Så subventionerar vi skattebetalare de rikas vård av Gunnar Stensson

650 000 personer har tecknat privat sjukvårdsförsäkring.
   De privatförsäkrade har förtur i vården och bryr sig inte om att politikerna försummar den offentliga vården.
   De har varken lust eller intresse för att bidra till den – vilket förklarar varför allianspartierna i Region Skåne benhårt snålar med anslagen och underfinansierar den offentliga vården.
   Kom också ihåg, att de privata sjukvårdsförsäkringarna inte på långa vägar är så privata som du tror.
   Ett exempel bland många är avtalet mellan Capio Lundby och Västra Götaland, där Västra Götaland står för hela hyran, medan försäkringsbolagen och deras kunder parasiterar utan att betala ett öre.
   De privata sjukvårdsförsäkringarna sponsras också av staten genom frihet från förmånsbeskattning.
   Arbetsgivare erbjuder sina arbetstagare ett förmånligt bruttolöneavdrag när de tecknar sina privata sjukvårdsersättningar. Det tjänar arbetstagarna pengar på, men staten förlorar via uteblivna skatteinkomster.
   Det markerar början till en amerikaniserad välfärdsrelation mellan arbetsgivare och arbetstagare i stället för mellan stat och medborgare.
   Nå, första juli i år drev regeringen faktiskt igenom att också privata sjukvårdsförsäkringar ska vara förmånsbeskattade som alla andra förmåner.
   Men det beslutet vill allianspartierna riva upp, påpiskade av Svenskt Näringsliv och branschorganisationen Svensk försäkring.
   Detta påpekar ekonomhistorikern John Lapidus i en debattartikel i Expressen den 17 september (Har du också missat den gömda välfärden?). Han är författare till boken Vårdstölden – hur den privata välfärden tar från det gemensamma.

Lördagsmusik

Klostergårdens kulturdag, 16 september

Klostergårdens centrum:
 • Röda Kapellet spelar kl 12.00
 • Narling Jazz Experience kl 13.00
 • Gospelkören kl 14.00

Klostergårdens mötesplats:
Sankt Lars
Film av Mattias Wellander Lövgren
kl 12.30-13.15 och 14.00- 14.45

Klostergårdsloppet start kl. 13.00
Cykel utlottas bland deltagarna
Ponnyridning vid plaskdammen kl. 13-15
Björn och Jim reparerar cyklar. Rädda Barnen: loppis; Källby Möllas odlingsförening: grönsaker och frukt; Polis och Brandkår. Med mera

Klostergårdsgruppen

Varför gick det som det gick?

Så är rubriken på Röda Kapellets kulturnattsprogram. Med hjälp av två statsvetare från Lund, Anders Sannerstedt och Malena Rosén Sundström, ska valresultatet kommenteras och analyseras. Orkestern spelar valda delar av valspelningsrepertoaren och mellan låtarna hjälper de två statsvetarna oss att förstå varför det blev som det blev. Bägge har disputerat och forskat om svenskt partiväsende. Evenemanget äger rum kl 18.30 på piazzan framför Domkyrkoforum mitt emot biografen Kino.
 

Hela programmet »

Valdagen av Gunnar Stensson

Solen sken på höghusens tegelröda fasader och blänkande fönsterrader, då jag under avenbokar, kastanjer och lönnar med enstaka fladdrande gula blad gick längs den gnistrande asfaltstigen mellan gula maskrosor och försökte undvika att skrämma en liten gråsparvsflock som myllrade bland daggiga grässtrån, innan jag fortsatte förbi den torrlagda plaskdammen på väg mot matsalsporten i Klostergårdsskolan. Jag hälsades av glada valsedelsutdelare, som börjat kränga av sig sina jackor i den stigande sensommarvärmen. Söndagsklädda väljare närmade sig från alla håll med springande barn och skuttande hundar, rollatorer, cyklar och barnvagnar som i en sorts koreograferad musikfilmsbalett. Det låg hopp och förväntan i luften.
   På kvällen lyste det i alla fönster, men ljusen släcktes ett efter ett medan mörkret tätnade. Sedan var det måndagsmorgon.

Noterat i veckan

Sverige är rikt, men vad gör det om rikedomen inte längre omfördelas. De enda som fattat det är valets verkligt stora vinnare, Vänsterpartiet.
Åsa Linderborg, AB 10/9.


Sverige har räddats ”tack vare den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter. Vi måste vara den skaran nu. Ödet har utsett oss denna gången.” Mattias Karlsson, SD
Mattias, som gärna samarbetar med KD, minns nog strof fem i den oväntat militanta barnpsalmen Tryggare kan:
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud ska dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.


Hungern i världen ökar. Var nionde människa - 821 miljoner – svälter. Mellan 2016 och 2017 ökade hungern med 17 miljoner. Störst var den i Afrika och Sydamerika. Orsakerna är krig, global ojämlikhet och extremväder: torka, översvämningar och orkaner. Målet i Agenda 2030 - att utrota hungern till 2030 – blir omöjligt att uppnå.
Källa: World Food Program.



