Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Idag under iskallt väder ställde många upp att dela ut flygblad om E22 projektet. Tack alla som var med! Nästa omgång på onsdagen den 11 februari kl 13:00 vid Hardeberga bron. Anmäl dig här
Bilden lånad från Skolvarlden.se
Vinstskolekoncernen Academedias aktieägare tjänade 173 miljoner på skolpengen under kvartalet oktober-december. Även Lunds skattebetalare bidrog. TT
Det är
lätt att glömma att Lars Norén också var en man från Lund. I början av
1960-talet lärde jag känna en flicka som talade med stor värme om
Norén och hans dikter. Dessvärre läste jag honom aldrig då och hade
ingen aning om att han också skulle bli dramatiker.
Men på 70-talet såg jag ”Natten är dagens mor” och ”Kaos är granne
med Gud” och tog starkt intryck. Och ingen som kommer in i Genarp från
Dalby-hållet och ser den gula tegellängan till höger kan väl undgå att
tänka på att i den låg det landsortshotell där Norén växte upp och där
pjäserna utspelar sig. Här fanns också ölhall, första, andra och
tredje klassens restaurang där man kunde möta bönder från trakten som
”satt här och söp upp sina gårdar.” Hotellet är nu nerlagt och
byggnaden har blivit en ordinär bostadslänga. Men jag hoppas att Lunds
Kulturnämnd kostar på en skylt i brons på den kulturhistoriska
byggnaden.
Slutligen, fattaren har gett upphov till ett nytt begrepp i svenska språket. Man talar numera om en ”Norén-jul” utan att behöva förklara sig närmare.
På fredag öppnar vi äntligen södra passagen vid Höje å.
Det är knappt vi vågar skriva det, för oj vilka turer det har varit fram och tillbaka. En
utmaning har varit kraftledningarna ovanför den södra delen av bron.
Vår entreprenör fick bygga om en maskin för att kunna påla säkert under
ledningarna, för så spännande ville vi inte ha det på jobbet. Marken
vid det södra brofästet bjöd också på motstånd som gjorde att det tog
ännu lite längre tid.
November blev till december som blev till januari. Vi vet
att det nu är februari. Och håll i er, för här kommer uppdateringen
som många av er har väntat på.
På fredag eftermiddag den 5 februari öppnar södra passagen vid Höje å.
Så. Nu finns det ingen återvändo. Promenadskorna är redo.
Fram med kaffe och termos så ses vi i spåret! På fredag väntar en
liten kul överraskning.
Läs mer om Fyrspåret Malmö-Lund
Den borgerliga majoriteten i Renhållningsstyrelsen har nu tagit beslut om att, som det heter, ”göra en översyn” av samtliga verksamheter. I klartext: vi ska utreda möjligheterna att privatisera kommunens avfallshantering. MP och S röstade förstås emot ett sådant beslut.
Ideologiska skäl
I en skriftlig reservation mot beslutet konstaterar
Miljöpartiet och Social-demokraterna att de borgerligas beslut tas utan
föregående diskussion och analys. (Vänsterpartiet har inte rösträtt i
styrelsen, men av reservationen framgår att partiet stödjer MP och S).
De rödgröna skriver vidare: att ”vi inte kan se annat än att de
borgerligas ställningstagande är betingat uteslutande av ideologiska
skäl. I ett läge där avfallsmängderna, lokalt, nationellt och globalt,
blivit en alltmer brännande miljöfråga är det djupt olyckligt och
olämpligt att öppna dörren för att slå sönder en väl fungerande
verksamhet.”
Kommunens ansvar
Reservationen pekar också på att kommunen och
renhållningsverket i dag inte bara har som uppgift att ta hand om
avfallet. Kommunens ansvar är också enligt lag att återvinna och
förebygga avfall. Detta ansvar kan enligt de rödgröna inte läggas på
privata utförare.
