Vid frukostbordet av Asch

Läser i Sydsvenskan att det diskuteras ett "estetgymnasium" och att ett byggföretag fått i uppdrag att skissa på en byggnad som innebär att Spyken Södra rivs. Spyken Södra är en av Lunds arkitektoniska pärlor, som visserligen misshandlats genom okänsligt insatta fönster och dörrar, men som dock står kvar.
   Bernt Nyberg är en av de få lundaarkitekter som nått internationell berömmelse för sin rena och konsekventa modernism. Mest berömt är ju Landsarkivet, men personligen har jag alltid varit mest förtjust i den byggnad som nu är Spyken södra. Det är något visst när industribygg- nader ger en omsorgsfull estetisk utformning.
   Så de blivande estetgymnasisterna ska få plats genom att man river en estetisk pärla. Det är för sorgligt. Spyken Södra skulle kunna byggas om och till utan att rivas och förstöras. Hur kan det komma sig att de styrande i en stad som Lund inte verkar ha någon som helst känsla för stadens byggda miljö och arkitektoniska verk?
   Min första politiska aktionshandling var att vara med och stoppa Genombrottet - den sexfiliga motorväg som planerades rakt igenom Lunds stadskärna. Då för fyrtiofem år sen fick trafiktekniker utan tydliga riktlinjer skissa på en trafiklösning. När nu trafiklösningarna  kring järnvägsstationen behöver byggas ut och förnyas  ges heller inga riktlinjer med bevarandekrav i uppdragsbeskrivningen, och då får man naturligtvis förslag på rivning av det befintliga. Alltid den enklaste lösningen.  Godsmagasinet inte enbart är vackert och användbart, det är en i många avseenden intressant byggnad och konstruktion. Tullkammaren är väl mindre intressant, men ett rart hus, som ger karaktär åt Clemenstorget.

Förslagen att riva Godsmagasinet och Tullkammare väckte berättigad kritik. Argumenten har för rivningen har varierat. Ett av dem är att om man inte river så får inte ett nytt fint resecentrum plats. Jag fick inget svar på en fråga till stadsbyggnadsdirektören om vad som ska finnas i detta resecentrum som inte får plats i stationshuset, nu när biljettförsäljningen upphört och vänthallen stänger innan nattåget går.
   Ett annat argument för rivning är kontakten mellan tåg, spårvagn och bussar. Det är ett argument för kollektivtrafik- förespråkarna, och en del accepterar det tyvärr okritiskt. Jag kan inte se att det skulle vara så förfärligt att gå 30 meter till bussar ute på Bangatan, där dom mycket väl skulle få plats om de fick inkräkta på bilarnas utrymme. Men bilarna är, som vi vet, heliga i Lund oavsett om stan kallar sig cykelstad. I de fem alternativa förslag som presenterades i sydsvenskan den 5 november är det fortfarande bilarna som upptar Bangatan, medan rivning av godsmagasinet helt eller delvis ingår i alla förslagen.
   I förslagen framgår att när spårvagnen i framtiden ska förlängas till Staffanstorp tänker man stänga av biltrafiken på Bangatan. Varför det inte kan göras redan nu, utan först när Godsmagasinet är stympat eller rivet, framgår inte.

Samtal om en modell av Gunnar Stensson

Han hade bott i Klostergården sedan stadsdelen byggdes. Jobbat på Åkerlund och Rausing och varit gift med en undersköterska, men var nu änkling sedan kanske fem år. Vi hade hejat på varandra ett par decennier och han hade varit med på någon av mina vandringar. Nu var vi på väg från Coop med var sin kasse.
   – Har du tid att titta in så ska du få se något, sa han.
   Han slog upp dörren. Halva vardagsrummet var upptaget av en modell av Klostergården, de tio ursprungliga kvarteren, Klostergårdsfältet och centrum med skola och kyrka. Målade byggnader av papp, med fönster, balkonger, dörrar. Kvartersträdgårdarna. Träd med kronor av grönt kräppapper, dammen. Parkeringsplatser med några dinky toys-bilar, också de exakta modeller, fast i lite för stor skala.
   – Fantastiskt! sa jag. Han plirade mot mig.    – Det har tagit fem år. Allt är skalenligt. Han lyfte på en av huskropparna. Jag tillverkade dem var för sig, med exakta mått.
   Han räckte huset till mig. Det var förvånande stadigt, och väggarna hade rätt tegelnyans.

Vi blev sittande länge. Jag var förstås särskilt intresserad av huset där jag bor nu och huset där jag bott i femton år på 70- och 80-talet. Jag pekade ut lägenheterna. När höstsolen tittade in i rummet vid elvatiden blev modellen ännu mer levande.
   – Jag känner mig som Gulliver, sa jag.
   – Kolla skuggorna. Jag har orienterat modellen i rätt väderstreck. Solen lyste över de tio gårdarna med deras rabatter, fruktträd, gungor, sandlådor och grillplatser. Skuggorna täckte Klostergårdsfältet.
   – Arkitekterna som utformade området visste exakt vad de gjorde, sa han. Soliga gårdar, skyddade för vinden. Och varje gård en samlingsplats för de kanske 175 familjerna i kvarteret. Kvarteren placerade så att de inte skuggar varandra. Hela området byggt som en solfjäder vänd mot solen.
   Vi pratade en stund om hur djärva och framsynta arkitekterna och beslutsfattarna hade varit. Då, för mer än femtio år sedan, fanns det inga höghus i Lund och lundaborna var besatta av att värna den gamla staden. Ändå beslöt de att bygga 21 åttavåningshus och 20 två- eller trevåningslängor tätt intill varandra. Och att satsa på kvalitet. Husen var relativt dyra. Det skulle dröja innan de betalade sig. Bygget beslutades och utformades före miljonprogrammet. Skulle någon vilja bo där? Skulle de som flyttade in stanna kvar när de fick chansen att flytta?
   – Jag har bott här sedan 1977, sa han. Och jag känner många andra som bott lika länge. De som köpte bostadsrätterna för en insats på kanske 10 000 blev miljonärer utan att göra någon annan nytta än att bo.
   Jag började söka efter något att kritisera. Han var lite för entusiastisk. – Det där var ju en effekt av marknad, bostadsbrist och avreglering, invände jag.
   – Men du, fortsatte jag. Flera av husen är byggda öst-västligt. Det kan ju inte undvikas när man bygger fyrkantiga kvarter. Och det betyder att de norra fasaderna nästan inte får nån sol alls ens på sommaren.
   – Har du gått i husskuggan på Klostergårdsfältet någon solig dag på vinterhalvåret? svarade han, och tittat upp mot husfasaderna? Vad ser du då? Jo, solen som lyser genom alla fönstren. Lägenheterna är genomgående för att få maximalt solljus. Som det här rummet.
   – Klostergårdsfältet är i alla fall ganska skuggigt under vinterhalvåret, det syns ju på modellen, framhärdade jag. I det sneda solljuset låg hela Klostergårdsfältet i skugga.
   Jo, han erkände faktum, men tyckte inte det spelade någon roll under vinterhalvåret när träden ändå var kala. Jag tog chansen att fortsätta att vara kritisk och framhöll att utsikten över Lund söderifrån hade förstörts om man till exempel kom från Flackarp eller körde på Malmövägen.
   – Det tycker jag visst inte, svarade han lite trotsigt. Tvärtom. Klostergården ser ut som en mäktig stadsmur, som tydligt avgränsar staden från landet. Och som väcker nyfikenhet. Man ser allhelgonakyrkans spetsiga torn sticka upp och de trubbiga domkyrkotornen. Man förstår att det ligger en stad bakom muren och man blir nyfiken på hur den ser ut. Nu bygger dom bara skit som det där retro-brittiska bygget i Källby, som dessutom inkräktar på ett av Lunds viktigaste naturområden. För att inte tala om PEAB:s trista skräpbyggen oppe i Annehem, dom som började läcka innan dom var färdigbyggda.
   Jag hade en tid att passa så jag var tvungen att gå. Men jag lovade att komma tillbaka. Det var en fantastisk modell, försäkrade jag. Och visst är Klostergården ett arkitektoniskt mästerverk och ett storslaget bostadsområde! Något liknande har inte byggts på 60 år.
   Sen sa jag hej och lovade att komma tillbaka. Han sa att han skulle överraska mig igen.

Cordelia Edvardsson är död

Hon var en av de viktigaste och mest respekterade rösterna i den snart halvsekellånga debatten om Israel och Palestina. Förlusten är stor.
Gunnar Stensson

Mässa med Allhelgonamusik

Helgeandskyrkan
3 nov kl 17
Katarina Larsdotter Wendel, sång
Larsåke Sjöstedt, orgel

Doc Lounge Lund, 6 november: Dead Man Talking

I samarbete med UR. Dead Man Talking är en del av utbildningsradions Kina-satsning hösten 2012.
DEAD MAN TALKING ( Kina, 2011)
REGISSÖR: Robin Newell
SAMTAL: Denna afton har vi äran att ha två speciella gäster med oss för samtal efter filmen; SVTs fd. utrikeskorrespondant i Kina – Fredrik Önnevall – berättar om hans erfarenheter av Kina och Ann Heberlein är också på plats för samtal efter filmen!
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela våren)  300 kr

Any last words before you die?
This is the basic concept of a unique reality show in the Chinese province of Henan entitled “Interviews BeforeExecution”.
   Catering to the macabre fascination humans have for death, its audience of forty million viewers makes it one of the most watched programmes in the province.
   China has never kept its faith in the effectiveness of the death penalty a secret. Fifty-five crimes carry the death penalty, and it is estimated that there are thousands of executions per year (statistics are, however, one thing that China does keep secret).
   Dead Men Talking is directed by Robin Newell and follows Ding Yu, the presenter and producer of “Interviews Before Execution”, as she interviews prisoners on death row about the circumstances of their crimes and how the knowledge of their impending death affects them, sometimes just minutes before their sentences are carried out.
Se trailer här
   Robin Newell (Australia, 1962) is a renowned Australian documentary director. He has directed and produced many outstanding award-winning documentaries, including The Elegant Solution that was broadcast in over 100 countries and won numerous awards, The Quiet Lions that was the second highest rating Australian program on the History Channel in 2007, and Spirit of the Railway. His interest in the African continent has resulted in such films as AfriCAN (Solutions) that won a Chris Award (USA), Wild Africa Goes Hi-tech, Ingenious Africa – Series 1, awarded United Nations Documentary Film Festival, as well as the recently released Ingenious Africa – Series 2.

Gerillakamp mot Sydsvenskans sionism

Hur smyger man in en artikel som kräver ett stopp för Israels blockad av Gaza i Sydsvenskan förbi Mats Skogkär och grabbarna i ledarredaktionen?
   Många har försökt och misslyckats, men Helena Hägglund har funnit knepet. Man maskerar sin artikel till kritik mot Ship to Gaza! Så nu kan den läsas på Sydsvenskans kultursidor 31/10. Stoppa Israels folkrättsvidriga blockad! 