Orkanen Florence driver två miljoner amerikaner på flykten.

Ytterligare lite ogrundat snack om Lund efter valet av Gunnar Stensson

Anders Almgren, S, kommer att fortsätta som kommunstyrelsens ordförande, antingen i majoritet eller - hellre - i minoritet.
   Björn Abelsson basar över byggandet.
   Karin Svensson Smith, MP, hamnar - ibland - på samma linje som Anders och Björn - eller övertygar dem om att hennes egen ståndpunkt är den rätta. Ibland kommer hon överens med Lars V, C.
   Hon kasserar, tillsammans med Ulf Nymark, MP, översiktsplanen, gör Höjeådalen till naturskyddsområde och räddar den från exploatörerna i Staffanstorp.
   Karin och Ulf stoppar alla motorvägsbyggen efter framgången med Norra ringen. Men de köper inte bilar för att offentligt förstöra dem som legenden Gunnar Sandin.
   FNL, som förlorade kampen mot spårvagnar på Laurentiigatan, vinner sympatier genom att gräva ner fyrspåren och järnvägsstationen – eller åtminstone argumentera för det.
   Partiet ökar dessutom skepsisen mot Fritt sök och i förlängningen mot det fria valets utformning. Kanske till och med mot skolpengen som skapar kaos både i kommunala skolor och så kallade friskolor. Men de lyckas inte stoppa Hedda Andersson-gymnasiet.
   Centerpartiet lyckas nästan alltid vara konsekvent tack vare Lars V Andersson som minns allt om nästan allt.
   Vänsterpartiet driver den politik som Socialdemokraterna borde föra, men dessutom orerar Mats Olsson om det mesta.
   Philip lovemeImaliberal Sandberg uträttar mindre än vad väljarna tror när de möter hans leende på bussarna.
   Kvinnorna i Lund slöt upp bakom Maja Grubelics F! och räddade två mandat. Vänstern älskar dem. De hamnar nästan alltid rätt i omröstningarna.
   Kristdemokraterna funderar på att bjuda in Bert Karlsson för att få drag under galoscherna.
   MUF, Moderata studenter och Moderat skolungdom är lika trötta på Mats Helmfrid, Louise Rehn Winsborg och Christer Wallin som väljarna och VB varit ända sedan millennieskiftet. Efter valförlusten vill de byta ut alla tre.
   I stället ska Fredrik Ljunghill leda partiet i förhandlingarna om Lunds framtid. Som motvikt äntrar en gammal elefant scenen: Göran Brinck.
   Lunds ensammaste politiker är Sverigedemokraten Hans-Olof Andersson. Han gör ingenting.

I skogkanten/Vanaprasthya: När agnarna skiljs från vetet av Staffan Lindberg

Blockpolitiken är redan död sedan 2014. I det läge vi befinner oss i kan inte en minoritet styra över en majoritet, även om majoriteten är kluven och drar åt olika håll.
   Men positionerna verka låsta. Så vi får ha tålamod så att huvudmotsättningen i svensk politik blir uppenbar för de flesta. Hotet från de auktoritära krafterna kan bara mötas med demokratisk och medborgerlig solidaritet. Politik är inte bara saker man gör utan också vad man lär sig av olika praktiska insatser. De ska visa var man egentligen hör hemma.
   Den ideala lösning är en socialliberal regering i mitten, som kan samla majoritet i riksdagen och behålla de välfärdssatsningar som nu finns.
   Pensionerna behöver en ny stor reform för att lyfta upp fattigpensionärerna, skolan behöver reformeras i grunden, vården förändras och utvecklas och tandvården få samma försäkringsskydd som övrig vård. Detta kan väl vara ett bra startpaket för en ny regering.
   Detta ger också det bästa klimatet för samling och engagemang kring miljöfrågorna, jämlikheten och flyktingarnas integration.

Sjukdom blir dödsstraff i Gaza av Gunnar Olofsson

Hanan al-Khoudari nekades tillstånd att följa sin treårige son Louay till cellgiftbehandling i Jerusalem för sonens elakartade cancertumör. Anledningen till avslaget är att en släkting till Hanan anklagats för militanta aktiviteter riktade mot Israel. Enligt den israeliska människorättsorganisationen Gisha är det oklart exakt vilka aktiviteter släktingen varit inblandad i, men fallet illustrerar på ett förfärligt sätt hur den israeliska regimen genom kollektiv bestraffning hela tiden förnedrar 2 miljoner människor i Gaza och förnekar dem deras elementära rättigheter.
   Ett annat fall rör Shaima Tayseer Ibrahim (19), vars hjärntumör nu gjort henne partiellt förlamad och påverkar talförmågan. Hon väntar på behandling utanför Gaza men har inte fått något utresetillstånd. Den 12 augusti meddelade den palestinska hälsomyndigheten i Gaza att man inte längre, på grund av den israeliska blockaden, klarar av att behandla cancersjuka. Samtidigt avslås allt fler ansökningar om behandling utanför Gaza, i nuläget nekas över hälften av de behövande vård. Svårt sjuka och oskyldiga människor, som Louay al-Khoudari och Shaima Tayseer Ibrahim, döms därmed i praktiken till dödsstraff av den israeliska regimen.
   Blockaden av Gaza är ett allvarligt brott mot mänskligheten. Ändå har Gaza, liksom ockupationen av Palestina som helhet, lyst med sin frånvaro i den svenska valdebatten. Och så länge vi fortsätter att välja politiker som inte bryr sig kommer tystnaden att bestå.