Avslutningsvis säjs att ”vi rödgröna vill slå vakt om och
utveckla kommunens välfungerande avfallshantering och stärka Lund som
föregångskommun nationellt och internationellt. Därför yrkade vi avslag
på översynen av driftsformerna. Vi reserverar oss mot de borgerligas
beslut att öppna dörren för en privatisering av verksamheten vid Lunds
renhållningsverk.”
Leninpriset delas ut av Lasse Diding
till en i Sverige verksam författare eller konstnär som arbetar i
samhällskritisk och upprorisk vänstertradition. 2013 fick Nina Björk
Sydsvenskans kulturpris. Den här gången var det hennes roliga debattbok
Om man älskar frihet som prisades.
”Det känns gött. Det var en fin motivering och jag får pengar som jag behöver, säger Nina Björk.
Extinction Rebellion, (XR), vill
sätta upp vägskyltar som sänker hastigheten till 90 i stället för 110
kilometer i timmen vid påfarterna till E22 längs den vägsträcka genom
Lund som ska breddas enligt Trafikverket och Lunds kommun.
Upprorets syfte är att minska bilismens
koldioxidutsläpp som hotar Parisavtalet och kan bidra till utplånandet
av livet på jorden som vi känner det.
Trafikverket förfäras. Det är livsfarligt! ropar Göran
Holmberg. Bilar kan krocka! Det är ett brott! hotar polisen.
Pontus Bergendahl, XR:s representant, fastslår i ett
uttalande att Lunds kommun inte har uttömt alla möjligheter att stoppa
utbyggnaden.
I ett senare meddelande uppskjuter han aktionen och
inbjuder Trafikverket att tillsammans med XR sätta upp 90-skyltarna.
Trafikverkets representant Göran Holmberg vet inte om
det är möjligt. ”Det får våra enheter titta på, sedan får se när vi kan
återkomma och om det blir positivt eller negativt.”
Det tycks alltså faktiskt pågå en sorts dialog mellan
XR och Trafikverket. Bra. Det är viktigt att stöda XR:s ståndpunkt i
den processen.
”Vi ser det som ett nödvändigt arbete att pröva det här. Vi kommer
att fortsätta att arbeta på något sätt”, säger XR:s Pontus Bergendahl.
(Sandra Qvarfordt, SDS 31/1)
Fullmäktigemötet den 28 januari beslöt
att genomföra en annan stor utbyggnad enligt ett förslag från
Trafikverket. Det handlar om trafikplatsen Lund Södra som kommer att
förses med flera nya ytkrävande rondeller både i Lunds och
Staffanstorps kommuner. E22 kommer att få ännu ett körfält mellan Södra
infarten och Råby.
I samband med utbyggnaden av Södra infarten ska också
väg 108 breddas med ett körfält och den tillåtna hastigheten höjas till
110 kilometer i timmen.
Utbyggnaderna kommer att intensifiera trafiken och
påverka Sankt Lars-parken och naturreservatet i Höjeådalen under många
år.
VB har känt till Trafikverkets utbyggnadsplaner länge
och kommenterat dem flera gånger. Nu är de godkända av samtliga partier
i kommunfullmäktige utom V, MP och FI.
Beslutsfattare runt hela jorden står inför liknande
beslut. Var och en kan skylla ifrån sig och säga att påverkan av just
deras beslut är så liten att den ingenting betyder. Tillsammans skadar
besluten klimatet, men ingen känner sig skyldig. Det är det som kallas Allmänningens tragedi.
Vi måste uppnå klimatmålet inom tio år. Ungefär
samtidigt blir utbyggnaden klar. Kommer Parisavtalets klimatmål att
vara uppnått då?
Vi hoppas att R ska kunna stoppa X innan det är för sent.
Vägmärke E33
Sydsvenskan presenterade häromdagen i tex
och bild Malmös första cykelgata, Hohögsgatan. Det finns en hel del
problem vid gatan, både för boende och för cyklister.
Cyklisterna känner sig otrygga, bilar kör för fort och tränger
cyklisterna och i marken finns ”pluppar” som utgör en trafikfara för
cyklisterna.
