Helgeandskyrkan
8 mars kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel
2014-03-06
Skolpusslet
1. När fritt val infördes i Stockholm ledde det till
omfattande skolsegregation, enligt en avhandling av Uppsala-forskaren
Krzysztof Karbownik. Inte bara elever utan även lärare lämnade skolor
med en betygsnivå under medel. Effekten var väldigt kraftig. De
övergivna skolorna hamnade i en negativ spiral.
Emma Leijnse, SDS 3/3
2. Dagens muta
Du får 25 000:- kontant om du blir lärare i matte.
Jan Björklund, FP
3. En kvinnokämpe? Friskoleföretagen inviterar kvinnor till styrelserummen
AcadeMedia har 9300 medarbetare. ”Frågan är om inte AcadeMedia ensamt, med sina 350 enheter över hela landet, erbjuder fler karriärmöjligheter för lärare än alla Sveriges kommuner tillsammans... Det diskuteras ofta, och alltid i högt tonläge, om bristen på kvinnor i styrelserummen. För de kvinnor som hittills varit hänvisade till evigt liv i offentlig sektor, har nu friskoleföretagen både öppnat dörren och visat vägen dit.”
Rebecca Weidmo Uvell, SvD 2/3
4. ”De verkligt avgörande organisatoriska förändringarna inom den svenska skolan sedan nittiotalet – kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och det fria skolvalet har bidragit till att sänka nivån på den svenska skolan.”
Maria Dahl, gymnasielärare på Komvux i Malmö. SDS 5/3
5. Sedan 2011 ger inte längre yrkeslinjerna gymnasiebehörighet. Antalet sökande har minskat drastiskt.
Jan Björklund beklagar.
Emma Leijnse, SDS 3/3
2. Dagens muta
Du får 25 000:- kontant om du blir lärare i matte.
Jan Björklund, FP
3. En kvinnokämpe? Friskoleföretagen inviterar kvinnor till styrelserummen
AcadeMedia har 9300 medarbetare. ”Frågan är om inte AcadeMedia ensamt, med sina 350 enheter över hela landet, erbjuder fler karriärmöjligheter för lärare än alla Sveriges kommuner tillsammans... Det diskuteras ofta, och alltid i högt tonläge, om bristen på kvinnor i styrelserummen. För de kvinnor som hittills varit hänvisade till evigt liv i offentlig sektor, har nu friskoleföretagen både öppnat dörren och visat vägen dit.”
Rebecca Weidmo Uvell, SvD 2/3
4. ”De verkligt avgörande organisatoriska förändringarna inom den svenska skolan sedan nittiotalet – kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och det fria skolvalet har bidragit till att sänka nivån på den svenska skolan.”
Maria Dahl, gymnasielärare på Komvux i Malmö. SDS 5/3
5. Sedan 2011 ger inte längre yrkeslinjerna gymnasiebehörighet. Antalet sökande har minskat drastiskt.
Jan Björklund beklagar.
Monstruöst hyckleri av SH
Jag hade nästan gett upp hoppet om någon sorts nyanserad bild av
händelserna i Ukraina i den svenska offentligheten. Bildt talade om att
en Quisling hade framträtt och Expressen hetsade mot den stackars
Fredrik Reinfeldt som sagt några ord om att han förstod varför Ryssland
brydde sig. Rop om snabb svensk anslutning till Nato haglade från de
vanliga hållen och Urban Ahlin (s) sa förstås att EU hade gjort fel som
inte omedelbart erbjöd Ukraina plats i EU.
Läs t.ex The Guardian och Counterpunch
I engelsk och amerikansk press växte det dock fram en lite annan bild. Sedan 1989 hade Warszawapakten upplösts, medan Nato tvärtom har aktiverat sig. Visserligen hade man från det hållet inför Tysklands återförening lovat att inte utnyttja tillfället, men man införlivade i rask takt tre tidigare Sovjetrepubliker och sju andra tidigare sovjetallierade som medlemmar. Nu hade en neofascistisk rörelse satt sig i den ukrainska regeringen och börjat tala om judarna i Moskva och sagt att det räckte inte med EU, det skulle vara Nato också. Och det är naturligtvis den fortsatta militära och politiska inringningen av det hela gäller för Ryssland, inte skyddet av ryska minoriteter.
Det var därför en lättnad att läsa Åsa Linderborg i på Aftonbladets kultursida i onsdags (5/3) där hon kallar den svenska reaktionen för ”monstruöst hyckleri”. Den allmänna opinionen i Sverige är en konsekvens av historielösheten och ensidigheten på ledarsidor, i officiella uttalanden och i nyhetsrapporteringen i radio och TV. Men OK, det kommer väl att ändra sig nu när EU ska hosta upp pengarna till alla gamla obetalda gasräkningar. Och när IMF snart lånar ut pengar mot att industrier, skolor och sjukhus läggs ner. EU fungerade som en stormakt och tvingade Ukraina att välja mellan EU och Ryssland. Stormakt, EU har väl ingen militär styrka? Nej, lyckligtvis inte, men krig vinns numera inte med arméer utan med pengar.
Dags för en ny Tredje ståndpunkt.
Det sagda innebär naturligtvis inte några sympatier för Janukovitj som helt vidrigt lät skjuta ner bortåt hundra på torget. Och Putin är en inskränkt diktator som bara kan tala hot och maktspråk. Det handlar inte om sympatier, det handlar om att inte acceptera den bild av demokratikämpar med änglavingar som prånglats ut. För Ukraina kan man bara hoppas på en tillnyktring där de fascistiska partierna tappar stöd och landet hittar en balans i det nödvändiga samarbetet med Ryssland och resten av Europa. Och för Sverige: Linderborg säger att det i det nya kalla kriget är det dags för en ny Tredje ståndpunkt, den typ av hållning som växte fram på 1950-talet och som blev grunden för 60-talets antiimperialistiska rörelser.
Läs t.ex The Guardian och Counterpunch
I engelsk och amerikansk press växte det dock fram en lite annan bild. Sedan 1989 hade Warszawapakten upplösts, medan Nato tvärtom har aktiverat sig. Visserligen hade man från det hållet inför Tysklands återförening lovat att inte utnyttja tillfället, men man införlivade i rask takt tre tidigare Sovjetrepubliker och sju andra tidigare sovjetallierade som medlemmar. Nu hade en neofascistisk rörelse satt sig i den ukrainska regeringen och börjat tala om judarna i Moskva och sagt att det räckte inte med EU, det skulle vara Nato också. Och det är naturligtvis den fortsatta militära och politiska inringningen av det hela gäller för Ryssland, inte skyddet av ryska minoriteter.
Det var därför en lättnad att läsa Åsa Linderborg i på Aftonbladets kultursida i onsdags (5/3) där hon kallar den svenska reaktionen för ”monstruöst hyckleri”. Den allmänna opinionen i Sverige är en konsekvens av historielösheten och ensidigheten på ledarsidor, i officiella uttalanden och i nyhetsrapporteringen i radio och TV. Men OK, det kommer väl att ändra sig nu när EU ska hosta upp pengarna till alla gamla obetalda gasräkningar. Och när IMF snart lånar ut pengar mot att industrier, skolor och sjukhus läggs ner. EU fungerade som en stormakt och tvingade Ukraina att välja mellan EU och Ryssland. Stormakt, EU har väl ingen militär styrka? Nej, lyckligtvis inte, men krig vinns numera inte med arméer utan med pengar.
Dags för en ny Tredje ståndpunkt.
Det sagda innebär naturligtvis inte några sympatier för Janukovitj som helt vidrigt lät skjuta ner bortåt hundra på torget. Och Putin är en inskränkt diktator som bara kan tala hot och maktspråk. Det handlar inte om sympatier, det handlar om att inte acceptera den bild av demokratikämpar med änglavingar som prånglats ut. För Ukraina kan man bara hoppas på en tillnyktring där de fascistiska partierna tappar stöd och landet hittar en balans i det nödvändiga samarbetet med Ryssland och resten av Europa. Och för Sverige: Linderborg säger att det i det nya kalla kriget är det dags för en ny Tredje ståndpunkt, den typ av hållning som växte fram på 1950-talet och som blev grunden för 60-talets antiimperialistiska rörelser.
President Janukovitjs mystiska försvinnande
av Gunnar Stensson
Plötsligt reste han sig från bordet där han suttit hela förmiddagen och
överlagt med polischeferna om hur de skulle få ett slut på eländet.
Han stod en stund och pustade, stödd mot bordskanten, innan han röt:
Skjut dom jävlarna!
Han måste gå på dass. I förbifarten tog han sig en slurk ur konjaksflaskan med hans förgyllda bild. Sedan låste han in sig, drog ner byxorna, satte sig på den förgyllda toalettstolen, avbördade sig stönande ett stinkande lass och spolade.
Överraskad kände han sätet börja röra sig under hans nakna lår. Det utvidgades. Jag måste stiga upp, tänkte han. Men det var inte lätt, han kände sig yr och baktung.
Sätets utvidgning fortsatte. Han grep med händerna för att återvinna balansen, men sätet var halt och han plumsade ner i vattnet. En iskall virvel grep honom och med ett tjut sögs han ner i avloppsröret.
