En första maj utan manifestationer på gator och
torg. Inga bilder, inga reflektioner över uppslutning och inga nya
överraskande paroller. Vi fick hålla till godo med lite webb-sändningar.
Inte alls dåligt men lite blodfattigt och distanserat kändes det allt.
Här nedan kan ni läsa Jonas Sjöstedts och Hanna Gunnarssons maj-tal om ni missade dom. Övriga manifestationer kan sökas på nätet, mestadels på Facebook.
red
Här nedan kan ni läsa Jonas Sjöstedts och Hanna Gunnarssons maj-tal om ni missade dom. Övriga manifestationer kan sökas på nätet, mestadels på Facebook.
red
Med hjälp av hustru, julduk och Photoshop
så blev det en bild från årets första maj
Hanna Gunnarsson
Kamrater, vänner! Idag är det Första maj, årets finaste dag, vänsterns viktigaste dag på hela året. Men i år är inget som vanligt, vi befinner oss mitt i en stor kris där vi alla måste göra allt vi kan för att minska smittspridningen. Så därför är årets första maj nästan helt digital. Men om ni tittar er omkring ser ni kanske röda fanor, eller handdukar eller T-shirtar, som hänger ut från fönstren hos vänsterpartister som uppmärksammar första maj hemma.
Mitt namn är Hanna Gunnarsson och jag är en av
vänsterpartiets riksdagsledamöter och jag är just nu på Vänsterpartiet
Lunds partilokal. Här utanför på Stortorget brukar vi samlas uppemot
500 personer den här dagen, men jag hoppas att vi får ses nästa år
istället!
Om vi hade haft ett riktigt första maj tåg i år hade alla våra plakat och banderoller handlat om välfärden. Vi har märkt senaste tiden att Vänsterpartiets politik om att stärka välfärden och bygga ett jämlikt samhälle är ännu viktigare i kristider, nu behöver vi verkligen vänsterpolitiken. Och det har ju även de borgerliga partierna insett, trots att läget är så allvarligt är det lite roligt att se de borgerliga partierna ropa på lösningar från det allmänna när marknaden såklart inte kan lösa krisen. Och samtidigt är det såklart skrämmande att höra om stora företag som delar ut vinster till aktieägarna samtidigt som de vill ta emot statliga stöd och om privata vårdcentraler som marknadsför dyra tester som det är tveksamt om de verkligen fungerar.
Den här politiska våren har blivit annorlunda. Men en sak är fortfarande som vanligt: Våra krav på ett mer jämlikt samhälle är samma som de alltid har varit. För vi vet att det behövs.
För Vänsterpartiet är jämlikheten alltid högst upp på dagordningen. Det viktigaste för oss är att skapa ekonomisk jämlikhet, motarbeta klassklyftor och bygga ett samhälle där alla har lika möjligheter - oavsett var vi kommer ifrån och vilka våra föräldrar är. Men vi ser hur utvecklingen går åt motsatt håll, med en regering som säger sig vara rödgrön men som driver blå politik. Vänsterpartiet är i opposition och ställer krav från vårt vänsterperspektiv.
Vi behöver höja skatterna för de rikaste och omfördela resurser i samhället från de som har i överflöd till de som behöver mer för att få vardagen att gå ihop. Vi behöver satsa på välfärden, för en sjukvård som går att lita på och för en skola som på riktigt kan ge oss ett mer jämlikt samhälle.
Kamrater, som Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson är jag noga med att hela tiden peka på de hot som vårt samhälle står inför på riktigt. Vi befinner oss mitt i en kris som många aldrig trodde skulle hända. Vi har läst om sjukdomsutbrott och pandemier från förr i tiden, innan alla hade tillgång till sjukvård och alla barn vaccinerades.
Men vi lever i ett mer sårbart samhälle. Runt om i världen dör människor fortfarande av sjukdomar som vi vet går att bota eller förebygga. Fattigdom, hungersnöd och trånga flyktingläger är verkligheten för många människor. I Sverige har smittspridningen varit svårare att stoppa i områden med trångboddhet och där många har osäkra arbetsvillkor. Att drabbas av sjukdomar som kan bli livsfarliga är även i Sverige år 2020 mycket en fråga om klass.
