Bevara världens bästa åkerjord! Flytta kommungränsen till väg 108! av Gunnar Stensson

Staffanstorps plan att urbanisera all åkerjord söder om Höje å från Trolleberg till Sankt Lars och från Sankt Lars till Knästorp presenterades först i samband med överläggningarna inför stationsbygget i Klostergården. 

   Planen väckte förfäran och snart allt starkare protester i både Lund och Staffanstorp, liksom i de ockuperade byarna Flackarp och Knästorp.
   Nu har kommunstyrelsen i Staffanstorp tagit första steget till förverkligande genom att säga ja till en ansökan om att bygga ”en urban by” på åkermarken mellan väg 108 och Höje å, från Sankt Lars till järnvägen.
   Att M och SD var drivande förvånar ingen, men även S stöder beslutet. Skandal!
   Förra lördagen rapporterade Sydsvenskan om beslutet (Maria Sehlin, Ja till urban by vid nya stationen) och publicerade än en gång Staffanstorps översiktskarta: ”Tusentals bostäder vid Höje å”.
   Staffanstorp planerar att genomföra urbaniseringen av förstklassig åkermark i tre etapper, de två första mellan Sankt Lars och Trolleberg och den tredje mellan Lund och Knästorp.

 

Hur kan vi rädda åkerjorden? Ett sätt vore att annektera marken genom att flytta kommungränsen mellan Lund och Staffanstorp från Höje å till väg 108. Åtgärden kan kanske inte genomföras omedelbart, men bör övervägas och förberedas. Den är motiverad av flera andra skäl.
   Motståndet mot Staffanstorps planer måste ske på flera nivåer samtidigt.
   Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Staffanstorp och Lund.
   Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Region Skåne.
   Genom opinionsbildning inom de politiska partierna på riksnivå.
   Genom att arbeta för riksdagsbeslut om lagändringar som helt förbjuder exploatering av god åkermark.

Det är bråttom nu. Vinstjägarna i Staffanstorp förvärrar den globala klimat- och livsmedelskrisen om de får exploatera den livsnödvändiga åkerjorden mellan Höje å och väg 108. Vi måste påbörja kampen lokalt och genomföra den i samarbete med alla som för samma kamp runt om på planeten.

Min egen första impuls när jag läste tidningen var att ta med politiker, media och framför allt mina medmänniskor på en vandring längs kommungränsen vid Höje å mellan Sankt Lars gröna höstsådd och Staffanstorps plöjda svarta jord upp till Sankt Lars kyrkogård i Lund och Flackarpsmöllan i Staffanstorp.
   Sedan skulle vi gå tillbaka mot Lund längs Flackarps byväg och se de hotade vidderna av bördig åkermark och bortom dem Klostergården. Jag skulle peka på ruinerna av glasväxthusen i Flackarp och den skräpiga ödegården vid järnvägen.
   På grund av coronan blir det ingen kollektiv vandring. Men alla kan göra vandringen på egen hand. Vi får inte nöja oss med en abstrakt kartbild, Vi måste se verkligheten. Nu är många engagerade människor ute och rör sig så länge det är ljust. Det är något nytt, den enda positiva följden av pandemin. Om någon vill ha sällskap följer jag gärna med. På två meters avstånd.

Rapport från riksdagen: Sverige tar nya steg för att närma sig NATO? av Hanna Gunnarsson

 

För några dagar sedan meddelade Sverigedemokraterna att de skulle rösta för en av de övriga borgerliga partiernas motioner i riksdagen om en så kallad "NATO-option" enligt finsk modell. Det är inte helt solklart vad det betyder, men en tolkning är att det är ett önskemål om att gå med i NATO, men inte att göra det här och nu. Ett halvt löfte, kan man säga, från både NATO (att släppa in) och det enskilda landet (att vilja bli insläppt).
   Detta är såklart mycket underligt. Inte bara för att beskedet kommer precis i sluttampen av en lång politisk process där försvarsberedningen i flera år har diskuterat politikens inriktning och sedan försvarsutskottet flera gånger har berett svaret på regeringens Totalförsvarspro-position. På det sista mötet byter alltså SD åsikt, vilket tvingar utskottet att ha två extra möten för att reda ut vad det egentligen betyder. SD säger sig dock fortfarande vara emot ett medlemskap, men nu alltså för att fråga NATO om vi kan få bli medlemmar. Det är lite konstigt.

Vänsterpartiet är självklart emot ett NATO-medlemskap och vi anser att en så kallad NATO-option är ett steg mot just ett medlemskap. En sådan ska man fråga efter om det finns en klar majoritet för ett NATO-medlemskap, både i riksdagen och bland befolkningen, och efter en folkomröstning. Det finns inte idag, varken majoriteter eller folkomröstningsresultat. Då är det faktiskt oärligt att säga till NATO att vi skulle kunna tänka oss att bli medlemmar. Det är en mycket ambivalent signal till omvärlden, och man brukar säga att försvars- och säkerhetspolitik just handlar mycket om att sända signaler och att visa på bred enighet i säkerhetspolitiken. Den här signalen är både oklar och ogrundad.
Intressant analys här.
Läs mer om Vänsterpartiets politik här.