Patrik Svensson upptäckte rapporten som avslöjar att två tredjedelar av den israeliska befolkningen  vill beröva palestinierna rösträtten vid en annektering av Västbanken. Han smugglade in den i en liten notis på kultursidan.
   Skogkärs vakthundar nosade upp notisen. Thomas Lunderquist som också var aktiv i debatten om Israels invasion i Gaza (han fick svar på tal av Lasse Söderberg och Petter Larsson) drämde till med en PEW-undersökning från 2009 som visar att över 90 procent av egyptierna, jordanierna, palestinierna och libaneserna har en negativ inställning till judarna. Han påstod att den förtegs (ordvalet känns igen från Tryckfrihetsföreningen).
   I själva verket står Pew-undersökningen sedan länge i centrum för en intensiv debatt. Patrik Svensson svarar, att han hoppas att undersökningen som avslöjar israelernas längtan efter apartheid får samma spridning.
SDS 31/10

(Apropå att palestinier är negativa till judar, se Five Broken Cameras)

Tillväxtproblem av Erik Kågström

I en artikel i VB 121019 nämnde jag några förhållanden som skulle kunna förhindra eller försvåra fortsatt ekonomisk tillväxt. Bland annat att det kan befaras att hanteringen av naturkatastrofer i framtiden kommer att kräva så stora resurser att ingenting blir över till att satsa på tillväxt och ökat välstånd. Den framtiden tycks redan vara här. Orkanen Sandy drabbade USA:s ostkust i början på denna vecka.

Att städa upp efter denna superorkan beräknas kosta omkring 45 miljarder dollar. Det motsvarar 0.3 procent av USA:s BNP. I ett världsläge där man i västvärlden får vara tacksam för en årlig ekonomisk tillväxt på 1-2 procent kan några naturkatastrofer vara tillräckligt för att eliminera all tillväxt.

Politik för segregation av Gunnar Stensson

Folkpartiet vill sätta betyg på fjärdeklassarna. Det vidgar marknaden för läxläsningsföretagen. Rutbidragen ökar vinsten. Förr anställde rika familjer informator till sina obegåvade barn. De betalade honoraret ur egen ficka. Nu bidrar staten.
   Lärare som arbetar i fina skolor i välbeställda områden där betygen är höga får högre lön än lärare som  arbetar i slitna skolor i invandrartäta områden där betygen är låga. Så är det i Stockholm. Fattiga barn i fattiga stadsdelar får fattiga lärare.
   Men det är i de fattiga stadsdelarna de bästa lärarna behövs. Där finns begåvningsreserven.
   De borgerliga partiernas politik ökar klyftan mellan elitens barn och underklassens.

Spelar det någon roll vem som blir USA:s president? av Bengt Hall

En del hävdar att det är likgiltigt vem som vinner det amerikanska presidentvalet på tisdag. Obama eller Romney; det kan gå på ett ut. Jag tror dock att varje röst på demokraterna är bättre än en röst på republikanerna. Garry Wills, som skrivit boken ”Confessions of a conservative”, var tidigare en moderat, konservativ intellektuell som blivit en högljudd kritiker  av republikanerna. Han skriver: ”Att rösta på republikanerna i dag innebär att man röstar på en plutokrati vars överlevnad är beroende av antistatliga krafter som Tea Partyrörelsen, rasister i Södern, religiösa fanatiker och krigsinvesterare i det militärindustriella komplexet.” Efter att ha läst Martin Gelins utmärkta bok ”Den amerikanska högern” är jag beredd hålla med. Den är för övrigt nominerad till Augustpriset.
   För de flesta svenskar är det uppenbarligen självklart att Barack Obama vinner valet på tisdag. Valforskningsprogrammet i Göteborg har frågat människor och svenska politiker vem de skulle rösta på. 87 % föredrar Obama och 7 % Mitt Romney. Fördelat på partier är det samma överväldigande majoritet för Obama. Dock skulle 25 % av moderaterna rösta på Romney och 20 % av kristdemokraterna. T o m sverigedemokraterna föredrar Obama (81 %).
   Med tanke på USA:s stora inflytande (militärt och kulturellt) i världen borde kanske andra än amerikanarna också vara med och rösta fram den amerikanske presidenten?

Villamattornas förespråkare: Sex moderata framtidshot av Gunnar Stensson

Deras namn är Michael Sandin, Staffanstorp, Pia Almström, Kävlinge, Ulf Bingsgård, Trelleborg, Lars-Ingvar Ljungman, Vellinge. Anders Berngarn, Lomma och Linda Allansson, Svedala. De är alla kommunstyrelseordförande.
   De kämpar för dem som vill bo i villa med trädgård på den skånska åkermarken. Hur förfärligt det kan bli illustreras med ett flygfoto över Löddesnäs villaområden i Lomma kommun. De sex kommunstyrelse- ordförandena utgör ett populistiskt hot inte bara mot Skåne utan mot hela landets långsiktiga utveckling.
   Varför framträder de just nu? Jo, för att protestera mot det regionala åtgärdsprogrammet ”Skånska åtgärder för miljömålen”. Läs deras inlägg i Sydsvenskan 1/11!
   Får de sin vilja igenom kommer deras politik orsaka livsmedelsbrist och orkaner som en höstdag  kan spola bort Löddesnäs och de andra villaområdena, på samma sätt som villaområdena i New Jersey. Vi får anledning att återkomma.

Lördagspromenad i Malmö 27 oktober av Gunnar Stensson

Kronprinsen blå mot vita moln, Turning Torso exponerar kurvorna i solen. Helikopter över Kockum Fritid. Polisbilar och en liten folksamling. Talkör: ”inga rasister på våra gator!”. Go Home-plakat med porträtt av ”STJÄRT WILDERS”.
   Men vi går vidare för att titta på den israeliska gruppen Public Movement som ska utföra en performance rubricerad ”Dark Numbers” på stortorget.
   Solen i ryggen när vi passerar slottet. Kungsparken flammande röd. Göta Hovrätt. Kvarteren i gamla väster. Slum på 1970-talet. Nu kulissartad idyll: små stugor med stockrosor längs oftast bilfria stenlagda gator. Centralt, dyrt – och ganska vackert. Lilla torg fullsmockat med uteätare under värmda tältdukar. Guldöl i höga glas.

Stortorget. Moln skymmer solen. Något hundratal människor samlade vid en sorts altare med vit duk framför rådhuset. Flera medlemmar ur den judiska församlingen. Enstaka politiker. Bengt Karlsland, länge ordförande i LR Malmö. Elisabeth Elgh, FP, hans sambo (en kort period i mitten av 1980-talet min rektor på Heleneholmsskolan). Någon socialdemokrat vars namn jag glömt. Fredrik Gertten med en kamera. En grupp Sverigedemokrater. Jag känner igen en från Lund. En berusad tant ropar ”Heja Israel”. Brinnande bensinfat. Blåst. Framträdandet dröjer. Somliga går. Högtalarna spelar ett judiskt musikstycke.

Tjugo över två marscherar fyra personer ut på torget och intar vaktpositioner i en fyrkant. Därefter träder tre allvarliga kvinnor fram till altaret. ”The Ceremony” inleds.
   Publiken uppmanas ta ställning till tre skrivelser som skall skickas till respektive Sverigedemokraterna, den palestinska organisationen och den judiska församlingen i Malmö.
   Budskapet till SD är att de ska sluta blanda in Israel i sin främlingsfientliga politik. Sverigedemokraterna går tysta därifrån.
   Budskapet till palestinierna i Malmö är att den palestinska kampen förs på Västbanken och i Israel, inte mot judar i Malmö. Ingen palestinier på torget.
   Budskapet till den judiska församlingen är att den ska sluta att stämpla kritik mot Israels politik som antisemitism. Den ska inte heller påstå att politiken stöds av alla judar. Bland de närvarande judarna tycks somliga uppskatta budskapet, inte alla.
   Ungefär så. Målet för Dark Numbers är begränsat: de fördömer populismen och de skamliga allianserna.
   ”Heja Israel!” ropar tanten och höjer sin ölburk.
   Ceremonin avslutas med att aktörerna nynnar en känd folkvisemelodi. De ser mycket unga och frusna ut. Som studenter eller rentav gymnasister. När de börjar sjunga på bruten svenska  känner jag igen Vintern rasat ut: ”Snart är sommarn här i purpurvågor, guldbelagda , azurskiftande ligga ängarna i dagens lågor, och i lunden dansa källorne.” Effekten blir egendomligt gripande denna kalla höstdag.
   Sedan tänds facklor på det brinnande bensinfatet. Tre personer springer ut i Malmö med var sin fackla för att överlämna budskapen till de tre organisationerna. De följs av polisbilar. På himlen svärmar en trollslända. Polishelikoptern.
   Aktionen får svag respons. Men den kan vara ett viktigt inslag i judisk debatt i Malmö.

Geert Wilders log i Sydsvenskan nästa dag. Hans budskap är att israelerna kämpar för Sverige och Malmö mot det muslimska hotet, alltså exakt det som Public Performance tar avstånd från. Hans beundrande lärjunge Ted Ekeroth är förstås där med några kompisar. Geert Wilders ansikte lyser över de troende som en flottig smörklick.
   Medierna följer den förstenade mallen för demonstrationsbevakning med bilder och text om äggkastning och polisgripanden. ”Dark numbers” får nästan ingen publicitet alls. Malmöborna trängs glada och ovetande på Södergatan. Ännu fler lär traska runt i Emporia.

Blir det spårvagn? av Sven-Hugo Mattsson

I en intervju med Mats Halmfrid, MH, kommunstyrelsens ordförande, i Sydsvenskan, uppfattar jag det så att MH/Alliansen gett upp tanken på en spårvagn i Lund. MH är i intervjun defensiv och har egentligen inget svar på hur förbindelsen till Brunnshög skall ske och finansieras.

Jag har själv varit tveksam till att det någonsin kommer att rulla spårvagn i Lund. Efter intervjun med MH ser jag planerna på detta som en bubbla. Önskan, även från mig själv, att vi skall få denna innovation i Lund för att transportera oss, nog inte har kontakt med verkligheten.
   I valrörelsen 2010 lovade Alliansen att det skulle rulla spårvagn i Lund 2014. MH menade 2010 att spårvagn i Lund inte förutsatte statliga pengar. Nu är det annat ljud i skällan! Förutsättningen nu är just att vi får statliga pengar, ungefär hälften av de 650 miljoner som projektet beräknas kosta. Vi måste ha besked tidigt 2013 menar MH för att vi skall få spårvagn 2016 eftersom det tar tre år att få fram vagnarna. Ett klart löfte om spårvagn 2014 har alltså blivit tidigast 2016, oberoendet av staten har blivit ett beroende. Är det då troligt att staten tillskjuter nödvändiga pengar till projektet. Jag tror inte staten ser detta som ett lokalt och regionalt projekt och inte ger något alls.

Alternativ
MH skulle kunna vara offensiv och föreslå att Lund finansierar projektet själv tillsammans med Regionen. Visst, frågan om statliga pengar är väl ett s.k. chickenrace, ingen vill visa sina kort och båda parter hoppas på att den andra skall ge sig. Han har heller inget alternativ om det nu inte blir spårvagn. På frågan om man inte skulle kunna använda superbussar menar MH att det inte går eftersom vi då måste riva den gamla Tullkammaren och Godsmagasinet. Superbussar kräver så mycket plats för att vända att det blir nödvändigt att riva dessa byggnader. Jag är inte någon rivningsivrare, men om byggnader står i vägen för kollektiv trafik måste detta diskuteras.  Jag är medveten om att dessa byggnader har ett värde hos många lundabor, men de är inte heliga och till syvende och sist är det en demokratisk fråga. Jag har själv åsikten att kollektivtrafikens behov är större än bevarandet av dessa byggnader.
   Det allvarliga i detta är att Lunds mäktigaste politiker och därmed Alliansen, inte har ett svar på hur vi skall ta oss till bostadsområdet Brunnshög, Max 4 och ESS. MH är så defensiv att han till och med flaggar för att banta Brunnshögsprojektet. Eftersom Max 4 håller på att byggas och ESS också kommer att bli verklighet så är det rimligtvis de planerade bostäderna han menar, i en kommun som är i starkt behov av bostäder. Man kan med andra ord tala om att det helt enkelt inte finns någon majoritet längre för spårvagn i Lund.