Om vi hade haft ett riktigt första maj tåg i år hade alla våra plakat och banderoller handlat om välfärden. Vi har märkt senaste tiden att Vänsterpartiets politik om att stärka välfärden och bygga ett jämlikt samhälle är ännu viktigare i kristider, nu behöver vi verkligen vänsterpolitiken. Och det har ju även de borgerliga partierna insett, trots att läget är så allvarligt är det lite roligt att se de borgerliga partierna ropa på lösningar från det allmänna när marknaden såklart inte kan lösa krisen. Och samtidigt är det såklart skrämmande att höra om stora företag som delar ut vinster till aktieägarna samtidigt som de vill ta emot statliga stöd och om privata vårdcentraler som marknadsför dyra tester som det är tveksamt om de verkligen fungerar.
Den här politiska våren har blivit annorlunda. Men en sak är fortfarande som vanligt: Våra krav på ett mer jämlikt samhälle är samma som de alltid har varit. För vi vet att det behövs.
För Vänsterpartiet är jämlikheten alltid högst upp på dagordningen. Det viktigaste för oss är att skapa ekonomisk jämlikhet, motarbeta klassklyftor och bygga ett samhälle där alla har lika möjligheter - oavsett var vi kommer ifrån och vilka våra föräldrar är. Men vi ser hur utvecklingen går åt motsatt håll, med en regering som säger sig vara rödgrön men som driver blå politik. Vänsterpartiet är i opposition och ställer krav från vårt vänsterperspektiv.
Vi behöver höja skatterna för de rikaste och omfördela resurser i samhället från de som har i överflöd till de som behöver mer för att få vardagen att gå ihop. Vi behöver satsa på välfärden, för en sjukvård som går att lita på och för en skola som på riktigt kan ge oss ett mer jämlikt samhälle.
Kamrater, som Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson är jag noga med att hela tiden peka på de hot som vårt samhälle står inför på riktigt. Vi befinner oss mitt i en kris som många aldrig trodde skulle hända. Vi har läst om sjukdomsutbrott och pandemier från förr i tiden, innan alla hade tillgång till sjukvård och alla barn vaccinerades.
Men vi lever i ett mer sårbart samhälle. Runt om i världen dör människor fortfarande av sjukdomar som vi vet går att bota eller förebygga. Fattigdom, hungersnöd och trånga flyktingläger är verkligheten för många människor. I Sverige har smittspridningen varit svårare att stoppa i områden med trångboddhet och där många har osäkra arbetsvillkor. Att drabbas av sjukdomar som kan bli livsfarliga är även i Sverige år 2020 mycket en fråga om klass.
Klimatförändringarna och miljöförstöringen är vår tids andra stora och allvarliga utmaning. För att hindra klimatförändringarna krävs en politik som sätter klimaträttvisa först och som erkänner att vi måste ändra på hela samhällssystemet för att inte förstöra klimatet. Vänsterpartiet har en sådan politik, där klimaträttvisa och jämlikhet sätts före vinster för storföretagen, ökad konsumtion och subventioneringar av flyget. Vi ser idag en växande klimatrörelse, där väldigt många ungdomar, barnfamiljer och äldre visar vägen genom bland annat den stora rörelsen Fridays for Future. Det är otroligt hoppfullt att se denna stora rörelse som håller på att växa fram, en rörelse som visar att organisering och att gå ihop med ett gemensamt budskap är vägen framåt.
Vänsterpartiet arbetar för att bygga ut järnvägen, sänka priserna i kollektivtrafiken, stoppa subventioneringen av flyget, minska köttkonsumtion och bygga ut förnybar energiproduktion.
Kamrater, vi ser några stora politiska hot torna upp sig vid horisonten. Förra året pratade jag om försämringarna av strejkrätten, som S och Mp drev igenom trots våra och fackföreningsrörelsens protester. Starka fackföreningar med rätt att teckna kollektivavtal och rätt att strejka är en viktig del av det som vi kallar den svenska modellen.