 

I veckan har jag och Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling debatterat Sveriges militära insatser. Vänsterpartiet säger nej till insatserna i Afghanistan och Irak, men ja till vårt deltagande i FN-insatsen i Mali. Debatterna finns här (klicka på våra namn om ni inte vill lyssna på hela debatten: Mali, Irak,
Afghanistan.
   Jag har också varit med i försvarsutskottets budgetdebatt, som finns här.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund

Ingen puma under julgranen av Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg

 

All heder åt sportföretaget Puma som sen 2018 driver kampanjen Reform med syfte att stödja sportutövare som vågar stå upp för jämlikhet, mot orättvisor och diskriminering. Puma uppmanar oss alla att gå från ord till handling - turn intent into action. Symbolen är en knuten näve.
   Det är lätt att gripas av stor sympati för företagets vilja att göra gott, att förändra till det bättre för bland andra HBTQ-personer och människor som nedvärderas på grund av ras eller kön. Ivern i Pumas budskap går inte att ta miste på. En del säger att världen förändras alltför fort. Vi säger att den inte förändras tillräckligt fort.
   En grupp människor som länge väntat på att Puma ska förändra sin inställning och som hittills inte kommit i åtnjutande av någon positiv förändring är palestinierna.Det går inte tillräckligt fort.  Som huvudsponsor av det israeliska fotbollslandslaget, IFA, har Puma ett stort ansvar. Genom sin sponsring stöder företaget Israels långvariga ockupation av Palestina och de illegala israeliska bosättningarna. Fotbollslag i dessa bosättningar är en del av IFA.
   Puma måste inse att stöd åt en ockupationsmakt med olagliga bosättningar inte är förenligt med de fina orden i Reform. Den dag då Puma respekterar palestiniernas krav på att omfattas av de universella mänskliga rättigheterna  och avslutar sin sponsring - då kan  vi se trovärdighet i Reform-kampanjen. Till dess att så sker låter vi alla Puma-produkter bli kvar i kartonger och på butikshyllor och avstår julklappsköp. Inga pumor i tomtens säck!
   Puma vill inspirera till verklig förändring genom verklig handling - real change with real action. Det vill vi också!

Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg

Sveriges skolfiasko fortsätter av Gunnar Stensson

TIMSS är ett globalt organ som mäter fjärde- och åttondeklassernas kunskaper i naturvetenskap och matte vart fjärde år. För varje mätning sedan början av 2000-talet till 2015 har de svenska elevernas resultat sjunkit.
   Orsaken är det svenska skolsys-temet som är unikt i världen genom att låta marknadsskolor håva in vinst på skattemedel avsedda för under-visning. Samtidigt gör de svensk skola allt mer segregerad.
   2015 tycktes en vändning inträffa. Svensk skola pressade sig upp till en medelnivå bland OECD-länderna. Trenden gick uppåt. Den fortsätter säkert uppåt, jublade de svenska marknadsskoleentusiasterna.

Härom dagen presenterades resultatet av 1919 års mätning. En stor besvikelse! Sverige var kvar på medelnivå i naturkunskap, men resultatet i matte låg under genomsnittet inom OECD. Och svensk skola var mer segregerad än på 30 år.
   Nu måste förslagen i utredningen En mer likvärdig skola radikaliseras och förverkligas. Utredningen borde hetat En likvärdig skola.  
   Skolminister Anna Ekström är bekymrad. Det har hittills visat sig omöjligt att göra något väsentligt åt marknadsskolorna. Högerblocket försvarar dem fanatiskt och vill till och med att skolornas resultat skall mörkas för att skydda skolkoncernernas affärshemligheter. Nu måste lärare, elever och föräldrar ta makten! Det finns redan en bred folkrörelse.
   För en vecka sedan skrev Sydsvenskan att ”skolkoncernerna tycks sätta aktieägarnas intressen före elevernas” - något som koncernerna faktiskt är skyldiga att göra enligt bolagslagen. Den 9 december var Sydsvenskans tvekande misstro mot skolkoncernerna bortglömd. Det dåliga resultatet beror på bostadssegregationen, hette det nu.

Hittills har jag utgått från att marknadsskolans försvarare faktiskt föreställer sig att den är det bästa för Sverige, trots att vetenskapen, den ökande segregationen och de faktiska skolresultaten visar motsatsen.
   Nu börjar jag misstänka att de faktiskt vill ha privatskolor för de rika och kommunala skolor för de fattiga. Som i Charles Dickens England. Som i Donald Trumps USA.
   Jag tillhör den generation som i kamp mot reaktionära skolpolitiker och lärare avskaffade läroverkssystemet och skapade världens bästa skola. Den är borta nu. Men jag är övertygad om att vår tids lärare och blivande lärare är väl rustade för att först återupprätta och sedan vidareutveckla svensk skola.

Ett helt nytt läge av Gunnar Stensson

Klimathotet är ett existentiellt hot som vi tvingas leva med under överskådlig framtid. Medvetenheten ökar. Vi ser hur producenter, tekniker, ekonomer, investerare, filosofer, politiker och alla andra nu omprövar, ja revolutionerar, sitt tänkande och handlande för att säkra sin egen och den mänskliga civilisationens överlevnad på en allt mer hotad planet. Det är inte ett val, det är en nödvändighet.