Var står de rödgröna
Var står de rödgröna i frågan? Vår hypotes måste vara att Alliansen inte längre är intresserad av en så stor investering. Alliansen har alltid varit mer intresserad av satsning på bilismen och att eventuellt behöva låna till denna stora investering är inte troligt. De sitter i en rävsax med löfte om sänkt skatt och kostsamma löften som spårvagn, snabbcykelväg till Malmö, gratis bussresor för plus 75, i hela kommunen. Deras löften går helt enkelt inte ihop.
   Jag tycker att de rödgröna skall tala om, om de är beredda att kommunen själv tar fram de pengar som behövs till en spårvagnsinvestering. Det är inte minst viktigt med tanke på att vi rätt snart måste ha ett handfast beslut om hur kollektivtrafiken till Brunnshög skall se ut.
   Från början var det också tal om att spårvägen till Brunnshög skulle fortsätta till Dalby. Hur blir det med detta nu när vi inte ens har ett beslut om finansieringen av spårväg till Brunnshög. Frågan är viktig eftersom vi spårledes måste komma ut på en framtida Simrishamnsbana från Malmö.

Tre filmer: Palme, Äta Sova Dö, Five Broken Cameras av Gunnar Stensson

Filmer ska vi se på bio, tillsammans med andra människor, inte ensamma i någon apparat därhemma. Gemenskap ökar uppmärksamheten, förhöjer känslan och skapar ett tyst samspel med våra medmänniskor. Just nu finns tre filmer i Lund som visar vår historia, vår nutid och vår omvärld. Att se dem i nuets historiska ögonblick bidrar till att skapa den framtida världsbilden.
   Först några ord om tre publiker – publiken analyseras sällan - sen spridda anmärkningar om själva filmerna.
   ”Palme”. Fullsatt salong, mest vithåriga socialdemokrater. Känslan av saknad dominerar. Vi saknar vår ungdom som plötsligt återuppstått, i svartvita bilder, vi saknar en tid då samhällsvärderingarna var annorlunda, då gemenskap var viktigare än egoism, solidaritet viktigare än konkurrens. De vithåriga omkring mig saknar säkert också den socialdemokratiska hegemonin. Palmes gestalt står i fokus för denna saknad. Jag är mer distanserad eftersom min inställning till Palme är kluven.
   ”Äta Sova Dö”. Fullsatt salong, skåningar, många från Örkelljunga och norra Skåne. De tycks vara bekanta med personerna i filmen och tar inledningsvis högljutt del i föreställningen. De  blir mer och mer indragna i tragedin, som också är deras. När vi lämnar lokalen hördes ledsna och upprörda kommentarer. Jävla bra film! Jag tänker på att bara en borgerlig riksdagsledamot såg filmen när den visades i riksdagen. Alliansen skyr och avskyr verkligheten!
   Ett par tjog akademiker, varav jag känner minst tre, befinner sig i salongen när jag ser ”Five Broken Cameras”. De vet exakt vad de ser. De är starkt engagerade. Men få, alltid få. Så till kommentarerna om själva filmerna.

Five Broken Cameras
Filmen visar – verkligen visar - ockupationens råa, grymma verklighet. En far köper en kamera för att filma sin nyfödde son. Som vilken far som helst. Filmbilderna visar med nödvändighet också den miljö, där sonen och hans tre syskon växer upp: den lilla palestinska byn Bil´in. Att miljön skildras är kontroversiellt. Bil´ín ligger nämligen på ockuperad mark i Palestina. De israeliska förtryckarna vill inte synas på bild. Fem kameror blir sönderslagna eller sönderskjutna.
   Bosättarna rövar mark, bränner olivträd, bygger murar. Unga judiska värnpliktiga kommer i pansrade fordon och misshandlar och skjuter upproriska civila med tårgasgranater och automatvapen. År efter år efter år. Kamerorna registrerar vad som sker – i förbigående. När vi ser bilderna blir vi vittnen.
   Värnplikten är treårig i Israel. Det räcker mer än väl för att förvandla generationer av tjugoåringar till rädda, hatiska rasister. De palestinska barnen ser dem misshandla och ibland döda föräldrar, syskon och vänner. Upplevelserna präglar dem.

   De palestinska barnen och de unga judiska soldaterna är människor. Men den israeliska ockupationsstaten är en skurkstat. Maria-Pia Boëtius fann ordet. Skurkstat är beteckningen på en regim som bryter mot internationella lagar, mot medborgerliga principer och mot mänskliga rättigheter. Beteckningen är tillämplig på Israel.
   Vi upplever ofta den lagstridiga ockupationen abstrakt och byråkratiskt. Svenska myndigheter försöker stoppa israeliska firmors försäljning av apelsiner odlade av bosättare på ockuperad mark, enligt ett nyhetsinslag idag. Det är hedervärt, men kan låta tråkigt. Tills man ser vad ockupationen innebär!

Äta Sova Dö
Inget behöver tilläggas till Sten Henrikssons fina presentation av Äta Sova Dö för ett par veckor sedan. Bara några ord om filmens ämne, svensk glesbygd 2012. Det som drabbar Örkelljunga är generellt.
   Älghult, som är mitt hemma, förvandlades på några årtionden från stolt glasbrukskommun till  isolerad och utarmad kommundel med minskande och åldrande befolkning.
   Orrefors där jag har många anhöriga och ofta vistas genomgår nu samma process.
   Svensk landsbygd har svikits av alla, socialdemokrater, centerpartister, miljöpartister, vänsterpartister. M och FP har aldrig brytt sig.
   Det är en viktigare orsak till Sverigedemokraternas tillväxt än främlingsfientligheten. Äta Sova Dö gestaltar en generell landsortstragedi.

Palme
Palme förlorade vänsterns stöd genom IB-affären. Miljörörelsen förlorade han genom sin tro på kärnkraften. Borgerligheten hatade honom från början, för skolpolitiken, för hans internationella engagemang i Vietnam, Sydafrika, Kuba, Chile. Allt dokumenterades.
   När han solidariserade sig med palestinierna kastade sig massmedia över honom med anklagelser för antisemitism. Sedan blev han mördad.
   De flesta av oss har väl sett dokumentären som fungerar som en stor svensk tragedi där alla vi som levde då är delaktiga.
   Men jag har en invändning. Filmens bild av 70-talsvänstern är summarisk och skev. Vänstern avskydde Stalin. Han förkroppsligade i stort sett allt som 40-talisterna avskydde. Det sovjetiska systemet avfärdades om ”socialimperialism” i FNL-gruppernas studiematerial. Däremot sågs Mao och kinesisk kommunism som föredömen. Kulturrevolutionen uppfattades som  en antiauktoritär demokratirörelse. Att vara maoist var banalt. Intresset för Kina genomsyrade 70-talskulturen, inte bara inom vänstern. Tänk Sven och Cecilia Lindqvist. När konflikten Kina-Vietnam blev uppenbar splittrades vänstern. Många sökte sig till VPK där de slogs för sina antisovjetiska värderingar.
   Efter valsegern 1982 utsattes den isolerade Olof Palme år efter år för högerkrafternas fascistoida hatkampanjer vilket till slut ledde till att han mördades. Hans största politiska misstag var sveket mot vänstern som avslöjades genom IB-affären.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
27 okt kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 30 oktober: Blaze Foley: Duct Tape Messiah + Gurf Morlix live

Stars burn out, legends live forever.
   WOWOW. Doc Lounge Lund fyller 3 år och vi får finbesök av Amerikanska södern. Vi firar födelsedagen med en riktig smällkaramell av film, internationellt regissörsbesök och  en längre livekonsert efter filmen. Man fyller ju bara 3 en gång.
BLAZE FOLEY:DUCT TAPE MESSIAH ( USA, 2011, 60 min)

REGISSÖR: Kevin Triplett
LIVE: OBS efter filmen! 1 timmes konsert med Gurf Morlix. Som producent till bl.a. Lucinda Williams ”Car Wheels On A Gravel Road” och Mary Gauthiers ”Mercy Now” har Gurf varit med och skrivit Americana historia. Han är en fantastisk låtskrivare, gitarrist och sångare och har vikt ett år till att jobba med sin gamle vän Blaze Foleys musik. Han har släppt en bedårande tribute skiva där han tolkar avlidne Blaze låtskatt på värdigaste sätt.
EXTRA: Regissören Kevin Triplett är på plats för att prata om den spännande och långa vägen från idé till färdig film.
DJ: Magnus Melliander från återförenade Loosgoats gästar oss denna mycket speciella afton och låter oss tjuvlyssna lite på hans egna musiksamling.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
   Blaze Foley was shot to death in 1989, defending an elderly friend. The duct tape loving songwriter-musician was homeless and died with no records, but plenty of recorded material. More than 20 years later, his legend is growing with eight solo albums posthumously released and covers of his heartfelt songs by Willie Nelson, Merle Haggard, John Prine, Nancy Griffith, and Lyle Lovett. Lucinda Williams wrote Drunken Angel about the doomed poet and Townes Van Zandt wrote Blaze’s Blues for his running buddy. Born in a tree house, killed in a friend’s living room, and 86’d from his own funeral, the bigger-than-Texas Blaze Foley is now a bona fide legend. The sad, funny, and beautiful story of a tragic life well lived is brought into sharp focus in this film.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 1 november 13:00
Domkyrkan i Lund
Eva Helen Ulvros, professor i historia vid lunds universitet, och Anita Larsson, guide i domkyrkan, kommer och berättar om sin nya bok.
   Boken som kommer ut i slutet av 2012 handlar om domkyrkans historia, insatt i det omgivande samhället, från grundandet kring år 1100 och framåt. Boken handlar också om berömda personer i kyrkans historia, och har mycket information om de olika inventarierna och föremålen.

Boëthius: ”Israel är en skurkstat”

Så gick det som alla förutspått: statspiraterna från Israel slog till igen.
   Nedanstående text och bild kommer från ETC där Maria-Pia Boëthius som var med på Estelle skriver om bordandet.