Grönt cykelprogram för Lund av Ulf N

I valrörelsens slutskede gick Miljöpartiet ut med ett 25-punkts program för mera och bättre cykling. Jag vågar påstå att det är det mest omfattande och konkreta programmet som finns i Lunds kommun och ligger lågt framme jämfört med de flesta kommuner. Här följer de 13 första punkterna i programmet. Tror det kan vara bra att dela upp redovisningen av programmet för att ge bättre möjligheter att begrunda. Resterande punkter publiceras förhoppningsvis i kommande nummer av VB.

1. Öka investeringarna.
Med ökade investeringar skapas de förutsättningar som krävs för att både bygga bort saknade länkar i cykelvägnätet och att uppgradera det befintliga cykelvägnätet.

2. Upprustning av samtliga cykelbanor till komfortabel och säker standard.
Gupp, håligheter och tvära avfasningar (vid korsningar med bilväg) jämnas ut. På gator där cykeltrafiken tvingas köra på gatstensbeläggning byts denna ut till slät och jämn flammad gatsten. Lilla Fiskaregatan, Nygatan och Magle Lilla kyrkogata är gator som bör prioriteras!

3. Elcykling gör det möjligt för fler att orka cykla längre.
Eftersom elcyklar generellt håller lite högre hastighet än en vanlig cykel ställer de högre krav på ett slätt och bra underlag. Cykelvägarna måste vara säkra även för cyklister som cyklar snabbt (med eller utan elassistans). Framkomlighetshinder som kan skada cyklister får inte förekomma. Parkering för elcyklar med riktigt bra låsmöjligheter och tillgång till laddning behöver anordnas. Kampanjerna kring att prova elcykel behöver fortsätta

4. Cykelnätet görs sammanhängande.
Det ska aldrig råda några tvivel om vart en cyklist ska ta vägen för att cykelbanan plötsligt upphör eller för att skyltning till anslutande cykelväg saknas. Cykelvägnätet måste bindas ihop och skyltningen tydliggöras.

5. Tydliga och logiska huvudcykelstråk.
När cykelstråken nu ses över på initiativ av Miljöpartiet är det viktigt att säkerställa att huvudcykelstråken får en tydlig och logisk utformning som utgår från de stråk som cyklister verkligen vill cykla i.

6. Greenways – gröna cykelleder!
Färgmarkering med grön färg på cykelleder och i korsningar som tydliggör för såväl cyklister som andra trafikanter var cykelbanan går.

7. Bredare cykelbanor.
Nya cykelbanor byggs med en bredd som med god marginal gör det möjligt att cykla och även köra om medlastcyklar och cyklar med cykelkärra. Befintliga cykelbanor som inte uppfyller detta breddkrav byggs successivt om.  Breda cykelbanor gör det också lättare för både långsamma och snabba cyklister att samsas på banan.

8. Cykelbanor separeras i möjligaste mån från gångbanor genom grönremsa, nivåskillnader eller dylikt.
Cyklister och gångtrafikanter är två olika trafikslag med olika behov. För både cyklisternas och gångtrafikanternas säkerhet och trevnad är det bäst att i så stor utsträckning ge respektive trafikslag eget utrymme.

9. Alla cykelbanor ska vara farbara i hela sträckningen, dvs fordonsföraren ska inte behöva stiga av och leda fordonet vid passager eller på sträcka.
Ofta utformas passager med grindar som ska hindra biltrafik och sänka cyklisternas hastighet på ett sådant sätt att det är svårt för cyklister att ta sig igenom utan att stiga av och leda cykeln.

10. Tydligare och säkrare korsningar.
Sidoförskjutningen vid cykelbanors korsning med väg/gata rätas ut så att cykelbanan löper rakt genom gatukorsningen.

11. Fortsatt utbyggnad av cykelöverfarter!
Genom att ge cykeltrafikanterna företräde visas tydligt att cykeltrafiken är ett prioriterat trafikslag. Trafiksäkerheten prioriteras genom att reglera biltrafikens framfart.

12. För tryckfrihet – knapptryckning vid trafikljus cyklister slopas till förmån för sensorer/detektorer.
Att som cyklist vara tvungen att stanna och trycka på en knapp för att sedan vänta på grön signal stoppar upp resan. Genom sensorer som känner av när cyklisten kommer och inställningar som snabbt prioriterar cyklistens överfart slipper cyklisten onödiga stopp.