Förbryllande
Tekniska förvaltningen i Lund håller nu på att analysera
vilka gator i Lund som lämpligen kan omvandlas till cykelgator. MP har
också lämnat in en motion till fullmäktige om att införa cykelgator.
Ska vi drabbas av samma problem i Lund? Det ska vi absolut inte tro!
Jag är förbryllad, ja till och med mycket
förbryllad över hur Malmö utformat och skyltat gatan. Felet med hela
konceptet är helt enkelt att det inte är någon cykelgata! Åtminstone
inte i Trafikförordningens mening. För att vara cykelgata måste
vägmärket för cykelgata, vägmärke E33 i vägmärkesförordningen, vara
uppsatt. Av bilden i Sydsvenskan att döma finns inget sådant märke. I
stället har Gatukontoret satt upp en hemmagjord skyltvariant, diskret
placerat bakom en stor kruka med växter.
Riktig cykelgata 30 km/tim
På Malmös ”cykelgata” har hastighetsbegränsningen satts till max 40 km/tim. Fast på en cykelgata, alltså en riktig
cykelgata, krävs inga skyltar om hastighetsbegränsning. I benämningen
cykelgata ligger nämligen enligt regelverket, att hastigheten för alla
fordon, alltså även för cyklister, är begränsad till 30 km i timmen.
För att låtsas göra gatan lite cykelvänligare har gatukontoret satt upp
de juridiskt, och mestadels även i praktiken, helt verkningslösa
skyltarna om rekommenderad hastighet till 20 km/tim.
Anpassning till cyklister
Ett lagstadgat krav på bilister och andra
motorfordonsförare på en cykelgata är att ”anpassa hastigheten till
cykeltrafiken” (Trafikförordningen). Exakt vad att ”anpassa
hastigheten” innebär är förstås lite oklart, men en minimitolkning är
väl att bilister ska hålla högst samma hastighet som de cyklister som
för tillfället färdas på cykelgatan. Finns inga cyklister på gatan
eller färdas cyklisterna i 30 km/tim är det OK för bilister att hålla
den hastigheten; kör cyklisterna i en hastighet under maxgränsen (och
det gör nog de flesta) får bilisterna hålla högst samma hastighet som
cyklisterna.
Varför Malmös gatukontor ställer till det på det här
viset med en hemmagjord uppfinning av en trafikmiljö de kallar
”cykelgata” är obegripligt. Inte lär det främja allmänhetens förståelse
för önskvärdhet och behov av cykelgator, snarare tvärtom.
Förhoppningsvis har Lund snart riktiga cykelgator att visa upp. Gator
med till cyklisterna anpassad motorfordonshastighet. Och vägmärke E33.
NOT: Såvitt jag har kunnat finna är inte
Hohögsgatan registrerad som cykelgata i lokala trafikföreskrifter.
Därmed torde det vara klarlagt att det inte heller är någon cykelgata.
Fast jag måste gardera mej för att jag kan ha hamnat vilse i
Transportstyrelsens inte ur alla synpunkter så användarvänliga register
över lokala trafikföreskrifter.
Naturreservatet i Höjeådalen är formellt
bekräftat genom beslut i fullmäktige förra veckan. Mer än en halv mil
långt är det, längs Höje å från bron vid Malmövägen genom Sankt
Larsparken, Hästhagen, under järnvägsbron, förbi Källby reningsverk,
längs alla dammarna, förbi Rinnebäckens utlopp, fram till Värpinge och
Trollebergsvägen. Och sedan en halv mil tillbaka söder om Höje å.
För tillfället är det smala reservatet delat i mitten av
brobygget som ska ge rum för två nya järnvägsspår. Klostergårds-borna
rör sig på den östra sidan om bron, Värpinge-borna på den västra. Denna
vinter är det många som är ute och går eller springer, många med
kikare och kamera för att studera åns och dammarnas rika fågelliv som
nu domineras av de vackra bläsänderna som om ett par månader ska
återvända till arktiska trakter.
