Sista numret före sommaren

Denna vecka så slutar skolorna över hela landet med mer eller mindre buller och bång. Dessutom masar sig termometern så sakteliga mot 20-strecket.
   Det är alltså dags att inse att sommaren har anlänt och då tar VB sommarlov! Ha det så bra det går utan fredagarnas påminnelser om det politiska livets irrfärder.
   Dock finns det anledning att hålla sinnena öppna för vidare bulletiner från Ship To Gaza som någon gång i slutet av juni kommer att göra ett nytt försök att btyta blockaden.
   Ha nu en riktigt bra sommar så ses vi igen den 21 augusti.

red

Manifestation mot B52orna och Nato-invasionen i Haväng

Samling på Hamnplan i Simrishamn lördagen den 13 juni klockan 11.
Svenska kvinnors vänsterförbund och Svenska Fredskommittén

Se även Sten H:s upprop i spalten bredvid.

Förbindelser
Tåg:
   Från Lund 8.52, ank Simrishamn 10.40
   Möte Hamnplan kl 11.00-12.00
   Från Simrishamn 13.52  ank. 15.40
Buss (Hamnen);
   Från Lund 9.34 ank. Simriskamn 11.04
   Från Simrishamn 12.23 (13.23), ank. 13.55 (14.55)

Äntligen levande vatten under Klostergårdens trädkronor!

Fredagen den 12 juni klockan 13.30, invigs Klostergårdens plaskdamm av Lena Fällström, vice ordförande i Tekniska nämnden. Elever från Klostergårdsskolan sjunger. Klostergårdens invånare inbjuds att klä sig i baddräkt och ta med picknickfiltar. Kommunen bjuder på kaffe och bullar. Och den nya källan sorlar och glittrar i solskenet.

Önskedröm av Karin S

Nu är det sommar! Det har varit vår,
men fågeln sjunger ännu och vi tror,
att nån gång ska väl allt som nu pågår
förbättras, så att alla mänskor bor
i hus, har giftfri mat och hela kläder.
Och solidaritet blir åter inne.
Vår snikenhet har gett oss dåligt väder,
men snart är alla lika, man som kvinna.
– Är du en gammal dam? sa liten tjej
på skuttig promenad med dagisgruppen.
Hon pekade uppskattande på mej
och plötsligt blev jag glad, ja rent uppsluppen.
Hon såg mej som en ny och skojig kompis
och kanske, när hon själv har blivit 80,
hon minns mej, när hon plötsligt råkar möta
en lustig liten tjej som säjer hej.

Kom till Hamnplan på lördag! av Sten H

Vi är några som hade hoppats att Röda Kapellet skulle spela på Hamnplan i Simrishamn i morgon lördag kl 11. Så blir det inte. Röda Kapellets ledning tyckte det var för osäkert med avsaknaden av en lokal arrangör. Men precis på samma plats och samma tid arrangerar F!  Österlen en manifestation och det finns alla skäl att fara dit och stödja den. Det blir ett möte där man kan hoppas att en av Sveriges bästa talare, Gudrun Schyman, framträder.

Strategiska bombplan
Bakgrunden till det hela är att regeringen inbjudit till en storövning där två B52-or, de kända strategiska bombplanen ur USA:s kärnvapenstyrka, kommer att simulera minfällning i havet utanför Ravlundafältet. I Ravlunda blir det därefter landstigning av Nato-styrkor, t.ex. ur US Marine Corps tillsammans med ett svenskt amfibiekompani. Enligt planerna finns de redan på plats ute i Hanöbukten – de skulle tillbringa något dygn på moderfartyget USS San Antonio för att peppa upp sig inför landstigningen på lördag förmiddag.
   Det allvarliga är att de stora övningarna denna försommar är ytterligare steg i Sveriges närmande till Nato. Men svenska folket har ju aldrig fått tillfälle att ta ställning till Nato-anslutning och alla vet att en betydande del av svensk opinion motsätter sig en sådan. Det är därför man med förvåning– andra skulle säga bestörtning – man har tagit emot nyheten om B52-orna. Med de associationer till Hanoi julen 1972 den väcker hos en hel generation är det svårt att inte se övningen som en provokation mot svensk opinion. Att ta hit B52-or är ett tecken på tondövhet som man inte hade väntat sig hos en S+Mp-regering.