13. Nya cykel- och gångtunnlar byggs endast i fall då andra möjligheter till säker cyklistpassage är uttömda.
Huvudregeln bör vara att de oskyddade trafikanterna korsar bilväg i plan. Regelsystem och trafikmiljö utformas så att trygg passage säkerställs för de oskyddade trafikanterna vid korsning med gator med biltrafik. Cykeltunnlar upplevs som otrygga både ur socialt hänseende och gällande trafiksäkerhet. Befintliga gång- och cykeltunnlar ses över ur trygghetsperspektiv och de mest otrygga och obekväma tunnlarna fasas successivt ut. Trafiksäkerheten säkerställs även här genom åtgärder i gatuplanet.

USA varnar domstol om Israel. Sverige måste agera mot USA:s hot! av Gunnar Olofsson

Trump-administrationen i USA har varnat den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) för att försöka gå vidare med någon undersökning av Israels ockupation, bosättningspolitik och våld mot palestinierna. ”Vi kommer att förbjuda deras domare och åklagare att komma in i USA” förklarar Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton. ”Vi kommer att straffa deras fonder i USA:s finansiella system och åtala dem inför USA:s rättssystem”.

ICC, etablerad 2002, har i nuläget 123 medlemsstater, och har dömt krigsförbrytare huvudsakligen i Afrika. Både USA och Israel har undertecknat domstolens stadgar men inte formellt godkänt dess auktoritet - och har försökt återkalla sina signaturer. Enligt stadgarna kan dock vem som helst, oavsett inställning till domstolen, åtalas för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Det var i maj som den Palestinska myndigheten vände sig till ICC med en begäran om att undersöka Israels oproportionerliga våld mot fredliga demonstranter i Gaza – där hittills närmare 200 palestinier dödats och över 15.000 skadats av arméns kulor. Man har också begärt en granskning av Israels ockupation och bosättnings-politik som helhet.

”Om domstolen kommer efter oss, Israel eller någon annan allierad kommer vi inte att sitta tysta” betonar John Bolton. ”USA kommer att använda alla nödvändiga medel för att skydda våra medborgare, och allierades, från orättfärdiga åtal av denna olagliga domstol”.

Sedan Donald Trump i december 2017 – i strid med FN:s resolutioner i frågan - förklarat Jerusalem som Israels, men inte Palestinas, huvudstad, har förhållandet mellan USA-ledningen och palestinierna stadigt försämrats. Enligt USA-administrationen har palestinierna misslyckats med ”framsteg i att starta direkta och meningsfulla förhandlingar med Israel”, vilket gör att de, som den israeliske ministern Michael Oren sammanfattar saken, behöver ”betala ett pris”. USA har under året dragit tillbaka 200 miljoner dollar (1,8 miljarder kronor) från bilaterala projekt inom ekonomi, hälsovård, utbildning, säkerhet och humanitära ändamål inom det palestinska civilsamhället. Man har också stoppat 300 miljoner dollar (2,7 miljarder kronor) i bidrag till FN:s organ UNRWA, som ger stöd till 5,4 miljoner palestinska flyktingar runt om i Mellanöstern. Slutligen har man nu också beslutat stänga den palestinska representationen i Washington, och givit diplomaterna en månad på sig att lämna landet.

”Vi backar inte från våra ansträngningar att uppnå en varaktig och övergripande fred” meddelar USA:s utrikesdepartement genom sin talesperson Heather Nauert. Enligt Husam Zomlot, hittillsvarande palestinsk representant i Washington, är dock de vidtagna åtgärderna ”en dödlig kula i hjärtat” på fredsprocessen. Hanan Ashrawi i den palestinska ledningen betecknar USA:s politik som ”extremt grym” och ”illvillig”, och Palestinas president Mahmoud Abbas, låter för sin del meddela att man i den här frågan står fast. ”Vi har begärt av ICC, som det är vår rätt att göra, att öppna en utredning och åtala israeliska ledare”. De här frågorna är ”mer viktiga än relationen till USA”.

Enligt Daniel Kurtzer, tidigare USA-ambassadör i Israel, har ”de såkallade fredsmäklarna i den här administrationen blivit elaka och straffande – genom att stoppa bidrag till palestinska sjukhus och utbildning och sociala ändamål, och nu stänga kommunikationen mellan de palestinska och amerikanska folken. Skam över dem!”

ICC låter meddela att man ”inte är avskräckta” av USA:s hot. Det är en viktig markering. Om den internationella rättsordningen skall fungera är det nödvändigt att organ som ICC inte faller undan för påtryckningar och utpressning av stormakter. Den svenska regeringen, med sitt säte i FN:s säkerhetsråd, måste nu ge ICC sitt fulla stöd, ta initiativ till en resolution som fördömer de amerikanska hoten mot ICC, och ta upp frågan om den israeliska ockupationen av Palestina och respekt för av FN fattade beslut i frågan. Man måste kräva att staten Palestina tas upp som fullvärdig medlem i FN - och inte som nu med bara observatörsstatus - och att verkningsfulla sanktioner och andra åtgärder vidtas för att få ockupationen upphävd och Palestina befriat. Det duger inte längre att bara sitta tyst och hoppas på att saker skall rätta till sig själva.