Nu ser vi hoten mot LAS, lagen om anställningsskydd, och framtida marknadshyror, som två stora väldigt dåliga framtida förslag från regeringen. Vänsterpartiet är väldigt tydliga: Om regering kommer gå vidare med dessa försämringar kommer vi ta till riksdagens största protest, en misstroendeförklaring mot regeringen. Budskapet till regeringen är: Lägg ner dessa planer nu direkt.
Vänner och kamrater! De två finaste orden i språket är Solidaritet och Tillsammans. Den här våren är det verkligen ord som vi behöver leva, inte bara uttala. För att klara oss igenom den här krisen behöver vi visa solidaritet mot varandra och inte utsätta varandra för risk att bli smittad. Tvätta händerna noga, håll fysiskt avstånd och stanna hemma om du är sjuk. Det är inte roligt, men nödvändigt. För att klara av den här krisen måste vi arbeta tillsammans, fast med lite avstånd.
Jag är väldigt stolt över att vara vänsterpartist. Vi är ett parti där vi gör saker tillsammans och hjälps åt, där vi i praktiken visar att en politik för gemenskap och solidaritet är det som ger mer jämlikhet och rättvisa för alla. En stark vänster ger mer feminism, antirasism och klimaträttvisa i Sverige varje dag, överallt.
Tack så mycket för att ni har lyssnat, jag hoppas att ni får en fortsatt fin första maj!
Jonas Sjöstedt
Mina vänner, Alla ni som sitter hemma framför teven. Ensamma, eller tillsammans med de närmaste. Alla som, liksom jag, hade hoppats på att få gå ut i solen idag. Ses på samlingsplatsen och tåga tillsammans till torget. Ta av jackan när solen värmer, bara för att ta på den igen när vinden ilar mellan husen. Alla som hade sett fram emot att träffa bekanta att krama om och byta några ord med. Kanske den där personen som får hjärtat att klappa lite extra. Det får vänta till nästa år.
Istället för att fira tillsammans i
Colliniparken i Bollnäs och på Rörbäcksplatsen i Falkenberg, håller vi
oss hemma. Istället för att tåga bakom röda fanor genom Luleå och
Malmö, håller vi avstånd. Det är ett ansvar vi tar, för att vi bryr oss
om varandra. Jag hoppas att ni trots allt känner gemenskapen. Jag gör
det.
Jag slås av hur många vi är som firar så gott vi kan. Hänger ut en röd flagga över balkongräcket. Stolt sätter på oss första maj-nålen för en promenad genom kvarteret. Möter leenden på vägen, ett tyst samförstånd. Första maj är vänsterns högtidsdag. Det känns. Jag känner gemenskapen.
Jag har gjort det ett tag nu. Jag gör det när partiföreningar ringer äldre medlemmar för att fråga om de behöver hjälp under tiden de sitter isolerade. När lokaltidningar rapporterar om pizzerian på hörnet som lagar mat och kör ut till vårdpersonalen på sjukhuset. När ungdomar i Alby ägnar påsklovet åt att tillverka engångsvisir till äldreomsorgen och vården.
Vi ställer upp för varandra. Krisen har inte visat våra fulaste sidor, istället är vi många som faktiskt bryr oss om och vill hjälpa till. Många har insett hur sårbara vi är ensamma, var för sig. Vi behöver alla samhällets gemenskap. Vi kan komma ur den här krisen starkare och klokare än tidigare.
De som tar chansen att roffa åt sig finns så klart också där. Samma vecka som Volvo permitterade 20 000 anställda och lät våra skattepengar stå för hälften av lönen, meddelade bolaget att de tänkte dela ut 12 miljarder kronor till sina aktieägare. Det var ju förra årets vinst, sa de. De tyckte det var helt okej att undersköterskors och industriarbetares skattepengar går till de Volvoanställdas löner, så att aktieägarna kan fylla på sina bankkonton. Men det satte Vänsterpartiet stopp för. Nu går det inte att ta emot statligt stöd och samtidigt som man får permitteringspengar från staten. Det borde gälla att statliga krisstöd till företag. Det är inte svårare än så.
Redan innan coronapandemin bröt ut saknade 27 miljoner amerikaner sjukvårdsförsäkring. Nu när miljontals förlorar jobbet ökar den andelen snabbt. Mitt i en pandemi oroar sig människor inte bara över att bli sjuka, utan också över om ett sjukhusbesök kommer med en räkning på tiotusentals dollar.