Polischeferna satt en stund tysta, men till slut reste sig en av dem och knackade försiktigt på toalettdörren. Intet svar. Inte minsta ljud. Till slut bröt de upp dörren.
Rummet var tomt. Den förgyllda toalettstolen blänkte och dess friska vatten speglade ljuset från den förgyllda lampan. Presidenten var försvunnen. Han syntes aldrig mer till.
Han måste gå på dass. I förbifarten tog han sig en slurk ur konjaksflaskan med hans förgyllda bild. Sedan låste han in sig, drog ner byxorna, satte sig på den förgyllda toalettstolen, avbördade sig stönande ett stinkande lass och spolade.
Överraskad kände han sätet börja röra sig under hans nakna lår. Det utvidgades. Jag måste stiga upp, tänkte han. Men det var inte lätt, han kände sig yr och baktung.
Sätets utvidgning fortsatte. Han grep med händerna för att återvinna balansen, men sätet var halt och han plumsade ner i vattnet. En iskall virvel grep honom och med ett tjut sögs han ner i avloppsröret.
Polischeferna satt en stund tysta, men till slut reste sig en av dem och knackade försiktigt på toalettdörren. Intet svar. Inte minsta ljud. Till slut bröt de upp dörren.
Rummet var tomt. Den förgyllda toalettstolen blänkte och dess friska vatten speglade ljuset från den förgyllda lampan. Presidenten var försvunnen. Han syntes aldrig mer till.
Imperialismens huggsexa om Ukraina av Tjatte Hedlund
SvD Näringsliv skriver:
”Börsen upp på minskad Ukraina-oro Stockholmsbörsen stiger i linje med omvärlden, sedan oron för att
Ukraina-krisen ska förvärras dämpats. Vid 12.30-tiden har OMXS-index gått upp med 0,7 procent till 442,4.”
”Börsen upp på minskad Ukraina-oro Stockholmsbörsen stiger i linje med omvärlden, sedan oron för att
Ukraina-krisen ska förvärras dämpats. Vid 12.30-tiden har OMXS-index gått upp med 0,7 procent till 442,4.”
Min kommentar är en serie Twitterbilder publicerade i Al Jazeeras Webbtidning.
Liberalismens osynliga hand av Gunnar Stensson
En hygglig karl som hette Adam Smith skrev 1776 en bok med titeln
Wealth of Nations. Den kom att lägga grunden för nationalekonomin och
liberalismen, den politiska ideologi som nu föröder världen.
Bokens kärna är en iakttagelse som Adam Smith gjorde när han kollade hur marknaden fungerade på ett litet torg. Han upptäckte, att när det fanns en viss mängd varor, till exempel grönsaker, på torget, och kunderna köpte dessa varor till det lägsta pris som de kunde finna, samtidigt som försäljarna sålde dem till det högsta pris som de fann köpare för, så reglerade marknaden sig själv.
Genom att var och en, köpare som säljare, på detta torg, strävade efter största möjliga privata vinst, så reglerade marknaden sig själv. Ingen blev lurad och alla blev nöjda. Adam gav principen namnet ”den osynliga handen.”
Sen dess har ekonomerna egentligen aldrig kommit på någon ny tanke. Däremot har de härlett en rad slutsatser från Adam Smiths Osynliga hand. Till exempel följande: Girighet är en dygd som främjar tillväxt.
Till mitten av 1800-talet styrde Den osynliga handen också slavmarknaden.
Varje försök att ingripa i ekonomin för att minska klyftorna mellan fattiga och rika är ett brott som Den osynliga handen straffar.
Den osynliga handen bestämmer lönen. Den rätta lönen är den lägsta som gör det möjligt för arbetskraften att överleva och producera tillräckligt många barn för att garantera den framtida arbetskraften. Men denna gamla löneprincip är nu modifierad. Rätt lön är den som gör det möjligt att efterfråga producenternas varor.
Den osynliga handen tvingar alla att ständigt lönarbeta även om produkten av deras arbete är värdelös eller skadlig.
Allmänningar och gemensamma tillgångar är oförenliga med Den osynliga handen. De blir förstörda eftersom de exploateras av alla enligt principen om allas girighet. De måste privatiseras så att en privat ägare ensam kan göra vinst. Privatiseringen sänker samtidigt den allmänna lönekostnaden eftersom fler människor tvingas ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
Då och då vinner något ljushuvud ryktbarhet helt enkelt genom att stjäla Adam Smiths 240-åriga upptäckt. Ett exempel på detta är Milton Friedman som uppfann ”den naturliga arbetslösheten” och inledde en nyliberal era genom att förse Ronald Reagan och Margaret Thatcher med en teoretisk grund. Han fick också ekonomipriset till Nobels minne.
Nu har den nyliberala utvecklingen gått därhän att de 87 rikaste människorna på jorden äger lika mycket som de 3 miljarderna fattigaste.
Familjen Wallenberg har gjort en familjedevis av principen om den osynliga handen: Esse non videri = vara inte synas.
Privatiseringen av vård, skola och omsorg är aktuella exempel på områden som Den osynliga handen tagit över från det allmänna i Sverige. Visserligen har det lett till en ”kreativ förstörelse” av skolan, men å andra sidan har det gjort många kolossalt rika och gett liberala kvinnor en väg in i styrelserummen (se notis under Skolpussel). Detta uppskattas av superliberalen Annie Lööf.
Krigsprofiten är hög just nu tack vare Osynliga handens styrning av kriget i Syrien och situationen i Ukraina.
All liberal politik förutsätter att Den osynliga handen styr och när Den osynliga handen styr krävs ständig tillväxt av produktion och konsumtion.
Liberala människor är inte dumma men självvalt inskränkta. De ser nämligen världen ur snävast möjliga perspektiv: egennyttans perspektiv. Det gör dem också lättlurade.
Stackars Adam Smith. Han gjorde en viktig iakttagelse beträffande torghandeln. Inte ens i sina vildaste fantasier skulle han ha kunnat föreställa sig vilka konsekvenser denna iakttagelse skulle leda till. Fjärilens fladder orsakade en orkan.
Bokens kärna är en iakttagelse som Adam Smith gjorde när han kollade hur marknaden fungerade på ett litet torg. Han upptäckte, att när det fanns en viss mängd varor, till exempel grönsaker, på torget, och kunderna köpte dessa varor till det lägsta pris som de kunde finna, samtidigt som försäljarna sålde dem till det högsta pris som de fann köpare för, så reglerade marknaden sig själv.
Genom att var och en, köpare som säljare, på detta torg, strävade efter största möjliga privata vinst, så reglerade marknaden sig själv. Ingen blev lurad och alla blev nöjda. Adam gav principen namnet ”den osynliga handen.”
Sen dess har ekonomerna egentligen aldrig kommit på någon ny tanke. Däremot har de härlett en rad slutsatser från Adam Smiths Osynliga hand. Till exempel följande: Girighet är en dygd som främjar tillväxt.
Till mitten av 1800-talet styrde Den osynliga handen också slavmarknaden.
Varje försök att ingripa i ekonomin för att minska klyftorna mellan fattiga och rika är ett brott som Den osynliga handen straffar.
Den osynliga handen bestämmer lönen. Den rätta lönen är den lägsta som gör det möjligt för arbetskraften att överleva och producera tillräckligt många barn för att garantera den framtida arbetskraften. Men denna gamla löneprincip är nu modifierad. Rätt lön är den som gör det möjligt att efterfråga producenternas varor.
Den osynliga handen tvingar alla att ständigt lönarbeta även om produkten av deras arbete är värdelös eller skadlig.
Allmänningar och gemensamma tillgångar är oförenliga med Den osynliga handen. De blir förstörda eftersom de exploateras av alla enligt principen om allas girighet. De måste privatiseras så att en privat ägare ensam kan göra vinst. Privatiseringen sänker samtidigt den allmänna lönekostnaden eftersom fler människor tvingas ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
Då och då vinner något ljushuvud ryktbarhet helt enkelt genom att stjäla Adam Smiths 240-åriga upptäckt. Ett exempel på detta är Milton Friedman som uppfann ”den naturliga arbetslösheten” och inledde en nyliberal era genom att förse Ronald Reagan och Margaret Thatcher med en teoretisk grund. Han fick också ekonomipriset till Nobels minne.
Nu har den nyliberala utvecklingen gått därhän att de 87 rikaste människorna på jorden äger lika mycket som de 3 miljarderna fattigaste.
Familjen Wallenberg har gjort en familjedevis av principen om den osynliga handen: Esse non videri = vara inte synas.
Privatiseringen av vård, skola och omsorg är aktuella exempel på områden som Den osynliga handen tagit över från det allmänna i Sverige. Visserligen har det lett till en ”kreativ förstörelse” av skolan, men å andra sidan har det gjort många kolossalt rika och gett liberala kvinnor en väg in i styrelserummen (se notis under Skolpussel). Detta uppskattas av superliberalen Annie Lööf.
Krigsprofiten är hög just nu tack vare Osynliga handens styrning av kriget i Syrien och situationen i Ukraina.
All liberal politik förutsätter att Den osynliga handen styr och när Den osynliga handen styr krävs ständig tillväxt av produktion och konsumtion.
Liberala människor är inte dumma men självvalt inskränkta. De ser nämligen världen ur snävast möjliga perspektiv: egennyttans perspektiv. Det gör dem också lättlurade.