Klockan 10.30 ungefär lördagen den 21 oktober startade Israel vad i mina ögon såg ut som ett fullskaligt krig mot skonerten Estelle, en tremastare som seglade på internationellt vatten, med 31 fredliga icke-våldsaktivister ombord. Ovanför oss cirklade en helikopter, runt oss låg fem gigantiska krigsfartyg och från dem kom 20 snabbgående båtar med soldater så beväpnade att de nästan försvann bakom kulsprutor och elpistoler, kameror och andra vapen. Alla bar svarta rånarluvor, den manliga burkan.
Läs hela krönikan hos ETC

Kulturhus vid Västra Station av Mats Olsson

I det kulturintresserade Lund råder enighet om att staden saknar scener för musik och kultur. Man är t.ex. tvungen att tacka nej till gästspel som kräver en större scen. Inför kommunalvalet 2010 föreslog Vänsterpartiet ett kulturhus med stor scen och salong vid Västra Stationstorget, mellan Klosterkyrkan och Tingshuset. Idén var Gunnar Sandins, han stegade upp den trånga tomten och var med och presenterade förslaget på en presskonferens. Med en skicklig arkitekt skulle det gå att få plats med ett konserthus på denna drömtomt nära centrum och järnvägsstationen.
   Just denna tomt föreslås nu bli platsen för ”en kongressanläggning” vars enda uppgift är att rymma kommersiella arrangemang. En inhyrd konsult har förklarat att det inte är tal om att anläggningen ska rymma kulturverksamhet för lundabor. Nej, det hela ska byggas och drivas av en kommersiell operatör. Idén om ett centralt kulturhus har av Lunds borgerliga ledning förvandlats till business.
   Visst kan kommunledningen medverka till kommersiella kongressanläggningar även om vi skulle vilja mana till försiktighet på denna stenhårda marknad, med dess rika möjligheter till kommunala förluster. Men det som byggs på den centrala platsen vid stationen bör i första hand tjäna lundaborna.
   Att den sen också kan fungera som kongresshall etc är självklart och naturligt i en universitetsstad där det årligen hålls ett antal vetenskapliga möten och konferenser. Men bygg i första hand för oss som bor här och inte på spekulation för kommersiella kongressarrangemang.
Mats Olsson (V) i kommunstyrelsen

Varför behöver vi en kung? av Bengt Hall

I dessa tider när allt fler kritiska röster höjs mot monarkin (även på ledarplats i SDS) finns det skäl att uppmärksamma  det som hände den 28 oktober 1941. Ett återkommande argument för monarkin är som bekant dess nytta i kristider. En monark kan samla folket som en opolitisk symbol, säger man.
   Den 28 oktober 1941 uttalar Sveriges konung Gustav V sitt varma tack till Adolf Hitler för beslutet att gå i krig i österled. Tacksamheten framförs i ett personligt meddelande, som skickas som telegram via den tyska beskickningen i Stockholm.
   Kungen beskriver ”bolsjevismen” som en fara inte bara för Norden utan för hela Europa. Kungen framför även sina bästa lyckönskningar till den stora framgång som Tyskland redan uppnått, sedan anfallskriget inleddes i juni. Det svenska folket sägs till ojämförligt största delen dela kungens uppfattning, majestätet ska sträva efter att omvända de ännu tvivlande. Kungen hoppas att hans regering snart ska kunna föra frågan om ett förbud för det svenska kommunistpartiet till gynnsamt resultat. Goda relationer mellan Sverige och Tyskland ligger kungen varmt om hjärtat.
   Statsministern avråder kungen att sända texten. Kungen lovar att låta saken vila. Men han bryter sitt löfte och skickar meddelandet. Det fanns medlemmar av ätten Bernadotte som var antinazister. Men till dessa hörde inte vår nuvarande kungs pappa, arvprinsen Gustav Adolf. Han var tvärtom snarast pronazist.
   Slumpen avgör vilken roll kungamakten spelar under kristid. Med demokratiskt valda statschefer (som kan avsättas), som inte hyllar diktatorer i Brunei och Saudiarabien, borde chanserna vara större att få lämpliga landsfäder eller mödrar.
   Om kriget kommer.
   Det är dags att vända blad!
Bengt Hall
Medlem i Republikanska Föreningen

Judisk demokrati mot sionistisk nationalism av Gunnar Stensson

Samtidigt som kippavandringen ägde rum i Malmö lördagen den 20 oktober bordades Estelle av maskerade israeliska marinsoldater i svarta dräkter. En tillfällighet, kanske. I bordningen deltog  fyra krigsfartyg, en Black Hawk-helikopter, tio snabba patrullbåtar och ett antal andra flytetyg.
   Maria-Pia Boethius och flera andra besköts med elpistol innan de greps och fördes bort. Brutaliteten överraskar inte.
   Den judisk-israeliske författaren David Goldman berättar i sin stora roman ”På flykt från ett sorgebud” om de unga israeliska soldaternas brutalisering: ”En av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang- pang- pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”

Sydsvenskan ägnade kippavandringen stort utrymme med bild på framsidan i söndagsnumret. Bordningen av Estelle noterades med ett TT-telegram. Övergreppet kommenterades inte av ledarredaktionen. Det förvånar inte. Den hade ju redan i förväg på oklara grunder dömt ut Ship to Gaza som en enögd och destruktiv aktion.
   I spetsen för kippavandringen gick Victor Borslöv Reichman från Judisk ungdom i Sverige. Han är en uttalad sionist som betecknar juden Dror Feiler från Ship to Gaza som sin ärkefiende.
   De israeliska soldaterna särbehandlade Dror Feiler eftersom han var jude efter kapningen av Estelle. Ett exempel på sionistisk antisemitism?
   Bilden i Sydsvenskan visar hur Viktor Borslöv Reichman skakar hand med integrationsminister Erik Ullenhag, FP. Mellan dem går nyliberalen Sofia Nerbrand som arrangerat manifestationen.

Nils Karlsson, MP, som också deltog i kippavandringen, passade på att angripa Ilmar Reepalu i sitt tal: ”Vi har en kommunstyrelse vars ordförande säger sig aldrig acceptera sionism, möjligen utan att veta att ordet antisemitism och antisionism är så nära synonymer två ord kan vara.”
   Ingmar Karlsson, tidigare chef för UD:s Mellanösternavdelning, visar hur de israeliska regeringarna systematiskt använder beskyllningar för antisemitism som ett politiskt vapen. I sin bok  om Mellanösterns historia ”Bruden är vacker men har redan en man”, som har har tilldelats Natur och Kulturs pris som årets bästa fackbok, skriver han:
   ”Med antisemitismen som hotbild har israeliska regeringar oavsett politisk färg mobiliserat världens judar och framför allt amerikansk opinion till stöd för fortsatt ockupation och kolonisation. Smädelser om påstådd antisemitism riktas framför allt mot personer som offentligt försvarat palestiniernas mänskliga rättigheter och kritiserat bosättnings- och ockupationspolitiken. (Syftet är) att genom personangrepp förvandla debatten till en diskussion om författarens legitimitet och påstådda egentliga avsikter - ”den påstådda omtanken om Israel är falsk” - och därmed undvika en diskussion om substansen i den framförda kritiken och skapa en rädsla hos andra att bli stämplade som antisemiter..”
   Detta tycks Nils Karlsson, MP, helt omedveten om. Eller är han enbart cynisk i sin opportuna jakt på politiska poänger?

Som av en slump publicerade den liberala israeliska tidningen Haaretz den 23/10 resultatet av en opinionsundersökning som visar att en majoritet av de israeliska judarna skulle stöda en apartheidstat.
   Men det finns också en judisk minoritet, en stor minoritet i Israel, som tar strid för palestiniernas och Gaza-bornas mänskliga och medborgerliga rättigheter. Deras kamp är svår, och den försvåras ännu mer av personer som Nils Karlsson.
   Ingmar Karlsson framhåller att många judar i diasporan står upp för tolerans och demokrati: ”Många unga judar i USA lägger band på sin sionism. Om denna betyder stöd för bosättningspolitiken och att beröva palestinier deras egendom i Jerusalem och på Västbanken är de inte sionister.”
   Det förhåller sig på samma sätt i Sverige.

”Även judar stödjer Ship to Gaza”, skriver Olle Katz, Judar för Israelisk-Palestinsk fred. Han är medlem i den judiska församlingen i Göteborg och samordnare för Manifestationen till minne av Kristallnatten 9 november. Han skriver i Göteborgsposten 24/10:
   ”Att kritisera staten Israels politik är en rättighet och en nödvändighet, även för judar med en stark bindning till Israel. Jag tillhör de som menar att frågan om ett värdigt liv för palestinier är nära förbunden med frågan om ett värdigt liv för israeler. Frågan är viktig för alla judar, inom och utanför Israel.”
Läs hela artikeln här

Skiljelinjen när det gäller Israels förtryck av palestinierna går inte mellan judar och antisemiter. Den går mellan de demokratiska  och toleranta krafterna i Israel och de sionistiska nationalisterna. Europas växande högerextrema grupperingar stöder de israeliska nationalisterna och ser dem som föredömen i sin kamp.
   Ingmar Karlsson skriver: ”När den holländske islamofoben Geert Wilders besökte Västbanken tillsammans med bland andra det österrikiska FPÖ:s ledare Heinz-Christian Stracher och med sverigedemokraten Kent Ekeroth i släptåg var deras budskap att judarna måste bosätta sig i ”Judéen och Samarien”, att vår kultur baseras på kristendom, judendom och humanism och att judarna utkämpar vår strid: om Jerusalem faller kommer turen till Amsterdam och New York.”
   Det är knappast överraskande att Geert Wilders besöker Malmö för att tala nu på lördag den 27 oktober, inbjuden av det så kallade Tryckfrihetssällskapet. En och annan kippavandrare lär dyka upp på det mötet, liksom Kent Ekeroth.

Trevligt att träffas. Vi är rasister och vill ha apartheid.

Gideon Levy kommenterar den israeliska opinionsundersökningen i Haaretz 25 oktober 2012

Var tredje israel vill ta ifrån araberna rösträtten. Varannan vill att araberna utvisas ur Israel. Majoriteten anser att Israel är en apartheid-stat.
   Vi måste dra de nödvändiga slutsatserna. Israelerna vill inte ha fred. De är nöjda med rasismen, bekväma med ockupationen, belåtna med apartheiden; de har det bra i landet. Det är vad de talade om för opinionsundersökarna.
   Det krävs en stor ledare för att ändra situationen. Underifrån sker inga förändringar. Världen måste förstå detta.
   Det är svårt att anklaga israelerna efter åratal av järntvätt. Pressen upprepar ständigt att palestinierna vill utplåna dem, senast med rubriken Qatar för Terror i rapporteringen om emiren av Qatars besök i Gaza.
   Israeler som aldrig mött en arab känner dem bara genom media som terrorister, kriminella och undermänniskor. Varför skulle de vilja sätta sina barn i samma skola?
   Varför skulle de över huvud taget vilja tala med en palestinier? Senast de såg någon var det genom siktet på ett gevär.
   Men detta fråntar inte israelerna ansvar. Det är sant att utbildningssystemet och media sår hat och fruktan. Läsarna har valfrihet och medierna anpassar sig efter dem.
   Gideon Levy avslutar i förtvivlan: Vi måste ge upp hoppet om att förhållandena ska bli bättre.
Förkortat referat av Gunnar Stensson

Vid frukostbordet av Asch

Onsdag morgon. Kanske är det sista veckan jag sitter och äter frukost på i det pentry jag inrett på verandan efter som mitt kök snart är färdigrenoverat. Folk renoverar sina kök i tid och otid, så jag vill gärna påpeka att i detta fallet är det fyrtio år sen sist. Det har varit vackert att sitta här och se löven gulna och falla utanför fönstren.