Val 2018

Valvakor i Lund

Sökning på valvaka 2018 Lund i Facebook gav ovanstående resultat. Listan känns inte komplett.

Rörelser från golvet

Rättigheter vi inte använder oss av går förr eller senare förlorade. Sådana tider lever vi i nu. Regeringen förbereder inskränkningar i strejkrätten. Många av oss måste arbeta utan fasta anställningar och arbetstider. Men motståndet lever. Det är på golvet det börjar.
   Studiemöte söndag 16 september kl 15, ABF, Spånehusvägen 47, Malmö. För anmälningar och inläsningsmaterial maila <forbundet@clarte.nu> eller ring Magnus 0768 714 832.
Arr: Clarté

Noterat i veckan

För övrigt anser jag att ett fåtal siffror i valrörelsens sifferhav är särskilt intressanta: 99,9 procent av de infödda svenskarna begår inte våldtäkt, inte heller 99,6 procent av invandrarna.
   Den årliga skattesmitningen beräknas till 43 miljarder, kostnaden för invandring till 40 miljarder.
Jan Guillou, AB 5/9

Privata företag, näringslivsorganisationer och stiftelser investerar varje år 200 miljoner i tankesmedjor som har en borgerlig och liberal inriktning. Vänsterns satsning på tankesmedjor uppgår till 10 miljoner. 
   De senaste 50 åren har det privata näringslivet satsat 3 miljarder kronor på tankesmedjor som Timbro, Frivärld, Reforminstitutet, Ratio, Institutet för Näringslivsforskning, Centrum för Rättvisa, Entreprenörsforum, Det nya välfärden och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.
Sverker Lindström, Pengarna i samhällspolitiken, Arena.

Inför slaget om Idlib
Hela planetens yta har tusentals kulhål per kvadratkilometer. I oräkneliga generationer kommer de geologiska spåren bestå. När namn som Somme, Verdun, Dien Bien Phu, Aleppo har glömts bort och de människor vilkas liv offrades där inte är kända av någon kommer massmördandets molekyler fortfarande att flöda stilla genom jordskorpans översta skikt som en signatur för det vi ännu kallar mänskligheten.
Sverker Sörlin, Antropocen, sid 33.

Dagens siffra: 102 000
Antal gånger inlägg från den högerpopulistiska Facebooksidan ”Politiskt inkorrekt” delades under augusti i år. Motsvarande siffra för Sveriges största tidning Aftonbladet var ungefär 64 000.
Kvartal den 6/9

I skogkanten/Vanaprasthya: Sista chansen! av Staffan Lindberg

Loppet är kört enligt media. Inget nytt kan hända på ett par dar fram till valet. Sedan blir det troligen ett ”hängt Parlament” (hung parliament). Kilen till höger kan blockera det mesta.

Vad kan ändra på detta?
Det enda är om folk kunde lyssna ordentligt på vad Sverigedemokraterna vill göra med Sverige. Sänka skatterna för de rika, sänka bidragen till kommunerna, vilket drabbar de fattiga och pensionärerna. Sambeskatta så skatten blir högre om båda i familjen arbetar. Ta bort aborträtten efter tolfte veckan. Gå ut ur EU och isolera Sverige. Skicka hem invandrare också de som nu är i arbete. Med den politiken stannar vårt land och förlorar sin framtid. De applåderar Putin och Trump och kan förstöra våra relationer till resten av världen.
   Men hur får man folk att lyssna på detta? Genom att bryta med artigheten och utmana grannen eller vännen. I möten och på Facebook.
   Efter valet och oavsett resultatet, kvarstår ändå de livsviktiga utmaningarna: klimatförstörelsen och hur den hänger ihop med den skenande ojämlikheten och samtidiga materiella överflödskonsumtionen hos de flesta i vårt land.

Valet på söndag: FRONT MOT FASCISMEN av Gunnar Stensson

Alla demokrater måste gå samman
”Nu går det inte längre. Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-tals-fascismen.”
   Det är Jan Guillous bedömning av situationen när vi går till val på söndag. (AB 2/9).

I januari 1933 kom Hitlers nationalsocialister till makten med stöd från nationalistiska och konservativa partier. Det var helt lagligt. Det skulle dröja sex år innan andra världskriget bröt ut.
   Hitler hade ett omfattande och kostsamt socialpolitiskt program som han genomförde under de sex åren av relativ fred och de två första krigsåren för att samla folket. Det vann brett stöd i Tyskland.
   Hur finansierade han programmet?
   Genom att plundra de tyska judarna och folken i de ockuperade länderna efter blixtkriget 1939-41.