Det finns positiva tecken. Fler länder förbinder sig att uppfylla Parisavtalets klimatmål. Kina, Japan och Sydkorea har nyligen anslutit sig. USA kommer att återansluta sig.
   Danmark ska upphöra med oljeborrningarna. 2050 ska det vara slutborrat. Danskarna avvisade Trumps anbud att köpa Grönland.
   Norges oljeproduktion ska upphöra
   Polen som är EU: största kolproducent har utfäst sig att upphöra helt med brytningen till 2049.
   Oljepriset sjunker och investerarna inriktar sig på förnybar energi.
 

Men hoten ökar. De senaste två åren har utsläppen av koldioxid varit dubbelt så stora som de borde ha varit för att uppfylla Parisavtalets klimatmål, enligt Stockholm Environment Institute i The production Gap Report.
   En årlig minskning på 6 procent behövs. I stället planerar jordens länder att öka utsläppen med 2 procent. Det är svårt att vända Titanic.

Sven-Bertil i några bilder

 

 Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
  

 Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
  

 Valrörelsen år 2014 då "Inte till salu" var huvudparoll för vänsterpartiet.
En paroll som stämde in väl på honom själv!
Foto från nätet

Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

 

Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Greta Thunberg blir chefredaktör

 

 

På söndag tar klimataktivisten Greta Thunberg över som chefredaktör för Dagens Nyheter.
   I slutet av oktober meddelade Dagens Nyheter att de överlåter chefredaktörsposten till Greta Thunberg för en dag.
   – Jag tänker mig inte så många opinionstexter och katastrofbeskrivningar, snarare många granskningar som visar hur verkligheten ser ut, var vi befinner oss just nu och som djupgående förklarar klimatkrisen. Och intervjuer med personer som har mycket kunskap, till exempel forskare, sa Greta Thunberg då.           

Söder om Höje å

 

 

Ett rådjur betade i den gröna höstsådden på åkern söder om Höje å. När den fick syn på oss sprang den ner bland de täta buskarna och träden och försvann. Det är många år sedan vi sist såg rådjur där.

Gymnasieskolan: Fritt sök? Marknad? Fri profit? av Gunnar Stensson

 Att Lunds kommun inte röstade bort Fritt sök i onsdags är en besvikelse för elever, lärare och föräldrar. Men skoldebatten i Lund har förändrats, inte minst tack vare föräldrars och lärares insatser. M inser att Fritt sök i sin nuvarande form inte fungerar och föreslår en delregional gymnasiesamverkan liknande den som Lund och grannkommunerna tillämpade innan Fritt val genomfördes. Planering och ansvar, inte marknad och vinst. M Lund närmar sig S.

 

 

”Jag anklagar” var rubriken på läraren Filippa Mannerheims öppna brev till riksdagspartierna i Expressen den 17 november där hon ställer dem till svars för sveket mot skolan. Hon har fått stöd från S och MP, som ursäktar sig för sin tidigare felsyn. Nyamko Sabuni i treprocentpartiet L håller blint fast vid sin nyliberala ståndpunkt. ”Vinstskolornas kejsare är nakna och utpekade” skriver Jens Liljestrand den 2/11.
 ”Tillsammans ska vi stoppa experimentet och återuppbygga en demokratisk och jämlik skola” deklarerar Nooshi Dadgostar, ny partiledare i V som för en uthållig kamp mot profitstyrningen i skola och vård. (Läs mer)
”Vi är körda om inte skolsystemet ändras”, konstaterar Aftonbladets huvudledare 30 november.
   Sydsvenskans huvudledare gäspar och gnuggar sig i ögonen. ”Vinstmaximerande utbildningskoncerner tycks sätta aktieägarnas intressen före elevernas”. (3/12)
   ”En tickande bomb” är titeln på en ny debattbok om skolan av Hammarkullsskolans rektor Linnea Lindquist.
 

 

Utgå från elevens perspektiv – inte aktieägarnas! Du är 16 år och ska välja gymnasieprogram. Du vill kunna välja en utbildning som motsvarar din begåvning och dina intressen.
   Oftast räcker det med de vanliga natur- och samhällsvetenskapliga programmen, alldeles utmärkta program med professionell undervisning överallt, utom i de mest korrumperade privatskolorna. Det valet tillgodoses av närmaste gymnasieskola. Kamrater, lärare, skola - allt finns inom räckhåll.
   Men du har kanske en mer speciell begåvning och mer specialiserade intressen .
   Du vill inte bara kunna välja humanistiskt program utan också språk: franska, tyska, engelska, ryska, latin, grekiska, hebreiska, arabiska och kanske också kinesiska. Det finns inte på varje skola.
   Du vill kunna välja estetiska ämnen, konst, musik, dans, sång, teater, litteratur. Ämnen som kan uppdelas i en mängd varianter.
   Eller du vill välja speciella naturvetenskapliga ämnen, inte bara biologi, fysik och kemi utan varianter inriktade på medicin, biologisk mångfald, meteorologi, astronomi.
   Sedan finns det ett otal vårdutbildningar och tekniska utbildningar. De blir ständigt fler.
   Dessutom kanske du föredrar en viss pedagogik, Montessori, Rudolf Steiner eller John Deweys praktiska pedagogik.
 