För två veckor sen satt åt jag frukost på båten från Klaipeda, Litauen. Jag skrev faktiskt till Veckobladet på min IPad, eller rättar sagt Lunds kommuns, jag har ju fått låna den som förtroendevald till förmån för papperslösa sammanträden. I Tekniska Nämnden var det många kilo papper som skickades ut varje månad. Faktiskt skönt att slippa allt papper, även om jag inte lika lätt bläddrar mellan ärenden och får överblick. Dessutom gör jag ibland något fel, som när jag skulle skicka den långa text jag skrivit till Veckobladet men inte kunnat skicka från båten. Först fanns den som utkast på servern, sen bara den försvann. Man ska inte gråta över raderad text, men det tog liksom bort min lust att skriva på ett tag.

Till Litauen reste jag tillsammans med några tjänstemän inom ett EU-projekt, Lifescape, om deltagande och från brukare och boende i naturvårdsområden och att utveckla arbetet med den europeiska landskapskonventionen. Att få resa var en oväntad bonus i mitt kommunalpolitiska engagemang. När nämnden sitter med en budget som inte ens medger anständigt underhåll av den stad vi har, så är det ju inte möjligt att bevilja något extra till tjänstemän och politiker. Studieresor tycker jag annars är bra vidareutbildning och skapar arbetsgemenskap så det är synd om förvaltningarna sällan har råd med det. Fritidspolitiker lägger faktiskt ner rätt mycket obetalt arbete och kan behöva uppmuntran och utbildning. Med EU-pengar blev resan till Litauen möjlig.

I Litauen besökte vi nationalparken Zemaitija. Den omfattade ett stort område kring en sjö, ett böljande jordbrukslandskap med betesmarker och skogar. Gång- och cykelvägar och utsiktspunkter gjorde landskapet tillgängligt för besökande stadsbor och mer långväga turister. Markägarna var med i beslutsprocesserna. I uthusen till ett gammalt gods fanns ett museum och konferenslokaler. Vi fick veta att det fanns lagliga medel att skydda känsliga områden från nybebyggelse, men tyvärr fanns informella möjligheter till undantag som rika människor kunde köpa sig till.

Det svenska arbetet inom projektet handlar om Våmbsänkan. Här görs en landskapsanalys tillsammansmed brukare och markägare för att sedan bli underlag för en översiktsplan.

Det finns flera fina ställen att besöka i Våmbsänkan och dess närhet, men som utflyktsmål för lundabor ligger ju Skrylle närmare. Det var länge sedan jag besökte Skrylle. När jag var där för så där tjugofem år sen tyckte jag det var ett ovanligt tråkigt stycke natur, och dessutom lite för långt bort för mig att cykla till. Men nu har jag hört att det vuxit upp och blivit vackrare samt att anläggningen är för liten och sliten eftersom besökarantalet är stort. Jag ska snart åka dit och kolla. Eftersom det inte finns mycket allemansrättslig mark nära Lunds tätort hoppas jag det ska gå att finna former för en satsning.

På åttiotalet drev vi att Kungsmarken skulle göras tillgänglig som ett vackert och historiskt intressant naturområde inom barns cykelavstånd. Men icke - golfspelarna fick sitt utgående arrendekontrakt förnyat. Dessa hade dessutom mage att hävda att naturen ändå var tillgänglig. Varje vår när mina flickor gick i mellan- och högstadiet skulle man göra en utflykt, och varje år föreslog jag cykelutflykt till Kungsmarken, men varje år möttes jag med samma förfäran från de andra föräldrarna. Hur kunde jag föreslå något så livsfarligt för barnen? Ja tror flera av dem själva var golfspelare.

Nå detta är historia. Kanske får vi en stor vacker park mellan Brunnshög och Kungsmarken som blir tillänglig och fin för kommande generationer. Den finns med i planerna, men det finns mycket i planernas önskelista.

Den gröna sektorn är mycket styvmoderligt behandlad i Lund om man jämför med vad den får kosta i andra städer. Visst kommer det in mycket individuella klagomål på dålig parkskötsel, men jag tror det skulle behövas starkare folklig opinion för att tvinga fram omprioriteringar i kommande budgetar.


PS. Projektet Lifescape ordnar på söndag den 28 okt en träff i Byagården, Vombs by om Linnés skånska resa och om hur Vombsänkan såg ut på hans tid. Anmälningstid var senast den 25 okt. men ring Lena 356981 eller Per 356976 så går det nog.

Förvaltningsrätten i Malmö: ”Allmänt intresse” för lundaborna att ge ekonomiskt stöd till Kastrup flygplats av Ulf Nymark

Lunds kommun går in som medfinansiär i ett projekt, Copenhagen Connected, som ska stå för marknadsföring av Kastrup flygplats. Det var, som en och annan minnesgod VB-läsare kanske erinrar sig, ett beslut som kommunstyrelsens majoritet, mot nej-röster från MP; C och V tog tidigt i våras.
   Jag överklagade detta beslut till förvaltningsrätten och hävdade att kommunens ekonomiska bidrag till marknadsföringen av det privatägda aktiebolaget som driver flygplatsen utgör stöd till ”enskild näringsidkare” (som det heter i kommunallagen). Sådant stöd får inte ges utan att ”synnerliga skäl” föreligger. Inga sådana skäl hade åberopats av kommunen. Alltså, menade och menar jag, är beslutet olagligt. Därför yrkade jag att förvaltningsrätten skulle upphäva kommunens beslut.
   Nu har rättens utslag kommit. Rätten avslår överklagandet. Det var förstås väntat, eftersom rätten tidigare haft ett överklagande av Malmö kommuns stöd till flygplatsen via samma projekt och gett Malmö rätt. Nu hade jag visserligen annan argumentation än den överklagande i fallet Malmö, men man kan ju knappast förvänta sig att samma förvaltningsrätt fäller helt olika utslag i nästan exakt likartade mål.

Hur resonerar då förvaltningsrätten? Man argumenterar utefter fyra olika linjer.

Lokaliseringsprincipen
Förvaltningsrätten åberopar den s k lokaliseringsprincipen, dvs den princip som säger att en kommunala kompetensen är begränsad till det egna geografiska området. Men rätten påpekar att det i vissa fall är tillåtet för en kommun att engagera sig i verksamheter utanför kommunen – även utomlands. Rätten finner att stödet till Kastrup inte strider mot lokaliseringsprincipen.

Proportionalitetsprincipen och stöd till flygplatser
Rätten hänvisar också till proportionalitetsprincipen. Detta är en regel som säjer att ”den insats en kommun gör inom ett visst område och för ett visst ändamål till sin omfattning ska stå i rimligt förhållande till det intresse och den nytta som kommunen … har av åtgärden”. När kommunens beslut granskas utifrån denna princip finner rätten att ”det har inte visats att det belopp som avsatts för projektet inte skulle stå i rimlig proportion till den förväntade nyttan för Lunds kommun.”
   Förvaltningsrätten åberopar också rättspraxis som ger stöd för att kommuner ekonomiskt kan engagera sig i flygplatser.

Obegriplig argumentation
Nu hör det till saken att jag i mitt överklagande inte har påstått att kommunens stöd till Kastrup skulle strida mot lokaliseringsprincipen. Inte heller hävdade jag att beloppet som kommunen satsade var orimligt i förhållande till eventuell nytta. I inlagorna till förvaltningsrätten framhöll jag tydligt att det visst är möjligt med kommunalt stöd till flygplatser, men att det då är frågan om kommunala flygplatser, där kommuner driver s k ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”. Men denna möjlighet utsträcker nu förvaltningsrätten till att gälla även privata, vinstdrivande flygplatser. I domslutet finns ingen som helst hänvisning till rättspraxis där en kommun har getts rätt att engagera sig ekonomiskt i en privatägd flygplats. Varför rätten överhuvudtaget argumenterar på detta sätt mot påståenden som jag inte har gjort eller grunder som jag inte åberopat förefaller mej helt obegripligt.

”Allmänt intresse”
Slutligen, som sin fjärde argumentationslinje, hävdar rätten att stödet till Kastrup är en ”angelägenhet av allmänt intresse med anknytning till kommunen och dess medlemmar” och att det därför faller inom ramen för kommunens kompetens att fatta sådana beslut.
   Denna bedömning går på tvärs mot vad jag hävdar i mitt överklagande. Där menar jag att det inte kan vara ett allmänt intresse att stödja marknadsföringsprojektet Copenhagen Connected. Bidraget avlastar aktiebolaget som driver Kastrup flygplats en betydande del av i annat fall normala kostnader för reklam. Kommunens ekonomiska stöd till projektet är därför att betrakta som individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Därmed är det också i strid med kommunallagens bestämmelser.

Ingen hänvisning till praxis
Det intressanta med rättens argumentation kring ”allmänt intresse” är att man inte förmår att hänvisa till lagrum eller rättsfall som ger stöd för att det är möjligt för en kommun att ge direkt marknadsföringsbidrag till en ”enskild näringsidkare”. Förvaltningsrättens avslår sålunda mitt överklagande dels på grunder jag överhuvudtaget inte har anfört, dels utan stöd i rättspraxis.

Kammarrätten nästa
Därför står jag nu i begrepp att överklaga förvaltningsrättens dom till kammarrätten. Det ska bli spännande att så småningom få ta del av kammarrättens beslut om prövningstillstånd. Förhoppningsvis beviljas prövning, för så vitt jag vet har denna typ av stöd till ett privat företag inte prövats i högre instans. Och för Lunds skattebetalare är det också spännande: beviljas inte prövningstillstånd och bifaller inte kammarrätten mitt överklagande, blir det fritt fram för kommunen att i form av olika projekt överta reklamkostnaderna för praktiskt taget vilket företag som helst som kommunen finner det vara av ”allmänt intresse” att stödja.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
20 okt kl 17
Cecilia- och Jubilatekören
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare

Sankt Lars: Natur, Kultur och byggande

Två timmars vandring i Sankt Lars-området söndagen den 21 oktober klockan 14.
   Samling vid Källby-badets entré.
   Vägvisare Gunnar Stensson. Arrangör Klostergårdens byalag.
   Politiker med ansvar för beslut särskilt välkomna.

Kampanjen: Sätt en flicka i skolan!

"Tillsammans med det afghanska folket."

Tisdagen den 23 oktober kl. 19 visas TV4-profilen Lasse Bengtssons film om Svenska Afghanistankommitténs arbete på Bibliotek Väster.
Inträde (minst) 20 kr som oavkortat går till stöd för flickors rättigheter.
Arr: Lunds Afghanistankommitté Bibliotek Väster ABF

Doc Lounge Lund, 23 oktober, We Are Legion

De senaste veckorna har Anonymous-rörelsen förekommit flitigt i svensk media. Nu visar vi filmen We Are Legion som tar oss med djupare in i denna mycket speciella rörelse och låter oss möta flera av dess aktiva medlemmar som kallas både frihetskämpar och terrorister.
   We Are Legion hade premiär i början av året och har sedan visats flitigt på festivaler världen över, bland annat på Hot Docs, South by Soutwest, Sheffield Docfest, Slamdance och Michel Moores festival i Traverse City.

WE ARE LEGION: The Story of the Hacktivists (USA, 2012, 94 min)
REGISSÖR: Brian Knappenberger
EXTRA: Regissören är med oss direkt via länk.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
Kolla in filmens hemsida här!

Ship to Gaza

Upplösningen på årets försök att bryta blockaden närmar sig nu snabbt.

