Nordea tvättar Putins miljarder och skattesmitarnas miljoner av Gunnar Stensson

Kunder som är ökända bulvaner och utpekade brottslingar har slussat tusentals miljarder mellan konton i en rad banker mellan 2005 och 2017, rapporterar den internationella grävredaktionen OCCRP.

https://www.occrp.org/en/
 

Finanshajarna förfogar över en enorm penningtvättmaskin som kallas Trojkans tvätteri och hanteras av oligarker som står nära Putin. Den har samarbetat med Swedbank och även med Nordea, som vi fick veta i veckan. Men bankcheferna skäms inte.
   ”Jag känner att jag har fullt förtroende, inte bara känner, jag vet att jag har styrelsen med mig”, säger oskuldsfullt blåögda Swedbankchefen Birgitte Bonnevik. Hon såg till att bankens rikaste ägare fick insiderinformation när skandalen briserade så de hann kratsa kastanjerna ur elden.
   Hon kan ha rätt, styrelsemedlemmarna har ju tjänat miljoner på penningtvätten åt oligarkerna och skattesmitarna.
   Nordeas koncernchef Caspar von Koskull, som förra året hade en lön på 21,7 miljoner kronor, ser lika oberörd ut när han intervjuas i finsk TV, trots att Nordeas kontrollsystem mot penningtvätt underkändes redan 2015.
   Det är långt ifrån första gången bankerna ödelägger samhällsekonomin. Finanskrisen 2007-08 utlöstes av de amerikanska bankernas spekulationer i finansiella fordringar. Konsekvensen blev en global finanskrasch. Regeringar och skattebetalare fick reda upp efter den kriminella verksamheten. Sluteffekten blev att miljontals ruinerades medan de allra rikaste blev ännu rikare.
   Panamadokumenten 2016 avslöjade att banker i hela världen hjälpte förmögna personer att undgå skatt genom att dölja tillgångarna. Luxemburgs regering hjälpte svenska företag att undgå att betala skatt. Bland de skattesmitande företagen återfinns EQT, IK Investment partners, IKEA och Tele2.

Varför är miljardärer, aktiebolag och banker stortjuvar?
Milton Friedman hävdade att ”företagens ansvar är att göra affärer och att använda sina resurser och driva verksamheter som syftar till att öka profiten så länge de håller sig till spelets regler.”
   Det är den nyliberala dyrkan av profit. Girighet är den dygd kapitalismen bygger på.
   Forskare har funnit att personer ur högre samhällsklasser tenderar att välja mer oetiskt och också har en mer positiv attityd till girigheten som fenomen. Ett aktuellt exempel är den liberala riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl som hyrde en bostadsrätt av sin egen man och fick kostnaden ersatt av riksdagen.

Per Molander skriver i Condorcets misstag: ”I det ekonomiska livet är det lättare att avgöra frågan huruvida låg moral leder till framgång. En moralisk restriktion innebär en kostnad, och kostnader ger lägre överskott och sämre tillväxt. Av rent evolutionära orsaker kommer marknaden att domineras av företag som tar lätt på moraliska restriktioner, allt annat lika.”

   Så fungerar liberalismens osynliga hand. Då och då blir den synlig.
   Per Molander hänvisar bland annat till ett yttrande i tidningen Helsingin Sanomat av Nordeas tidigare styrelseordförande Björn Wahlroos som avgick i februari i år: ”Kapitalismen är ett dynamiskt system till vars logik hör att man ständigt tänjer på gränserna för vad som är tillåtet. Det innebär att de här gränserna överskrids, ibland till och med ganska ordentligt.”
   Och gränserna har ju överskridits.
 

 

Enligt TT torsdagen den 7/2 har Björn Wahlroos också fastslagit följande: ”Omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.” TT 7/2 2019.
   Till de 20 procent som har idéer hör de svenska miljonärerna som gömmer sina förmögenheter för att undvika skatt, liksom Putin och hans oligarker. Den som ställer sig i vägen för dem riskerar att förlora livet.
   Ordföranden i riksdagens finansutskott Fredrik Olovsson, S, vill ha ny lagstiftning som lägger ett personligt ansvar på bankdirektörer så att de hamnar i fängelse om de blir fällda. Vice ordföranden Elisabeth Svantesson, M, vill ha ny lagstiftning för att hårdare sätta åt de här bankerna. Som synes kan Caspar von Koskull och Birgitte Bonnevik känna sig ganska trygga.

Vårt samhällssystem har girigheten som motor och syftar till ständig tillväxt och ständigt ökande konsumtion på en jord med begränsade resurser, där de rika blir allt färre och mäktigare medan flertalet utarmas. Det är ohållbart. En fullständig omvälvning till ett ansvarigt, resursbesparande, solidariskt system är nödvändig för att undvika en förödande global katastrof. Tiden är knapp och de destruktiva motståndarna starka och hänsynslösa.

Källor: Per Molander, Condorcets misstag, s 153 till 157, och SDS 5 och 6 mars.