 

Att tillgodose det fria valet mellan en mängd olika utbildningsvarianter är en svår uppgift, som inte kan släppas i den ”fria marknadens” våld. Det fria valet kräver att skolpolitikerna i flera kommuner samarbetar för att se till att alla varianter finns inom räckhåll för alla elever, som M Lund nu tycks föreslå.
   En sådan valfrihet arbetade Lunds tidigare utbildningsdirektör Sven-Bertil Olsson för tillsammans med politiker från Lund och Lunds samarbetskommuner. Vi nådde långt och justerade hela tiden utbildningarna så att de skulle finnas tillgängliga för det fria valet. Lunds exempel skulle kunna leda till att man bildade motsvarande samarbetsregioner till exempel runt Helsingborg, Kristianstad och Malmö.

Däremot var vi helt främmande för systemet ”Fritt sök”, som inte tillgodoser elevens frihet att välja utan bara rätten välja bort ett normalt samhällsvetenskapligt program i Eslöv för att i stället genomföra det på Katte i Lund och därigenom tränga ut en behörig elev från Lund eller Staffanstorp till Latinskolan i Malmö.

Rapport från riksdagen: Vinstintresset i skolan måste stoppas! av Hanna Gunnarsson (v)

 Under den senaste veckan har stort fokus legat på två skolpolitiska frågor: Stoppa vinstintresset i skolan och inför offentlighetsprincip i de privata skolorna. Debatten om de stora vinstutdelningarna i skolan och offentlighetsprincipen har varit stor bland skoldebattörer och i medierna. Vänsterpartiet har hängt på debatten och försökt pressa de andra partierna i riksdagen för att få till en förändring. Men denna gång har vi nått framgång på samma sätt som vi de senaste veckorna har kunnat få till förändringar när det gäller sjukförsäkringen.

 

 

Frågan om offentlighetsprincip även i privata skolor väcktes när Skolverket i början av hösten slutade publicera information om de privata skolorna med hänvisning till att det är företagssekretess. När vi la fram förslag om att införa offentlighetsprincip i de privata skolorna i utbildningsutskottet var det bara socialdemokraterna och miljöpartiet som stödde oss, alla de borgerliga partierna röstade nej, trots att de kritiserade besluten om att skoluppgifterna skulle vara företagshemligheter tidigare i höstas. När det väl gäller lyssnar de såklart på företagen istället och följer deras intressen. 
   Läs gärna Vänsterpartiets debattartikel om vinsterna i skolan här.

Idag torsdag har jag ställt en fråga i frågestunden till miljöministern om Vättern. Vättern är en dricksvattentäckt för nästan 300 000 personer, och reserv för många fler. Vättern är också ett övningsområde för Försvarsmakten, som fått utökade tillstånd att flyga över sjön och skjuta ammunition ner i vattnet. Jag frågade Isabella Lövin vad hon anser om detta. 
   Svaret var faktiskt förvånande lamt. Miljöministern framhävde Försvarsmaktens behov av att öva som ett väldigt viktigt intresse, där jag faktiskt hade trott att hon skulle se mycket mer till miljöintresset. Engagemanget för Vättern är stort på orterna runt sjön, och det finns all anledning att hålla uppe det engagemanget och kampen för att skydda Vättern. 

Lyssna gärna här, klicka på mitt namn. Jag har en fråga, och sedan en följdfråga.

Efter fyra års långbänk: Inga förmånscyklar för kommunens anställda av Ulf Nymark

 ”Det är en skam”, säjer fackliga organisationer

I september år 2016, alltså för drygt fyra år sedan, lämnade på MP:s initiativ S och MP in en skrivelse till kommunstyrelsen med förslag om att ta fram ett förslag på ett koncept för att erbjuda kommunens anställda att teckna avtal för förmånscyklar. Idén bakom förslaget var förstås att öka hälsa och välbefinnande hos kommunens anställda och att stimulera och premiera övergång från bilresor till cykelresor.

Vad är förmånscykel?
Förmånscykel innebär att kommunens medarbetare hyr en cykel av kommunen under en avtalad tid. Efter hyrestidens slut kan cykeln lämnas tillbaka, alternativt köpas ut till restvärdet. Hyreskostnaden erläggs i form av att kommunen gör ett bruttolöneavdrag varje månad. I avtalet kan också ingå försäkringar och service.

 

Skulle kunna gå snabbt
När förslaget lämnades in hade redan flera kommuner i landet infört erbjudande om förmånscyklar. Erfarenheterna visade tydligt att det var populärt bland de anställda och att cyklandet till och från jobbet och på fritiden ökat.
   Vi förslagsställare trodde förstås att det här i Lund skulle gå snabbt, lätt och smidigt att få fram ett erbjudande och börja låta intresserade medarbetare teckna avtal. Lund gjorde ju anspråk på att vara en cykelkommun redan då. Och konceptet fanns ju redan etablerat i många andra kommuner.