Estelles hastighet och position
i skrivande stund

På bilden syns den beräknade tiden tills Estelle är framme i Gaza. Naturligtvis tas ingen hänsyn till Israeliska statspirater när man beräknar skeppets ETA.

Dessa och många fler uppgifter får man om man följer båten på MarineTraffic.com.

Pressgrannar

Järnvägsstation i Klostergården 2018
2018 planeras Klostergårdens järnvägs- station stå färdig. ”Efter regeringens beslut att utöka antalet spår kan Klostergårdens station äntligen bli verklighet. Det känns väldigt positivt”, säger Mats Persson (FP), regionråd med ansvar för kollektivtrafik- frågor.
Skånska Dagbladet 17/10

Bygg diken i Lund! av Per Roijer

Gräv fram den underjordiska bäcken genom Lundagård, och bygg avrinningsdiken mellan nya snabbcykelvägar. Det är ett sätt att klimatanpassa Lund, föreslår miljöpartisten Karin Svensson Smith.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith talade i tisdags i Klostergårdsskolans matsal, inbjuden av Klostergårdens byalag. Byalaget driver opinion för att få en järnvägshållplats till Klostergården, men Karin vidgade perspektivet genom att prata om klimatanpassning. Ett ord som miljörörelsen värjer sig emot. Därför att det är lite av att ge upp kampen mot utsläppen. Svenska Naturskyddsföreningen har exempelvis inte ett enda klimatanpassningsmål, sa hon.

Det är att blunda för realiteter om man inte försöker göra samhället mera robust mot en klimatutveckling som inte kan undvikas. Den tidigare landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, har på regeringens uppdrag gjort Klimat- och sårbarhetsutredningen. Den innehåller många framsynta förslag, sa Karin, men flera av dem är så revolutionerande och kostsamma att få politiker vågar tala om dem.
   Att världshaven förmodas stiga, är en sak. Översvämningar kommer lika mycket från andra hållet, uppifrån och ifrån land, genom häftiga och ihållande regn. Temperaturförändringar påverkar både vattenkvalitet och folkhälsa. Vi står närmare en allvarlig kris än de flesta är medvetna om.
   Bolmentunneln kritiserades på sin tid för att vara ett ansvarslöst megaprojekt. Men i dag är uttaget av vatten från Bolmen lika stort som tillrinningen, bland annat på grund av ökad avdunstning, och kommunerna i sydvästra Skåne tvingas leta efter nya vattenreservoarer, från Alnarpsströmmen.

De senaste åren har vi i Sverige sett allvarliga översvämningar i hela landet. Vänern, Mälaren, Arvika, Hultsfred, Lomma, Staffanstorp och Göteborg är några av dem som gett rubriker. Avrinningen är otillräcklig, dagvattenledningarna är för klena och avloppsvattnet är nära att förorena dricksvattnet. Vid adventsstormen i fjor steg Höje å i Lund till tröskeln av vattenverket vid Källbybadet. Det var nästan som år 2000 i Stockholm, när tunnelbanestationen i Gamla stan bara hade sju centimeter till godo för att översvämmas av vårfloden i Mälaren. Händelsen i Lund fick mycket mindre uppmärksamhet, men var lika allvarlig.
   Lomma pressades från två håll. Stormen fick vattnet att stiga på land och de stora vattenmängderna i Höje å tryckte på från andra hållet.

Köpenhamn drabbades förra sommaren av häftiga regn. De danska vattenteknikerna lugnade de köpenhamnare som fått sina källare vattenfyllda med att det var något som bara hände en gång på hundra år. Det var bara det, sa Karin Svensson Smith, att det kom ett nytt hundraårsregn några dagar senare, och kort därpå ett tusenårsregn. Det föll 150 millimeter regn på tre timmar, något som stan över huvud taget inte kunde klara. Efter det fick alla danska kommuner i uppdrag att göra en klimatanpassningplan inom två år. Frivilligorganisationer engagerades, en av de mest aktiva är Haveselskabet, den danska trädgårdsföreningen. Genomsläppligheten i marken ska ökas, betong och asfalt bannlyses.
   Så skulle svenska kommuner också kunna göra, men det sker inte, sa Karin, särskilt inte i Lund. Fackministrarna i den borgerliga regeringen verkar inte heller ha tagit till sig den Holgerssonska utredningen. Det gäller inte bara att öka dimensionerna på dagvattenledningarna, för vad ska man räkna med? 
   Stor oenighet råder om vem som ska betala. Det under hela sin historia borgerliga Staffanstorp kräver statsbidrag för att bygga om sina dagvattenledningar!
   Bengt Holgerssons utredning påpekar att Göta älv inte klarar avrinningen från Vänern. Det är ett gigantiskt problem att lösa. Därför diskuteras det inte ens.

Det finns städer i världen som är föredömen (det är ju ett globalt fenomen) och Karin nämnde Melbourne, Zürich, Vancouver och Portland i Oregon USA. Men stadsdelarna Augustenborg och Bunkeflo i Malmö har också utmärkt sig genom framsynta åtgärder för att öka avrinningen från asfalterade ytor.
   I Zürich insåg man att det skulle bli kolossalt dyrt att bygga om dagvattensystemet. Staden bytte taktik, rensade gamla bäckar, gjorde nya, lyfte det kulverterade vattnet till ytläge.
   Så tänker jag att man skulle kunna göra i Lund också, sa Karin Svensson Smith. Ta upp den gamla bäcken som rinner från sjön Sjön vid LTH under jorden genom Lundagård. Vid Sankt Jörgens park fanns på 70-talet både en bäck och en damm som lagts igen. Öppna dem igen!

Gör som i Portland, sa hon. Där har man ersatt bilparkeringar med snabbcykelvägar som avgränsas från gångtrafiken med avrinningsdiken. Det gör det möjligt för cyklisterna att hålla hög fart utan att kollidera med gående. När fler människor cyklar blir det färre bilar. Hushåll med två bilar gör sig av med den ena. Den ekonomiska krisen driver på.
   Denna utveckling syns till och med i bilstaden Detroit. Kombinerat med satsningar på kollektivtrafiken tror jag att det är en trend som kommer även hos oss – i städerna. På landsbygden är det annorlunda, där är det bilen som gäller, sa Karin Svensson Smith.


PS
En järnvägshållplats i höjd med Klostergården är ganska naturlig. Lund har nyligen släppt sitt motstånd mot att fyra järnvägsspår från Malmö inte får gå längre än till Källby. Spåren ska nu dras fram till Högevall. Då behövs en station mellan Källby och Högevall. Bredvid anläggs en höghastighetscykelväg.

Krisen av Erik Kågström

Under rubriken ”Arbetslösheten” har Sven Hugo Mattson i VB 120928 gjort reflexioner kring det ekonomiska läget i världen. Sven Hugos prognos för den närmaste framtiden är pessimistisk bland annat p.g.a. de dåliga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. När ekonomer gör prognoser för de krisande länderna i Europa så handlar det om hur många år det skall gå innan landet får ekonomisk tillkväxt och kan börja betala på sin statsskuld. Sålunda kan det för Grekland dröja till 2020 innan ekonomin vänder uppåt, för Spanien kan det röra sig om 2015. Men ingen ekonom har med ett scenario där det inte blir någon ekonomisk tillväxt längre. Trots att det finns åtskilligt som talar för att ett så dystert alternativ inte bara är möjligt utan till och med ganska sannolikt. Sven Hugo nämner resursbrsist som ett av de största hoten mot tillväxten och vi befinner oss ju i en tidsperiod då Romklubbens datasimulering 1972 ”Limit to Growth” spådde att resursbrist skulle sätta käppar i hjulet för ekonomin (fig.).

Limit to Growth

I första hand gäller det förstås flytande bränsle. Trots att världsekonomin börjar tappa fart så är oljepriset högt. Så högt att det förmodligen bidrar till konjunkturavmattningen eftersom det blir mindre pengar över till annat, när energi och därmed också livsmedel blir dyrare.
   Forskare och skribenter som Björn Forsberg med ”Tillväxtens sista dagar” och Richard Heinberg med ”The End of Growth. Adapting to a New Economic Reality” tror att det redan om ett par år kan uppstå en så allvarlig brist på flytande bränsle att världshandeln lamslås och den globala ekonomin kollapsar.
   Näst efter energin står metallsektorn i tur att drabbas av knapphet. Och det gäller både de sällsynta metallerna och de vanliga. Halterna sjunker i gruvorna och det krävs alltmer energi och blir allt dyrare att få fram produkterna. Vattenbrist är redan ett stort problem på många håll och kommer av allt att döma att bara bli värre. Kombinationen vattenbrist och dyr energi har lett till stigande livsmedelspriser och ökat antal svältande och undernärda människor i världen.
   Den pågående klimatförändringen verkar medföra att naturkatastrofer ökar i frekvens och i svårighetsgrad. Det befaras att hanterandet av naturkatastrofer i framtiden kommer att kräva så stora resurser att ingenting blir över till att satsa på tillväxt och ökat välstånd.
   Den starkt ökande komplexiteten i det moderna samhället kan också ställa till med problem. Arkeologen m.m. Joseph A. Tainter är pionjär på området och i boken ”The Collapse of Complex Societies” beskriver han bland annat hur ökande komplexitet i ett samhälle kan leda till avtagande gränsnytta så att till slut insatta resurser inte längre ger något nyttigt resultat. Det hot mot ekonomisk tillväxt som kanske är mest aktuellt just nu står att finna i obalansen i världsekonomin. Det verkar alltmer angeläget att ta upp frågan om en ekonomi som inte kräver ständig tillväxt. Något som jag skrev om i VB 090821. Mer om det i ett kommande nummer.

Friskoleschackrande i Lund av Gunnar Stensson

Elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper.

Det tekniska gymnasiet på Warholms väg 3 såldes i våras av Lernia College AB till Thoren Innovation School. Lägg märke till engelskan och de klingande namnen! De är i sig ett bedrägeri som imponerat på Lunds skolpolitiker. Verkligheten har nu granskats av Skolinspektionen.
   Inga skolbibliotek, undermålig hälsovård, dålig kunskap om utbildningens mål bland eleverna, inget elevinflytande över undervisningen, dålig plan mot kränkande behandling, brist på böcker, utrustning och andra lärverktyg, inga salar för fysik- och kemilaborationer, flera elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper... Senast i januari måste skolan ha ett åtgärdsprogram klart.
   Sök på nätet Thoren Innovation School, Lund för att få tillgång till hela Skolinspektionens kritik.

Wikileaks av Gunnar Stensson

700 hemliga dokument om behandlingen av Bradley Manning frisläppta.

Bradley Manning, som riskerar livstids fängelse för att ha läckt material till Wikileaks ska få tillgång till åklagarens hemliga material. Beslutet fattades av militärdomstolen onsdagen den 17/10.
   Det handlar om uppemot 700 Manning-relaterade mejl högt upp i USA:s marinkår. Försvaret har velat ta del av korrespondensen för att styrka sitt påstående om att Manning behandlats illa under sin tid som frihetsberövad.