Stackars Adam Smith. Han gjorde en viktig iakttagelse beträffande torghandeln. Inte ens i sina vildaste fantasier skulle han ha kunnat föreställa sig vilka konsekvenser denna iakttagelse skulle leda till. Fjärilens fladder orsakade en orkan.
En ego- och titelsjuk Gökboshrink? av Jörgen L
Det finns en märklig figur som kallar
sig ledare för Filosoficirkeln (FC). Har Kursverksamheten auktoriserat
detta småfascistoida språkbruk? Hur styrs förresten FC numera. Via en
styrelse som åren efter Arno Werners bortgång? Jaha, vem sitter där och
sammanträden, dagordningar mm samt hur lämnas förslag till FC? Via
ledarens alltså d:r Jönssons tjänstemail? Återkom till FC efter några
års frånvaro sen jag skrivit en insändare, skickligt och civiliserat
besvarat av en av FC:s veteraner. Internt levererade d:r Jönsson en
annan sorts svar i interimstyrelsen, grovt och kränkande med
tystnadspliktsöverträdelser. Att uttrycka saknad efter FC under Arno
var illojalt och även ute på stan fick man motta högljudda utfall från
d:r Jönsson. Men terminsämnena visade sig alltför frestande, kring
dystopier och annat och med intressanta föredragshållare överkom jag
obehaget inför självtillsatte ledarfiguren på podiet. Denne befanns
mestadels sitta själv, med ljusstakar och tulpanvasen och en kringfråga
bland trägna FC-besökare gav uppgifter om att veteranerna lämnat efter
motsättningar - 10 små negerpojkar, ungefär. Två nya styrelseledamöter
spårades dock men som gammal vänsterit var det inte utan man
associerade till Otto Ville Kuusinen, kolla Sovjethistorien.
Livliga och kontaktskapande eftersitsarna på Rauhackl och andra ställen var borta och istället fick jag veta dinerar ett VIP-sällskap man undrar hur ges tillträde till. Genom att uppvakta d:r Jönsson - eller månne doc. Oredsson som man dock på goda grunder kan anta är en tung faktor bak senaste terminernas rätt suveräna nytändning av FC. Sverker Oredsson, en omistlig tillgång inom flera delar av återstående Lundaoffentligheten och en liberal som kan stava till långt mer än låga skatter och nedskärningar alltså en raritet i dagens starkt ideologi- och värdeutarmade borgerlighet, har en lite svårbegriplig roll jämsides "Ledaren". Förväntar mig svar från KV samt ett antal ändringar av grumliga oligarkstyret inom FC och en viss person kan nog nöja sig med att åhöra framöver. Vi är ett par män och kvinnor intresserade att fylla tomrummet - även om jag blev ensam underteckna denna insändare, av nån anledning. Blir nog aldrig nån briljant överlevare i maktens närhet, som Kuusinen! Förresten, lägg ut manus på hemsidan bara vartannat ord hörs ju via mp3-filerna. Och gärna en modererad tyckspalt!
Livliga och kontaktskapande eftersitsarna på Rauhackl och andra ställen var borta och istället fick jag veta dinerar ett VIP-sällskap man undrar hur ges tillträde till. Genom att uppvakta d:r Jönsson - eller månne doc. Oredsson som man dock på goda grunder kan anta är en tung faktor bak senaste terminernas rätt suveräna nytändning av FC. Sverker Oredsson, en omistlig tillgång inom flera delar av återstående Lundaoffentligheten och en liberal som kan stava till långt mer än låga skatter och nedskärningar alltså en raritet i dagens starkt ideologi- och värdeutarmade borgerlighet, har en lite svårbegriplig roll jämsides "Ledaren". Förväntar mig svar från KV samt ett antal ändringar av grumliga oligarkstyret inom FC och en viss person kan nog nöja sig med att åhöra framöver. Vi är ett par män och kvinnor intresserade att fylla tomrummet - även om jag blev ensam underteckna denna insändare, av nån anledning. Blir nog aldrig nån briljant överlevare i maktens närhet, som Kuusinen! Förresten, lägg ut manus på hemsidan bara vartannat ord hörs ju via mp3-filerna. Och gärna en modererad tyckspalt!
Gaia morte - antiekologisk phånism uti Destropia av /j
I flera år kunde vi på Stadsbiblioteket hitta broschyrer och program
från exvis LNF och motsvarigheten för hela Skåne som länstyrelsen ger
ut med vandringar, exkursioner, kulturaktiviteter kopplade till
landsbygdens och odlingslandskapets byggnadsarv samt föredrag mm. Men
så kom en ny småmärklig ombyggnad av SB:s inre med resultat än fler
tomma ytor och så dessa slottschangtila centralperspektiv för
övervakning, a la Foucault eller vad. Då försvann ovantyp material
samman med Skryllebladet och annat användbart. Snart är väl bara
dataterminaler kvar i ett trendig, svartmålad tomyta. Ni kan månne
tänka er placera icke önskvärt infmaterial i foajén, åtminstone samman
med A4-lapparna så lågt satta att liggande ställning krävs för ta del.
Vad blev det av SNF mfl:as vårprogram, förresten? Knappt anlänt åkte
det väl ut. Hälsomaterialet finns dock kvar, vems var den
prioriteringen och är inte bästa och billigaste hälsoinvesteringen
delta i ovantyp aktiviteter, för både kropp och sinne?
Inte alla önskar vara uppkopplade mot Storebror i nätvarianten 24 timmar om dygnet, med mobilvibrator under kudden eller satt vid underbenet med en chic fästrem. Men att döma av bibliotekschefens direkt oförskämda svar till Sven Karlsson i mobilfrågan har vi fått en bokboss i tiden, med nog egna beroendeproblem. Äskas härmed remiss till oss besökare när förordnandet går ut!
Och blir nåt "resultat" av nya tonårsdelen med sina liggfåtöljer bör ju chefen äras med ett flickförnamn - eller Holger efter viss nämndordförande, då en pöjk ... Här fanns förr en lugn och avskild tidskriftsavdelning. Kan vi slippa denna trend- och omgörningshysteriska anda från SB:s chefsvåning? Och se till att äntligen blir ett springvatten i fd vinterträdgården nåt väl var tanken vid första stora ombyggnaden, när utförslöpan började. Beträffande toadörrarna så ta steget fullt ut och välj bajsbrunt!
Inte alla önskar vara uppkopplade mot Storebror i nätvarianten 24 timmar om dygnet, med mobilvibrator under kudden eller satt vid underbenet med en chic fästrem. Men att döma av bibliotekschefens direkt oförskämda svar till Sven Karlsson i mobilfrågan har vi fått en bokboss i tiden, med nog egna beroendeproblem. Äskas härmed remiss till oss besökare när förordnandet går ut!
Och blir nåt "resultat" av nya tonårsdelen med sina liggfåtöljer bör ju chefen äras med ett flickförnamn - eller Holger efter viss nämndordförande, då en pöjk ... Här fanns förr en lugn och avskild tidskriftsavdelning. Kan vi slippa denna trend- och omgörningshysteriska anda från SB:s chefsvåning? Och se till att äntligen blir ett springvatten i fd vinterträdgården nåt väl var tanken vid första stora ombyggnaden, när utförslöpan började. Beträffande toadörrarna så ta steget fullt ut och välj bajsbrunt!
Noter om Ukraina och ett ukrainskt liv
av Gunnar Stensson
Ukraina uppstod som självständig stat
strax efter första världskriget. Efter ett par års oro delades landet
1921 mellan Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Sovjetunionen. 1922
blev den sovjetiska delen sovjetrepublik. Landet förryskades och
centraliserades.
Stalin tvångskollektiviserade jordbruket 1932-1933, vilket ledde till massvält och miljontals dödsoffer, samtidigt som delar av befolkningen deporterades.
Vid andra världskrigets utbrott 1939, efter att Ribbentrop-Molotov-pakten hade undertecknats, inkorporerade Sovjetunionen det polska Ukraina med sovjetrepubliken. Men det varade inte länge.
När tyskarna erövrade Ukraina 1941 hälsades de som befriare. Antisemitismen var utbredd och den ukrainska ockupationsmyndigheten ansvarade för judeutrotningen i landet. Ett massmord på mer än 50 000 judar ägde rum i Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev.
Efter andra världskriget ingick hela det historiska Ukraina i sovjetrepubliken. Det fanns redan då en motsättning mellan det västeuropeiskt influerade västra Ukraina och den mer förryskade och industrialiserade östra delen. 1954 anslöts Krim.
I samband med Sovjetunionens sönderfall 1989 bildades folkfronten Ruch och 1991 utropades den fria staten Ukraina. Efter den orangea revolutionens sammanbrott valdes Janukovitj till president, men han för någon vecka sedan flydde han i en helikopter från Kiev. När representanter kom in i hans palats fann de att till och med toalettstolen var förgylld.
Parlamentet valde ny regering. I den ingår representanter för Svoboda och andra högerextrema och främlingsfientliga partier. Putin kallar övertagandet en kupp och Ryssland ha övertagit makten på Krim.
Konflikten gäller i första hand huruvida Ukraina ska anslutas till EU i någon form eller om landet ska knytas närmare Ryssland.