Militären har valt B52-orna
Men kanske kom det fram en alternativ förklaring vid onsdagens partiledardebatt. Jonas Sjöstedt(V) frågade vice statsminister Åsa Romson (MP) om Sveriges roll i de storskaliga Natoövningarna denna vår. Hon svarade att alla partier inkl. V ju ansåg att vi ska ha ett försvar och att det behövde öva, också i ett internationellt sammanhang. Och om man ska vara med i en övning kan man inte ställa krav på detaljer och vilken utrustning som ska användas. Det får man lämna till verksamheterna själva, tyckte Åsa.
   Det är alltså militären själv, den svenska och/eller Natos som har valt B52-orna. Det gör en inte mindre bekymrad. Att lämna säkerhets-politiska beslut till militären är det sista man vill. Det är fullständigt klart att regeringen kunde ha ändrat beslutet om de hade tyckt att var viktigt – djävulen sitter ju i detaljerna. Man kan bara tillfoga att regeringen följer en lång tradition. Det finns nämligen ofta ingen politisk styrning av den faktiska svenska säkerhets-politiken – den lämnas till militären själva. Så var det många gånger under andra världskriget när den tysk-vänliga försvarsledningen tog beslut som gynnade Tyskland – för en diskussion läs t.ex. Wilhelm Agrells bok Fred och fruktan.

Ett initiativ som är värt stöd
Romsons medgivande av hur det gick till med B52-beslutet har vad jag sett inte föranlett den minsta kommentar från någon av de hundratals personer som yrkesmässigt sysslar med att följa svensk politik. Tystnaden, bristen på debatt och ifrågasättande av regeringens beslut om Ravlunda har varit öronbedövande. Det är därför initiativet av F! Österlen är så viktigt och värt stöd.

   Vi ses på Hamnplan i Simrishamn kl 11 på lördag. – det finns goda buss (snabbast)- och tågförbindelser. Klä dig varmt, där är alltid blåsigt!

Per T Ohlsson får svar på tal av Gunnar Stensson

För en vecka sedan publicerade vi en sammanfattning av Per T Ohlssons söndagsartikel ”Övning ger färdighet” enbart bestående av ordagranna citat. Det blev en stinkande uppkastning av insinuationer, invektiv och personangrepp. Det framgick dock med största tydlighet att Ohlsson vill att Sverige ska bli medlem i Nato.
   Per T Ohlsson, USA:s devotaste bandhund och de svenska bombliberalernas mest fradgatuggande vapenfetischist, fick en helsida i Sydsvenskan att urladda sig på.

Nu svarar två experter från Försvarshögskolan, professor Linus Hagström och lektor Tom Lundberg. De är milda i ord, men förkrossande i sak.
    ”Ett Natomedlemskap skulle cementera den ryska bilden av en expansiv och respektlös västallians och riskera att leda till ytterligare aggression från Ryssland.”
   ”Idén att Sverige bör gå med i Nato framställs ofta som en logisk följd av den teori om internationell politik som brukar kallas politisk realism.”

Foreign Affairs, den ledande amerikanska tidskriften om utrikespolitik, publicerar i sitt senaste nummer en artikel av forskaren John Mearsheimer, världens mest kände nu levande realist.
   Han menar att det ryska agerandet är helt logiskt. ”Krisen har provocerats fram under en två decennier lång Natoutvidgning och EU-utvidgning.”
   USA:s och Natos hantering av Ukrainakrisen är ett uttryck för ”en liberal illusion”.

Under det senaste decenniet har ett ökat intresse för identitet vuxit fram, skriver Mearsheimer. För Ryssland handlar det om att återvinna sin stormaktsidentitet.
   ”Då svensk identitet i många århundraden har definierats i motsatsställning till ett ryskt hot kan en förnyad rysk hotbild säkra svensk säkerhetspolitisk identitet.” Men. ”Ett svenskt Nato-medlemskap skulle paradoxalt nog även kunna säkra Rysslands identitet som stormakt.”
   Försvarshögskolans två säkerhetsexperter rekommenderar därför Sverige att inte gå med i Nato. Sveriges säkerhetspolitiska problem kommer inte att lösas genom att vi går med i Nato.
    ”Det enda rimliga är därför att undvika enkla lösningar utan hänsyn till identiteternas avgörande betydelse för den internationella säkerhetspolitiken och samtidigt lära sig leva med ett visst mått av osäkerhet.”
   Men i södra Skåne iscensätts den stora illusionen med B52-or och marinsoldaternas låtsasinvasion i Haväng.