Åklagare har tidigare hävdat att det efterfrågade materialet är hemligstämplat och/eller irrelevant i målet. I våras beslutade Fort Meades åklagare Denis Lind att hon skulle få ta del av materialet för att avgöra saken.
   På onsdagen meddelade hon sitt besked som visar att hon inte delar åklagarsidans uppfattning. Endast 12 av mejlen anses vara av sådan natur att de de inte ska lämnas över till försvaret, konstaterade Lind. Bradley Manning och försvaret ska därmed få alla övriga mejl.
   Den menige soldaten Manning greps i maj 2010 och har suttit fängslad sedan dess, periodvis under svåra förhållanden. Manning anklagas för att ha överlämnat diplomatpost och läckt ut ett stort antal hemliga dokument till Wikileaks.

Bland annat gäller det dokument och material som ledde till den uppmärksammade filmen ”Collateral murder” där amerikanska soldater i en helikopter skrattande skjuter prick på civila i Irak. Åtalet omfattar 22 punkter, varav ”medhjälp till fienden” är den allvarligaste med dödsstraff på skalan, men åklagaren har yrkat livstid.
   Rättegången har tidigare skjutits upp och är nu satt sex veckor med start den 4 februari 2013. Det innebär att Manning vid den tiden skulle ha varit fängslad i närmare tre år. I vanliga fall sitter brottsmisstänkta personer inom det militära rättsväsendet i USA frihetsberövade i maximalt 120 dagar.
   FN:s specielle rapportör om tortyr, Juan Ernesto Mendez, har betecknat de amerikanska myndigheternas behandling av Manning som ”grym och förnedrande” med tanke på den utdragna isolering som det handlade om efter gripandet. Manning har nominerats till Nobels fredspris de två senaste åren.

Skeppet går vidare

I onsdags kom fem parlamentariker, bland dem socialdemokraten Sven Britton och norrmannen Aksel Hagen (SV), i en gummibåt för att ansluta sig till  Estelle, som befann sig söder om Kreta. De skuggades av den grekiska kustbevakningen som krävde att få genomsöka Estelle. Kravet avvisades med beskedet att fartyget befann sig på internationellt vatten.
   Israel har genom påtryckningar förmått alla försäkringsbolag att vägra att försäkra fartyget.
   Det finskflaggade skeppet seglar i fem knop mot Egypten och beräknas vara framme i Gaza på måndag.
   Norges regering har avrått från aktionen. Ship to Gaza har i ett brev till utrikesminister Carl Bildt frågat hur den svenska regeringen ställer sig till de hot som Israel riktar mot deltagarna.
   Ship to Gaza 2010 ledde till lättnader i den blockad av Gaza som pågått sedan Hamas segrat i valet 2007. Israelisk  militär beräknade vilket minimum av kalorier som man skulle tillåta införsel av för att invånarna i Gaza inte skulle bli undernärda, enligt ett nyligen släppt dokument. Men fortfarande stoppas byggmaterial. Svår vattenbrist råder. Energiförsörjningen är helt otillräcklig.
   Estelle är ett uttryck för världens hopp att blockaden ska upphävas.
Gunnar Stensson

Ship to Gaza frågar utrikesministern

Vad säger den svenska regeringen om hotet mot svenska medborgare som deltar i ickevåldsaktionen Ship to Gaza?
Publiceringsdatum:
2012-10-18
Följande brev riktade Ship to Gaza till utrikesminister Carl Bildt idag på morgonen:

Vi, svenska Ship to Gaza, äger och seglar fartyget S/V Estelle som vi har lastat med cement, fotbollar, barnböcker skänkta från biblioteket i Botkyrkakommun, musikutrustning och medicinsk utrustning, men framförallt solidaritet. Sedan i våras har Estelle seglat genom Europa och fått ett varmt mottagande i de hamnar vi anlöpt. Syftet med vår resa har varit opinionsbildning mot blockaden och för internationell solidaritet. Detta har varit ett hårt och framgångsrikt arbete som vi är stolta över.
   Vi har med årets aktion velat belysa att den humanitära situationen i Gaza är fortsatt svår, och att en vidmakthållen blockad bit för bit krymper och begränsar utvecklingsmöjligheterna samt de grundläggande mänskliga rättigheterna för de 1,7 miljoner palestinierna på Gazaremsan. Rörelsefrihet råder vare sig för människor eller varor och blockaden går nu in på sitt sjätte år. Uppfattning om att blockaden måste brytas nu delar vi med WHO, UNICEF, UNESCO och Rädda Barnen.
   Israel har utan framgång genom påtryckningar försökt att stoppa vår resa under färden genom Europa, men skärper nu tonen. Hotet mot vårt skepp har tydligast riktats mot flaggstaten Finland, som  har svarat med att offentligt uttrycka sin förhoppning att Israel undviker att använda våld mot civila.
   Ship to Gazas aktion är helt ickevåldslig. Samtliga passagerare som befinner sig ombord på båten har genomgått ickevåldsträning under professionell ledning och också ingått avtal om ett fredligt tillvägagångssätt under hela aktionen.
   Vår resa sker inom ramen för ett internationellt samarbete och det finns såväl parlamentariker som israeliska, norska, finska, spanska, italienska och grekiska aktivister ombord.
   De elva svenska medborgarna är: Maria-Pia Boethius, Kristian Svenberg, Sven Britton, Dror Feiler, Mattias Gardell, Stellan Vinthagen, Joel Opperdoes, Charlie Andreasson, Anders Widell, Johan Uddebrant och Daniel Särner.
   På Estelle finns följande parlamentariker:
MP Sven Britton Sverige
MP Aksel Hagen Norge
MP Ricardo Sixto Iglesias Spanien
MP Dimitris Kodelas Grekland
MP Vangelis Diamandopoulos Grekland
fd MP Jim Manley Kanada
Styrgruppen för Ship to Gaza Sverige

Estelle kan nå Gaza i helgen, om inte – av Bertil Egerö

Estelle, segelskonaren som i somras startade sin resa i Umeå, är nu nära målet. Vad ska hända? Vad kommer Sverige och övriga länder vars medborgare deltar att göra om/när Israel hejdar fartyget på internationellt vatten?
   I tisdags tog Estelle på öppet vatten ombord fler passagerare, bland dem en grupp parlamentariker, till sin resa mot Gaza. Bland passagerarna och besättningen återfinns nu aktivister från Finland, Sverige, Norge, Kanada, Spanien, Italien, Grekland, Israel.
   En av parlamentarikerna är den socialdemokratiske riksdagsledamoten och läkaren, Sven Britton. Han har sällskap av parlamentariker-kolleger från Norge, Spanien och Grekland. Dessutom seglar den tidigare parlamentsledamoten, Jim Manly från Kanada, med Estelle. Tre israeliska medborgare är också ombord och deltar i försöket att bryta och häva blockaden.
   Sverige – det svenska civilsamhället – har denna gång tagit det djärva initiativet att segla mot Gaza med en enda båt, Estelle. Det ger Sverige ett särskilt ansvar, att skydda sina svenska medborgare och att garantera att svensk egendom inte konfiskeras av främmande makt. För två år sedan förlorade den rätt stora Ship to Gaza-eskadern inte bara människor som dog och sårades av israelisk militär, utan också fartyg och frakt avsedd för Gaza. Förra året blev fartygen kvar i Grekland, där de i bästa fall har kunnat säljas.

Vad säger Sveriges ambassad i Tel Aviv?
Vilka förberedelser har Sverige vidtagit i år? Häromdagen skrev jag till ansvarig person på den svenska ambassaden i Tel Aviv: ”Som en av många som stöder och på olika sätt deltar i det tredje årets försök av civilsamhället att bryta Israels olagliga blockad av Gazaremsan vore jag tacksam att - om möjligt omgående - få svar på några frågor.
   1. Estelle, det svenska fartyg som just nu stävar mot Gaza och beräknas nå sin destination under instundande helg, är det enda i sitt slag. De två tidigare åren har flera fartyg gjort gemensam aktion; samtliga har stoppats av israelisk militär resp. genom grekiskt myndighetsingripande. Israel har redan meddelat att även Estelle kommer att stoppas, sannolikt på internationellt vatten. Vad gör Sverige för att säkerställa Estelles färd över internationellt vatten i enlighet med internationell lag?
   2. Ombord på Estelle finns idag en internationellt blandad besättning, och likaså passagerare från flera olika länder. Till de senare hör idag en grupp parlamentariker, varav en från Sverige. Minst en svensk journalist ska finnas ombord. Vad gör Sverige för att skydda sina medborgare i deras ansträngningar att påverka den olagliga blockaden med fredliga medel, och att samtidigt ge Gazaborna en skeppslast humanitärt stöd?
3. Parlamentariker från tre EU-länder utöver Sverige finns ombord på Estelle. Har Sverige samordnat skyddet av Estelles och dess passagerares färd till Gaza med de övriga EU-länderna? I så fall, hur ska skyddet utformas?
   Estelle beräknas alltså anlöpa Gaza till helgen. Massmedias tystnad är öronbedövande. Hur kan den brytas? I Malmö och på många andra håll i Sverige ordnas nu dygnet-om-vakor på offentlig plats, för att hålla allmänheten informerad om hur Israel kommer att försöka hejda Estelle. Det behövs starka och synliga aktioner för att våra media – radio och TV i första hand – alls ska bry sig om aktionen. Om inte förr så lär de göra det när Israel attackerat, och det lär ske på internationellt vatten.
   Israel ber FN om hjälp - vad kommer FN att göra?
Israel har redan tidigare försökt få de europeiska länder Estelle gästat att vägra det att anlöpa dess hamnar. Det misslyckades. Nu har Israels FN-ambassadör Ron Prosor i ett brev uppmanat FN och andra representanter för världssamfundet att stoppa Estelle från att segla till Gaza. Med en positiv tolkning kan detta ses som att Israel överlämnar kontrollen över palestinskt territorialvatten till FN, och det vore ett stort fall framåt.
   Världssamfundet har i åratal betecknat blockaden av Gazaremsan som inhuman och oförenlig med internationell rätt. Ship to Gaza utgår därför från att FN inte kommer att acceptera att hindra humanitära förnödenheter på ett fredligt fartyg från att nå Gaza. FN är självklart välkommen att inspektera fartyget och lasten då det ankrat i Gaza city.

Vad har Estelle i lastrummet?
Inget lastfartyg har kontrollerats lika många gånger och lika noggrant under de senaste månaderna som S/V Estelle. Hon har genomgått flera så kallade Port State Controls. Lasten, som stuvats i olika hamnar under resans lopp, består främst av saker som är nödvändiga för att överleva.
   Men, säger besättningen, ”den tyngst vägande lasten, som samtidigt är mycket lätt att bära, är solidariteten med den palestinska befolkningen.”
   Följande finns i Estelles lastutrymme: 2 olivträd, 41 ton cement, rullstolar, rullatorer, kryckor, barnmorsketrattar, barnböcker, leksaker, 300 fotbollar, musikinstrument, teaterutrustning, främst belysning, VHF-radio och ett ankare (till projektet Gazas Ark).

Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza
Ship to Gaza berättar: ”Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i dess krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   ”Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren.
  ”Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.”