När Indiens nationalistiska premiärminister Modi stänger ner landet tvingas arbetarklassen bort från städerna och ut på vägarna. Miljontals människor är inte längre välkomna och tvingas iväg på en tröstlös marsch mot sina hembyar. Med risk för att smitta andra och själva bli smittade på vägen.
I Ungern passar Orban på att sno åt sig ännu mer makt under krisen. I Polen försöker de styrande stänga de sista möjligheterna för kvinnor att göra abort.
Och i Sverige, här hos oss, sprids viruset snabbt i många förorter, snabbare än på andra platser. Det är inte en slump. Det är här trångboddheten är som störst. Äldre med usla pensioner, som inte har råd att bo själva. Unga som inte fått tag på lägenhet. Det är här majoriteten arbetar inom yrken som inte går att sköta hemifrån. För hur ska man kunna köra buss framför datorn? Ge gamla mat? Städa sjukhus? Det är här folk utsätts för viruset i sina jobb. Det är här hälsan redan från början är sämre, det är här viruset slår hårdast.
Coronapandemin visar hur svagt ett samhälle blir av högerpolitik. Den som jobbar som timanställd har inte råd att stanna hemma när hen är sjuk, oavsett om karensdagen är borta eller inte. Den som bor trångt har inte möjlighet att isolera sig, trots folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är högerpolitikernas verk. Det är de som har sett till att anställningarna är otrygga och att folk inte har råd att skaffa bostäder till rimliga hyror.
Medan vi i vänstern har gjort allt för att vanligt folk ska drabbas så lite som möjligt av krisen, lägger de allt krut på företagen. Men nu plötsligt, förlitar de sig inte längre på marknaden, nu vill de att staten ska skicka över stora belopp även till företag med rika ägare. De låter som ekon från Svenskt Näringsliv. De som förut talade föraktfullt om bidrag från staten vill nu att just de ska få bidragen. Inte ens högern tror på högerpolitik när det är kris.
Där står Vänsterpartiet för en annan linje. Vi har inte nöjt oss med att stödja drabbade företag. Vänsterpartiet var drivande i att fler skulle få tillgång till a-kassan och att karensavdraget skulle slopas. Vänsterpartiet kräver att den som får svårt att betala hyran i krisen ska få hjälp med det. Vi vill att det ska finnas hjälp för den som bor trångt och är i en riskgrupp att få ett annat boende under coronakrisen, för att förhindra smittspridning.
Men Vänsterpartiet vill också bygga samhället starkare på sikt. I år är vår första maj-paroll ”trygga jobb, råd att bo”. Den valde vi innan coronakrisen slog till. Det känns som rätt länge sen, mycket har ändrats sedan dess. Men budskapet är ännu mer aktuellt. Vi ser hur de utan trygga jobb fick gå först. Vi ser hur de som fortfarande har ett otryggt jobb inte kan sjukskriva sig. Vi ser hur smittan sprids med trångboddheten.
Hade högern lyft blicken hade de också sett det. Centerpartiets och Liberalernas vurm för marknadshyror och otrygghet på jobbet var omodern redan när januariavtalet kom till. Nu har bäst före-datumet överskridits med ytterligare ett år.
Vi behöver inga marknadshyror. Det som behövs är vänsterns politik, med fler lägenheter som alla har råd att bo i. Där drömmen om varsitt rum till barnen inte bara är en önskedröm. Där unga har råd att flytta hemifrån, möjlighet att krypa upp i soffan tillsammans med kompisarna i sin första egna lägenhet. Det uppnår vi genom att bygga bostäder med rimliga hyror runt om i hela Sverige. Inte genom att införa marknadshyror, som bara ökar trångboddheten, gör fastighetsägare rikare och folk fattigare.
Inte heller behöver vi fler otrygga jobb. Vänsterpartiet vill ha en anställningstrygghet som folk kan lita på. Mannen som jobbat i många år och börjar närma sig pensionen ska inte behöva vara rädd att få sparken bara för att han inte orkar lika mycket som förut. Kvinnan som stått upp för sina arbetskamraters rättigheter ska inte få gå när företaget skär ner, bara för att hon ses som en jobbig typ som kan säga ifrån.