PS. Den som vill fördjupa sina säkerhetspolitiska insikter kan studera DN-debatt 2015-06-09 och senaste numret av Foreign Affairs.
   Sydsvenskans försvarspolitiska ledare onsdagen 10/6 refererar till Försvarshögskolans experter och är betydligt lågmäldare. ”Sanningen är att ingen absolut kan veta”, konstaterar den.
   Daniel Suhonen (”vänsterns svar på Göran Lamberts” enligt Sydsvenskans trubbige ståupp-komiker) påpekar samma dag att det var allianspartierna som avskaffade värnplikten och urholkade den svenska försvarsförmågan för att genomföra jobbskatteavdragen och den sänkta restaurangmomsen. Ett starkare försvar kräver höjda skatter, vilket för de borgerliga partierna är det mest förbjudna. Hellre vill de då låta Nato ta ansvar för Sveriges försvar.

Svar på fråga 2014/15:567 av Stig Henriksson (V) - Amerikanska B 52-plan på svenskt territorium

Till Riksdagen

Stig Henriksson har frågat mig om jag tagit några initiativ för att försäkra mig om att B-52-planen under övningen Baltops inte bär kärnvapen i samband med övningarna på svenskt territorium.

   Gemensamma övningar med USA visar på den vikt som Sverige tillmäter en väl fungerande transatlantisk länk. I inriktningspropositionen framhålls vikten av att Sverige upprätthåller och ytterligare fördjupar den bilaterala relationen till USA, bl.a. i syfte att förstärka Försvarsmaktens förmåga till interoperabilitet och förmågeutveckling.
   Det är inte första gången som Sverige deltar i övningar där enheter som de amerikanska B-52-planen ingår, även om det är första gången på svenskt territorium. Det är viktigt för oss att delta i komplexa övningar motsvarande de behov som Försvarsmakten identifierar. Deltagandet i Baltops och de moment som ingår i övningen ger oss denna möjlighet. Deltagandet från de amerikanska B-52:orna syftar till att öva minfällning till havs från låg höjd för att skydda egna förband.
   Minfällningen på svenskt territorium är simulerad och planen kommer därefter fälla övningsminor i ett område nära Bornholm på danskt territorium. Sverige har som partnerland varit involverad i och haft god insyn i planeringsarbetet för övningen som skett med stor lyhördhet för Finlands och Sveriges status som partnerländer. Övningens scenario bygger på en fiktiv resolution antagen av FN:s säkerhetsråd. Samarbetet med deltagande länder inom ramen för övningen baseras på förtroende och våra goda bi- och multilaterala relationer.
   Regeringen förutsätter att gästande stater följer svensk lag. Det är inte förenligt med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att utan tillstånd föra in sådan last på svenskt territorium.
Stockholm den 3 juni 2015
Peter Hultqvist, försvarsminister

Kajsa Ekis Ekman är med när Ship to Gaza bryter blockaden

PRESSMEDDELANDE: 2015-06-09

I slutet av juni månad kommer Ship to Gazas trålare Marianne av Göteborg att sammanstråla med övriga båtar inom Freedom Flotilla 3 för ett gemensamt försök att bryta den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. En av dem som kommer att medverka i aktionen är författaren Kajsa Ekis Ekman, 34 år från Högdalen i Stockholm. Ekman är författare till internationellt uppmärksammade böcker om handel med kvinnor och eurokrisen från en grekisk horisont. Hon är Ted-föreläsare, medverkar  i DN sedan 2003 och ledarskribent på Dagens ETC och mamma till en son på 8 år.
   "Blockaden av Gaza har gjort att alla exporter stoppats, att 43 % av befolkningen blivit arbetslös, vilket enligt Världsbanken är en av de högsta siffrorna i världen. En majoritet av barnen lider av blodbrist enligt Rädda Barnen. De bombas ständigt, de har inte tillgång till rent vatten, de får inte importera mat eller sjukvårdsutrustning, inte fiska i sina egna vatten. Plötsligt är det som om hela världen struntar i frihandel. Inga barn ska behöva växa upp så, och alla mammor och pappor borde tänka hur det skulle kännas om det vore ens egna barn. Jag har länge känt att jag velat göra något, men inte vetat vad. När jag blev tillfrågad kände jag att detta var en konkret handling som alla människor med hjärta bör stödja. "
   Ekman svarar också gärna på frågor via mail: ekis@europe.com