Ett års beredning
Men det visade sig att kommunstyrelsen tog god tid på sej att få fram ett förslag. Nästan exakt ett år efter att MP-och S-förslaget lämnats in kom ärendet upp på styrelsens bord igen. En borgerlig majoritet trixade och yrkade återremiss med det angivna skälet att de ville ha juridiska konsekvenser ytterligare utredda. En och annan i det dåvarande rödgröna styret närde dock en misstanke om att syftet var att fördröja ärendet.
   Efter att tre månader förflutit återkom ärendet med begärda juridiska konsekvenser belysta på kommunstyrelsens bord. Beslutet blev att kommunen skulle erbjuda sina anställda avtal om förmånscyklar. Bakom beslutet stod MP, S och C medan övriga partier röstade emot. 

Det dröjde, dröjde och dröjde
Gott, då borde allt vara klappat och klart och kommunen skulle en bit in på år 2018 kunna gå ut med ett erbjudande. Men det dröjde. Det dröjde och det dröjde. Flera påstötningar om att kommunkontoret måste få fram ett erbjudande gjordes, men ingenting hände. Inget erbjudande presenterades för de anställda.

Efter tre år – spola beslutet om förmånscyklar!
Månader och år förflöt. Ingenting hände. Nu i december, fyra år och tre månader efter att förslaget lämnades in, och tre år efter beslut om att erbjuda förmånscyklar, kommer en skrivelse från kommunkontoret till kommunstyrelsen med förslag om att spola hela idén! Kommunkontorets skäl för sitt förslag kan i korthet sammanfattas som att det hela verkar för besvärligt för kommunen.

Långbänk
Och så blev också beslutet i onsdags i styrelsen. Bara MP och S röstade mot förslaget att häva beslutet från 2017. De båda partierna var de enda som ville att kommunen äntligen skulle komma till skott och gå igång med förmånscyklar för medarbetarna. Men kommunens anställda är nu snuvade på möjlighet att skaffa förmånscykel. Snacka om långbänk, snacka om att segdra för att motarbeta i demokratisk ordning fattade beslut! Lunds kommun unnar inte sina anställda den förmån som minst 30 kommuner och regioner samt en rad privata arbetsgivare erbjuder sina anställda.

Ingen hänsyn till medarbetarnas väl och ve
Vad säjer då kommunens anställda? I ett yttrande till kommunstyrelsen inför onsdagens beslut skräder Vision och Lärarförbundet inte orden. Där säjer de två fackförbunden att ”det är en skam att politikerna som högsta arbetsgivare i Lunds kommun, inte vill sina medarbetare väl när de beslutar att ta bort förmånscyklar. Möjligheten med förmånscykel ökar chansen till friskvård och mindre klimatpåverkan utan allt för stora kostnader för den enskilde medarbetaren. Än en gång visar det politiska styret att de inte tar hänsyn till sina medarbetares väl och ve.”

NOT. Exempel på kommuner som inför förmånscyklar. Jönköping införde systemet redan år 2016, Västerås år 2015, Uppsala år 2017. Bland regioner som erbjuder förmånscyklar kan nämnas Region Jönköping och Region Halland. Jag har för övrigt inte kunnat få fram det exakta antalet kommuner och regioner som infört erbjudandet. 

Ojämlikhet, populism, plutokrati – och klimatkris av Gunnar Stensson

 Ojämlikheten i världen minskar nu när Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Vietnam och andra asiatiska länder – helt oväntat - befinner sig i snabb ekonomisk tillväxt. Det är länder som tillsammans har mer än hälften av jordens befolkning. Kina är världens framtida ekonomiska centrum. Kina har också stora och växande klimatproblem, liksom de andra länderna i Asien. De stöder Parisavtalet

   Det får man veta i Branko Milanovic´, Global ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv, Daidalos 2017.

Men ojämlikheten är stor och ökande, inom länder och mellan länder, bland annat till följd av klimatkrisen som drabbar länderna kring ekvatorn hårdast. Globala åtgärder mot upphettningen är nödvändiga. De kan bara genomföras i en jämlikare värld.
   Branco Milanovic ger flera perspektiv på ojämlikhet, hur den uppstått, hur den utvecklas just nu och möjliga metoder att minska den. Vi kan utgå från Sverige, ett litet land på jorden och i boken.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Den som är född i Sverige får en livsinkomst som i genomsnitt är 71 gånger större än den som råkar vara född i Kongo. ”Medborgarskapspremie” kallas det. Svensken är rik. Han vill inte att utlänningar ska dela hans ärvda förmögenhet.
   Globaliseringen är viktig för det lilla exportlandet Sverige, men ökar ojämlikheten. Kapitalets andel av förmögenheten ökar snabbt på bekostnad av medelklass, lägre medelklass och den fattigaste majoriteten. Den rikaste procenten och den rikaste tiondelen svenskar blir allt rikare. 
   Samtidigt försvårar globaliseringen beskattning och därigenom minskar resurserna för vård och utbildning. Skatteparadis finns inte bara i Luxemburg och på Cypern utan också i London och New York.  Ett transparent system för kunskap och kontroll av det internationella kapitalet är en nödvändig förutsättning för att bekämpa ojämlikheten.
   Sveriges flerpartisystem begränsar kapitalets makt över lagstiftningen. Tvåpartisystemet i USA och Storbritannien leder till plutokrati, pengarnas makt över politik och opinionsbildning.