Men mitt i naturreservatet ligger Källby
avloppsreningsverk. Ska Källby rustas upp och byggas ut eller ska Lunds
avloppsvatten pumpas till Sjölunda i Malmö? Frågan kommer att avgöras
nu.
Den har varit aktuell flera år. Länge verkade alternativet
Sjölunda sannolikast. Vid flera möten med Höjeåns vattenråd utgick man
från det. Ett bekymmer var då framtiden för reningsverkets dammar. De
är med sitt rika fågelliv en stor naturtillgång, trots att utgrävningen
av dammarna på 1930-talet innebar ett brutalt övergrepp mot natur och
kultur i Källby.
Om reningsverket i Källby läggs ner kommer kanske
dammarna att torrläggas och hela naturområdet därigenom förlora sin
största attraktion. Vattenrådet gjorde en utredning som presenterades
vid ett möte härom året på Klostergårdens bibliotek om möjligheten
bevara dem genom att leda Lunds dagvatten dit.
Vid Naturskyddsföreningens vandring i reservatet i
höstas föreföll de flesta utgå från att Källby reningsverk skulle
läggas ner. Nu är frågan ställd på sin spets.
Utredarna grälar om kostnaden för att
bygga ut Källby. VA Syds experter tror 1, 75 miljarder. Konsulterna
Sven Landelius, Erik Ander och Clas Göran Persson hävdar att
utbyggnaden kan genomföras för 650 miljoner.
VA Syds kostnadsbedömning är alltså mer än dubbelt så
hög som konsulternas. Fredrik Ljunghill, M, ställer sig utan tillgång
till mer kunskap på VA Syds sida.
Jag tvivlar inte på att samtliga utredare, både VA
Syds och de anlitade konsulternas, är kompetenta och har gjort ett så
gott arbete som möjligt.
Trots det har de kommit till helt olika resultat. Man kan fundera
över varför. Påverkades bedömningarna av att experterna på båda sidor
hade förutfattade åsikter om vilket utfallet borde bli? Vilka som har
rätt kan vi bara få svar på om Källby reningsverk byggs ut.
VA Syd tror alltså att en utbyggnad av Källby skulle
kosta 1,75 miljarder medan Sjölunda-alternativet skulle medföra en
kostnad för Lund på mellan 2,4 och 2,7 miljarder, och alltså vara
mellan 650 miljoner och en miljard dyrare än att bygga ut Källby
reningsverk. Det har ingen ifrågasatt.
S, M och L har ställt sig bakom Sjölunda-alternativet trots
att det är dyrare än Källby. Det innebär en svag majoritet för
Sjölunda när kommunfullmäktige ska avgöra frågan om några veckor.
Men man kan inte utesluta att det finns en Königsson
i majoriteten. Som ni minns var det Königsson, Folkpartiet, som
räddade ATP med sin utslagsröst. Han fick plikta med livet för
ställningstagandet. MP, V, FNL, FI och SD stöder Källby.
Beslutet i fullmäktige får stora konsekvenser för
naturreservatet och för planeringen av Källby-staden. Ett utbyggt
reningsverk i Källby ryms inom det nuvarande området. Däremot innebär
det en förskjutning norrut för den planerade Källbystaden som framför
allt kommer att byggas i det stora skräpiga Åkerlund och
Rausing-området, när det nu blir av. Dammarna bevaras i nuvarande skick.
Väljs Sjölunda-alternativet innebär det för det
första att ett nytt pumpverk byggs i naturreservatet närmast järnvägen.