Ur sorgen gror solidariteten av Gunnar Stensson

Efter vandringen till Flackarps mölla och St Lars begravningsplats i söndags berättade en kvinna att hon kommit för att hedra minnet av sin makes mormor.
   Mormodern hade som barn blivit föräldralös, utauktionerats till lägstbjudande och skilts från sina syskon. Hon hade som vuxen levt en tid i psykisk balans och fått barn men sedan dukat under i depression och tagits in på St Lars. Där hade hon levt isolerad några år i slutet av sitt liv. Efter sin bortgång begravdes hon på St Lars begravningsplats. Hennes öde tynger fortfarande de efterlevande.
   Hur ska det gå för nuets alla ensamkommande flyktingbarn?
   Kvinnan som berättade var inte särskilt gammal, 20 år yngre än jag, alltjämt yrkesarbetande. Det finns säkert fler familjer i Lund som bär på minnen från en tid då Sverige var orättvisare än nu. Dessa minnen ger kraft till fortsatt strävan för solidaritet och rättvisa.

Pressgrannar: Skolhyllan

Snart är vi sist. Det är Sverige – och Chile... (Men Chile håller på att) göra upp med det nyliberala skolsystem som militärdiktaturen Pinochet tvingade på landet...
   Förslag finns: stopp för vinstuttag, stopp för statliga subventioner av privatskolor, gratis utbildning vid grund- och gymnasieskolor...
   Under våren har studenterna gett sig ut på gatorna igen. Den dag de får regeringsförslaget att bli verklighet görs Sverige ensamt i världen om att ge skattepengar till privata skolor som sedan tillåts ta ut vinst. Pinochets sista skolmarknad.
Peter Fällmar Andersson. SDS 8/6

Projekt M på Stenkrossen av Gunnar Stensson

Teatergruppen Kreativa akademin har genomgått en imponerande utveckling när den nu presenterar sin andra föreställning på två år, Projekt M. Föreställningen, som bygger på de medverkandes egna livshistorier, präglas av spelglädje, självförtroende och spontant samspel. Dialogen är snabb och exakt artikulerad. De fyndiga scenförändringarna ingår i framförandet och ökar spelets fysiska närvaro.
   Musik och sånger framförs i arrangemang som kombinerar det individuella med det kollektiva så att båda förstärks. Trots att pjäsen till stor del bygger på monologer är den hela tiden rörlig och omväxlande, vilket understöds av väl instuderade effektiva dansinslag. Skådespelarna har hela tiden nära kontakt med publiken.
   Applåderna i den fullsatta lokalen ville aldrig sluta när jag såg föreställningen lördagen den 6 juni, Veckobladet gratulerar Magnus Nylander och den unga akademin som säkert haft mycket roligt under sitt kreativa arbete.
   Stenkrossen är en bra lokal med god akustik, men kan omöjligt rymma allt kulturskapande i Lund utan att bokstavligen sprängas.
   Jag såg i foajén Lilla teaterns skylt. Den borde inte sitta i en foajé utan ovanför ingången till en centralt placerad teaterlokal. Som den på Stortorget 1. Eller den tidigare på Sandgatan. Vad händer med före detta historiska institutionen på Magle Stora Kyrkogata? Kan den bli ett kulturhus? VB kommer att följa utvecklingen.

Då hammaren och skäran vajade över Selfridge av Gunnar Stensson

Åsa Linderborg initierade i våras i Aftonbladet en debatt om Sovjetunionen under andra världskriget genom att påpeka, att de sovjetiska uppoffringarna i kampen mot Nazi-Tyskland - 20 miljoner döda - och de avgörande slagen vid Stalingrad och Kursk förminskas eller förtigs i svenska media, som i stället överdriver betydelsen av invasionen i Normandie.
   Professor Kristian Gerner och andra skribenter i liberal press svarade, att ickeangrepps-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen 1939 utlöste världskriget och påstod att invasionen i Normandie räddade Västeuropa från sovjetiskt förtryck.
   Under ytan var det en dagspolitisk debatt med konflikten i Ukraina som bakgrund.