För mig är det så tydligt. Vi behöver inte mer otrygghet. Vi behöver mindre. Det är dags att sätta januariavtalet i permanent karantän.
Jag slås av hur många vi är som firar så gott vi kan. Hänger ut en röd flagga över balkongräcket. Stolt sätter på oss första maj-nålen för en promenad genom kvarteret. Möter leenden på vägen, ett tyst samförstånd. Första maj är vänsterns högtidsdag. Det känns. Jag känner gemenskapen.
Jag har gjort det ett tag nu. Jag gör det när partiföreningar ringer äldre medlemmar för att fråga om de behöver hjälp under tiden de sitter isolerade. När lokaltidningar rapporterar om pizzerian på hörnet som lagar mat och kör ut till vårdpersonalen på sjukhuset. När ungdomar i Alby ägnar påsklovet åt att tillverka engångsvisir till äldreomsorgen och vården.
Vi ställer upp för varandra. Krisen har inte visat våra fulaste sidor, istället är vi många som faktiskt bryr oss om och vill hjälpa till. Många har insett hur sårbara vi är ensamma, var för sig. Vi behöver alla samhällets gemenskap. Vi kan komma ur den här krisen starkare och klokare än tidigare.
De som tar chansen att roffa åt sig finns så klart också där. Samma vecka som Volvo permitterade 20 000 anställda och lät våra skattepengar stå för hälften av lönen, meddelade bolaget att de tänkte dela ut 12 miljarder kronor till sina aktieägare. Det var ju förra årets vinst, sa de. De tyckte det var helt okej att undersköterskors och industriarbetares skattepengar går till de Volvoanställdas löner, så att aktieägarna kan fylla på sina bankkonton. Men det satte Vänsterpartiet stopp för. Nu går det inte att ta emot statligt stöd och samtidigt som man får permitteringspengar från staten. Det borde gälla att statliga krisstöd till företag. Det är inte svårare än så.
***
Runt om i välden blir det tydligt hur olika krisen slår.
Och att det beror på klass. I länder med skenande ojämlikhet, där
cynisk högerpolitik får styra, drabbas vanligt folk hårdare av krisen.Redan innan coronapandemin bröt ut saknade 27 miljoner amerikaner sjukvårdsförsäkring. Nu när miljontals förlorar jobbet ökar den andelen snabbt. Mitt i en pandemi oroar sig människor inte bara över att bli sjuka, utan också över om ett sjukhusbesök kommer med en räkning på tiotusentals dollar.
När Indiens nationalistiska premiärminister Modi stänger ner landet tvingas arbetarklassen bort från städerna och ut på vägarna. Miljontals människor är inte längre välkomna och tvingas iväg på en tröstlös marsch mot sina hembyar. Med risk för att smitta andra och själva bli smittade på vägen.
I Ungern passar Orban på att sno åt sig ännu mer makt under krisen. I Polen försöker de styrande stänga de sista möjligheterna för kvinnor att göra abort.
Och i Sverige, här hos oss, sprids viruset snabbt i många förorter, snabbare än på andra platser. Det är inte en slump. Det är här trångboddheten är som störst. Äldre med usla pensioner, som inte har råd att bo själva. Unga som inte fått tag på lägenhet. Det är här majoriteten arbetar inom yrken som inte går att sköta hemifrån. För hur ska man kunna köra buss framför datorn? Ge gamla mat? Städa sjukhus? Det är här folk utsätts för viruset i sina jobb. Det är här hälsan redan från början är sämre, det är här viruset slår hårdast.
Coronapandemin visar hur svagt ett samhälle blir av högerpolitik. Den som jobbar som timanställd har inte råd att stanna hemma när hen är sjuk, oavsett om karensdagen är borta eller inte. Den som bor trångt har inte möjlighet att isolera sig, trots folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är högerpolitikernas verk. Det är de som har sett till att anställningarna är otrygga och att folk inte har råd att skaffa bostäder till rimliga hyror.