Källbystaden kommer sannolikt att inkräkta på reningsverkets nuvarande
område. Värre är de miljöskador avloppstunneln till Sjölunda genom
slättlandet söder om Lund kan orsaka. Sannolikt bygger Staffanstorps
urbaniseringsplaner i Trollebergsområdet söder om ån på förutsättningen
att avloppstunneln byggs. Man kan också ifrågasätta att ett stort
viktigt reningsverk byggs nära kusten och riskerar att slås ut av den
kommande höjningen av havsnivån.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Den rikaste tiondelen kvinnor lever tio år längre än den fattigaste. Klass i Sverige. Arkiv förlag 2021
Europadomstolen: Tiggeriförbud strider mot de mänskliga rättigheterna.Under flera år har kritiken vuxit mot Fritt Sök-systemet som gör det
möjligt för eleverna att söka till samtliga gymnasieskolor i
Skåneregionen. Det har lett till ett anarkistiskt kaos som drabbat
elever – och kommuner – i hela Skåne. I Lund och dess grannkommuner
Staffanstorp, Lomma och Eslöv har systemet gjort det omöjligt för
behöriga elever att komma in på program som de är berättigade till i
den närliggande gymnasieskola som de valt.
S och FNL i Lund har nu lagt fram ett förslag att säga upp Fritt
Sök Skåne och ersätta det med lokala utbildningsregioner kring de stora
gymnasieorterna. På det sättet kan problematiken lösas.
I Lund vet vi att det fungerar. Fram till 2006 hade Lunds
utbildningsnämnd och nämnderna i samarbetskommunerna regelbundna möten
för att göra en gemensam planering av gymnasieutbildningen som gynnade
elever från samtliga kommuner. Det fungerade väl och gav god översikt
över utbildningssituationen i samarbetsområdet.
Det förslag som S och FNL i Lund nu lägger fram kan om det förverkligas förbättra gymnasieutbildningen i hela Skåne.
Veckans rapport från riksdagen blir lite kortare, det har inte varit en så händelserik vecka.
Men i veckan fattade riksdagen ett
viktigt beslut om att göra det lättare att bygga cykelvägar. Nuvarande
lagstiftning säger att cykelvägar måste byggas i anslutning till
bilvägar, men detta kommer nu förändras! Det betyder att cykelvägar
utanför städerna kan byggas mer fritt och därmed helt enkelt bli
bättre. Riksdagsbeslutet innebär att regeringen uppmanas återkomma med
ett förslag på lagändring, så det är svårt att veta nu när detta kommer
bli möjligt. Läs mer om cykelfrågor på (v)-riksdagsledamot Jens Holms blogg.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund
För oss som bor i Klostergården har bygget av fyrspåren och den nya järnvägsbron över Höje å blivit en ogenomtränglig barriär som skiljer oss från dammarna och ån väster om järnvägen. Det händer förstås att vi besöker området ändå, men för att komma dit måste vi gå omvägen runt Södra vägen. På samma sätt har de som bor på Väster och i Värpinge blivit avskurna från Hästhagen och Sankt Larsparken. Så har det varit i fem månader nu. Nya rörelsemönster har uppstått men ännu ingen osämja.
Foto: Gunge
Dagligen går jag längs barriären och lyssnar till
grävskopor, kranar och lastbilar bortom den tunna avlövade trädraden.
Vid bron är verksamheten intensiv och har så varit ända sedan augusti
då den sista stigen västerut söder om ån stängdes av.
Nu är de flesta av de grå betongpelare som utgör
själva brofundamentet färdiga och de väldiga schaktmassorna på plats.
Snart har arbetet kanske kommit så långt att passagerna under bron kan
öppnas igen. Det kommer att kännas som en befrielse.
Jag har välkomnat järnvägssatsningen och hoppas
framför allt att den kommer att effektivisera kollektivtrafiken och
minska bilismen som ett led i försöken att uppnå Parisavtalets mål. Men
jag hade inte förstått vilket väldigt ingrepp i naturen även en så
enkel åtgärd som att dra två nya parallella spår mellan Malmö och Lund
innebar.
Plötsligt har Socialdemokraternas nya förslag
om en hiss för rörelsehindrade på Klostergårdsstationen väckt debatt.
Jag som under flera år promenerat med en rullstolsburen medmänniska
brydde mig först inte. För oss var en sluttande ramp upp till
perrongerna inte bara tillräcklig utan klart bättre än en hiss. Vi har
varit tvungna att använda hissarna i centralstationens undergång ett
par gånger och tyckt att det var ganska besvärligt.