Antag att jag vore en gubbe född 1932, i Kiev. Då skulle min barndom ha överskuggats av att mina äldre syskon svalt ihjäl i massvälten 1932-33 och att min far deporterades 1934, så att jag tvingades leva i misär, ensam med min mor.
Åtta år gammal stod jag bland dem som hälsade den segerrika tyska armén som befriare.
När jag var tio såg jag våra judiska grannar fördrivas från sina hem, men jag slapp bevittna massmordet i Babij Jar.
Tolvårig upplevde jag Röda arméns återkomst och krigsslutet. Så småningom normaliserades mitt liv. Jag gifte mig 1959 och blev pappa till tre barn. Vi hade det ganska knapert.
Stalin tvångskollektiviserade jordbruket 1932-1933, vilket ledde till massvält och miljontals dödsoffer, samtidigt som delar av befolkningen deporterades.
Vid andra världskrigets utbrott 1939, efter att Ribbentrop-Molotov-pakten hade undertecknats, inkorporerade Sovjetunionen det polska Ukraina med sovjetrepubliken. Men det varade inte länge.
När tyskarna erövrade Ukraina 1941 hälsades de som befriare. Antisemitismen var utbredd och den ukrainska ockupationsmyndigheten ansvarade för judeutrotningen i landet. Ett massmord på mer än 50 000 judar ägde rum i Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev.
Efter andra världskriget ingick hela det historiska Ukraina i sovjetrepubliken. Det fanns redan då en motsättning mellan det västeuropeiskt influerade västra Ukraina och den mer förryskade och industrialiserade östra delen. 1954 anslöts Krim.
I samband med Sovjetunionens sönderfall 1989 bildades folkfronten Ruch och 1991 utropades den fria staten Ukraina. Efter den orangea revolutionens sammanbrott valdes Janukovitj till president, men han för någon vecka sedan flydde han i en helikopter från Kiev. När representanter kom in i hans palats fann de att till och med toalettstolen var förgylld.
Parlamentet valde ny regering. I den ingår representanter för Svoboda och andra högerextrema och främlingsfientliga partier. Putin kallar övertagandet en kupp och Ryssland ha övertagit makten på Krim.
Konflikten gäller i första hand huruvida Ukraina ska anslutas till EU i någon form eller om landet ska knytas närmare Ryssland.
Antag att jag vore en gubbe född 1932, i Kiev. Då skulle min barndom ha överskuggats av att mina äldre syskon svalt ihjäl i massvälten 1932-33 och att min far deporterades 1934, så att jag tvingades leva i misär, ensam med min mor.
Åtta år gammal stod jag bland dem som hälsade den segerrika tyska armén som befriare.
När jag var tio såg jag våra judiska grannar fördrivas från sina hem, men jag slapp bevittna massmordet i Babij Jar.
Tolvårig upplevde jag Röda arméns återkomst och krigsslutet. Så småningom normaliserades mitt liv. Jag gifte mig 1959 och blev pappa till tre barn. Vi hade det ganska knapert.
Min äldste son, född 1961, var nationalist, liksom jag och min familj. Han eftersträvade redan på 1980-talet ukrainsk självständighet och en närmare anknytning till väst. Men liksom jag bekämpade han de antisemitiska nazistiska rörelserna som levde kvar sedan den tyska ockupationen.
1989, när han fyllde 18, gick han med i folkfronten Ruch och två år senare firade han Ukrainas självständighet. Han gifte sig ung, och 22 år gammal fick han i sin tur en son. Vi klarade oss bra, allihop.
2012 fyllde hans son, min sonson, 28, och då gifte han sig med en ryska från Krim, en trevlig tjej som födde honom en dotter.
Han tog aktiv del i demonstrationerna på Majdan-torget från november 2013 till mars 2014. De pågår ju för resten fortfarande. Jag var mycket orolig vid de tillfällen då det kom till öppna strider och polisen sköt på demonstranterna.
Hans intensiva deltagande i självständighetskampen ledde till en kris i förhållandet mellan honom och hans fru, eftersom hennes föräldrar är ryska patrioter som ser Krim som en ursprunglig del av Ryssland.
Hennes pappa, som är gymnasielärare i Odessa, ropade en gång i julas med darrande röst: ”Det var ju här, på Krim, som Tjechovs ”Damen med hunden” promenerade, och det var på redden utanför Sevastopol som Pansarkryssaren Potemkin inledde revolutionen 1905. Krim är en del av rysk historia och rysk kultur i ännu högre grad än Ukraina... Nästan alla som bor här är ryssar”.
Jag förstår honom och tycker om honom, men som 81-årig gubbe har jag mycket små möjligheter att påverka vare sig den storpolitiska konflikten eller den äktenskapliga.
På en punkt är min son, min sonson, hans fru och hans svärfar och helt ense med mig: Janukovitj är en skurk och det är han som bär ansvaret för den olyckliga situation vi har hamnat i.
Min ettåriga sonsondotter är mycket söt och påminner mig om min mor som avled 1964, samma år som Chrustjov avsattes, strax efter det att jag fyllt 30. Och egentligen är jag full av förtröstan. Jag har upplevt mycket värre saker än det här.
Skjutgalna israeler dödar palestinier av Gunnar Olofsson
Israelisk militär har visat en
hjärtlös likgiltighet för liv genom att döda dussintals palestinier,
inklusive barn, på det ockuperade Västbanken de senaste tre åren –
övergrepp som har fått fortgå i stort sett ostraffade.
Amnesty International har dokumenterat dödandet av 22 palestinska civila på Västbanken det senaste året, åtminstone 14 av dem i anslutning till olika protester. De flesta dödade är unga vuxna, fyra är barn. Enligt FN har fler palestinier dödats det senaste året än under de två senaste åren tillsammans. Totalt har på tre år 45 palestinier dödats och 261, varav 67 barn, skadats allvarligt av skarp ammunition. Bland de drabbade finns fredliga demonstranter, civila förbipasserande, människorättsaktivister och journalister.
Ett förvånansvärt stort antal palestinier – totalt uppåt 8.500, varav 1.500 barn! – har också skadats på annat sätt, av gummikulor och urskillningslös användning av tårgas. I några fall har offren avlidit av skadorna. Påfallande många palestinier har skjutits i ryggen när de försökt fly, och alltså knappast utgjort något direkt hot mot de israeliska soldaterna, eller någon annan.
En stor del av händelserna har ägt rum i samband med olika protester mot ockupationen. Protesterna har gällt Israels fortsatta och oavbrutna utbyggnad av olagliga bosättningar på ockuperad mark, den 80 mil långa mur/barriär som byggs på ockuperat område, fördrivning av människor och förstörelse av deras hem, de hundratals militärposteringarna som hindrar fri rörlighet, de speciella vägar som bara får användas av militärer och bosättare. Protester har också hållits mot Israels upprepade angrepp mot Gaza, mot att Israel arresterar och fängslar tusentals palestinier, mot dödandet och skadandet av människor i samband med olika militära raider. Och allt fler protesterande möts nu av dödligt våld.
Samir Awad
Ett exempel är Samir Awad, en 16-åring från Bodrus
utanför Ramallah, som sköts till döds när han demonstrerade nära sin
skola mot den mur som israelerna byggt rakt igenom hans by. Kulor
träffade honom i bakhuvud, ben och skuldra när han flydde undan de
israeliska soldater som överfallit den lilla gruppen ungdomar. "De sköt
honom först i benet, ändå lyckades han springa iväg" berättar hans
vän, Malik Murar (16), som såg händelsen. "Hur långt kan ett skadat
barn springa? De kunde lätt ha arresterat honom. Istället sköt de honom
i ryggen med skarp ammunition".
Amnesty International konstaterar att Israel hittills inte visat någon som helst vilja att utreda förhållandena. "Det nuvarande israeliska systemet har visat sig bedrövligt inadekvat. Det är varken oberoende eller opartiskt och saknar helt genomlysning. Myndigheterna måste genomföra snabba, grundliga och oberoende undersökningar i alla misstänkta fall av godtyckligt och grovt våld, speciellt när det resulterat i död eller allvarlig skada" säger Philip Luther. Något som dock knappast är möjligt. Våldet är sanktionerat på högsta politiska nivå, och den nuvarande israeliske försvarsministern, Moshe Yaalon, har bland annat öppet deklarerat att den israeliska arméns uppgift är att "bränna in i palestiniernas medvetande deras nederlag".
"Utan tryck från det internationella samfundet är det inte troligt att situationen förändras snart på något sätt" menar Philip Luther. Amnesty uppmanar omvärlden att sluta förse Israel med de vapen som används i dödandet. Samma krav reser BDS-rörelsen -
Bojkott, Desinvestering, Sanktioner – som, tillsammans med över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället, med icke-våld vill förmå Israel att upphöra med förtrycket av palestinierna, att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och tillåta flyktingarna att återvända. Under mars månad genomförs kampanjer i många olika länder, bland annat i Sverige.
Det handlar om att vi, för att stödja palestinierna, inte köper israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och inte accepterar att Israel får vara med i EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare inte möter israeliska. Vi turistar inte i Israel. Och kräver att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Vi kräver att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern.
Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta stödja ockupationen . Våra banker, inte minst Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste portas från våra hem - och fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset (!).
Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och suspendera det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2). "Om de israeliska myndigheterna önskar bevisa inför världen att man bekänner sig till demokratiska principer och internationell standard vad gäller mänskliga rättigheter måste olagligt dödande och onödigt användande av våld stoppas nu" menar Amnesty International. Det är lätt att instämma. Vill Israel vara med i gemenskapen, måste förtrycket – likt det en gång i apartheidtidens Sydafrika - först avvecklas. Våra politiker måste bli mycket tydligare än hittills på den punkten.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna
Amnesty International konstaterar att Israel hittills inte visat någon som helst vilja att utreda förhållandena. "Det nuvarande israeliska systemet har visat sig bedrövligt inadekvat. Det är varken oberoende eller opartiskt och saknar helt genomlysning. Myndigheterna måste genomföra snabba, grundliga och oberoende undersökningar i alla misstänkta fall av godtyckligt och grovt våld, speciellt när det resulterat i död eller allvarlig skada" säger Philip Luther. Något som dock knappast är möjligt. Våldet är sanktionerat på högsta politiska nivå, och den nuvarande israeliske försvarsministern, Moshe Yaalon, har bland annat öppet deklarerat att den israeliska arméns uppgift är att "bränna in i palestiniernas medvetande deras nederlag".
"Utan tryck från det internationella samfundet är det inte troligt att situationen förändras snart på något sätt" menar Philip Luther. Amnesty uppmanar omvärlden att sluta förse Israel med de vapen som används i dödandet. Samma krav reser BDS-rörelsen -
Bojkott, Desinvestering, Sanktioner – som, tillsammans med över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället, med icke-våld vill förmå Israel att upphöra med förtrycket av palestinierna, att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och tillåta flyktingarna att återvända. Under mars månad genomförs kampanjer i många olika länder, bland annat i Sverige.
Det handlar om att vi, för att stödja palestinierna, inte köper israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och inte accepterar att Israel får vara med i EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare inte möter israeliska. Vi turistar inte i Israel. Och kräver att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Vi kräver att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern.
Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta stödja ockupationen . Våra banker, inte minst Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste portas från våra hem - och fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset (!).
Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och suspendera det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2). "Om de israeliska myndigheterna önskar bevisa inför världen att man bekänner sig till demokratiska principer och internationell standard vad gäller mänskliga rättigheter måste olagligt dödande och onödigt användande av våld stoppas nu" menar Amnesty International. Det är lätt att instämma. Vill Israel vara med i gemenskapen, måste förtrycket – likt det en gång i apartheidtidens Sydafrika - först avvecklas. Våra politiker måste bli mycket tydligare än hittills på den punkten.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna
2014-02-27
Afghanistansolidaritet Skåne
Lunds Afghanistankommitté arrangerar den 3/3 kl. 18.30 ett möte med
Dimitrije Todorovic, ny chef för SAK:s verksamhet i Afghanistan, på
Kiliansgatan 9, Lund: ABF MittSkåne, i Oscar Olsson-rummet.
Todorovic har tidigare haft samma position på den brittiska organisationen OXFAM och kan Afghanistan. Viktigt tillfälle att ställa frågor, att lyssna och lära.
Todorovic har tidigare haft samma position på den brittiska organisationen OXFAM och kan Afghanistan. Viktigt tillfälle att ställa frågor, att lyssna och lära.
Pusselbitar
1. Behöver Schweiz Jas Gripen?
2. Sverige är världens åttonde största exportör av vapen.
3. Sverige säljer vapen till diktaturer. Exporten till Saudiarabien var 2013 nummer fyra i storleksordning och gick till ett land som klassas som en av världens brutalaste diktaturer. Ett land som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Ett rike som förbjuder kritik av islam och kungafamiljen. En nation med ett stenhårt kvinnoförtryck. En stat som dömer folk till piskning, stympning och offentliga avrättningar i enlighet med sharia.
Även Egypten, Bahrain, Kuwait och Oman fick i fjol vapenleveranser.
Olle Lönnaeus, SDS 26/2
4. 130 000 har dödats i kriget i Syrien.
5. Vänsterpartiet och miljöpartiet säger nej till svensk vapenexport. Regeringen har gått med på att utreda om export till diktaturer som Saudiarabien bör stoppas.
Olle Lönnaeus, SDS
2. Sverige är världens åttonde största exportör av vapen.
3. Sverige säljer vapen till diktaturer. Exporten till Saudiarabien var 2013 nummer fyra i storleksordning och gick till ett land som klassas som en av världens brutalaste diktaturer. Ett land som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Ett rike som förbjuder kritik av islam och kungafamiljen. En nation med ett stenhårt kvinnoförtryck. En stat som dömer folk till piskning, stympning och offentliga avrättningar i enlighet med sharia.
Även Egypten, Bahrain, Kuwait och Oman fick i fjol vapenleveranser.
Olle Lönnaeus, SDS 26/2
4. 130 000 har dödats i kriget i Syrien.
5. Vänsterpartiet och miljöpartiet säger nej till svensk vapenexport. Regeringen har gått med på att utreda om export till diktaturer som Saudiarabien bör stoppas.
Olle Lönnaeus, SDS
Vår vid dammarna av Gunnar Stensson
Innan nattfrosten hunnit smälta plockar jag vårens första
grönsvarta nässlor med stelfrusna fingrar. Ett svanpar simmar fram, i
hopp om mat. Klargröna, krusiga hundkextelningar och frodiga
kardborrsblad tävlar om det sneda solljuset. Hasselbuskens svängande
hängen lyser gula.
Hemkommen lägger jag nässlorna i en gryta kokande vatten. När fingrarna tinar började de brännas och klia. Kliar gör också ögonen av hasselpollen.
Hemkommen lägger jag nässlorna i en gryta kokande vatten. När fingrarna tinar började de brännas och klia. Kliar gör också ögonen av hasselpollen.
I upprorstider av SH
”Det är rätt att göra uppror” hette det bland
vänsteristerna som tågade runt i Stockholm i slutet av 1960-talet. Det
var en uppfordrande slogan som fastnade i minnet. Är det då rätt att
göra uppror, oberoende av vad man gör uppror mot? Nej, naturligtvis
inte och världshändelserna under senare år tvingar en att reflektera
över vad man gör uppror mot och vad man får i stället.
En stark nationalism
Man kan börja med att se på de pågående händelserna i Ukraina, det må mu kallas en revolution eller en statskupp.

Ukraina
Ukraina är en stat med starka nationella traditioner, ett
eget språk och en ovilja att låta sig styras från Moskva. T.ex. var
hatet mot Sovjetstaten så starkt att man satte upp en egen armé,
Vlasovarmén med hundratusentals man, som gick med i Hitlers koalition
och stred mot Sovjet för att sedan kohandla med amerikanerna. Men de
senaste årens oro tog sin början 2004 när en stark oppositionsgrupp
ifrågasatte ett valresultat där den ryssvänlige Viktor Janukovytj
vann över den västvänlige Viktor Jusjtjenko. Valfusk, ja kanske, men
inte belagt, man hänvisade till vallokalenkäter. I en oerhört skicklig
och välfinansierad kampanj (”den orangea revolutionen” med utdelning av
tält och kommunikationsutrustning till demonstranterna från de stora
amerikanska propagandafonderna) satte man vinnarna under sådan press
att valet kunde göras om och Västsidan vann. Här demonstrerades att man
från gatan kunde nå politiska resultat utanför parlamentet och att
detta applåderades i hela västvärlden.
En stark nationalism
Man kan börja med att se på de pågående händelserna i Ukraina, det må mu kallas en revolution eller en statskupp.
Ukraina
En gång till
Vad som hänt nu är en upprepning. Kravallpolis gick hårt fram, med dödsoffer på båda sidorna. Men det blev en överenskommelse med oppositionspartierna om en koalitionsregering och slut på ockupationer och blodsutgjutelse. Men det kunde inte torget under ledning av mer hårdföra ledare acceptera. Man tog makten i parlamentet och struntade i överenskommelsen och sådant är läget nu. Gillandet är fullständigt från dem som annars är så noga med formaliteterna.
Det är säkert kört för Janukovytj och något annat är han inte värd efter att ha beordrat/låtit det ske att bortåt hundratalet demonstranter dödats av prickskyttar från hustaken. Men redan innan detta var västvärldens dom klar: det var Kievdemonstranternas önskningar som skulle följas. Det vore frestande att ta upp några andra uppror där västvärldens bild och åtgärder analyseras, säg Libyen, Thailand, Syrien, Iran. Journalisterna sitter på sina hotell och kan egentligen bara prata med studenter och folk från städernas utbildade elit. Ta Egypten. Där har militären i samarbete med städernas västorienterade medelklass förbjudit det parti/gruppering som har organiserat Egyptens fattiga landsbygdbefolkning och kastat dess ledare i fängelse. I trettio(?) år har det Muslimska brödraskapet stått för det folkliga motstånd som finns mot militärerna och utsatts för våld och förföljelse. Nu, efter den s.k. revolutionen, är man där igen och västjournalisterna beklagar detta lite lamt, det är ju bara religiösa fundamentalister det gäller. Man skulle önska att korrespondenterna och utrikeskommentatorerna kunde se att det är klasskamp som utspelar sig.