Men hur var det i verkligheten då, på 1940-talet, när Hitler stod på toppen av sin makt? Den tidens britter såg annorlunda på saken. För dem var Sovjetunionen en hyllad vapenbroder i kampen mot Hitlers krigsmakt som lagt under sig Europa. Det manifesterades på många sätt, bland annat på Londons gator.
    ”En enorm flagga med hammaren och skäran vajar dagligen över Selfridge´s, Londons största varuhus.” skriver George Orwell i artikeln ”London letter”, Partisan Review, nr 2, 1942.
   Jag tror inte den förekommer i den populära tv-serien Mr Selfridge. Som visas i tv på lördagskvällarna (när det inte är prinsbröllop).

Ljud och bild från en vandring

Söndagen den 7 juni var det dags för en vandring från S:t Lars till Flackarps mölla och S:t Lars gamla beravningsplats som ligger alldeles bredvid möllan. Denna gång hade vi nöjet att få vandra till musik av Röda Kapellet som även gav en konsert vid ankomsten till möllan där även den nybildade Flackarps byförening serverade kaffe med dopp.
 

 

Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.

Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Ett samtal av Karin S

Ett pojkgäng i Klostergården
spelar fotboll vid sidan av vägen
En boll hoppar ut
och den hamnar till slut
bredvid mig, där den ligger och väntar.
En mörkhårig kille i laget
hämtar bollen, men stannar och frågar:
”Hur gammal är du?”
”Jag är 77.”
(Fast jag nyss har fyllt 78)
Han ser på mig, ler sen och svarar:
”Men jag vinner ändå
för jag är 92.”
Det var inget jag tänkte betvivla.

Strandskatan tillbaka på Korpvallen av Gunnar Stensson

Det första jag såg denna soliga morgon var den svartvita strandskatan som ensam strosade omkring på gulröda ben och petade med den lika gulröda näbben i gräset som om den ägde alla de åtta gröna fotbollsplanerna. Den var efterlängtad.
   Jag gjorde en snabb genomgång av maj månad i minnet. En näktergal först. Sedan en gök. Flera näktergalar. Flera gökar. En mulen morgon flög plötsligt en flock ladusvalor tätt över vattenytan på dammarna. Nästa dag var de borta. Sedan kom de snabbare och kompaktare tornseglarna. Så här ser de ut: (-. Gräsänder och sothönor simmar i spetsen för sina kycklingskaror. Kutryggiga hägrar sitter stilla som stoder. Två svanpar har till slut stadgat sig i dammarna. Undras om de ska lyckas få ungar. Det är flera år sen sist. Äggen är mycket sårbara.
   Granna fasaner rusar i de gula rapsfälten som nästan är överblommade. Liksom i tur och ordning: plommon, körsbär, hägg. Men syren, kastanj, hagtorn, rönn, fläder blommar än. En enda humla men gott om andra flygfän.
   Idag knarrade och hoade grodorna brunstigt vid strandkanten, men fiskarna har inte börjat leka. Vattnet är väl för kallt

Politiken nr 5 2015

Läs Politiken nr 5 2015

En artikel från från tidningen
 

Är byggbranschen korrupt?
Det finns all anledning att anta att kartellbildning inom denna sektor är djupgående och omfattande
Enligt en enkätundersökning från konkurrens-verket svarade 46 procent av de 600 tillfrågade byggcheferna att det förekom karteller i deras bransch och 39 procent trodde att riskerna för upptäckt var låg eller obefintlig.

Korruptionen driver upp byggkostnaderna
Idag har vi skyhöga byggkostnader på grund av stora vinstintressen, uppemot 40 procents marginal på oförutsedda utgifter, kartellbildning och vänskapsavtal där man anställer byggbossar som konsulter.
   Lagmässigt är det svårt och kostsamt att komma åt och lagföra fusket.