Den tyske historikern Götz Ali analyserar i sin bok Hitlers folkstat – rån, raskrig och nationell socialism hur Hitler lyckades samla tyskarna bakom den nazistiska politi-ken.
   95 procent av tyskarna tillhörde den ”ariska” majoriteten. Fem procent definierades som judar enligt Nürnberg-lagarna 1935. De fastslog vem som var heljude, halvjude eller Geltungsjude. 1938 infördes ”judeböterna” - en 20-procentig skatt, uppdelad på fyra betalningar per år.
   De stulna pengarna användes för att finansiera sociala förmåner för den ”ariska” befolkningen. Nazistledningen införde sambeskattning, trafikförsäkring, barnbidrag, pensioner, fjorton dagars semester, lovade att göra hela befolkningen bilburen och utvecklade massturismen. Nazisterna minskade klassklyftorna inom den ”ariska” befolkningen.
   Samtidigt förbereddes folkmordet på judarna, Förintelsen, som inleddes efter konferensen i Wannsee januari 1942 då nazisterna fattade beslutet om ”den slutliga lösningen av den judiska frågan”.
   De nazistiska ledarna var vid Hitlers maktövertagande unga och ofta välutbildade, Eichman 26 år, Mengele 21, Himmler 32. Eichman skrev: ”Rent känslomässigt låg mina politiska åsikter åt vänster.”
   Nationalsocialisterna blev populära. I Tyskland rådde ordning och reda. Ordnung muss sein. Arbeit macht frei. I koncentrationslägren fanns 1936 bara 4761 fångar, inräknat alkoholister och brottslingar. Mussolini kallade systemet Democratia totalitaria.    1939 var nazisterna populära bland studenter i både Uppsala och Lund. Liksom den tyska befolkningen var de grundlurade.
   Sex år senare låg Europa i ruiner.

Sverigedemokraternas program inför valet bygger som det nationalsocialistiska 1933 på fördelar för ”svenskarna”.  Fienden är globalister, journalister, kulturmarxister och muslimkramare. SD lovar den svenska befolkningen reformer och förmåner som ska bekostas genom att flyktinginvandringen stoppas och så många invandrare som möjligt utvisas. Flyktingarna beskrivs som mördare och våldtäktsmän. Invandrartäta områden kallas getton.

   Sverigedemokraterna använder inte ordet ras, fast de blir mer och mer öppet rasistiska. I stället använder de uttrycket ”nedärvd essens”. Svenskarna har en egen ”nedärvd essens” och en ”svensk” kultur. Invandrarnas ”nedärvda essens” är annorlunda och hotar den svenska rasen.
   Bortåt 20 procent av de svenska väljarna lägger sina röster på SD. De väljare som gör det är ofta varken rasister eller fascister. Det var inte heller alla de tyskar som stödde Hitlers politik.
   Men många svenska väljare är beredda att blunda för SD:s främlingsfientlighet liksom tyskarna blundade inför nazisternas antisemitism. De upprörs inte av det ökande antalet drunknade kvinnor och barn i Medelhavet till följd av flyktingpolitiken. Mediernas numera dämpade rapportering om katastroferna gör det lättare att blunda.
   Precis som i 1930-talets Tyskland är nationalistiska och konservativa partier intresserade av SD-rösterna. Den kapitalistiska eliten i Tyskland stödde Hitler – och överlevde som elit i efterkrigs-Tyskland.
   Hitlers folkstat är uppskakande läsning.

Fronten kan bara mobiliseras till vänster
På söndag röstar vi. Då är vi demokrater förpliktade att rösta och att lägga våra röster på något av partierna inom den antifascistiska fronten: socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet. Möjligen på L och C. Varje röst kan vara avgörande.
   De demokrater som finns bland kristdemokrater och moderater måste överväga huruvida de ska rösta på sina egna partier eller om de ska rösta för själva demokratin.
 

 
Det gäller också lokalt i Skåne där till exempel moderaterna i Staffanstorp öppnat upp för samarbete med SD och för en flyktingpolitik som inte kan kallas annat än brutal.

Valfestival i Lund av Göran Persson

Ja, jag vill bara va en gammal man
Ni vet en sån som gör så gott han kan
Som en av dom som byggde opp vårt land
Med kraft i arm och mod i barm
Ja, jag vill bara va en gammal man
Som håller huv'et kallt och hjärtat varmt
Som tror på solidaritet och kamp
Och som är glad att va en gammal man
Mikael Wiehe
 

 

Vänsterpartiet bjöd in till valfestival i måndags. En inbjudan som hörsammades av många, Mejeriets lokaler blev fulla. Det bjöds ett varierat program i tre akter.
Som sig bör sex dagar före valet så inledde Jonas Sjöstedt kvällen med sitt valtal. Ett riktigt bra valtal som togs emot med stort bifall av entusiasmerade åhörare. Entusiasm är en bristvara så här sex dagar före valet, Jonas och andra aktivister har varit igång länge men det hördes inte.
   Det blev en lång katalog över vad som åstadkommits under mandatperioden, mängder av bra och viktiga reformer passerade revy. Detta kompletterades med en stor mängd exempel på vad som återstod att göra, därför är Vänsterpartiets valresultat så viktigt.
   Inför Sveriges utrikespolitiska agerande blev orden och omdömena hårdare. Dubbelspelet där man fördömer Saudis agerande i Jemen samtidigt som man exporterar vapenteknologi dit fick det skarpa fördömande som det förtjänar.
   En passus om Nato fick starkt bifall. Två citat: Att närma sig Nato med Trump som president i USA är som att stiga på en buss där chauffören är berusad. Om man inte tänker gifta sig så skall man låta bli att förlova sig, det kan så lätt missförstås.

