöken för kommers: Nova Lund.
   Nog kan det vara värt de 6,2 miljarder som är kostnaden för att bygga tunneln enligt beräkningar som gjordes 2009.
   Både Per Corshammar och Lloyds föreslår att man ska bygga över järnvägen. I kommunens förslag antyds att spåren kan grävas ner. Stationsområdet skulle då bli en jättebyggplats för all överskådlig tid. Kostnaden skulle kanske bli 6,2 miljarder
   Nej se på Triangeln i Malmö och låt borrmaskinerna arbeta sig genom stan under jorden!

Jag ifrågasätter Alliansens moral av Sven-Hugo Mattsson

Jag har tidigare i dessa spalter visat på att Alliansen hade god tillväxt under sina åtta år, en tillväxt som gjorde att man kunde sänka skatter rejält. Det faktum att skatterna sänktes överlägset mest för de med höga inkomster och att de fattigaste bara fick smulor från de rikas bord gör att jag ifrågasätter Alliansens moral. Till saken hör också att Allinsregeringarna förstörde Sveriges ekonomi för tredje gången i rad.

Anders Borgs Renommé
Anders Borg har ett gott renommé, jag hör intervjuer med honom där man har silkeshandskarna på. I ekonomikretsar är han gott värderad. Titta på detta: han efterlämnade ett budgetunderskott det sista året på 87 miljarder. Magdalena Andersson har helt rätt när hon beskriver detta som att ”ladan är tom”, jag vill tillägga att det fanns ett stort hål i ladan.
   Jag kommer om en stund att visa på att statsskulden ökade kraftig under Borgs tid, det sägs mig veterligt aldrig i debatten. Den ökande statskulden innebär att den nya regeringen snabbt måste få ner underskotten, annars kommer vi att få en skuld som är svårt att hantera. Regeringen måste alltså nu komma i balans med budgeten innan man kan genomföra reformer för ett Sverige som ser ut som den nya regeringen vill ha. Under tiden fram till dess genomför den nya regeringen skattehöjningar och tar bort subventioner för att genomföra något av sin politik. Så får man kritik av alliansföreträdare som har varit med om att förstöra ekonomin.

Ökad statsskuld
Jag känner att det finns en allmän uppfattning om att Borg tog ner vår statskuld. Det blev tvärtom, vår statskuld ökade med 130 miljarder åren 2007-2016, från 1.264 miljardet kr till 1.395 miljarder kr. 
   Det finns ett annat sätt att räkna också: hur stor skulden är i förhållande till tillgångarna, det är viktigt så klart. Men då skall man komma ihåg att Alliansen lämnar ifrån sig en järnväg som blivit sämre, en skola som blivit sämre, en betydligt större bostadsbrist. Man har inte byggt tillräckligt och bostadsbristen innebär många problem i vårt samhälle. Dessutom ökade arbetslösheten.

Alltså
Alliansen har haft en tillväxt på 9.4 % under sin tid, en tillväxt som har genererat höjda skatteintäckter. Och man har gjort av med 130 miljarder till. Trots detta har den relativa fattigdomen ökat kraftigt. Det innebär dock att det är få som fått det ekonomiskt sämre men tillgångarna har fördelats på ett närmast omoraliskt sätt. 

Arbetslösheten
Alliansen har genomfört ett fullskaligt projekt som utgår från att arbetslösheten skall sjunka i och med att människor får mer att röra sig med, att människors konsumtion gör att jobben växer till.
De hade fel!