EU som stormakt
Till slut: Med händelserna i Ukraina har EU nu etablerat sig som en utrikespolitisk aktör på jämbredd med stormakter. Man är på väg att vinna kampen om Ukraina. Förloraren är Ryssland och dess inringning är nog snart fullbordad. Vitryssland återstår, men efter några resor av Carl Bildt och lite påtryckningar från Polen och Tyskland ska det väl snart vara fixat. Det behövs inga arméer numera.
Vad som hänt nu är en upprepning. Kravallpolis gick hårt fram, med dödsoffer på båda sidorna. Men det blev en överenskommelse med oppositionspartierna om en koalitionsregering och slut på ockupationer och blodsutgjutelse. Men det kunde inte torget under ledning av mer hårdföra ledare acceptera. Man tog makten i parlamentet och struntade i överenskommelsen och sådant är läget nu. Gillandet är fullständigt från dem som annars är så noga med formaliteterna.
Det är säkert kört för Janukovytj och något annat är han inte värd efter att ha beordrat/låtit det ske att bortåt hundratalet demonstranter dödats av prickskyttar från hustaken. Men redan innan detta var västvärldens dom klar: det var Kievdemonstranternas önskningar som skulle följas. Det vore frestande att ta upp några andra uppror där västvärldens bild och åtgärder analyseras, säg Libyen, Thailand, Syrien, Iran. Journalisterna sitter på sina hotell och kan egentligen bara prata med studenter och folk från städernas utbildade elit. Ta Egypten. Där har militären i samarbete med städernas västorienterade medelklass förbjudit det parti/gruppering som har organiserat Egyptens fattiga landsbygdbefolkning och kastat dess ledare i fängelse. I trettio(?) år har det Muslimska brödraskapet stått för det folkliga motstånd som finns mot militärerna och utsatts för våld och förföljelse. Nu, efter den s.k. revolutionen, är man där igen och västjournalisterna beklagar detta lite lamt, det är ju bara religiösa fundamentalister det gäller. Man skulle önska att korrespondenterna och utrikeskommentatorerna kunde se att det är klasskamp som utspelar sig.
EU som stormakt
Till slut: Med händelserna i Ukraina har EU nu etablerat sig som en utrikespolitisk aktör på jämbredd med stormakter. Man är på väg att vinna kampen om Ukraina. Förloraren är Ryssland och dess inringning är nog snart fullbordad. Vitryssland återstår, men efter några resor av Carl Bildt och lite påtryckningar från Polen och Tyskland ska det väl snart vara fixat. Det behövs inga arméer numera.
Upp flyga orden, tanken stilla står: Sjutton år i Jan Björklunds föreställningsvärld av Gunnar Stensson
DN Debatt 29/5 1997: ”De skildringar som kommer från
klassrummen är skrämmande: Elever som systematiskt stör, bråkar och
hindrar kamraterna att ta del av undervisningen. Elever som medvetet
provocerar genom att konsekvent komma för sent, sitta med fötterna på
bordet och vara oförskämda mot sina lärare.”
Sjutton år senare:
TT 26/2 2014: ”Lärare kommer aldrig ensamma att åstadkomma förändring. Om en lärare tar tag i en ordningssituation är det alldeles för ofta, upplever jag, som föräldrarna tar elevens parti.”
Därför får Metta Fjelkner, tidigare ordförande i Lärarnas Riksförbund, nu regeringens uppdrag att utreda skolans ordningsproblem, som bara förvärrats medan Jan Björklund i minst sjutton år upprepat sitt mantra: Ordning och reda, ordning och reda, ordning och reda!
Sjutton år senare:
TT 26/2 2014: ”Lärare kommer aldrig ensamma att åstadkomma förändring. Om en lärare tar tag i en ordningssituation är det alldeles för ofta, upplever jag, som föräldrarna tar elevens parti.”
Därför får Metta Fjelkner, tidigare ordförande i Lärarnas Riksförbund, nu regeringens uppdrag att utreda skolans ordningsproblem, som bara förvärrats medan Jan Björklund i minst sjutton år upprepat sitt mantra: Ordning och reda, ordning och reda, ordning och reda!
Framgafflat - om cykel och trafik: Den (nästan) ocyklingsbara staden av Ulf Nymark
Tekniska nämndens borgerliga majoritet har som
bekant sagt nej till en snabbcykelväg genom Lund – från
Allhelgonakyrkan och söderut genom stan och vidare till Malmö. Deras nej
innebär så vitt jag förstår att det bedrövliga skick som Lunds stads
gator befinner sig i ska bestå inom överskådlig framtid.
Jag cyklade igår från sträckan från Bredgatans början i norr och
söderut. Från startpunkten och till Stora Södergatans korsning med
Drottensgatan räknade jag in 68 farthinder för cyklar i form av gupp
eller upphöjningar. Med farthinder menar jag ojämnheter som gör det
direkt obehagligt eller t.o.m farligt att passera i måttlig marschfart,
dvs 18-20 km/tim. Där ojämnheterna inte direkt är att betrakta som
farthinder för det nästan hela sträckningen otrevligt att köra på grund
av ojämnheter. Jag testade också sträckningen förbi Stortorget i norrgående körbana. Från torgets södra del till dess norra som kan vara vid pass 60 meter räknade jag in inte mindre än 18 farthinder.
Hela stadskärnan är fylld av cykelfarthinder . Vissa gatuavsnitt, som t ex stora delar av Magle Lilla Kyrkogata, som är en del av den lila cykelstråket, är rena hinderbanan. Och där det inte är farthinder är ändå korrugeringen så påtaglig att det känns otrivsamt och obekvämt att cykla. Till detta kommer förstås den alltmer ohämmade biltrafiken i stadskärnan. Det s k låset vid Stortorget är ett stort skämt och Lilla Fiskaregatan myllrar av bilar. Polisen och kommunen struntar helt i den olagliga biltrafiken. Lunds stadskärna är inte ur någon aspekt cykelvänlig, den är direkt cykelfientlig och nästintill ocyklingsbar. Att så många lundabor ändå cyklar är alltså inte beroende på bra cykelinfrastruktur, det är trots den kassa infrastrukturen.
Nishiki vädrar morgonluft
”Luften är fylld av förväntan i Göteborg. I veckan slog man upp portarna för en samlad presskår och pratade om säkerhet, nya Nishikicyklar och framtiden. Konceptcykeln B 809 Hybrid hade skeppats från cykelmässan i Amsterdam för ett par veckor sedan och stod nu upplyst i en stor disajnstudio på Hisingen. Cykeltidningsjournalister från hela Europa studerade cykeln in i minsta detalj. Den stilrena skandinaviska disajnen höjdes till skyarna.”
Så skrev förstås inte Sydsvenskan på sina trafiksidor häromveckan. Så skrivs det inte om cyklar. Men byt ut Nishiki mot Volvo och bil mot cykel i texten ovan (och anglifiera stavningen av ”disajn”) så får ni vad som skrevs i tidningen.
Men tänk om vi någon gång i en i framtid skulle kunna läsa texter som den ovanstående om cyklar – då kan man verkligen prata om att mänskligheten gjort ett par pedalvarv på utvecklingens väg.
Fredrik Reinfeldt inbjuder S att bilda front med M mot V
av Gunnar Stensson
Fredrik Reinfeldt besökte gymnasisterna i Borgarskolan i Malmö i
onsdags. Han pratade farbroderligt om högre krav och ordning och reda.
De vanliga flosklerna, alltså.
Men det var inte det viktiga. Det viktiga var budskapet till Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt ser inte dem som Moderaternas huvudmotståndare i skolfrågan. Deras skolsyn ligger så nära Moderaternas, menar han. M och S skall gemensamt avföra den seriösa debatten om skolfrågan från valet.
Det här är vad Fredrik Reinfeldt egentligen säger: ”Vi slutar tjata om hur ni slog sönder den likvärdiga skolan genom kommunaliseringen. Men då måste ni också lova att sluta kritisera oss för vinsterna, skolmarknaden och friskolorna. Och Academedias miljoner. Vi ska prata om vår samsyn i skolfrågan i stället.
Jag har hållit på med politik i 25 år, jag har aldrig känt en sådan enighet bakom den typ av kunskapssyn som jag alltid företrätt. Men vi har en gemensam fiende: Vänsterpartiet, som kritiserar både kommunaliseringen och friskolan. Och de har stöd från en opinion som är både stor och bred. Men gud ske lov har vi alla de andra partierna, FP, C, KD, MP, med oss i fronten.
Vi sätter in våra samlade resurser – och de är inte små – på att utmåla Vänsterpartiet som ett extremistparti genom att fylla media med struntprat som att Vänsterpartiet är mot tidiga betyg och ökningen av antalet nationella prov. Allt tal om kommunalisering och friskolemarknad däremot måste vi tiga ihjäl. Folk är så dumma så det kommer säkert att lyckas.
Ställ upp på ett fruktbart samarbete mellan det nya och det gamla arbetarpartiet mot vänsterextremismen!”
Vi får hoppas att Löfven inte nappar på kroken. Det vore helt förödande för skolan. Den fragmentiserade segregerande skolmarknaden skulle cementeras för all framtid.