Medan vi i vänstern har gjort allt för att vanligt folk ska drabbas så lite som möjligt av krisen, lägger de allt krut på företagen. Men nu plötsligt, förlitar de sig inte längre på marknaden, nu vill de att staten ska skicka över stora belopp även till företag med rika ägare. De låter som ekon från Svenskt Näringsliv. De som förut talade föraktfullt om bidrag från staten vill nu att just de ska få bidragen. Inte ens högern tror på högerpolitik när det är kris.
Där står Vänsterpartiet för en annan linje. Vi har inte nöjt oss med att stödja drabbade företag. Vänsterpartiet var drivande i att fler skulle få tillgång till a-kassan och att karensavdraget skulle slopas. Vänsterpartiet kräver att den som får svårt att betala hyran i krisen ska få hjälp med det. Vi vill att det ska finnas hjälp för den som bor trångt och är i en riskgrupp att få ett annat boende under coronakrisen, för att förhindra smittspridning.
Men Vänsterpartiet vill också bygga samhället starkare på sikt. I år är vår första maj-paroll ”trygga jobb, råd att bo”. Den valde vi innan coronakrisen slog till. Det känns som rätt länge sen, mycket har ändrats sedan dess. Men budskapet är ännu mer aktuellt. Vi ser hur de utan trygga jobb fick gå först. Vi ser hur de som fortfarande har ett otryggt jobb inte kan sjukskriva sig. Vi ser hur smittan sprids med trångboddheten.
Hade högern lyft blicken hade de också sett det. Centerpartiets och Liberalernas vurm för marknadshyror och otrygghet på jobbet var omodern redan när januariavtalet kom till. Nu har bäst före-datumet överskridits med ytterligare ett år.
Vi behöver inga marknadshyror. Det som behövs är vänsterns politik, med fler lägenheter som alla har råd att bo i. Där drömmen om varsitt rum till barnen inte bara är en önskedröm. Där unga har råd att flytta hemifrån, möjlighet att krypa upp i soffan tillsammans med kompisarna i sin första egna lägenhet. Det uppnår vi genom att bygga bostäder med rimliga hyror runt om i hela Sverige. Inte genom att införa marknadshyror, som bara ökar trångboddheten, gör fastighetsägare rikare och folk fattigare.
Inte heller behöver vi fler otrygga jobb. Vänsterpartiet vill ha en anställningstrygghet som folk kan lita på. Mannen som jobbat i många år och börjar närma sig pensionen ska inte behöva vara rädd att få sparken bara för att han inte orkar lika mycket som förut. Kvinnan som stått upp för sina arbetskamraters rättigheter ska inte få gå när företaget skär ner, bara för att hon ses som en jobbig typ som kan säga ifrån.
För mig är det så tydligt. Vi behöver inte mer otrygghet. Vi behöver mindre. Det är dags att sätta januariavtalet i permanent karantän.
***
På äldreboenden runt om i landet har det gått veckor sedan
de boende senast träffade sina anhöriga. Veckor sedan den sängliggande
mannen höll sin dotters hand. Sedan den 81-åriga kvinnan klappade
barnbarnets kind. Sedan den pigga 67-åringen tog bussen till äldreboendet
för en kaffe med sin alzheimersjuka partner. Men trots att många inte
får träffa sina älskade sprids coronaviruset på boenden runt om i
Sverige. Trots alla uppoffringar, finns en gnagande oro om att smittan
ska hinna först. En förfärande stor andel av dödsfallen i covid-19 i
Sverige är just på äldreboenden. Det är ett stort misslyckande för
samhället. Och det handlar om pengar. I årtionden har arbetsvillkoren inom äldreomsorgen försämrats. Också det är högerpolitikens verk. Vänsterpartiet har hela tiden kämpat för schyssta villkor med tillräckligt många anställda. Vi vill att den som är gammal och har hemtjänst ska känna igen den som kommer hem till en. Det ska vara någon man känner sig trygg med.
Men istället har de anställda fått mer att göra, fler äldre att besöka. Privata vårdbolag pressar kostnaderna. Deras fokus har varit att ta ut vinst, inte vad som är bäst för de boende. Slimmade organisationer med lite tid för de gamla är ett dåligt utgångsläge för att hantera en pandemi. Dåligt både för de äldre och för alla de, de flesta kvinnor, som jobbar inom äldreomsorgen.