Vinstdrivet offentligt bolag skulle kunna göra det billigare
Vad kan man då göra? Sammy Landén som arbetar som skattebrottsutredare föreslår ett of­fentligt drivet byggnadsföretag som går i bräschen för sjysta villkor. Att bilda ett helt transparant statligt byggföretag, där alla kostnader är fullt synliga och redovisade och att detta företag skulle kunna gå med vinst och ändå bygga billigare. För det handlar inte om att bygga med sämre standard när det gäller bostäder, vi vill inte ha några nya fattighus.
   Den här vinkeln är helt frånvarande i debatten när det gäller att få upp bostadsbyggandet. Förslaget skulle naturligtvis få mothugg av bankerna och spekulanterna i dyr mark, men det kan vi leva med.
Gunilla Wahlberg

Hon kom inte till Väster av Gunnar Stensson

Mötet med den kanadensiska författaren Margaret Atwood blev tyvärr inställt. Däremot besökte hon Malmö stadsbibliotek idag, torsdag.
   Hennes stora romansvit om det samtida/framtida samhället på jorden finns nu på svenska i sin helhet: Oryx & Crake, Syndaflodens år och MaddAdam.
   Komiska och tragiska, visa och förvirrande berättelser, utmaningar för känsla och intellekt. Kanske kan de jämföras med Gullivers resor. Gör det till ett sommarprojekt att läsa alla tre.
   VB presenterade dem i höstas i samband med Atwoods besök på Louisiana. Vi var mest förtjusta i Syndaflodens år.

I väntan på B52-orna och US Marines av Sten H.

Tystnaden fortsätter och är nu närmast öronbedövande. På lördag i nästa vecka ska B52-orna sniffa fram över Östersjön och simulera (inte verkställa) minfällning – själva fällningen ska tydligen ske vid Bornholm. Hur som helst lär väl motordånet höras ner till Sandhammaren.
   Den stora grejen blir nog landstigningen. En invasionsflotta som leds och backas upp av USS San Antonio, ett amerikanskt amfibiefartyg som kan ta drygt 1000 soldater och är utrustad med helikoptrar, artilleri och robotar. Där samlas också de bortåt 300 svenska marininfanteristerna, en benämning de själva inte vill kännas vid– de vill kallas amfibiesoldater. Hur som helst handlar det om de ömkliga resterna av det som en gång hette kustartilleriet. Här kan jag anknyta till Gunnar Stenssons berättelse i förra VB där han beskrev hur han cykeltolkade ner från Växjö för att försvara den här kustremsan. Jag har också försvarat den, just som kustartillerist, med fyra stycken 15 cm kanoner och jag kan ännu se med viss ömhet på den backe där jag hade planerat att gräva ner min radarstation. Ja, det var på den tiden landet skulle vara alliansfritt.
   Man kan ha lite olika synpunkter på hur svensk utrikespolitik ska utformas. Hur som helst blir det inte bra om det görs under inflytande av den aggressiva ryssrädsla som nu dominerar landets ledarsidor. Och vem står i täten om inte vår gamle bekant Per T Ohlsson, den skarpsynte analytikern från Segevång. Ryssland är ”en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas” och därmed är allt sagt. Vi som anser att det finns nyanser i världspolitiken är, surprise, surprise, ”Putins nyttiga idioter” . Vi är ”de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde” . (Man kan inte helt förneka Ohlssons förmåga att få till en elakhet!) Nåväl, hans andliga kollega, f. försvarsministern Sten Tolgfors delar Ohlssons syn och förutspår våra löjliga invändningar not B52-orna och marinsoldaterna: ”Sannolikt kommer vi att se några mindre, yrvakna protester mot Sveriges nära samarbete med Nato, precis som mot flygövningen Arctic Challenge (ACE). Dessa bygger dock på en helt föråldrad bild av svensk försvars- och säkerhetspolitik. ”Ja, vi är inte många, vi är kanske lite yrvakna – alla kan ju inte vara så alerta och med sin tid som Tolgfors.
   Hur det blir lördagen den 13 juni är väl ännu oklart. Jag hade hoppats säga något om det, men det är ännu alltför oklart. Men du som skulle skämmas över att sitta hemma och inte ge din mening till känna, håll förmiddagen lördagen den 13 juni ledig. Någon sorts manifestation lär det nog bli. Se nästa VB!