Friskolans värsta fiende av Gunnar Stensson

Friskola. En skola, fri som tanken, fri som kunskapen, fri för experimentell pedagogik, fri för ideella krafter, fri för samarbete med andra skolor och med andra samhällsaktörer. Friskola.
   Vi vet att den har många fiender. I debatten utpekas ofta de politiker, som talar om en sammanhållen skola, en likvärdig skola, en skola utan segregation, en skola som ger alla barn samma möjligheter, som friskolans fiender.
   Det utpekandet är en lögn.
   Vinsttänkandet är friskolans värsta fiende.
   Vinsttänkandet leder till konkurrens om eleverna som är skolpengens bärare.
   Vinsttänkandet leder till jakt på de lönsamma eleverna: de bäst anpassade. Exemplen i massmedia de senaste åren har varit många.
   Vinsttänkandet utgår från frågan: ”Är du lönsam, lille vän?”
   Vinsttänkandet försvagar lärarna. En kritisk lärare anses olönsam och avskedas.
   Vinsttänkandet förhindrar samarbete mellan skolor eftersom konkurrensen styr. Den skola som funnit en framgångsrik metod för organisation eller pedagogik hemlighåller den.
   Vinsttänkandet kränker yttrandefriheten. Lärare och anställda avkrävs tysthetslöften.
   Vinsttänkandet marknadsförs med slagordet ”valfrihet”, som påstås vara en oumbärlig rättighet för elever och föräldrar, men verkligheten fungerar som en formel för att öka skolkoncernernas profit.
   Vinsttänkandet innebär att riskkapitalisten lägger ner skolan när den inte längre ger vinst. Exemplen är legio.
   Vinsttänkandets främsta förespråkare är Folkpartiets Jan Björklund och Centerpartiets Annie Lööf. Båda hävdar att det är omöjligt att driva en friskola utan vinst. De övriga allianspartierna håller med. För att inte tala om Alliansens enkelriktade lokalpolitiker som snart kommer till tals i Lunds budgetdebatt.

När de konservativa vann valet i Storbritannien 1910 och David Cameron blev premiärminister 2010 satsade han efter svenskt mönster på friskolor, som han kallade academies.  Det var framgångsrika offentliga skolor som ombildades till friskolor, totalt fler än 4000.
   Men det finns en avgörande skillnad mellan Camerons academies och de svenska friskolorna: vinst är inte tillåtet i England.
   Det öppnade academies för samarbete med de offentliga skolorna i det stora samverkans-projektet London Challenge som lyfte Londons skolor som hade haft sämst skolresultat i England till att bli de bästa. Någon kvalitetsskillnad mellan academies och de offentliga skolorna var inte märkbar, utan skolorna blev likvärdiga. OECD rekommenderar Sverige studera det engelska exemplet.
   ”Allra mest förbättrades resultaten för de svagaste eleverna och i de områden som från början pekades ut som värst”, skrev Emma Leijnse i sin högintressanta artikel ”Lyft när lärarna tog över makten”, SDS 10/5. Läs den!
   Friskolans verkliga vänner arbetar för en sammanhållen, likvärdig, samarbetande skola, mot segregation och vinsttänkande.

Rollförändring? av Sten H.

Det drar ihop sig till det årliga budget- sammanträdet i Lunds kommunfullmäktige. Och det blir då första gången den ledande vänsterkoalitionen (S+Mp+V+Fi) har chans att lägga fram en egen budget. Under innevarande år är det väsentligen den gamla borgerliga budgeten som har gällt.
   Men lätt blir det inte. Vänsterkoalitionen förfogar nämligen bara över 32 röster medan borgarna + SD + Förnya Lund har 33. Det som förenar dem är att de vill ha oförändrad skatt medan det förslag som utarbetats av S+Mp vill höja med 25 öre. V har anslutit sig till det, men skulle vilja höja med mer – inte av längtan efter högre skatt utan därför att det är så mycket som är eftersatt efter åtta år av borgerligt styre.