Men sedan dess har jag träffat flera rörelsehindrade
klostergårdsbor som har framhållit hur nödvändig en hiss är för dem och
påpekat att det inte är alla som har tillgång till en kamrat som kör
dem i rullstol.
De säger att jag själv kan hamna i samma sits när som helst och
att stationen för resten ska fungera i hundratals år. Och det stämmer
ju. Framför allt är det viktigt att rörelsehindrade och gamla personer
inte diskrimineras. Vi får se hur beslutet i fullmäktige blir.
Argumenten mot en hiss är ju framför allt fördyring och försening.
PS Nästa vecka återkommer vi med synpunkter på Källby reningsverk och det framtida Sjölundaverket.
När mänskligheten idag står inför det
största klimathotet någonsin med global uppvärmning så presenterar Lunds
kommun en parkeringsstrategi som är kraftigt förlegad och har passerat
sitt bäst-före datum för många år sedan.
Att exempelvis uttala sig om ”Det gröna Lund” som ”ska
vara en föregångare och förebild inom hållbar stadsutveckling och
arbeta aktivt för en hushållning av jordens resurser genom mer
effektivt nyttjande och minskade utsläpp av växthusgaser” samtidigt som
oförändrad bilism utgör kärnan i strategin är en förolämpning mot alla
de tusentals unga och äldre som kräver omedelbar omställning av dagens
ohållbara livsstil.
Hur tänker de som föreslår ett oförändrat antal
parkeringsplatser på markplan i Lunds centrum och tillika en ökning av
parkeringsplatser i parkeringshus max 10 minuter promenad från centrum?
Var har de varit de senaste åren? Har de gått miste om det
klimatnödläge som råder? Har de aldrig hört Greta Thunberg? Eller styrs
Lunds kommun av klimatförnekare?
Visst ska vi ha bilar i framtiden. Så
klart. Men de ska inte användas i onödan. Och de ska framför allt
finnas till för de som verkligen behöver bilar. Så kanske vi behöver
bara en av tio bilar som finns i dag? Kanske bara en av femtio? Vi som
kan gå ska gå. Vi som kan cykla ska cykla. Åka kollektivt, etcetera.
Endast köra bil om inga andra alternativ finns.
Bilismen måste minska. Och eldrivna bilar är ingen
lösning på problemen. Visserligen släpper elbilar inte ut växthusgaser,
men batterier, tillverkning, bruk och sedan eventuell återvinning
medför stora påfrestningar på miljön. Dessutom har elbilar däck som
slits och förorenar, bromsbelägg som slits och förorenar. Och olja och
övriga smörjmedel som hamnar i naturen. Eller varifrån kommer de
miljöfarliga tungmetallerna och gifterna som kadmium, bly, nickel, krom
och zink som finns i smutsvattnet när man fultvättar bilen? Det kan
inte VA-SYD svara på, bara konstatera att dessa kemikalier finns i
smutsvattnet.
En modern parkeringsstrategi efterlyses. Den som Lunds kommun har presenterat är inte det. Den kan vi slänga direkt i papperskorgen.
Det är bara hundra år sedan Sverige blev en demokrati där folket genom valda ombud i riksdagen styr landet. Flerpartisystemet innebär att också minoriteters intressen tillgodoses.
Men ekonomins globalisering de tre senaste decennierna har lett till att riksdagen förlorat makten över den ekonomiska politiken. Nationalstaterna tvingas in i ett race to the bottom om vilket land som har lägst skatter. Mer eller mindre kriminella skatteparadis har skapats. Finanskapitalet kräver att omfördelande skatter avskaffas.
Den israeliska blockaden av Gaza,
understödd av Egypten, har varit förödande för befolkningen i området.
Det konstaterar FN:s Konferens om Handel och Utveckling (UNCTAD) i en
rapport till FN:s Generalförsamling - “Economic costs of the Israeli occupation for the Palestinian people: the Gaza Strip under closure and restrictions”.