Efter en kort paus så stod Nina Björk på scenen för att tala om drömmen om det röda. Hon tog sitt avstamp i 1600-talets kamp mot privatiseringen av allmänningarna i England. Genom historien följde hon denna kamp som i olika former och med olika medel handlade om att begränsa kapitalismens makt över samhället.
   Det utvecklade sig till ett välkomponerat avsnitt av den marxistiska grundkursen kapitel om kapitalismens inre logik, fram mot den givna slutsatsen: Kapitalismen låter inte människor svälta av elakhet samtidigt som den exporterar mat, den kan helt inte handla annorlunda. Därför måste den bort eller åtminstone begränsas. Vad man svarar på förra meningen får åhöraren bestämma själv, Nina berättar bara hur kapitalismen fungerat och fungerar.
   Min personliga slutsats är kanske mer revolutionär än reformistisk, det verkar ju ta en djävla tid att reformera bort kapitalismen om man betänker att 1600-talets kamp långt ifrån var det första försöket. Sex dagar före ett val är inte de grubblande resonemangens tid så applåderna dånade även här.

Efter ytterligare en paus så stod Mikael Wiehe på scen och framförde ett timmeslångt program som blandade gammalt och nytt ur hans rika låtskatt. Mikaels vänsterengagemang är starkt och flera av hans låtar har bara blivit aktuellare med åren.
   Här kan man ju ha olika favoriter men för egen del citerar jag gärna texten i inledningen.

Lund behöver inte fler heltidspolitiker! av Hanna Gunnarsson

Inför varje val har de politiska partierna förhandlingar om framförallt arvoden och politisk organisation. Det här året har förhandlingarna varit intensiva, under 13 möten har partierna gått igenom hela policydokumentet om arvoden. Vänsterpartiets ställningstagande sammanfattas i några punkter:

1. Sänk kommunalrådens löner
Vänsterpartiet vill sänka kommunalrådens löner med 15000 kronor, till ett grundarvode på 41 000 kr i månaden. Det påverkar därefter alla arvoden då de räknas i procent av kommunalrådens löner. Vänsterpartiet anser att politikers arvoden och ersättningar inte ska vara höga, att vara politiker är ett förtroendeuppdrag som vi som har uppdrag inte ska bli rika på.
   Vi vill också ta bort de ekonomiska tillägg kommunalråden har när de är ordförande/vice i kommunstyrelsen eller nämnder. Kommunalråd ska ha en (1) lön, inget mer.
   Internt i Vänsterpartier har vi ju partiskatt, som gör att heltidspolitiker för Vänsterpartiet aldrig tjänar mer än 28000 kronor (efter skatt) varje månad. Det är i sig fortfarande en ganska hög lön. Partiskatten uppgår till flera miljoner på en mandatperiod och används för att finansiera det politiska arbetet, framförallt valrörelsen. Partiskatten betalas även in lokalt, som 20 % på alla arvoden.

2. Inga fler kommunalråd
Vänsterpartiet vill inte utöka antalet kommunalråd (heltidspolitiker) i Lunds kommun. Dagens fem heltidspolitiker räcker. Vi vill inte att fler politiker ska få höga löner och fina titlar. Förslaget från S, M, Mp och L är sju kommunalråd.

3. En kommunalrådspost ska kunna delas på två personer
Vänsterpartiet vill att en kommunalrådspost ska kunna delas på två personer, så att de båda är kommunalråd men med 50 % av arvodet. En kommunalrådspost ska kunna delas mellan två personer från samma parti, eller mellan två personer från olika partier. 

   Vi är framförallt besvikna över att de större partierna inte ger de mindre partierna möjlighet att dela på dessa uppdrag

4. Inga fler politiska sekreterare
Vänsterpartiet är emot att antalet politiska ökar. Vi vill inte att den politiska organisationen runt kommunalråden växer.

5. Inga nämndsmöten på dagtid, men korta ner kvällsmötena
Vänsterpartiet vill inte ha kommunfullmäktige eller nämndsmöten på dagtid. Även om det finns lagstadgad rätt att ta ledigt för politiska uppdrag menar vi att det är många som i praktiken inte har möjlighet till det. Den som är borta från sin arbetsplats ger dessutom arbetskamraterna mer att göra. Lund är en studentstad och studenter har svårt att vara borta från föreläsningar och seminarier på dagtid. Vänsterpartiet menar däremot att vi har alldeles för långa möten i Lund och vi vill gärna se en sluttid på kommunfullmäktige vid kl 21, istället för idag vid 22.30. Kommunfullmäktige bör också ha inbokade reservtider från början, så att bordlagda ärenden hinns med i rimlig tid.