Det skulle också vara förödande för Socialdemokraternas trovärdighet. Däremot skulle det säkert gynna Vänsterpartiet, som visserligen skulle svartmålas av alla övriga partier, men hela tiden stå i centrum för valdebatten och vinna röster från den breda opinion som inser vad som står på spel. Men skolans kvalitet är viktigare än en valframgång för Vänsterpartiet.
Man brukar peka på borgerlighetens dominans när det gäller media som gör det möjligt att vilseleda opinionen genom ren massverkan.
Men den dominansen fungerar inte i skolfrågan. Varken DN eller SvD kan utestänga skolexperterna från sina debattsidor. Landets största tidning, Aftonbladet, företräder genom sin politiska redaktör Karin Pettersson en syn på skolfrågan är närmast identisk med Vänsterpartiets. Journalister som Emma Leijnse i Sydsvenskan har som skolexpert en liknande syn. Flera unga engagerade kvinnor på Expressens ledarredaktion likaså. Jag exemplifierar med slutklämmen i Expressens ledare den 26/2, skriven av Ann-Charlotte Marteus:
”Vi skulle inte behöva nedlåta oss till fjantiga diskussioner om huruvida lärare bör ha rätt att låsa dörren till klassrummet.
En bra skola är enhetlig: alla lärare och klassrum genomsyras av samma normer och höga målsättningar. Skolan måste styras. Men hur ska det ske i ett land med världens mest decentraliserade och fragmentiserade skolmarknad?”
Men det var inte det viktiga. Det viktiga var budskapet till Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt ser inte dem som Moderaternas huvudmotståndare i skolfrågan. Deras skolsyn ligger så nära Moderaternas, menar han. M och S skall gemensamt avföra den seriösa debatten om skolfrågan från valet.
Det här är vad Fredrik Reinfeldt egentligen säger: ”Vi slutar tjata om hur ni slog sönder den likvärdiga skolan genom kommunaliseringen. Men då måste ni också lova att sluta kritisera oss för vinsterna, skolmarknaden och friskolorna. Och Academedias miljoner. Vi ska prata om vår samsyn i skolfrågan i stället.
Jag har hållit på med politik i 25 år, jag har aldrig känt en sådan enighet bakom den typ av kunskapssyn som jag alltid företrätt. Men vi har en gemensam fiende: Vänsterpartiet, som kritiserar både kommunaliseringen och friskolan. Och de har stöd från en opinion som är både stor och bred. Men gud ske lov har vi alla de andra partierna, FP, C, KD, MP, med oss i fronten.
Vi sätter in våra samlade resurser – och de är inte små – på att utmåla Vänsterpartiet som ett extremistparti genom att fylla media med struntprat som att Vänsterpartiet är mot tidiga betyg och ökningen av antalet nationella prov. Allt tal om kommunalisering och friskolemarknad däremot måste vi tiga ihjäl. Folk är så dumma så det kommer säkert att lyckas.
Ställ upp på ett fruktbart samarbete mellan det nya och det gamla arbetarpartiet mot vänsterextremismen!”
Vi får hoppas att Löfven inte nappar på kroken. Det vore helt förödande för skolan. Den fragmentiserade segregerande skolmarknaden skulle cementeras för all framtid.
Det skulle också vara förödande för Socialdemokraternas trovärdighet. Däremot skulle det säkert gynna Vänsterpartiet, som visserligen skulle svartmålas av alla övriga partier, men hela tiden stå i centrum för valdebatten och vinna röster från den breda opinion som inser vad som står på spel. Men skolans kvalitet är viktigare än en valframgång för Vänsterpartiet.
Man brukar peka på borgerlighetens dominans när det gäller media som gör det möjligt att vilseleda opinionen genom ren massverkan.
Men den dominansen fungerar inte i skolfrågan. Varken DN eller SvD kan utestänga skolexperterna från sina debattsidor. Landets största tidning, Aftonbladet, företräder genom sin politiska redaktör Karin Pettersson en syn på skolfrågan är närmast identisk med Vänsterpartiets. Journalister som Emma Leijnse i Sydsvenskan har som skolexpert en liknande syn. Flera unga engagerade kvinnor på Expressens ledarredaktion likaså. Jag exemplifierar med slutklämmen i Expressens ledare den 26/2, skriven av Ann-Charlotte Marteus:
”Vi skulle inte behöva nedlåta oss till fjantiga diskussioner om huruvida lärare bör ha rätt att låsa dörren till klassrummet.
En bra skola är enhetlig: alla lärare och klassrum genomsyras av samma normer och höga målsättningar. Skolan måste styras. Men hur ska det ske i ett land med världens mest decentraliserade och fragmentiserade skolmarknad?”
Tortyren av palestinska barn måste upphöra
av Gunnar Olofsson
Tre av fyra palestinska barn som fängslas av
israelisk militär misshandlas fortfarande fysiskt i samband med
arrestering och förhör. Det konstaterar den palestinska grenen av Rädda
Barnen (DCI-Palestine)
i en aktuell rapport. Israel är det enda land som automatiskt och
systematiskt åtalar och dömer barn i militärdomstolar, och varje år
hanteras 500-700 barn - en del så unga som 12 år! - inom det militära
systemet.
Allt fler barn arresteras i sina hem på natten, mellan midnatt och klockan 5 på morgonen – 56,1% förra året mot 45,4% året innan. Barnen förses med ögonbindlar, bakbinds och utsätts för sömndeprivation. De förs till något förhörscenter, där de i 96% av de dokumenterade fallen förhörs ensamma, utan närvaro av advokat eller någon förälder eller annan för barnen bekant vuxen person. I 21,4% av fallen hålls barnen inspärrade i isoleringscell, i genomsnitt 10 dagar, innan de ställs inför en militärdomstol och får skriva på ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Straffen avtjänas sedan, ofta bland vuxna kriminella, i fängelser inne i Israel – där barnen inte kan få besök av sina anhöriga. Anklagelsen är i de flesta fall stenkastning, ett brott som enligt israelisk militärlag kan ge upp till 10 års fängelse. Vid årsskiftet satt 154 palestinska barn i israeliska fängelser. Inga israeliska barn hanteras inom det militära rättssystemet.
Enligt Barnkonventionen, som Israel undertecknat, får inget barn utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning (artikel 37), och Fjärde Genèvekonventionen förbjuder uttryckligen Israel att fängsla palestinska barn från Västbanken inne i Israel (artikel 76). År 2012 visade en rapport skriven av brittiska advokater (”Children in Military Custody”, juni 2012) att palestinska barn regelbundet misshandlas och torteras i israelisk fångenskap. I människorättsorganisationen Human Rights Watchs årsrapport 2013 konstateras samma sak. Trots detta kan övergreppen uppenbarligen fortsätta.
Det är nu hög tid att reagera. Misshandeln av barnen måste stoppas. Sveriges regering och EU måste klart deklarera att fängslande och tortyr av palestinska barn inte är förenligt med den respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer som är ett villkor för associationsavtalet (artikel 2) om samarbete mellan Israel och EU. Upphör inte övergreppen måste avtalet upphävas. Människorättsorganisationerna måste göra mer än skriva nya rapporter, och börja utreda möjligheten att agera juridiskt eller på annat sätt. Läkarförbundet måste kräva av sin israeliska motpart trovärdiga bevis för att den israeliska sjukvården inte deltar i tortyr av fångar - något som åtminstone fram till nyligen varit fallet.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna
Allt fler barn arresteras i sina hem på natten, mellan midnatt och klockan 5 på morgonen – 56,1% förra året mot 45,4% året innan. Barnen förses med ögonbindlar, bakbinds och utsätts för sömndeprivation. De förs till något förhörscenter, där de i 96% av de dokumenterade fallen förhörs ensamma, utan närvaro av advokat eller någon förälder eller annan för barnen bekant vuxen person. I 21,4% av fallen hålls barnen inspärrade i isoleringscell, i genomsnitt 10 dagar, innan de ställs inför en militärdomstol och får skriva på ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Straffen avtjänas sedan, ofta bland vuxna kriminella, i fängelser inne i Israel – där barnen inte kan få besök av sina anhöriga. Anklagelsen är i de flesta fall stenkastning, ett brott som enligt israelisk militärlag kan ge upp till 10 års fängelse. Vid årsskiftet satt 154 palestinska barn i israeliska fängelser. Inga israeliska barn hanteras inom det militära rättssystemet.
Enligt Barnkonventionen, som Israel undertecknat, får inget barn utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning (artikel 37), och Fjärde Genèvekonventionen förbjuder uttryckligen Israel att fängsla palestinska barn från Västbanken inne i Israel (artikel 76). År 2012 visade en rapport skriven av brittiska advokater (”Children in Military Custody”, juni 2012) att palestinska barn regelbundet misshandlas och torteras i israelisk fångenskap. I människorättsorganisationen Human Rights Watchs årsrapport 2013 konstateras samma sak. Trots detta kan övergreppen uppenbarligen fortsätta.
Det är nu hög tid att reagera. Misshandeln av barnen måste stoppas. Sveriges regering och EU måste klart deklarera att fängslande och tortyr av palestinska barn inte är förenligt med den respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer som är ett villkor för associationsavtalet (artikel 2) om samarbete mellan Israel och EU. Upphör inte övergreppen måste avtalet upphävas. Människorättsorganisationerna måste göra mer än skriva nya rapporter, och börja utreda möjligheten att agera juridiskt eller på annat sätt. Läkarförbundet måste kräva av sin israeliska motpart trovärdiga bevis för att den israeliska sjukvården inte deltar i tortyr av fångar - något som åtminstone fram till nyligen varit fallet.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna
Vad vet vi om Venezuela?