Lund och Malmö
V har haft medlemsmöte om sin hållning och tog ett enhälligt beslut om att lägga sig på samma budgetförslag som S+Mp och inte gå fram med något eget förslag. Detta till skillnad mot vad V gjorde i Malmö där S-förslaget var oförändrad skatt. Det lär vinna, i Malmö har de styrande egen majoritet utan V.
   Det vänsterförslag som finns är framförhandlat med V och tillgodoser i allt väsentligt V:s huvudlinje som innebär nej till nya årliga nedskärningar. År efter år har borgarna sagt nej till kompensation för pris- och löneökningar om ett par procent. Med åren har det inneburit betydande reella nedskärningar. I stället har S+Mp duttat ut några miljoner här och där och talat om dem som satsningar.
   Är det här då bara budgettekniska frågor. Nej, det handlar om påtagliga nedskärningar som resulterat i sämre fastighets- och park- och gatuunderhåll, större barngrupper i skola och förskola, sämre vård och omsorg etc. Det hindrar inte att det kan bli svårt att lyfta fram kompensationen för pris- och löneökningar som en viktig fråga för lundaborna. Det skulle kräva pedagogik och tillgång till media för att vinna anklang. V-förhandlarna var stolta över sin insats att få S och Mp med på sin linje och har säkert gjort ett bra jobb. Men räcker det?

Hur blir det i fullmäktige?
Allt detta är dock bara förslag. Hur blir det i fullmäktige? Ja, SD gör väl som vanligt och följer borgarna, Anti-spårvägspartiet är rimligen splittrat och kan komma att rösta lite selektivt bland budgetposterna. Det spännande blir att se om det träffas några uppgörelser på tvärs över partilinjerna. S-ledaren Almgren älskar makten och kan förmodas gå rätt långt för att få igenom en budget: vi minns ännu hans och sossarnas vilja att sälja ut kärnfrågor till Folkpartiet i maktfördelningsuppgörelserna i höstas. Men kan han svikta här? Återstår FNL som väl skulle begära någon eftergift i spårvägsfrågan. Det borde vara fullt möjligt – passagerartillströmningen till Brunnshög verkar inte precis vara i ökande. Men där är Miljöpartiet stenhårt. Det var Mp som sänkte en uppgörelse med FNL i höstas vilket skickade dem över till borgarna. V är väl mindre doktrinärt på den punkten och skulle kanske kunna tänka sig ett spårvägsmoratorium på ett år eller två. Men det är bara min gissning.
   V har jobbat hårt med budgetförslaget och det blev bra inom gränserna för det möjliga. Ändå kan man ha invändningar. Och det handlar om att V överger sin klassiska oppositionsroll, den att ställa sig utanför uppgörelser som motiveras med att om inte vi ställer upp så vinner de borgerliga förslagen. V har bara 7 procent av rösterna i Lund och med det kan vi inte på allvar påverka besluten. Vi har insyn, och några presidieplatser i nämnderna. Utmärkt, men är de värda att vi ses som en del at det styrande blocket S+Mp?  Det är de båda partierna som tillsammans pekar ut besluten och som uttalar sig för media. Vi hänger mest med. Är det en linje som gör att vi kommer att lyftas fram av lundaborna nästa val?
   Till det kommer att vi har två partier i Lunds kommunalpolitik som nog gärna skulle ta på sig missnöjes-/oppositionsrollen, SD och FNL. Deras förutsättningar för det är väl inte så stora, men risken finns. Är vi beredda att abdikera från vår klassiska roll för att framstå som ansvarsfulla?

PS
Ibland får man blanda stort och smått. I dagens Svenska Dagbladet berättas att som ett led i den stora marinövning Baltops med NATO i Östersjön ska vi få amerikanskt besök; ”Det mest spektakulära inslaget i övningarna inträffar den 13 juni inom ramen för Baltops. Då kommer två amerikanska bombflygplan av modell B-52 att flyga direkt från USA och fälla sjöminor utanför Ravlunda på den skånska östkusten. ”
   Nej, det är inte ett dåligt aprilskämt. NATO-samarbetet är ett sluttande plan. Nyss var B52-orna mest kända för sina insatser över Hanoi och nu ska vi ha vi dem utanför Ravlunda. Är det så här socialdemokraterna vill ha det?