Flackarp(r): Revolutionären från Källby Mölla av Gunnar Stensson

Väster om bron där Flackarpsvägen korsar Höje å låg en gång Källby mölla. Där finns spår av gamla husgrunder. Grönskan i den gamla trädgården är vildvuxen.
   Källby mölla ägdes av Carl Axel Wachtmeister på Trolleberg och drevs 1811 av mjölnaren Sören Håkansson. Han hade en dräng som hette Åred Persson.
   Åred Persson var 30 år och hade sett och hört mycket hända under sitt liv. Det gamla samhället skakade i sina grundvalar. Åred visste att ett annat samhälle var möjligt. Det gällde att gripa tillfället när det uppenbarade sig.

Åred var åtta år 1789, när folket i Frankrike krävde frihet, jämlikhet och broderskap och störtade kungens, adelns och kyrkans makt. Han var 18 när Napoleon inledde erövringen av Europa och 25 när engelska flottan satte Köpenhamn i brand.
   Då började saker hända i Sverige. Bönder och drängar skrevs ut till kriget i Finland 1808-09. De flesta avled inom några månader av svält och sjukdomar utan att nånsin hinna till slagfälten. Finland förlorades och norrlandskusten med Luleå, Piteå och Skellefteå ockuperades av ryssarna.
   Några officerare avsatte den lille galne kung Gustav IV Adolf. Hans gamle farbror Karl XIII övertog kronan. Han hade inga söner så det gällde att hitta en kronprins.
   Den norske prins Kristian August utsågs, men ramlade död av hästen på Kvidinge hed utanför Kristianstad i maj 1810.
   Var det mord? Det trodde i alla fall folk i Stockholm och eftersom de misstänkte adeln för mordet lynchade de dess främste företrädare riksmarskalk von Fersen vid Kristian Augusts högtidliga begravning den 20 juni 1810.
   Åter gällde det att få tag i en tronföljare. En löjtnant Carl Otto Mörner fick tag i förre revolutionären, numera marskalken, Jean Baptiste Bernadotte och denne blev vald till ny tronföljare på hösten 1810
   Som sådan började han genast förbereda ett nytt krig mot Napoleon. Åter inleddes de fruktade utskrivningarna till armén i Skåne.

Kände Åred Persson till allt detta?
Ja, åtminstone i grova drag. Herrarna på godsen och professorerna i Lund talade inte om annat. Deras pigor och drängar snappade upp det mesta.
   Professor Esaias Tegnér, som var ett år yngre än Åred, skrev högtravande dikter både om Napoleon och om Hans Kunglig Höghet Svea Rikes Kronprins Karl August vid dennes besök i Lund några dagar innan han avled i Kvidinge. Dessutom var Tegnér en entusiastisk krigshetsare.
   Åred hade ingen anledning till respekt för kungar. Tvärtom.

Det värsta var förstås förtrycket och rättslösheten i Lund och herresätena runt omkring.  Många av Åreds vänner och bekanta hade drabbats av utskrivningarna till finska kriget. Nu gällde det att akta sig för de nya.
   Åred var fast besluten att aldrig bli soldat. Och han var inte ensam om den övertygelsen. Han ville ha ett annat samhälle. Frihet, jämlikhet, broderskap!
   Han förenade sig med de upproriska i Häckeberga. Den 15 juni, en kall regnig dag, ställde de upp utanför Klågerup, 800 stycken, beväpnade med hötjugor, yxor, påkar och liar för den sista striden.
   I granna uniformer travade husarerna från Malmö fram över slätten. Hästarnas blanka hovar klapprade. Husarerna formerade sig med skarpa sablar till kavallerichock mot hopen av upprorsmakare. Sedan satte det täta ledet av hästar av i galopp.
   Ett trettiotal blev ihjälhuggna, andra lemlästades eller fick djupa sabelsår i axlar, armar och ben.
200 fördes som fångar till Malmöhus där flera dog av sina skador.
   Åred Persson överlevde. Han var en av dem som satt fängslade i Malmöhus. Efter avtjänat straff försvann han och återvände så vitt man vet aldrig till Lund eller Källbymölla.

Mycket är skrivet om massakern vid Klågerup.
Mats Olsson sätter in den i ett bredare socialt och historiskt sammanhang i sin mycket intressanta artikel Gods och gårdar, som återfinnsi Lunds historia – staden och omlandet, 2012.

PS. På hemvägen från Flackarp visar jag den vildvuxna trädgården där Höjebro Mölla en gång låg.