Totalt beräknas ockupationen och avspärrningen ha kostat
palestinierna runt 16,7 miljarder dollar - motsvarande 139 miljarder
svenska kronor. Beloppet år sex gånger så högt som Gazas
Bruttonationalprodukt (GNP) - summan av varor och tjänster - under
2018, eller motsvarande 107 % av Palestinas totala GNP för 2018. Utan
13 år av avspärrning, och tre stora israeliska militäroffensiver,
skulle andelen fattiga i Gaza ha varit 15% mot dagens 56%, och “poverty
gap”, alltså återstående inkomst för att hålla människor över
fattigdomsgränsen, 4,2% i stället för 20%.
Fram till 2007 hade Gaza fem öppna gränsövergångar till Israel,
mot idag endast två - Kerem Shalom för gods och Erez för fotgängare.
Ibland stängs övergångarna helt, och över två miljoner människor är då
instängda på en yta av 365 kvadratkilometer (en fjärdedel av Öland).
Utmed gränsen har israelerna deklarerat mellan 100 och 500 meter av
Gaza som “riskzon”, dit jordbrukare endast kan ta sig till fots och
riskerar att bli beskjutna. Den i Oslo-avtalet överenskomna
fiskegränsen på 20 sjömil har oftast begränsats till 3-6 sjömil -
fiskebåtar beskjuts regelbundet, besättningar arresteras och båtar och
fiskeredskap beslagtas.
Enligt den israeliska människorättsorganisationen Gisha har
Israels försvarsministerium räknat på hur mycket varor som måste
tillåtas föras in i Gaza för att hålla befolkningen vid liv. Alltså hur
långt man kan gå utan att få problem med den internationella
opinionen. Många varor tillåts inte alls. 56 varor klassade som “dual
use” - alltså möjliga att använda såväl civilt som militärt - kräver
särskilt tillstånd i hela Palestina. Här innefattas saker som
civila maskiner, vissa reservdelar, medicinsk utrustning, gödningsämnen,
teleutrustning, vissa metaller och kemikalier, stålrör, optiska
instrument och utrustning för navigation. För Gaza tillkommer
ytterligare 61 varor - inklusive konstruktionsmaterial som betong,
råvaror som trä, insektsmedel, vattenpumpar och mycket annat.
Under åren 1994 till 2018 ökade befolkningen i Gaza med
137%, samtidigt som inkomsten per capita (GDP) sjönk med 37%.
Arbetslösheten har ökat från 22% till dagens 52% - en av de högsta i
världen. Gazas andel av den palestinska ekonomin har sjunkit från 37%
till 18% och investeringarna har nästan upphört. Förstörelsen av
infrastruktur under tre krig har resulterat i att området saknar
elektricitet 18 timmar om dygnet, och nästan allt vatten är otjänligt
att dricka. Under militäroffensiverna 2008, 2012 och 2014 förstördes
värden för över 5 miljarder dollar, mer än 170.000 byggnader och 1.000
industrier raserades helt eller delvis och över 100.000 människor
förlorade sina hem. Mycket har fortfarande, till följd av blockaden,
inte kunnat återuppbyggas.
Baserat på tidigare statistik beräknar UNCTAD att
utvecklingen i Gaza - utan avspärrningar och krig - kunde ha varit
mycket gynnsam: en tillväxt på minst 3,7%, upp till 6,6%, årligen, en
per capita-inkomst på 2.997 dollar eller 105,5% högre än dagens och en
kraftig minskning av fattigdomen genom en så kallad “pro poor-politik” -
som framför allt gynnar de fattigaste i samhället. Den årliga
kostnaden för att eliminera fattigdomen i Gaza kunde ha varit 209
miljoner dollar istället för som nu runt 838 miljoner dollar.