Kommer UD att agera?
Följande brev riktade Ship to Gaza till utrikesminister Carl Bildt idag torsdag den 18 oktober:
”Vi, svenska Ship to Gaza, äger och seglar fartyget S/V Estelle som vi har lastat med cement, fotbollar, barnböcker skänkta från biblioteket i Botkyrkakommun, musikutrustning och medicinsk utrustning, men framförallt solidaritet. Sedan i våras har Estelle seglat genom Europa och fått ett varmt mottagande i de hamnar vi anlöpt. Syftet med vår resa har varit opinionsbildning mot blockaden och för internationell solidaritet. Detta har varit ett hårt och framgångsrikt arbete som vi är stolta över.
   ”Vi har med årets aktion velat belysa att den humanitära situationen i Gaza är fortsatt svår, och att en vidmakthållen blockad bit för bit krymper och begränsar utvecklingsmöjligheterna samt de grundläggande mänskliga rättigheterna för de 1,7 miljoner palestinierna på Gazaremsan. Rörelsefrihet råder vare sig för människor eller varor och blockaden går nu in på sitt sjätte år. Uppfattning om att blockaden måste brytas nu delar vi med WHO, UNICEF, UNESCO och Rädda Barnen.
   ”Israel har utan framgång genom påtryckningar försökt att stoppa vår resa under färden genom Europa, men skärper nu tonen. Hotet mot vårt skepp har tydligast riktats mot flaggstaten Finland, som har svarat med att offentligt uttrycka sin förhoppning att Israel undviker att använda våld mot civila.
   ”Ship to Gazas aktion är helt ickevåldslig. Samtliga passagerare som befinner sig ombord på båten har genomgått ickevåldsträning under professionell ledning och också ingått avtal om ett fredligt tillvägagångssätt under hela aktionen.
   ”Vår resa sker inom ramen för ett internationellt samarbete och det finns såväl parlamentariker som israeliska, norska, finska, spanska, italienska och grekiska aktivister ombord.
   ”De elva svenska medborgarna är: Maria-Pia Boethius, Kristian Svenberg, Sven Britton, Dror Feiler, Mattias Gardell, Stellan Vinthagen, Joel Opperdoes, Charlie Andreasson, Anders Widell, Johan Uddebrant och Daniel Särner. På Estelle finns följande parlamentariker:
MP Sven Britton Sverige; MP Aksel Hagen Norge, MP Ricardo Sixto Iglesias Spanien, MP Dimitris Kodelas Grekland, MP Vangelis Diamandopoulos Grekland, samt fd MP Jim Manley Kanada.”
   Själv väntar jag ännu under torsdagskvällen på svar från ambassaden i Tel Aviv. När det kommer ska det publiceras på Ship to Gazas hemsida www.shiptogaza.se

Over There av Lucifer

Hade man varit amerikansk medborgare så hade det varit annorlunda. Då hade det handlat om ekonomi och sociala frågor och då är alldeles uppenbart Obama ett stort stycke vettigare än Romney. De är visserligen båda miljonärer och hyllar samma samhällsideal, men Obama har sett mer av fattiga människors verklighet och vet vad hudfärg kan betyda. Når det gäller den ekonomiska politiken verkar det dock inte finnas någon vidare skillnad, Obama har övertagit många av Bushs gamla allierade i bank- och finansvärlden och hans sätt att bedriva Keynesiansk politik tycks vara att ösa pengar över de som redan har. Och han själv har hela tiden varit beroende av deras pengar för sina kampanjer. Men det är ju inte hans fel, det är det amerikanska politiska systemet som är sånt.  Så, sammantaget, Obama är bättre för människorna i USA än Romney. Man tycker att det borde amerikanerna själva inse. Men så enkelt är inte livet.

Utrikespoltiken
Men hur är det då för oss andra som i första hand har att leva med effekterna av den amerikanska utrikespolitiken? Ja, så vitt jag kan se kvittar det lika. De är båda företrädare för den självklara amerikanska linjen att USA har rätt att göra vad som är bäst för USA och att USA inte behöver lyda under samma internationella lagar som andra stater. Det är det som brukar kallas den amerikanska exceptionalismen och som jag förstår det har de stöd av en majoritet av befolkningen i det avseendet. Av och till har Obama antytt att han har en annan hållning än sin föregångare Bush och det kanske han har, men det märks inte. Han lovade att Guantanamo skulle stängas, men det har det inte gjort. Han skulle avsluta kriget i Irak, vilket ju också Bush ville, och det har väl i princip skett sånär som på några tusen amerikaner. I stället har han ju våldsamt ökat insatserna i Afghanistan, med 30,000 man i extra trupper som huvudingrediens. Nu drar han tillbaka dem som han lovat, men det handlar inte precis om storartade fredsinsatser. I stället har USA:s krigföring runt omkring Afghanistan intensifierats, framför allt genom flyginsatser. Mordpatruller i form av drönare behärskar himlen i Pakistan och Jemen och USA ser detta som ett mönster för sina framtida krig. Tanken att USA inte har rätt att uppträda internationellt som samtidig åklagare, polis och exekutor av dödsdomar kan kännas obehaglig för många av oss, men USA låter sig inte hejdas.
   Det var ju många som såg hoppfullt på att USA skulle förändra sitt uppträdande på världsscenen när Obama hade trätt till. Han höll t.ex. tjusiga tal som ingav oss den föreställningen. Men så har det inte blivit, USA uppträder mer brutalt än någonsin. Och i konflikten Palestina-Israel har han inte gjort ett barr utan verkar lika bunden till Israellobbyn som någon annan. Romney då? Ja, om honom vet vi mindre, men kanske är han mindre aktivist än Obama och det kan bara vara bra.  Jag uppfattar de båda kandidaterna som likvärdiga vad gäller utrikespolitiken, även om Obama håller tjusigare tal.

Så var det på 60-talet
Fast egentligen borde jag nog hålla mun. Dock ska jag nu för vad jag tror är fjärde gången i VB berätta om Barry Goldwater och Lyndon Johnson. Året var 1964 och Lyndon Johnson, New Deal-man och sittande tf president, ställde upp mot republikanernas Barry Goldwater. Den svenska politiska opinionen till vänster om det gamla högerpartiets högerflygel var eniga om att Goldwater kunde man bara inte stå ut med: han var genomreaktionär och livsfarlig genom sitt vapenskrammel och hot om upptrappning av kriget mot kommunismen, t.ex i Vietnam, medan Johnson var en fredskandidat. Ja, amerikanerna var kloka och valde Johnson med The Great Society och så. Men efter ett år efter två hade Johnsson skickat en dryg halv miljon amerikanska soldater till Vietnam och dödat några hundratusen vietnameser. Så var det med den fredskandidaten.

Keep Cool och undvik hyllningskörer
Kort sagt så misstror jag hela den rörelse för engagemang i amerikanska valrörelser som pågår. Låt dem sköta sitt och låt oss slippa det här med att vi närmast borde ha rösträtt i deras val. Det borde vi inte och vi ska inte luras att engagera oss i deras politik. Det kan vara svårt att hålla käft ibland, men jag vill avråda från hyllningskörer. Politiker kan vara mer eller mindre sympatiska, men det är strukturerna som bestämmer.

Översvämningar, strandskydd och kulturvård i Sankt Larsområdet av Gunnar Stensson

Vintern 2009-10 översvämmades Höjeådalen och frös sedan. Kylan varade länge och isen blev tjock. När det blev tö lossnade isflaken och tornade upp sig sedan vattnet som de flöt på snabbt runnit undan. Det dröjde länge innan de hann smälta.
   Vintern 2010-11 orsakade snösmältningen en översvämning som kom vattenmassorna att flyta över den höga bron över ån på Flackarpsvägen.
   Men den största översvämningen orsakades av adventstormen i skiftet november-december 2011. Den hårda vinden pressade vattnet i ån baklänges. När det stod som högst slickade vågorna trösklarna till vattenverket i Källby.  Vilka skador som uppstått om vattnet stigit ett par decimeter till är svårt att veta.
   Tendensen är tydlig. Översvämningarna i ån har tilltagit.

De hårdgjorda arealerna i Sankt Lars har ökat sedan 2000. Under förberedelserna inför byggstarten av Källbyängar fälldes hundratals stora träd samtidigt som pilevallarna schaktades bort. BUP-området och brukshundsklubbens träningsfält hårdgjordes. Vägar anlades. 2012 har de första husen närmast Sankt Lars uppförts. De utgör ungefär en fjärdedel av hela den planerade utbyggnaden. Takens, gatornas och parkeringsplatsernas ytor översköljs snabbt vid häftiga regnskurar. Gatubrunnar och rör för dagvatten leder snabbt ner vattnet till ån vid regn och snösmältning. De tre senaste årens ovanligt stora översvämningar kan ha ett samband med den ökade arealen hårdgjord mark intill och ovanför ån. Den arealen har sedan dess ökat betydligt och kommer fortsätta att öka. Vattenmassorna drivs baklänges uppför ån på grund av stigande havsnivå och hårdare stormar - konsekvenser av växthuseffekten med högre temperatur och smältande inlandsis.
   Mest hotad är bebyggelsen nära åns utlopp i Lomma, men de snabba översvämningarna, som visserligen i normalfallet snart sjunker undan, kan också komma att skada de nybyggda husen i Källbyängar. De gamla byggnaderna i Sankt Lars ligger högre och löper därför mindre risk.

Vattenverket i Källby, invigt 1907, kan påverkas av översvämningarna. Tryckstegringsstationen och den stora reservoaren med 1000 kbm vatten garanterar tillgången till kranvatten i Lund.

De så kallade borrorna i Källby från ett biflöde till den underjordiska Alnarpsströmmen svarar för kanske 15 procent av Lunds vattenförsörjning.

Efter att ha varit samhällsägt under bortåt 150 år privatiserades Sankt Lars i slutet 1990-talet, men kommunen är inte helt utan inflytande när det gäller utformningen av området.
   Lagen om strandskydd innebär att minst 100 meter mark på ömse sidor om ån måste vara fria från bebyggelse och tillgängliga för allmänheten. Här har kommunen anlagt beträdor, stigar och cykelvägar genom naturen på ömse sidor om ån och därigenom skapat sköna promenadvägar.
   Ute vid Malmövägen återstår ett problem: man har inte lyckats förena cykel- och promenadvägarna norr och söder om ån, utan den som vill gå ut på åns ena sida och återvända på den andra tvingas ut i den ofta hårda trafiken på Malmövägen.
   Kommunen har också ett ansvar för vården av bokskogen och parkanläggningen i östra borggården och viss tillsyn över de vackra, mer än hundraåriga byggnaderna som är kulturminnesförklarade. Härom året var parken prydd med persisk poesi och ordspråk, översatta av Eric Hermelin, som var intagen i Sankt Lars under nästan 40 år. De texterna vill vi gärna se igen.
   Naturligtvis har kommunen också makt över planarbetet. Som många kanske minns utkämpades en mångårig kamp om planen för utbyggnaden av Källby ängar.
   Byalaget och grannarna ville se en försiktigare utbyggnad, mer anpassad till de naturliga förutsättningarna, men moderaterna och socialdemokraterna drev i fullmäktige igenom Riksbyggens hårda exploatering.
   Sankt Lars ägare, det privata fastighetsbolaget Hemsö, förfogar alltså över värdestegring och försäljning. Kommunen ansvarar för kostnaden att vårda naturområdena vid ån och byggnadernas kulturvärden. Resurserna är små, särskilt på Park- och naturkontoret.

Alla, och särskilt politiker i Tekniska nämnden, Miljönämnden och Stadsbyggnadsnämnden, är välkomna att på egna fötter och med egna ögon kontrollera att påståendena stämmer.
   Samling 21/10 klockan 14 vid Källbybadets entré.