I Facebookgruppen Undersköterskeuppropet visar anställda inom äldreomsorgen upp skyddsutrustning de fått från sina arbetsgivare. Det är urinskydd för män med påsydda band att fästa runt örat. Det är overheadblad med fastklistrade tvättsvampsbitar att lägga mot pannan som skyddsvisir. Det är vittnesmål från anställda som uppmanas att dela på ett och samma munskydd.
Äldreomsorgen måste få de resurser som krävs för att bekämpa smittan. Vi i Vänsterpartiet tycker det är en självklarhet att personalen ska ha tillgång till skyddsutrustning. Alla ska få utbildning i smittskydd. Otrygga tillfälliga anställningar ska omvandlas till trygga fasta jobb.
Kommunen ska ta kontroll över privata vårdbolag som missköter sig. Personalen måste vara trygg med att den inte ska smittas på jobbet och inte riskera att bära smittan vidare.
För någon vecka sedan besökte jag fältsjukhuset på Svenska mässan i Älvsjö, det var imponerande. På en vecka hade kunnig vårdpersonal tillsammans med försvaret lyckats bygga upp ett fullt fungerande sjukhus. Vet ni vad som slog mig då? Ingenstans såg jag Boston consulting group. Inte någonstans.
När Nya karolinska i Stockholm skulle byggas tog högerstyret in konsulter för nästan en miljard kronor. Och då fick man inte ens ett fungerande sjukhus på köpet! Istället varslade de vårdpersonal för att betala konsulternas fantasifakturor.
Som tur är hann de inte verkställa varslen. För alla behövs om vi ska klara den här smittan. Varenda sjuksköterska som arbetar maratonpass för att ta hand om alla de patienter som kommer in med andningssvårigheter är livsviktig. Varenda undersköterska som ger upp helgledigheten för att hoppa in och ta ännu ett pass på sjukhuset behövs. Varje läkare som tvingas fatta tuffa beslut om vem som ska få vilken vård är nödvändig för att vi ska kunna ta oss ur detta.
Vårdpersonalen behöver bättre villkor och fler arbetskamrater. Inte bara nu, i den akuta krisen, utan också när krisen är över. Det går inte att applådera undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som hjältar ena dagen, bara för att återigen sänka skatten för de rikaste när epidemin är över. Det går inte att lägga allt krut på företagen i krisen, men låta nedskärningarna fortsätta i kommuner och regioner. Vi är många som ser detta. Det är dags att rusta upp välfärden, då räcker det inte med applåder.
Vänsterpartiet vill att de med stora kapitalinkomster ska bidra med mer pengar till välfärden. De pengarna ska gå direkt till att rusta upp vård och äldreomsorg. Det kommer också räcka till en extra betald semestervecka i år eller nästa år för alla som nu sliter i coronavården. En väldigt välförtjänt extra semestervecka!
Säkert kan en del av de som är vana vid stora aktieutdelningar bli lite besvikna över att de får bidra mer. Säkert kan en del borgerliga politiker och ledarskribenter bli bekymrade och ha invändningar.
Men vet ni, högerpolitiker och ledarskribenter, jag tycker att ni bjuder kapitalägarna på en applåd som tröst istället.
***
Jag tänker en del på alla dem som struntar i
myndigheternas rekommendationer när smittan sprids. Vilka de är, hur de
lever? Jag brukar tänka på dem som de arroganta. De som utsätter sig
för risken att smittas och smitta andra, bara för att de vägrar att
ändra sin livsstil. Jag föreställer mig att det delvis är samma
personer som även i vanliga fall flyger högt över huvudet på alla oss
andra oberörda av klimatförändringar och epidemier. Att de som bara
måste gå till Östermalmshallen i Stockholm och köpa utrotningshotad ål,
i vanliga fall är på utlandssemestrar med flyg fler gånger per år än
vad många är under sin livstid. Att de Danderydsbor som for på afterski
i Åre trots att myndigheterna varnade, är vana att göra som de vill
även i vanliga fall. Så varför skulle de inte göra det i en pandemi?