Kraven från UNCTAD är tydliga och självklara
• Ett omedelbart avbrytande av blockaden enligt FN:s Säkerhetsråds
resolution 1860 (2009), innefattande fri handel mellan Gaza och övriga
palestinska områden, grannländer och globalt, fri rörlighet och stopp
för raketattacker och annat våld över gränserna
• Prioriterat återställande av förstörd infrastruktur och etablerande av fungerande flygplats och hamnar
• Åtgärdande av elektricitetskrisen genom uppgradering av Gazas
kraftverk till full kapacitet, säkerställande av bränsle till
kraftverket och konstruktion av en avsaltningsanläggning för att
garantera tillgång till rent vatten
• Möjlighet för staten Palestina att exploatera tillgångarna av olja
och naturgas utanför Gazas kust, vilket skulle säkra en grund för
stark ekonomisk utveckling
När får vi se en svensk regering ställa sig bakom dessa krav och på
allvar göra något för att bryta ockupationen och blockaden av Gaza?
Eller hur länge har man tänkt att den nuvarande situationen skall
bestå?
Ännu ett år börjar. Såg på SVT:s
nostalgiprogram, året var 1971, och insåg hur annorlunda mycket var då.
Det var i den verkligheten som tanken att försöka starta en lokal
tidning i Lund föddes. En tanke som idag verkar helt obegriplig i en tid
när alla papperstidningar förbereder sin hädanfärd.
Tanken att starta en daglig tidning försvann redan på 80-talet men
behovet av en vänsterröst var skriande och VB satsade och blev en
fyrsidig veckotidning. Redan då dominerade de borgerliga rösterna nästan
totalt i medierna. Arbetarrörelsen lämnade sina tidningar i rask takt.
Sen kom internet och möjligheterna att göra sig hörd och få ut sina
åsikter skulle bli helt annorlunda trodde man. Det föddes en
"blogg-rörelse" och VB hängde på så klart. Ganska snart började det dock
bli tydligt att internet mer tjänade kapitalet än demokrati och
mångfald.
Bloggaren blev en reklamfinansierad "influencer" och webb-tidningar
blev big bussiness. I Kina är nätet under total statlig kontroll och
censuren är effektivare än någonsin. I USA kunde de stora Tech-bolagen
fatta beslutet att stänga av presidentens konton, den person som ofta
kallas världens mäktigaste.
I Sverige startas nu en webb-tidning, Bulletin,
med ett tvåsiffrigt antal miljoner i startkapital. Var man hör hemma
politiskt är lätt att förstå då man rekryterat de mest mörkblå
ledarskribenterna från den borgerliga pressen: T ex Ivar Arp från SvDi,
Alice Teodorescu från GP, Caroline Dahlman från Kristianstadbladet.
Skribenter så mörkblå att dom i dåligt ljus kan tyckas bruna.
Naturligtvis är meningen med satsningen att jämna marken för en
konservativ regering vilket bara är möjligt om man kan jämna marken för
SD. Att hindra detta är ett primärt mål för alla med hjärtat till
vänster. I avvaktan på en stor och rejäl satsning från vänster så får VB
fortsätta att kämpa mot våra väderkvarnar.
Göran Persson, red
PS VB har i många sammanhang polemiserat
mot Sydsvenskan i allmänhet och dess förre chefredaktör Per T
Ohlsson i synnerhet. I samma krönika som han likställer V och SD som
två extremistpartier med odemokratisk bakgrund så skriver han något
mycket bra som är värt att citera:
Infrastrukturen för en svensk alternativhöger, renons på den
traditionella borgerlighetens bildningsideal och sociala anständighet,
är på plats: Trumpfantasten och SD-ideologen Mattias Karlssons
”tankesmedja” Oikos, tvivelaktiga propagandacentraler som Den nya
välfärden, diverse stiftelser med välfyllda kassor, illitterata
skränfockar på Twitter och Facebook och nu även nättidningen Bulletin,
där den nya högerns usual suspects flockas. De väntar bara på att
förlösas så som deras amerikanska förebilder förlöstes av Donald Trump.
Måtte de få vänta förgäves.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.