Medelklass och lägre medelklass (välsituerad arbetarklass) blir alltmer missnöjd när den ser företag och sysselsättning försvinna till låglöneländer, samtidigt som skola och vård försämras, liksom annan välfärd.
   Missnöjet riktar sig mot globaliseringen, men också mot invandringen. Sverige är ett homogent land och har svårigheter att anpassa sig till främmande kulturer. Missnöjet skapar ”nativism”, ett begrepp som innebär att man mest gillar sina likar. Nativism leder till främlingsfientlighet och motstånd mot immigration, i Sverige som i Polen och Ungern. Populistiska partier, här Sverigedemokraterna, växer fram och får allt större inflytande.
   Motståndet mot invandring växer. Överallt byggs murar och sätts upp taggtrådsstängsel. Medelhavet avpatrulleras så att migrationen från Afrika tvingas ut i den än dödligare Atlanten.
   I USA red Trump på den populistiska vågen och började bygga en hundratals mil lång mur mot Latinamerika. En öppnare migrationspolitik är ett villkor för jämlikhet.
 

 

Vad kan man göra? Branco Milanovic ger jämlik utbildning och skola en viktig roll.   Utbildningsområdet är hotat, mest i USA, som för hundra år sedan var ett föregångsland. Och - som vi vet bättre än Branco Milanovic – också svensk skola privatiseras och försämras.
   Det måste skapas demokratisk kontroll av det internationella kapitalet, förmögenhetsomfördelning och någon form av öppna gränser. Milanovic pekar på Pikettys förslag till en ny ekonomisk politik, men är mindre optimistisk.
Branco Milanovic är professor i New York och knuten till Luxembourg Income Study.

Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

 

Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Lundafotografen Lina Jonn är blickfånget i ny digital utställning

 

Med utgångspunkt i tre teman - iscensättning, posering, retuschering - väver utställningen Atelier Jonn - #NoFilter samman 1800-talets porträttfotografi med dagens Instagramflöde och kommer fram till att - visst är vi ganska lika?
   Utställningen leker med dagens sociala medier och viljan att framställa sig på bästa sätt. Genom att kombinera dåtidens bildspråk med dagens utforskar utställningen önskan om den perfekta bilden. 
Upplev utställningen:
atelierjonn.com
@atelierjonn
@fotograflinajonn
Utställningen är producerad av masterstudenter i museologi på Lunds universitet.

Nedskärning i vård och omsorg igen – tacka MP för det av Mats Olsson

 När Lunds kommunfullmäktige behandlat budget 2021 för nämnderna för vård, skola, omsorg och socialtjänst står det klart att nedskärningspolitiken ännu härskar i Lund.

 

 

Detta med ett viktigt undantag – en samlad opposition röstade ner högerkvintettens nya nedskärning på förskola och grundskola. Detta genom att SD i denna fråga anslutit sig till de rödgrönrosa partiernas förslag. En god chans hade funnits att göra samma sak i alla fall vad gäller vård och omsorg. Men här var istället MP tungan på vågen och MP röstade med högerkvintetten. Hela MP? Nej, Ulf Nymark hade anständighet nog att tidigt deklarera att han inte tänkte stödja högerns fortsatta nedskärningar utan lade ner sin röst i samtliga omröstningar som berörde dessa nämnder.

Efter att inför 2020 ha medverkat till de största nedskärningarna i Lunds moderna historia framhärdar MP alltså i vått och torrt att stödja styret i vård- och omsorgsnämnden, i utbildningsnämnden, i socialnämnden samt i dubbelbeskattningen av LKF:s hyresgäster. För detta har de fått en glaspärla och en smörgås, eller rättare sagt en pendlarparkering och ett naturreservat som ändå alla partier i fullmäktige stöder.

I övrigt har årets budgetdebatt bjudit på få överraskningar. Socialdemokraterna kunde ha stoppat nedskärningarna inom tekniska nämndens, men röstade aktivt för nya kraftiga nedskärningar.  Högerkvintetten röstade med stöd av SD igenom att Lunds företagshälsovård skulle privatiseras. Med stöd av MP drev de igen om att 30 miljoner extra plockas ur LKF, rakt in i kommunens driftsbudget.

Skönhetsrådet av Ann Schlyter

 I förra veckan behandlade byggnadsnämnden förslaget om ett skönhetsråd. Förslaget innebar att byggnads-nämndens ordförande tillsammans med stadsbyggnads-direktör, stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare och några från arkitektskolan med möjlighet att adjungera fler skulle utgöra rådet. Syftet var att vidga debatten om staden och arkitekturen. Någon formell koppling till beslut i byggnadsnämnden skulle inte finnas.

   Det har funnits flera kritiska röster till att stadens byggnadsantikvarie inte fick vara med enligt förslaget, och det märkliga i att beslutsfattarna ska ge råd åt sig själva. Vi var många som hade föreställt oss ett fristående råd av sakkunniga, som skulle ge råd åt beslutsfattarna. 