Ibland tror jag att de arroganta är så vana vid att betala sig ur
allting att de känner sig odödliga. De behöver inte bry sig om
klimatet. De behöver inte bry sig om en pandemi. Det får någon annan ta
ansvar för. Det är bara att dra fram American express så löser sig det
mesta.Men vet ni, de arroganta är få. Vi är de många. Krisen har inte splittrat oss, den har skapat gemenskap och handlingskraft. Vad hittar då de högerextrema på i krisen? Jo, rasisten William Hanhe startade en webbsida för att sälja munskydd till ockerpriser. En tidigare SD-politiker åkte från Storfors till Stockholm och slickade på rulltrappsräcken i tunnelbanan för att få corona. Och Sverigedemokraterna? De har helt enkelt inte setts till. Förmodligen för att de inte har något att säga. I en kris har rasisterna ingenting att komma med. Deras livsluft är splittring och rädsla. Botemedlet mot pandemin är sammanhållning och ett värnande om varandra. Medan Sverigedemokraterna står och muttrar om invandring bygger vi i vänstern ett samhälle som inte bara klarar den här krisen, utan också gör oss starkare inför framtiden.
***
I kris behövs solidaritet och sammanhållning. Om du
känner någon som lever i en relation som inte känns trygg och bra, med
någon som inte är snäll. Ring den personen en gång extra och kolla
läget. Det blir lätt extra utsatt och isolerat nu när många håller sig
hemma. Är du den personen? Det finns hjälp att få. Kvinnojourerna har
platser på skyddade boenden lediga. Tveka inte att ringa. Du är värd så
mycket bättre.Så fortsätt att ta hand om varandra. Tvätta händerna. Ringa dina nära och kära. Handla åt en vän som inte har möjlighet att göra det själv. Gå ut i solen med första maj-nålen på jackkragen.
Mina vänner, tillsammans kan vi bygga ett starkare samhälle. Om alla bidrar så går det.
Då kan vi ha en sjukvård som är stark nog att ta hand om sjuka, utan att vårdpersonalen behöver gå på knäna. Då kan vi ha lager av skyddsutrustning och läkemedel, som gör att ingen behöver utsättas för onödig livsfara när det kommer en pandemi. Då kan vi bygga bostäder så att alla har råd att bo. Tillsammans kan vi ställa om samhället, kapa koldioxidutsläppen och rädda klimatet. Vi klarar det, tillsammans.
Ta hand om er nu.
Demonstrationståg i World of Warcraft
Kommentarer till majtåget i WoW
Jonas Sjöstedt:
Ett par hundra tusen såg Vänsterpartiets 1:a majsändning, till det kommer SVT och de som ser i efterhand. Servern i World of Warcraft har kraschat av trycket... Kanske har vi slagit rekord i år igen.
Daniel Bernmar:
Det blev till slut tre första majtåg i WoW. Vi var för många så det krävdes båda att spelföretaget tillförde serverkraft och att vi delade oss i tre tåg på olika servrar för att undvika serverkrasch. Vi var lite för många tydligen...
vårdagjämning
och lövsprickning ser jag solen gå upp medan jag kokar kaffe på
morgnarna. Horisonten skymtar bakom träddungarna, från Nordanvägs
studentbostäder i öster till reningsverkets blanka skorsten. I mitten
reser sig den höga klockstapeln som markerar Klostergårdens infart. 
handlade
dels om de viktiga grundlags-mässiga diskussionerna om relationen
mellan regeringen och riksdagen och dels om vilken typ av beslut som
regeringen redan nu kan fatta och hur snabbt riksdagen jobbar i detta
läge. Efter en rekordkort remisstid till lagrådet och en kort lista på
remissinstanser och ett antal möten mellan partiledarna kom förslaget
till konstitutionsutskottet och socialutskottet som höll extra-insatta
långa möten. Utskotten (som var eniga i sakfrågan) gjorde en viktig
förändring i lagförslaget: Regeringen ska redan innan de fattar beslut
bedöma om ett riksdagsbeslut kan inväntas, med tanke på hur snabbt
riksdagen fattar beslut idag.