I skuggan av dramat i Ukraina gör sig
oppositionen i Venezuela alltmer synlig, med kastrullskrammel och krav
på president Maduros avgång. Medan rapporteringen från Ukraina oftast
varit insiktsfull och prövande, kan detta inte sägas om rapporteringen
från Venezuela. En rimligen väl insatt person, Francisco Contreras,
ordförande i Latinamerikagrupperna, skräder inte orden. Texten nedan
återges oavkortad från hans debattinlägg den 25 februari med rubriken Hur svensk media tog kål på sanningen om Venezuela
Offret i krig är alltid sanningen, sägs det. Och uppenbart har stormedia laddat för krig kring Venezuela. För man häpnar hur rapporteringen har gått överstyr med felaktigheter, lögner och lösa rykten.
Värst kanske är de falska bilderna. I brist på bilder med blod och ”smaskiga” inslag från Venezuela använde man sig av bilder från Grekland, Spanien, Chile, Colombia och Mexiko. CNN var kanske värst med bilder från Singapore. Studenter och demonstranter själva från dessa länder avslöjade snabbt CNN, spanska medier och andra som falsifierat bilderna via de sociala medierna med #NoEsVenezuelaEsChile eller #NoEsVenezuelaEsColombia. Den svenska rapporteringen har följt samma olyckliga informationsmönster.
SvD (2014-02-21) skrev att Maduro ”beordrat ut nationalgardet för att tillsammans med polisstyrkor slå ner demonstrationerna”. Detta dementerades av en notis från TT-Reuters som publicerade Maduros korrekta citat ”Alla som ger sig ut för att begå våldsamheter kommer att gripas”.
Dagens Nyheter (2014-02-22) rapporterade felaktigt att ”Undantagstillståndet ska tysta oppositionen” och att regeringen ”sänt fallskärmstrupper i ett försök att slå ned protesterna”. I sista meningen i artikeln preciseras, men återigen felaktigt, att det skulle vara i delstaten Táchira som ”undantagstillstånd” införts. Sveriges Radio rapporterade (2014-02-23) att regeringen militariserat ”delar av landet”. New York Times och TT-Reuters dementerade DN och SR:s rapportering då undantagstillståndet aldrig infördes i någon del av landet och fallskärmstrupper sattes in endast i motorvägen La Fria mellan staden San Cristobal och gränsen till Colombia i delstaten Táchira.
SVT-korrespondenten (2014-02-22) rapporterade att “CNN fått sina ackrediteringar indragna” och SR (2014-02-24) att Maduro ”slängt ut bland annat amerikanska CNN från Venezuela”, nästan i samma minut som vi kunde se journalisterna från CNN i en livesändning från en presskonferens med just Maduro. Aftonbladet (2014-02-16) skrev att nyhetskanalen TNT24 stängts ner. Påståendet faller på eget grepp eftersom det är en colombiansk TV-kanal och fortsätter sända, om inte högerledaren Santos i Colombia beordrar att stänga den.
Aftonbladet (2014-02-17) rapporterade med stora rubriker ”Uppgifter: Kuba skickade soldater till Venezuela”, ”uppgifter” som uppdagades komma från den psykiskt instabila fd generalen Angel Vivas. ”Uppgifterna” var ännu en lögn på vift och bilden som skulle föreställa ”kubanska soldater” var så klart fejkad. Aftonbladet (2014-02-24) skrev också att inrikesdepartementet meddelat att ”de som deltog i våldsamheter skulle bli av med sina pass under fem år”. Ett falskt rykte som planterats den 21/2 av en insändare som förmedlades vidare av den venezuelanska oppositionella tidningen 6toPoder och som snabbt blev en ”världsnyhet”. Inrikesministern Rodriguez Torres dementerade ”nyheten” i Ultimas Noticias och via twitter den 22/2.
SR (2014-02-25) citerar delstatsguvernören Vielma Mora med en uppmaning att släppa ”politiska fångarna”. Men vad guvernören egentligen säger är ”Jag håller inte med att hålla kvar Ivan Simonovis och Leopoldo Lopez i fängelse”.
En ledarskribent skriver i SvD bloggen (2014-02-24) att händelserna i Venezuela förblivit nästintill orapporterade. Vilket inte heller stämmer i Sveriges fall när varenda stormedia haft minst 3 artiklar/inslag om Venezuela i loppet av en vecka. Snarare är det en överrapportering jämfört med exempelvis osynliggörandet av bondestrejken i Colombia i augusti förra året som lamslog hela landet, med införandet av undantagstillstånd, militarisering av delar av landet och som krävde minst 20 döda, 286 gripna, 485 skadade och 4 försvunna. SvD hade (just det) noll artiklar om detta.
Francisco Contreras, Ordförande i Latinamerikagrupperna
Debattinlägget är hämtat från alltid.se. Offret i krig är alltid sanningen, sägs det. Och uppenbart har stormedia laddat för krig kring Venezuela. För man häpnar hur rapporteringen har gått överstyr med felaktigheter, lögner och lösa rykten.
Värst kanske är de falska bilderna. I brist på bilder med blod och ”smaskiga” inslag från Venezuela använde man sig av bilder från Grekland, Spanien, Chile, Colombia och Mexiko. CNN var kanske värst med bilder från Singapore. Studenter och demonstranter själva från dessa länder avslöjade snabbt CNN, spanska medier och andra som falsifierat bilderna via de sociala medierna med #NoEsVenezuelaEsChile eller #NoEsVenezuelaEsColombia. Den svenska rapporteringen har följt samma olyckliga informationsmönster.
SvD (2014-02-21) skrev att Maduro ”beordrat ut nationalgardet för att tillsammans med polisstyrkor slå ner demonstrationerna”. Detta dementerades av en notis från TT-Reuters som publicerade Maduros korrekta citat ”Alla som ger sig ut för att begå våldsamheter kommer att gripas”.
Dagens Nyheter (2014-02-22) rapporterade felaktigt att ”Undantagstillståndet ska tysta oppositionen” och att regeringen ”sänt fallskärmstrupper i ett försök att slå ned protesterna”. I sista meningen i artikeln preciseras, men återigen felaktigt, att det skulle vara i delstaten Táchira som ”undantagstillstånd” införts. Sveriges Radio rapporterade (2014-02-23) att regeringen militariserat ”delar av landet”. New York Times och TT-Reuters dementerade DN och SR:s rapportering då undantagstillståndet aldrig infördes i någon del av landet och fallskärmstrupper sattes in endast i motorvägen La Fria mellan staden San Cristobal och gränsen till Colombia i delstaten Táchira.
SVT-korrespondenten (2014-02-22) rapporterade att “CNN fått sina ackrediteringar indragna” och SR (2014-02-24) att Maduro ”slängt ut bland annat amerikanska CNN från Venezuela”, nästan i samma minut som vi kunde se journalisterna från CNN i en livesändning från en presskonferens med just Maduro. Aftonbladet (2014-02-16) skrev att nyhetskanalen TNT24 stängts ner. Påståendet faller på eget grepp eftersom det är en colombiansk TV-kanal och fortsätter sända, om inte högerledaren Santos i Colombia beordrar att stänga den.
Aftonbladet (2014-02-17) rapporterade med stora rubriker ”Uppgifter: Kuba skickade soldater till Venezuela”, ”uppgifter” som uppdagades komma från den psykiskt instabila fd generalen Angel Vivas. ”Uppgifterna” var ännu en lögn på vift och bilden som skulle föreställa ”kubanska soldater” var så klart fejkad. Aftonbladet (2014-02-24) skrev också att inrikesdepartementet meddelat att ”de som deltog i våldsamheter skulle bli av med sina pass under fem år”. Ett falskt rykte som planterats den 21/2 av en insändare som förmedlades vidare av den venezuelanska oppositionella tidningen 6toPoder och som snabbt blev en ”världsnyhet”. Inrikesministern Rodriguez Torres dementerade ”nyheten” i Ultimas Noticias och via twitter den 22/2.
SR (2014-02-25) citerar delstatsguvernören Vielma Mora med en uppmaning att släppa ”politiska fångarna”. Men vad guvernören egentligen säger är ”Jag håller inte med att hålla kvar Ivan Simonovis och Leopoldo Lopez i fängelse”.
En ledarskribent skriver i SvD bloggen (2014-02-24) att händelserna i Venezuela förblivit nästintill orapporterade. Vilket inte heller stämmer i Sveriges fall när varenda stormedia haft minst 3 artiklar/inslag om Venezuela i loppet av en vecka. Snarare är det en överrapportering jämfört med exempelvis osynliggörandet av bondestrejken i Colombia i augusti förra året som lamslog hela landet, med införandet av undantagstillstånd, militarisering av delar av landet och som krävde minst 20 döda, 286 gripna, 485 skadade och 4 försvunna. SvD hade (just det) noll artiklar om detta.
Francisco Contreras, Ordförande i Latinamerikagrupperna
Bertil Egerö
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)