Det var nog fler i nämnden som tyckte det var lite skämmigt att man i förslaget glömt byggnadsantikvarien, särskilt som rådet skulle vara istället för bevaringskommitten. Det verkade också som om flera ledamöter tog till sig av kritiken om att de beslutande skulle ge råd åt sig själva. Beslutet blev ett Skönhetsråd utan politiker och med byggnadsantikvarien. 
   Vi politiker i nämnden beslutade alltså att våra chefstjänstemän ska ge oss politiker råd. Det är väl det dom har gjort hela tiden? Nu har vi bestämt att de ska träffas också, vilket jag antar att de även gjort tidigare. Det nya är att vi lägger på dem att bredda dialogen. Beslutet gjorde inte syftet tydligare. Byggnadsnämnden avslog Vänsterpartiets yrkande ”att Skönhetsrådets uppdrag är att ge råd åt berörda kommunala organ och att bredda dialogen kring arkitektur, gestaltning och bevarande i alla Lunds kommundelar, och speciellt i stadskärnan som är kulturmiljö av riksintresse och centralt i Lunds varumärke”. 
Ann Schlyter (v) i byggnadsnämnden

Atmosfärsnotis

 

The World Meteorological Organization (WMO)
 

Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären nådde nya rekordnivåer under 1019 och har fortsatt uppåt 2020, trots minskad trafik och minskat flygande, enligt FN:s väderorgan WMO. 

Vipeholm – Museum och historia för gymnasiet av Gunnar Stensson

 

Vipeholmsanstalten P1 Dokumentär
Foto: Collage / Mattias Ramos / SR

Göran Rosenbergs förslag att skapa ett museum om ”Människovärdets och människosynens svenska historia” på Vipeholm presenterades i Sydsvenskan häromdagen.  Ett av de foton som illustrerar artikeln visar ”stormen”, avdelning 88, som den såg ut 1979. På fotot ser vi barn och en sjuksköterska i en halvmörk lokal med ett par suddiga gestalter och ett några sängar.
   Fotot idylliserar situationen. Det var på avdelning 88 de svåraste övergreppen ägde rum.
   Riksanstalten på Vipeholm var ökänd. Redan 1953 beskrevs den som helvetet på jorden i tidningen Se.
   Hur uppstod den och varför blev den sådan?

Efter första världskriget ville man förlägga ett regemente till Lund. Man började uppföra en kasern på Vipeholm. Bara en byggnad hann bli färdig, innan 1925 års försvarsbeslut avbröt projektet. Det gick tio år innan man fann en annan användning för kasernen.
   1935 blev Vipeholm en riksanstalt för ”svårskötta, höggradigt psykiskt efterblivna”. Lunds enda kasern togs i bruk och ytterligare tre byggnader uppfördes. Patienter från hela Sverige fördes dit. Alfred Petrén, professor i psykiatri, blev inspektör. Han var en ledande socialdemokratisk politiker.
1934 hade Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan utkommit. Den lade grunden för svensk familje- och socialpolitik och många av bokens förslag genomfördes.
   Där fanns också tidstypiska och oacceptabla tankar om att rädda den svenska folkstam-men genom att förhindra att mindervärdiga individer och raser fortplantade sig och vidarebefordrade sina dåliga anlag. Den rasism som blev följden kom att drabba romer och samer under årtionden.
   Snart kom de första steriliseringslagarna. Fler än 60 tusen kvinnor steriliserades, ofta efter att ha fött ett barn. De ansågs olämpliga att föda fler.
   Vipeholmschefen Fröderberg ville att de manliga patienter som var så friska att de kunde tillåtas gå utanför anstaltsområdet skulle kastreras innan de släpptes ut.
   Som bekant ansåg han också att de som fått diagnoserna ”djup idioti” och ”mildare idioti” skulle
avlivas, en tanke som Hitler samtidigt förverkligade i Tyskland.
   Länge var enbart män placerade i Vipeholms kaserner, men så småningom inrättades en kvinnoavdelning med till en början 150 kvinnor. Senare kom också en avdelning för små barn upp till 10 år.
   Det blev trångt. Fler än tusen individer var nu isolerade på Vipeholm, de flesta långt ifrån sin hemmiljö och sina närstående.
   1945 var det dags för den beryktade kariesforskningen.
   Det dröjde länge innan nya tankar och behandlingsmetoder vann inträde i Vipeholm. Anstalten var överbelagd och underfinansierad. Ännu 1965 rådde platsbrist. En vändning kom 1982 då en ny lag stadgade att landstingen skulle ta över vården. Många fick äntligen en chans att lämna Vipeholm. 1993 lades anstalten ner.

Det är angeläget att skapa ett museum om människovärdets svenska historia. Det bör ligga i Vipeholm, som Göran Rosenberg föreslår, eftersom det är där de svenska kränkningarna av människovärdet institutionaliserades. Det bör ske nu eftersom det är nu spökena från 1930-talet går igen, Vipeholmsanstalten är också en viktig del av Lunds historia, och Cecilia Riving har skrivit en insiktsfull essä om den i Lunds Historia, 3.

Ett människovärdesmuseum tar plats. Några yrkesprogram måste lämna Vipeholmsskolan och integreras i andra gymnasieskolor. Samtidigt får Katedralskolan tillfälle att förlägga ett historieprogram om människovärdet dit. Det behövs. Så upphör segregationen av Vipeholmsskolan.