6. Maxtiden för arvode på långa möten
Vänsterpartiet vill inte förlänga maxtiden för arvoden på långa möten till 5,5 arvodestimmar från 3,5 timmar. Förlängningen av maxtiden riskerar ge politiker högre arvoden, vilket vi är motståndare till.

7. Samma arvoden i kommunens helägda bolag som i kommunens nämnder
Kommunens helägda bolag (LKF, LKP, Arenan) ska ha samma politikerarvoden som i kommunens nämnder. Det betyder att Vänsterpartiet vill ta bort bolagens helårsarvoden och bara ge politikerna mötesarvoden. Ordförande och vice ordförande ska ha arvoden som motsvarar nämndernas presidiers.

Lidforss 150 av Bengt Olle Bengtsson

Bengt Lidforss – socialist, rabulist och naturvetarintellektuell – föddes den 15 september 1868. Han var en orolig ande, men han hade tre fasta punkter i sitt liv.
   Den första var barndomens familj. Livet igenom älskade han modern, Anne Marie, och han hade ett nära förhållande till sina syskon. Den andra var staden Lund. Här föddes han, levde och studerade, älskade, agiterade, söp och skämdes. Blev kallad till professor vid stadens universitet 1911 och dog i sin lägenhet på Östra Vallgatan 1913.
   Den tredje fasta punkten var den akademiska botaniken. Även i sina svåraste stunder övergav Bengt Lidforss aldrig känslan att hans livs mening fanns i vetenskapen. Nog för att den akademiska verksamheten ibland var outhärdligt tråkig och behövde blandas ut med författarskap och dålighetsliv – men här och ingen annan stans fanns den existentiella grunden.
   Han var en hängiven darwinist med starkt intresse för hur den naturliga selektionen anpassar organismer till deras levnadsförhållanden. Själv studerade han hur de vintergröna växterna klarar av att överleva i kyla. Lidforss respekt för Darwin gällde inte bara teorin om evolution genom naturlig selektion. Han fascinerades också av Darwins forskning om växternas rörlighet och dess förmåga att attrahera pollenbärande insekter. För Lidforss var liv alltid något dynamiskt, även när det gällde bakterier, pollen eller stora träd. Han var därför kritisk mot alla dem som ville begränsa botaniken till allt noggrannare beskrivningar av allt fler arter. För honom var det övergångarna i artbildningen som var intressant, vilket bland annat ledde honom till att genom korsningar försöka förstå mångformigheten hos björnbär.

Den svenska vänsterpolitiken har idag inte längre någon plats för Bengt Lidforss i sitt minne.
Han framstår som för oinspirerande och oteoretisk i sin socialism, för gubbsnuskig, antifeministisk och rasbiologisk. Som helt enkel alltför oanvändbar.    Detta får dock inte innebära att han tillåts gå in i glömskans rike. I en bok vi redigerat, Bortom det acceptablas gränser, betonar Gunnar Broberg och jag hans betydelse för framväxten av en (relativ) akademisk frihet. Lidforss var den som vid 1900-talets början starkast kämpade för att universiteten kan och skall ställa intellektuella krav, men att de vid sina bedömningar bör ignorera personliga ställningstaganden i religiösa, politiska och privata frågor.

   Lidforss var också den som, nästan på egen hand, uppfann hur vetenskapliga resultat på ett demokratiskt sätt kan spridas utanför universiteten. Med sina naturvetenskapliga essäer, ursprungligen skrivna för tidningen Arbetet och den skånska arbetarklassen, utformade han en fortfarande livskraftig genre.
Så, nu inför hans 150-årsdag, får man kanske anse det rätt att det är biologerna som tar hand om Bengt Lidforss minne. Fredagen den 14 september organiserar Biologiska institutionen vid Lunds universitet ett program med föreläsningar, följt av en (alkoholsvag) mottagning. Eftersom institutionens verksamhet är helt internationell hålls de vetenskapliga presentationerna, om till exempel växters rörelsemekanismer och björnbärskorsningar, på engelska. Vill någon av Veckobladets läsare närvara, så kontakta mig gärna via mail.
 

 

Veckobladet har nämligen spelat en viktig roll i sammanhanget, eftersom Biologiska institutionen just inlånat den byst av Bengt Lidforss som länge stod bortglömd i Folkets Hus källare. Detta trista faktum uppmärksammades av olika skribenter i VB, med resultat att bysten på sin tunga granitpiedestal nu står uppställd i Biologihusets entré.
   Kanske kan man här se en illustration av vad som hänt med Lidforss minne. Han har gått från att vara en av landets kändaste socialistiska intellektuella, till att bli en viktig populärvetenskaplig föregångare och en banbrytande biolog. Hans fåfänga gillade att det stod strid omkring honom, men jag tror att han skulle uppskattat att få komma tillbaks till den miljö där han djupast kände sig hemma.