Allt i ”säkerhetens” namn av Fredrik Wadman

 

Israeliska armén har en standardformulering som förklarar allt de gör i samband med sin ockupation av de palestinska områdena – ”säkerhet”. Men vems säkerhet månar man om och vad eller vilka ses som det stora hotet?

Enligt en tidigare deltagare i det internationella följeslagarprogrammet (EAPPI), som jag lyssnade på i Angered för några månader sedan, finns det israeliska militärorder som säger att palestinierna i de ockuperade områdena inte har någon äganderätt till regnvattnet.

Den över 60 mil långa muren som skär genom det palestinska samhället ändrar utseende beroende på lite olika saker. När den ligger jämsides med bosättarvägar har den till exempel en tilltalande gulorange tegeldesign. Den andra sidan av muren, som bara palestinierna behöver se, ser ut som något som är infekterat av giftig asbest. Eftersom Rakels grav ligger i utkanten av Betlehems stadskärna – och eftersom man vill att endast bosättare skall ha tillträde dit – har man valt att bygga muren åtta meter hög med vakttorn och taggtråd i äkta östtyskt mode.
 

 

Med tanke på att ovanligt många i Beit Sahour var aktiva i den civila olydnaden i första intifadan (1987 - 1992) är det inte många därifrån som har rätt att beträda Jerusalems kommun. Utöver att de inte kan besöka sin framtida tänkta huvudstad skapar det svårigheter med att ta sig från södra till norra änden av Västbanken och vice versa. De vägar i knutpunkten Jerusalem som leder ut till palestinskkontrollerade enklaver är rutinmässigt utsatta för checkpoints och skapar långa köer medan vägarna som leder raka vägen ut till bosättarenklaver är behagligt rymliga.

Men OK… man vill inte ha in stenkastande palestinier på den marken man stal 1967 och då är det lika bra att dra dem över samma kam som de som vägrade köpa israeliska varor under upproret på 80- 90-talet. Vad det gäller de heliga platserna är man givetvis rädd för att de tungt beväpnade kolonisatörerna – som har ständig militäreskort – skall avrättas på öppen gata av alla de palestinier som oftast bara vill bli lämnade ifred. Men på vilket sätt värnar man om allas säkerhet genom att blidka bosättarnas krav på tjusiga vyer på deras farleder medan man tycks anstränga sig för att göra muren så ful som

möjligt på den palestinska sidan? Och på vilket sätt utgör regnvatten ett hot?

2018 godkände israeliska militären ett belgiskt rehabiliteringsprojekt, som övervakades av FN:s myndighet för världskulturarvet UNESCO, som bland annat handlade om att bygga en flaggstång i den lilla byn Sebastia som ligger nära inpå Nablus. Eftersom palestinierna inte har rätt att flytta eller lägga så mycket som en sten i de helt israeliskkontrollerade Area C-områdena byggde man flaggstången på Sebastias torg i ett Area B-område (mixad kontroll). Men så fort man fått upp stången nu i augusti – och innan man ens hunnit hissa någon flagga – hade militären flaggat stången med en order om att man hade sju dagar på sig att riva hela rasket. Åter igen; ”säkerhetsanledningar!” Det skall även tilläggas att det under en lång tid har pågått en slags maktkamp gällande hissandet av palestinska flaggor.

Sedan början av andra intifadan (år 2000) har Israel byggt en djup buffertzon inne på Gazaremsan där man inte vill ha palestinier flockandes. Storleken växlar mellan 500 till 1,500 meter och Gazaborna får aldrig rätt information om vad som gäller. Det råkar vara just i de områdena där det mesta åkerbruket finns. För att hålla palestinierna borta från sin egna mark beskjuter man dem samt dödar grödorna med växtgifter regelbundet. Senast nu i oktober körde man in en massa bulldozrar som plöjde upp stora områden med bördig åkermark. ”Säkerhet!” som sagt.
 

 

Nu i november jämnade man det palestinska samhället Khirbet Humsah, som låg i Jordandalen, med marken och gjorde 74 människor bostadslösa. ”Säkerhet!” Förra året förbjöds ett fotbollslag från Gaza komma till Västbanken och delta i den palestinska kuppen, eftersom säkerhetstjänsten Shin Bet påstod att flera av spelarna hade kopplingar till terrorism. Hur ärliga de är vet vi inte, men vi får helt enkelt lita på deras goda omdöme och att de håller sig opartiska. FIFA, som borde reagera över att fotbollsutövare hindras av det som med stor sannolikhet är godtyckliga anledningar, kunde inte ha brytt sig mindre.

Och enligt organisationen Palestinian Prisoner Sociaty (PPS) har 95 procent av palestinska förvarade i israeliska fängelser genomlidit någon form av tortyr; till exempel påtvingad sömnlöshet, förhindrad blodcirkulation, sparkar, slag, verbala övergrepp och avsiktlig förnedring. Det förekommer också hot om att utsätta fångarna för sexuella övergrepp, att man skall döda deras anhöriga samt förstöra deras hem. I dagsläget inhyser israeliska fängelser cirka 5,000 kidnappade palestinier. Allt i ”säkerhetens” namn! Men för vem?